2010-10-28

Eritrea: Sammanbrottet 18 -19 september 2001 av Gunnar Stensson

USA:s besinningslösa reaktion på 9/11 gav världens destruktiva krafter fria tyglar..
   I Eritrea krossade president Isayas Afeworki med väpnat våld oppositionen och den fria pressen. Den 18-19 september kom dödsstöten. Därefter har landet aldrig återhämtat sig. Bland de fängslade återfinns hela den eritreanska politiska eliten med internationellt kända personer som utrikesminister Haile Woldensae, tidigare utrikesminister Petros Salomon och överbefälhavare Mesfin Hagos, som ledde EPLF till seger över den etiopiska ockupationsarmén. Flera av dem har dött i fängelse av hetta, hunger och misshandel. Den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades för att i tidningen Setit ha publicerat Berlin-manifestet, det viktiga dokument där oppositionens kräver fria val och konstitutionellt styre.

Isayas slöt upp bakom Bush och beskrev sin kupp som ett led i kriget mot terrorismen. USA uppskattade stödet. Relationerna förbättrades ytterligare när Eritrea som ett av de första länderna anslöt sig till den ”koalition av villiga” som tillsammans med USA angrep Irak
   Isayas erbjöd USA en flottbas vid Röda Havet, men USA sa så småningom nej till anbudet.
   När USA 2006 stödde Etiopiens inmarsch i Somalia övergick förhållandet mellan Eritrea och USA i bitter fiendskap.

Under Isayas snart tioåriga diktatur har Eritrea gått mot fullständig kollaps. I en omsorgsfull studie publicerad den 24 september 2010 varnar den betydelsefulla International Crisis Group för att landet kan bli ännu en ”failed state” – havererad stat – på Afrikas Horn.
   Kriget mot Etiopien 1998 till 2000 var förödande. Alla resurser gick till krigsmateriel. 10 procent av befolkningen var mobiliserad.
   Fortfarande är hundratusentals ungdomar i de mest produktiva åldrarna – 20 till 40 år – inkallade. Varje månad flyr hundratals ungdomar ur landet, en förlust av begåvning och yrkesskicklighet som utgör en socioekonomisk katastrof.
   Överföringen av arbetskraft till armén har allvarligt skadat jordbruksproduktionen. Fattigdomen är omfattande och synlig.
   Miljontals eritreaner är beroende av bistånd från släktingar utomlands.
   Samhällslivet försvagas och rädslan för angivare även inom nära relationer ökar.
   En hel generation född under 80- och 90-talen känner att den förlorat sin framtid. Många av dem befinner sig i flyktingläger eller lever under svåra förhållanden i europeiska och nordamerikanska städer medan de ansöker om asyl.
   Universitetet i Asmara har stängts och högskoleutbildningen har upphört, frånsett den marina utbildningen i Massawa och ytterligare några praktiska utbildningar.
   De religiösa organisationerna, såväl kristna som muslimska, övervakas noga. Konflikterna mellan etniska grupper tenderar att skärpas i Eritrea, som rymmer nio nationaliteter.
   Efter 2001 existerar inga oberoende media utan bara statliga som Eritrea Profile, Massornas röst (radio) och EriTV.
   Det finns inga lagliga kanaler för protest eller missnöje, vilket har tvingat motståndet under jord eller utomlands. Förekomsten av tusentals missnöjda, krigsvana, beväpnade unga män utgör en klar risk för plötslig förändring.

Eritreas stora diaspora var enormt betydelsefull för befrielsen och bildandet av det moderna Eritrea. Nu fylls diasporan på
av unga eritreaner som flyr det samhälle som diasporans äldre medlemmar gjort stora uppoffringar för att skapa.
   Många av den äldre diasporans medlemmar är utbildade i väst och erbjöd Eritrea sina yrkeskunskaper. Andra var villiga att investera i landet. Men regimen ställer sig avvisande.
   Alla eritreaner utanför Eritrea förväntas betala 2 procent av sin inkomst till staten för att behålla medborgarskapet. Många gör det, dels för att de vill ha möjlighet att behålla kontakten med familj och släkt och dels för att kunna återvända när den nuvarande regimen försvunnit.

Landet är delat i fem militära zoner ledda av generaler som är underställda presidenten. Generalerna styr i själva verket regionerna. Mellan dem råder bitter rivalitet. Längs långa gränsavsnitt opererar styrkorna med mindre än hälften av sitt manskap på grund av omfattande deserteringar. Korruptionen och missbruket av resurser ökar. Den militära kapaciteten försämras snabbt.

Mellan 2001 och 2010 har tiotusentals politiska fångar och samvetsfångar arresterats, flertalet utan att ställas inför domstol. Förhållandena i fängelserna är fruktansvärda och tortyr vanlig. Värnpliktsvägrare och desertörer är de två största grupperna i fängelserna.

Utanför landet blir oppositionen alltmer omfattande. I den ingår till exempel de ambassadörer som representerade Eritrea i Sverige under 1990-talet, Adhanom och Berhet Hebre, vars make tvingades till självmord för att undgå tortyr i ett etiopiskt fängelse. Bereket Habte-Selassie, som skrev den eritreanska konstitutionen, hör också dit.
   Oppositionsgrupperna har svårigheter att enas och skapa en sammanhängande politik. Den geografiska spridningen och förekomsten av spioner från regimen gör arbetet än svårare..

Hur undvika en ny katastrof på Afrikas Horn?
Både eritreanerna och det internationella samhället måste agera kreativt och flexibelt. Omvärlden måste engagera sig politiskt och ekonomiskt och ta itu med såväl Eritreas interna problem som det yttre tryck landet utsätts för, påpekar International Crisis Group.
   Utvecklingsbistånd och förbättrade handelsförbindelser måste länkas till krav att Eritrea genomför det sedan lång tid utlovade valet och att den 1997 ratificerade konstitutionen tillämpas.
   Samtidigt måste FN:s säkerhetsråd tvinga Etiopien att acceptera gränskommissionens beslut om gränsen mellan Etiopien och Eritrea.
   Detta är nödvändigt för att förhindra uppkomsten av ännu en failed state på Afrikas Horn. Katastrofhotet växer snabbt på grund av befolkningens låga förtroende för regimen och arméns försvagning,  som gör den oförmögen att vare sig försvara den nuvarande presidenten eller medverka till till ett fredligt regimskifte.
   Det är nödvändigt att inrikta sig på Eritreas framtid bortom Isaias Afeworki.
   Dawit Isaak är en symbol för Eritreas förtryckta folk. Kanske kan han inte befrias förrän folket befrias..
   Den omfattande rapporten från International Crisis Group kan lätt hämtas hem från nätet. Jag rekommenderar alla att läsa den, och då särskilt signaturen Samuel.

Inga kommentarer: