Friday for Future alla fredagar

 

För att följa initiativet startat av Greta Thunberg strejkar vi tillsammans med tusentals människor över hela världen varje fredag kl 12-14.
   Samlade av nätverket “Fridays for Future” (kort FFF) så demonstrerar vi för klimaträttvisa och för att världens makthavare ska ta sitt ansvar i att genomföra den.
   Alla är välkomna att delta och vi är i dagsläget en härlig grupp som ses på Stortorget varje fredag för att strejka och prata klimat.

 

Röda Kapeiiet på Statarmuseet i Skåne

 

29 maj kl 13.30

Blåsorkestern Röda Kapellet hyllar Statarmuseets
25-års jubileum med en föreställning där text och
musik förmedlar bilder ur statarnas liv.

Torupsvägen 606–59, 233 64 BARA
Statarmuseet i Skåne i Torup, en mil öster om Malmö inom Malmö Stads rekreationsområde intill Bokskogen mellan Torups slott och Bara i Svedala kommun.   

Rebellion of One av Sima Nasizadeh

 

"Klimatkrisen är en rättvisekris, och jag är skräckslagen. Störningen jag orsakar är ingenting jämfört med klimatkrisen."            

Jag har bifogar en PR om en aktion XR ska ha denna torsdag kl 14. Vi kommer att ha en Rebellion of One där en person blockerar en gata för att visa vår rädsla inför den katastrofala framtiden om drastiska aktioner inte tas. Den kommer att bli i Lund på några av huvudgatorna.

Läs mer »

Folkrörelse för klimat, miljö och livsmedelsförsörjning växer i Lund

Vi ser det varje dag. Kärlek, omsorg och liv står emot hat, förödelse och död. Det har aldrig varit tydligare. Människan har makten. Somliga har större makt än andra, men varje handling, varje tanke bidrar. Ingen står utanför. Det är så vi måste se allt.

De efterlängtade fåren har kommit tillbaka till Sankt Lars.
De har gott om bete och inga vargar hotar.

Rötterna till människors ökande miljöengagemang finns både i medvetenheten om den globala klimatkrisen och i omsorgen om den nära miljön: odlingslotter och kolonier, träddungarna kring Klostergården, Källby reningsverk, bevarandet av Höje å-området och av åkerjorden, motståndet mot hårdgjorda ytor, bilparkeringar, utvidgade motorvägar och ökande bilism. Engagemanget växer snabbt som trädens löv och markens gräs.
   Arbetet bedrivs i vardagen av boende, av yrkesarbetande, i stor utsträckning av kompetenta kvinnor, ofta av äldre. De bildar organisationer som Bevara Källby natur och Höje å-dalens intresseförening, de diskuterar med byggnadsföretag som Hemsö AB, föreningar som Gamla Lund och idrottsrörelser som IFK Lund, de kontaktar Stadsbyggnadskontoret, Tekniska nämnden och alla de politiska partierna, de studerar Översiktsplanen för Källby, söker kunskap i SLU Alnarp och anordnar namninsamlingar och möten som häromveckan i Polhemsskolan.
   De ser sambandet mellan bevarandet av träd och beroendet av ren luft. De ser farorna med industrier som förgiftar och förkortar mänskliga liv. De inser att deras närområde är litet, men också att jordens förödelse – upphettning, torka, svält, försurning, översvämningar - bara kan förhindras genom lokal kamp på alla oändligt många små områden jorden runt. Skydda ditt område! Gräv där du står!
   De är medvetna om nödvändigheten av snabba, radikala beslut som leder till omedelbar handling.
De vet att de måste påverka valen främst i kommuner och region, men också på riksplanet. De vet att det finns grupper som delar deras oro och handlingsvilja inom alla partier, även inom de allra mest miljödestruktiva. Ge dem mod att stå för sina åsikter mot partilinjen!
   Ett uttryck för den växande folkrörelsen i Lund är artikeln Politiker i Lund väljer att bortse från Sveriges framtida generationer till förmån för stadens tillväxt. Låt bli åkermarken! (SDS 22/5) Den är undertecknad av såväl riksorganisationer som lokala organisationer. De konstaterar vilka politiska partier som röstade för åkermarkens bevarande och vilka som motsatte sig det.
   De partier som röstade för bevarandet av åkermarken var Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Förnya Lund.
   Det går lätt att finna den nya folkrörelsens olika organisationer antingen på gatan eller på nätet och ansluta sig.          

Lägg Sveriges Natoansökan på is av Gunnar Stensson

Debatten om Nato-ansökan tar bort fokus från det akuta problemet: Det ryska förintelsekriget mot Ukrainas folk.
   I stället mumlar vi skuldmedvetet om anpassning till de turkiska kraven på eftergifter och tiger om Natos demokratiska brister och krigsförbrytelser i Irak och Afghanistan. Många svenska kommentatorer beskriver Nato som en garant för fred och säkerhet och råder till underordning under den auktoritära turkiska regimens krav. Plötsligt har debatten belagts med munkavle. Det gick på en vecka.
   Socialdemokraterna måste våga ta kampen mot de svenska anpassningspartierna.
   ”Regeringen slår knut på sig själv för att bevara goda diplomatiska relationer i stället för att förklara varför denna turkiska mardröm får fortsätta.”, skriver Rakel Chukri (SDS 25/5) Hon påminner om att Natoledningen för några år sedan ”passivt såg på när Turkiet öppnade sina gränser så att jihadister kunde svämma in i Irak och Syrien. IS folkmord och upprättandet av Kalifatet fick alltså hjälp på traven av ett Nato-land.”

Kurdo Baksi och Amineh Kakabaveh           

I Sverige lever svenskar med kurdisk bakgrund som Kurdo Baksi och Amineh Kakabaveh i årtionden. Vi har tagit emot flyktingar undan Erdogans terror-regim. Vi får inte vika oss för Turkiets förtryckare och Natos anpasslingar.
   Lägg Sveriges Nato-ansökan på is! Låt Nato lösa sina inre motsättningar på egen hand. Vi kan vänta tills förutsättningarna blir bättre. Som oberoende nation samarbetar vi med Finland och de andra nordiska länderna, samtidigt som vi stöder den kurdiska nationens 40 miljoner medlemmar i kampen för oberoende och demokrati.

Skruvat argument i byggnadsnämnden av Ann Schlyter

 

Vid byggnadsnämndens majsammanträde beviljade byggnadsnämnden med stor majoritet bygglov för en ändring av användningen av delar av byggnaden Benzelius 1 så att ytterligare 20 elever ska kunna gå i skola där. Det är det vackra huset Ingeborg Hammarskjöld Reiz ritade som Internationella Studentbostäder och där restaurangen Finn Inn legat tills nyligen. Hemsö står för bygglovansökan och skolan är Thoren Innovation School.
   Vänsterpartiet yrkade avslag på bygglovsansökan då den innebär att fler barn får gå i skola med undermålig utemiljö. Skolan som idag har 310 elever vill utöka elevantalet med ytterligare 20. Den nuvarande skolgården är 4215 kvm och den skall i samband med tillbyggnaden utökas med 620 kvm. Skolgården förblir till ytan mindre än hälften av vad Lunds kommuns och Boverkets riktlinjer föreskriver.

Bygglovet tillstyrks med märkliga argument. Först att det är ett tillfälligt bygglov som bara gäller i fem år. Vad har barnen som går i skolan nu för glädje av det? Det finns heller ingen garanti för att en ersättningskola skulle vara inflyttningsfärdig om fem år. Vad kan byggnadsnämnden då göra annat än att förlänga bygglovet? 
   Det andra är ett skrattretande skruvat argument, nämligen att för de 20 tillkommande eleverna är den tillkommande skolgårdsytan tillräcklig. Ska barnen ha visum för att vara på olika delar av skolgården? Nu ska man inte enbart se till ytan utan också till kvaliteten på skolgården. Den får inga höga poäng i landskapsarkitektens yttrande. Skolgården är verkligen inte bra ens efter förstoringen som delvis ligger skuggat i norrläge. Ytorna är små och uppsplittrade och med utbredd användning av konstgjorda material för att klara förslitningen. Barnen blir med nödvändighet mindre rörliga.
   Bedrövligt att nämnden inte följer sina egna riktlinjer och inte ser till barnens bästa.

Läs mer i byggnadsnämndens handlingar »

Tillbaka i Småland av Gunnar Stensson

Sara var liten och utmärglad när Karin hämtade henne på Arlanda 1966. Hon vägde knappt sex kilo fast hon var två år. Martin var fem och långt mer än dubbelt så stor.    För att Sara skulle lära känna oss beslöt vi att denna sommar bo ensamma i ett torp som kallas Snippen och ligger en halvmil från Kvarterbo och prästgården. Det blev en av våra bästa somrar. Ängen runt torpet blomstrade, vägslänten var full med smultron och det fanns en liten skogssjö nedanför backen. På en flat sten utanför köket låg alltid en fet huggorm. Sara var glad och tillitsfull och ökade snabbt i vikt. Hon plockade blåbär som växte i höjd med hennes svarta ögon.
   Karins far Rickard kände sig övergiven. Nyss var Kvarterbo fullt med folk, men nu hade hans fyra döttrar gift sig och flyttat hemifrån. Arbetet med skogsplantering, slåtter, potatiskupning, mjölkning, havreskörd och skötsel av stängsel och gärdsgårdar hade många somrar varit en sorts skämtsam tävling. Förutom flickorna hade deras blivande män och andra karlar deltagit. Nu var han tvungen att göra det mesta själv. Tungt och tråkigt. Och efter sommaren väntade den långa mörka vintern.
   Richard beslöt att Karin och jag skulle börja bygga ett torp i Kvarterbo nästa sommar. Så blev det också. Vi bodde visserligen kvar på Snippen, men jag var dagligen i Kvarterbo och la grunden till det nya huset. Det gällde att samla och köra tunga stenar på skottkärra och foga samman dem till den mur som huset skulle stå på. Det var viktigt att den var så hög att vinden kunde blåsa mellan stenarna under huset så att virket hölls torrt. När jag körde sten kom Karin, Sara och Martin också dit. Sommaren 1967 gick fort. Som vanligt ägnade vi några dagar åt slåtter och höskörd.
   Nästa sommar hade Richard, som vi nu kallade morfar (Martin och Sara hade flera kusiner), hunnit resa väggar och tak. Han hade byggt lagården i Kvarterbo innan han gifte sig, så han hade lång erfarenhet. Det nya torpet kallades Bolet eftersom det låg vid den vägkorsning där byn varit samlad före 1800-talets skifte.
   Morfar köpte begagnade brädor från en stor ladugård som rivits för ett vägbygge. Vi spikade och sågade. Jag ramlade ner från taket när vi hade taklagsfest. Vi fick huset beboeligt den sommaren.

Nästa jul tillbringade vi där. I vardagsrummet stod en fotogenkamin. Ljus fick vi från en fotogenlampa. Vi lagade mat på kaminen, hämtade vatten i en tjugo liters spann som vi drog på en spark, trampade upp en stig till boden där vi gick på dass och sov i rummet alla fyra. . Solen gick ner halv fyra och natten varade till halv nio. Vi högläste Jack Londons Skriet från vildmarken. Martin fäste sig vid hunden Buck som är historiens huvudperson. Jul och nyår firade vi hos Karins och mina föräldrar.
   Vi for tillbaka till Norrbotten efter trettondagen. Men vi visste att vi hade blivit smålänningar.
   När vi kom tillbaka sommaren 1969 hade vi bestämt att vi skulle flytta till Lund följande läsår.

Senare somrar drog vi in el, gjorde övervåningen beboelig, avdelade en kokvrå och byggde en öppen spis. Martin och Sara växte, fick kompisar i Älghult och brukade bjuda in sina vänner från Ulrikedal på sommarlovet. Påsken 1975 repeterade FNL:s sånggrupp där, ett halvt dussin rökande unga män och kvinnor. Det blev trångt. Bilen som de kommit i blev översnöad annandag påsk. Karin tyckte bäst om sången ”Vietnam är nära, utanför ditt fönster”.
   Morfar var belåten. Han hade folk omkring sig i Kvarterbo om somrarna och inte bara då.
   Men allt förändrades. En morgon när han gick ner till lagården fann han Silva, den 25-åriga märren, död i sin spilta. Han sörjde henne. Sedan skaffade han en begagnad men pålitlig traktor som Sara kunde köra när hon blivit bortåt tio och samlade hö med hästräfsan.
   1970-talet var en bra tid för Karins föräldrar, men i början av 80-talet började Richard bli dement. Han kunde inte längre spela fiol eller orgel. 1985 avled han. Större delen av årtiondet låg hemmanet i träda, frånsett grundläggande underhåll. Huset hyrdes ut och Berta, Karins mor, snart 80-årig, flyttade in till samhället.
   Kvarterbo levde upp igen 1990. Kerstin, Karins tvilling, flyttade med sin make Gösta och sina fyra barn tillbaka dit, byggde ett nytt hus, skaffade kor, kalvar och höns, köpte mjölkmaskiner, plöjde upp åkrarna och planterade skog. De hade i tjugo år arrenderat en stor gård utanför Vetlanda, men återvände nu hem. Mormor Berta flyttade tillbaka. Karin och Kerstin var glada.

Friday for Future alla fredagar

 

För att följa initiativet startat av Greta Thunberg strejkar vi tillsammans med tusentals människor över hela världen varje fredag kl 12-14.
   Samlade av nätverket “Fridays for Future” (kort FFF) så demonstrerar vi för klimaträttvisa och för att världens makthavare ska ta sitt ansvar i att genomföra den.
   Alla är välkomna att delta och vi är i dagsläget en härlig grupp som ses på Stortorget varje fredag för att strejka och prata klimat.

Noterat efter morgonpromenad, 9 till 11, 15/4 av Gunnar Stensson

  

Flammande maskrosor, flygande fjun, hägg och syren,
blommande kastanjer, lönnar med näsor, gräs- och sädes-ax,
betande hästar, gula rapsfält, smultronblom, hundkex,
vita näsduksblommor med svart ring av ståndare och pistiller
på trädet vid överläkarbostaden i S:t Lars,
fjärilar, humlor och bin, svarta myror, blå trollsländor.
spirande vass, speglade pilar i Höjeåns vatten, groda på näckrosblad,
smaken av almfrön, frodiga nässlor, kådiga kottar,
jäktande svartskarv, vigg med två ungar, dyker plötsligt,
fiskyngel hoppar, vita svanar vilar i vassen,
hallonsnår, fläder, blommande äppelträd,
törnrosknoppar på taggiga kvistar, björnbärssnår,
plommonkart, vinbärskart, krusbärskart, körsbärskart,
näktergalar talar, taltrastar kvittrar, men ingen svala och ingen gök,
vita molntussar, solen skiner.

Turkiet stoppar Sveriges och Finlands Nato-anslutning!

Turkiet förtrycker den kurdiska minoriteten inom landet och bekämpar den kurdiska IPG-milis i Syrien som var avgörande i kampen mot IS.
   Sverige stöder självklart kurdernas kamp för demokrati och frihet inom Turkiet, liksom i Syrien. Också USA och flera EU-länder har som Sverige och Finland beviljat kurdiska flyktingar asyl.
   Nu stoppar Turkiet Sveriges och Finlands Natoanslutning. President Erdogan kräver bland annat att stödet till kurdernas kamp för nationella rättigheter i Turkiet ska upphöra och att de kurdiska flyktingarna ska utlämnas. Annars utnyttjar han sin vetorätt.
   Befrielserörelser och deras företrädare stämplas av auktoritära regimer regelmässigt som terrorister. Putin utmålar ukrainarna som nazistiska terrorister. För apartheidens Sydafrika var Nelson Mandela självklart en terrorist. Israel stämplar det palestinska motståndet som terrorism. Erdogan har lyckats sätta terroriststämpel på PKK och misstänkliggör därmed alla som på något sätt samarbetar med dem. 

            

Turkiets nej visar att Nato-inträdet hotar Sveriges solidariska utrikespolitik. Sverige får inte kompromissa med de demokratiska principerna. 

PalestinaPodden

 

En podcast av Palestinagrupperna i Sverige (PGS)
Välkommen till Palestinagruppernas podcast med spännande gäster och samtal som går på djupet.
   PalestinaPodden har beviljats medel från Folke Bernadotteakademins (FBA:s) stöd till civilsamhället för fred och säkerhet.
   PalestinaPodden produceras av Palestinagrupperna i Sverige. Du hittar den i alla appar och program där poddar finns, såsom Spotify, Acast, Podcaster etc. Och här är poddens egna "hemsida" där man också kan lyssna: 
https://shows.acast.com/palestinapoddenI
Avsnitt nio av PalestinaPodden pratar vi om Al Nakba

Tips om Amnestys Nätverk för kvinnors rättigheter

Här kommer ett tips om ett enkelt, men desto viktigare, sätt att engagera sig för kvinnors rättigheter att slippa mäns sexuella våld.
Hjälp även till att sprida tipset!
Med förhoppningen att du agerar!
Tjatte - Den evige obstinaten 

           

Nätverket för kvinnors rättigheter
Varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter – rätten till hälsa, personlig säkerhet, lika skydd inför lagen och rätten till jämlikhet inom familjen. Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi inte acceptera. När du agerar i vårt nätverk är du en del av Amnestys livsviktiga arbete för kvinnors rättigheter.
Agera!
Följ länken för mer info och anmälan. 

Världen är på väg mot en klimatkatastrof

FN:s Generalsekreterare Antonio Guterres vid presentationen av FN:s årliga klimatrapport. Fyra negativa  klimatrekord förra året: Koncentration av växthusgaser, höjning av havsnivån och havstemperaturen och havsförsurning.

Stoppa nya vägprojekt och minska biltrafiken!
Statliga klimatrådet.

Försäljningen av bilar i EU tvärnitar. Nyregistreringen föll 20 procent i april.
SDS 19/5

Sverige bör höja takten i klimatomställningen!
Finanspolitiska rådet

Vi liberaler är inte beredda att gå vidare med Klimatpolitiska rådets förslag att införa biltullar. Philip Sandberg, L, och Mia Honeth, L. SDS 19/5
Förbered er då!

I Staffanstorp offras människor och miljö för pengar

Alla andra hälsades välkomna när de kom till Sverige. Bara fyra kvotflyktingar blev sittande kvar på flygplatsen, två barn och deras föräldrar. De skulle till Staffanstorp. Men där styr Christian Sonesson och hans M- och SD-gäng. Till slut tog Vellinge kommun hand om den övergivna familjen.

I västra Staffanstorp gör Microsoft en miljardinvestering.  Mycket pengar och många jobb.  Men jättebygget leder till utsläpp av kvävedioxid och fina partiklar som är mycket farliga att inandas. Invånarna i de närliggande villakvarteren drabbas. De fick ingenting veta. Avtalet mellan kommunen och företaget slöts under djup sekretess. Företaget vägrar att rena de farliga utsläppen. Samtidigt orsakar de hårdgjorda ytorna översvämningar. Vattnet i Lödde å förorenas. Men det finns pengar att tjäna på miljöförstörelsen.
   Staffanstorps politiska ledning försöker tvinga kommunens tjänstemän att bli lagbrytare.   

Rapport från riksdagen: Åland, varg och rysk energi av Hanna Gunnarsson

Jag inledde den här veckan med att göra mitt första besök på Åland! Jag åkte tillsammans med en grupp riksdagsledamöter från olika partier och vi fick många nya kunskaper om Åland, som ju är en självstyrande demilitariserad region i Finland som är helt svensktalande. Vi besökte lagtinget (Ålands folkvalda församling), Ålandsbanken, Fredsinstitutet (se mer om deras viktiga verksamhet på https://peace.ax/) och Penningautomat-förening (Ålands motsvarighet till Svenska spel). Dessutom pratade vi med landshövdingen, Ålands enda riksdagsledamot i finska riksdagen samt Lagtingets talman och träffade politiker från de olika partierna. En mycket bra resa! 
   Riksdagen har dessa veckor väldigt långa voteringar, det är mycket som ska bli klart innan sommaruppehållet. Om inget händer är tanken att riksdagen inte ska var samlad mellan midsommar och slutet av september, även om vi såklart är i tjänst hela vägen fram till nästa riksmöte öppnas efter valet.   

            

Veckans beslut i riksdagen har varit både bra och dåliga. Riksdagen beslutade tyvärr att minska antalet vargar i Sverige, vilket har lett till stora protester i miljörörelsen. Det är såklart väldigt sorgligt. Ett bra beslut var istället att riksdagen har beslutat att uppmana regeringen att upphöra med importen av rysk energi samt driva detta hårdare i EU. Flera bra beslut har fattats på folkhälsoområdet, bland annat om att höja kunskapen om hiv, stärka vaccinationsprogrammet för äldre och statligt ansvar för pollenmätningar. Dessutom har en ny lag om organdonation antagits, för att öka antalet organdonationer. Riksdagen har också skärpt straffet för gravfridsbrott (i dagligt tal styckning av kroppar). 

Riksdagen fattade i veckan ett beslut med mycket kort varsel. Vanligtvis har partierna två veckor på sig att skriva motion på en proposition och sedan behandlas motionerna i utskotten i ytterligare cirka två veckor. Denna gång hade vi ett dygn från propositionen kom till riksdagen till beslutet fattades. Det handlade om möjligheten att ta emot militärt stöd från EU- och Nato-länder, och har skyndats på med tanke på Sveriges ansökan om Nato-medlemskap. Se debatten här.
   För övrigt anser Vänsterpartiet såklart att Sverige absolut inte ska bli medlem i Nato!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund              

Är Israel en settler-colonial stat? Låg Auschwitz på en annan planet? av Gunnar Stensson

Jag gick till Lunds stadsbibliotek i fredags för att läsa den frispråkiga israeliska tidningen Haaretz i tidningsrummet. Jag sökte en speciell text om Karl Ove Knausgårds roman Min kamp, del 6.
  Det aktuella Haaretz-numret var daterat den 6 maj. Där fångades jag först av en inrikespolitisk debatt om den israeliska högsta domstolens beslut att fördriva palestinierna från några byar på Västbanken. Processen hade pågått i årtionden. Långt ifrån alla israeler gillade domstolens beslut. En kritiker ställde frågan Is Israel a settler-colonial state? En rasistisk stat som erövrar kolonier och fördriver urinvånarna för att nybyggarna ska ta över.
  Eftersom tidningen var tio dagar gammal visste jag att fördrivningen av palestinierna redan genomförts. Den hade varit blodig. Att palestinier dödats hade inte väckt större uppmärksamhet.
   En stor världshändelse var däremot att israeliska soldater hade skjutit Al Jaziras reporter Shirin Abu Aqleh som under lång tid följt utvecklingen på Västbanken. Det har väckt starka reaktioner i den fria världen och sorg och vrede hos hennes kollegor.
   Händelserna gav samma svar på frågan som andra händelser genom årtiondena gjort. Ja, Israel är en typisk settler-colonial stat. Och det finns ett samband mellan Israels politik mot palestinierna och tysk raspolitik under Hitler. 

            

Det jag sökt i Haaretz var inte information om mordet på Shirin Abu Aqleh utan den israeliske filosofen Ari Garfunkels ställningstagande till synen på nazismen i den norske författaren Karl Arne Knausgårds självbiografiska roman Min kamp. Del sex innehåller en 450 sidor lång analys av Adolf Hitlers liv och idéer. Knausgård finner att vem som helst i den västerländska kulturen hade kunnat bli nazist. Han hade själv kunnat bli det om, han vuxit upp vid samma tid som Hitler. Tankarna är inte originella. Vi vet ju att professorer i Lund hyllade Hitler på 1930-talet. Jag presenterade Knausgårds text i VB för något år sedan.
   Rubriken på Ari Garfunkels artikel är Why Auschwitz is not another planet. Ari Garfunkel instämmer med Knausgård. Vi är vana att uppfatta Auschwitz som om det låg på en främmande planet. Men Auschwitz ligger här, mitt i Europa, och det som hände i Auschwitz kan hända igen.

Varifrån kom idéerna om ras och rashygien?
Från USA, naturligtvis. Amerikansk ekonomi byggdes upp av svarta slavar i Södern. Urinvånarna på den amerikanska kontinenten utrotades. Nybyggarna tog över landet. Det var en typisk settler colonial state som grundades. Konstitutionen författades av slavägare. USA försökte under första hälften av 1900-talet styra invandringen så att endast arier, individer som tillhörde förstklassiga raser, fick tillträde till Amerika, inte ”blandrasiga” sydeuropeer eller färgade.
   Teorierna som låg till grund för amerikansk lagstiftning hade utvecklats av ”vetenskapsmän” som rashygienikern Madison Grant vars inflytelserika bok The Passing of the Great Race 1925 översattes till tyska under titeln Der Untergang der Grossen Rasse med en dedikation till Adolf Hitler. Den inspirerade Adolf Hitlers försök att bygga en rasmedveten stat. Som USA.
   Det ledde till Auschwitz.
   Den amerikanske antropologen Charles Kings stora vetenskapshistoriska verk Den övre luftens gudar utkom nyss på förlaget Daidalos i översättning av Henrik Gundenäs. Det är en rik och omfattande bok. Den handlar inte bara om sambandet mellan amerikansk raslära och Hitlers förintelseteorier, utan där finns också en bred berättelse om de amerikanska antropologer som genom sin forskning avförde rasismen och rashygienen från det vetenskapliga tänkandet.

Med kvintettens politik klarar Lund inte hem klimatmålen - trängselavgifter en effektiv åtgärd av Ulf Nymark

Philip Sandberg och Mia Honeth, kommunstyrelse-ordförande respektive gruppledare för Liberalerna, kräver i en debattartikel i torsdagens Sydsvenskan svar från S, MP och V om de kommer att införa biltullar om oppositionen vinner valet i höst. Frågan ställs med anledning av Lunds klimatpolitiska råds förslag om att kommunen borde införa trängselavgifter för att minska utsläppen från transportsektorn. Förslaget är ett bland flera i Klimatpolitiska rådets rapport 2022.

Lunds kommuns klimatpolitiska råd : Rapport 2022           

Transporter står för hälften av utsläppen
Bakgrunden till rådets förslag är att transportsektorn står för omkring hälften av alla utsläpp av växthusgaser i Lunds kommun. Kommunens mål är att utsläppen från transporter ska ha minskat med 90 procent år 2030, jämfört med år 2010. Hela Lunds kommun ska vara klimatneutral år 2030. Minskas inte utsläppen från transportsektorn dramatiskt under åren framöver, hamnar kommunens inte ens i närheten av målnivån för utsläppen om 8 år.

Ingen korrekt bild av Klimatpolitiska rådets förslag.
Den liberala duons text är en lång uppräkning av vilket elände som skulle drabba Lunds kommun och dess bilister om trängselavgifter införs. Inte minst byarnas bilister skulle drabbas hårt, enligt dem.
För att försöka få idén om trängselavgifter riktigt avskräckande låter de bli att ge en korrekt bild av vad rådet faktiskt föreslår. Vad rådet i själva verket har sagt är följande:
   ”Trängselskatter skulle kunna vara ett alternativ inom transportområdet. Dessa kan vara differentierade för att inte missgynna bilberoende pendlare från byarna.

Liberalernas åtgärdsförslag för måluppfyllelse
Vilka åtgärder vill då Liberalerna genomföra för att få ned utsläppen och nå klimatmålen? Huvudnumret är, inte helt oväntat, ”teknikutveckling”. Haken är ju att även en supersnabb elektrifiering av motorfordonstrafiken inte kommer att fasa ut fossilbränsledrivna fordon. Sådana kommer i stor utsträckning att färdas på våra gator och vägar långt in på 2030-talet. Andra åtgärder som föreslås är ”god tillgänglighet till kollektivtrafik” och ”fler cykelstråk”. Visst det är ju bra, men det finns nog ingen seriös forskare på klimat- och transportområdet som skulle hålla med om att detta ens tillnärmelsevis skulle vara tillräckligt för att nå målen.
En enda av de åtgärder som som nämns kan möjligen ha någon direkt styrande effekt och det är förslaget om att begränsa utsläppstunga transporter i ”vissa områden”. Jag säjer möjligen, för om de utsläppstunga transporterna ersätts av flera, om än mindre utsläppstunga, transporter är inte mycket vunnet.

Styrets politik är inte att minska utsläppen
Paret Sandberg/Honeths text visar med allt tydlighet att liberalerna inte är beredda att vidta åtgärder som har verkligt styrande effekt. Deras politik liknar en låt-gå-politik på klimatets område. Men det är värre än så. Deras och hela kvintettens politik går i själva verket ut på att främja ökat bilresande. Det tydligaste exemplet på detta är deras stöd för breddning av E22 och byggande av en ny motorvägsavfart. Det finns alltför gott om andra exempel: ny väg över Höjeådalen, slopade p-avgifter, nej till förslag om bilbegränsningar i stadskärnan etc. Hur oppositionens olika partier kommer att svara på liberalernas fråga om inställningen till trängselavgifter återstår att se. För min del anser jag det vara ett alternativ som allvarligt bör övervägas. Och gärna differentierade avgifter.

Motkarneval och Vietnamdemonstration av Gunnar Stensson

Stadsparken grönskade i slutet av maj 1970. Gröningen var full med ungdomar. Träd Gräs Stenar framträdde på Vita Scenen ett par gånger. Annars spelade lokala grupper från Lund. Allt var gratis. Ingen av de agerande fick något honorar. Lunds FNL-grupp och vänstergrup-per som KFML var arran-görer. De hade inga pengar. Detta skulle vara en folklig karneval – en Motkarneval till den vanliga Lundakarnevalen som var ett exklusivt studentarrangemang med mycket stora resurser.
   Jag hade utsetts av FNL-gruppen att ansvara och samarbetade med Peter Larsson som senare blev en av de ledande i FIB/K i Lund och hade Jan Guillou som gäst när Säpo grep honom i samband med IB-skandalen. Vår förebild var stora improviserade festivaler i USA.
   Lilla Teatern var ansluten till arrangemanget. Scenen låg då i en stor villa på Sandgatan, intill karnevalsområdet. Ett par veckor tidigare hade Lilla teatern haft premiär på Kent Anderssons pjäs Flotten. Föreställningen fick goda recensioner i Sydsvenskan och Arbetet. Femåriga Sara satt i knäet hos killen som skötte ljuset. Hon ritade också affischen
   Två eller tre föreställningar spelades för fullsatta hus (max 70 personer per gång). Karin kom inte hem förrän klockan fyra på natten. Ett par musiker i Träd Gräs Stenar övernattade hos oss. Vi kände varandra väl från Framnäs folkhögskola. Dagen efter var alla dagenefter. Våra kamrater satt på balkongen i utanför vår lägenhet och drack stora mängder öl.
   Motkarnevalen fick ingen publicitet, vare sig före eller efter, men vi tyckte den var lyckad. Ganska mycket folk och fint väder.

Ho Chi Minh dog i september 1969. Karin och jag hade nyss kommit till Lund. Nu skyndade vi till Lundagård för att delta i demonstrationen. Ho Chi Minh som blivit en symbol för den antikoloniala kampen. Lundagård myllrade av studenter. FNL-flaggor och ett par stora röda banderoller vajade i vinden.
   Vi fick syn på Johan och Anna-Klara, mina gamla vänner från 1954. Anna-Klara hade en barnvagn med en nyfödd baby. Långt om länge gav sig demonstrationen i väg. Anna-Klaras mamma stod på trottoaren. När hon fick syn på oss ropade hon ganska argt att Anna-Klara måste lämna ifrån sig barnvagnen och gick in i tåget och hämtade den. När vi kom fram till Stortorget hade antalet demonstranter blivit ganska stort. Ett par tal hölls. På torget satt en musiker med ett dragspel i knäet. Det var en skådespelare ur den grupp som hade flyttat till Göteborg och utvecklats till Nationalteatern. Med sitt dragspel ledde han sången av ”Befria södern”.

Höstterminen 1969 hade vi flyttat till studentbostadsområdet i Ulrikedal. Jag studerade med bibehållen lärarlön kulturgeografi och ekonomisk historia. Karin tog kontakt med Lilla Teatern. Martin började andra klass och fick kamrater som följde honom hela vägen till juristutbildningen. I Ulrikedals familjeområde bodde studenter från Afrika, Asien och Latinamerika. Sara blev snabbt vän med femåriga Cecilia från Peru och Bontle från Sydafrika. De kunde springa fritt i det slutna bostadsområdet. En gång stal de min plånbok
   När jag i trots och vantrivsel hade avbrutit mina studier 1956 hade universitetet cirka 3000 studenter. Nu var de 21000, sju gånger så många. Och alla hade fått sin första utbildning i grundskolan. En kunskapsrevolution och en demokratisk revolution! De brände sina studentmössor.
   Vi som studerade kulturgeografi var inte representativa. Vi var nämligen nästan alla lärare i åldrarna 30 till 50. Kulturgeografin var mycket givande. Jag uppskattade särskilt studiebesök i Malmö och andra skånska kommuner och ett påkostat besök i Köpenhamn där vi träffade politiker och stadsplanerare. Samtidigt pågick den stora kommunreformen där just kulturgeografiska frågor diskuterades.
   Jag studerade också ekonomisk historia och skrev en ganska omfattande uppsats om hur den svenska solidaritets-politiken hämmades av USA. Många vänster-studenter där. Utanför föreläsningssalen såldes revolutionära skrifter, Maos lilla röda, Proletären och Gnistan.

Jag hade blivit godkänd FNL:are efter en studiecirkel där jag lärde mig mycket om basarbete. Stadsdelsgrupp Söder samlades varje måndag i en lokal i Parentesen. De första veckorna sålde jag Vietnam-bulletiner i det nybyggda Klostergården. Senare flyttade jag till Knut den stores torg. Där stannade jag till 1975. Systemet var stängt på lördagen så där bildades stora köer på fredagskvällarna. Snön kom i oktober 1969 och låg till april 1970.
Gunnar Stensson

Friday for Future alla fredagar

 

För att följa initiativet startat av Greta Thunberg strejkar vi tillsammans med tusentals människor över hela världen varje fredag kl 12-14.
   Samlade av nätverket “Fridays for Future” (kort FFF) så demonstrerar vi för klimaträttvisa och för att världens makthavare ska ta sitt ansvar i att genomföra den.
   Alla är välkomna att delta och vi är i dagsläget en härlig grupp som ses på Stortorget varje fredag för att strejka och prata klimat.

Nej till NATO!

 

Nej till svenskt Natomedlemskap!
Runt om i hela landet anordnas möten och demonstrationer där olika organisationer enas kring parollen Nej till svenskt Natomedlemskap!
   Socialdemokratiska partiet påskyndar i detta nu sitt beslut om ansöka medlemskap i NATO till den 15 maj samtidig som NATO snabbereder för en eventuell finsk och svensk medlemskapsansökan!
   Låt oss sluta upp tillsammans! Låt oss visa att vi är många som vill bevara svensk alliansfrihet och vägrar NATO-medlemskap!
Läs mer »

Våld och ickevåld

I Lund protesterade studenterna 1968 mot värnplikten under parollen Vägra värnplikt. Vägra döda. Ridande polis bekämpade demonstranterna eftersom parollen var en uppmaning till brott mot värnpliktslagen. Polishästarna trängde upp dem på trottoarerna och flera demonstranter greps.
   Nu skyddar polisen den lagliga rätten att bränna koraner.
   Studenterna protesterade också mot USA:s krig i Vietnam. Men somliga hade svårt för att sjunga med i FNL:s kamphymn: Till vapen vi i sorg och vrede går. Ett enat folk bakom gevären står.
   FNL-demonstrationerna var lagliga till skillnad från demonstrationerna mot värnplikt.

Nu gäller det Ukrainas folk. Och kampen mot Putins tyranni. ”Till vapen vi i sorg och vrede går. Ett enat folk bakom gevären står”.

Per Wirtén tar upp problematiken i sin recension av nyutgåvan av Franz Fanons klassiker Jordens fördömda. (SDS 12/5)
   Han upplevde själv konflikten när han som 20-årig pacifist besökte en palestinsk gerillabas och såg att vapnen var en ”identitetsskapande markör som bidrog till att skapa en känsla av mänskligt värde hos ett rättslöst folk i påtvingad exil”.
   Han skriver: ”Sedan dess har jag slitits mellan min övertygelse och det jag såg i Libanon 1978. Jag kommer aldrig att få ihop det”.
   Han nämner pacifisterna Martin Luther King, Nelson Mandela och Elin Wägner som förebilder. I dagens situation kan de ses som en kraftlös trio även om de i huvudsak hade rätt, skriver han.
   Engagemanget för det kämpande ukrainska folket växer. Vapensändningarna och biståndet ökar. Hatet mot pacifisterna växer.  De politiska partierna tävlar i kampvilja.  Det militärindustriella komplexet växer så det knakar. Jordens resurser koncentreras på förstörelsemaskiner
   Samtidigt söker sig alltfler till Svenska freds.

Synpunkter på mobilitetshus! av Gunnar Stensson

 

Mitt emot Socionomhuset på Västanvägs västra sida har Hemsö fastighetsbolag AB ritat in tre kolossala byggnader på sin planskiss för NCIF, Nationellt Center för Idrott och Folkhälsa. Se Stadsbyggnadskontorets Planbesked för detaljplanen del av Klostergården 1:6 m.fl. sid 3! Byggnaderna kallas ”mobilitetshus”. Vad är det för hus?
   Klostergårdsborna undrar. Mobilitet? Det är bra för folkhälsan att röra sig såklart. Men vad är mobilitet för kroppsrörelse? Det är kanske en bollsport som handboll eller basket? Eller nån sorts löparbana inomhus? Eller mycket stora gym? Kanske klättring? En sorts ishall? Det talas ju om forskning också. Hälsoforskning?
   Vad använder man ”mobilitetshus” till? Folk frågade och jag kunde inte svara. Mobilitetshus? Till slut frågade jag en ingenjör som arbetar med Heddaskolan och bor på Klostergården.
   Haha! Vet du inte det? sa han. Mobilitetshus är helt enkelt ett annat ord för parkeringshus. Dom är inte så populära. Dom flesta vill ju inte ha ett parkeringshus utanför köksfönstret. Och en massa bilar som far in och ut. Så kom nåt PR-snille på att man kan kalla dem mobilitetshus i stället. Man hittar på nån annan verksamhet än att parkera bilar. En cykelverkstad eller hamburgerkiosk kanske. Visserligen inte så trevligt med alla bullrande bilar. Men poängen är just att kalla parkeringshusen mobilitetshus. Det funkar i början. Sen blir det genomskådat.
   Jag blev förstås irriterad. Hemsö vill bygga tre stora parkeringshus mitt emot socionomhuset. Bilar och parkeringsplatser har vi nog av. Det var ju meningen att Klostergårdsstationen skulle minska bilismen och öka det kollektiva åkandet. Mobilitetshus har inte ett dugg med idrott och folkhälsa att göra.

LKPs mobilitetshus Aurora på Brunnshög i Lund          

Folk kom fortfarande och frågade och nu var jag inte längre okunnig. De som bodde i Socionomhuset blev särskilt arga. Ingen ska bygga några parkeringshus mellan oss och det gröna stråket, sa de.
   Hur kunde nån i Byggnadsnämnden eller Tekniska nämnden gå med på att Hemsö fick mark reserverad för ett sånt projekt? undrade en tjej med barnvagn.
   Det är ju inte bara ett hus utan en hel massa hus inritade mitt i det gröna stråket, påpekade någon. Gröna stråket kan hälsa hem. Nej aldrig att jag går med på det här. Mobilitetshus!
   En skata skrattade
   Det kanske inte blir av, sa jag försiktigt. Stadsbygg-nadskontoret är fullt av duktiga människor.
   Ja, men nu har Hemsö fått mark reserverad! sa en bister dam med hund. Då är det dom som bestämmer!
   Jag hoppas inte det, sa jag. Och fullmäktige kanske ändrar reservationsbeslutet.
   Lindar, aspar, hägg och lönn blommar längs Flackarpsvägen. De ska blomma också i framtiden.

74 år av väntan – Vad är ett FN-löfte värt?

Nyligen har jag, född 1947, haft förmånen att fira 75 år av liv i fred och i frihet i mitt hemland. Det var verkligen värt att fira och gav samtidigt anledning att tänka på alla de palestinier i samma ålder som 1948 tvingades fly från sina hemorter och som ännu inte har fått återvända. De som levt som flyktingar nästan hela livet och i många fall har nyckeln till sitt forna hem kvar som en symbol för hopp och för rätten att återvända.
   Under Al Nakba – Katastrofen på arabiska – 1948 fördrevs minst 750 000  palestinier och över 400 byar jämnades med marken av israeliska militära styrkor.
   Den 11 december 1948 antog FN:s generalförsamling Resolution 194 som bekräftade de palestinska flyktingarnas rätt att återvända eller få kompen-sation. Ett löfte som ännu inte infriats, 74 år senare. Fortfaran-de lever miljontals palestinier som flyktingar runt om i världen.
   Många flyktingkatastrofer har dessvärre skett sedan 1948, på olika håll i världen – en pågår nu i vår geografiska närhet. Men ingen lär ha pågått lika länge som palestiniernas.

Och tyvärr är katastrofen inte över. Israels 55-åriga ockupation drabbar dagligen palestinier på Västbanken, i Gaza och Östra Jerusalem i form av dödande av oskyldiga barn och journalister, fördrivning, husrivningar, trakasserier, utbyggnaden av den mur som skär tvärs genom palestinsk mark, de illegala bosättningarnas expansion och ett förtryckande apartheidsystem, dokumenterat av flera välrenommerade människorätts-organisationer, FN-organ och universitet.
   Staten Israel har varit föremål för många FN-resolutioner, men när Israel konsekvent trotsar kraven i dem händer ingenting. När får vi – och palestinierna – höra ordet sanktioner som respons på de flagranta och ständigt pågående överträdelserna? Under mitt 75-åriga liv har varken FN, EU eller enskilda västländer infört sanktioner mot Israel. Vissa länder åtnjuter straffrihet medan det går blixtsnabbt att agera mot andra. Var finns logiken och rättvisan i det?
   På många håll uppmärksammas i helgen Al Nakba - Katastrofen - som stöd åt människor som tvingats till en livslång flyktingtillvaro. Vi har alla ett ansvar att kräva att världssamfundet lever upp till sitt löfte och gör verklighet av Resolution 194.
Kerstin Dahlberg
Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
 

---

 

Israeli forces shot Abu Akleh in the head while she was on assignment in Jenin in the occupied West Bank.
Abu Akleh, a longtime TV correspondent for
Al Jazeera Arabic, was killed on Wednesday
while covering Israeli army raids in the city of
Jenin in the northern occupied West Bank.
Läs mer »

Den etniska rensningen fortsätter i Palestina av Gunnar Olofsson

Den 15 maj varje år uppmärksammar palestinierna minnet av fördrivningen 1948 när staten Israel upprättades på jord som i generationer brukats av palestiniernas förfäder: Över hälften av deras land gavs - genom beslut i ett FN som då för tiden helt behärskades av Europa och USA – bort utan att de tillfrågats. Beväpnade judiska grupper som Haganah, Stern och Irgun, såg sedan till att rensa även stora delar av det kvarvarande området från palestinier, innan Israel kunde utropas på 78% av Palestinas territorium.

            

Fördrivningen – av palestinierna kallad Katastrofen, al-Nakba – innebar enligt israeliska historiker att över 530 palestinska samhällen rensades från palestinier. Planen, ”Plan Dalet”, var noggrant utarbetad av de judiska terroristerna under ledning av Israels förste premiärminister, David Ben.Gurion. Målet var att fördriva, skrämma bort eller mörda så många palestinier som möjligt innan omvärlden reagerade. 750.000 palestinier fördrevs på detta sätt från sin jord.
   Det typiska förfarandet var att storma en by och ge invånarna en kort stund, om någon alls, att samla ihop några få tillhörigheter och bege sig till fots, utan mat eller dryck, österut mot den jordanska öknen. Ibland plockades några, oftast manliga, palestinier ut, anklagades för olika brott och avrättades. Städer som Haifa och Jaffa rensades på sin arabiska befolkning. I Haifa fördrevs närmare 75.000 palestinier, de flesta ut i havet på en och samma dag.
   På en del platser genomfördes regelrätta massakrer på den palestinska befolkningen, den mest kända i byn Deir Yassin väster om Jerusalem och den kanske värsta i Dawaymeh mellan Beersheba och Hebron där omkring 455 människor mördades. De judiska soldater som deltog i denna massaker rapporterade om spädbarn som fick skallarna inslagna, kvinnor som våldtogs eller brändes inne levande i husen, och män som stacks ihjäl.

Den etniska rensningen av Palestina fortsätter än idag – om så i mer långsam takt och andra former. Rivningar och förstörelse av palestinsk egendom på Västbanken fortsätter, och har enligt FN:s observatörsstyrka OCHA ökat med 30-40% det senaste året mot året före. Sedan OCHA började sin registrering 2009 har 8.191 palestinska strukturer rivits - varav 1.478 finansierade med bistånd - medan 12.164 palestinier har fördrivits och 135.825 på olika sätt påverkats. 
   Nya projekt för byggen av bosättningar kommer hela tiden upp, och hittills har Israel flyttat närmare 700.000 personer ur sin egen befolkning – i trots mot ett antal FN-resolutioner - att bo på ockuperad mark . 5.983 palestinier har dödats, och många 10.000-tals skadats under dessa år. Sedan ockupationen inleddes 1967 har över 800.000 palestinier - 20% av befolkningen och 40% av alla män - passerat genom det israeliska fängelsesystemet. I israeliska fängelser sitter nu 4.550 palestinier, även barn, efter att på olika sätt ha protesterat mot ockupationen. Omkring 500 politiska fångar, bland dem flera barn, hålls i “administrativt förvar” på obestämd tid utan anklagelser, rättegång eller dom.
   Minnet av fördrivningen är – enligt ”Nakba-lagen” (2011) – förbjudet att högtidlighålla i Israel. Har man glömt sin egen historia? Idag kämpar palestinierna för att få behålla de 22% av deras land som återstår, och nu är invaderat av ständigt fler bosättare och militärer. Det är livsviktigt att den här kampen lyckas. Omvärlden får inte överge palestinierna än en gång.

Nyliberalt förslag: avskaffa den svenska välfärdsstaten! Hux flux får Sverige en jämnare förmögenhetsfördelning av Gunnar Stensson

Sveriges ojämna förmögenhetsfördelning är delvis en konsekvens av den svenska välfärdsstaten. Tack vare den behöver de flesta inte ha en privat förmögenhet för att hantera oväntade vårdbehov, inkomstbortfall och försörjning på ålderns höst. Avskaffa det offentliga pensionssystemet så att var och en måste spara på egen hand, och hux flux får Sverige en jämnare förmögenhetsfördelning!
   Ägare har nämligen starka skäl att dölja sin förmögenhet från Skatteverket och från officiell statistik.
   Cervenka listar Sveriges 542 miljardärer. För den som tycker att det är okej och kanske rentav behagligt att leva i ett land där det går att bli rik på företagande och innovationer är listan knappast någon alarmerande läsning.
   Andreas Berg framför ordagrant dessa påståenden i en nedlåtande, men ytligt sett välvillig recension av Andreas Cervenkas bok Girig -Sverige – så blev folkhemmet ett paradis för de superrika. (SDS 11/5) 

           

Det är Andreas Bergs jobb att påstå att de flesta svenskar har en förmögenhet som de döljer från Skatteverket och offentlig statistik hur orimligt påståendet än är. Undersköterskorna sysslar med skatteplanering, låtsas han tro. Han är nämligen välfärdsforskare vid Institutet för näringslivsforskning (IFN). Det ger säkert mycket goda inkomster så länge han sköter jobbet till belåtenhe. Han har samtidigt starka skäl att dölja sin förmögenhet från Skatteverket och från officiell statistik.
   Alldeles i slutet av Andreas Bergs recension kommer följande mening som tycks uttrycka en överraskning: ”Intressant nog tycks många på listan ha ärvt sin förmögenhet, vilket kan diskuteras ur både rättvise- och effektivitetsperspektiv.”
   Det är just det som Andreas Cervenka gör. Han konstaterar att Sverige behöver införa arvsskatt, förmögenhetsskatt och gåvoskatt ur såväl effektivitetsperspektiv som rättviseperspektiv.
   Det är därför hans bok är viktig.

Kommunsammanslagning, Vietnammöten och arbetslägret Storsien. av Gunnar Stensson

Jag fick helt oväntat ett brev från ecklesiastikminister Edenman, S, med beskedet att jag utnämnts till ordinarie lärare på Framnäs folkhögskola.
   Vi började bli etablerade också utanför skolan. När en del av den vidsträckta kommunen Hortlax skulle slås samman med Piteå fick Karin uppdraget att sätta upp en sorts kabaré för att fira den historiska händelsen på nyårsafton. Programmet inleddes med en berättelse på vers som började så här:
   I Hortlax stod vår vagga
   nu blir det till att nagga
   kommunen vår i kant.
   Elever från Framnäs sjöng och spelade. En vacker Pite-flicka som blivit vald till miss Bahamas medverkade. Karins vän Gunborg hade ansvaret för scen och dräkter. Programmet spelades två gånger, först för fullmäktige i de båda kommunerna och sedan för allmänheten.
   Jag satt hemma på Åkervägen 14 och läste Emil i Lönneberga för Martin och Sara som hade fått mässlingen och låg i en säng alldeles röda i ansiktet. Martin gillade Emil. Sara somnade.
   Gunborg och hennes make pianisten Rune, båda stockholmare, var mycket kreativa och spelade samma vinter in filmen ”Den förskräcklige snömannen” som gjorde stor succé på skolan.
 

Den nioårige pojken DoVan Ngoc uppvisar hemska bukskador orsakade av napalmbomber.
Böjd över pojken dr John Takman.          

Russell-tribunalen om USA:s krigsförbrytelser i Vietnam höll en session i Stockholm hösten 1967. Samtidigt firade mina föräldrar en sorts 60-årsfest där med barn och barnbarn. Karin och jag deltog förstås också. Martin blev skrämd av vaktparaden. När han i en gatukorsning svängde in på en ny gata svängde vaktparaden efter. Han trodde den förföljde honom.
   Min syster Brittas vän Nisse var vapenvägrare och gjorde vapenfri tjänst på Arlanda. När den svenska regeringen utvisade ett amerikanskt vittne till USA protesterade Nisse hotfullt i en telefonkiosk på flygplatsen. Säpo grep honom innan han avslutat samtalet. De tog ifrån honom livbältet. Hans straff blev förvisning från Arlanda till flygplatsen i Kallax utanför Luleå. Han bodde hos oss varje helg under större delen av ett läsår. Det var för långt till södra Sverige. På måndagsmorgnarna klockan fem steg han upp för att åka bil till Kallax med en kompis. Han blev god vän med Sara. Lilla äckliga Sara, sa han och så skrattade de mycket.
   Samma höst presenterade vi ett stort Vietnam-program i Luleå i samband med förberedelserna för den nya Norrbottensteatern. Flera musikelever medverkade, bland annat de som kom att ingå i gruppen International Harvester (senare Träd, gräs, stenar). Vi hade dokumentära inslag, kritiska texter och nya filmer med Bob Dylan och Beatles. Det kom mycket folk, bland andra Luleås FNL-grupp som gav oss FNL-märken av papp.
   Karins kamrat från Skara skolscen Bernt Ström dök också upp. Han hade blivit anställd på teatern. Han besökte oss ofta och hade alltid med sig en flaska polsk vodka och leksaker till barnen.

Vi blev vänner med Gunnar Kieri från Övertorneo som höll på att skriva en bok om det svenska koncentrations-lägret i Storsien till vilket kommunister och en del vänstersocialdemokrater deporterades under andra världskriget. I Danmark och Norge fanns liknande läger vilket underlättade för de nazistiska ockupanterna att skicka sina motståndare till dödslägren. Jag hade inte känt till lägrets existens tidigare. Boken kom ut ett par år senare med titeln ”1:a arbetskompaniet Storsien”. Den fick ett gott mottagande då och blev återutgiven många år senare. Gunnar Kieris skrivrum och sommarställe var en ganska stor betongbunker från andra världskriget dold i skogarna mellan Piteå och Luleå. Han bodde där på somrarna med sin fru som var hörselskadad.
   Rektor Adrian blev oroad över skolans vänstervridning och tillkallade en känd socialdemokratisk specialist på internationella frågor. Till ingen nytta. Våren 1968 blev först Martin Luther King och sedan Robert Kennedy mördade. Vi började känna att vi kanske var på fel plats, vid fel tid. Samtidigt var vi mycket fästa vid skolan, dess lärare och elever liksom vid våra vänner på andra håll i övre Norrland. Norrbotten stod inför en intressant utveckling. Dessutom hade Martin just avslutat sitt första år i skolan och hade många kamrater. Hur skulle vi göra?
   Vi hittade en sorts kompromiss. Det kom en bestämmelse att grundskolelärare i SO-ämnen måste ha högskoleutbildning i geografi för att vara behöriga. Man fick studera ett år med bibehållen lön och samtidigt behålla sin lärartjänst. Vi beslöt att göra så. Det mesta av våra saker fick stanna kvar i Norrbotten. Vi hade inte särskilt mycket, vi hade ju alltid bott möblerat. Jag skulle läsa i Lund och hade rätt till en möblerad studentlägenhet även där. Karin hade kontakt med ett par gamla kamrater på Lilla teatern.
   Så vi tog vårt pick och pack och reste söderut för en som vi trodde ettårig vistelse i Lund. Hur det sedan kunde bli var en öppen fråga.
    Våren hade inte kommit långt. När vi steg på tåget i Älvsbyn var träden kala och fjolårsgräset brunt och illa medfaret. Följande morgon sken solen in genom sovkupéfönstret.  Träden var lövade och gräset blänkande grönt. ”Vem har målat gräsorna gröna? frågade Martin.

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk så länge omikron härjar.
   Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Peter Forsgren om Elin Wägner

 
Torsdag 12 maj 18:00 – 19:00

Stadsbiblioteket – Atriumgården

Peter Forsgren, sekreterare i Elin Wägner-sällskapet, är professor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö. Han har skrivit I vansklighetens land. Genus, genre och modernitet i Elin Wägners smålandsromaner samt flera artiklar om författarskapet.
   Nu kommer han till oss för att berätta om Pennskaftet och kampen för kvinnlig rösträtt. Detta program är en del av Lund läser.

Pajaskonster och rasism i Staffanstorp

Totalstopp för de mest utsatta flyktingarna, de så kallade kvotflyktingarna, har beslutats av Staffanstorps kommunalråd paludanen Christian Sonesson, M, och hans följsamma ja-sägare.
   Det gäller boende för 30 utsatta personer som tvingats fly undan onda regimer. Christian Sonesson spottar på dem som är förföljda.
   Migrationsminister Ygeman, S, ryter att Sonesson bryter mot svensk lag och lovar att domstolen kommer att upphäva det illegala beslutet.

Stoppa skolpeng till privata skolor! av Gunnar Stensson

Vi har ingen fastighetsskatt, ingen arvsskatt, ingen gåvoskatt och skolpeng även till privata skolor. Det är unikt, säger Andreas Cervenka, författare till boken Girig-Sverige, Natur och kultur 2022, i en lysande intervju skriven av journalisten Miriam Olsson Jeffery (SDS 30/4). Han påpekar också att priset på bostadsrätter ökade med 800 procent mellan 1956 och 2021. Den utsugningen av löntagare har även jag råkat bli skyldig till genom att motvilligt köpa en bostadsrätt 1989.
   Andreas Cervenka är Lunda-bo. Kanske man kunde anlita honom som föreläsare. Han tror på marknaden, men anser att förutsättningen för att marknaden ska fungera är ekonomisk jämlikhet. I Sverige går utvecklingen åt motsatt håll.
Gunnar Stensson

Rapport från riksdagen: Vilken härlig första maj! av Hanna Gunnarsson

Vilken härlig första maj vi hade! I tågen i både Lund och Malmö gick det ungefär lika många som innan pandemin, vilket nog får anses vara godkänt med tanke på att vi har haft två år utan att kunna träffas för att demonstrera. Visst kändes det lite ringrostigt, tåget i Lund var ovanligt tyst jämfört med tidigare år, men solen sken och flaggorna vajade fint i vinden. Jag är glad över det stora bifallet från mötesdeltagarna när jag nämnde miljöfrågor och vårt nej till nato i mitt tal, det bådar gott inför valrörelsen tycker jag. Det är alltid roligt att få träffa gamla vänner på första maj, det är många som inte längre är så aktiva i politiken som går med och ibland hittar man varandra och kan hälsa. 
   I riksdagen ägnar jag nu mest tid åt Försvarsberedningen. Det har varit möte flera måndagar i rad nu, vilket har gjort att även måndagen har blivit en rese- och stockholmsdag. Diskussionerna mellan partierna om försvarsbudgeten fortsätter, vi är överens om att nå målet 2 % av BNP till försvaret och diskuterar nu hur snabbt det ska gå. Parallellt pågår, som ni säkert hör och ser, debatten om Nato. Det går i en rasande fart och det är nästan bara Vänsterpartiet och fredsorganisationerna som hörs på nej-sidan. Man undrar ju verkligen vad socialdemokraterna håller på med.

I början av veckan presenterade Vänsterpartiet vår budgetmotion i riksdagen. Presskonferensen går att se på partiets hemsida och att läsa om här. Välkända vänsterförslag om att stärka välfärden finns med, samt rejäla satsningar på klimatet och såklart de väldigt viktiga frågorna om att höja pensioner och att avskaffa karensavdraget.
   I veckan har jag haft min årliga motionsdebatt om civilt försvar och krisberedskap, där jag bland annat fokuserade på att välfärden måste stärkas för att klara av sitt uppdrag i stora kriser samt att jämlika samhällen är starkast och tryggast. Se debatten här (klicka på mitt namn om du inte vill höra hela).

I riksdagen har vi bland annat röstat om frågan om att personer ska kunna få tillträdesförbud till badhus och bibliotek. Vänsterpartiet röstade emot, eftersom förslagen innebär inskränkningar i människors möjlighet att röra sig fritt i samhället, vilket ju är en grundlagsskyddad rättighet. Läs mer i vår motion här. Riksdagen har också fattat beslut om allmänna motioner som rör bland annat bistånd, handelspolitik, cykling och många andra frågor. 
   Som en extra bonus fick jag i veckan vikariera på ett utskottsmöte i miljö- och jordbruksutskottet och där höra en mycket intressant presentation om hur det är med den svenska vargen! 
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

Vad betyder folkviljan för politikerna jämfört med kapitalintressena? av Gunnar Stensson

 

I tisdags mötte tretton politiker från Lund och Staffanstorp väljarna i Polhemsskolans gamla aula. Folkviljan var tydlig.
   Väljarna vill att det gröna stråket bevaras och att Klostergårdens odlingslotter och kolonier skyddas. De är inte emot ett idrottscenter, men den stora anläggningen ska i så fall förläggas till hårdgjorda ytor, kanske i en annan del av Lund. De vill inte att Källby-området reserveras för att senare privatiseras så att fastighetsbolag får ökad makt på kommun-invånarnas bekostnad.
   Många politiker visste mycket väl att deras partier tagit ställning mot väljaropinionen på grund av prestigen att bygga ett nationellt idrottscenter i Lund, på grund av att de företräder kapitalintressen och kanske på grund av att somliga tror sig främja ett verkligt intresse för elitidrott och motionärer.
   Den ende som entydigt med hög röst kungjorde att hans parti var för att mark ska reserveras för ett nationellt center och att ett center ska byggas var Björn Abelsson, S. Han talade högt men möttes av kompakt tystnad. Det framgick dock att också andra partier är beredda att till exempel bebygga åkermarken vid S:t Lars begravningsplats och Flackarpsmöllan. Den marken är redan såld till ett bolag som står amerikanska Blackwater nära.
   MP, FNL och V var för det gröna stråket och odlingslotterna. Övriga partier lyckades genom mer eller mindre gröna fraser dölja sina avsikter att rösta för ett nationellt center och en privatisering av marken.

Partiernas verkliga intentioner avslöjades redan följande dag då kommunstyrelsen beslöt att reservera mark för försäljning till Hemsö så att bolaget kan bygga ett nationellt idrottscenter.
   MP, FNL och V sade nej, men var förstås i minoritet. 
   Kampen för miljön och den biologiska mångfalden i den lilla del av världen som Klostergården och Lund utgör fortsätter.

Inger Grubelics vårtal i S:t Larsparken 2022

 

För fem år sedan fick jag frågan om jag kunde hålla tal till våren i denna vackra park.
   Karin Stensson som hållit vårtalet sedan början av 1980-talet ville lämna. Eftersom Karin och jag spelat, gjort olika program och inte minst varit goda vänner så kändes det ärofullt att få frågan. Det gick inte att säga nej.
   Idag möts vi igen efter ett par år då vi inte tillsammans kunnat hälsa våren välkommen. Nu gör vi det äntligen.
   Jag började fundera och anteckna mitt tal. Jag tänkte och tänkte. För någon vecka sedan träffade jag Karins man Gunnar, som gav mig ett flertal av Karins Valborgstal.
   Jag sitter på bussen och tar ett blad, Karins tal Valborg 1985. Jag läser och känner hur aktuellt talet är så jag läser Karins tal från 1985 som en hyllning till Karin. Karin dog för två år sedan.

Lund Valborgsmässoafton 1985
Kära vår! Bättre sent än aldrig
Det är bara ett par veckor sedan du lät snöflingor
dansa ner över oss, retsamma, envisa
Ta aldrig våren för given, ville du kanske säga.
Lär dig vänta
Lär dig tålamod
Lär dig uthärda
Om det är kallt, gläd dig åt ljuset
Om det känns stillastående gläd dig åt de små stegen
Uthärda bakslagen
Uthärda snöstormen i april
Tro på våren, tro på solen
För solen kommer oundvikligen närmare, trots kall vind
Den tinar upp frusna kroppar
lockar fram skratt, sång och livslust
Lockar ut oss till lekplatser och parker.
Till närhet mellan människor
Ger oss kraft att tro på en varmare värld, oavsett årstid
En varmare jord med varmare människor
som respekterar, skyddar och ärar det värnlösa barnet
den värnlösa blomman och den värnlösa gamla människan
Kära vår! Härda oss med dina sena snöflingor
Härda oss med din kalla vind
Lär oss uthållighet i arbete och liv
Lär oss envishet och tålamod i relationer och föresatser
Lär oss tro på oss själva, som uthålliga och hoppfulla
vårmänniskor som läker där vi går fram
på vår kluvna, såriga, blödande jord
Våren ger oss avstampet. Solen ger oss kraften
Det späda gräset ger oss styrkan och vinden ger oss modet!
Bättre sent än aldrig! Ett fyrfaldigt leve för våren!           

Leder försvarsallianser till fred?

 

Den serbiske terroristen Gavrilo Princip mördar Österrikes tronföljare i juni 1914. Stormakten Österrike anfaller lilla Serbien. Ryssland som lovat försvara Serbien förklarar Österrike krig. Tyskland känner sig hotat av alliansen mellan Ryssland och Frankrike – och invaderar Frankrike. England som ingått en allians med Frankrike förklarar Tyskland krig. Så inleds första världskriget – fast ingen ville det. Allianserna band de allierades beslut. Det andra världskriget – och Hitler - var konsekvenser av det första.
   Sverige var alliansfritt under båda världskrigen. Alliansfriheten innebar möjlighet att anpassa besluten efter den aktuella verkligheten. Sveriges utanförskap var till stor nytta för våra nordiska grannländer under andra världskriget.
   Efter Rysslands invasion i Ukraina tycks Sverige vara på väg att lämna alliansfriheten för att ingå i försvarsalliansen Nato. Paragraf fem i Natos försvarsgaranti förpliktigar medlemsstaterna att försvara varandra mot angrepp. En för alla, alla för en.
   Kommer ett beslut om medlemskap i Nato leda till trygghet eller kan det få lika förfärande konsekvenser som allianserna 1914 - då många snabba beslut grundade på gamla löften fattades ett par heta sommarmånader?
   Ska Sverige bli Natomedlem?  Vänsterpartiet föreslår en folkomröstning. Förslaget om folkomröstning var ett huvudtema 1 maj och Ali Esbati fick applåder då han framförde det.
   Genom en folkomröstning skulle vi få tid att tänka igenom beslutet. Efter en folkomröstning delar vi alla dela ansvaret, oavsett resultat. Utvecklingen i Ukraina och samarbetet med Finland är två av de avgörande faktorerna för beslutets inriktning.

Detta är den största myten om Israel och Nakba

Med trix och list har jag lyckats göra en avskrift på svenska av nedanstående debattartikel införd i Haaretz.

Länken går till den spärrade artikeln i Haaretz.
Den svenska översättningen bifogas som en PDF-fil
OBS! De blåmarkerade texterna i PDF-filen är länkar

Ockupations- och blockadbrytande hälsningar
Tjatte - Den evige obstinaten

Opinion | This Is the Biggest Myth About Israel and the Nakba
It is one of the most enduring myths surrounding the 1948 war: The epic battle between a fearsome Arab Goliath and a newborn Israel to liberate Palestine. And it’s a fable that continues to inflict harm today.
By: Seraj Assi May. 3, 202

---

           

Det är en av de mest bestående myterna kring kriget 1948: Den episka striden mellan en skräckinjagande arabisk Goliat och ett nyfött Israel för att befria Palestina. Och det är en fabel som fortsätter att orsaka skada idag
Palestinierna betalar fortfarande priset för en av de mest bestående myterna kring det arabisk-israeliska kriget 1948.
Av: Seraj Assi  Maj. 3, 2022

När palestinier firar 74-årsdagen av Nakba och israeler 74 år av stat, bör vi ta en stund för att avslöja en av de mest bestående myterna kring kriget 1948: legenden om stora arabiska arméer, förenade i andan, som invaderar Israel för att befria Palestina.
   I en hedrad fabel som förevigas av både araber och israeler, skildras kriget som en episk strid mellan en judisk David och en arabisk Goliat. Detta är historiens renaste mytologi.
   Men kriget var inte en liten israelisk David som stod inför en gigantisk arabisk Goliat. Det var ett mycket motiverat och relativt organiserat Israel som kämpade mot en splittrad arabisk koalition vars regeringar gick in i kriget för att tävla om sin bit i Palestina.
Läs den översatta artikeln »

Länge leve spårfaktorn!

Inför beslutet om spårväg i Lund var en av diskussionspunkterna om det fanns en så kallad spårfaktor för resandet. Det vill säga frågan om spårtrafik lockar fler resande än busstrafik. Spårvägsmotståndarna hävdade att det inte fanns en spårfaktor medan anhängarna hävdade att det finns det visst.

Trivectorrapport
Nu har Trivector AB, känt Lundakonsultföretag i hållbarhetsbranschen, på uppdrag av Göteborgs trafikkontor, utarbetat en rapport om spårfaktorn. Rapporten, som utarbetats av en hel rad av Trivectors trafikforskare, har titeln ”Olika perspektiv på spårfaktorn”. Rapportens slutsats är solklar: det finns en spårfaktor för resandet. Forskarna skiljer på direkt spårfaktor och indirekt spårfaktor. Direkt spårfaktor är den extra resandeökning som sker ”allt annat lika” medan indirekt spårfaktor inbegriper att spårtrafiken har högre standard än busstrafik.

Läsa rapporten »             

Spårfaktor: 10 %
På grundval av litteraturstudier och fallstudier av relativt nyligen gjorda spårtrafiketableringar, bland annat förlängningen av spårvägslinje 2 i Norrköping, Pågatågstrafiken på Ystadbanan som öppnade 1996 och spårvägstrafik i Bergen, kommer författarna fram till att den direkta spårfaktorn för resande kan ligga mellan 0 och 30 %, dvs mellan 0 och 30% ökar resandet med spårtrafik jämfört med buss. Genomsnittligt kan en räkna med 10%. Den indirekta spårfaktorn kan vara både större och mindre än den direkta.
   Hur förklarar då forskarna förekomsten av den direkta spårfaktorn? Jo, bland annat, för att det finns en psykologisk skillnad mellan spårtrafik och buss, eftersom det är möjligt att med kort varsel genomföra radikala bussomläggningar, men också att spårtrafik upplevs ha högre resstandard, - komfort, bättre punktlighet etc – än buss.

Busstrafiken kompromissar med framkomligheten
Rapporten redovisar också att det finns studier som visar att det inte finns en spårfaktor. Dessa studier bygger dock på att förutsättningarna för busstrafiken är exakt lika som för spårväg, dvs egen bana, företräde framför alla andra trafikslag och dylikt). Författarna påpekar att sådana lösningar för busstrafiken oftast inte finns. Även den mest högklassiga busstrafik kompromissar med framkomlighet. I bussens färdväg finns övergångsställen och cykelpassager, där bussen måste väja. Spårvagnen har som bekant företräde framför alla andra trafikslag, även vid övergångsställen. Även högklassig busstrafik får kompromissa med väggeometrin. Det blir ändå kurvor och svängningar med liten radie, menar författarna.

MP-motion: planera för fler spårvägsetapper
Trivectors rapport finns att läsa på Olika perspektiv på spårfaktorn (trivector.se) och borde egentligen vara obligatorisk läsning för såväl spårvänner som spårmotståndare. Inte minst gäller det den majoritet av förtroendevalda i kommunstyrelsen som i onsdags röstade för avslag på Miljöpartiets motion om att planera för nya spårvägar i Lund.
Ulf Nymark

NOT: Rapporten redovisar också spårtrafikens påverkan på byggande och fastighetsvärden samt spårtrafikens inverkan på sociala faktorer. Om detta kan det finnas anledning att återkomma.         

Glimtar från Norrbotten 1963 till 1969 av Gunnar Stensson

Det var fortfarande mörkt när jag pulsade genom snön hemifrån Prytzka gården till Framnäs folkhögskola nere vid Pite - älven för att börja morgonlektionen 8.15. Nästa dag fick vi influensa alla tre, Karin, tvåårige Martin och jag. Snön fortsatte att falla. Det kom ingen post och ingen tidning. Öjebyn var helt isolerat. Att president Kennedy hade blivit skjuten i Dallas fick vi veta först ett par dagar efter händelsen.
   Ett helt nytt liv hade börjat. Under större delen av tiden mellan åren 1963 och 1969 var vi norrlänningar. Det sociala livet på Framnäs folkhögskola var intensivt. Eleverna stannade på skolan också söndagar och lovdagar eftersom det var för långt att resa hem. Skolans upptagningsområde var hela Norrbotten. Musikeleverna kom från hela landet och stannade ofta flera år. 

       

Skolan ägdes av landstinget. Rektor Adrian var socialdemokrat. Flera elever var tvåspråkiga; de talade gärna finska. Flertalet lärare var norrlänningar, men många musiklärare kom från södra Sverige och andra från Norge och Finland. Någon hade ryskt påbrå efter ryska ockupationer av Norrland på 1700-talet. 1968 placerades Prags symfoniorkester i Framnäs efter kuppen i augusti.
   Det skapade opinion mot den sovjetiska ockupationen. CH Hermanssons hyllades för sitt fördömande av ockupationen
   Ibland arrangerades lärarfester med ganska mycket alkohol. I april kunde de pågå tills solen gick upp över det gnistrande snötäckta landskapet, ljust så det sved i ögonen.

Skolan hade en stor modern aula. Där framfördes regelbundet konserter. Oftast var det skolans elever som uppträdde, men det kom också stråkkvartetter och solister från andra delar av landet. Karin satte upp pjäser och kabaréer. En av de största uppsättningarna var Häxjakt av Artur Miller. Både musikelever och elever från den allmänna linjen medverkade. Publiken från Piteå med omnejd fyllde aulan.
   Karin samarbetade framför allt med musiklinjens lärare och elever. En gång iscensatte hon en kort Mozart-opera med sångare som senare blev professionella. De reste på en uppmärksammad veckolång turné genom städer som Piteå, Luleå, Kiruna och andra större samhällen. Avstånden var kolossala.
   Skolans regler var fria. De flesta eleverna var myndiga. Här var det inte tal om att man skulle övervaka att tjugo flickor i skilda åldrar kom hem till sina rum före klockan 22 som på Axevalla. Relationer mellan lärare och elever förekom. Vi umgicks som likar, framför allt med musikeleverna. Ett par av de ensamstående lärarna bodde som hyresgäster i samma stora byggnader som eleverna.
   Karin och jag tilldelades snart ett nytt Älvsbyhus med alla moderna bekvämligheter. Så fint hade vi aldrig bott för. Jag fick för vana att hoppa i ett hett bad varje morgon innan jag rusade ut i kylan för att komma till skolbyggnaden och sätta igång undervisningen. I lärarrummet hängde cigarrettröken tjock och grå.
   Jag undervisade i mina ämnen, bestämde rätt mycket av kursinnehållet. Det fanns en liten skoltidning som jag redigerade. Den väckte ibland konflikter eftersom vi publicerade kritiska synpunkter på olika förhållanden på skolan. Dessutom arbetade jag en hel del med Karins uppsättningar, satte tillsammans med henne samman kabaréer och valde nya pjäser och annat material för framträdanden.

Vi adopterade Sara – namngiven efter Sara Lidman – från Korea 1966. Sara och Martin, två barn, två och fyra år, krävde förstås mycket tid och engagemang, men det var alltid lätt att få frivillig barnpassning. Ofta kunde de följa med på repetitioner. Martin ogillade en sopran som sjöng Luciasången med stark röst. Inte Cia, skrek han. 1964 hade vi hand om en treåring som en av musikeleverna, saxofonisten Allan Lundström, var pappa till. Han betalade oss med flera kilo nyfångad röding.
   När vi skulle resa hem till Älghult i juni brukade vi flyga till Stockholm och övernatta hos min bror Jan några nätter innan vi fortsatte med tåg till Nässjö, vidare till Sävsjöström och sedan med rälsbuss till Älghult. Sara brukade sitta i förarens knä och tuta. Men småjärnvägarna blev nedlagda i mitten av 1960-talet. I Älghult hjälpte vi Karins föräldrar med höskörden och korna. Vi reste oftast tillbaka innan havren mognade.

1963 var vi Erlander-trogna socialdemokrater och övertygade USA-anhängare (president Rooseveldts New Deal, segern i världskriget, Marshall-hjälpen, Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen, den unge president Kennedys manifestation mot Berlin-muren och vår indignation över det spektakulära mordet i Dallas).
   Efter 1965 blev FNL:s kamp mot USA:s krig i Vietnam och den amerikanska rasismen vårt, liksom många av våra elevers, mest uppslukande engagemang. Vi hoppades på en revolution mot Nixon i USA. 
   Vi blev också alltmer kritiska mot svensk socialdemokrati. Sara Lidman var på FNL-turné i övre Norrland 1967 och gav 1968 ut Gruva som skildrade de usla arbetsförhållandena i Malmberget och bidrog till den strejk som skakade svensk arbetarrörelse ett par år senare. Vi hade elever med kunskap om förhållandena. När vi flyttade från Framnäs 1969 fick vi Marx Kapitalet i avskedspresent av våra elever, bland andra saxofonisten Allan Lundström.
   Mer om detta nästa vecka.

Första maj i Lund

 

Årets förstamaj var välbesökt hos vänsterpartiet. Drygt 800 gick i demonstrationen och betydligt fler var samlade på Stortorget.
   Där kunde man höra Röda Kapellet och lyssna till flera tal som både mindes gångna bravader och manade framåt inte minst var det kommande valet ett givet tema.
   Här nedan hittar du länkar till två av talen.

Hanna Gunnarssons förstamajtal 2022

Hanna talade även i Trelleborg där bilden togs          

Kamrater, vänner!
Idag är det Första maj, årets finaste dag, vänsterns viktigaste dag på hela året. Det är arbetarrörelsens dag, en dag då vi sätter fokus på viktiga frågor som jämlikhet, bättre arbetsvillkor, en välfärd som funkar för alla människor och ett samhälle där människorna, inte marknaden, sätts i första hand. Mitt namn är Hanna Gunnarsson och jag är en av vänsterpartiets riksdagsledamöter där jag arbetar med försvarspolitik.

Vänner,
Den här våren började på sämsta möjliga sätt. Precis när pandemins härjningar höll på att klinga av från sina värsta faser, inledde Ryssland invasionen av Ukraina. Nu är det återigen krig i Europa. Den 24 februari drabbades ukrainarna av den största katastrofen som finns, ett krig som har visat sig vara så otroligt brutalt. Vi möts av bilder och nyheter om att tusentals människor har dödats och miljoner har tvingats fly från sina hem. Men vi ser ockås en mycket imponerade ukrainsk försvarsvilja, där Ukrainas försvar och vanliga medborgare kämpar för att försvara sitt land mot invasionen. Rysslands invasion är en del av de Putins imperialistiska stormaktsambitioner, när han uttryckligen har sagt att Ukraina inte är ett eget självständigt land. Invasionen och kriget är såklart emot folkrätten och alla länders rätt att självständigt välja sin egen framtid. Det krävs fortsatta protester mot Rysslands invasion och ekonomiska sanktioner och stopp för import av rysk energi. För att bygga en långsiktig fred krävs diplomatiska förhandlingar och en demokratisk utveckling i Ryssland, även om det ser mörkt ut just nu.
   Många av de människor som har tvingats fly från Ukraina har kommit till Sverige och har fått en fristad här. De delar sina upplevelser med många andra människor som kommit till Sverige de senaste åren och årtiondena, människor som har egna minnen och upplevelser av krig och att vara flykting. Sverige är att rikt land som har de bästa möjligheterna att ta emot flyktingar från de olika krig som pågår i världen, och ge dem en framtid i Sverige. För Vänsterpartiet är det viktigt att de flyktingar som inte kan återvända hem får permanent uppehållstillstånd i Sverige så att de i lugn och ro kan påbörja sitt nya liv i Sverige, med utbildning, arbete och en bättre framtid.

Kamrater,
Den ryska invasionen av Ukraina har påverkat den svenska försvarsdebatten rejält. Ett krig i vår närhet, det är lika långt om inte kortare till Kiev än till Kiruna härifrån Lund, gör såklart väldigt många människor rädda och osäkra. Sverige är ett land som under flera hundra år har varit förskonade från krig i vårt eget land, men de senaste månadernas utveckling gör att läget runt omkring oss är mer osäkert och världen är mer sårbar. Även om Sverige inte står inför något direkt militärt hot, så är båda våra närmaste grannländer i sin tur grannar med Ryssland. Även för Vänsterpartiet har det därför den senaste tiden blivit viktigt att stärka vårt militära försvar. För några år sedan återinfördes värnplikten i Sverige. Det tyckte vi i Vänsteprartiet var väldigt bra. Värnplikten innebär att en del av landets 18-åringar får en militär utbildning som gör att de kan vara med och försvara vårt land om det skulle behövas. Att vi har ett eget starkt försvar är viktigt - vi i Vänsterparitet står nämligen fast vid Sveriges militära alliansfrihet och säger nej till ett svenskt Nato-medlemskap.
   Den svenska Nato-debatten går numera i en rasande fart. När vi såg att den här debatten drog igång i början av året trodde vi aldrig att vi idag skulle stå så nära ett svenskt nato-medlemskap som vi idag gör. Det är en total svängning av svensk försvarspolitik och vi har kunnat följa debatterna inom socialdemokratin de senaste veckorna när företrädare efter företrädare har svängt i frågan. Vänsterpartiet anser att Sverige ska bevara den militära alliansfriheten, den har tjänat oss väl och gör att vi inte riskerar att dras in i krig och konflikter som andra länder i Europa är involverade i. Sverige ska ha en självständig försvars- och säkerhetspolitik, besluten ska fattas i den svenska riksdagen inte av Nato. Vi vill inte att Sverige allierar sig i försvarsfrågorna med länder som Turkiet, som idag attackerar sin egen kurdiska befolkning, och Ungern, vars demokratiska utveckling de senatse året har gått åt helt fel håll. Till råga på allt är ju Nato en kärnvapenallians, och Vänsterpartiet menar istället att Sverige måste skriva under FNs kärnvapenförbud och arbeta för nedrustning av kärnvapen i världen. Om Sverige ska bli medlem i Nato menar vi i Vänsterparitiet att det krävs en folkomröstning, så att det svenska folket får säga sin mening i frågan. Det är det demokratiskt bästa sättet att fatta såhär stora beslut som påverkar har landets framtid.

Vänner,
Det är inte bara kriget i Ukraina, och de många andra krig som pågår runt om i världen, som visar att vi lever i en mer sårbar och osäker tid. De civila hoten mot Sverige och vår befolkning är väldigt stora. Vi har såklart pandemin i färskt minne, hur nedskärningar och privatiseringar i välfärden gjorde att vi hade svårare att möta det hot som pandemin innebar, vi ser fler och fler cyberattacker som riskerar att stänga ner de många digitala system som vårt samhälle är beroende av - men framförallt ser vi de många hot och katastrofer som kommer i klimatförändringens spår. Vi vet att översvämningar, torka och stormar redan drabbar världen som effekter av klimatförändringen, det finns länder i världen, framförallt öar och områden med stora deltan, som kommer bli obeboeliga och där befolkningen kommer bli flyktingar undan klimatet. På klimatkonferens efter klimatkonferens har dessa länder vädjat till resten av världen att göra de förändringar som behövs för att ställa om till ett samhälle som gör allt som är möjligt för att hejda klimatförändringen. Det kräver att vi alla hjälps åt, framförallt att vi politiker vågar fatta de beslut som krävs, allt från att göra kollektivtrafiken billigare till att lägga ner fossil-energi och ställa om till fossilfritt. Nyligen lanserade Vänsterpartiet ett stort paket på 700 miljarder kronor för rättvisa klimatsatsningar. Där föreslår vi stora investeringar i järnvägen, både nya järnvägar och upprustning av de som redan finns, och stor utbyggnad av laddinfrastruktur för elbilar. Vi föreslår också en satsning på snabbare utbyggnad av den fossilfria elproduktionen för att industrin ska kunna ställa om till att bli fossilfri och klimatanpassning av bostäder som gör att energianvändningen minskar och miljonprogrammens bostäder kan renoveras. Detta är enorma satsningar som kan göra stor skillnad, och ge en rättvis omställning.
   Parallellt med detta arbetar vi i riksdagen för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen, vi försvarar det viktiga strandskyddet och allemansrätten så att våra sjöar och strandkanter inte blir privatiserade av bostadsbyggande utan fortsatt tillgängliga för alla, flytta ut trålningsgränsen för att minska överfisket, stänga ner minkfarmerna helt och hållet. Vi protesterar mot den svenska regeringens beslut om att öppna en ny gruva mitt i renbeteslandet i Gallok och den danska regeringens dumpning av slam för att bygga en ny ö, Lynetteholm, i Öresund! Allt detta och mycket mer är helt nödvändiga frågor att arbeta med för en mer hållbar värld. Vi vet att det krävs en röd politik för en grön omställning!

Vänner,
För Vänsterpartiet är jämlikheten alltid högst upp på dagordningen. Det viktigaste för oss är att skapa ekonomisk jämlikhet, motarbeta klassklyftor och bygga ett samhälle där alla har lika möjligheter - oavsett var vi kommer ifrån och vilka våra föräldrar är. Men vi ser hur utvecklingen går åt motsatt håll, med en regering som säger sig vara röd men som mest driver blå politik. Vänsterpartiet är i opposition och ställer krav från vårt vänsterperspektiv.
   Vi behöver höja skatterna för de rikaste och omfördela resurser i samhället från de som har i överflöd till de som behöver mer för att få vardagen att gå ihop. De lägsta pensionerna måste höjas, där har vi i Vänsterpartiet förhandlat fram ett förslag som gör vardagen lättare för många äldre. Vi behöver satsa på välfärden för en sjukvård som går att lita på och för en skola som på riktigt kan ge oss ett mer jämlikt samhälle. Vi vet att ett jämlikt samhälle är ett starkare och tryggare samhälle, när vi hjälps åt och lär känna varandra så skapar vi tillsammans ett bättre och mer solidariskt samhälle.
   Jag är väldigt stolt över att vara vänsterpartist. Vi är ett parti där vi just gör saker tillsammans och hjälps åt, där vi i praktiken visar att en politik för gemenskap och solidaritet är det som ger mer jämlikhet och rättvisa för alla. En stark vänster ger mer feminism, antirasism och klimaträttvisa i Sverige varje dag, överallt. Jag vill passa på att önska alla som firar Eid idag och imorgon en trevlig Eid och hoppas att ni alla får en fortsatt fin första maj!
Hanna Gunnarsson

Ali Esbatis förstamajtal 2022

 

Kamrater, vänner, mötesdeltagare
Det är så fint att kunna ses så här igen, att göra vår högtidsdag till en folkfest. Och vänner, det är viktigt att också kunna fira – att i en tid som på så många sätt är mörk och förstämmande, kunna se löftet om en möjlig, ljusare framtid i varandras glädje och beslutsamhet. Så, välkommen. Välkommen till den gemenskap som burit fram så gott som varje socialt framsteg i det här landet. Och tack för att du känner och förstår, att det är allvar nu.

Vänner,
I slutdeklarationen efter Nürnbergrättegångarna, de som hölls efter det andra världskrigets fasor, kan man läsa, att kriget konsekvenser inte är ”begränsade till de krigförande länderna, utan påverkar hela världen.” ”Att inleda ett angreppskrig är därför inte bara ett internationellt brott”, slår man fast där, ”det är det främsta av internationella brott, därför att den i sig inbegriper den samlade ondskan av andra krigsbrott”.
   Detta är vad Putin och hans nationalchauvinistiska, högerauktoritära anhang nu har gjort sig skyldiga till.
   Och vänner, det är just den internationella rättsordning som har värkts fram – långt ifrån felfri och oproblematisk, men likväl exceptionellt viktig för envar som vill kämpa för fred och humanism – det är den som vi tydligt och entydigt står bakom. 
   Det som nu sker i Ukraina är också en påminnelse om vad försvaret av vårt lands trygghet och självbestämmande ytterst vilar på. Å ena sidan vår egen förmåga till totalförsvar, som nu behöver stärkas betydligt. Å andra sidan respekten för folkrätten – viljan, handlingskraften i andra länder och hos andra folk, att samla sig i avsky när den trampas på.
   Sverige ska vara en stark och självständig röst för folkrätten. Så värnar vi bäst vår egen trygghet och frihet. Och det kan vi bäst vara om vi står utanför militära allianser, om vi förbehåller oss rätten att agera mot övergrepp begångna av stormakter och av allierade till dessa, om vi fortsätter att se kärnvapen som ett hot mot mänskligheten snarare än ett paraply att söka illusoriskt skydd under, om vi värnar vår territoriella integritet istället för att riskera att bli juniorpartners till nykoloniala äventyr. Vänsterpartiet säger nej till svenskt medlemskap i Nato – och vi kräver att de partier som hastigt har bytt fot, har anständigheten och den demokratiska ryggraden, att underställa frågan en folkomröstning.

Mötesdeltagare,
Hur vi vänder oss mot världen bestäms också av vad vi skapar i vårt eget samhälle. Sverige är på många sätt ett bra att land att leva i för många människor. Men just det som en gång gjorde Sverige starkare och bättre, ja, till ett internationellt föredöme i många avseenden, har varit under angrepp i flera decennier. Inkomst- och förmögenhetsklyftorna har exploderat. Under regeringar av skiftande politisk färg har Sverige blivit något av ett skatteparadis för kapitalägare. Ingen förmögenhetsskatt, ingen arvs- och gåvoskatt, ingen fastighetsskatt. Vi har fått en skola som är unik, ja närmast bisarr, i sin långtgående marknadisering. Som ger växande segregation och fallande kunskapsresultat, men som garanterar pengarullning till hedgefonder och ex-politiker. Vi har gett fastighetsspekulanter och finansakrobater fri tillgång till våra samhällsfastigheter och pensionspengar.
   Det här drar isär samhället. Det göder korruption och misstro. Det gör demokratin tunnare och svagare. Men vänner, vi kan inte och vi tänker inte låta högern ostört göra Sverige till en lekstuga för riskkapitalister och välfärdsprofitörer. Det är dags att ta tillbaka kontrollen. Det är dags för de som byggt och bygger landet, de som sliter och de som slitits ut, att ha politiken på sin sida, göras synliga, spela roll. Det är vårt löfte som parti, det är vår uppgift som rörelse.

Vänner,
När vi firade första maj – förvisso utan fanor och fest – förra året hade den socialdemokratiskt ledda regeringen lagt fram förslag om marknadshyror.
   Trots att det är hyresgästerna som har betalat de senaste årens avsaknad av bostadspolitik, skulle de återigen få stå för notan. Politikens misslyckande och ansvarslöshet skulle läggas i knät på medborgarna.
   Budskapet från regeringen var att detta blott skulle ses som ett steg i världens oundgängliga gång. Trots tydliga löften och trots att väljarna inte ville ha höjda hyror gick de fram med det. Som vore Fastighetsägarna ödets mystiska väsen och Annie Lööf dess budskapsbärare på jorden.
   Men så styr ju inte den som vill förändra. Så agerar inte den som tar på allvar sitt mandat från väljarna.
   Och kamrater, också i denna fråga blev det så tydligt att det är skillnad på vilka som räknas, vilka som syns, när politiken vänder sig bort från sitt folkliga ansvar. Då blir du osynlig, du som redan använde en stor del av inkomsten till hyran. Du som ser högen med räkningar växa snabbare än de osäkra arbetspassen, du som känner stressen gripa tag inifrån när du funderar över vart du och barnen ska ta vägen om hyran rusar iväg.
   Därför tog de inte oss på allvar. Därför ville de skrämma oss till tystnad istället för att mötas i ett respektfullt, jämlikt samtal.
   Men människors trygghet är politikens ansvar. Därför stoppade Vänsterpartiet marknadshyrorna.
   Och vi är inte imponerade av att arbetslösa och långtidssjuka blir som osynliga när det ska utformas stöd. Vi bär frustrationen hos den som pressas hos arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller socialtjänsten efter att de politiska makthavarna i omgångar har fått för sig att just de arbetslösa, sjuka och fattiggjorda behöver tryckas ned med urholkade stöd och systematiskt misstänkliggörande. Det håller inte.
   Vänsterpartiet pratar inte bara, vi agerar. Därför såg vi till att genomföra dom största förbättringarna i sjukförsäkringen på ett decennium.
   Och nu, vänner, står vi mitt i en ny strid som handlar om att göra människor synliga i politiken.
   Sveriges löntagare ska ha pensioner att se fram emot. Och hur kan ett välfärdssamhälle som vårt fortfarande inte kunna garantera det? Det svenska pensionssystemet är trasigt. Vi behöver laga det.
   Varannan kvinnlig ålderspensionär i Sverige måste helt eller delvis förlita sig på garantipension. Sju av tio kommunalare. Det här är människor som har byggt upp landet, slitit långa år. Många har jobbat i princip hela livet, men under dåliga förhållanden, låg lön, små deltider kombinerat med hemarbete och omsorg för barn. Andra har slitits ut tidigt på grund av tunga arbeten och de bördor som hårdast tynger i klassamhällets mest utsatta skikt.
   Redan i år kan nu en miljon pensionärer få en rejäl höjning. En halv miljon kommer att kunna få 1000 kr skattefritt i månaden i augusti. Det är den största höjningen av pensionerna i modern tid. Tryggheten för pensionärer i Sverige är vårt ansvar. Därför ställde Vänsterpartiet kravet om höjda pensioner i samband med statsministeromröstningen. Nu ligger det förslaget på riksdagens bord, och det är upp till bevis för de partier som annars tar till brösttoner för pensionärerna, innan de skyndar sig iväg till att lyssna på välfärdskapitalisterna och på den avdragsberoende överklassen.
   Och vänner, nu lovar vi även att ta nästa steg efter valet. Pensionerna ska höjas rejält för alla pensionärer nästa mandatperiod. Nu på förmiddagen har Nooshi Dadgostar presenterat ett förslag för att ge en höjning av den allmänna inkomstpensionen med ungefär tretton procent. Och låt det här budskapet vara tydligt: Ingen styr på våra mandat utan att pensionärer i Sverige får det bättre.

Mötesdeltagare
Sverige behöver en annan ekonomisk politik. Och den röda tråden i den måste vara klimatomställning.
   Vi kan inte nöja oss med en klimatpolitik som går ut på att berätta jobbiga fakta om läget för planeten och sedan konstatera att de högstämda målen blir svåra att nå. Vi behöver agera som samhälle, ställa om stora delar det vi gemensamt kan och måste rå över. Det kräver politisk handlingskraft och brett folkligt stöd. Ska vi komma någon vart så behövs det omfattande investeringar.
   Kamrater, jag vet inte om jag blir den första talaren på 1 maj att nämna överskottsmålet i det finanspolitiska ramverket – jag lovar i alla fall att jag inte ska föreslå några sådana talkörer. Men det är så, att vi idag har ett system som kräver att staten lägger pengar på hög istället för att använda reella resurser för att möta reella behov. Ett seriöst offentligt investeringsprogram kräver ett ramverk som underlättar, inte försvårar eller förhindrar nödvändiga satsningar. Som är anpassat till att hantera dagens och morgondagens problem utifrån de faktiska förutsättningarna, inte utifrån föreställningar och farhågor från tjugo, trettio år sedan.

   Vänsterpartiet har presenterat förändringar i det nuvarande överskottsmålet, för att staten de kommande tio åren ska kunna investera runt 700 miljarder kronor mer i omställningen till ett klimatneutralt Sverige. Det handlar om ett omfattande offentligt åtagande inom transportinfrastruktur, elöverföring, klimatanpassning av nya och befintliga bostäder. Det här är sådant som inte låter sig göra genom privata konsumtionsbeslut. Det går inte att shoppa räls mellan två orter, eller smälla upp en vindkraftspark genom att applådera något företags eko-märkning. 
   Vänner, på många sätt måste och kommer livet att bli annorlunda i ett Sverige som ställer om. Men investerar vi för framtiden, så kan det också bli bättre. Nya jobb, tillgänglig och tillförlitlig kollektivtrafik, förnybar energi som dessutom frigör oss från beroendet av auktoritära oljeregimers nycker.
   Runt den stora uppgiften att ställa om Sverige kan vi samlas som samhälle. Genom politikens och folkrörelsernas målmedvetna mödor, inte genom en religiös tro på marknadsmekanismernas underverk.
   Det är att ta ansvar för framtiden. Där kommer vänstern att stå i första ledet.

Vänner,
Det är inte rimligt att Sverige på pappret blir rikare för varje år, samtidigt som vår gemensamma välfärd pressas och stressas. Inom äldreomsorgen räcker tiden inte till för några extra minuter av värme och omtanke. Personalen slits ut, många anhöriga förtvivlar. På sjukhus och vårdcentraler är tidspressen enorm. Sjuksköterskor och barnmorskor slutar för att de inte orkar. Lärare och socialsekreterare bryts ned av oro.
   Det här är resultatet av politiska beslut. Åratal av skattesänkningar och marknadisering har inneburit en gigantisk förskjutning av resurser bort från det som är vår gemensamma välfärd, vår gemensamma rikedom. Ansvaret ligger på såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Och effekterna, de är större än vad som enkelt kan mätas i pengar. Det handlar på sätt och vis om essensen i vad samhällelig välfärd är. Att vi bjuder varandra på det allra bästa som vi tillsammans kan uppbåda.
   Men det här är inget som vi bara måste acceptera. Vi kan och vi måste ta tillbaka kontrollen över utvecklingen. De som bär upp välfärden i Sverige behöver mer än applåder och fina ord. De behöver fler kollegor och bättre arbetsvillkor.
   Det kräver en stark och stabil vänsterpolitik. Vänsterpartiet söker stöd för att vända den här dystra, tillbakasträvande utvecklingen. Det är att ta ansvar för framtiden. Där kommer vänstern att stå i första ledet.

Vänner, demonstranter, första maj-firare,
Jag tror att många av oss står här med en gnagande oro. Vi ser, läser, känner på vår hud, med våra kroppar, hur alltför många i våra politiska och ekonomiska eliter anammar retoriska grepp och ingår politiska allianser, som för bara åtta-tio år sedan var reserverade för marginaliserade, högerextrema galenpannor.
   Många inom den svenska borgerligheten anar instinktivt att de inte längre kan bli särskilt populära på mer av glättig, nyliberal tjo-och-tjim-optimism. Då utövar högerpopulismen, med sin reaktionära etnopanik och sina uppskruvade rasistiska undertoner, en väldig lockelse. Och nu beter sig många av de ledande företrädarna för denna borgerlighet som nyfrälsta fanatiker – ett blåbrunt block av hetsare utan gränser.
   Vänner, mot denna utveckling behöver vi resa värn tillsammans.
   För ingen människa är en ö. Det som sker i de små och stora offentliga rummen, bestämmer hur vi ser på varandra, och därmed också hur vi agerar. Arbetsgivare ser på tv. Poliser hör partiledarutspel där de uppmanas skjuta in i folkmassor. Grannar snappar upp löpsedlar. Och om det inte finns ett motstånd mot att ständigt beskriva vissa människor i negativa sammanhang, ja, som problem genom sin blotta existens, då återskapas och förstärks allt detta, omvandlas till medvetna och omedvetna handlingar som exkluderar och trycker ner.
   Och rasismen tär på människors liv och drömmar. Den förvrider något inuti det barn som möter ilska istället för förstående blickar när hon leker lika högljutt som sina jämnåriga blonda kamrater. Den berövar något från den som skickar in hundratals jobbansökningar utan att få ett enda svar, väl medveten om att namnet är den avgörande faktorn. Den planterar något förtärande i den som vet att hon oftare stoppas av polis och väktare.
   När samhället skiktas och dras isär på det här sättet, då kan det politiska samtalet hoppa från skendebatt till skendebatt, medan revorna i våra gemensamma sociala skyddsnät blir större, tryggheten på arbetsmarknaden mindre, och de som gör jobbet inom välfärden tvingas springa fortare.
   Men kamrater, vi har ett vapen mot detta. Vi har solidariteten. Att se sig själv i andra. Gemensam kamp för gemensamma intressen. Inte som fritt svävande ord under smattrande fanor en gång om året, utan som levt liv, som mellanmänskliga relationer i det samhälle som vi bär upp tillsammans.
   Det bästa skyddet mot rasismens gift, det är att bygga samhällen som håller ihop; samhällen präglade av jämlikhet och av rättvisa. En bostadspolitik för att bygga bort trångboddhet och bygga in utrymme för icke-kommersiell gemenskap. En sjukförsäkring värdig ett rikt välfärdsland. Ett bättre pensionssystem, för att den respekten ska de som byggt landet ha i ett modernt välfärdsland.
   Vi vet att ett arbetarkollektiv där man ser varandra som främlingar istället för arbetskamrater, försvagas i varje strävan att lyfta sig. Och tvärtom: Genom att vägra acceptera olika lön och arbetsvillkor för människor som jobbar med samma uppgifter, bredvid varandra, så slammar man också igen en av de viktigaste kanalerna för återskapandet av rasistiska strukturer. Därför är arbetet för kollektivavtal, mot utnyttjandet av arbetskraftsinvandrare och av papperslösa, en av vår samtids viktigaste, mest konkreta antirasistiska handlingar.
   Det är att ta ansvar för framtiden. Där kommer vänstern fortsatt att stå i första ledet.

Vänner,
I höst är det val i Sverige. En moderatledd regering med bokbålsentusiastiskt sverigedemokratiskt understöd kommer att vara en löntagarfientlig regering, ja, fientlig mot det mesta som pekar fram mot välfärd och sociala framsteg. Vänsterpartiet kommer aldrig att stödja en högernationalistisk regering.
   Vi vill styra tillsammans med en bred vänstersida som vi är övertygade om kommer att vara bäst för de allra flesta i Sverige. Men vi kommer aldrig att ge upp våra mandat gratis. Komplicerade parlamentariska lägen utifrån olika utfall i valen, kräver samtal och kompromisser bland dem som utgör en regering eller ett regeringsunderlag. I sådana samtal ska vi ha inflytande för våra väljares räkning. Vänsterpartiet är ingen dörrmatta.
   Så du som har röstat på Vänsterpartiet tidigare, du som funderat men aldrig tagit steget, eller du som aldrig riktigt tänkt tanken, men kanske har blivit hitsläpad av någon engagerad vän med god övertalningsförmåga, du ska veta detta: att du är välkommen, att vi tillsammans ska stå upp för din röst, kräva inflytande, bygga Sverige starkare, bättre, friare.
   Och återigen: Det är allvar nu. Det vi har att ställa upp i kampen mot det historiska mörker som hotar att gripa allt tätare omkring sig, det är det som manifesteras här idag, vår gemenskap, vår beslutsamhet, vår insikt om att ingen är den andre helt lik, att ingen klarar sig själv, att alla behövs.
   För vet ni vad, vänner och kamrater. Vi behöver varandra, för att resa den som snubblat över livets kullerstenar på fötter igen. Vi behöver varandra för att skydda den som flytt och vårda den som sårats, eftersom vi i våra bästa stunder begriper att vi alla någon gång, någonstans kan vara den som är sårad, den som har något att fly från.
   Var och en av oss: jag, du, din granne, behöver veta att vi kan räkna med den andre, när det finns dem som vill ta detta vårt land ifrån några av oss och oss från detta land. Vi behöver varandra för att finna tryggheten och tända ljusen i mörkret. Och för att i det ljuset bygga ett bättre samhälle, ett där vi oftare kan slippa vara konsumenter och istället upphöjs till medborgare, starka i all vår skörhet.
   Ingen av oss kan göra allt, men alla kan göra något. Vi räknar med dig. Kampen i den här valrörelsen och bortom den pågår i vartenda fikarum på varenda arbetsplats i det här landet – för där står en av er vid kaffemaskinen. De som vill splittra oss måste passera varje föräldramöte i skolan och det ska de inte få lov att göra utan motstånd – också från dig. När rasister med och utan ledarsidor sprider sin dynga på sociala medier ska de veta att runt hörnet bygger vi våra baser, står vi upp för våra ideal, agerar medmänniskor. Varje skolsal, varje föreningslokal, varenda fredagsöl med kompisgänget är en liten del av den frontlinje där vi gör motstånd, tänder hopp, firar segar.

Så tack för att du är här idag.
Nu har vi både ett val och en hel värld att vinna.
Ali Esbati 

---