Valet vi just genomfört var ett tydligt vänster/högerval. Det var ett tydligt ideologiskt val: ”ta från de rika och ge till de fattiga”. En ideologi från en fiktiv person, Robin Hood, på 1300-talet, men den håller bra även på 2000-talet.
Ta mer inkomstskatt från de rika som tjänar över 40.000, förmögenhetsskatt, mer i fastighetsskatt för de mest värderade villorna, ta bort rutavdraget som ändå bara används av de rika. Även höjningen på 49 öre, 61 med momsen, på bensinskatten är knivskapt. Det är de rika som hade fått betala mest, de fattiga har knappast bil.
Så ger vi dessa pengar till de fattiga, de som lever på en nivå som är under 60 % av en medelinkomst. Mer till dem som tvingas till arbetslöshet därför att samhället inte skapar tillräckligt med jobb, för att få del av pengar från arbetslöshetsförsäkringen måste du aktivt söka jobb, du kan absolut inte vara passiv. Mer till dem som är sjuka, för att få del av sjukförsäkring, under längre tid, måste du ha läkarintyg. Är du sjuk riktigt längre blir du granskad av försäkringskassan. Jag menar vaddå passiv?
Vi, de rödgröna, förlorade valet med tydlig marginal. Alltför få från medelklassen röstade rödgrönt. Jag tror att många tycker att välfärden är tillräcklig och att det nu är tid för skattesänkningar istället för mer välfärd. Man tycker kanske att de där nere trots allt får sina ersättningar och överlever. Det mesta av retoriken i politiken utgår ju från detta: ”det måste löna sig att arbeta”, ”vi får inte acceptera att man lever på passiva bidrag”.
Medelklasspartiet
Vi lyckades alltså inte med vår Robin Hood-taktik. Det finns, cyniskt uttryckt, inte tillräckligt många kvar som är underklass. Samtidigt växer medelklassen och blir bara rikare och rikare. Den som vill vinna val i framtiden måste alltså hålla sig väl med denna klass, men man riskerar att mista sin själ.
Innan jag värderar S´ eftervalsdebatt är det viktigt konstatera att S, under de senaste 20 åren, inte självständigt föreslagit eller genomfört en enda reform som skulle gynna de fattiga specifikt. Detta trots att vårt samhälle kraftigt dragits isär, detta trots att tillväxten har varit markant under dessa år. Under de 12 åren med S-regeringar mellan 1994-2006 var arbetslösheten bara vid ett kort tillfälle under 6 %.
Så förlorar vi valet på sansade förslag som skulle förbättra för många fattiga, förslag som är klart finansierade. Då flyr sossarna, som egentligen är ett mittenparti, ett medelklassparti, från det mesta av
Ta mer inkomstskatt från de rika som tjänar över 40.000, förmögenhetsskatt, mer i fastighetsskatt för de mest värderade villorna, ta bort rutavdraget som ändå bara används av de rika. Även höjningen på 49 öre, 61 med momsen, på bensinskatten är knivskapt. Det är de rika som hade fått betala mest, de fattiga har knappast bil.
Så ger vi dessa pengar till de fattiga, de som lever på en nivå som är under 60 % av en medelinkomst. Mer till dem som tvingas till arbetslöshet därför att samhället inte skapar tillräckligt med jobb, för att få del av pengar från arbetslöshetsförsäkringen måste du aktivt söka jobb, du kan absolut inte vara passiv. Mer till dem som är sjuka, för att få del av sjukförsäkring, under längre tid, måste du ha läkarintyg. Är du sjuk riktigt längre blir du granskad av försäkringskassan. Jag menar vaddå passiv?
Vi, de rödgröna, förlorade valet med tydlig marginal. Alltför få från medelklassen röstade rödgrönt. Jag tror att många tycker att välfärden är tillräcklig och att det nu är tid för skattesänkningar istället för mer välfärd. Man tycker kanske att de där nere trots allt får sina ersättningar och överlever. Det mesta av retoriken i politiken utgår ju från detta: ”det måste löna sig att arbeta”, ”vi får inte acceptera att man lever på passiva bidrag”.
Medelklasspartiet
Vi lyckades alltså inte med vår Robin Hood-taktik. Det finns, cyniskt uttryckt, inte tillräckligt många kvar som är underklass. Samtidigt växer medelklassen och blir bara rikare och rikare. Den som vill vinna val i framtiden måste alltså hålla sig väl med denna klass, men man riskerar att mista sin själ.
Innan jag värderar S´ eftervalsdebatt är det viktigt konstatera att S, under de senaste 20 åren, inte självständigt föreslagit eller genomfört en enda reform som skulle gynna de fattiga specifikt. Detta trots att vårt samhälle kraftigt dragits isär, detta trots att tillväxten har varit markant under dessa år. Under de 12 åren med S-regeringar mellan 1994-2006 var arbetslösheten bara vid ett kort tillfälle under 6 %.
Så förlorar vi valet på sansade förslag som skulle förbättra för många fattiga, förslag som är klart finansierade. Då flyr sossarna, som egentligen är ett mittenparti, ett medelklassparti, från det mesta av
finansieringarna. Morgan Johansson som anses stå till vänster i S tycker, i en intervju i SDS, att det var fel att förslå höjd skatt på de dyraste villorna och höjd bensinskatt. Andra sossar har tyckt att det var fel att förslå att man skulle ta bort rutavdraget. Att ta bort ett eller flera etapper av jobbavdraget fanns inte ens med i valrörelsen. Sossarnas taktik är klar, man har upptäckt att underklassen är för liten och att man mer måste gynna medelklassen.
Thomas Östros
Beviset på detta är Thomas Östros famösa inlägg på DN-debatt för någon vecka sen. Han har exakt samma retorik som Alliansen, läs moderaterna. ”Det skall löna sig att arbeta”, skriver han vid flera tillfällen och i olika former. Vem säger emot ens i meningen att det skall löna sig att utbilda sig och ta ansvar. Vi får inte bli kvar i ett ”passivt beroende av ersättningar och bidrag”. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva denna retorik av en ledande sosse. Jag trodde inte jag skulle få uppleva att även en sosse kallar försäkringslösningar för bidrag.
Det är tydligt att S nu kommer att söka sig mot mitten där de många rösterna finns. Det är ingen tvekan om, när man hör eftervalsdebatten, att det är partiet som är viktigt. Det är partiet som gjort ett katastrofval, det är inte en katastrof för de människor som skall fortsätta leva på låga försäkringsersättningar när man blivit sjuk eller inte får ett jobb på en marknad där det faktiskt inte finns tillräckligt med arbete.
S är helt enkelt inte längre ett vänsterparti, de gröna har de aldrig varit.
Öknen
Jag bedömer att S nu går ut i en ökenvandring, man har ju bränt skeppen gentemot det rödgröna samarbetet. Möjligtvis fortsätter man samarbetet med MP, men dessa kan lika väl samarbeta med Alliansen. I en framtid, ganska långt fram är det möjligt att vi ser en allians mellan S, MP, C och FP, när moderaterna blivit för stora och uppblåsta.
Det innebär att V definitivt kommer att bli ensamma, ingen kommer under det parlamentariska läget som nu finns, hitta ett samarbeta med V. Det är nog tyvärr sant att S och MP förlorade på samarbetet med V. Men det innebär också att det enda parti som verkligen talar för underklassen kommer att isoleras.
Möjligtvis kommer en ny ledning i V att ändra på detta så att V kan komma in i värmen igen.
Thomas Östros
Beviset på detta är Thomas Östros famösa inlägg på DN-debatt för någon vecka sen. Han har exakt samma retorik som Alliansen, läs moderaterna. ”Det skall löna sig att arbeta”, skriver han vid flera tillfällen och i olika former. Vem säger emot ens i meningen att det skall löna sig att utbilda sig och ta ansvar. Vi får inte bli kvar i ett ”passivt beroende av ersättningar och bidrag”. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva denna retorik av en ledande sosse. Jag trodde inte jag skulle få uppleva att även en sosse kallar försäkringslösningar för bidrag.
Det är tydligt att S nu kommer att söka sig mot mitten där de många rösterna finns. Det är ingen tvekan om, när man hör eftervalsdebatten, att det är partiet som är viktigt. Det är partiet som gjort ett katastrofval, det är inte en katastrof för de människor som skall fortsätta leva på låga försäkringsersättningar när man blivit sjuk eller inte får ett jobb på en marknad där det faktiskt inte finns tillräckligt med arbete.
S är helt enkelt inte längre ett vänsterparti, de gröna har de aldrig varit.
Öknen
Jag bedömer att S nu går ut i en ökenvandring, man har ju bränt skeppen gentemot det rödgröna samarbetet. Möjligtvis fortsätter man samarbetet med MP, men dessa kan lika väl samarbeta med Alliansen. I en framtid, ganska långt fram är det möjligt att vi ser en allians mellan S, MP, C och FP, när moderaterna blivit för stora och uppblåsta.
Det innebär att V definitivt kommer att bli ensamma, ingen kommer under det parlamentariska läget som nu finns, hitta ett samarbeta med V. Det är nog tyvärr sant att S och MP förlorade på samarbetet med V. Men det innebär också att det enda parti som verkligen talar för underklassen kommer att isoleras.
Möjligtvis kommer en ny ledning i V att ändra på detta så att V kan komma in i värmen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar