Äntligen! av Lucifer

Valkampanjen i år är lite väl glättad med alla skattesänkningar och duttande med vallöften. Det var liksom andra tag på 70- och 80-talen. Skånepartiet/Herslow stod utanför Systemet och bjöd på brännvin och Sydsvenskan finansierade Medborgerlig Samling. Jag minns ett härligt möte på AF som avslutades med att alla fick med hem en burk Åbergs Kaffe och en paket Pågens småkakor.

En rå pust från det förflutna
Vi är nog många som betraktat Skånepartiet som näst intill uträknat och nu mest föremål för studier i politisk sociologi. Så plötsligt, som en rå pust från det förflutna, dumper det ner i brevlådan en valförsändelse från Skånepartiet med en bild av Mona Sahlin i burka.

Adrenalinet rinner till och man känner att man lever efter versen ”Öknens lag, fru Toblerone, skall ej rå i ETT FRITT SKÅNE”. I övrigt hetsas det mot Ilmar Reepalu som uppges ha förstört Malmö.
Mitt favoritcitat lyder: ”Skånepartiet avlägsnar ISLAM inte med våld utan genom bearbetning av individerna med information för omvändelse och avläggande av befriande trosbekännelse exempelvis ’Jag tror på Skåne och inte på ISLAM, skål!’ varvid skålen utbringas i någon alkoholdryck.” Och visst är det en igenkännandets glädje när man hittar den gamle specerihandlaren Franzén från Röstånga på andra plats på valsedeln.

Politiska entreprenörer
Man kan säga att Herslow egentligen bara går några steg längre än vad borgarna redan gjort genom Mats Odell och Sven-Otto Littorin som talade om Tobleronepolitik i riksdagen för några månader sen. Och hetsen mot Reepalu känner man också igen, från Sydsvenskan, om än i annat ärende. Och när man jämför Herslow med Sverigedemokraterna så är det som att han talar klartext där Sd numera håller igen.. I Peterson-Stigendal-Fryklunds bok ”Skånepartiet”, oumbärlig i analys av högerpopulismen, myntas begreppet ”politisk entreprenör”. Det är vad Herslow var och han måste väl nu ha kastat in sina sista pengar och hoppas att de kommer tillbaka som partistöd.
Politiska entreprenörer är också vad Sverigedemokraternas ledning måste kallas. Fyra välutbildade killar i prydlig kostym, tidigare studiekamrater i Lund, leder partiet . De håller sig för goda för Herslows vulgariteter, åtminstone i talarstolen, och utesluter gamla nazister. Men de är inga dumhuvuden och de har hittat sin fråga. De har vidgat horisonten och viftar inte med den skånska flaggan utan den svenska. I partiprogrammet står de för en högerpolitik och de skulle under andra omständigheter ha kunnat rymmas på moderaternas högerflank. Talet om vågmästarparti är vilseledande – Sverigedemokraterna är ett högerparti.
Men huvudnyheten är alltså: Herslow is alive and kicking. Nu vill jag lyssna på Kal P Dahl och Edvard Persson.

Det småborgerliga Lund
Sign. Grr. och jag tycks vara eniga om att det är nostalgiskt-reaktionärt att sörja det gröna planket på Kyrkogatan (se förra VB). När jag skrev om det hade jag i tankarna en gatubild från Elsa Beskows ”Tant Brun, tant Grön…” , och det var just småstaden Lund (i Beskows fall Sigtuna) jag tänkte på. Jag fick oväntat medhåll av standup-artisten David Batra som i en intervju inför härvarande humorfestival talade om Lund som utpräglat småborgerligt. Men planket var förstås en anakronism. Det finns fler i Lund. Såvitt jag har förstått finns det en stark önskan hos en del yngre vänsterpartister om att byta ut de besvärliga gatstenarna som uppges skaka sönder icke blott bilar utan även cyklar. Javisst, asfalt är tidens lösning.
Men åter till planket. När jag nu kollar Elsa Beskow finner jag att planket inte är grönt utan brunt! Alltså, lita aldrig på gamla minnen, det var inte som man tror. Hur som helst har nu kyrkan anpassat sig till moderna tider och de tyska turisterna kommer nu alltså som Grr skriver få ”ett värdigt mottagande”.

Lund, partiernas vagga
En sak till. Grr skriver om tre nyanser av grönt. Jag vill då erinra om att Miljöpartiet (som i stort sett startade i Lund) började med att sätta sig in i det kommunalpolitiska arbetet. Flera av oss vänsterpartister bjöds in att tala i deras studiecirklar. De tyckte som vi, pionjärer som Kjell Dahlström och André Richelieu, i de demokrati-, miljö- och trafikfrågor vi pratade med dem om. De menade att vår typ av opinion skulle kunna samla fler vid valurnorna om det fanns en möjlighet för folk att instämma utan att de skulle behöva rösta på socialister. De fick nog en del av våra tidigare röster när de ställde upp och i någon mån också aktivister. Det ska bli spännande att se hur Miljöpartiet i Lund kommer att utvecklas efter inströmningen av tidigare folkpartiröster. Tove Klette i Sydsvenskan torsdag ger sitt svar: ”om det blir en oklar situation i Lund kan vi tänka oss att ta kontakt med Miljöpartiet och det lär ju bli lättare nu med Anders Ebbesson i ledningen.”
Ja, vi får se.