VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet
hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5
grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på
den bästa samlade vetenskapen.
Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.
19/9, 3/10, 31/10, 14/11 i Lilla salen på AF i Lund. Filmas och kan ses live via vår hemsida
3 oktober kl. 18.00 Elin Jacobsson
På flykt från klimatet — om klimatdriven migration och global styrning.
Fritt inträde. Allmänheten välkommen
Affisch »
Marine Le Pen jublar. Förra söndagen anslöt sig Sverige till Polen, Tjeckien, Ungern och alla oss andra. Och i söndags kom Italien. Nya bundsförvanter!
PoesiBandet bildades i Lund hösten
2019. Gruppens musikaliska inriktning är "sjungen poesi" med en stark
inspiration från vispop och folkmusik, oftast med inslag av
improvisation. I repertoaren finns tonsatta och lästa dikter, både
andras och egna.
Bandet sjunger och spelar gitarrer, flöjter, bas, piano, percussion.
För närvarande består gruppen av Pia Carlson, Jurek Pyrko, Carl Sköld
och Per Hiselius. Bandet har släppt flera låtar och videor på Youtube,
Spotify och Instagram. Fri entré, ingen föranmälan.
Tisdag 4 oktober 18:00 – 19:00
Stadsbiblioteket - Atriumgården
Läs mer »
Hanna Gunnarsson i luggudedräkt från nordvästra Skåne
En första bild från ett nytt
riksdagsår. Efter öppnandet så hoppas vi Hanna återgår till sitt vanliga
jag och förser VB-läsarna med de fylliga rapporter från riksdagsarbetet
som hon försett oss med under förra perioden.
Med tanke på händelser i omvärlden och (förmodligen) en ny oprövad
regeringskonstellation så borde det bli en hel del i riksdagen att
skriva om.
Den rikaste hundradelen svenskar äger 37 procent
av svenskarnas samlade förmögenhet. Det brädar med marginal USA vars
rikaste hundradel bara äger 35 procent av den amerikanska
förmögenheten.
Våra nordiska grannländer är mindre extrema. Den rikaste
hundradelen äger 23,8 procent i Danmark, 29,3 procent i Finland och
29,7 procent i Norge. Siffrorna presenterades nyligen av storbanken
Crédit Suisse.
Samtidigt ökar antalet fattiga överallt. Den ojämlika
förmögenhetsfördelningen är skandalös och djupt tragisk. Under de goda
åren på 1950- och 1960-talen rättade man till klyftorna med rejäla
arvsskatter på 70, 80 procent. Då kunde man bygga välfärdsstater och
goda skolor.
När nyliberalismen tog över kraschade både välfärd och
utbildning samtidigt som fattigdomen ökade, såväl i Sverige som i USA .
Thomas Piketty hävdar att vi måste skapa jämlikhet
inom och mellan stater. Annars kan vi aldrig lösa klimatkrisen och
andra globala kriser. Ojämlikhet är ett hot mot mänskligheten. Det är
temat i hans senaste bok ”En kort historik om jämlikhet”.
Det finns fler sätt att mäta ojämlikhet i
ägande. Gini-koefficienten går från 0 till 1. Ju närmare 1 den ligger
desto högre ojämlikhet. Den svenska gini-koefficienten är 88,1,
betydligt högre än den ryska. Sverige har fler oligarker än Ryssland.
Oligarker ja. Förra året fanns det cirka 600 miljardärer i Sverige. I år är de över 1000.
Professor Michael Zürn uttrycker det så här: ”Kulturell
splittring i samhället och ökad ojämlikhet utgör grogrunden för
auktoritära populister.”
Det visar valresultatet.
Källa: Andreas Cervenka, Siffrorna som S inte ville se i valrörelsen”, Aftonbladet 26/9.
Höghastighetsbanan läggs i malpåse
utom mellan Lund och Hässleholm. Där kommer tågen susa fram i 250
km/tim på landbroar högt över slätten. Om några år åker vi till
Hässleholm på en kvart! Vilken trevlig utflykt till en skånsk småstad
som vi ofta passerat men sällan besökt! Nästan som att åka spårvagn
från Clemenstorget till MAX 4 i Brunnshög.
Sverige har världens mest avreglerade järnväg. Det har
lett till att det svenska järnvägsnätet numera är uppstyckat,
upphandlat och spritt för vinden i pyttesmå beståndsdelar. Något
samhällsansvar är det ingen som hört talas om. Det försvann när SJ blev
ett vinstmaximerande företag bland andra. Ur Aftonbladets ledare 27/9.
SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, dömer ut skolans betygssystem.
”Liksom tidigare forskning finner vi
tecken på generösare betygssättning i friskolor, särskilt de som drivs i
aktiebolagsform eller har låg andel lärare med pedagogisk utbildning”,
skriver Karin Edmark, en av rapportens författare.
Hon konstaterar: Friskolor sätter högre betyg än vad
eleverna presterar på nationella prov. Särskilt de som drivs i
aktiebolagsform eller har låg andel lärare med pedagogisk utbildning
Friskolor ger högre betyg i ämnen som inte har centrala prov. Vilket är de flesta.
Friskole-elever klarar gymnasiet sämre än elever från kommunala skolor (eftersom de har mindre kunskaper).
Så sammanfattar Emma Leijnse i en artikel rapporten från SNS, (SDS 27/9).
Hon påpekar att beslutsfattarna visste att det nya betygssystemet var
sämre som urvalsinstrument för högre studier än det gamla redan när det
infördes på 1990-talet.
Nu övervägs lagstiftning mot Ekocid, miljömord.
Ekocid är ”Allvarlig skada på, förstörelse eller förlust av
ekosystem i ett angivet område, orsakad av mänsklig handling eller
andra omständigheter i sådan omfattning att fredligt åtnjutande av
invånarna i det angivna området kommer att bli eller har blivit
avsevärt förminskat”.
Ekocid som drabbar hundratals miljoner i Asien, Afrika och
Amerika har begåtts och begås fortfarande av oljebolagen. Det kan
jämställas med homicid – folkmord.
Kunskapskanalen visar ett par program om hur EXXON med flera
oljebolag med raffinerade lögner har döljer sin trettioåriga ekocid.
Sverige med flera stater ger bilägare bidrag som går till vinst för oljebolagen.
Jag gick i första klass när finska vinterkriget
bröt ut. Far hade köpt några pilsnerflaskor inför ett möte om Finland
hemma hos oss. På natten frös de och sprack. Mötet fick genomföras utan
pilsner. Kerttu och Onni kom. Jag grubblade mycket över finska
vinterkriget.
Dagens situation i Ukraina med framgångar för Ukrainas armé, rysk
mobilisering, skenval, massakrer på civila, bombade städer och nu
saboterade oljeledningar tvingade mig att tänka tillbaka på de
händelser som började 1939. Vad det skulle leda till kunde ingen
föreställa sig då.
Nazityskland och Sovjetunionen ingick en pakt och delade
Polen. Sovjetunionen fick också införliva Estland, Lettland och
Litauen. Andra världskriget hade börjat. När Sovjet krävde gränsområden
av Finland inleddes vinterkriget. En halv miljon ryssar invaderade
Finland. 200 000 av dem dödades innan Finland tvingades ge upp i mars
1940. 400 000 finnar fördrevs från sina hem.
Det här var ju bara början. En månad senare dominerade
nazisterna hela Europa och bombade England. Sverige mobiliserade 300
000 värnpliktiga. Man började sjunga ”Min soldat”. Mamma som hade haft
en sorts au pair-tjänst nära London var mycket upprörd.
Hur kriget i Ukraina ska utveckla sig vet ingen. 1939 trodde ingen att det skulle bli världskrig. Och de flesta visste inte vad ett krig innebar.
Nu ser man dagligen i TV människornas elände i de
drabbade områdena, män, kvinnor och barn, hör dem sörja, tala och
vädja, upplever deras vilsenhet, kort sagt, vi blir mer engagerade i
människornas situation i krigets vardag än i den väldiga maktkampen.
Det är ju vardagen som måste uthärdas, timme för timme, minut för
minut. Och nu kommer vinter och mörker och brist på bränsle.
En text om ett tragiskt skeende letade sig långsamt fram i mitt medvetande.
Estland? För tio år sedan hade jag läst något om
Estland. Estland som först drabbades av sovjetisk ockupation och sedan
”befriades” av Nazityskland, varpå ryssarna kom tillbaka 1944 och inte
släppte taget förrän 1991.
Det var ett helvete att anpassa sig till makten, vare sig den var
tysk eller rysk, och man var misstänksam mot sina grannar i ett långa
tider fullständigt rättslöst samhälle. Och så var det hämnden och
baltutlämningen av flyktingar som Sovjet krävde tillbaka och Sverige
överlämnade.
När jag erinrat mig så mycket var jag helt klar över vilken text jag sökte.
Sofi Oksanen, ”När duvorna försvann”, från 2012. Det är en
skildring av människor som genomlevat hela detta förlopp, en ofta hemsk
och tragisk bok, men där det också förekommer något så när rimliga liv
i det falska samhället. Jag tittade på en viss hylla där den stått de
senaste 10 åren och där stod den, lite dammig.
Dess skildring av livet i Lettland 1939 till 1991 ger möjlighet
till lite insikt om hur det kan vara att leva i dagens Ukraina. Och på
många andra håll, t ex i Ryssland.
För att kolla några fakta drog jag fram Per Leanders bok ”Lenins
kostym” som kom härom året. Det är en mycket mer översiktlig text, men
där finns några bra kapitel om andra världskriget och det svenska
kommunistpartiets agerande, inte minst i förhållande till Finland och
Baltikum.
Båda böckerna kan rekommenderas. ”När duvorna försvann” är emotionellt tyngre. ”Lenins kostym” är lättläst och lärorik.
Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet
hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5
grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.
Skördefest i Stadsparken, 24 september kl.10–17. Fri entré.
Välkommen till en färgsprakande
Skördefest i Stadsparken. Här kan man köpa närproducerat och
ekologiskt: grönsaker, frukt, bär, honung, sylt, äppelmust, ost,
kryddor, kött, fårskinn och mycket annat. Odlare och föreningar delar
med sig av kunskap och odlarglädje, även hantverkare finns på plats med
ull, lin, trä och keramik.
Läs mer »
En dag i slutet av maj kom en liten
traktor och rev bort en stor bit av gräsmattan mellan
Klostergårdsskolan och Virvelvindsvägen. Ett par dagar senare återvände
den för att så.
Plantor växte upp och blommade: liljekonvaljer,
prästkragar, blåklockor, röda vallmor, krusmynta och en mångfald
blommor utan namn. Brandgula solrosor, blå flockblommor, ringblommor,
gullvivor. Bin och håriga humlor flyger från blomma till blomma och
suger honung, liksom fjärilar, vita, bruna och gula.
Tiden går: försommar, högsommar, sensommar, höst. Blommor vissnar och nya gror, växer upp och slår ut.
Nu, i september, ser blomsterängen vissen ut på
avstånd, men när vi går intill och betraktar den med solen i ryggen ser
vi samma mångfald av örter och lysande färger, bin och fjärilar som
under högsommaren. Plötsligt hoppar två harar ut, vi har skrämt dem. Du
påminner mig om att bläsänderna återkommit till Höje år. Du såg deras
röda nackar och vita sidor i måndags.
Människor har trampat upp stigar bland blommorna och
plockat buketter. Det får man. Andra har ställt ut trädgårdsmöbler
intill ängen och någon ligger och solbadar. Det är varmt nu fast
morgonen var kall. Trädens skuggor blir allt längre.
Vi undrar om blomsterängen får vara kvar nästa år, om
alla dess örter får behålla sina rötter, om blomfröna sprider sig över
gräsmattorna runt omkring. I ett skuggigt hörn växer vita champinjoner
och vi plockar några i en brun påse som vi råkar ha med oss på väg hem
från COOP.
Nu hackas det och mals i politikens stängda rum. Det gäller att få ihop en regering, det gäller att få ihop ett styre i Lund. Beträffande regeringen vet vi ju dessvärre vilka partier som kommer att ingå i regeringen och dess underlag. I fallet Lund är det oklart. Vilken hackelse och vilken mäld som kommer ut vågar jag inte ha ens den vildaste gissning på. Men vi på den rödgröna sidan får hålla tummarna och hoppas på det bästa eller i varje fall det minst dåliga. Vilket styre det än blir så kommer vallöften att konfronteras med en osedvanligt bister kommunalekonomisk verklighet.
Så har det styrts i Lund, framtiden är oviss
Det hackas i KD och L …
I KD hackar Alf Svensson, tidigare partiordförande och
Lars Adaktusson, riksdagsledamot och f d ledamot i EU-parlamentet, på
vad de ser som partiets nya linje, där den kristna kärleken till nästan
har ersatts av ”dom”-föraktet. Ja, de uttrycker sej inte riktigt så,
men det är min tolkning av deras kritik. I det parti som helt
missvisande kallar sig Liberalerna hackar Birgitta Ohlsson, Bengt
Westerberg med flera med flera liberalliberaler på partiets ryggradslösa
hållning gentemot SD.
… och i V
Inom Vänsterpartiet finns också kritik mot partiets ledning.
I tidningen ETC går två ”tunga” vänsterpartister till angrepp på
Dadgostarlinjen. Det är Stig Henriksson, f.d. kommunalråd i Fagersta,
och Per Sundgren, f.d. kulturborgarråd i Stockholm, som bland annat
skriver: ”I stället för att stå upp för en radikal klimat- och
miljöpolitik har partiet uppfattats som ett parti som anpassar sig
efter väljaropinioner.” Varför tona ner individens ansvar? Varför satsa
på infödd svensk arbetarklass i bruksorterna? Det är några av de frågor
som de två debattörerna ställer.
”Jag tappa’ mössan i reaktorn …”
Reaktor 4 vid Ringhals ställdes i somras av för årlig
kontroll. Meningen var att den skulle tas i drift igen i början av
september. När återstart påbörjades skadades en tryckhållare, beroende
på att tryckhållaren genom ”ett handhavandefel” inte fyllts med vatten.
Nu beräknas start av reaktorn till den sista januari nästa år.
Atomkraft är driftsäkert, sa anhängarna i valrörelsen. Har
någon hört talas om att vinden gör uppehåll halvårsvis?
”Handhavandefel” påminner mej om en ramsa vi körde inför
folkomröstningen 1980 om atomkraft: ”Oj då – jag tappa’ mössan i
reaktorn, hälsning från den mänskliga faktorn”.
Ingen valkommentar
Jag tänker inte kommentera och än mindre analysera
valutgången. Vill dock konstatera det sorgliga faktum, att om den
brunblåa majoriteten i riksdagen håller mandatperioden ut kommer vi i
valrörelsen år 2026 att kunna konstatera att det varit fyra förlorade
år för att nå klimatmålen.
Mycket handlar om elpriser, elkris och elransonering nu. Man oroar sig för vad höjda priser, sänkt värme och minskad gatubelysning kan innebära när vintermörker och vinterkyla närmar sig. Men ni skulle ha varit med förr!
Så här var det i Växjö mellan 1939 och 1945. Mina föräldrar
hade just flyttat dit och hyrt en våning på Öster. Jag började i
småskolan 1940 och i läroverket 1945. Sedan flyttade familjen till
Älghult.
En mycket stor del av vinterhalvåret var hela Växjö
släckt. Lite ljus smög sig ut genom mörkläggningsgardinerna. Kom det
för mycket knackade mörkläggningsvakterna på. Därför var det festligt
några timmar den andre advent för då var det julskyltning och då tändes
skyltfönstren ett par timmar. Mycket få bilar rörde sig och de hade
små blå lyktor. Våra föräldrar oroade sig varken för bilar eller bovar.
Vi kunde se tydligt på gator och torg och i parker när vi slapp alla
ljusföroreningar. På hösten var det roligt att stjäla äpplen i de mörka
trädgårdarna.
En gång blev jag lite rädd. Jag hade lagt mig att sova, far var
bortrest och mamma besökte tant Sylvia, en väninna. Plötsligt strålade
starkt ljus mot mörkläggningsgardinerna. En lastbil och ett par bilar
stod på gatan utanför med helljuset på. Människor rörde sig oroligt.
Dämpade röster hördes. Jag hade aldrig sett på maken! Jag trodde att
domedagen var inne. Alla döda hade stigit upp ur sina gravar. Nu skulle
Gud döma levande och döda. Det gällde att hitta sina föräldrar och
vänner. Sån otur att mamma och far var borta just denna dag! Jag väckte
min lillebror och började dra på mig kläderna.
Domedagen slutade lyckligt. Ransoneringarna var besvärliga.
Ett par ägg i veckan per person. Och det var kallt. Kallt ute och
kallt inne. En februaridag frös ledningarna sönder. I en vecka hade vi
en innetemperatur på 6 grader. En annan vecka var skolan stängd. Det
fanns inte varmvatten i kök och badrum. Vi tvättade oss inte så ofta.
Klassen gick ut i skogen ibland på hösten för att plocka lingon och
kottar att elda med. Väldiga vedstaplar låg längs väggarna på
Östregårdsskolan och läroverket. Det byggdes ett skyddsrum av cement
mitt på Träan där vi brukade spela fotboll.
I skolan sjöng vi Du gamla, du fria, Ja, vi elsker, Vårt land, vårt
land, vårt fosterland och Der er ett yndigt land medan fröken Hallberg
spelade orgel. Far och alla andras pappor var inkallade flera gånger,
en gång över hela julen. Det fanns flera finska kamrater i klasserna. En
flicka bodde tvärs över gatan. En judisk pojke, Max Mosesson, bodde i
trevåningshuset intill.
Så är det i kristider och jag kände inte till något annat de där åren.
I den aktuella krisen skulle jag inte ha de
minsta emot att man släckte belysningen i Klostergårdsfältet och
Stadsparken, minskade belysningen på Lunds gator och torg, införde
restriktioner för bilkörning och ransonerade klädinköp och
matkonsumtion. Samt begränsade it-användandet. Jag skulle känna mig
hemma som alla andra 89-åringar.
Det skulle dessutom vara lämpliga första steg i kampen för
nedväxt inför miljökatastrofen, artutdöendet och klimatkrisen. Fler
åtgärder är nödvändiga.
Massmedia, bland annat Sydsvenska dagbladet och SVT, har i sommar i flera artiklar och inslag redovisat hur flera miljöfarliga sopberg i Skåne kan kopplas till flera bolag med samma ägare. Det handlar bland annat om byggavfall, bilbatterier, kemikalier och annat miljöfarligt avfall. Namnen på bolagen är Metallteknik, Ramneskogs och Containerservice. Flera kommuner i Skåne, bland annat Lomma, Staffanstorp, Sjöbo, Malmö, Helsingborg och Hässleholm har enligt uppgifter i massmedia i flera år försökt få bort sopbergen och driver rättsprocesser mot bolagen. Det finns hos kommunerna starka misstankar om att det förekommer organiserad brottslighet inom avfallsområdet.
I veckan före valet fick jag tips om att en av
Metalltekniks/Containerservices containrar var placerad vid LKF:s hus i
Nöden där renoveringar pågår. Jag skrev en interpellation till
kommunstyrelsens ordförande Philip Sandberg, där frågan var om han
tyckte det var lämpligt att LKF samarbetade med det brottsmisstänkta
företaget och ifall han ansåg det olämpligt om han var beredd att agera i
frågan.
Nu visar det sej att Metalltekniks container är utbytt
mot ett annat företags container. Huruvida detta har någon samband med
min interpellation ska jag låta vara osagt. Sandberg förväntas svara på
frågorna vid fullmäktigesammanträdet nästa vecka. Oavsett hur svaret
blir: huvudsaken är ju att LKF-hyresgästers pengar går till ett
miljöbrottsmisstänkt avfallsbolag.
Det finns inte en rättighet som inte
påverkas av de skenande klimatförändringarna. Därför går det inte att
tala om klimatkrisen och människorättskränkningar som två separata
frågor: de är direkt sammankopplade med varandra och åtgärderna som tas
måste vara lika tätt länkade!
Här är fem orsaker till varför vi som människorättsrörelse måste jobba sida vid sida med miljörörelsen. Klimatkrisen:
#1. Hotar grundläggande rättigheter Rätten till liv,
hälsa, mat och rent dricksvatten hotas nu över hela jorden som en direkt
följd av klimatförändringar.
#2. Förstärker orättvisor Hela planeten berörs, men de
mest marginaliserade grupperna i de minst privilegierade delarna av
världen drabbas både först och värst - trots att de står för en bråkdel
av utsläppen.
#3. Tvingar människor att fly Rätten till ett tryggt
hem hotas över hela världen. Allt fler människor tvingas nu lämna allt
bakom sig och fly på grund av torka, översvämningar, bränder och
missväxt.
#4. Ökar risken för konflikter Klimatförändringar
förstärker redan existerande hot och ökar ekonomisk och politiskt
instabilitet. Ökad konkurrens om viktiga naturresurser bidrar också till
högre risk för konflikter.
#5. Hotar urfolk Urfolk lever av och med markerna -
ofta hotas både deras kultur och försörjning av klimatkrisen. Många
urfolksföreträdare mördas också på grund av sin miljöaktivism.
Människorättsperspektivet är även viktigt för att åtgärderna mot klimatkrisen inte ska slå snett. Klimaträttvisa måste vara en del i omställningen.
Thomas Piketty har kommit ut med en ny bok
som sammanfattar slutsatserna i de tidigare väldiga arbetena om
kapitalet. Den nya bokens titel är En kort historik om jämlikhet.
När jag funderade på hur jag skulle
presentera boken kom jag på möjligheten att koncentrera min text till
de avsnitt som behandlar Sverige. Det jämlika och rika Sverige har en
betydelsefull roll i den historiska utveckling mot jämlikhet som är
Thomas Pikettys tema. Mycket av texten nedan består av direkta citat ur
Pikettys text och är alltså hans, inte mina formuleringar.
Då blev det ojämlika Sverige världens jämlikaste land. Nu har M och SD tagit över. En ny strid om jämlikhet förestår.
År 1900 var Sverige ett av världens mest ojämlika länder. En enda rik man kunde ha hundra röster.
Strax före första världskriget var ägarkoncentrationen lika
extrem i Sverige som i Frankrike och Storbritannien, men Sverige var
utan jämförelse det land som hade gått längst med att befästa
ojämlikheten i konstitutionen och vallagarna.
I städerna kunde en väljare disponera fler än hundra röster
och i 54 kommuner hade en enda väljare 50 procent av rösterna.
Under mellankrigstiden tog Socialdemokraterna kontrollen
över den svenska förvaltningen och tog sitt lands statliga kapacitet i
bruk. Man använde förteckningarna över ägande och inkomst för att göra
så att de rikaste fick betala kraftigt progressiv skatt, och
finansierade på det sättet allmännyttiga tjänster för att ge jämlik
tillgång till hälsa och utbildning.
Institutioner och regelverk kan alltså förändras så levnadsvillkoren förbättras mycket snabbt. (Thomas Piketty, En kort historik om jämlikhet. Mondial förlag 2022)
Sverige var alltså mest ojämlikt. Under
mellankrigstiden tog Socialdemokraterna över och gjorde Sverige till
världens mest jämlika land. Det har vi haft glädje av i hundra år.
Men nu ska det bli annat av, säger Jimmy Åkesson. ”Nu ska nya
krafter ta över efter hundra år av socialdemokratisk hegemoni”.
Han fällde yttrandet i samband med talmansrundorna.
I själva verket började högerns kamp för att öka de rikas
privilegier långt tidigare. Ett exempel är den svenska marknadsskolan.
Piketty skriver: ”Inom utbildningssektorn
är det ingen, eller nästan ingen, som föreslår att skolor,
gymnasieskolor och universitet ska ersättas av aktiebolag som styrs av
den kapitalistiska logiken.”
Försök har gjorts i Chile efter 1973 och med Trump
University, men slutade med fiasko, delvis eftersom vinstjakten
tenderar att underminera de etiska motiv som utbildning grundar sig på,
såsom för övrigt sjukvård och flera andra sektorer (medier, kultur
etcetera).
Men Sverige fortsätter som enda land försöken. Den
svenska skolan har rasat i alla internationella jämförelser. Troligen
är skolpolitiken också ansvarig för de skjutningar som ökar
allteftersom allt fler blir underkända. De blåbruna kan glädja sig. Då
kan de satsa pengarna på fängelser.
Frågan om maktdelning i företagen mellan
ägare och löntagare har förnyats efter finanskrisen 2008. Vi ser att
diskussionerna som initierades i Sverige på 1970- och 1980-talet i
fråga om löntagarfonderna (kallade Meidnerfonderna) nyligen tagit fart
igen.
Vi minns i Sverige de rikas ägarpartier som under flera
år satsade all sin ekonomiska och mediala makt på att avvisa förslaget
om löntagarfonder som skulle skapat ett jämlikare samhälle. Vikten ett
jämlikare samhälle understryks av de väldiga resurser som sattes för
att stoppa förslaget.
Kapitalet segrade den gången och den socialdemokratiska
hegemonin över svensk samhällsutveckling ersattes av den nyliberalism
som sedan dess gett snabbt ökande ekonomiska klyftor, marknadsskolor
och marknadsvård.
Men nu finns det hopp. Meidners tankar lever och vinner
ökat inflytande 40 år efter socialdemokratins förlustval. Den långa
trenden går mot ökad jämlikhet. Nu hotas samhället av kriget i Ukraina,
inflation och energibrist. Hårt drabbas medelklass, hårdare de fattiga
och hårdast de gamla och sjuka. Det är i kristider som stora reformer
är möjliga. Första världskriget och ryska revolutionen tvingade fram
lika rösträtt i Sverige. 30-talskrisen ledde till att välfärdssamhället
började byggas.
Vi måste öka vår förståelse för hur den starka
minskningen av den ekonomiska ojämlikheten som ägde rum i många länder
under 1900-talet gick till, särskilt inom världens främsta
kapitalistiska stormakter.
Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet
hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5
grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på
den bästa samlade vetenskapen.
Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.
Nu laddar vi för Kulturnatten 2022!
17 september hoppas vi att vi ses på gator, torg och hos alla
fantastiska aktörer som medverkar i Kulturnatten.
Här hittar du programmet!
Välkomna på Lördag, inför Kulturnatten, klockan 11 - 16, Östervångsvägen 32.
Öppen ateljé med målningar från Lund, speciellt Brunnshög men också annat. Jag håller också öppet på söndag 11 - 13.
Kommer ni söderifrån får ni gå en omväg via Linnégatan eller
Olshögsvägen/Nationsgatan till Studentgatan som tar er tillbaka till
Östervångsvägen.
Varför gick det som det gick?
Så är rubriken på Röda Kapellets insats på Kulturnatten på lördag. Kl 17 står vi framför Gamla Elverket
i hörnet av Knut den stores gata och Winstrupsgatan. Vi spelar
valspelningslåtar och mellan musiken hjälper oss två statsvetare, Anders
Sannerstedt och Malena Rosén Sundström, oss att förstå hur det kunde
gå så illa i valet. Fast gick det så illa egentligen? Skillnaden nu och
tidigare valet var ju att Sverigedemokraternas inflytande 2018
minimerades genom januariavtalet. Nu har de borgerliga partierna, L, KD
och M satt sig i Sverigedemokraternas knä och omfamnat dem.
Valrörelsen skedde i huvudsak på den borgerliga
spelplanen: gängskjutningarna, invandringen och bensinpriserna. Och
både V och S föll in i det spåret. Enda undantaget var marknadsskolan,
friskolevinsterna. Men var tog klimatfrågorna vägen? Svaret var med en
mun: kärnkraften. Var tog äldrevården vägen, den som sattes i fokus
under pandemin? Var tog de växande klassklyftorna vägen?
Välfärdsfrågorna? Ingen påtalade att kriminaliteten och brottsligheten
faktiskt minskat de sista åren när gängskjutningarna blev huvudsaken.
Och ingen tog upp den samlade expertisens utsaga, att hårdare straff
inte hjälper. Och ingen tog upp överklassens brottslighet: skatteflykt
och andra ekonomiska bedrägerier. Läs gärna Progressiva ekonomers smått
ironiska artikel i dagens ETC där man vänder på kuttingen och
fokuserar bidragstagare och kriminella som tillhörande den rikare delen
av befolkningen. ”Samhällets värsta bidragstagare återfinns bland den
rikaste procenten av den vuxna befolkningen. De har till stora delar
vägrat integrera sig och bor i kluster i Danderyd, Lidingö, Täby, Lomma
och Vellinge. Dags att ta itu med problemet. 600 miljarder kronor står
på spel.”
Vi får hoppas att våra två duktiga statsvetare rätar ut
frågetecknen. Att Vänsterpartiet inte gick framåt som vi hade hoppats
beror på flera felval i strategin, bruksorts-flirten och tvetydighet
vad gäller klimat och bensinpris men också på att många
vänstersympatisörer stödröstat på miljöpartiet.
Tror jag, Bengt Hall
19/9, 3/10, 31/10, 14/11 i Lilla salen på AF i Lund. Filmas och kan ses live via vår hemsida
19 september kl. 18.00 Fredrik Charpentier Ljungqvist
Klimatförändringar och deras effekter på samhälle och hälsa under historien: en översikt
Fritt inträde. Allmänheten välkommen
Affisch »
De svenska väljarna som summa har blivit själviskare, okunnigare, mer närsynta och aggressivare.
Valet handlade inte om klimatkrisen, jordens eko-system,
Rysslands invasion i Ukraina, NATO-medlemskapet, de vidgade klyftorna
eller segregationen i skolan.
Rösterna gick till dem som vill stoppa flyktingmottag-ningen i en
värld där allt fler måste fly undan krig och klimatkris.
Rösterna gick till dem som vill mångdubbla sina vinster och mångdubbla antalet fångar i redan överfulla fängelser.
Rösterna gick till dem som vill ge polisen frihet att skjuta. I helgen sköt de i tre städer.
Två block står emot varandra. Det ena har råkat få
majoritet. Aktiekurserna skjuter i höjden för de svenska oligarker som
exploaterar vård, skola, omsorg. Deras hemliga bidrag till partierna
har gett mångdubbel vinst. Det är som i USA. Trumps retorik har tagit
över i riksdagen.
Men den tillfälliga majoriteten är fejkad. Flertalet svenskar tillhör den inte.
Nu måste dagens minoritet inleda en ny motståndets tid. Som på 1930-talet.
Det dödliga våldet motsvarar 12
avlidna per miljon invånare. Det är på högsta nivå på länge men
fortfarande lägre än kring 1990 då siffran var 14-15 avlidna.
Sedan början av 2000-talet har personer som skrivs in
(på sjukhusvård) på grund av övergrepp av annan person minskat med runt
39 procent.
Det är även, tvärtemot vad många kanske tror, ett lägre
antal ungdomar som begår våldsbrott jämfört med 1980- och 90-talen.
Det fick vi inte veta före valet.
Vårt mål är nu att bli
världens ekonomiska centrum. Vårt mål är att vara en ekonomisk
kolonialmakt. Det är därför vi köper upp så mycket mark, skog, gruvor
och industri i Afrika.
Det är inte viktigt för oss att avskaffa demokrati och
yttrandefrihet i andra länder – det är däremot bra om den försvagas.
(Andreas Ekström Online. SDS 10/9)
Den 14 september träffades imperialisterna Xi-Jinping
och Vladimir Putin i Uzbekistan. De har slutit ett avtal om ”gränslös
vänskap”.
Vänsterpartiet Lund gjorde en fantastisk
valrörelse 2022. Vi blev kommunens fjärde största parti, vi ökade från
8,6% till 11%, vann ett mandat i kommunfullmäktige och blev totalt sju.
Stort tack till er alla som var med och gjorde så bra arbete: Ringde
medlemmar och sympatisörer, var med i valstugan, delade ut flygblad –
med mera, med mera, med mera. Alla gjorde allt de kunde; mer än så kan
ingen gjöra.
Två kamrater sticker ut. Dem vill partiet särskilt
uppmärksamma och tacka. Det känns som de jobbade 24 timmar om dygnet,
under flera veckor. Det är våra två partiföreträdare, Jesper Sahlén och
Peter Hang. Jesper har varit partiföreträdare hela mandatperioden.
Peter har sedan i våras vikarierat för Helena Falk under hennes
föräldrarledighet. Peter slutar nu för att börja på sitt drömjobb. Vi
gratulerar honom och önskar lycka till.
Ytterligare en kamrat bör nämnas. Det är Clas Fleming som
är vår fina valstugas store beskyddare. Fixar och donar när så behövs,
arrangerar flytt till Stortorget vid varje val, och tillbaka hem i
trädgården där valstugan bor mellan valen. Dessutom sköter Clas om alla
våra bockar, ett 40-tal som släpps ut på betesmarken i valrörelsen och
sedan samlas in efter valen. En del har under friheten fått utstå lite
våld och blivit skadade. Men Clas tillsammans med flera går då in i
rollen som bockdoktorer och läker såren. Stort tack, Clas.
Nu ser vi framemot samarbete med de partier som ligger
oss närmast, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Om vi kommer att ingå
i kommunens styre eller blir i opposition den kommande mandatperioden
återstår att se.
Stort tack ännu en gång till alla er som gjorde denna fantastiska valrörelse som gav oss detta fina valresultat.
Helena Falk, gruppledare, Steingrimur Jonsson, ordförande, Vänsterpartiet Lund
Birgitta Frostin har levt ett
intressant och skiftesrikt liv. Nu har hon skrivit en bok om det, en
bok om underkastelse och uppror. Tonen är sympatiskt återhållsam och
den som letar efter glöd och känslostormar finner dem men får ofta läsa
mellan raderna.
Religionen är en trogen följeslagare från uppväxten i
prästhemmet där fadern ofta ledde teologiska diskussioner vid
middagsbordet och där särskilt mamma var sträng med regler och ritual.
Pappan var själasörjare vid uppfostringsanstalten Bona och när
intagna pojkar blev straffade av mer hårdföra vårdare inne i ett litet
hus hördes hemska skrik där inifrån, skrik tolkade av Birgitta som Guds
röst.
Vid universitetet i Lund hamnade hon inte oväntat i de
religiösa kotterierna och blev efterhand förälskad i en karismatisk
teolog, senare professor och ledande befrielseteolog. I ett spännande
avsnitt berättas om deras boendekollektiv i ett hus som paret köpte.
Problemen blev många, inte minst när de andra boende i ideologiskt nit
ville ta makten över husets ekonomi.
Det verkar närmast vara en flykt från det bångstyriga
kollektivet och en god del äventyrslusta som gjorde att paret blev
missionärer i Tanzania. Birgitta hade äldre släktingar som varit
missionärer och har tidigare skrivit en bok om dem. Själv blev hon
duktig på språket (swahili). Vi får inte reda på så mycket om religiösa
aspekter av verksamheten bland andra missionärer och de omvända
afrikanerna, men också i detta avsnitt ger berättelsen många tillfällen
till undran och förundran.
Den senare delen av Birgittas liv är ganska kortfattat
skildrad, både vad gäller det privata och det yrkesmässiga. Tiden som
svensklektor i Ryssland hade vi gärna velat veta mera om liksom
kärleksaffärerna och musikens roll i hennes liv. Birgitta är ju en
duktig klarinettist/saxofonist och har överfört sitt intresse till
barnen.
Ett återkommande tema är Birgitta känsla av osynlighet,
något vi tror många kan känna igen sig i. När hon på slutet reflekterar
kring meningen med livet och särskilt sitt eget liv kan vi läsare
glädja oss åt att hon kommit till insikter som leder till försoning.
Man kan se denna välskrivna bok som en utvecklingsroman, där
Birgitta börjar som en ”söt och snäll flicka” i skuggan av andra men
som utvecklas till en mogen och stark kvinna som vågar ta plats och
synliggör sig själv och sitt liv. Bland annat i denna bok! Läs den!
Gruppen som den åttonde september framträdde i Helgeands församlingshem
för att fira minnet av Karin bestod av Anna-Lena Kippel, Bo Riborg,
Eva Husmark, Gillian Nilsson, Inger Grubelic, Katrine Arvidsson,
Kerstin Strock och Lisbeth Jönsson.
De var kulturarbetare och vårdare på Sankt Lars och utvecklade
tillsammans med de intagna under 1900-talets tre sista decennier en
metod att tillsammans uttrycka känslor och minnen i samtal, skrift,
bild, sång och dramatik. Genom skapande och samtal ökade deltagarnas –
och ledarnas - självkänsla och förmåga att utbyta erfarenheter med
omvärlden. Metoden kallades Kultur i vården.
Efter stängningen av Sankt Lars fortsatte verksamheten i de
samlingslokaler som de nu hemlösa sanktlarsarna kunde söka sig till -
men även i många andra sammanhang som föreläsningar på
universitetssjukhuset eller föreställningar under Kulturnatten, där man
kunde skratta åt de entusiastiska vännerna Ängla och Vingla.
Vid ett tillfälle sammanförde Karin en klass från
Rosengårdsskolan i Malmö med de äldre i ett boende i Sankt Lars. En
nyanländ pojke från Sudan samtalade med en fd jordbrukare från Östra
Göinge om problemen att valla får. De försjönk i gemensamma
erfarenheter.
Här är en bild på v:s listettor i region-, kommun- och riksdagsvalet
Angelica Svensson, Helena Falk och Hanna Gunnarsson
Så var valet över. Vi har ännu en gång
fått använda vår demokratiska rättighet att tillsammans besluta om hur
samhället ska styras. Såhär efter ett par dagar kan vi börja göra de
första valanalyserna.
Det var en fin valrörelse i Lund. Personligen kraschade jag
lite rakt in i den, efter en hektisk och jobbig vår i riksdagen då jag
själv inte riktigt hade haft tid att planera för varken min egen
valrörelse och eller delta så mycket i den gemensamma planeringen
varken i Lund eller Skåne. En hel del gick därför på rutin, men vi har
bra koll i Lund på hur vi gör en bra valrörelse och har lagt en bra
grund under hela mandatperioden (även om pandemin satte käppar i hjulet
för det utåtriktade arbetet). Många har varit engagerade, från nya
medlemmar till de som varit med i många år och som vanligt drog ett
stort lass. Det var affischbockar, valstuga, utdelningar i
bostadsområden, debatter, torgmöten med Röda Kapellet och mycket mer.
Som vanligt var det många intressanta samtal i valstugan och tack och
lov inte så många arga personer. Våra fina valstuga klarade av en
valrörelse till. Den har varit med sedan 2006 och med lite renoveringar
fungerar den fortfarande väldigt bra och är unik i sitt utseende
jämfört med de andra partiernas byggbodar.
Min egen valrörelse bestod till stor del av att stå i valstugan
och prata med skolklasser och väljare. Jag representerade partiet i
några debatter på gymnasieskolor, hos en studentförening, i en frikyrka
och i Sveriges radios försvarsdebatt sänd från Stockholm. Jag besökte
Ystad, Trelleborg, Eslöv och Karlskrona (där jag också hann med ett
studiebesök på Kockums varv). Lund är ju stad där fokus ligger väldigt
mycket på den lokala politiken och det är därför våra kommunala
kandidater som drar det största lasset när det gäller debatter och
medier. Att hinna besöka fler orter i valkretsen är ett ständigt dåligt
samvete, det är en balans mellan att åka till mindre orter med få
vänsterväljare och stå i valstugan i Lund där vi vet att vi har stort
stöd. Det var också lite svårt att planera hur mycket jag som
riksdagsledamot skulle stanna hemma i valkretsen och hur mycket jag
skulle åka runt i landet. Där gjorde vi olika i riksdagsgruppen. Jag
valde att stanna hemma.
Valresultatet då? Med tanke på att miljöpartiet låg under
spärren så länge inför valrörelsen var det givet att vänsterpartiet
skulle förlora till dem i stödröster. Jag hade gissat på en
procentenhet, och det slutade med att vi minskade 1,3 i riksdagsvalet i
hela landet. Jag hade hoppats på att vi skulle få ett bättre
valresultat och landa runt 7-7,5%, men (i skrivandets stund) blev det
6,7%. Det är inte ett bra resultat. Förutom stödrösterna till
miljöpartiet verkar vi har förlorat en hel del socialdemokrater som
kommit till oss efter kampen mot marknadshyror och arbetet för högre
pensioner. Vi vet att socialdemokraterna är starka och samlar ihop sina
styrkor när valdagen väl närmar sig.
Just nu (torsdag förmiddag) pågår den slutgiltiga rösträkningen
och det senaste dygnet har V tagit sig förbi C i antalet röster i
riksdagsvalet, även om vi har samma procentandel. Att bli fjärde
största parti i riksdagen, om än med liten marginal, är viktigt. Det
skulle kunna ge en talmanspost (tredje vice, vi hade andra vice senaste
perioden) och att vi får komma före centern i alla talarlistor,
framförallt i partiledardebatterna.
Det är väldigt glädjande att vi får så bra resultat i kommuner
och regioner! Jag är ju kommunpolitiker i hjärtat och vet hur viktig
denna del av den svenska politiken är. Vi kan göra stor skillnad i
kommuner och regioner eftersom det är där stora delar av välfärden
finns: Skolan, socialtjänsten, äldreomsorgen, kollektivtrafiken och
inte minst sjukvården. Vi har nu ännu större möjlighet att påverka i
stora frågor om arbetsvillkor och arbetsmiljö, tillgänglighet och
avgifter. Extra glädjande är det att vi tar KF-mandat i Trelleborg,
efter 16 år utanför formell makt i kommunpolitiken. Vi ökar även i
många andra kommuner i Skåne och tar två nya mandat i regionfullmäktige.
Detta visar att väljarna tror på vår politik och har förtroende för
våra företrädare, vilket gör mig väldigt glad. Resultaten i kommuner
och regioner visar på vilken potential vi har i rikspolitiken.
(Samtidigt är det intressant att fundera på miljöpartiets ganska dåliga
resultat i kommuner och regioner i relation till deras
riksdagsresultat).
I Lund får vi ett jättebra resultat i kommunen, hela 11 %! Vi
landar på 7 mandat, en ökning med ett mandat. När jag blev invalda i
kommunfullmäktige 2006 hade vi 4 mandat (men den minnesgode kommer ihåg
att vi hade 9 mandat 1979!). Feministiskt initiativ åker ur
kommunfullmäktige, och jag hoppas verkligen att de Fi:are som vill
känner sig välkomna i vänsterpartiet! Två partikamrater från Lund blir
invalda i regionfullmäktige (Angelica och Gunilla) och ytterligare en
person från vår regionvalkrets, från Hörby, får en plats.
För övriga partier kan konstateras att moderaterna fortsätter
sjunka (nedåtgående trend sedan 2010), liberalerna och
socialdemokretarna ökar, miljöpartiet ligger stilla och FNL minskar.
Vi i Vänsterpartiet behöver nu fundera på hur vi utbildar nya
politiker, byter erfarenheter och hjälps åt, men också på hur vi knyter
ihop det parlamentariska med det utomparlamentariska och hur vi gör
kommun- och regionpolitiken ideologisk och utåtriktad. Vi får inte
fastna i mötesrummen!
Stort tack till alla som har varit engagerade i årets
valrörelse och stort tack till alla som har röstat på Vänsterpartiet.
Jag och alla partikamrater ska förvalta förtroendet på allra bästa sätt
och göra vårt allra bästa. Hör gärna av er med frågor, förslag och
synpunkter!
Hanna Gunnarsson, riksdagsledmot (v), Lund
Vladimir Putin har hela sitt liv velat
återupprätta Rysslands storhet, sådan den var under tsarerna och under
sovjettiden. I hans Ryssland är den traditionella kulturens roll
central. Han har nära band till den ryskortodoxa kyrkan.
Putin var frånvarande vid den officiella delen av
Gorbatjovs begravning häromdagen men lät sig filmas när han privat
besökte graven. Kritik och hyllning. Gorbatjov ville visserligen bevara
kommunismen i form av demokratisk socialism, men glasnost och
perestrojka släppte loss krafter som ledde till Sovjetunionens
upplösning och upprättandet av nya grannstater som Belarus, Ukraina och
Georgien. Jeltsin tog över makten efter Gorbatjov, som han länge
samarbetat med.
Jeltsin förvandlade Ryssland till en alltmer
auktoritär nyliberal stat. 1993 slog han med vapenmakt ner ett
kommunistiskt revoltförsök i Moskva. Det gjorde honom övertygad om
nödvändigheten av en stark stat. Nyliberalismen genomfördes som en
chockterapi. Landets statliga industrier privatiserades. De övertogs av
privata oligarker som styrde landets ekonomi. Oligarkerna hade
förbindelser med Europa som fick stort inflytande över ekonomin.
Ryssland drabbades av en lång nedgång. Befolkningens
dödstal ökade, i synnerhet bland män. Deras medellivslängd sjönk till
58 år. Kvaliteten på sjukvård, utbildning och forskning rasade.
Samtidigt anslöt sig Ryssland till Världsbanken, IMF och Europeiska
Utvecklingsbanken.
Jeltsin förvandlade Ryssland. Men arvet efter Gorbatjov
bestod. Under Jeltsin respekterades yttrandefriheten och
organisationsfriheten.
Vladimir Putin utsågs av Jeltsin till Rysslands tillförordnade president. Han vann sedan presidentvalet år 2000.
Putins första mål var att återupprätta den ryska ekonomin och folkets levnadsvillkor. Det lyckades över förväntan. Dödstalen sjönk. Ekonomin stabiliserades när priset på olja och gas steg Relationen till väst var god.
Allt var visserligen inte harmoniskt. Tjetjenien gjorde uppror och två Tjetjenien-krig utkämpades. Men Putin blev populär och omvaldes. Nu inriktade han sig på att genomföra sin vision av det starka och kulturellt unika Ryssland. Visionen innebar också stärkande av Rysslands inflytande i det europeiska närområdet.
Därmed är vi framme vid en katastrofal rysk politik som särskilt
drabbade Georgien, Krim, Ukraina och Belarus. Länder med stora ryska
minoriteter som länge hade ingått i tsarernas Ryssland.
I Georgien ingrep Ryssland med våld och upprättade två delområden
med rysk majoritet som förklarades självständiga men var helt beroende
av Ryssland.
Ukraina var det största och viktigaste området. Det hade
länge tillhört Ryssland och Kievriket hade på många sätt varit
Rysslands vagga. Men i Kiev uppstod vad som kom att kallas den orangea
revolutionen. Den kom i två omgångar, men det var den sista som blev
avgörande. I november 2013 samlades 100 000 demonstranter på
Majdan-torget. Det var en civil samhällsrevolution som kom att breda ut
sig över hela Ukraina. Landet stod på randen till inbördeskrig.
Händelserna i Ukraina ledde till Rysslands annektering av
Krim, som tillhör Ukraina men har en lång kulturell samhörighet med
Ryssland. Vi minns filmen Pansarkryssaren Potemkin och Tjechovnovellen
Damen med hunden.
Rysk trupp ockuperade Krim i en oblodig kupp 2014. Väst
ingrep inte. Det var en perfekt rysk annektering. Kriget mot Ukraina
hade inletts. Donetsk och Charkiv i östra Ukraina förklarade sig som
självständiga folkrepubliker och följdes av folkrepubliken Luhansk.
Ryska soldater deltog. Ett lågintensivt krig utbröt mellan Ryssland och
Ukraina.
Nu reagerade Väst skarpt. Man införde
ekonomiska och industriella sanktioner. Det slog hårt mot Ryssland.
Ekonomin hade försämrats efter den internationella bankkraschen 2008.
Putins popularitet sjönk. Han är nu 70-årsåldern och har suttit vid
makten mer än 20 år. En välkänd protest stod kvinnogruppen Pussy Riot
för. Sedan inträffar de uthålliga, djärva protesterna i Belarus 2020
som uppmärksammas världen runt. Rysk hjälp räddar den gamle diktatorn.
Putin börjar kontakta den europeiska ytterhögern, bland annat Sverigedemokraterna.
Den 24 februari 2022 invaderar Ryssland Ukraina. Sex
månader senare återerövrar Ukraina stora områden i östra Ukraina.
Kommer Kreml proklamera allmän mobilisering?
Allt detta finns som ett skelett i Martin Kraghs Det fallna imperiet.
Den stora massan av analyser och detaljer gör den svårläst, vilket kan
bero på våra dåliga kunskaper om vårt mäktiga grannland.
Ämnet är ofantligt. Boken innehåller en mängd referenser. Den fungerar inte minst som en uppslagsbok.
Folkets kök i Lund serverar vegetariskt valfläsk
till alla deltagare
Fridays for Future har manifesterat på
Stortorget i Lund varje fredag sedan Greta Tunberg startade sina
skolstrejker för klimatet 2018. Det är 4 år sedan och även år 2018 var
ett valår. Greta ville med sina strejker driva på politikerna att ta
klimathotet på allvar, eftersom hon var rejält besviken på
politikerna. Varje fredag har Fridays for Future manifesterat på
Stortorget och Nilla Bolding har troget samlat in namnunderskrifter
till stöd för Fridays for Future och klimatrörelsen.
Nilla Bolding samlar namnunderskrifter
Framför fredagens manifestation stod de olika partiernas
valstugor. Årets val och de politiska partiernas valfläsk var föremål
för granskning i fredagens manifestation. Dessutom bjöds alla deltagarna
på vegetariskt valfläsk.
De båda organisatörerna av manifestationen, Lotti Rosenkvist
och Linnea Lindh, inledde mötet. Lotti eldade som vanligt massorna med
att ropa slagord och folket på torget svarade: Vad ska vi göra? Rädda klimatet! När? Nu!
Lotti Rosenkvist
Linnea talade om vikten av att nå målet högst 1,5 graders
uppvärmning och det allvarliga hot som den globala uppvärmningen utgör
mot vår jord om inget görs. Om vi fortsätter att släppa ut koldioxid i
atmosfären i samma takt som hittills kommer större delen av vår jord
bli obeboelig. Hon hänvisade till den karta som illustrerar vilka delar
av jorden som det blir möjligt att leva på vid 4 graders uppvärmning.
Linnea Lind
Tomas Björnsson, ordförande i Lunds Naturskyddsförening, manade politikerna att komma fram ur sina valstugor och lyssna. Han inledde sitt tal med att ropa ut på torget: Politiker, Var är ni? Kom fram ur era valstugor! Kom och lyssna på oss! Politikerna kom inte ut från sina valstugor, men ett par politiker fanns dock redan på plats. Tomas ställde den retoriska frågan: Har politikerna förstått allvaret i klimatfrågan? Svaret är: Nej, politikerna har, trots väldigt tydlig och övertygande forskning om allvaret i klimatkrisen, åter glömt bort klimatet i årets valrörelse.
Tomas Björnsson, Lunds
Naturskyddsförenings ordförande
Inte heller har mycket har hänt i klimatfrågan trots många
klimatlöften i valet 2018. I årets valrörelse tycks partierna istället
försöka överträffa varandra i försäkringar om stöd till oförändrat hög
elkonsumtion och stöd till fossildriven bilism. Sådana löften tycks
vara ett sätt att locka väljare och är mer publikfriande än att tala om
de nödvändiga och delvis obekväma beslut som krävs för att rädda vår
jord från en framtida klimatkatastrof. Den pågående omställningen till
grön energi, såsom vindkraft och solenergi, är bra och nödvändig, men
behovet av energi är oändligt och vi måste även spara energi och ändra
vårt sätt att leva, menade Tomas. Det går utmärkt att med enkla metoder
minska elanvändning och använda elen mer effektivt. När det gäller
förändring av livsstil behöver framförallt de rika ändra livsstil. De
10 % rikaste människorna står för hälften av utsläppen av koldioxid
medan de 50 procent fattigaste står för mindre än 10 procent av
utsläppen. I Sverige tillhör de allra flesta till de rikare på vår
planet. Den fossilberoende bilismen och flyget kan inte fortsätta som
hittills, vi måste äta mer vegetariskt och minska matsvinnet.
Karta som med brunt illustrerar de delar av jorden som blir obeboeliga vid 4 graders uppvärmning
Vi kan inte ständigt öka vår konsumtion och fortsätta med
långväga transporter av varor på våra vägar. Vårt sätt att leva måste
förändras radikalt, menade Tomas. Att ändra livsstil kan innebära många
positiva förändringar. Att äta mer vegetariskt är nyttigt för hälsan.
Att cykla istället för att ta bilen är också hälsosamt. Minskning av
långväga varutransporter kan innebära ett lyft för lokalsamhället och
landsbygden. Och för att alla dess förändringar ska kunna åstadkommas
krävs modiga politiker, som vågar fatta de beslut som krävs för att
rädda klimatet. Förhoppningsvis kommer då också kloka väljare välja
dessa modiga politiker. Var och en av oss kan börja lägga om sin
livsstil, men det räcker inte, det krävs radikala och modiga politiska
beslut.
Som en illustration till behovet av livsstilsförändring
bjöd Folkets kök i Lund på vegetarisk gryta till alla deltagare i
manifestationen. Folkets kök är en del av en global rörelse Free Food
for Everyone, som strävar efter att minska matsvinnet genom att ta vara
på utgången mat från affärer m.m. och dessutom se till att de som bäst
behöver maten får den. Varje torsdag serverar Folkets Kök gratis mat
på Smålands nation på Kastanjegatan 7.
Slutligen talade Rolf von Dorf om det lokala uppropet i
Lund ”Bredda inte E22”. Mängder av namnunderskrifter har samlats in mot
beslutet om att bredda E22 genom Lund till sex filer. Beslutet togs i
kommunfullmäktig år 2019, ett beslut som gynnar bilismen och ökar
koldioxidutsläppen. Genom den stora folkliga opinionsbildningen har
Socialdemokraterna i Lund ifrågasatt sitt tidigare stöd till beslutet.
Utsikten till att stoppa breddningen har i och med denna politiska
omprövning ljusnat. Att utomparlamentariskt arbete och folkliga
manifestationer kan påverka politiska beslut är detta framgångsrika
arbete verkligen ett bevis på. Trots att det ser mörkt och motigt ut
ibland måste vi fortsätta påverka politiker genom att agera för
klimatet och dessutom kan var och en bidra med att ändra sitt eget sätt
att leva till en mer hållbar livsstil, avslutade Rolf sitt tal.
Rapporterat av Marianne Sonnby Borgström
Klimatet kan inte vänta på på tekniska lösningar medan politikerna skjuter upp åtgärder som måste komma.
Vi bjuder på vegetarisk soppa, bröd, engagerade talare och
förhoppningsvis även jazzspis. Kom och påverka politikerna på
Stortorget med oss i Fridays For Future Lund.
Nu laddar vi för Kulturnatten 2022!
17 september hoppas vi att vi ses på gator, torg och hos alla
fantastiska aktörer som medverkar i Kulturnatten.
Här hittar du programmet!
Nu förbereds sådden inför nästa år. Världens bästa åkerjord söder om Höje å breder ut sig mot horisonten. Himlen möter jorden och traktorn rör sig sakta över åkern.
Kunskapsparken uppe på Brunnshög
invigdes officiellt i söndags genom att kommunalrådet Sandberg på ett
vant sätt klippte av ett guldfärgat band. Sedan spelade den allestädes
närvarande orkestern Röda Kapellet en hyllning till Lunds spårväg. En
musikaliskt spännande sexstämmig svit, av Håkan B Carlsson. Sviten
illustrerar olika hållplatser långs vägen från Lund C till ESS.
Röda Kapellet har nu bara en valspelning kvar före valet.
Kom gärna till Mårtenstorget på lördag, den 10:e, klockan 11, för att
lyssna på Kapellet när man, med full kraft, spelar allt från La Lega
till Falsk matematik.
Helena Falk, V:s partiföreträdare I Lund och nu fösta namn
på fullmäktigelistan. Här med sin lilla Kerstin, som föddes i maj.
Helena talade om Vänsterpartiets kommunalpolitik och nämde speciellt V:s
kamp för mer personal på förskolan.
Nooshi Dagostars förslag
”Sverigepriser” bygger på energiexperten Bengt Ekenenstiernas lösning
att skilja elmarknaden i södra Sverige från den europeiska.
Magdalena Andersson avvisar förslaget med påståendet att det strider mot EU-lagstiftningen.
Det skulle kunna leda till splittring inom EU.
Fredagen den 9 september diskuterar EU elpriserna och
en vecka senare lägger EU-kommissionens ordförande Ursula Leyen fram
sin årsplan. Då får vi se vilken väg EU går.
Dags att gå till val igen. När man tröttnat på
den aktuella debatten och söker sig bakåt till valens forntid kan man
hitta intressanta ting.
Alla valparoller har ett bäst före datum, vissa ruttnar helt medan
andra blir mer outgrundliga, vad är en paragrafherre egentligen? Vilka
av årets paroller förtjänar att le åt om hundra år? Inte så lätt att
veta men låt inte det hindra dig på söndag.
I fredags (2/9) avbröt Ryssland
gasleveranserna till EU. Det driver upp energipriserna, också i
Sverige. I värsta fall kan en finanskris utlösas. Risken för att för
att Ryssland skulle stoppa leveranserna var man medveten om i EU. På
fredag kommer EU kanske frikoppla elpriserna från de höga gaspriserna.
I Sverige utlovas stora statliga program för att skydda
medborgarna och företagen från skyhöga elpriser och snabbt ökande
inflation. Det vet vi alla.
De stoppade gasleveranserna får konsekvenser i Ryssland
också. Landet har redan drabbats hårt av klimatkrisen.
Klimatkrisen kan på sikt avgöra Rysslands – och Putins -
öde. Dessutom påverkas grannländerna, inklusive Sverige, av ett
eventuellt ryskt klimatsammanbrott. Här kommer några hårda fakta.
Ryssland är världens fjärde största utsläppare av växthusgaser.
20 miljoner hektar skog föröddes 2019 i bränder i östra Sibirien.
En tredjedel av landets territorium ligget norr om polcirkeln.
Permafrosten i området håller på att smälta och mängden utsläppt
metangas ökar snabbt. I Ryssland går upphettningen två gånger så fort
som i den övriga världen.
Töande permafrost leder till att hela stadsdelar i sibiriska
städer kollapsar, rörledningar spricker, järnvägsspår rivs sönder och
vägar rasar samman.
Infrastrukturen hotas i de områden där tillgången på olja,
naturgas och kol är störst. Även utvinningen av nickel och andra
metaller hotas.
Fossila bränslen och naturgas ger Ryssland 65 procent av exportinkomsterna. Intäkterna
från oljeexporten uppgick 2019 till 288 miljarder dollar.
Världsekonomin har redan börjat övergången från fossil till
förnybar energi. Fordonen elektrifieras. Vind, vatten och kärnkraft
ersätter de fossila bränslena. Under 2030-talet kommer priset på
fossila energikällor att sjunka. Ryssland förlorar då en stor del av
sina exportinkomster.
Rysk ekonomi var relativt stabil under 2000-talets första
årtionde, men efter finanskrisen 2008 har tillväxten sjunkit från 6,5
procent per år till 0,5 procent.
Missnöjet växer i Ryssland. 2018 ledde en höjning av pensionsåldern till omfattande folkliga protester.
Coronakrisen drabbade Ryssland hårt. Endast en mindre andel av
befolkningen vaccinerades. 2021 var dödstalen höga, enligt den ryska
statistikmyndigheten omkring 203 000. Överdödligheten sedan
covid-utbrottet var samtidigt 753 000.
Den redan ödesdigra situationen i Ryssland förvärras av Putins invasion i Ukraina.
Uppgifterna hämtade ur Kraghs aktuella bok
Det fallna imperiet
