VB närmar sig slutet?

 Som jag skrivit om flera gånger så är detta mitt sista år som red och utgivare av VB. Några initiativ har tagits under året för att undersöka om det finns något intresse att driva vidare VB. Hitintills har detta varit helt utan resultat vad jag vet.
   Att antalet skribenter i VB har tunnats ut under åren är bekant för alla, nyrekryteringen är inte mycket att skryta med. Om detta beror på VB, tidsandan eller politiska skäl kan man säkert tvista om. Men själva faktumet kan inte ens den ivrigaste faktaförnekare förneka, trots att det är så på modet att förneka fakta.
   Efter det senaste valet och de många turer som varit i både Lund och Malmö kring det framtida styret har ingen från Vänsterpartiet haft något att säga i VB:s spalter, knappt i några andra spalter heller. Kanske gör man detta i sk sociala medier eller så gör man det inte alls, vad vet jag.
   Jag upplever att lusten att debattera, diskutera och förklara är vikande i samma takt som viljan att propagera och reklamera är i stigande. Detta gynnar inte heller tankarna bakom publikationer som VB. Att inte vara någon ”husbondens röst” har varit en ledstjärna under åren som varit.

Nästa vecka tar VB ledigt och kommer med nästa nummer den 11 november. Då går vi in i slutspurten för VB med fem eller sex nummer till innan året är slut. Hoppas på intressanta artiklar, det är alltid roligare att sluta med flaggan i topp.
red

Sorg

 

I måndags kom ett mycket sorgligt mail till Veckobladet. Det var Bengt Hall som skrev:
   ”En av veckobladets pionjärer och min vän, kompis, ’bror’ sedan 76 år är död. Lars Borgström alltså. Han dog kl 05 i natt. Han fick en infektion och blodförgiftning och det klarade inte hans redan svaga kropp. Jag sörjer oerhört.”
   Lars var en nära vän och partikamrat till mig och många andra. Det finns så mycket att tänka tillbaka på men idag går mina tankar mest till Marianne, barn och barnbarn. Familjen var mycket viktig för Lars och jag vet att han var mycket viktig för dom.
   Ett litet minne kan jag dock inte avhålla mig från.
Göran Persson

Lars hinner också med att ta hand om barn
medan vi frörsöker vrida det borgerliga Ystad
lite till vänster i det sena 70-talet. 

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.

Celanders förlag

 
Henrik Celander

Vi får besök av Celanders förlag som är ett litet oberoende förlag baserat på Klostergården. De har en bred, intressant utgivning av både skön- och facklitteratur. De presenterar sin utgivning och berättar lite om vad det är som får dom av ge ut en specifik bok.
Välkomna!
Datum och tid: Måndag 7 november 18:00 – 19:00
Plats: Klostergårdens bibliotek

Miljöupplevelse och miljöbeteende

 Pandeminledde till ett ökat antal besök i de stadsnära naturområdena. Vad är det som gör att människor vill ta del av, förvalta och skydda biologisk mångfald i sitt närområde? Och varför väcker vissa arter starkare känslor än andra? Maria Johansson, professor i miljöpsykologi på LTH, forskar om samspelet mellan människa och miljö.
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 9 november 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Första, andra, tredje

Så var den politiska auktionen om makt och inflytande i Lund klar för den här gången. Pengarna och inflytande-posterna är fördelade, nu återstår bara politiken under de fyra kommande åren.
   Huruvida det var poster eller politik som fick v att vända får väl tiden utvisa. Här nedan kan ni läsa Vänsterpartiets egen förklaring till vändningen som man publicerade på Facebook i tisdags. 

---

           

Pressmeddelande från Vänsterpartiet Lund
2022-10-25

Styrelsen för Vänsterpartiet i Lund har beslutat att ingå valtekniskt samarbete med S, M och KD vid utseende av nytt styre för Lund kommun 2022–2026.   
   Vänsterpartiets första och största målsättning efter valet har varit att skapa ett rödgrönt majoritetsstyre innehållande S, V, MP och FNL i Lund. Detta hade varit möjligt men såväl S som MP ville av för oss okänd anledning annorlunda. Misslyckandet anser V är ett bakslag för välfärds- och miljöpolitik i Lund och ett svek mot alla de väljare som medverkade till att såväl S som V gick framåt i kommunvalet.
   Efter det att dessa förhandlingar upphört har Vänsterpartiet inriktat sig på två saker: att främja det styre som vi tror är minst dåligt för Lund samt optimera partiets egna möjligheter att driva oppositionspolitik under de kommande fyra åren. Här har turerna varit många, men partiet har nu enats om att ingå valtekniskt samarbete med S och M, och därmed också med KD som också samarbetar med dessa partier. S och M har vid överläggningarna visat vilken politik de ämnar att föra de närmaste fyra åren. De visar en vilja att satsa på skola och välfärd och lyfta bort generella besparingar. De förbinder sig att inte bygga mer på den goda åkerjord som omger Lund. De vill införa tillitsbaserad styrning i hela den kommunala organisationen, något som V motionerat om. De vill börja avveckla det extra vinstuttaget från LKF. I det mesta av detta vill V gå längre och snabbare fram, men de har ändå visat en god riktning.
   Det så kallade mitteninitiativet (L, Mp, C, FNL) har inte på samma sätt fångat upp de frågor som är viktiga för oss inom välfärd och styrning av kommunen. Det vi har sett är att åren med kvintetten, delvis i samarbete med Mp, har inneburit nya avgifter för äldre, ökat vinstuttag ur LKF och stora generella nedskärningar inom de flesta kommunala verksamheter.
   Vänsterpartiets uppgörelse innebär att partiet förblir i full opposition, vi förbinder oss inte att stödja budget eller något politiskt förslag som styret lägger fram. Men vi förbinder oss att aktivt eller passivt stödja de kandidater till presidieposter och kommunalråd som S, M och KD för fram, samtidigt som dessa partier förbinder sig att stödja kandidater från V till ett kommunalråd, en politisk sekreterare, en ersättare i kommunstyrelsens arbetsutskott samt ordföranden för kommunrevisionen. Det senare innebär att denna post går över till en företrädare för oppositionen, vilket är praxis i många kommuner och ett gammalt förslag från Vänsterpartiet i Lund.  Vänsterpartiet tar sig av egen kraft in i alla nämnder som har sju ledamöter eller fler och blir där, liksom i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, vågmästare.

S + M-äktenskapet: Ömsesidig attraktion förde dem samman av Ulf Nymark

 

Så har då Lund ”begåvats” med ett nytt kommunstyre där S och M parat ihop sig. Visst är det förvånande, men inte desto mindre kan en så här i backspegeln se att det ömsesidiga flörtandet börjat för ganska länge sedan. I förra veckans VB räknade jag upp flera frågor där S och M har samma ståndpunkt, utan att för de för den skull, så vitt en vet, gjort några formella avtal. Men exempel på formliga överenskommelser mellan de båda partierna har gjorts tidigare under den gångna mandatperioden. (Observera att jag här inte använder mej av V:s intressanta, men nyspråkliga grepp att skilja mellan ”skriftlig överenskommelse” och ”avtal”). De enades om att stryka spårvägsreservatet genom Veberöd i översikts-planen. S och M gjorde också en överenskommelse, som innebar att S släppte sitt tidigare motstånd mot försäljning av livsmedel på Pilsåkers handelsområde (det s k Nova). Ett annat och relativ färskt exempel är Almgrens och Törnbloms utspel om det nya sjukhusets placering.

Kärvänlighet i Sydsvenskans valdebatt
För att nu inte tala om Sydsvenskans traditionella valdebatt den 7 september. Visst var Anders Almgren och Rasmus Törnblom oense i flera frågor under debatten, men också ense i flera. Framför allt var tonen dem emellan närmast kärvänlig. Hur det nya styrets politik egentligen ser ut är höljt i dunkel. Vid fullmäktiges sammanträde i tisdags, när koalitionen röstades fram sades egentligen ingenting om detta, utöver en ström av vackra ord.

Gemensamma värderingar
Vad ligger då egentligen bakom hjonelaget mellan S och M? Det har ju talats mycket om att det för S del handlar om att de till snart sagt varje pris vill sitta på posten som kommunstyrelsens ordförande, och att M vill få utlopp för sin hämndlystnad mot L som kokat sedan valet 2018. Sådana överväganden och känslor finns säkert med i bilden, men otillräckligt för att förstå samgåendet. För min del tror jag ändå att det är klokt att utgå från det som i varje fall borde vara det primära: att de båda partierna i långa stycken har gemensamma värderingar som gör ett samgående i styret möjligt.
   Philip Sandbergs åsikt att det handlar om ett tvångsäktenskap fångar inte situationen: det handlar tvärtom om ömsesidig attraktion.

V:s kovändning
Det i sista stund kovändande Vänsterpartiets bevekelsegrunder för att rösta fram M- och S-styret förefaller vid en första anblick inte vara lika uppenbara. Även här vill jag gärna tro att det är det nya styrets politiska plattform som styrt vänsterpartisternas val. De anser helt enkelt att M- och S- hade en bättre politisk plattform än den som Mitteninitiativet, dvs L, C, FNL och MP, lockat dem med i valteknisk samverkan.

V sa nej till bilfritt på Mårtenstorget
För inte kan det väl vara så att en post som kommunalråd var utslagsgivande för V: s ställningstagande? Hur det än må vara med den saken så är det lite trist att V:s röststöd till det nya styret innebär att partiet bland annat sagt nej till möjligheten att få ett bilfritt Mårtenstorget, höjda p-avgifter och minskat antal markparkeringar i stadskärnan.

Fagra ord och besk medicin?
I början av november är det dags för lundabor och för politisk opposition att syna det nya styrets kort. Då ska samtliga partier presentera sitt förslag till budget och verksamhetsplan för nästa och följande år. Då kommer de fagra orden att behöva kläs i konkreta förslag. Risken är stor att det i långa stycken kommer att stanna vid just fagra ord, och att det nya styrets budget blir en ganska besk medicin för lundaborna, med bara en liten gnutta socker i botten.

NOT: Observera att Vänsterpartiets kommunalråd inte är ett oppositionsråd, utan just ett kommunalråd. Detta fast V säjer sig vara ett oppositionsparti. Ett kommunalråd representerar de styrande partierna enligt de regler som fullmäktige fastslagit. Ett kommunalråd har också specificerade ansvarsområden inom styret. Vilka ansvarsområden V:s kommunalråd Falk kommer att få beslutas av kommunstyrelsen i november. 

Greiderdikt

 Göran Greider, nyss nära förlorad i cancer, är mästare i enkelhetens kritik av högerns politik. Jag njuter.
Bertil Egerö

"Var inte rädd att upprepa det självklara:
De rika behöver inte det de har
och de fattiga har inte det de behöver
Väj inte för att tänka den enklaste tanken till slut:
Ingen väljer sin födelseplats och den
som färdas över havet kunde vara du
Det är morgon och du har överlevt"

Isoleringen på Tidö ett klimathot

 

Klimatkatastrofen närmar sig, varnar FN:s klimatsekretariat. Klimatförändringarna skenar. Det får förödande konsekvenser för våra livsvillkor. Eko-systemen kollapsar.
   Då isolerar sig regeringens klimatmarodörer på Tidö långt bortom verkligheten och beslutar att stoppa utbyggnaden av vindparksparker. Varför? För att det är för dyrt att ansluta dem till det svenska elkraftnätet! Ett elkraftnät vars brister är en huvudorsak till elkrisen.
   Det handlar om skitsummor på 300 miljoner för att få omedelbar tillgång till el från vindkraftsparker värda 10, 15 miljarder.
   I stället vill Ebba Busch bygga dyra kärnkraftverk som blir klara först efter det att vi drabbats av klimatkatastrofen.
   För vinterns och de närmaste vintrarnas elkris får Ebba Buschs kärnkraftsverk ingen konsekvens alls. Folket får frysa medan pengarna slösas på kärnkraft-byggen.
   Kanske kan vi hoppas att de stora danska och tyska vindkraftsparkerna i södra Östersjön kan fördröja klimatkatastrofen något. Klimatidiotin är en svensk företeelse som bara kan existera på en isolerad Tidö.
   Reaktionära skånska kommunpolitiker förvärrar på sina tid-öar klimatkatastrofen under parollen: Ingen vindkraft på våra vatten!
   Snart översvämmar verkligheten Tid-ön. Men då är det kanske redan för sent.              

Göran Therborn: Vänstern ska inte skämmas för sin historia

 

Vänstern har en lång och stolt historia. Att företrädare verkar skämmas för den är ett tecken på att det saknas grundläggande socialistisk skolning.

Vänsterpartiet gjorde ett dåligt val. Det finns säkert skäl till det, och klart står att försöket att bli en andra socialdemokrati för bruksorternas krympta arbetarklass misslyckats. Jag ska uppehålla mig vid något helt annat: valkampanjens pinsammaste ögonblick.
Läs mer i Flamman »

Många frågor blir det

 

Höjt försörjningsstöd av Saima Jönsson Fahoum

  

Denna skrivelse riktades till socialnämnden men blev nedröstad.

Att 340 utsatta barnfamiljer i Lund får ekonomiskt extrastöd och att Lunds kommunstyrelse bestämt att göra undantag och inte dra av detta vid beräkning av försörjningsstödet är utmärkt.
   Men det finns också personer som inte omfattas av det extra stödet utan förväntas klara sig på försörjningsstöd som utgör 3210  kr per månad.Även dessa personer behöver skyddas mot de kraftiga prisökningar som sker och på nationell nivå räknas beloppet inte upp förrän efter årsskiftet.
   Insatser när problemen blivit för stora för den enskilde blir administrativt dyrare och sämre ur humanitär synpunkt än att införa förebyggande åtgärder.
   Vi i Vänsterpartiet  anser att även de personer som inte ingår i barnfamiljer men ändå är beroende av försörjningsstöd får ta del av extra stöd.Detta är juridiskt möjligt enligt socialtjänstlagen 4;2
   Det är rimligt att förvaltningen skyndsamt ser över situationen och arbetar fram en beräkningsmodell .
För Vänsterpartiet Saima Jönsson Fahoum
Läs reservationen mot beslutet »

Hänvisas till andra sidan av Ulf N

Det pågår sedan en tid tillbaka vägarbete vid gångtunneln på Dalbyvägen, vid hållplats Jupitergatan. I veckan stängdes cykelbanan på Dalbyvägens södra sida av. Kommunen meddelande detta genom att sätta upp en skylt, där gående och cyklister hänvisades till ”andra sidan”. Andra sidan av vad framgår inte, men en kan ju gissa att det är andra, dvs norra sidan av Dalbyvägen som avses.

           

Fyra bilfiler och ett stängsel
Problemet här för gång- och cykeltrafikanter är att ta sig över till andra sidan. För att komma dit måste först två filer med biltrafik korsas, sedan måste gångtrafikanten hoppa över mittstängslet, och cyklisten dessutom lyfta över sin cykel. Därefter ska ytterligare två bilfiler forceras innan färden kan fortsätta österut. För denna förflyttning till ”andra sidan” fordras sålunda god rörlighet, vältränade armmuskler och ett stort mått kallblodighet för att ge sig ut bland de fortkörande motorfordonen.

Biltrafiken är den ”riktiga” trafiken
Naturligtvis följer ingen gång- eller cykeltrafikant vid sina sinnens fulla bruk hänvisningen på det sätt. Enda realistiska sättet att ta sig över Dalbyvägen är förstås att vända om och byta sida vid trafikljusen i korsning med Tornavägen. Där borde givetvis även skylten om ”andra sidan” ha stått. Men att gång- och cykeltrafik hanteras på detta sätt vid avspärrningar är snarare regel än undantag: nonchalant, nedvärderande och trafikfarligt. Det är ju ingen ”riktig” trafik. Den ”riktiga” trafiken, dvs biltrafiken, behöver aldrig stå inför möjligheten att utan förvarning stå inför en avspärrad väg och tvingas vända om. Vaddå cykelkommun!?

PS. Jag anmälde på onsdagen till kommunen tokerierna vid vägarbetet. På torsdagen var skyltning flyttad till korsningen Dalbyvägen-Tornavägen. Så nu behöver GC-trafikanter inte vända om eller ge sig ut över stängsel och fyrfilig bilväg. DS   

Tio dagar som förändrade världen av Gunnar Stensson

 

När FN:s generalförsamling i september 1960 samlades i New York till sin femtonde session inleddes en ny historisk tidsålder, en avkoloniseringens, antirasismens, befrielserörelsernas och de nya nationernas epok. Samtidigt ökade det kalla krigets spänningar och det reella hotet om en kärnvapenkatastrof.
   FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld ledde och dirigerade övergången till en ny tid.
   I centrum för den tumultartade utvecklingen stod Kubas ledare Fidel Castro, som föregående år befriat sitt land från amerikansk imperialism, exproprierat amerikanskt kapital och uppfattade sig som ledare för en befrielserörelse som inte bara omfattade Latinamerika utan i princip hela världen.
   USA hade beslutat att störta honom och president Eisenhower beordrade under sekretess CIA att inleda förberedelserna för den invasion i Grisbukten som genomfördes någon månad senare.
   Fidel Castro reste till New York att företräda sitt land i FN:s generalförsamling och förberedde ett stort tal som han skulle hålla för alla världens nationer. Han var medveten om att USA såg honom som en fiende och att besöket inte var riskfritt.

Den kubanska delegationen fick ett diskriminerande mottagande i New York och inkvarterades på ett sämre hotell. Castro blev ursinnig och hotade att slå läger i Central Park. Delegationen bestod ju av veteraner som just segrat i ett treårigt gerillakrig.
   I stället inbjöds han av den stora och växande medborgarrättsrörelsen att slå sig ner i Hotel Theresa i Harlem, en stadsdel som de senaste åren blivit hemort för miljontals svarta som flyttat från rasförtryckets sydstater. Hans inkvartering i Hotel Theresa blev triumfatorisk och förvandlade hotellet till en central för Black Power. Gatorna var ständigt fyllda av jublande svarta folkmassor. Han besöktes av svarta ledare som Malcolm X och James Baldwin men också av Indiens ledare Nehru, Egyptens Nasser och Sovjetunionens Nikita Chrustjov, som liksom Castro insett att FN:s generalförsamling erbjöd ett utomordentligt tillfälle att sprida sitt budskap till tredje världens ledare.
   I generalförsamlingen fanns representanter för cirka 100 nybildade stater. Storbritanniens, Frankrikes, Portugals och Belgiens koloniala system höll på att rasa samman. Storbritannien och Frankrike hade nyligen tvingats acceptera att Egyptens Nasser nationaliserade Suezkanalen. Frankrike hade lidit ett blodigt nederlag i Indokina och utkämpade sedan åratal ett grymt krig i Algeriet. Portugal slogs brutalt för att behålla sina kolonier i Västafrika och Belgiska Kongo hade nyss befriats och valt Patrice Lumumba till ledare, en ledare som snart mördades av kolonialismens hantlangare. Dag Hammarskjöld omkom, eventuellt mördades, i en flygkatastrof ett år senare under sina försök att lösa Kongokrisen.

Händelserna i samband med generalförsamlingens session skildras och analyseras i Simon Halls bok Tio dagar i Harlem. Fidel Castro och hur det storpolitiska sextiotalet tar sin början, Daidalos 2022.
   Det är både en väldokumenterad skildring av det kaotiska skeendet i Harlem och generalförsamlingen och en analys av den bakomliggande historiska och politiska världsutvecklingen.
   Fidels FN-tal tal tog fyra och en halv timme att hålla och fick många av delegaterna att somna, men spreds över världen och fick historisk betydelse. Chrusjtjov bankade vid ett annat tillfälle i protest ursinnigt i bänken framför med sin sko.
   I USA pågick presidentvalskampanjen mellan Nixon och John F Kennedy, som visserligen var Castros svurne fiende, men insåg vikten av att vinna de svarta väljarnas röster och därför genomförde ett massmöte utanför Hotel Theresa någon vecka efter det att Castro återvänt till Kuba. Därigenom säkrade han ett antal svarta röster som krävdes för att segra i presidentvalet.

Varför är Simon Halls bok om Fidel Castros tal i FN:s generalförsamling 1960 betydelsefull för oss idag?
   Kanske för att den visar oss vad det var som enade 1960-talets vitt skilda ledare Patrice Lumumba, Dag Hammarskjöld, Ho Chi Minh, Che Guevara, Malcolm X, Angela Davis och Martin Luther King: den internationella solidariteten och hoppet om ett Förenta Nationerna med makt att kämpa för jämlikhet, rättvisa och fred. Det är lika grundläggande värden nu som då.

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.

Alla vill bestämma

 
Foto: Maria Löfstedt

Alla vill vi vara med och bestämma – men ska vi det? Vi människor vill kunna påverka sådant som är viktigt för oss, som skolan, äldreomsorgen och miljön vi lever i. Det ställer till problem för experter och politiker. Är det egentligen så klokt att låta folket avgöra viktiga frågor?
   Kvällens föreläsare Verner Denvall, socionom och professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, och Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Institutionen för hälsovetenskaper har tillsammans med andra forskare undersökt delaktighetens vad, när och hur i en ny bok, Participation. Arrangeras i samarbete med Lunds universitet. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Tisdag 25 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Aerosolers påverkan på klimatet i Arktis

 

Den globala medeltemperaturen vid jordytan har stigit med 1,1 grad sedan förindustriell tid, vilket främst beror på våra utsläpp av växthusgaser. Arktis värms upp två till tre gånger snabbare än resten av jorden, men orsakerna till detta är inte helt klarlagda. En bidragande faktor är troligen förändrade halter av aerosolpartiklar, dvs små osynliga partiklar i luften. Aerosolpartiklar kan ha mycket stor påverkan på molnen och klimatet i Arktis.
   Föreläsare är forskaren Pontus Roldin, verksam vid Kärnfysik, Fysiska institutionen. Ingår i föreläsningsserien Crafoords vetenskapsluncher. Arrangeras i samarbete med Lunds universitet och Crafoordska stiftelsen. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 26 oktober 12:00 – 13:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Vem kan man lita på i klimatdebatten?

Kemisten, författaren och klimatdebattören Maths Nilsson föreläser utifrån sin bok Spelet om klimatet, en skildring av hur klimatdebatten blivit så polariserad som den är idag. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att inta en rakt motsatt hållning och hävda att det mest handlade om alarmism?
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 26 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Slaget om skogen

 

Kristerssons regering planerar att stärka ägarnas makt över skogen.
   Tro inte att det handlar om ge präktiga bönder större inflytande över sina välskötta små skogsägor.
   Nej det handlar om att ge makt åt kapitalistiska skogsbolag med gigantiska skogsarealer som SCA så att de kan fortsätta att förvandla skogarnas livsavgörande förmåga som koloxid-sänken och upprätthållare av biologisk mångfald till livsförstörande kalhyggen och växande kapitalkällor för rika aktieägare. Skogsmaskinerna brakar fram genom skogarna, avverkningen ökar och tillväxten sjunker i svenska skogar. ”Kristersson kan bli Sveriges Bolsonaro”, skriver Aftonbladet på sin ledarsida den 18/10.
   Svt 2 tar upp hotet mot skogen i Vetenskapens värld måndagen den 24. Programmet ägnas ”Slaget om skogen”. EU söker bevis för olagliga karteller bland svenska skogsbolag.
   Missa inte programmet! Lunds kommun har stora arealer av både lövskog och barrskog.

Höstvandring

 

På torsdagsmorgonen glittrade korpfotbollsplanerna vita av frost. De gula lindlöven på marken var stelfrusna. Allteftersom solen steg smälte frosten till dagg i det friska gräset.          

S + M = Sant!? av Ulf N

 

Sydsvenskans och Alexander Kuprijankos information om partiförhandlingarna om nytt kommunstyre var närmast sensationell: S och M förhandlar om att tillsammans med KD bilda ett minoritetsstyre i Lund.
   Om en nu inte visste att Kuprijanko är en ytterst seriös journalist som hade en trott att det här rakt igenom måste vara falska nyheter. S och M som har haft varandra som huvudmotståndare genom decennier, ja snart sagt århundraden. Närmast ofattbart att de går samman. Hur har det blivit så här? Och vilken politik kommer ett sådant här rödblått gungfly att driva? (Egentligen är jag väldigt tveksam till att sätta beteckningen”röd” på socialdemokraterna. Det röda har förbleknat alltmer och i bästa fall finns några små ljusskära strimmor här och var).

Almgren, Sandberg och Törnblom
Beträffande politiken är det nog så att den blir underordnad S strävan att, om nödvändigt, till varje pris lägga beslag på posten som kommunstyrelsens ordförande för Anders Almgrens räkning och att hålla liberalernas Philip Sandberg borta från den posten.
   Intresset av att hålla Sandberg borta från ordförande-posten delar de med M, som är nu är beredda att tacka liberalerna för senast. Med ”senast” avses här att liberalerna efter valet 2018 snuvade moderaterna på ordförandeposten i kommunstyrelsen.
  S är med sina 16 mandat mot M:s 9 och KD:s 2 mandat, de klart största partiet i koalitionen. Lägg därtill att M tappade 2 mandat i valet och S ökade med 3 så är det i det närmaste självklart att S tar hand om ordförandeposten i det sällskapet. Men vem vet: kanske Almgren är beredd att tidsmässigt dela posten med Rasmus Törnblom: halva mandatperioden vardera?

Motsatta ståndpunkter
Det ska bli oerhört spännande att ta del av den politiska plattformen för en den kommande rödblå koalitionen. I valrörelsen har S och M intagit motsatt ståndpunkt i flera kontroversiella framtidsfrågor för Lunds kommun. Det gäller skatten: M vill sänka skatten dramatiskt, S vill hålla den oförändrad. S vill bygga det planerade ridhuset på Ladugårdsmarken, M vill stoppa det. S vill ta bort det extra vinstuttaget från LKF, M vill behålla och öka beloppet. Sist men inte minst ska här nämnas bostadsbyggandet: socialdemokraterna vill att det bygga minst 1200 bostäder per år i Lund, moderaterna vill kraftigt skära ner på bostadsbyggandet – de vill skära ner det till 800 bostäder per år.

Förenande frågor
Men visst: de finns också saker som förenar moderater och socialdemokrater. Båda partierna vill ha en avfart vid Ideon, båda lutar åt att säja ja till ett nytt lasarett på Smörlyckan, båda är beredda att exploatera högklassig jordbruksmark. Detta sistnämnda fordrar en kommentar. M har ju kommit ut som jordbruksmarkens räddare, men lägger in en brasklapp om att de är öppna för att släppa till högklassig jordbruksmark för samhällsviktiga funktioner. Om en därtill lägger att moderaternas framtoning som jordbruksmarkens värnare blir ganska suddig när de samtidigt föreslås att på den goda jorden på Brunnshög breda ut en villamatta.

Framöver?
En kan nog förvänta sig en rad små revolter inom koalitionspartierna framöver och stundtals mothugg när oppositionen kan ena dig mot styret. Och vad händer om M hoppar ur den med S gemensamma sängen och högerprasslar med SD?

Mobilitetshus eller odlingslotter i solrossluttningen?

Nästan 2000 lundabor köar för att få tillgång till en odlingslott. Priset på en kolonilott närmar sig en halv miljon. Tekniska nämnden anser att nya odlingslotter framför allt behövs på Norra Fäladen, i Linero och här, i Klostergården.
   Gula lyser solrosorna i sluttningen ner mot Höje å söder om Sunnanväg, en fröjd för de boende vid Källby Ängsväg och Åbrinksvägen. Kastanjeallén borta i Flackarp lyser röd mot den blå hösthimlen. Det är den här ängen det gäller. 

Men solrossluttningen är hotad. Fastighetsbolaget Hemsö vill bygga bland annat två mobilitetshus – läs parkeringshus – utanför Källbybadet. Också det befintliga koloniområdet mellan Sunnanväg och Källby Ängsväg är hotat. Byggnadsnämnden och Tekniska nämnden har reserverat mark för att bygga ett ”Nationellt center för idrott och fritid, NCIF”.
   Den breda samorganisationen BevaraKällby Natur har tillsammans med Höjeådalens intresseförening och företrädare för Klostertäppans koloniförening och Källby odlingslotter bedrivit en kampanj mot markreservationen i mer än sju månader. Namninsamlingar, debatter och möten med politiker och tjänstemän har genomförts. Den samlande parollen är: Bygg endast på hårdgjord mark!
   Marken i solrossluttningen är inte hårdgjord. Idag, onsdagen den 19 oktober, tar Tekniska nämnden ställning till Tekniska nämndens förslag. Hundratals Klostergårdsbor väntar spänt på beslutet.

---

Kommentar på Facebook av Karin Svensson Smith

På dagens (19/10) sammanträde med Tekniska nämnden behandlades en tjänsteskrivelse om nya koloniområden och annan stadsodling.
   Tyvärr fick jag bara med mig C och V på mitt yrkande om att ”de idag befintliga koloni- och odlingslotter med nuvarande avgränsningar behålls intakta.”
   Gissar att det är NCIF - nationellt idrottscenter som spökar. FNL, L, S, M och SD röstade mot mitt yrkande.

Svävande supercykelbana till Malmö över Höje å

 

Att cykla till Malmö går snabbt och billigt med dagens elcyklar, men den befintliga cykelbanan har många brister. Att bygga längs järnvägen visade sig dyrt. Att bygga en ny bro över Höje å skulle ta fem år. Att kryssa sig fram genom St Lars-parken är farligt, särskilt i tider av rusningstrafik. Så när får vi den för mer än tio år sedan beslutade supercykelbanan?
   Karin Svensson Smith, MP, har hittat en lösning. Hon fick tips om en metod att bygga cykelbro med ett enkelt modulsystem som gör bron lätt att uppföra men också lätt att flytta. Den konstruerades för att lösa problem i Göteborgstrafiken. Den skulle på kort tid kunna byggas över ån vid Malmövägen.
   Vi blev förstås glada när vi läste Jonas Nyréns artikel ”Bro på pelare kan lösa propp för cykelmotorväg” i Sydsvenskan 18/10.
   Vi skyndade genast ner till den plats vid Malmövägen som angavs i artikeln. Det var på morgonen under rusningstid och trafiken över den smala bron där cykelbanan längs Malmövägen upphör var intensiv.
   ”Visst skulle man kunna bygga en cykelbro bredvid den här bron”, sa du.
   ”Ja och det skulle vara bra också för St Lars-vägen att slippa den extra belastning som cykelbanan innebär. Jag var nära att bli påkörd när jag skulle till vårdcentralen i förrgår”, sa jag.
   ”Och så är det ju fint att bron går lätt att flytta om man skulle vilja ha den på en annan plats”, sa du. En gul buss signalerade när den passerade intill oss.
   Vi får se om Karin Svensson Smiths motion går igenom i fullmäktige. Vi hoppas det.          

Vi går en lysande framtid till mötes av Steingrimur Jonsson

Ja, nu är det slut på gamla tider
Ja, nu är färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort

Så sjöng man förut och så sjungen man fortfarande. Men man får akta sig. Vi nysvenskar som vid ankomsten möttes av öppna hjärtan, även långt innan Reinfeldts tid, måste idag se oss om och inte på något sätt visa bristande vandel som det numera heter. För då blir det utvisning direkt.           

Vandel Kro

Vart vi ska utvisas framgår inte. Men tankarna går till den danska orten Vandel, några kilometer öster om Billund på Jylland. Ja, värre kunde det ha varit. I Billund finns nämligen – som alla vet – det enda och sanna Legoland. Det blir där vi får göra en nystart i livet. Bygga hus och hem av – just det – legoklossar. Leva lyckligt tills livet tar slut. Vilken lysande framtid!
   Stort tack till den auktoritära SD–regeringen och marionetten på statsministerposten som gjort detta möjligt.

Städer, mat och tåg av Ann Schlyter

 

Översiktsplanering och kollektivtrafik har varit ämnen som behandlats två kvällar i rad på Stadsbiblioteket, organiserade av AFSL respektive Naturskyddsföreningen.
   Anders Larsson från SLU var långt ifrån nöjd med hur översiktsplanerandet fungerar. Han tyckte inte, i motsats till Mårten Dunér som såg översiktsplanen som en överenskommelse mellan stat och kommun, att det inte fanns mycket till dialog mellan dessa myndigheter.
   Generellt tas, enligt Larsson, väldigt lite hänsyn till riksintressen och långsiktiga intressen. Fokus ligger istället på hur många bostäder man ska få plats med och var vägarna ska gå. Bristen på långsiktigt och nationellt perspektiv är särskilt tydligt vad gäller livsmedelsförsörjningen. Lund tillåts expandera ut över världens bästa jordbruksmark.

Det var också påtagligt hur lite svensk planering låter sig påverkas av erfarenheter i andra länder. Sverige sticker ut på flera sätt. Till exempel har Sverige mest vägyta per invånare i hela världen, och per invånare avsätter vi mest yta till shoppingcentra i hela Europa, samtidigt som järnvägsinvesteringarna per invånare är lägst i hela Europa.
   I jämförelsen mellan en svensk stad och en med motsvarande invånarantal i södra Europa, kunde Larsson konstatera att den svenska staden tog fyra gånger så stor plats. Och på hans bilder såg verkligen inte livskvaliteten ut att vara sämre.
   Det är alltså läge för att förtäta. Men det är som vi vet inte oproblematiskt. Ett problem är hur kostnaderna för befintlig infrastruktur ska ske vid förtätning. Och vi vill behålla vår grönska.

Larsson diskuterade övergången mellan stad och land. Köpenhamns fingerplan från 40-talet är ett klassiskt exempel. I det mycket tättbefolkade Barcelona fredas en kil in i stadsbygden för jordbruksproduktion. Tafatta sådana försök i Sverige har ofta fyllts ut med industrilador, som får utgöra fula entrélandskap. Man borde planera för vackra entréer till städer.
   Jens Portinson Hylander berättade om den skånska kollektivtrafikens historia. Från mitten av 1800-talet byggdes ett finmaskigt nät av järnvägar över Skåne tills nästan alla skånska tätorter hade en järnvägsstation. Men undan för undan nedmonterades dessa och den regional kollektivtrafiken skulle från sjuttiotalet skötas gemensamt av landsting och kommuner.

Med storstadssatsningarna på nittiotalet fick landstingen, senare regionerna, mer makt. New Public Management, upphandlingar och privatiseringar har tagit oss dit vi är nu. Många satsningar skapade missnöjespartier som Demokraterna i Göteborg och FNL i Lund.
   För politisk acceptans krävs relevans, effektivitet och rättvis. Men hur, effektiviteten försöker man mäta i en nyttokvot, men det blir ofta motsägelsefullt. Hur nå rättvisa? Förslaget om endast elbilar i Stockholms innerstad möttes med rubriker om att fattiga bilister bestraffas. Målkonflikterna har ofta varit politiskt förlamande och resultatet är att det inte blir någonting. Som höghastighetsbanan nu, till exempel. Det behövs verkligen nya spår. Vad tänker sig regeringen istället?

Annekteringar: En stat straffas, en belönas. Var finns rättvisan? av Kerstin Dahlberg

Ingen kan ha missat ordet annektering som nu nämns i varje nyhets- och samhällsprogram efter Rysslands annektering av ukrainska områden. Med rätta fördöms detta övergrepp. Samtidigt får inte tidigare övergrepp, utförda av Ryssland eller andra länder totalt glömmas bort eller helt enkelt accepteras och slätas över. De som inte ens föregåtts av fejkade folkomröstningar. Annekteringar är inte ett nytt ryskt påfund.
   1981 annekterades syriska Golanhöjderna av grannen Israel efter mångårig ockupation som följde på en fördrivning av över 130 000 syrier. Kvar på Golanhöjderna finns idag cirka 23 000 syriska druser. Övrig befolkning, något större, är israeliska bosättare som ska fördubblas till antal under de kommande åren enligt israeliska regeringens byggplan. FN har inte godkänt den annekteringen, men USA under president Trump erkände officiellt Israels suveränitet över Golan. Några sanktioner har det inte varit tal om. Svenska Systembolaget säljer fortsatt viner från Golan, med den lilla brasklappen att de kommer från bosättningar. 

            

Redan 1948 annekterade Israel Västra Jerusalem och rensade den delen av staden från palestinier, trots att staden, enligt FN:s delningsplan, skulle vara en internationellt administrerad stad tillhörande såväl palestinier som israeler. Sanktioner? Nej.
1980 annekterades även Östra Jerusalem utan någon förhandling med palestinierna. Internationella samfundet har inte erkänt den annekteringen, men sanktioner? Nej!
   Till skillnad från Ryssland slipper Israel sanktioner och belönas i stället av västvärlden med förmånliga avtal gällande handel och forskningssamarbete. Helt nyss bjöds Israel in till möte med EU om förbättrade relationer och vi hörde Sveriges utrikesminister vara mycket nöjd med detta. Att stora och utspridda palestinska markområden tas i anspråk för illegala israeliska bosättningar samt vägar enkom för dessa, så att den tilltänkta tvåstatslösningen i princip omöjliggjorts tycks vara en bagatell för EU. Sanktioner? Nej! Att bosättares och israeliska soldaters våld mot palestinska medborgare eskalerat och är ett dagligt inslag i vardagslivet leder inte till dagliga inslag i våra nyhetsmedier, inte ens månatliga.

I Israels dagstidning Haaretz skriver Gideon Levy oförtröttligt om det israeliska hyckleriet. Nu senast i samband med Israels löfte att aldrig erkänna Rysslands annektering av ukrainska områden. Han påtalar också det ironiska i att moraliskt fördöma rysk brutalitet mot ett grannfolk samtidigt som Israel utsätter sina grannar för ständigt våld. I en intervju på Bokmässan fokuserade Levy på behovet av rättvisa, justice. Ingen fred är möjlig utan rättvisa.
   ”Annexion är i regel en aggressionshandling och som sådan ett folkrättsbrott. Den kan dock vara rättsenlig inom ramen för exempelvis ett fredsavtal.” Enligt NE, Nationalencyclopedin.
Varken Ryssland eller Israel har i de nämnda fallen någon tanke på fredsavtal. Ryssland bestraffas med sanktioner och kyla. Israel belönas med gynnsamma avtal och omfamnas med värme. Var finns rättvisan?  The Justice.
Kerstin Dahlberg, Palestinagruppen i Hässleholm/ Kristianstad

Avgrunden, marknadsskolan och ekosocialismen av Gunnar Stensson

  

Offentliga skolor ska aldrig ägas och drivas av privatägda vinstdrivande koncerner som enligt lag är förpliktade att uppnå vinst för bolagets ägare på elevernas bekostnad.
   För att uppnå vinst satsar friskolekoncernerna på stora klasser med lätthanterliga elever, dåligt utbildade lärare och kostnadskrävande reklam, samtidigt som de sparar på skollokaler, skolmat och skolbibliotek. De ger eleverna glädjebetyg som visserligen hjälper dem in på gymnasiet men där de ofta misslyckas på grund av dåliga kunskaper. Sverige är det enda land som tillåter vinstdrivande privatägda skolor.

Liberalerna presenterade i samband med regeringsbildningen ett nytt skolprogram som de påstod innebär lösningen på friskolekoncernernas vinstuttag. De föreslår bland annat att vinst får utdelas först efter ett par år när en ny skola startas och att skolor måste uppfylla vissa kvalitetskrav för att tillåtas ta ut vinst.

Moderaten Anne-Marie Pålsson konstaterade i en Aktuellt-sändning 15/10 att liberalernas förslag om vinstbegränsningar är lätta att kringgå.  Skolkoncernerna kan till exempel grunda fristående nya bolag som gör vinst genom att sälja skolmat eller hyra ut lokaler till skolan.
   De kan också använda pengar avsedda för undervisning till att starta nya skolor och därigenom öka koncernens kapital. Sedan kan de sälja ut verksamheten och håva in vinsten.
   Den ryggradslöse svamlaren Johan Pehrsson påstod i programmet att Liberalerna har löst problemen med vinstuttagen.
   I tisdags utsågs liberalerna Mats Persson till utbildningsminister och Lotta Edholm till skolminister. Hon sitter i styrelsen för Tellusgruppen, en skolkoncern som äger 25 förskolor, 7 grundskolor och ett läxhjälpsföretag. Lotta Edholm äger 12 500 aktier i koncernen.

Svensk skola är ett typexempel på hur företagen i det nyliberala samhällssystemet fungerar. Ståle Holgersen analyserar många liknande exempel i sin bok Krisernas tid. Han använder ofta begreppen bruksvärde och bytesvärde.
   Bruksvärdet i svensk skola är barnens utbildning. Men de kapitalistiska företagens huvudsyfte är inte att öka bruksvärdet utan att omvandla det till bytesvärde, vinst och kapital.

   Genom vinsten som tas ur skolan samlar koncernen kapital. Koncernen växer. Kapitalet växer. Kapitalet koncentreras till allt färre privata ägare.
   Samma process har pågått globalt under ett par hundra år av kolonialism, imperialism och rasism. Världens rikedomar har samlats i kapitalistiska stater på bekostnad av länder i Amerika, Afrika och Asien.  
   Det har samlats hos allt färre människor. Det är också dessa människor som står för det mesta av den överkonsumtion som håller på att döda vår jord. De som drabbas först och värst är människorna i syd som de miljoner i Pakistan som går under i översvämningarna och de miljoner i Afrikas horn som svälter ihjäl.

Tillväxten är inte hållbar. Jordens resurser är begränsade. Jordens ekologi förstörs. Klimatkrisen passerar en point of no return om något decennium. Ståle Holgersen jämför med ett skenande tåg i de norska fjällen på väg mot undergången.
   Det är nödvändigt att bromsa, att övergå från det kapitalistiska bytesvärdet till naturens och mänsklighetens bruksvärde. Över hela planeten måste mänskligheten kämpa för ett ekosocialistiskt system.
   Ståle Holgersen skriver: ”Ekosocialismen kan ha mycket att lära från den frihetliga rörelsen, men i en värld med accelererande klimatförändringar, allt fler pandemier och en härskande klass som bara blir allt mäktigare kommer man inte undan att makt och förtryck måste användas för att föra världen i socialistisk riktning. Socialism vid stupet kommer i hög grad handla om att konfiskera och förbjuda. Ägarskap måste regleras. Det fossila kapitalet måste förbjudas. Lyxkonsumtion likaså. Inga individer kan längre ha Tellus som sin lekplats, långt mindre rymden.”
   Vi kan för vår del börja den ekosocialistiska kampen bland annat genom att kämpa för jämlikhet och rädda våra skolor från fortsatt utplundring och återföra dem till människornas bruksvärde.

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.           

Den nya översiktsplanen med dess framtidsperspektiv (framåt år 2050)

 

I föreläsningsserien Hur bygger vi vårt Lund? tar Stadsmiljöföreningen AFSL upp frågor om hur kommunens framtid kan formas i översiktsplanering. Vilka kvaliteter för levnadsbetingelser och uppväxtvillkor kan den utveckla och säkra i en föränderlig värld? Från nu till våra barnbarns Lund.
   Medverkande är sakkunniga som bistår AFSL:s temagrupp för översiktsplanen.
   De kommer var och en att med sina inlägg, med möjlighet till frågor (10+10 min), belysa olika aspekter på översiktsplaneringen som verktyg för hur vi vill utforma vårt Lund som livsmiljö, hur vi vill kunna bo och leva, och hur vi skall kunna uppnå miljömålen.
 • Mårten Dunér, före detta Boverket och Mark- och miljödomstol, introducerar vad översiktsplanering är i lag och praktik, och medborgarnas roll.
 • Anders Larsson, SLU och i Lunds klimatpolitiska råd, ventilerar frågor om miljö, jordbruk och hållbarhet.
 • Ann-Sofi Högborg, landskapsarkitekt, Svenska landskap AB, f d Sveriges arkitekters akademi för landskapsarkitektur, om den goda boplatsen, vardagslivet och folkhälsan.
 • Sven-Allan Bjerkemo, trafikexpert, om trafik, hållbart o minskat resande, konsekvenser i ÖP
 • Lennart Nord, f d planchef, v ordf AFSL, avrundar med hur man formar översiktsplanen, styr markanvändning och miljö.
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Tisdag 18 oktober 18:00 – 19:30
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Kollektivtrafiken och omställningen

Omställningen av transportsystemet går långsammare än andra sektorer och är en politiskt känslig fråga. Kollektivtrafiken är en viktig del av omställningen, men dess förutsättningar har ändrats mycket över de senaste 50 åren.
   Jens Portinson Hylander, doktor i miljö- och energi-system vid Lunds universitet, redogör för kollektivtrafikens historia och pågående forskning om motståndet mot omställning på transportens område.
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 19 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Iranska demonstranter dödas — kräv att regeringsstyrkor upphör med våldet

59 060 underskrifter hittills. Vårt mål: 100 000
Aktionsperiod: 23 september - 31 oktober 

           

Efter 22-åriga Jina (Mahsa) Aminis död pågår landsomfattande protester i Iran. Protesterna slås just nu brutalt ner av iranska myndigheter. Amnesty har kunnat bekräfta flera demonstranters död. Och våldet fortsätter. Nu måste det internationella samfundet omedelbart agera. Skriv under brevet för att ställa dig bakom våra krav till svenska utrikesmininstern!

Höstäpplen

 

Grenarna bågnar under höstens sista äpplen. Där hänger de, tunga och blanka, röda och gröna, söta och sura. På marken ligger de och ruttnar sakta. Insekter och fåglar tar tillvara dem. För länge sedan – på 1940-talet – brukade vi klättra in i de mörka trädgårdarna och knycka äpplen. Ibland blev vi upptäckta av arga husägare. Äppleträd växer också på allmän mark. Idag gick vi ut åt Knästorp och plockade en kasse äpplen som blåst ner de senaste dygnen. Med COOP-pris skulle de ha kostat ett par hundra.         

Mångmiljonkrav för ingenting

 

Ibland kostar det att avstå. VA Syd kräver Lunds kommun på 151 miljoner för att kommunen i mars i år beslutade avstå från projektet att bygga en avloppstunnel till Sjölundaverket i Malmö tvärs igenom åkermarken mellan Lund och Malmö.
   Lund vill inte exploatera åkerjorden utan fortsätter att rena sitt avloppsvatten i Källby reningsverk. Det räddar Höje å naturreservat och de fågelrika dammarna.
   Och vi betalar inte, vi betalar inte. Åtminstone inte för Sjölundaprojektets framtida kostnader, vilket VA Syd kräver. Varför skulle vi?
   Vi kommer att få höra mer om konflikten. Läs Alexander Kuprijanos artiklar i Sydsvenskans lundadel 12 och 13/10.          

Snart får vi kanske en statsminister av Hanna Gunnarsson

Vi väntar på en regering… Kristersson fick, som ni säkert sett, ytterligare två dagar och ska lämna besked fredag förmiddag. De allra flesta tror väl att det är klart då och det gör att vi kan rösta om statsminister på måndag. Vi är ju vanligtvis inte i riksdagen på måndagar, och det var, med såhär kort varsel, lite av ett äventyr att boka biljett upp till Stockholm på söndag. Jag fick pussla ihop med olika biljetter för fyra olika sträckor Lund-Stockholm…

Igår, onsdags, hölls mandatperiodens första ärendedebatt i riksdagens kammare, och det var försvarsutskottet som fick börja! Det hela var både spännande och inte på samma gång. Försvarsutskottet har gjort något så ovanligt som att avslå en subsidaritetsprövning av ett EU-ärende. När EU vill göra nya saker så måste de nationella parlamenten godkänna att frågan ska hanteras på EU-nivå. Oftast är det bara formalia, men denna gång har Sveriges riksdag faktiskt sagt nej till att frågan ska flyttas till EU! Det hela handlade om upphandling av försvarsmateriel (vapen alltså), där vi var ett enigt utskott som sa att detta sköts bäst av de enskilda länderna och inte på EU-nivå. Debatten var väl inte så spännande i sig, om man inte är EU-nörd. Ni kan lyssna här om ni vill, (klicka på mitt namn om ni bara vill höra mitt anförande).
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund  

SD-regeringen vill stoppa höghastighetstågen

 

Sedan 1990-talet har tågresandet mer än fördubblats. Tåg med olika hastigheter behöver separeras. Godståg på spår för persontrafik sänker hastigheten. Godståg kan inte köras på brobanor. Brobanor kan byggas på halva tiden jämfört med banvallar. Brobanor innebär minskad omsättning med jord- och bergmassor, minskad risk för översvämning, minskat spring på spåren och större framkomlighet under järnvägarna.
   Karin Svensson Smith: På många sträckor är det så fullt att inga fler tåg får plats. Spårsystemet måste byggas ut. SDS 10/10

Vinst utan arbete av Gunnar Stensson

 

Mellan 1997 och 2012 avskaffades förmögenhetsskatten, arvsskatten och gåvoskatten.
   Dessa beslut har lett till högre vinst på egendom. Vinsten har sedan investerats i mer egendom vilket drivit upp priset på egendom ännu mer.
   Den ekonomiska ojämlikheten har växt mer i Sverige än i alla andra OECD-länder.
   USA och Storbritannien har mycket högre egendomsskatter.
   Nordeas chefsekonom Annika Winsth menar att det största misstag Anders Borg gjorde under sin tid som finansminister var när han ersatte fastighetsskatten med en låg avgift utan att samtidigt ta bort ränteavdraget.
   ”Det gynnade alla med dyra fastigheter då de både fick lägre skatt och behålla ränteavdraget.
   Jag sa till Magdalena Andersson att man borde titta på fastighetsskatten och höja den. Hennes svar var att det inte går att vinna val på en fastighetsskatt.”
   Emma Leijsne, Vi har haft det lite för bra lite för länge. SDS 9/10

Kommentar: Kvadratmeterpriset gick upp med 435 procent mellan 2000 och 2021. Det har gjort mig rik utan att jag rört ett finger. Sådan är kapitalismen.

Ångkraft, socker och elproduktion av Ann Schlyter

 

Jag är ångnostalgiker. För mig är sommarens höjdpunkt att åka med Å/F Kuriren, som numera har hemmahamn i Smedjebacken. Båten byggdes 1874 på Göteborgs Mekaniska verkstad på beställning av Fagersta bruk och gick som bogser- och passagerarbåt på Strömsholms kanal fram till 1960. Efter ett par år togs den över av ett gäng ungdomar och jag blev en av de lyckliga delägarna. Varje sommar eldade vi i pannan och gled fram över sjöar och genom kanaler. Men var sak har sin tid och 2007 överläts den till föreningen Barkens ångbåtar, där den har renoverats till sin ursprungliga glans. Förlåt denna utläggning. Den triggades av att jag har varit på en invigning av en modern tillämpning av ångkraft.

            

Kraftringens värmekraftverk och sockerbruket i Örtofta skiljs åt endast av järnväg och väg. Nu leds ånga i en ledning under dessa från den fossilfria kraftvärmeproduk-tionen till sockerproduktionen. CO2 utsläppen från sockerproduktionen som hittills drivits med naturgas minskar med ungefär en fjärdedel, dvs 17 000 ton per år. Ett fint exempel på lokalt samarbete i hållbarhetens tecken. Det blev en dyr investering, men som troligen lönar sig även rent ekonomiskt på sikt. Dessutom blir det en signal till betodlarna, att detta Skånes sista sockerbruk inte kommer att läggas ner.

Som styrelseledamot i det kommunala bolaget Kraftringen får jag mycket frågor kring elpriser. Och det är verkligen inte lätt att svara. Det finns så många osäkerheter, så inte ens experterna vet vad som händer dag för dag. Många tror att Kraftringen nu gör stora vinster nu, men så är det inte. Främst beror detta på att bolaget inte är någon stor producent av el. Bolaget producerar främst fjärrvärme och äger och underhåller elnätet. Genom elhandel förser man kunderna med el. Och elhandeln idag är en mycket riskfylld verksamhet som kräver stora garantibelopp, och den inköpta elen kan ha högre pris än vad kunderna med fastprisavtal betalar.

Vänsterpartiet har ett utmärkt och absolut genomförbart förslag för att få bort de stora skillnaderna i elpris i landet. Liksom i Tyskland skulle Sverige kunna ha ett enda elområde med ett Sverigepris. Det är faktiskt den svenska regeringen som bestämmer om elområdena, de kan inte dikteras från EU. Man kan inte heller skylla prisskillna-derna på att överföringskapaciteten från norr till söder är otillräcklig, vilket är ett faktum, som också faller tillbaka på regeringarnas tillkortakommanden och ointresse för Sveriges södra delar. När jag får höra att Sverige är självförsörjande på socker och att allt produceras i Skåne, tänker jag på förslaget att införa prisområden för socker och spannmålsprodukter. Men det är kanske en alltför billig poäng.

I alla fall är det läge att öka den fossilfria elproduktio-nen i södra Sverige och det har Kraftringen fått i uppdrag av ägare och styrelse att bidra till. Bolaget arbetar nu på förslag om hur detta ska gå till. Preliminärt räknar man med investeringar på nio miljarder under nio år. Dels kan man bygga till kraftvärmeverket i Örtofta. Det bidrar i huvudsak till fjärrvärmen, men indirekt bidrar det till elförsörjningen eftersom fjärrvärmen blir ett konkurenskraftigt alternativ till eldrivna värmeväxlare. Sen kan man tänka sig mycket fler solpaneler både på tak och i solparker. I Kraftringens första nyligen invigda solpark utanför Klippan står panelerna så högt och glest att marken samtidigt fungerar som betesmark för får. Det finns också plats för många fler vindmöllor i Lunds kommun. Slutligen kan biogasproduktionen öka, gärna i olika lokala samarbeten, kanske med restprodukter från sockerbruket.
   Det är faktiskt mycket roligt att sitta i styrelsen till Kraftringen.

Vi klarar inte klimatmålet av Gunnar Stensson

Tanken på vad ett misslyckande att klara klimatmålet skulle innebära är en utgångspunkt i Ståle Holgersens nya bok, ”Krisernas tid. Ekologi och ekonomi under kapitalismen”, Daidalos 2022.
   Det är en tanke jag liksom många andra har förbjudit mig att tänka. Jordens upphettning måste stoppas vid 1,5 grader inom tio år. Förödandet av jordens resurser måste upphöra. Punkt.
   Vad Holgersen föreställer sig är något mycket enkelt. Det globala kapitalistiska samhället fortsätter som hittills. Det agerar i samma takt och på samma sätt som hittills. Det globala ekono-miska systemet fortsätter som hittills. Kapitalism. Neoliberalism. Fortsatt tillväxt. Fortsatta utsläpp. Fortsatt upphettning. 1,5.1,7. 2, 3, 5 grader. Fortsatt vinst på bekostnad av människorna i syd. Fortsatt exploatering tills planeten blir obeboelig.
   Den katastrofala utvecklingen möjliggörs av fortsatt passiv anpassning till det rådande samhällssystemet i de relativt svala och rika länderna i norr. Okej, det går inte längre att förneka klimatkrisen, men den finns nästan inte här. Inte än. Inte nu. Visst orsakar den problem i världens rikaste land Norge. Men det går att hitta lösningar tills vidare De är kanske dyra. De kan bekostas med exporten av fossila bränslen. Det går att fortsätta med kreativ tillväxt. Elbilar. Batterier som bygger på mineraler som finns i syd.
   På det sättet kan vi kanske att fortsätta som hittills 100 år till, 200 år, kanske ännu längre. Det kommer att leda till skogsbränder och havsnivåhöjningar. Påfrestningar. Visserligen måste vi offra de miljarder medmänniskor som lever i syd, de som drabbas av femtio graders hetta, av vattenbrist, av översvämningar under en tid med smältande glaciärer, de som svälter, de som dör i pandemier. Det får vi räkna med. Vi måste bara se till att de som eventuellt överlever i syd stannar i syd. De får inte komma hit. Det har vi inte råd med.
   Det kan kanske kallas folkmord. Men folkmord är vi kapabla till. Tänk på Auschwitz. Om livet på jorden blir outhärdligt kanske några av oss kan lämna planeten och fortsätta på en annan planet.
   Kunskapen om vad som måste göras har funnits åtminstone sedan rapporten ”Tillväxtens gränser” publicerades 1972. Det vi hittills inte har gjort är olycksbådande.

En sådan utveckling får inte ens tänkas. Vi måste hitta lösningar. Problemet är det globala kapitalistiska systemet, lika dödligt i Kina som i USA och Ryssland. Kapitalism kan bara fungera som evig tillväxt. Tanken att kapitalismen skulle vara dömd att förstöra sig självt genom extrem kapitalkoncentration håller inte. Kapitalismen består av ständigt återkommande kriser och kreativ förstörelse. Vi minns depressionskrisen 1929, stagflationskrisen 1973, inflationen på 500 procent på 1990-talet, finanskrisen 2008 och vår tids corona-pandemi, energikris och Ukrainakrig.
   Ur varje kris stiger nya kapitalister med växande kapital. Holgersen refererar Naomi Kleins ”Det här förändrar allt” och ”Chockdoktrinen”.

Holgersen kräver kamp, politisk kamp, ideologisk kamp, upplysningskamp. Planeten kan räddas om kapitalismen ersätts av ett ekosocialistiskt samhälle. Han skriver ”Ekosocialismen är bron mellan nutid och framtid.” Han kallar ekosocialismen ett ”övergångsprogram”. Boken avslutas med tio tankar om ekosocialistisk krispolitik. Den måste föras på alla plan, alla nivåer. Den är mångsidig, prövande, universell. Dess mål är att avskaffa kapitalismen som leder till undergång. Produktionen som nu är inriktad på bytesvärdet, den vinst som kan uppnås, måste förvandlas till produktion av bruksvärde, den produktion som är nödvändig för människornas liv.

          

Han skriver: ”Hur mycket tålamod kommer dagens ungdomar ha med sina härskare? Vad gör dagens ungdomar om tio år om våra makthavare fortsatt har misslyckats att lösa klimatkrisen? Vilka ursäkter ska politikerna torgföra när temperaturen rusar mot 2 grader?”

Krisernas tid är de två århundradena av kapitalism. Holgersen hänvisar ofta till Andreas Malms forskning som i boken ”Fossil Capital” gör en omvärdering av vår ekonomiska historia, och till Göran Therborn ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”. Han har under skrivandet diskuterat med Ali Esbati och föreläst på V Skånes Marxistisk sommarskola 2019.
   Vi återkommer med synpunkter på olika teser och resonemang i boken, men konstaterar att den utöver att vara ett viktigt bidrag till debatten om klimatkrisen och planetens överlevnad är välskriven och starkt engagerande.

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.           

Träd – lösningen på många problem

Träd och grönområden betyder mycket för vårt välbefinnande och för att vi ska klara de framtida klimatförändringarna. Ändå är träd och andra grönytor i riskzonen, med tanke på både klimatförändringarna och förtätningen i städerna. Johan Östberg, landskapsingenjör och docent vid SLU, har ägnat sig åt bland annat trädplaner, trädinventeringar och ekono-miska värderingar av träd i stadsmiljö och tar upp dessa frågor i sin föreläsning.
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 12 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården