En tidning med historia!: 06/01/2022

2022-06-16

Nu är det sommarlov

Sommarlund på Klostergården 15/6

Så var det dags att önska alla VB:s vänner en glad sommar. Nu tar vi ledigt ett tag efter 21 varierade och intressanta nummer om man nu får säga det själv. De som fr a skall ha tack för detta är de olika skribenterna som skrivit i så olika ämnen under våren.
   Vi kommer tillbaka till hösten om allt går enligt planerna. Nästa nummer kommer den 19 augusti.

För den vidare framtiden är situationen mer osäker. Jag har som tidigare meddelat att detta är mitt sista år som redaktör för VB. Tidningen startades som bekant av VPK 1975. Mycket har hänt sedan dess både politiskt och medialt. VPK har blivit v och det är inte längre politiskt nödvändigt, kanske inte ens önskvärt, att hålla sig med en tidning. Varken i Lund eller i riket som helhet.
   Frågan har ställts till v-lund om att göra något för VB:s framtid. Visst, så klart svarade man och bollade elegant tillbaka till de personer som motionerade om detta till partiets årsmöte. Dessa har efter bästa förmåga använt sina kontaktnät för att hitta intresserade. Enligt vad jag vet så har det inte gett något resultat så här långt.
   De har formulerat en annons efter redaktörer för framtida utgivning som man kan läsa här.
   Hur det än blir med detta sökande efter en framtid så lovar jag att ta hand om hösten om skribenterna och hälsan står oss alla bi.
Göran Persson, red

En mer än hundraårig sanning
men vad skall vi göra åt eländet?
Se där, något att fundera på i hängmattan.

Friday for Future alla fredagar

För att följa initiativet startat av Greta Thunberg strejkar vi tillsammans med tusentals människor över hela världen varje fredag.
Samlade av nätverket “Fridays for Future” (kort FFF) så demonstrerar vi för klimaträttvisa och för att världens makthavare ska ta sitt ansvar i att genomföra den.
Alla är välkomna att delta och vi är i dagsläget en härlig grupp som ses på Stortorget varje fredag för att strejka och prata klimat.

Stor försäljning av kvalitetsböcker

Stor försäljning av kvalitetsböcker på Mårtenstorget nu på lördag den 18 juni, kl 9-14.
Intäkterna går till politiska fångar och deras familjer i Nicaragua. 20 kr/bok.
Arr: Vänortsföreningen Lund-León.

León är Lunds enda vänort utanför Europa.
Pga det politiska förtrycket är i nuläget alla kontakter med Leóns kommun avbrutna.
Om ni inte har möjlighet att komma, kanske ni vill swisha en summa till Vänortsföreningen Lund-León.
Swish:123 639 8101. Skriv: ”politiska fångar”

Bygg trädgårdsstad, inte villastad i Brunnshög!

Klostergården är en trädgårdsstad, Lunds vackraste och lyckligaste stadsdel! Här har alla tillgång till natur och trädgård att vistas i och att uppleva ur de höga och låga perspektiv som man får genom fönstren i de ljusa lägenheterna.

Då man ser Klostergårds-kvarteren kommer man osökt att tänka på familjen: far står i öster, mor i norr, pojken och flickan i söder och dessa båda önskebarn håller varandra i händerna, som Martin Tärnfors skrev i Skånska Dagbladet 1964.
   Förebilden är Radburn i New Jersey som uppfördes 1929 av arkitekterna Clarence Stein och Henry Wright. Den staden var en villastad, men i Klostergården byggdes höga hus i rött tegel.
   Husen samlades i elva kvarter och inom varje kvarter finns nu en stor vacker trädgård med träd och lekplatser, blomstrande rabatter och häckar. På den gemensamma gården kan man dricka kaffe eller grilla i avskilda delar. Från balkongerna ser man barnen leka.
   Tack vare den höga bebyggelsen är boendet förtätat och på det sättet fick alla tillgång till den stora parken med träd, kullar och fontän som Montan skapade.

Idag promenerade vi genom parken och gårdarna, från den höga gröna kullen i öster där barnen åker pulka om vintern, genom avskilda parkområden där man inte ens skymtar byggnadernas röda tegel bakom grönskan, över de öppna ängar där barnen lekte när LKGF firade 75-årsdag, via den vackert placerade och utformade fontänen, under de höga björkarna på Blidvädersvägen 6, förbi John Wipps fantasieggande konstverk Bläddran i Virvelvindskvarteret och Jörgen Fogelqvists Singlande slant på Vårvädersvägen 6.

Jörgen Fogelqvists Singlande slant

Dessutom är hela Klostergården omgivet av natur som invånarna ursinnigt försvarar mot exploatering.
Alla dessa parkområden, alla dessa gemensamma trädgårdar och närheten till omgivande natur har man vunnit genom att bygga högt och tätt. Dessutom har man en vacker kyrka, ett bibliotek, ett centrum och en skola. Snart också en station.
Kom till Klostergården och se, innan ni bygger en villastad i Brunnshög som moderaterna vill! En villastad kräver stora ytor och privatiserar marken i inhägnade trädgårdar utan insyn. Bygg en trädgårdsstad med höga luftiga hus och gemensamma ytor som i Klostergården!

De rikas klass-diktatur orsakar internationell katastrof

Den rikaste klassen styr. Rik blir man genom inkomster från aktie- och bostads-spekulatio-ner. Den rikaste gruppen spekulanter i Sverige fick 95 procent av pengarna under 2020.
• 87 procent av kapitalinkomsterna går till den översta tiondelen. För-mögenhetsskatten avskaffades 2006.
• Sverige är nummer tolv på listan över länder med den ojämnaste fördelningen av tillgångar.
• Enligt Skatteverket äger de 10 procenten rikaste 73 procent av alla tillgångar som finns på ISK-konton.
• Antalet superrika har stigit snabbt. 2021 var antalet miljardärer 542, enligt boken Girig-Sverige av Andreas Cervenka

Det finns mer koldioxid i atmosfären än på 4 miljoner år. Utsläppen har ökat sedan förra året. I maj slogs utsläppsrekordet för i år. Nuvarande koldioxidnivå har människan aldrig upplevt.
   Ralph Keeling, mannen bakom Keeling-kurvan: Vi rusar fortfarande i toppfart mot en internationell katastrof.
   Det är de rikas klass-diktatursom orsakar katastrofen.
Källor: Aftonbladet 12/6 Rikaste gruppen fick 95 procent av alla pengarna, av Andreas Cervenka.
   Mer koldioxid än på fyra miljoner år. TT i Sydsvenskan 13/6

Rapport från riksdagen: Riksdagen kämpar på för att höja pensionerna!

Det börjar bli dags att sammanfatta den här mandatperioden, och det kan väl inte göras med andra ord än “speciell”, “unik”, “historisk”. Det har varit ett otroligt stort privilegium att få representera Vänsterpartiet och Skåne läns södra-valkretsen som riksdagsledamot den här mandatperioden! Dessa fyra år har varit väldigt lärorika, otroligt intressanta och roligare än jag trodde. Jag har fått arbeta med de frågor jag ville, passat på att göra många studiebesök, resa till spännande platser både långt bort och nära, och passat på att vara med i nätverk, gå på seminarier, mingla på ambassader och massor med annat skoj!
Mandatperioden har verkligen varit historisk. Från den långa regeringsbildningen till att fälla en regering, välja den första kvinnan som statsminister och det stora firandet av 100 år av kvinnlig rösträtt (riksdagen säger 100 år av demokrati, men vi vet ju att Sveriges demokrati inte var fullständig förrän vi avskaffade omyndighetsförklaringen 1989). Det kommer skrivas böcker och forskas om den här mandatperioden (och har redan gjorts, den långa regeringsbildningen beskrivs i en intressant bok som heter “134 dagar”, som rekommenderas!)

Och det är inte slut än…
I skrivandets stund är det två ordinarie arbetsdagar kvar i riksdagen (borträknat fredag och måndag när vi arbetar hemma i valkretsen). Igår avslog riksdagens majoritet bestående av S, V, Mp och C regeringens vårändringsbudget, där förslagen om höjning av pensionerna fanns med. Detta gjorde vi för att det inte hade gått att göra en sen förändring med den kompromiss våra fyra partier gjort om att höja pensionerna.
Regeringen kommer därför återkomma med en ny vårändringsbudget imorgon fredag, som vi behandlar rekordsnabbt och röstar om på onsdag, mandatperiodens sista planerade omröstning. Denna riksdag sitter dock kvar till 26/9, då de nya riksdagsledamöterna väljs in. (Men vi vill helst inte komma tillbaka och rösta efter midsommar, alla behöver lite ledigt innan valrörelsen drar igång).

Denna veckan har vi röstat om det mycket viktiga ärendet om att Sverige bör kräva förbud mot kärnvapen på svenskt territorium i avtalet med Nato. Miljöpartiet har lagt en särskild motion om detta i riksdagen, men den blev tyvärr avslagen. Det betyder inte att vi kommer sluta kräva detta, och andra saker som att inte ha permanenta Nato-baser i Sverige, i slutförhandlingarna om Sveriges eventuella Nato-medlemskap. Se debatten om denna fråga här. I fredags hölls också en extra utrikespolitisk debatt som finns att se här.
Vi har också röstat om alla konstitutionsutskottets granskningar av regeringen, infört ordensväsendet på nytt (Vänsterpartiet var emot) och avslutat demokratijubileet med ett seminarium som finns här och invigning av en staty på Riksplan för att hedra de första kvinnorna som valdes in i riksdagen.

Detta är min sista rapport för denna mandatperiod! Snart väntar lite semester, några dagar på Almedals-veckan och någon gång i början av augusti drar valrörelsen igång igen! Vi ses kanske vid valstugorna på Stortorget!
Hanna Gunnarsson (v) Riksdagsledamot, Lund

Ditt namn - ett av miljonen!

#StopTradewithSettlements

Den kan kännas som en droppe i havet, din namnunderskrift. Men varje signering är
oerhört viktig för att stoppa handeln med de illegala bosättningarna på ockuperat palestinskt område. Om du inte redan har signerat medborgarinitiativet Stop Trade with Settlements så kan du göra det nu.Varför vänta?

Israels bosättningspolitik som är en del av den nu 55-åriga ockupationen, utgör ett av de största hindren för fred. Därför är din namnunderskrift så viktig! När en miljon underskrifter ligger på bordet är EU-kommissionen och parlamentet skyldiga att granska förslaget om förbud mot handel med illegala bosättningar. Det är så vi som medborgare kan påverka EU:s politik. Och förmå EU att i sin tur påverka Israel.

Kampanjen inleddes på Världsdagen för social rättvisa, den 20 februari, men hamnade snabbt i skymundan av invasionen i Ukraina. Den akuta invasionen fick förstås all medieuppmärksamhet. En långvarig ockupation toppar aldrig nyhetsrapporteringen även om konsekvenserna är förödande för dem som drabbas. Om än i medieskugga har dock inte medborgarinitiativet upphört. Individer, organisationer och fackförbund från hela Europa står enade och uppmanar Europakommissionen att anta ett allmänt förbud mot all handel med bosättningar. Det handlar helt enkelt om att kräva respekt för internationell rätt.

Trots Israels uppenbara brott mot regelverken tillåts europeiska företag, banker och finansinstitut - däribland svenska - att göra lönsamma investeringar i bosättningarna och produkter därifrån säljs också på den europeiska marknaden. Det är viktigt att alla som stödjer verksamheter i de illegala bosättningarna inser allvaret i detta då det kan innebära medhjälp till krigsbrott.

Tillsammans kan vi se till att beslutsfattarna tar sitt ansvar. Blir vi en miljon, kommer vi att göra reell skillnad.

Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
Kerstin Dahlberg & Gunnar Neymark
Till namninsamlingen»

Same, same but different

Miljöarbete i Lunds nordvästra sovstad av Ellen

Man undrar ju hur det går med miljöarbetet i Kävlinge. Det är en kommun som består av två större delar, centralorten Kävlinge och Löddeköpinge.
   I själva Kävlinge satsar man på att bygga bostäder på det gamla slakthusområdet, som ligger precis öster om järnvägen. Det ger möjlighet till tågpendling till andra kommuner med fler arbetstillfällen.
   I Löddeköpinge är det sämre. Dit går inga tåg. Bussarna går i princip bara till Center Syd. Viss trafik finns till Hofterup, åtminstone under skolåret.
   Denna del av kommunen är belastad av motorvägen E6, som är hårt trafikerad. Utsläpp från flygplanen som landar på Kastrup och, Golfbanans alla dieselfordon bidrar också till utsläppen.
   Vad gör man då i Kävlinge för att minska utsläppen? Information från kommunen i Lokaltidningen vecka 20, ger svaret.
   Kävlinge kommun har fått pris för ”Störst förbättring” av Miljöfordon Sverige. Det får man för att kommunen har nått målet för 2030 om 70% minskning av utsläppen för fordonen i kommunens bilflotta. Detta uppnår man genom fler elbilar men också eftersom kommunen har ”ett tydligt miljömål”
   Utvecklingsledaren med fokus på hållbarhetsfrågor arbetar med Kävlinge kommuns hållbarhetsarbete mot de 17 globala målen i Agenda 2030. ”Hållbarhetsfrågan är strategiskt viktig gör Kävlinge kommun” säger utvecklingsledaren.
   Det är bra att kommunen tänker på de fordon de själva äger. Men det är ett väldigt litet bidrag för att klara Agenda 2030-målen. 2020 fanns 17 188 registrerade personbilar i kommunen. En stor del av dessa bilar används till jobbpendling till Lund, Malmö och andra större kommuner.

Enligt ett informationsblad från kommunen görs en stor satsning i Löddeköpinge på ”Malmø Designer Village”. Varför namnet är på engelska, med danskt ö och innehåller Malmö, är oklart. Visionen är ”att bli Skandinaviens främsta outletcenter för design- och märkesvaror.”
Kommunen förväntar sig att detta skapar tusentals nya arbetstillfällen. Man riktar in sig på besökare från Skåne och Danmark och räknar med upp till 1 miljon besökare per år. Eftersom det inte finns andra kommunikationer kan man förvänta sig kraftigt ökad biltrafik till Löddeköpinge.
Det är tur att kommunen räknar med att kommunens egen bilflotta är till 90% fossilfri 2022.

Förtrycket i Nicaragua accelererar i rasande takt av Margareta Nordh

Politiska fångar
Sedan undertecknad skrev om den politiska utvecklingen i Nica-ragua, (se Vecko-bladet nr 31-2021 och nr 2-2022, där för-vandlingen av den forne revolutions-hjälten, Daniel Ortega, till diktator beskrivs) har rättsvidriga rättegångar hållits mot de politiska fångarna, som nu uppgår till 190.
Bland dessa finns flera forna partikamrater i Ortegas regering under 1980-talet, sju potentiella presidentkandidater till valet i nov 2021, journalister, människorättsförsvarare, bondeledare, kvinnokämpar, studentledare och försvarare av ursprungsbefolkningen.
De utgör kärnan av oppositionen mot Ortega/Murillo-regimen och har dömts till mellan 8-13 års fängelse. Med stöd av nystiftade lagar åtalas de flesta för omstörtande verksamhet och för hot med landets suveränitet samt för penningtvätt och terrorism.
I skrivande stund har minst 200.000 nicaraguaner har flytt undan förföljelse och förtryck, främst till Costa Rica.

Hugo Torres är död
Den 12 februari i år kom beskedet att Hugo Torres hade avlidit i fängelset, vilket skapade stor förstämning i Nicaragua och uppmärksammades i pressen runt om i världen. Han var överste under revolutionsåren och en legendarisk revolutionshjälte. 1994 lyckades Torres med risk för eget liv rädda Ortega ur Somozas fängelse.

Över 400 ideella föreningar, NGOs, har stängts av Ortega/Murillo-regimen
I ett fattigt land som Nicaragua har en stor del av social och medicinsk hjälp förmedlats av inhemska och utländska humanitära hjälporganisationer och stiftelser. Nu sker en nedmontering av allt fler NGOs. Av någon anledning ser Ortega dessa som ett hot istället för en tillgång, vilka ju utför ett arbete som staten/kommunerna borde göra.
Under detta år har regimen dragit in juridiskt status för närmare 400 NGOs och beslagtagit deras egendom som lokaler och utrustning. Motiveringen enligt regimen är att berörda organisationer inte har följt den nya lagen om ”utländska agenter”, som kräver att organisationen varje månad till Inrikesministeriet måste redovisa sin ekonomi och verksamhet. Trots att många NGOs följt reglerna har myndigheten i många fall vägrat att ta emot deras redovisningar och sen stängt ner deras verksamhet.
Ett ex som jag känner till väl är organisationen María Elena Quadra, som stödde kvinnors rättigheter i maquilas = ihopsättningsfabriker, där de arbetade under svåra förhållanden. Ordförande för organisationen nekades lämna in de begärda uppgifterna och sedan drogs deras tillstånd in.
Nicaraguanska PEN/Författarklubben har drabbats av samma öde.
Röda Korsets representant förklarades ej längre önskvärd i landet.
Ex på NGOs som slängts ut ur landet: Operation Smile (som gratis opererar barn med läpp-käk-gomspalt) och Läkare utan gränser samt svenska Diakonia och We Effect.
Kännetecknande för alla de förbjudna ideella organisa-tionerna är deras engagemang för utsatta barn och kvinnor, för mänskliga rättigheter, för fattiga bönder och för ursprungsbefolkningen samt för social, kulturell och medicinsk verksamhet.

Universitet tas över av regimen
I februari i år beslöt Ortega/Murillo-regimen att frånta 14 privata universitet och högskolor deras juridiska status och därmed förbjuda deras fortsatta undervisning. Lärosätena ses som utländska agenter eftersom de helt eller delvis har privat finansiering och vissa även fått bidrag från utlandet. De anklagas för penningtvätt och finansiering av terrorism.
   Undervisningen har tagits över i statens regi. Regimen vill kväsa kritiskt tänkande samt kritik och protester från studenterna. Rektorn för ett av universiteten, La Universidad Paulo Freire, flydde efter hot om gripande till Costa Rica.

Avtal med Ryssland om ryska trupper till Nicaragua
För några dagar sedan kom nyheten att Ortega/Murillo-regimen träffat ett avtal om att ta emot ryska trupper till Nicaragua för ”humanitära ändamål”. Det gäller väpnade styrkor inom marinen och flyget.

Internationell solidaritet med Nicaraguas folk
Civilsamhället är i det närmaste nedmonterat. Den politiska oppositionen har antingen flytt landet eller gått under jorden i Nicaragua eller sitter i fängelse.
   Det ser mörkt ut. Men internationella fördömanden från bl a EU, FN och OAS (Organisationen för amerikanska stater, dvs Latinamerika + USA och Kanada) duggar allt tätare.
   Flera för Ortega viktiga personer har hoppat av, tex Nicaraguas ambassadör i OAS, Arturo Mc Fields, vilken i mars i år på ett möte inom OAS öppet betecknade Ortega/Murillo-regimen som en diktatur.
   Viktigt att Nicaragua inte glöms bort i skuggan av Ukraina.

Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf N

Äntligen! Äntligen! - nya nationella regler för elrullbrädor i sikte!

Nutid !

I onsdags meddelade infrastrukturminister Tomas Eneroth via Aftonbladet at regeringen inom kort kommer att föreslå en ändring i trafikförordningen gällande s k elsparkcyklar, dvs elrullbrädor. Ändringarna går ut på följande:
• Elsparkcyklar får inte längre parkeras på gång– och cykelbanor, annat än vid cykelställ eller annan uppställningsplats. Kommunerna ansvarar för att sätta upp dessa.
• Om elsparkcyklar har parkerats eller lämnats på olämplig plats har kommun och polis möjlighet att forsla bort dem. Elsparkcykelföretagen kommer då behöva betala kostnaden som uppstått för bortforslingen.
• Kommunerna ska kunna meddela lokala undantag från förbudet.
• Ändringen träder i kraft den 1 september 2022.

Ett otyg
Till Aftonbladet säjer ministern att ”elsparkcyklarna har blivit ett otyg för andra trafikanter, gångtrafikanter och cyklister” och ”det är ingen mänsklig rättighet att skräpa ner hela stan”. Detta är i mitt tycke förmodligen det i särklass bästa som Eneroth någonsin har sagt.

Kvintetten gullar med företagen
Efter det att de nya reglerna har trätt i kraft ligger det alltså på kommunerna se till att reglerna följs. I Lunds kommun har kvintettstyret valt att gulla med elrullbrädesföretagen. En majoritet, som inkluderade SD och Socialdemokraterna, röstade i juni i fjol ner ett MP-förslag som krävde en åtgärdsplan för att komma till rätta med de olycksrisker och nedskräpning som elrullbrädorna utgör.
När nu nya nationella regler är på gång kommer lägligt nog inte mindre än fyra motioner som kräver restriktioner för elrullbrädorna upp i kommunfullmäktige – just i kväll när detta nummer av VB skärmläggs.

MP-motion – polistillstånd och avgift för uppställning
Miljöpartiets motion går ut på att det ska krävas polistillstånd för att ställa upp elrullbrädor för uthyrning och att kommunen ska ta ut en avgift av för uppställning av elrullbrädor för uthyrning.

V-motion – förslag som saknar lagstöd
Vänsterpartiet har en motion som går ut på att ge kommunens parkeringsbolag i uppdrag att ge parkeringsböter för felaktigt parkerade elrullbrädor. Tyvärr är det inte med nuvarande regler, och inte heller med de nya regler som kommer, möjligt att ta ut böter. Däremot är det idag och även i framtiden möjligt för kommunen att från elrullbrädesbolagen ta ut kommunens kostnader för bortforsling av felparkerade elrullbrädor. Men än så länge är det begränsade möjligheter att forsla bort olämpligt slängda/felparkerade elrullbrädor. Möjligheterna kommer att bli väsentligt bättre efter att de nya reglerna börjat gälla.

S och SD
Socialdemokraterna föreslår i sin motion bland annat att kommunen ska höja avgiften för att bortforsla felparkerade rullbrädor, hastighetsbegränsning kvällar och helger samt maxtak för antalet elrullbrädor som får ställas ut i kommun.

Sverigedemokraterna har tydligen tänkt om sedan de röstade ner MP-motionen i fjol. I en motion föreslår de nu att elrullbrädesbolagen ska betala en årlig taxa för varje elrullbräde som placeras ut i kommunen. SD stödjer också övriga motioner som kräver åtgärder mot elrullbrädeseländet. Glädjande nog har även Socialdemokraterna svängt sedan de i fjol gick samman med borgarna och röstade emot MP-förslaget om åtgärder.

Vill kvintetten fortsätta tillåta nedskräpning och olycksrisker?
Kvintettens inställning till de fyra motionerna är att avvakta nationell lagstiftning. Nu är som sagt nationella regler på gång. Flera av motionsförslagen är helt i linje med de nya reglerna. De ska bli synnerligen intressant att se hur kvintetten ställer sig nu när de nya reglerna inom kort träder i kraft. Vill kvintetten ändå fortsätta sitt gullande med nedskräpnings- och olycksriskföretagen?

Med detta önskar jag VB:s läsare en glad och trevlig sommar – och håll framgaffeln i styr!

Framtid ?

Ingen socialism utan demokrati – Ingen demokrati utan socialism av Gunnar Stensson

En strejk utbröt på Leninvarvet i Gdansk 1980 under ledning av Lech Walesa. Fackföreningen Solidarnoscbildades och krävde ekonomiska och demokratiska reformer. Majoriteten av det polska folket anslöt sig, men 13 december påtvingades Polen militärdiktatur genom en kupp under ledning av general Woicieck Jaruzelski på order av Sovjetunionen.

Vpk Lund kallade till medlemsmöte en vecka senare, 20 december. Ett 50-tal medlemmar samlades. Till mötesordförande utsågs Tapio Salonen. Mötet beslöt enhälligt att VPK:s förbindelser med Sovjetunionens kommunistparti och de statsbärande kommunistpartier som stödde militärkuppen skulle brytas. Tarcisio Bommarco fördömde alla former av enpartistyre.
   Dessutom beslöt vi att genomföra en insamling av pengar till Solidarnosc de tre dagarna före julafton. Folk gav både 50- och 100-lappar när jag samlade in vid domkyrkoporten.
   Kraven skulle offentliggöras. Bengt-Olle Bengtsson och Boel Berner sammanfattade dem och mötet antog dem. I anslutning till kraven skulle också ett uttalande formuleras.
   Joachim Retzlaff, Mårten Dunér och jag utsågs till redaktionskommitté.
   Jag åtog mig att ringa till partiordföranden Lars Werner. Han blev arg, sa att vi inte hade några förbindelser att bryta, att vi redan samarbetade med de västliga kommunistpartierna och att det var fel att gå ut offentligt. Han tillade att det skulle bli ”jävligt, jävligt skönt att bli inlagd på sjukhus för operation i knäet på måndag.” Jag önskade honom god jul.
   Vpk Lunds uttalande lästes upp i Rapport och publicerades i Arbetet, Sydsvenskan och Kvällsposten. CH Hermansson intervjuades i DN och framförde liknande synpunkter.

Det var ett historiskt ögonblick i Vpk:s och Lunds långa kamp mot beroendet av Sovjetunionen och för parollen ”Ingen socialism utan demokrati”. CH Hermansson hade inlett kampen med sitt klara avståndstagande från den sovjetiska Prag-invasionen 1968.
   Hans ställningstagande motiverade mig att för första gången rösta på Vpk, men partimedlem blev jag inte förrän FNL-rörelsen bröt samman. DFFG i vars styrelse jag ingick måste vara partipolitiskt obundet.

Tre år före brytningen med Sovjet, vid partikongressen 1977, hade Kitten Anderberg och jag varit Vpk Lunds ombud. Vi hade uppdraget att presentera och föreslå antagandet av ett demokratimanifest som Jörn Svensson utformat och lokalföreningen i Lund antagit efter hårda debatter med dem som höll fast vid Sovjet-linjen som Daniel Kallos och Svante Nordin.
   Till vår förfäran visade det sig att en stor delegation från Sovjetunionens kommunistiska parti var inbjuden till kongressen som ägde rum i teatern vid Norra bantorget intill LO-borgen. Kongressalens ryska hörn var dekorerat med fanor och andra symboler.
Jörn uppmanade oss att återkalla uttalandet men vi framhärdade. Kongressledningen administrerade den eventuella politiska katastrofen så att Sovjet-delegationen och flertalet kongressdelegater var ute och åt lunch när vi framförde vårt förslag. Uttalandet var ganska långt och eftersom talartiden var begränsad läste Kitten upp första halvan och jag den andra i en det nästan tom lokal.
Strax efter kongressen bildades ett nytt parti, SKP, Sveriges kommunistiska parti, med sovjetiskt stöd. Beslutet hade troligen tagits redan före kongressen. Det försvagade den sovjetvänliga opinionen i Vpk.
Också vid kongressen i Södertälje tre år senare var jag Lunds delegat. Åter förde vi fram det demokratiska manifestet med några få förändringar. Den här gången antogs det nästan utan debatt.
Och nu, strax före jul hade vi alltså enhälligt brutit alla förbindelser med Sovjet-diktaturen, åtminstone i Lund!

Lunds Antiimperialistiska utskott fortsatte kampen för demokratisk socialism. Där ingick personer som Lars Bengtsson, Henning Kofoed, Boel Berner och många fler. Lund var fullt av solidaritetsgrupper för Chile, Sydafrika, Uruguay, Grekland, Spanien, Portugal, Palestina, Nicaragua, Iran, Afghanistan. De flesta hade bildats av flyktingar, ofta mycket kunniga. Vi samarbetade regelbundet med dem, hjälpte dem arrangera möten och demonstrationen.
Utskottets möten var utformade som seminarier och vi inhämtade en mängd kunskaper. Vårt inflytande ökade och vi utsågs till regionens internationella utskott med uppgift att göra ställningstaganden och uttalanden i internationella frågor.

1979 hade Sovjetunionen invaderat Afghanistan. Det blev ett decennielångt förödande krig som slutade med sovjetiskt tillbakadragande och Sovjetunionens upplösning
   Mengistu mördade Haile Selassie och införde en blodig diktatur i Etiopien. Han förlorade ett långvarigt krig mot Eritrea, ett krig som också orsakade massvält. Han fick starkt sovjetiskt stöd.
   Eritrea bombades och sovjetiska stridsvagnar körde på de smala bergsvägarna. Men Eritrea segrade, Mengistu tvingades fly med statskassan i ett litet flygplan. och Sovjetunionen drog tillbaka sitt stöd 1990.
   Den kinesiska demokratiska rörelsen krossades i massakern på Himmelska Fridens torg i Peking1989. Gunnar Sandin ordnade en demonstration. Ingen socialism utan demokrati.
   Ungefär samtidigt blev Gudrun Schyman partiledare i Vpk. K-et togs bort ur partibeteckningen och partiet hette sedan Vänsterpartiet. Ulf Nymark stödde namnskiftet genom namninsamling på Lunds gator. Snart fick Vänsterpartiet 12 procent av rösterna.

Nu kämpar Ukraina för oberoende och demokrati. Kriget förvärrar den klimatupphettning som utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten. Socialism och demokrati är nödvändigare än någonsin.

2022-06-09

Snart är det sommarlov

Nästa vecka kommer VB med vårens sista nummer.

Friday for Future alla fredagar

Förra veckan var det Global Strejk med många aktiviteter på torget. Marianne Sonnby Borgström tog foton som du kan titta på här.

Stadsdelsfesten på Klostergården

Stadsdelsfesten på Klostergården med Sommarlund och LKF på onsdag den 15/6
Affisch »

Stölden från kommunala skolor fortsätter

Som väntat valde de blåbruna med SD i spetsen att avslå socialdemokraternas förslag att öka stödet för de kommunala skolorna så de klarar de ökade kostnader som orsakas av friskolor. Som alltid fick skolkoncernernas vinstintresse gå före. Sydsvenskan presenterade förra veckan en undersökning som visar hur mycket extra pengar friskolorna kostar de skånska kommunerna, pengar som hamnar i fickorna hos skolkoncernernas aktieägare. Kom ihåg det!

Rapport från riksdagen: Misstroende-omröstningen och försämringar i LAS

Vi kämpar på i riksdagen med att få klart alla de ärenden, debatter och voteringar som är kvar innan sommaren - och innan den här mandatperioden tar slut.

Morgan Johansson får sitta kvar. Foto: Stina Stjernkvist

Veckans stora grej var såklart omröstningen om riksdagens förtroende för justitieminister Morgan Johansson. Misstroendet lades fram av Sd, och fick stöd av Kd, M och L. Tillsammans har de 174 mandat i riksdagen, ett för lite för de 175 röster som krävdes för att fälla ministern och tvinga honom att avgå. Som ni säkert hörde i debatten inför omröstningen så hotade Magdalena Andersson med att hela regeringen skulle avgå om Johansson fälldes, vilket skulle leda till regeringskris, talmansrundor med partiledarna och hela alltet.
Vänsterpartiet valde att rösta gult, avstå i voteringen, precis som vi gjorde när den här regeringen tillsattes. Gult betyder i det här fallet att vi tolererar regeringen, men inte stödjer aktivt. Vänsterpartiet har ju medverkat till att fälla regeringen en gång under denna mandatperiod, men nu menar vi att Sverige inte skulle gynnas av en regeringskris just nu, när vi är så nära valet och det säkerhetspolitiska läget är så allvarligt. Att vi röstar gult betyder alltså inte att vi tycker att justitieministern gör ett bra jobb eller att vi tycker hans politik är framgångsrik, utan att vi inte vill medverka till politiskt kaos nu.

I veckan har det också varit partiledardebatter, både i TV4 och i riksdagen. Riksdagsdebatterna är alltid sevärda, och ger en bra bild av partierna tycker är viktigast just nu. Riksdagens partiledardebatt finns här.
En viktig sakfråga i veckan har varit det slutgiltiga beslutet om försämringarna i LAS, Lagen om anställningsstöd, eller “flexibilitet på arbetsmarknaden” som regeringen kallar det. Detta är en av de frågor som Vänsterpartiet har arbetat mest med under den här mandatperioden, en av de röda linjer vi satte upp redan efter valet 2018. Regeringen har tillsammans med C och L gjort stora försämringar i arbetsrätten, vilket vi protesterar emot och såklart röstar emot. Se debatten här och läs debattartikel i tidningen Arbetet här.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

Konsert med Klostergårdens ljud

Scenen var den ännu torrlagda bottnen på Klostergårdens plaskdamm. Där stod ungdomarna i Kulturskolans kammarorkester med sina stråkinstrument. På sluttningarna runt om samlades åhörarna. Eftermiddagssolen lyste från en blå himmel med några vita moln. De höga trädens nyutslagna grönska omgav oss.
Det var den 3 juni klockan 17. Nu skulle föreställningen Att lyssna till staden framföras, en experimentell konsert skapad av kompositören Ask Kaereby, konstnären Maj Hasager och de unga musikerna.

Konserten inleddes. Ungdomarna rörde stråkarna sakta och snabbt, knäppte med fingrarna på strängarna och knackade på instrumentens ljudlådor. De hade under några veckor fångat upp Klostergårdens ljud och återskapade dem nu på sina instrument. Publiken lyssnade till de egendomliga tonerna som samklingade med andra ljud som kunde höras under framförandet: ett barn som ropade, duvornas kutter i lönnen och bruset från ett Öresundståg långt borta.
   Föreställningen omfattade också en ljudvandring genom Klostergården till de ställen där musikerna hade uppfångat konsertens ljud. Susande löv och fågelkvitter, en surfbräda, röster från en parkbänk, en kraxande kråka, fotsteg, ljud från kyrkan och Coop. Så var föreställningen slut. Deltagarna gick hemåt, funderande över vad de upplevt och deltagit i.

Det påminde mig om musikexperiment på Framnäs musikfolkhögskola i slutet av 1960-talet. En av skolans lärare, Sune Smedeby, var också kompositör. Han beundrade den amerikanske tonsättaren John Cage som verkade under 1960- och 70-talen och vilkens idéer fick stort inflytande.
   Vid ett tillfälle lät Sune Smedeby skolans orkester framföra en helt ljudlös komposition. Musikanterna satt orörliga på scenen med sina instrument. Publiken väntade, tystnad rådde, men snart började man uppfatta ljud, sedan prassel och mummel, någon hostade. John Cage ville genom tystnaden låta publiken upptäcka omvärldens ljudlandskap.
   Karin medverkade vid presentationen av andra kompositioner av John Cage. Vid ett tillfälle var hennes roll att sitta stilla mitt i en fullsatt bänkrad medan skolorkestern spelade. Under ett känsloladdat violinsolo skulle hon hosta, resa sig och tvinga hela bänkraden att ställa sig upp medan hon trängde sig ut.
   Det var ett påfrestande framträdande, men det blev länge ihågkommet och omdiskuterat. Dirigenten tyckte att det varit perfekt.
   Karin skulle ha älskat föreställningen Att lyssna till staden. Musik är mer än bara toner, kommer att fotsätta och utvidgas.
Gunnar Stensson

P.S. Nu kan vi lyssna till barnens skrik och skratt medan fontänen sprutar i Klostergårdens plaskdamm.

Redan 1972 visste vi av Gunnar Stensson

FN:s första klimatmöte i Stockholm 1972 summerade en rad problem som man hade börjat upptäcka under efterkrigstidens snabba tillväxt. Det handlade om gifter som DDT, PCB, atmosfärens ozonlager och andra miljöproblem som måste lösas. Det var egentligen alla överens om och flera av problemen lyckades man också lösa. De var begränsade, inte planetära.

Romklubbens rapport Tillväxtens gränser som utkom samma år var däremot oerhört kontroversiell. Den hade ett globalt perspektiv och fastslog att jordens resurser är begränsade och att varken efterkrigstidens snabba tillväxt, ökande energiuttag eller världsbefolk-ningens ökning kunde fortsätta. Begränsade resurser är oförenliga med ständig tillväxt
   Det var något som varken företagarna, regeringarna eller konsumenterna ville höra. Rapportens resultat och slutsatser stred mot både nyliberalismen och socialismen.
   Man glömmer lätt att också marxismen såg ökad tillväxt som en sorts naturlag. Problemet var inte tillväxten utan den allt ojämnare fördelningen som koncentrerade rikedomarna på allt färre människor. Men det skulle leda till revolution och omfördelning av rikedomarna.
   Romklubbens rapport kritiserades från alla håll. Den stred mot den utvecklingstanke som dittills styrt historien. Och visst hade rapporten brister, bland annat på grund av att dåtidens mätinstrument var mindre utvecklade än senare tiders och många fakta fortfarande var okända. Men när man ett par decennier senare kontrollerade kurvorna och tillförde nya fakta som tillkommit visade det sig att slutsatserna var i stort sett riktiga.

Tillväxten fortsatte och accelererade. 1987 sammanställde FN den så kallade Brundtland-rapporten. Den förnekade motsättningen mellan tillväxt och miljö. Nyckelordet som gjorde förnekelsen möjlig var ”hållbar”. Hållbar utveckling, hållbar tillväxt.
   Företagarna, regeringarna och konsumenterna kunde andas ut. Det var alltså möjligt att fortsätta som tidigare genom att i alla lägen tillföra ordet ”hållbar”. Konsumtionen accelererade. Exploateringen accelererade. Nya elbilar av stål tillverkades. Man försäkrade att det snart skulle bli möjligt att tillverka kolfiberbilar. Hållbar utveckling.

När Parisavtalet antogs 2015 kunde man ingen längre blunda. Nu förstod alla att det handlade om hela planetens klimat. Utsläppen av växthusgaser ökar snabbt, med katastrofala konsekvenser. Det har de gjort ända sedan den industriella revolutionen för 250 år sedan. De senaste 70 åren har de registrerats i den så kallade Keeling-kurvan.
Atmosfären upphettas allt snabbare. Enligt Parisavtalet får ökningen inte överstiga 1,5 procent de närmaste decennierna. Annars blir konsekvenserna ohyggliga. Ökenspridning, havsuppvärmning, smältande isar i Arktis och Antarktis, stigande havsnivåer, försurning av världshaven, miljontals klimatflyktingar. Sådan är den värld nästa generation kan tvingas möta.
Man upptäckte också förekomsten av trösklar. Om de överskrids blir upphettning och andra katastrofer omöjliga att stoppa.

Keeling-kurvan

50+ mötet i Stockholm blev en sorts ickehändelse. Inga beslut togs. Uppmärksamheten i media var obetydlig. Den inriktades mot det oförutsedda och ohyggliga kriget i Ukraina. Svensk politik handlade om det brådstörtade Nato-inträdet. Partierna till höger jublade.
Men inte ens Nato-beslutet kunde de blåbruna partierna hålla fast vid mer än några dagar. Senaste veckan har de ägnat all sin energi åt att trakassera justitieminister Morgan Johansson för att han inte för en blåbrun politik. Sverigedemokraterna krävde triumferande en misstroendeförklaring och de tre andra partierna traskade efter. Jag är den vuxne i rummet, påstod en liten grimaserande figur som har ambitionen att bli statsminister.
Våra ändliga resurser slösas as på förstörelsevapen. Krigsprofitörerna blir allt rikare. Vi tycks vara lika blinda som för100 år sedan, för 70 år sedan, för 30 år sedan och för 15 år sedan. Men att vi inte ser verkligheten beror på att vi blundar.

P.S. EU-parlamentets stora klimatdag blev ett magplask. SDS 9/6

FNL och 1970-talets antiimperialism av Gunnar Stensson

Solidariteten med Vietnam var centrum i den globala antiimperialistiska rörelse som kulminerade under 1970-talet. Det var en optimistisk rörelse. Imperialismen skulle krossas och sedan hägrade en jämlik socialistisk värld. Det var de intensivaste åren i Karins och mitt liv. Här följer en koncentrerad. sammanfattning.

1971 avslöjade Pentagonrapporten USA:s lögner om Vietnamkriget. Jag använde den som underlag vid en stor debatt i Heleneholmsskolans aula.
   Nixon utvidgade kriget till Laos och Kambodja och öppnade USA:s förbindelser med Kina i den process som kallades pingpongpolitiken.
   Den maoistiska rörelsen i Sverige, vars främsta förespråkare var Jan Myrdal, växte och tog ledningen i DFFG, de förenade FNL-grupperna. I själva verket var Kinas intressen motsatta Vietnams. Kina stödde Pol Pot och de röda khmererna i Kampuchea, nuvarande Kambodja.
   När jag som Lunds ombud deltog i DFFG:s kongress i Eskilstuna 1972 förskräcktes jag över det grepp som KFML och maoisterna hade över FNL-grupperna. Samma inflytande fanns här, men i Lund dominerade linjen ”Stöd Vietnam på dess egna villkor”.
   Strax före jul inledde Nixon terrorbombningen av Hanoi. Olof Palme jämförde den med nazisternas förintelseläger.
   Jag bar FNL-märket i skolan, vilket jag normalt avstod från. Sara Lidman talade i det socialdemokratiska Ungdomens hus nära Triangeln i Malmö.
   I Lund genomfördes en bred protestmanifestation annandag jul. FNL:s sånggrupp sjöng i domkyrkan och Karin talade. En moderat lokalpolitiker motdemonstrerade under parollen ”Bomba Hanoi!” Fler bomber fälldes i Vietnam än under hela andra världskriget.
   I september 1973 genomfördes Pinochet-kuppen i Chile med stöd av USA. Anhängare till den demokratiska regeringen lastades på flygplan och kastades i havet.
   Lunds FNL-grupp arrangerade en stor solidaritetsmanifestation i Svaneskolans aula. Huvudtalare var den amerikanska radikalismens ”grand old men” Leo Huberman och Paul M. Sweezy. Av en händelse befann de sig i Lund vid detta tillfälle. Det innebar en utvidgning av Lunds FNL-grupps solidaritets-politik vilket fördömdes av maoisterna.

Samma år avslöjade Folket i Bild/Kulturfront socialdemokraternas hemliga spionorganisation IB. Som alla andra blev jag mycket upprörd när jag förstod att flera kamrater liksom jag var utsatta för hemlig övervakning. Lunds FNL-grupp bjöd in Jan Guillou till ett möte i AF:s stora sal. Följande morgon blev han gripen av SÄPO.
   I Lund ville vi bredda Vietnamsolidariteten genom att skapa en sorts enhetsfront mellan FNL-gruppen, Folket i Bild/Kulturfront, KFML och VPK. Vi skulle genomföra en gemensam demonstation 1 maj.
   Hela vårterminen 1974 förhandlade jag för FNL-grupperna med företrädare för de andra partierna.
   Vid de flesta sammanträdena, som normalt var förlagda till stadsbibliotekets studierum, företräddes VPK av Gunnar Sandin. Sedan tog Lars Bengtsson över. Det var mina första nära kontakter med VPK Lund.
   VPK beslöt till slut att hoppa av enhetsfronten och i stället anordna en egen demonstration. Det innebar att vår demonstration blev övervägande maoistiskt präglad. Det var den största demonstrationen i Lund. Jag höll talet.

FNL-grupperna fick en begäran från Vietnams ambassad att publicera telegram från den vietnamesiska telegrambyrån för att motverka USA:s dominans. Lunds FNL-grupp fick uppgiften. Vietnams ambassad skickade den egna telegrambyråns telex till Lund och vi sammanställde en återkommande nyhetsrapport som hette Telex från Vietnam och sändes till alla FNL-grupper i Sverige. Det var en ganska arbetskrävande uppgift, men den ledde också till ökad kunskap och ökat förtroende
I USA växte motståndet mot Vietnam-kriget. I Lunds FNL-grupp fanns flera amerikanska desertörer. Watergateaffären hade länge försvagat USA och ledde 1974 till att Nixon tvingades avgå.
1974 adopterade Karin och jag en koreansk flicka som döptes till Johanna och blev en syster till Sara. Vi hade föregående år flyttat till Klostergården.
På våren 1975 invaldes jag i DFFG:s styrelse. Före valet genomfördes en omröstning som visade att jag var den styrelsekandidat som hade lägst förtroende i årets kongress.
USA förlorade Vietnamkriget och de sista trupperna flydde hals över huvud från Saigon till de amerikanska fartygen i hamnen. Helikoptrarna slängdes i havet.

FNL-gruppens sånggrupp hade repetitioner varje vecka och framträdde vid möten i hela södra Sverige. De följde noggrant krigets utveckling och blev mycket skickliga. Ofta talade Karin. Så småningom antog gruppen det vietnamesiska namnet Giai Phong, Befrielse.
   De sammanställde en krönika om Vietnamkriget som bland annat framfördes i Lunds konsthall. En av medlemmarna, Kaya Ohlander, blev professionell och var länge medlem i Röda Bönor.
   Jag stannade i DFFG:s styrelse till augusti 1976 men kunde inte förhindra maoisternas politik som kulminerade när en delegation från DFFG:s styrelse besökte Pol Pot i Kampuchea. Styrelsen bildade en solidaritetsorganisation för Kampuchea och överförde DFFG:s tillgångar dit.
   I Lund tog Beppo Persson och jag initiativ till organisationen Solidaritet med Vietnam som fortsatte solidaritetsarbetet 10 år till. Vi brukade sammanträffa hos Tommy i ett av de gamla husen för järnvägsanställda vid Slöjdgatan. Vi arrangerade flera offentliga möten, bland annat med Anita Gradin, socialdemokratiskt statsråd, och Sven Öste, DN:s USA-korrespondent.
   Vid årsskiftet 1978-79 befriade Vietnam Kampuchea från Pol Pots röda khmerer och avslöjade folkmordet. Vi arrangerade ett möte i Malmö där jag skulle debattera med Jan Myrdal, men han valde i sista stund att avstå.

Rätta gärna felaktigheter och tillför nya fakta i kommande nummer av VB.

Minnen av Finn Hagberg

Bild från Finns 80-års firande

Som VB kunde meddela i förra numret så har Finn avlidit. Vi har förståt att hans familj önskar hålla en mindre familjebegravnimg.
För VB var Finn en mycket viktig person. Han deltog både som redaktör och skribent under många år. För att friska upp minnet så kommer vi att återge några av hans texter.
Att välja är inte lätt, det finns hundratals, så den här veckan tackar jag Per Roijer för urvalet och återger två typiska Finn-skriverier som belyser både hans politiska resonerande stil och hans idrottsintresse.

Det svåra valet

Sent omsider har jag insett att jag levde min barn- och ungdom i Stockholm under en period som skulle kunna kallas stadstrafikens guldålder. Det var tiden kring andra världskriget då alla i huvudstaden gick, cyklade, åkte spårvagn eller tog trådbussen. Det fanns också en del hästar. Jag var god vän med mjölkutkörarens häst, så när den första bilen parkerade på Arbetaregatan tog jag en sten och krossade vindrutan. En av de få framsynta handlingar jag begått.

Anledningen till att jag berättar detta är att jag hamnat som suppleant i Lunds gatu- och trafiknämnd och därmed på olika sätt blivit varse hur svårt det är att driva en vettig trafikpolitik. Det är ett ständigt val mellan pest och kolera.

Ta det här med bussarna. De utspyr ju en stor mängd av giftiga dieselavgaser och bör därför egentligen inte finnas i tättbebyggda områden. Men bussarna är ju samtidigt de enda verkliga alternativen till bilarna, eftersom återinförandet av trådbussar av de flesta anses vara alltför utopiskt.

Diskussionerna kring om SJ-bussarna ska stå på Clemenstorget, i kvarteret Galten eller någon annanstans visar att alla ståndpunkter är felaktiga på någon väsentlig punkt. Anhopningen vid Galten skapar svåra problem i centrum. Clemenstorget kan låta bra, men vägen dit är lång för bussarna, som till stor del kommer från öster och väster - och dessutom tycks inte så många bussresenärer vilja byta till tåg. Att helt avstå från huvudterminal och i stället ha en massa ändhållplatser är inte alltför lockande, eftersom Lunds centrum trots allt är ganska litet.

Ett annat problem är om man ska bekämpa både bilismen och busstrafiken, eftersom de ju båda är miljöförstörande. Här anser jag dock att man måste göra ett val och konsekvent försöka öka fördelarna för dem som åker buss. Sedan får man arbeta för återinförandet av trådbuss, rening av dieselavgaser och mindre, kanske gasdrivna bussar. Och så mjölkhästar förstås!

Dan-Link och Scan-Link
Om järnvägar finns allt gott att säga, men den ståndpunkten tycks inte vara helt oproblematisk om man ska tro Vpk-Lund. Dess styrelse anser nämligen att Vpk i sitt förslag till "Näringspolitiskt program" inte tillräckligt tagit ställning mot alla fasta förbindelser mellan Sverige och Danmark. Vpk-Lund kan då inte tänka sig en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Som skäl anges bland annat att en rad hamnar skulle utarmas. Gods skulle fraktas på tåg i stället för på båtar. Men detta motsägs å andra sidan av argument nummer två, nämligen att den fasta förbindelsen inte behövs då färjetrafiken på Dan-Link mellan Helsingborg och Köpenhamn redan uppfyller godstransportbehoven.

Ett annat argument, att genomströmningen av syrerikt vatten skulle förhindras av en tunnel är väl inte helt trovärdigt. Men idag när gröna vågen med all kraft väller

in över vpk dominerar miljöargumenten över allting annat. Om man vill rädda Östersjön sker det inte bäst genom att bekämpa tågtunnelbygget utan genom att minska kemikalieanvändningen i jordbruket och genom rening av fabriksutsläpp.

Att välja
Precis som man måste göra ett val mellan bussar och bilar måste man på längre sträckor välja mellan bilar och tåg. Tågen måste ges en positiv särbehandling, som det heter när man är partisk. Skandinaven och fastlandseuropen måste fås att tänka: - ah, det finns en fast tågförbindelse, då tror jag att jag lämnar bilen i garaget! Scan-Link ska enligt välunderrättade källor vara ett Volvoprojekt som går ut på att bilar och långtradare från Norge och Sveriges västkust lätt ska kunna ta sig ner till kontinenten. Iden i sig är sund om man i stället tänker i tågbanor ty Sverige behöver en närmare anknytning till Europas många kulturländer för att motverka inflytandet från USA. En tågresa är på många sätt bildande; man läser, samtalar, betraktar främmande vyer. Den goda elektriciteten förser loket med avgasfri energi. Ett sådant transportmedel måste vpk kämpa för, inte i onödan misstänkliggöra.

Men vpk Lunds intresse för hamnar och sjöfart är nytt och säkert välbehövligt. Frågan är väl ändå om vi som utpräglade landkrabbor har den rätta kompetensen. Jag kan till exempel mycket väl tänka mig att en järnvägstunnel mellan Sverige och Danmark inte på ett avgörande sätt påverkar sjöfartens kris.
Finn Hagberg

Lopp på långfredagen

Som trogna VB-läsare vet brukar vpk IF ordna motionslopp vid en del helger. Julafton springs Vilhelm Ekelundloppet mellan Eslöv och·Lund och på nyårsafton Bugge-Wickselloppet upp mot Lineros kullar. Inga priser och anmälningsavgifter förekommer. Man springer, går eller cyklar i maklig takt.

Ett liknande lopp instiftas nu på lånfredagmorgon och tillägnas persienkännaren och alkoholproblematikern Eric Hermelin, som tillbringade en stor del av sin tid på S:t Lars. Eftersom det är långfredag utgår loppet från domkyrkan och avslutas på Korsgatan. Vi springer via Rydes undergång, Rinnebäcksravinen, Värpinge och Höjeådalen till S:t Lars, där det rastas. Stretching samt lärda samtal om persisk visdomslitteratur kan möjligen förekomma under denna paus.

Sedan springer vi utmed E66 mot Råbyvägen och vidare till ett hus på Korsgatan där konstnären GAN föddes. Kanske får vi saft och bullar här.

Samling utanför domkyrkan långfredag kl 09.00. Meddela gärna Finn Hagberg

Texterna är hämtade ur VB nr 13 1987

Global klimatstrejk 220603.
Foto Marianne Sonnby Borgström

Kerstin Johnsson, drivande i Stoppa utbyggnaden av E22, talade engagerat om de framgångar kampanjen haft.
De har fått Socialdemokraterna att ifrågasätta utbyggnaden.

I demonstrationen deltog Polhemsskolans klimatgrupp

Lotti Rosenkvist, den outröttliga organisatören för Fridays for future inledde mötet

Uthållighetens orkester, Röda kapellet, spelade mellan talen

Saima Jönsson Fahoum slog takten i röda kapellet

2022-06-02

Friday for Future alla fredagar

Preliminär program vid Global strejk den 3 juni, Fridays For Future, Lund
12.00 Inledningstal
12.05 Röda kapellet spelar
12.10 Tal Kerstin Johnsson
12.15 Avmarsch
Under tiden marschen pågår spelar Röda kapellet på Stortorget
12.45 Återsamling på Stortorget, Tal: Martin Jarenmark, Flex For Future
12.50 Tal Polhemsskolans Klimatgrupp
12.55 Jazz For Climate Justice
13.05 Öppen mikrofon: Mina tankar och känslor inför klimatförändringarna. Alla välkomna
13.10 Jazz For Climate Justice
13.15 Öppen mikrofon:
13.20 Jazz For Climate Justice
13.25 Tal Tomas Björnsson, Naturskyddsföreningen
13.30 Jazz For Climate Justice
13.35 Avslutning

Stadens ljud blir orkesterverk | Lunds kommun

Att lyssna till staden
Med projektet Att lyssna till staden - som är en experimentell konsert med olika ljud som plockats upp från Klostergården - blir stadens ljud till ett orkesterverk. Bakom verket står konstnären Maj Hasager och kompositören Ask Kæreby, i samarbete med Kammarorkestern, Kulturskolan i Lund.

Tid: den 3 juni 17.00
Plats: Plaskdammen vid Fontänvägen, Klostergården, vid regn framförs konserten i Helgeandskyrkan
Läs mer »

Finn Hagberg har avlidit

Biblioteksföreståndare Finn Hagberg tillsammans med låntagare.
Lunds stadsbibliotek filial Norra Fäladen 1987
Fotograf: Ingemar D Kristiansen

Finn blev 86 år gammal och använde sina år på ett mycket mångsidigt sätt. Han utbildade sig till bibliotekarie och jobbade som sådan gärna med barn. Under många år var han föreståndare för filialen på Norra Fäladen som då var Lunds barn och invandrartätaste bostadsområde.
   Förutom att många kände Finn från biblioteket så var han mycket verksam inom den lundensiska vänstern och dess många internationella solidaritetsrörelser. Han var drivande i Greklandskommitén som bildades efter juntans kupp och sedan framöver i många olika solidaritetsgrupper.
   Hans olika aktiviteter inom partipolitiken försökte jag sammanfatta lite kort när Finn fyllde 80 så jag tillåter mig att citera mig själv där.

”Att sätta en etikett på en människa är aldrig lätt, att sätta någon på Finn är omöjligt. Vänstern i Lund, och inte bara vänstern, har känt honom i så många skepnader.
   I VB har han varit en synnerligen flitig skribent och redaktör under många år. Under hans mest partiaktiva år hade dåvarande VPK en idrottsförening. Under de år då VPK helst blickade mot Moskva om man nu var tvungen att se utanför landet så lärde Finn ut Mao Tse Tung gymnastik (och en del annat från samma land). Om du gick med i någon av de många solidaritetsrörelser som fanns i Lund på 70- och 80 talet så var chansen stor att en av de första du lärde känna där var Finn.
   Otaliga, både gammal- och nyvuxna om man kan säga så kommer ihåg hans hiskeliga (fast ganska ömsinta) spökhistorier från Lönsboda skogarna, undrar om det bara är jag som fortfarande är lite rädd för ”hallongumman”. På 90-talet när min son var i sin mest badlystna ålder så hette hans simhoppslärare Finn. Så här kunde jag hålla på tills jag fyllt VB:s gamla spaltutrymme, det nya elektroniska är ju som bekant oändligt. Tur, för nu kom jag ju på en sak till som måste vara med. Har du hört Röda Kapellet? Ja då har du ofta hört Finn.”

Det är många som har ljusa minnen av Finn så saknaden är stor.
Göran Persson

Bild från Finns 80-års firande

Träden av Karin S.

Man sa att det stora grå
parkeringshuset
utanför mitt köksfönster
kunde spricka av
trädens rötter.
Träden fick stå kvar över sommaren
De försvarade sina liv
med sin grönska
Jag fridlyste dem
Vi var i förbund
de späda träden och jag.
Sakmänniskorna
ville skydda
plåten och betongen
Träden grävdes upp av
stora maskiner.
Men mitt förbund kvarstår
och nya träd växer
varje år.

Medan Rysslands krig i Ukraina upptar oss

Den israeliska högsta domstolens beslut att ödelägga åtta palestinska byar i området mellan Jordan och Medelhavet är nu genomfört.
   Gideon Levy och Alex Levath ger i Haaretz en upprörande skildring av fördrivningen av palestinska människor och ödeläggelsen av urgammal palestinsk kultur i en lång artikel med titeln ”Devastation, courtesy of the High Court”.
   En palestinsk kvinna har skjutits av israelisk militär.
   Det är fortfarande möjligt att kritisera den rasistiska apartheidpolitiken i Israel, men landet glider allt längre i auktoritär och nationalistisk riktning.

Tidstankar

Fri tid. Fritid. Högsta värdet. Vad är fri tid? Missuppfattning: Fritid är nödvändig rekreationstid. Det är tid att ägna åt det man vill. Det mesta av utvecklingen drivs av vad vi gör på den fria tiden.
Det är inte tid för lättja. Hynek Pallas, Gårdfarihandlaren, Atlas 2022 har fel.

Ständigt dessa kurder

Syrian Kurds 'drive Islamic State out of Kobane'

PKK åter ett problem i svensk politik. KKP, PYG, YPG. Palme-utredningen. 1986. Terrorklassat 1984. Hans Holmér. Turkiet sabbade. Påstådda uppgifter. Erik Magnusson: Erdogan underkänner förhandlingen.

Dags igen för kamp mot överexploatering av Ann Schlyter

Nu är det dags igen för ett förtätningsprojekt i centrum av Lund. Det gäller kvarteret Färgaren där EPA/Tempo/Åhlens-huset ligger.
Byggnaden är ingen arkitektonisk pärla, även om fasaden mot Stora Södergatan har varit snyggare än den är nu. Mot Kattesund har man byggt över en liten torgbildning där platsen för en av stadens medeltida kyrkor var markerad i plattläggningen. Jag kan acceptera rivning, men jag är mycket betänksam till det beslutsförslag som presenterats av stadsbyggnadskontoret till byggnadsnämnden möte i nästa vecka. Det innebär att nämnden ger kontoret "i uppdrag att genom detaljplan pröva lämpligheten att uppföra bebyggelse med centrumverksamhet och bostäder". Beslutet, om det tas, innehåller inga villkor eller begränsningar för den nya bebyggelsen.
Fastighetsägaren sedan 2016, Granitor Property Development AB, har för en dialog med stadsbyggnads-kontoret och tagit fram olika alternativ. Inget av alternativen innehåller något jättehögt hus, de har väl lärt sig av kvarteret Galten, men exploateringen är häpnadsväckande. Bebyggelsen föreslås att vara sex till sju våningar, och med en indragning av de två högsta våningarna. Indragningen gör att husen inte upplevs som så höga från gaturummet, ett trix som framgångsrikt användes i Paris på 1800-talet. Sex - sju våningar är lite väl högt, men det skulle jag kunna tänka mig att acceptera, om det trappades ner något närmast Stäket.

Byggnaderna föreslås av fastighetsägaren innehålla bostäder, kontor, butiker, restauranger och galleria på sammanlagt 20 000 kvm. Det är en väsentlig förtätning, men uppges "vara i underkant för att projektet ska vara ekonomiskt genomförbart". Detta innebär tjocka massiva huskroppar tätt, tätt och med gårdsrum överbyggda i tre eller fyra våningar. Inte en kvadratmeter obebygg markyta, och mycket lokaler utan dagsljus. Även för bostäderna räknar man med viss del mörk yta.
   Att bygga bostäder helt utan någon markyta att vistas på kan inte anses vara att tänka på barnens bästa. Stadsbyggnadskontoret hänvisar till att barn besöker centrumverksamheterna och att de ska få yttra sig under planprocessen.
   Jag har ännu inte diskuterat detta ärende med någon men hoppas att få vänsterpartiets stöd för mina tankar. Förutom nedtrappningen av takhöjden mot Stäkets medeltida byggnad, skulle jag vilja halvera byggnadsytan till 10 000 kvm. Endast så ser jag en möjlighet har forma en anständig miljö. Jag vill se lite markyta på kvarters-marken: någon liten gård med ett träd och möjlighet för barn och vuxna att vistas på utanför de kommer-siella lokalerna, samt att det lilla torgbildningen med kyrkomarkeringen mot Kattesund återskapas.
Ann Schlyter, för v i byggnadsnämnden

Svensk skola var en gång en av världens bästa... av Gunnar Stensson

Tack vare grundskolereformen blev svensk skola en av världens bästa. Nästan ingenstans var eleverna så kunniga, lärarna så välutbildade och alla skolor så välutrustade som i Sverige. Skolan var jämlik. Alla hade tillgång till läromedel och skolbibliotek. Även den fattigaste kommun hade samma standard som den rikaste. Staten hade ansvaret och bestämde lärarlönerna.

Den viktiga övergången från mellanstadium till högstadium kunde gå till så här: En dag strax före sommarlovet kom elevernas blivande klassföreståndaren i högstadiet på besök i mellanstadiet för att lära känna klassen. Han pratade med eleverna och deras lärare. När höstterminen började var de väl förberedda. De behöll sedan samma klassföreståndare genom hela högstadiet.
   Gymnasiet låg i samma byggnad som högstadiet och klassföreståndaren har en del av sin tjänst förlagd dit. Nu blir han klassföreståndare i gymnasiet. Alla hans tidigare elever hamnar inte i den klassen, men även de flesta som väljer andra studieinriktningar har honom som ämneslärare. När eleverna tar studenten tre år senare har de haft kontakt med samma lärare i sex år. Det känns lite sorgligt att skiljas.
   Lärarna stannar på samma gymnasium större delen av sin tjänstetid. De samarbetar i stället för att konkurrera. De har samma lön. Den bestäms ju av staten och är lika på alla skolor. De slipper föra lismande löneförhandlingar med skolledningen.
   Betygen är relativa och sätts längs en femgradig skala. Centrala prov konstaterar på vilken nivå klassen ligger. Om nivån är 3,5 ser lärarna till att betygsfördelningen i klassen ligger på den nivån.
Ingen blir underkänd.
   Klassföreståndarna har regelbunden kontakt med föräldrarna som de känner väl tack vare barnens långa tid i den gemensamma skolan. Dessutom har många elever syskon i samma skola. Alla bor i närheten och känner varandra.
   Så kunde det fungera på Heleneholmsskolan under de bästa åren på 1970-talet då den var försöks- och demonstrationsskola till Lärarhögskolan i Malmö. Modellen spreds genom lärarkandidaterna inom svensk skola.
   Under ett par årtionden låg svensk skola i världstopp. Lunds skolor låg i svensktoppen.

...förvandlas till en av världens sämsta. Försämringen skedde på ett par decennier. Högstadium och gymnasium separerades. Erfarna lärare hamnade på endera stadiet. Närhetsprincipen avskaffades liksom jämlikheten. Göran Persson kunde kommunalisera skolan eftersom Vänsterpartiet svek sin jämlikhetsideologi. Kommunerna tog över lönesättning och skolstandard. De fasta lönerna försvann. Rika kommuner fick övertaget. Ägare, rektorer och föräldrar fick inflytande över lönen. Skolan segregerades.
Carl Bildt införde ”friskolan”. Fria skolor förekom tidigare som t ex framgångsrika Montessoriskolor. ”Friskolorna” blev beroende av exploatörerna.
Nu sneglade det svenska skolsystemets förstörare på skolsystemet i diktatorn Pinochets Chile och införde marknadsskolan. Skolor skulle konkurrera, inte samarbeta. Skolpeng infördes. Konsekvensen blev att skolor som behövde resurser förlorade elever och pengar. Eleverna skrämdes med underkända betyg. Lund fick en IG-skola som skulle sopa upp dem som ansågs sämst. Kursbetyg infördes. En elevs öde kunde avgöras av ett betyg som sattes den första terminen i gymnasiet. Skolkoncerner byggdes upp. De valde lönsamma elever och samlade skolpengar på hög. Större summor satsades på lögnaktig reklam än på läromedel. Kommunens skolsatsningar hamnade hos koncernerna som flyttade skattebetalarnas pengar till skatteparadis.

Förstörelsen var framgångsrik. De svenska elevernas kunskaper sjönk till botten, samtidigt som betygen steg. Lärarna som tidigare varit självständiga pressades nu av koncernernas ägare, kommunerna, rektorerna, föräldrarna och eleverna. Läraryrket blev ett lågstatusyrke. De nya lärarna hoppade från skola till skola på jakt efter pengar. Om de var inställsamma mot ägare, skolledning och föräldrar kunde de få lite högre lön.
   Eleverna mötte den ena läraren efter den andra. De hade ingen att lita på. Lärarna visste inte vad eleverna hette och eleverna sket i de ofta okvalificerade personer som tillfälligt vistades i klassrummen och bara var intresserade av pengar. Kommunerna konkurrerade med lärarlönerna. Odugliga nya lärare fick högre lön än gamla erfarna som arbetade seriöst. Många kommuner fick sina tidigare välfungerande skolorganisationer förstörda. Föräldrarna insåg att de måste leta efter bra skolor. Segregeringen nådde stormstyrka.

Demokratin har inte fungerat. Svenska folket har i åratal krävt ett slut på marknadsskolan. Lärarna (de riktiga) har krävt det i tre decennier. Många elever satsar hellre på kriminella gäng än på skolor som bara stöter ut dem och underkänner dem.
   Kanske kan man se en liten politisk ljusning. Till och med L börjar ifrågasätta marknadsskolans vinstjakt. Men de har inte förstått hur djupt rötan i den svenska skolan har gått.
   Vi får se hur det går med regeringens aktuella förslag att ta bort kötid som urvalsgrund till fristående skolor. Det är en liten reform, men den kommer sannolikt inte tolereras utan röstas ner av de ideologiskt skoldestruk-tiva partierna. Tror väljarna att de kan påverka?

Hackat och malet av Ulf Nymark

Lund utsågs till årets klimatstad

Moderaterna: det byggs för många bostäder i Lund!
Rasmus Törnblom (M), moderaternas kandidat till posten som kommunstyrelseordförande, hackar och mal om att (M) nu har brutit betongaxeln. Vilket innebär att (M) nu säjer sig ”prioritera högklassig jordbruksmark framför en offensiv utbyggnad av staden.” Med offensiv utbyggnad menar moderaterna att det byggs för mycket bostäder i Lund. Gällande översiktsplan har planberedskap för 1200 bostäder per år, men det vill nu (M) minska med minst en tredjedel. (M) låtsas som om en satsning på bostadsbyggande med nödvändighet skulle innebära att bygga på jordbruksmark. Så är det förstås inte. Det finns fortfarande gott om överdimensionerade p-platser att bygga på. Och om de stora trafiklederna, Norra Ringen, Södra Sandbyvägen, Dalbyvägen byggs om till gröna stadsgator skapas utrymme för bostadsbyggande.

Politisk majoritet vill inte ha insyn i planeringen för livsmedel på Nova
I förra veckan behandlade Byggnadsnämnden en skrivel-se från undertecknad (MP) om att detaljplaneprocessen för livsmedelsförsäljning på Nova skulle ändras från ”standardförfarande i delegation” till ”utökat förfarande”. (Se VB nr 9!) Enkelt uttryckt: från behandling i slutna rum i Kristallen, till öppen och bred planprocess med slutpunkt i det för allmänheten öppna fullmäktige-sammanträdet. Enbart V och FNL stödde förslaget. Ynkligt och fegt av övriga partier!

Årets klimatstad?
WWF, Världsnaturfonden, har utsett Lund till årets klimatstad i Sverige och till global vinnare i organisationens stadsutmaning. Det sistnämnda tillsammans med Bogotà. Enligt juryn har Lund ”tydliga klimatmål, politiskt ledarskap och brett och transparent åtgärdsprogram”. Visst, kommunen har tydliga klimatmål. Men politiskt ledarskap? Ett ledarskap som bejakar utbyggnad av E22 och öppnar stadskärnan för gratis parkering? Och ett brett åtgärdsprogram? När det till exempel gäller trafikens och jordbrukets utsläpp står det inte att hitta ens tillstymmelsen till ett åtgärdsprogram. Kanske har trots allt WWF:s jury hittat ett. Jag ska försöka kontakta dem för att få tips om var någonstans det går att hitta.

Inget gehör för brottsförebyggande i trafiken
Och apropå trafik. Vid senaste fullmäktigemötet hade jag en interpellationsdebatt med Tekniska nämndens ordförande, Jan Annerstedt (FNL) om att förebygga olaglig biltrafik. (Se VB nr 13!) Mina frågor till honom gällde om han var beredd att samverka med polisen för att förebygga brott mot de biltrafikförbud som finns i stadskärnan. En annan fråga gällde om han var villig förebygga brott genom fysiska och optiska åtgärder i gaturummet? Svaret från Annerstedt var att han inte ville samverka med polisen om att förebygga trafikbrott, men på den andra frågan – om åtgärder i gaturummet, kunde han tänka sig att se över skyltningen.

Giljotinen till användning i Lundapolitiken?
Rasmus Törnbloms politik får också avsluta denna text. Han har nu lanserat två för lundapolitiken hittills okända begrepp: ”regleringsgiljotin” och ”solnedgångsparagraf”. Varför en dödlig uppfinning som högg huvudet av många tusentals fransmän under franska revolutionen används, om än bildligt, av (M) är obegripligt. Alltnog: en ”regleringsgiljotin” innebär att alla regleringar för näringslivet som inte är nödvändiga ska tas bort. Det kan en väl i och för sig hålla med om, men om det är Rasmus Törnblom och (M) som ska avgöra vad som är nödvändigt så är det nog bäst att säja nej till giljotinering. För övrigt kan Rasmus inte peka ut vilka onödiga regleringar som finns. Men bort ska de alltså.
”Solnedgångsparagraf” innebär att alla beslut om regleringar ska vara tidsbestämda. För att reglerna ska fortsätta att gälla ska regelbundet utvärderas och omprövas. Visst behöver en del regler omprövas. Men att ompröva bara för omprövandets egen skull? Mera utredande och mera remisser blir resultatet.
Min förhoppning är att lundaborna i höstens val beslutar om en ”godnattparagraf” för moderaterna i röstprotokollet.

Skilda världar av Gunnar Stensson

Livet i Framnäs folkhögskola speglade de konfliktfyllda kulturella och ideologiska perspektiven under 1960-talet. Det var en splittrad men samtidigt överblickbar och sammanhållen värld. Karin och jag verkade i den världen, ofta tillsammans, alltid inom synhåll för varandra. Mycket var enkelt och praktiskt. Man kunde lita till skolans resurser. Där fanns alltid tillgång till människor, bostad, mat, barntillsyn.

Ulrikedals familjebostadsområde uppvisade många likheter med en folkhögskola. Karin och barnen, åtta och sex år smälte snabbt in i livet där. Martin trivdes i Vegaskolan. Sara kom så småningom in i studenternas daghem på Biskopsgatan. Jag brukade hämta henne och några andra barn från Ulrikedal på eftermiddagen. Vi samordnade barntillsyn med andra barnfamiljer. Ofta sov andra barn hos oss och vi kunde lita till att våra grannar alltid kunde se till att våra ungar fick mat om det var nödvändigt. Men utanför Ulrikedal levde vi i skilda världar.

Lilla teatern var Karins värld. Dit gick hon varje morgon. I början hade hon Sara med sig. På teatern dominerade en liten kreativ vänstergrupp. Förebilden var de fria grupper som slagit igenom. De hade tillgång till en välutrustad teaterlokal och faktiskt också en fast publik. De skrev och uppförde egna samhällskritiska föreställningar. Karin hade med sina långa och skiftesrika teatererfarenheter stort inflytande. De kontaktade fackliga organisationer och arbetsplatser. Efter ett framträdande på sockerbruket i Burlöv var avsikten att alla skulle underteckna en resolution om strejkrätt. En äldre arbetare begärde ordet och sa: ”Visst behövs en revolution, men jag tror inte tiden är mogen än.”
De fick kontakt med Agneta Pleijel. Hon var känd som dramatiker, bland annat genom pjäsen Ordning härskar i Berlin. Nu hade hon skrivit en pjäs som hette Fredag.
Den utgick från Defoes Robinson Kruse. Pjäsens huvudpersoner var Robinson och Fredag, den svarte man som Robinson räddat från att bli uppäten av kannibalerna. De var ganska fåordiga och därför ingick en Papegoja i pjäsen som behandlade kolonialism och rasism.
Papegojan spelades av Karin. Den lilla ensemblen gjorde en lång turné i några städer i Skåne, Småland och på Gotland.
Nästa år startade Lunds universitet en utbildning som kallades Yrk-drama. Karin sökte och blev antagen. ”Sju år i folkskolan och nu akademiker”, sa hon.
Ett avsnitt i utbildningen handlade om teater som inslag i annan verksamhet. Karin och en av hennes kamrater som dansade balett skickades till Sankt Lars för att pröva vad teater kunde betyda som inslag i vården. Nya psykofarmaka och en ny vårdideologi hade lett till en revolution i psykvården och detta var ett inslag i nytänkandet.
Kultur i vården blev något som Karin kom att ägna sig åt under tre decennier. Hon ingick i en engagerad och kreativ grupp.

Att studera kulturgeografi och ekonomisk historia visade sig förbluffande lätt. Varje morgon gick jag från Ulrikedal genom professorsstaden till Sölvegatan där geografiinstitutionen låg intill universitetsbiblioteket. Det gällde bara att följa schema.
   På institutionen för ekonomisk historia deltog jag i en gles serie seminarier och skrev en kritisk uppsats om Sveriges ekonomiska och politiska beroende av USA under det pågående Vietnamkriget. När året var slut hade jag uträttat det jag planerat att göra under min tjänstledighet.
   Samtidigt hade Vietnam-aktivismen tagit stor plats i både mitt och Karins liv. Hon bildade tillsammans med några kamrater FNL:s sånggrupp. Den bestod och utvecklades till något år efter krigsslutet 1975.
   Sånggruppen deltog i aktioner i hela södra Sverige. Själv hade jag blivit invald i Lunds FNL-grupps styrelse som sammanträdde i AF:s översta våning en gång i veckan. Lunds FNL-grupp hade fem stadsdelsgrupper och bedrev en rad kulturarrangemang varje termin.
   Det var verksamheter vi inte kunde lämna. Dessutom hade mitt intresse för svensk skola blossat upp igen. Hur funkade egentligen den svenska grundskolan?

I Malmö fanns en av landets mest betydande lärarhögskola och där pågick ett intensivt arbete med omdaningen av svensk skola. Jag kollade möjligheterna och fann att jag kunde vinna inträde där och att jag även i fortsättningen skulle få ut min lön. Så blev det. Nästa höst började jag i Lärarhögskolan. Vad jag inte visste var att jag skulle fortsätta som lärare i Malmö mer än 25 år till.