2007-06-14

Raska tag
av Lucifer

Jag läser i New York Times att den senaste flugan inom friluftslivet är ”speed hiking”, vilket väl närmast får översättas till snabbvandring. Normal vandring med packning brukar gå med en hastighet på så där 4 km/tim medan snabbvandrare håller uppåt 8 km/tim. Det får gärna vara kuperat också. Ett gäng gick t.ex. upp och ner på ett berg med en stigning på 4000 meter på en sträcka av drygt 50 km och det mellan halv sex på morgonen till nio på kvällen.
Jobbigt förstås, men visst skulle man kunna ordna något liknande här i den skånska vildmarken. T.ex. att gå från Kågeröd till Klippan och därvid besöka Skånes högsta punkt, belägen på Söderåsen, 212 m, tror jag. En dagstur?

Lund tidigt ute
Men då erinrar jag mig att vi i Lund har legat före som alltid. Det är väl så där tjugo år sedan vänsterpartiet i Lunds vandringssektion utannonserade en snabbvandring, från Oxie till Ystad på en dag. Det måste ha varit i augusti, jag minns att det var varmt och att vi gick över en del stubbåkrar. Vi tog tåget till Oxie och satte igång och vi var väl åtta- tio stycken, åtminstone i början. Som vanligt hade arrangören, den vanlige, beskrivit den utannonserade turen i lustfyllda ordalag och bedömde den som väl ägnad för envar. Det kom i varje fall till en kris för några strax söder om Börringesjön och det visade sig inte hjälpa med doping, i det här fallet folkkonjak. Det blev taxi för några, t.ex. en nu känd chef för SACO:s samhällsekonmiska bevakning, lätt igenkännbar för sin intressanta dialekt. Men vi andra kämpade på och nådde havet strax öster om Abbekås. Jag tror inte vi hade så mycket att säga varandra på kvällen i den mån vi inte diskuterade fotvård. Det var jobbigt nog att gå in till Ystad nästa förmiddag.

Lång svans
Erfarenheten talar alltså inte så mycket för snabbvandring. ”De här utflykterna handlar inte så mycket om utsikter eller att se den vackra vildmarken” säger en av entusiasterna till tidningen. Nej, det inser man, och där finns beröringspunkter med Skånevandringarna, vi har väl inte precis sett på blommor och så. Däremot har vi ofta kommenterat fritidshusens arkitektur och utformning av trädgårdsskulpturer och liknande, men det behöver man ju inte stanna för.
Det är många hundra som har varit med på någon vandring, snabb eller långsam, gissar jag. Man då lugnt säga att den överväldigande majoriteten har bara varit med en gång. På så sätt besannas även här det nu så aktuella begreppet den långa svansen. Trevlig sommar!

Inga kommentarer: