Vad är Island mer än Björk, islandshästar och vulkanaska? Jo finanskris och komikern och politikern Jon Gnarr. Nu kommer filmen om komikern som tröttnade på den korrupta isländska politiken och startade sitt eget parti The Best Party. Går det att lösa Islands djupa kris med humor och komik? Följ Jon Gnarrs resa mot toppen.
GNARR -en rolig modern isländsk saga
GNARR – (Island 2010, 96 min, english)
REGI: Gaukur Ùlfarsson
SAMTAL: Regissören Gaukur Ùlfarsson är med oss på skype från Reykjavik efter filmvisningen!
LIVE: Lunds egen skönsjungande islänning Karl Olgeirsson (tidgare samarbetat med Petula Clark och Björk) rullar ut flygeln och bjuder på några isländska toner innan filmen.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-02-23
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 1 mars kl 13.00
Psalmer av Britt G Hallqvist Monica Håkansson berättar om Britt G Hallqvists liv och gärning, och vi sjunger tillsammans med Larsåke Sjöstedt.
Psalmer av Britt G Hallqvist Monica Håkansson berättar om Britt G Hallqvists liv och gärning, och vi sjunger tillsammans med Larsåke Sjöstedt.
Torsdagskväll 1 mars i Helgeand 19.00
Film; Amazing Grace
Den brittiske parlamentsledamoten William Wilberforce (Ioan Gruffudd) stiftar 1787 en "förening för lastens motarbetande", och vid samma tid börjar han den kamp mot slavhandeln som blev hans livsgärning. Den
välkända psalmen Amazing grace (Oändlig nåd) skrivs 1779 av den tidigare kaptenen på ett engelskt slavskepp John Newton (Albert Finney).
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Film; Amazing Grace
Den brittiske parlamentsledamoten William Wilberforce (Ioan Gruffudd) stiftar 1787 en "förening för lastens motarbetande", och vid samma tid börjar han den kamp mot slavhandeln som blev hans livsgärning. Den
välkända psalmen Amazing grace (Oändlig nåd) skrivs 1779 av den tidigare kaptenen på ett engelskt slavskepp John Newton (Albert Finney).
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Årsmöte i DV den 5 mars
Dagordning för DV:s årsmöte den 5 mars 2012 i DV:s lokal Magle Lilla Kyrkogata 2.
Årsmötet är öppet för alla intresserade.
Årsmötet är öppet för alla intresserade.
Kl. 18.00
Information och diskussion om Lunds planer för den nya stadsdelen Brunnshög
Planarkitekt Johanna Wittenmark från Stadsbyggnadskontorets ”Projektkontor för Lund NE/Brunnshög” informerar och svarar på frågor – därefter diskussion.
Kl. 19.00 (ca)
Årsmötesförhandlingar i stadgemässig ordning med bl a en motion om "Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet" som finns på annan plats i veckans nr.
Alla är hjärtligt välkomna till årsmötet – temat för årsmötet, Brunnshög, (dvs den första mera publikt inriktade delen) är högaktuell: Detaljplanen för ESS är ute på samråd och den utlovade spårvägen saknas i planen!
Rödgröna hälsningar
Styrelsen för Demokratisk Vänster
Vaddå cykelkommun?
Magle Lilla Kyrkogata 14 februari 11.00 (ca)
Här kommer två bilder från Lunds kommun – en kommun som gärna kallar sig ”cykelkommun”.
Den första bilden Magle Lilla Kyrkogata, del av det lila huvudcykelstråket österut mot Södra Sandby. Oframkomligt (alternativt livsfarligt) för cyklister på grund av utebliven snöröjning och fylld av snömodd. Många, många timmar efter senaste snöfall.
Den andra bilden också lila huvudcykelstråket, nu på Hardebergaspåret. Omöjligt att komma fram till fots och på cykel på grund av översvämning. Mitt på dagen. Hur länge cykelvägen befunnit sig i detta skick ska jag låta vara osagt. Men förmodligen sedan snösmältningen något dygn innan bilden togs.
Tror någon att bilvägen till Södra Sandby skulle tillåtas vara oframkomlig för motorfordon till långt fram på dagen på grund av utebliven snöröjning? Eller rentav i flera dagar? Tror någon att bilvägen av väghållaren under loppet av ett halvt dygn eller mera skulle låta bli att åtgärda en översvämning som höll vägen avstängd för all biltrafik?
Vaddå ”cykelkommun”?
Ulf Nymark
Den första bilden Magle Lilla Kyrkogata, del av det lila huvudcykelstråket österut mot Södra Sandby. Oframkomligt (alternativt livsfarligt) för cyklister på grund av utebliven snöröjning och fylld av snömodd. Många, många timmar efter senaste snöfall.
Den andra bilden också lila huvudcykelstråket, nu på Hardebergaspåret. Omöjligt att komma fram till fots och på cykel på grund av översvämning. Mitt på dagen. Hur länge cykelvägen befunnit sig i detta skick ska jag låta vara osagt. Men förmodligen sedan snösmältningen något dygn innan bilden togs.
Tror någon att bilvägen till Södra Sandby skulle tillåtas vara oframkomlig för motorfordon till långt fram på dagen på grund av utebliven snöröjning? Eller rentav i flera dagar? Tror någon att bilvägen av väghållaren under loppet av ett halvt dygn eller mera skulle låta bli att åtgärda en översvämning som höll vägen avstängd för all biltrafik?
Vaddå ”cykelkommun”?
Ulf Nymark
Hardebergaspåret i höjd med Mårtens Fälad,
23 februari kl 11.00 (ca)
Årsmöte i byalaget av Gunnar Stensson
Pågatågshållplats och bevarande av seniorernas Träffpunkt prioriteras i Klostergården.
Måndagen 20/2 genomförde Klostergårdens byalag sitt årsmöte. Det var välbesökt och debatten blev livlig och långvarig.
Utbyggnaden av järnvägen till Högevalls-badet gör det möjligt att åter bygga en hållplats vid Åkerlund och Rausings väg. Ett litet meningsutbyte handlade om vad den gamla hållplatsen hade haft för namn. Höjebro mölla, var det nog.
Hållplatsen kommer att ha stor betydelse för Klostergårdsbornas arbetspendling till Malmö, liksom till orter norr om Lund. Den kommer att vara till nytta också vid större arrangemang i Arenan.
Industriområdet kommer att kunna försörjas med järnvägstransporter.
Förlängningen av Åkerlund och Rausings väg över Höjeådalen till väg 108 blir onödig och kan stoppas.
Stort intresse ägnades dessa infrastrukturfrågor.
Men också nedläggningen av seniorernas Träffpunkt på Vårvädersvägen engagerade. Byalaget beslöt att söka samarbete med PRO och andra organisationer för att stoppa Vård- och omsorgsnämndens beslut att stänga Träffpunkten vid midsommar för att sedan skapa en ny Träffpunkt med ett mer centralt läge någon gång i framtiden.
Ett glapp på ett par år skulle drabba de äldre mycket hårt. Besparingen blir bara drygt 200 000 kronor, vilket motsvarar en liten del av den höjning av politikerarvodena som nyligen bestämdes. Politikerna skor sig på allmänhetens bekostnad, var den allmänna meningen.
Måndagen 20/2 genomförde Klostergårdens byalag sitt årsmöte. Det var välbesökt och debatten blev livlig och långvarig.
Utbyggnaden av järnvägen till Högevalls-badet gör det möjligt att åter bygga en hållplats vid Åkerlund och Rausings väg. Ett litet meningsutbyte handlade om vad den gamla hållplatsen hade haft för namn. Höjebro mölla, var det nog.
Hållplatsen kommer att ha stor betydelse för Klostergårdsbornas arbetspendling till Malmö, liksom till orter norr om Lund. Den kommer att vara till nytta också vid större arrangemang i Arenan.
Industriområdet kommer att kunna försörjas med järnvägstransporter.
Förlängningen av Åkerlund och Rausings väg över Höjeådalen till väg 108 blir onödig och kan stoppas.
Stort intresse ägnades dessa infrastrukturfrågor.
Men också nedläggningen av seniorernas Träffpunkt på Vårvädersvägen engagerade. Byalaget beslöt att söka samarbete med PRO och andra organisationer för att stoppa Vård- och omsorgsnämndens beslut att stänga Träffpunkten vid midsommar för att sedan skapa en ny Träffpunkt med ett mer centralt läge någon gång i framtiden.
Ett glapp på ett par år skulle drabba de äldre mycket hårt. Besparingen blir bara drygt 200 000 kronor, vilket motsvarar en liten del av den höjning av politikerarvodena som nyligen bestämdes. Politikerna skor sig på allmänhetens bekostnad, var den allmänna meningen.
Trafik- och säkerhetspolitik av Lucifer
I veckan utspelades i Köpenhamn ett klassiskt politiskt lärostycke. 
Statsminister Helle Thorning Schmidt förklarade att det blir ingen ”betalingsring”, dvs trängselskatt i Köpenhamn trots att det ingick i regerings-förklaringen underskriven av S, SF och R (adikale). Det är SF som varit pådrivande för en trängselskatt och återtåget nu var ännu ett bakslag för SF som har fått ge upp allt de begärt och nu måste fråga sig varför de överhuvud är med i regeringen.
Varför blev det så här? Förklaringen får nog anses vara bristande vilja och mod att gå emot bilistlobbyn. Den är inte i majoritet, men den hade stöd av alla de borgerliga partierna, av alla Köpenhamns dagstidningar och de vanliga motorintressena och därutöver av de socialdemokratiska borgmästarna i Köpenhamns grannkommuner på västkanten. De rymmer just de bilister som tar bilen till jobbet i centrum var arbetsdag. Bland Köpenhamnsborna själva fanns det en, låt vara tveksam men dock, majoritet för trängselskatt och den hade säkert stärkts om man getts en chans att pröva på. Men inför utsikten till en socialdemokratisk katastrof vid nästa kommunalval i kranskommunerna gav regeringen upp.
Helle Thorning-Schmidts regering har inte precis varit så framgångsrik. Som i Sverige är borgarna överlägsna i media och har nu i ett halvt år orerat om löftesbrott. Jo, radikalerna har haft veto mot alla progressiva förslag. Därutöver är regeringsunderlaget i sig skakigt där R har kunnat bestämma om ekonomin. Det är tur att Enhetslistan, det mest utpräglade vänsterparti man hittar i nordisk politik, har varit så vänligt och stödjande.
Carl Bildt, en säkerhetsrisk
Än en gång kommer det fram uppgifter om Bildt som väl inte är helt nya, men som inte precis brukar lyftas fram. I ett par månader har det förvisso talats om hans affärsintressen i afrikansk oljeutvinning och hans därav följande medgörlighet för afrikanska diktaturer. Av och till gör han utspel som inte är i Sveriges intresse. som t.ex. när han jämförde Putin med Hitler och när han ställde upp för det aggressiva Georgien och backar upp ukrainska intressen som vill ha landet med i Nato. Det är Karl XII-idéer på nytt. Men kritik tycks inte bita – borgarna beundrar Carl Bildt, den svenske Kissinger, ständigt på väg mellan Bryssel, Washington, Rom etc. Kör han sitt eget lopp? Ja men han är ju så kompetent tycker den borgerliga offentligheten.
Nej, det var väl närmast Palme som vågade säga till, nämligen när Bildt alldeles i slutet av Ubåtskommissionens arbete 1981 for till USA för att tala med den amerikanska underrättelsetjänsten. Jag talar med vem jag vill, svarade Bildt, och väckte beundran för att han vågade stå upp mot Palme.
Det som för mig talar tydligast om Bildt är dock något annat. Det är hans fleråriga arbete som styrelseledamot i Rand Corporation, Santa Monica, USA. Rand är flera saker på en gång. Det är ett vetenskapligt centrum med framstående forskning och utveckling inom operationsanalys, spelteori etc. Men det är också USA:s främsta tankesmedja när det gäller militär strategi. Här verkade klassiska namn som Albert Wohlstetter och Herman Kahn, här utvecklades teorierna för MAD, Mutual Assured Destruction. Här gjordes den amerikanska krigsmaktens planer upp för Vietnamkriget. Rand ledde inte den amerikanska krigsmakten i fält, men stod för det avgörande tankearbetet. I den meningen är det en modern motsvarighet till den tyska krigsmaktens klassiska intellektuella centrum, Generalstaben. Bildt var den första och såvitt känt enda icke-amerikanska styrelsemedlemmen och var kvar så sent som 2005.
Entusiast för Irakkriget
Här blev Carl Bildt 2002 rekryterad till CLI, Kommittén för befrielsen av Irak. Han satte omedelbart igång med att tala för krig mot Irak, bl.a. genom artiklar i New York Times. Man var nära förbunden med en lite äldre systerorganisation. PNAC, Project for the New American Century, med ledande namn som Richard Perle, Paul Wolfowitz, Donald Kagan och William Kristol. Det var helt enkelt kärnan av den neokonservativa grupp som påverkade Bush att starta Irakkriget.
Jaha, kan man säga, Bildt vistades i kretsen av vår tids mest briljanta militär-politiska strateger och bör rimligen ha betraktats som deras intellektuelle jämlike, Det är väl hedrande för lilla Sverige att ha en sådan man inom sina gränser? Javisst och Bildt har förstås rätt till sina åsikter. Men det är naturligtvis en skandal av stora mått att denne man görs till svensk utrikesminister. Bildtaffären är en Reinfeldtaffär. Det är ofattbart att Donald Rumfeldts kompis och en ihärdig anhängare av Irakkriget sätts som utrikesminister för Sverige.
Jag har ingen aning om vad det kan finnas för hemliga papper på Bildts aktiviteter och vad Wikileaks har att komma med. Man får väl förmoda att Säpo förhör honom. Men oberoende av det är det hög tid för oppositionen i riksdagen att kräva hans omedelbara avgång.
Statsminister Helle Thorning Schmidt förklarade att det blir ingen ”betalingsring”, dvs trängselskatt i Köpenhamn trots att det ingick i regerings-förklaringen underskriven av S, SF och R (adikale). Det är SF som varit pådrivande för en trängselskatt och återtåget nu var ännu ett bakslag för SF som har fått ge upp allt de begärt och nu måste fråga sig varför de överhuvud är med i regeringen.Varför blev det så här? Förklaringen får nog anses vara bristande vilja och mod att gå emot bilistlobbyn. Den är inte i majoritet, men den hade stöd av alla de borgerliga partierna, av alla Köpenhamns dagstidningar och de vanliga motorintressena och därutöver av de socialdemokratiska borgmästarna i Köpenhamns grannkommuner på västkanten. De rymmer just de bilister som tar bilen till jobbet i centrum var arbetsdag. Bland Köpenhamnsborna själva fanns det en, låt vara tveksam men dock, majoritet för trängselskatt och den hade säkert stärkts om man getts en chans att pröva på. Men inför utsikten till en socialdemokratisk katastrof vid nästa kommunalval i kranskommunerna gav regeringen upp.
Helle Thorning-Schmidts regering har inte precis varit så framgångsrik. Som i Sverige är borgarna överlägsna i media och har nu i ett halvt år orerat om löftesbrott. Jo, radikalerna har haft veto mot alla progressiva förslag. Därutöver är regeringsunderlaget i sig skakigt där R har kunnat bestämma om ekonomin. Det är tur att Enhetslistan, det mest utpräglade vänsterparti man hittar i nordisk politik, har varit så vänligt och stödjande.
Carl Bildt, en säkerhetsrisk
Än en gång kommer det fram uppgifter om Bildt som väl inte är helt nya, men som inte precis brukar lyftas fram. I ett par månader har det förvisso talats om hans affärsintressen i afrikansk oljeutvinning och hans därav följande medgörlighet för afrikanska diktaturer. Av och till gör han utspel som inte är i Sveriges intresse. som t.ex. när han jämförde Putin med Hitler och när han ställde upp för det aggressiva Georgien och backar upp ukrainska intressen som vill ha landet med i Nato. Det är Karl XII-idéer på nytt. Men kritik tycks inte bita – borgarna beundrar Carl Bildt, den svenske Kissinger, ständigt på väg mellan Bryssel, Washington, Rom etc. Kör han sitt eget lopp? Ja men han är ju så kompetent tycker den borgerliga offentligheten.
Nej, det var väl närmast Palme som vågade säga till, nämligen när Bildt alldeles i slutet av Ubåtskommissionens arbete 1981 for till USA för att tala med den amerikanska underrättelsetjänsten. Jag talar med vem jag vill, svarade Bildt, och väckte beundran för att han vågade stå upp mot Palme.
Det som för mig talar tydligast om Bildt är dock något annat. Det är hans fleråriga arbete som styrelseledamot i Rand Corporation, Santa Monica, USA. Rand är flera saker på en gång. Det är ett vetenskapligt centrum med framstående forskning och utveckling inom operationsanalys, spelteori etc. Men det är också USA:s främsta tankesmedja när det gäller militär strategi. Här verkade klassiska namn som Albert Wohlstetter och Herman Kahn, här utvecklades teorierna för MAD, Mutual Assured Destruction. Här gjordes den amerikanska krigsmaktens planer upp för Vietnamkriget. Rand ledde inte den amerikanska krigsmakten i fält, men stod för det avgörande tankearbetet. I den meningen är det en modern motsvarighet till den tyska krigsmaktens klassiska intellektuella centrum, Generalstaben. Bildt var den första och såvitt känt enda icke-amerikanska styrelsemedlemmen och var kvar så sent som 2005.
Entusiast för Irakkriget
Här blev Carl Bildt 2002 rekryterad till CLI, Kommittén för befrielsen av Irak. Han satte omedelbart igång med att tala för krig mot Irak, bl.a. genom artiklar i New York Times. Man var nära förbunden med en lite äldre systerorganisation. PNAC, Project for the New American Century, med ledande namn som Richard Perle, Paul Wolfowitz, Donald Kagan och William Kristol. Det var helt enkelt kärnan av den neokonservativa grupp som påverkade Bush att starta Irakkriget.
Jaha, kan man säga, Bildt vistades i kretsen av vår tids mest briljanta militär-politiska strateger och bör rimligen ha betraktats som deras intellektuelle jämlike, Det är väl hedrande för lilla Sverige att ha en sådan man inom sina gränser? Javisst och Bildt har förstås rätt till sina åsikter. Men det är naturligtvis en skandal av stora mått att denne man görs till svensk utrikesminister. Bildtaffären är en Reinfeldtaffär. Det är ofattbart att Donald Rumfeldts kompis och en ihärdig anhängare av Irakkriget sätts som utrikesminister för Sverige.
Jag har ingen aning om vad det kan finnas för hemliga papper på Bildts aktiviteter och vad Wikileaks har att komma med. Man får väl förmoda att Säpo förhör honom. Men oberoende av det är det hög tid för oppositionen i riksdagen att kräva hans omedelbara avgång.
Statsterror av Gunnar Stensson
Irans mordförsök på israeliska ambassadtjänstemän i Tbilisi, New Delhi och Bangkok fördöms i skarpa ordalag i Israel och hela västvärlden.
Irans statsterror måste fördömas, skriver Gideon Levy i Haaretz 16/2. Men de israeliska morden på iranska kärntekniker är lika oacceptabla. Oacceptabla är också de israeliska morden på palestinier som utpekas som terrorister.
232 sådana mord utfördes de åtta åren mellan intifadan och invasionen i Gaza. Bilateralt mördades samtidigt 150 andra palestinier, mest kvinnor och barn.
Avståndstagandet från statsterror, mord som genomförs av stater, måste vara generellt. Allt annat vore dubbelmoral.
Gideon Levy är i första hand kritisk mot israelisk dubbelmoral, men också mot amerikansk och västerländsk.
USA skickar drones mot föreställda fiender i hela världen. USA:s drones dödar inte bara de som utsetts till offer utan också dussintals andra människor i deras närhet.
Drones kan programmeras. Det händer också att någon sitter på ett kontor vid en skärm och styr dem mot målet.
Det skulle vara fullt möjligt att sätta smarta tio-åringar vid skärmen och låta dem utplåna islamister, spränga bilar och bomba hus. De skulle kanske tycka det vore kul. Och få beröm dessutom när bilarna och kropparna flyger i luften. Det skulle kanske inte ens göra dem våldsbenägna i allmänhet. Därför är jag mot tv-spel.
Jonas Sjöstedt framhåller att Israel är en demokrati, om än med stora brister. Det gör han med rätta, eftersom Gideon Levy annars inte skulle ha möjlighet att offentligt kritisera israelisk dubbelmoral.
Irans statsterror måste fördömas, skriver Gideon Levy i Haaretz 16/2. Men de israeliska morden på iranska kärntekniker är lika oacceptabla. Oacceptabla är också de israeliska morden på palestinier som utpekas som terrorister.
232 sådana mord utfördes de åtta åren mellan intifadan och invasionen i Gaza. Bilateralt mördades samtidigt 150 andra palestinier, mest kvinnor och barn.
Avståndstagandet från statsterror, mord som genomförs av stater, måste vara generellt. Allt annat vore dubbelmoral.
Gideon Levy är i första hand kritisk mot israelisk dubbelmoral, men också mot amerikansk och västerländsk.
USA skickar drones mot föreställda fiender i hela världen. USA:s drones dödar inte bara de som utsetts till offer utan också dussintals andra människor i deras närhet.
Drones kan programmeras. Det händer också att någon sitter på ett kontor vid en skärm och styr dem mot målet.
Det skulle vara fullt möjligt att sätta smarta tio-åringar vid skärmen och låta dem utplåna islamister, spränga bilar och bomba hus. De skulle kanske tycka det vore kul. Och få beröm dessutom när bilarna och kropparna flyger i luften. Det skulle kanske inte ens göra dem våldsbenägna i allmänhet. Därför är jag mot tv-spel.
Jonas Sjöstedt framhåller att Israel är en demokrati, om än med stora brister. Det gör han med rätta, eftersom Gideon Levy annars inte skulle ha möjlighet att offentligt kritisera israelisk dubbelmoral.
Vänsterpartimotion
I veckan lämnade Vänsterpartiet in en motion till kommunfullmäktige om att använda tomträtt. Vi vill därmed skapa något av ett Lex Paulsson i Lund. I stället för att sälja mark till fastighetsbolag som utan att blinka bryter avtal om hyresrätter, eller lika oblygt säljer marken vidare i spekulationssyfte, kan kommunen fortsatt äga marken, men upplåta den i långa kontrakt. Nedan motionstexten i sin helhet.
Ann Schlyter
Mats Olsson
Hanna Gunnarsson
Ann Schlyter
Mats Olsson
Hanna Gunnarsson
Lunds utveckling hotas av att bostadsbyggandet går i stå. Ska ungdomar och studenter kunna få bostad i Lund krävs någon form av socialt bostadspolitik. I en stad med en rörlig befolkning är det speciellt allvarligt när produktion av hyresrätter minskar eller när hyresrätter omvandlas till bostadsrätter. I dag finns inga statliga medel eller garantier med vars hjälp man kan styra bostadsbyggandet mot billigare hus och hyresrätter. Kommunalpolitiskt finns få kraftfulla åtgärder att ta till för att förbilliga byggandet, men med en aktiv markpolitik kan man öka bostadsbyggandet och därmed marknadsutbudet, samt motverka segregation på bostadsmarknaden. Det är därför viktigt att kommunen aktivt och långsiktigt håller en markreserv.
Med detaljplaneinstitutet har kommunen planmonopol och kan bestämma var hus får byggas och hur höga de får vara. Men med detaljplanen kan man inte reglera upplåtelseformen i bostadsbyggandet. Kommuner har då försökt reglera detta i exploateringsavtal.
Tyvärr är lagstiftningen otydlig i vad mån exploateringsavtal gäller efter vidareförsäljning och ny ägare. Istället för nya bostäder har vi i Lund sett hur tidigare kommunal mark säljs vidare med stora spekulationsvinster. Vi har också fått se hur köpare omedelbart brutit kontrakt om hyresrätter med kommunen och istället byggt bostadsrätter.
Upphandlingsreglerna innebär att enskilda aktörer inte får gynnas, inte ens allmännyttiga. Försäljning av mark skall enligt lagen ske till marknadspris. Höga markpriser fördyrar de blivande bostäderna. Den enklaste och säkraste vägen att styra bebyggelsen mot inte allt för dyra hyresrätter är att använda tomträttsinstitutet. Då sprids kostanden för marken ut genom årliga tomträttsavgifter till kommunen, och markpriset slår inte så hårt på hyror och avgifter i nyproduktionen.
Tomträtt är ett möjligt sätt att styra vilken typ av bebyggelse som ska komma till stånd, vilket påpekas i Boverkets rapport 2011:26. Upphandlingsreglerna blir knappast tillämpliga eftersom marken enbart hyrs ut, men affären får självklart inte gynna någon enskild; då gäller statsstödsreglerna. Det viktiga är att tomträttsavtalet innehåller villkor för markens utnyttjande även om tomträtten säljs till annan ägare. Det finns alltså tre avgörande argument för Lunds kommun att använda tomträtt: Kostnaderna för nyproduktion av bostäder hålls nere, markspekulation undviks och avsedd upplåtelseform tryggas för framtiden.
Vi föreslår att Lunds kommun upplåter mark för bostadsändamål med tomträtt.
Med detaljplaneinstitutet har kommunen planmonopol och kan bestämma var hus får byggas och hur höga de får vara. Men med detaljplanen kan man inte reglera upplåtelseformen i bostadsbyggandet. Kommuner har då försökt reglera detta i exploateringsavtal.
Tyvärr är lagstiftningen otydlig i vad mån exploateringsavtal gäller efter vidareförsäljning och ny ägare. Istället för nya bostäder har vi i Lund sett hur tidigare kommunal mark säljs vidare med stora spekulationsvinster. Vi har också fått se hur köpare omedelbart brutit kontrakt om hyresrätter med kommunen och istället byggt bostadsrätter.
Upphandlingsreglerna innebär att enskilda aktörer inte får gynnas, inte ens allmännyttiga. Försäljning av mark skall enligt lagen ske till marknadspris. Höga markpriser fördyrar de blivande bostäderna. Den enklaste och säkraste vägen att styra bebyggelsen mot inte allt för dyra hyresrätter är att använda tomträttsinstitutet. Då sprids kostanden för marken ut genom årliga tomträttsavgifter till kommunen, och markpriset slår inte så hårt på hyror och avgifter i nyproduktionen.
Tomträtt är ett möjligt sätt att styra vilken typ av bebyggelse som ska komma till stånd, vilket påpekas i Boverkets rapport 2011:26. Upphandlingsreglerna blir knappast tillämpliga eftersom marken enbart hyrs ut, men affären får självklart inte gynna någon enskild; då gäller statsstödsreglerna. Det viktiga är att tomträttsavtalet innehåller villkor för markens utnyttjande även om tomträtten säljs till annan ägare. Det finns alltså tre avgörande argument för Lunds kommun att använda tomträtt: Kostnaderna för nyproduktion av bostäder hålls nere, markspekulation undviks och avsedd upplåtelseform tryggas för framtiden.
Vi föreslår att Lunds kommun upplåter mark för bostadsändamål med tomträtt.
Arktiskt vid Höje å, sedan plötsligt vår av Gunnar Stensson
Måndag. Väldiga, tre decimeter tjocka isflak tornar upp sig över varandra och blixtrar i solskenet. Ett par av dem har parkerat sig tvärs över promenadvägen längs Kvarndammen, på vars yta stora isflak flyter medan flockarna av bläsänder med purpurröda huvuden simmar mellan dem, som om de befann sig i Norra ishavet, dit de snart kommer att återvända.
Detta berättar jag främst för deltagare i söndagens blöta och hala, men intressanta vandring. Ett par av dem hade fått kännedom om vandringen tack vare annonsen i Veckobladet 5. De är säkert intresserade av att höra hur det blev dagen efter.
I söndags sköljde det bruna vattnet från Lunds gatubrunnar ner genom dagvattensutsläppet vid järnvägsbron. Isknölar, regnvatten och gyttjiga pölar gjorde det svårt att gå. En av oss måste avstå från att fullfölja på grund av benskörhet.
Kvarnrännan var överfull med vatten, liksom åkerrenen söder om ån. Visst, tjälen fanns kvar under vattnet, annars hade vi inte kunnat ta oss fram. Över håvbryggan vid byggplatsen Källby Äng forsade brunt vatten. Så var det alltså när vi vandrade i söndags.
I morse, efter en kall natt, hade vattenmassorna försvunnit ut i Lomma- bukten. Vattenytan hade sänkts drygt en halv meter. Vattnet som fanns kvar var fruset.
Det hade haglat under natten och de vita hagelkornen låg och lyste i det klara solskenet.
I soluppgången gick jag längs dammarna. Videträden och pilarna som stått i vatten dagen innan var nu prydda med ringar av glänsande is ett stycke upp på stammarna.
En stor häger stod orörlig på en av betongbalkarna i Långa dammen och tittade efter någon liten fisk att hugga.
Vid Rinnebäckens mynning låg stora gulvita sandbankar. Jag var spänd på om bron över ån, som på söndagen varit omgiven av meterdjupt vatten, nu skulle vara möjlig att beträda.
Och visst var den det! Bara torr is och fast mark, hård som cement under gräset. All snö borta från åkrarna men blank is mellan tiltorna.
Det finns mer att berätta, men utrymmet är begränsat. Någon ny tur är inte planerad omedelbart, men kolla i Veckobladet. Vi annonserar.
Tisdag. Gryning i vitt landskap, svarta spår i smältande snö.
Onsdag. Grått, milt och kladdigt.
Torsdag. Efter nattens regn forsar vattnet åter genom det översvämmade landskapet. Hård blåst. De tjocka isflaken flyter grå omkring på den smutsiga vattenytan och smälter snabbt. Sen kommer solen.
Detta berättar jag främst för deltagare i söndagens blöta och hala, men intressanta vandring. Ett par av dem hade fått kännedom om vandringen tack vare annonsen i Veckobladet 5. De är säkert intresserade av att höra hur det blev dagen efter.
I söndags sköljde det bruna vattnet från Lunds gatubrunnar ner genom dagvattensutsläppet vid järnvägsbron. Isknölar, regnvatten och gyttjiga pölar gjorde det svårt att gå. En av oss måste avstå från att fullfölja på grund av benskörhet.
Kvarnrännan var överfull med vatten, liksom åkerrenen söder om ån. Visst, tjälen fanns kvar under vattnet, annars hade vi inte kunnat ta oss fram. Över håvbryggan vid byggplatsen Källby Äng forsade brunt vatten. Så var det alltså när vi vandrade i söndags.
I morse, efter en kall natt, hade vattenmassorna försvunnit ut i Lomma- bukten. Vattenytan hade sänkts drygt en halv meter. Vattnet som fanns kvar var fruset.
Det hade haglat under natten och de vita hagelkornen låg och lyste i det klara solskenet.
I soluppgången gick jag längs dammarna. Videträden och pilarna som stått i vatten dagen innan var nu prydda med ringar av glänsande is ett stycke upp på stammarna.
En stor häger stod orörlig på en av betongbalkarna i Långa dammen och tittade efter någon liten fisk att hugga.
Vid Rinnebäckens mynning låg stora gulvita sandbankar. Jag var spänd på om bron över ån, som på söndagen varit omgiven av meterdjupt vatten, nu skulle vara möjlig att beträda.
Och visst var den det! Bara torr is och fast mark, hård som cement under gräset. All snö borta från åkrarna men blank is mellan tiltorna.
Det finns mer att berätta, men utrymmet är begränsat. Någon ny tur är inte planerad omedelbart, men kolla i Veckobladet. Vi annonserar.
Tisdag. Gryning i vitt landskap, svarta spår i smältande snö.
Onsdag. Grått, milt och kladdigt.
Torsdag. Efter nattens regn forsar vattnet åter genom det översvämmade landskapet. Hård blåst. De tjocka isflaken flyter grå omkring på den smutsiga vattenytan och smälter snabbt. Sen kommer solen.
Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet
Motion till DV:s årsmöte 2012
Bakgrunden till bildandet av dels Vägval Vänster och dels Demokratisk Vänster var den utveckling mot en mer sekteristisk politik och olika, i våra ögon, odemokratiska metoder, som ledde till att många medlemmar kände sig utfrysta och lämnade Vänsterpartiet. I Lund upprördes många när Karin Svensson-Smith med kuppartade metoder avpolleterades från riksdagslistan och av partiets ovilja att stödja Veckobladet. Incitament att bilda ny vänsterorganisation symboliseras av valet av Ohly som ny partiledare.
Idag är situationen annorlunda. Många av de mest sekteristiska och tongivande medlemmarna har förlorat sitt inflytande eller lämnat organisationen. Det märks speciellt i Lund. I och med valet av Jonas Sjöstedt till ny partiledare finns det anledning att hoppas på en ny linje i partiets politik och att det blir högre i tak för olika åsikter. Han har också markerat att miljö- och klimatfrågorna ska få en tydligare profil. Det bör ju uppfattas positivt inom DV som karaktäriserar sig som ett rödgrönt parti.
Jag möter ofta människor utanför DV som ställer frågan idag om skillnaden mellan Vänsterpartiet och DV. Jag har svårt att svara på frågan. Det fanns säkert en förhoppning hos de som bildade DV att partiet skulle locka fler att gå in i partiet. Tyvärr har det snarast gått åt andra hållet. Frågan är om DV kan växa ytterligare och om DV överlever näst val. I detta läge vill jag istället förespråka att vi ansluter oss till Vänsterpartiet och därmed markerar att vi stödjer Vänsterpartiets nya ledning och förhoppningsvis också den nya politiska inriktning som detta innebär. Om merparten av medlemmarna, som alla är politiskt mycket rutinerade och duktiga, ansluter sig till Vänsterpartiet i Lund skulle det medföra stort inflytande lokalt och en signal att vi har förhoppningar om ett större och bättre Vänsterparti.
Bengt Hall
Styrelsens synpunkter och förslag med anledning av Bengt Halls motion ”Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet”
Bengt Hall väcker i sin motion frågan om Demokratisk Vänsters framtidsutsikter. Styrelsen delar uppfattningen att frågan måste diskuteras under verksamhetsåret. Därför har vi också i verksamhetsplanen för år 2012 (se t ex ”Slutord”) föreslagit att en sådan diskussion förs under verksamhetsåret för att ett ställningstagande ska kunna göras i god tid före valet år 2014. Årsmötet år år 2012 är därför en utmärkt startpunkt för en sådan diskussion.
Vi vill dock framhålla att det i första hand är DV:s medlemsutveckling och frånvaron av ett genombrott i kommunalpolitiken, som föranleder en sådan diskussion. Huruvida partiledarbytet i Vänsterpartiet också innebär en förnyelse av politiken återstår att se. Vänsterpartiets politiska inriktning har historiskt sett inte alltid varit identisk med dess partiledares.
Motionären tycks också mena att om DV inte ställer upp i valet 2014 och/eller upplöses skulle detta avsevärt stärka Vänsterpartiet. Detta är långt ifrån någon självklarhet. En upplösning av DV som parti kan mycket väl innebära en organisatorisk försvagning av den samlade vänstern, eftersom, så vitt styrelsen kan bedöma, merparten av våra medlemmar inte tidigare varit partipolitiskt organiserade. Med andra ord kan Vänsterpartiet inte förutsättas vara ett självklart alternativ för de medlemmar som känner sig politiskt hemlösa vid en eventuell upplösning av DV.
Informationsvis citerar vi DV:s stadgar § 17 som behandlar partiets upplösning:
”För beslut om upplösande av partiet fordras minst två tredjedelar av de avgivna rösterna på två efter varandra följande årsmöten, varav ett skall vara ordinarie. Ev. tillgångar skall då användas till ett med partiets syften förenligt ändamål.”
Styrelsen för Demokratisk Vänster
Förslag:
Årsmötet diskuterar de frågor som motionären väcker och ger direktiv/vägledning om vidare handläggning av frågan om DV:s framtid
Idag är situationen annorlunda. Många av de mest sekteristiska och tongivande medlemmarna har förlorat sitt inflytande eller lämnat organisationen. Det märks speciellt i Lund. I och med valet av Jonas Sjöstedt till ny partiledare finns det anledning att hoppas på en ny linje i partiets politik och att det blir högre i tak för olika åsikter. Han har också markerat att miljö- och klimatfrågorna ska få en tydligare profil. Det bör ju uppfattas positivt inom DV som karaktäriserar sig som ett rödgrönt parti.
Jag möter ofta människor utanför DV som ställer frågan idag om skillnaden mellan Vänsterpartiet och DV. Jag har svårt att svara på frågan. Det fanns säkert en förhoppning hos de som bildade DV att partiet skulle locka fler att gå in i partiet. Tyvärr har det snarast gått åt andra hållet. Frågan är om DV kan växa ytterligare och om DV överlever näst val. I detta läge vill jag istället förespråka att vi ansluter oss till Vänsterpartiet och därmed markerar att vi stödjer Vänsterpartiets nya ledning och förhoppningsvis också den nya politiska inriktning som detta innebär. Om merparten av medlemmarna, som alla är politiskt mycket rutinerade och duktiga, ansluter sig till Vänsterpartiet i Lund skulle det medföra stort inflytande lokalt och en signal att vi har förhoppningar om ett större och bättre Vänsterparti.
Bengt Hall
Styrelsens synpunkter och förslag med anledning av Bengt Halls motion ”Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet”
Bengt Hall väcker i sin motion frågan om Demokratisk Vänsters framtidsutsikter. Styrelsen delar uppfattningen att frågan måste diskuteras under verksamhetsåret. Därför har vi också i verksamhetsplanen för år 2012 (se t ex ”Slutord”) föreslagit att en sådan diskussion förs under verksamhetsåret för att ett ställningstagande ska kunna göras i god tid före valet år 2014. Årsmötet år år 2012 är därför en utmärkt startpunkt för en sådan diskussion.
Vi vill dock framhålla att det i första hand är DV:s medlemsutveckling och frånvaron av ett genombrott i kommunalpolitiken, som föranleder en sådan diskussion. Huruvida partiledarbytet i Vänsterpartiet också innebär en förnyelse av politiken återstår att se. Vänsterpartiets politiska inriktning har historiskt sett inte alltid varit identisk med dess partiledares.
Motionären tycks också mena att om DV inte ställer upp i valet 2014 och/eller upplöses skulle detta avsevärt stärka Vänsterpartiet. Detta är långt ifrån någon självklarhet. En upplösning av DV som parti kan mycket väl innebära en organisatorisk försvagning av den samlade vänstern, eftersom, så vitt styrelsen kan bedöma, merparten av våra medlemmar inte tidigare varit partipolitiskt organiserade. Med andra ord kan Vänsterpartiet inte förutsättas vara ett självklart alternativ för de medlemmar som känner sig politiskt hemlösa vid en eventuell upplösning av DV.
Informationsvis citerar vi DV:s stadgar § 17 som behandlar partiets upplösning:
”För beslut om upplösande av partiet fordras minst två tredjedelar av de avgivna rösterna på två efter varandra följande årsmöten, varav ett skall vara ordinarie. Ev. tillgångar skall då användas till ett med partiets syften förenligt ändamål.”
Styrelsen för Demokratisk Vänster
Förslag:
Årsmötet diskuterar de frågor som motionären väcker och ger direktiv/vägledning om vidare handläggning av frågan om DV:s framtid
Reservation mot Tekniska nämndens beslut 210120215 angående trafikplats Ideon av Karin Svensson Smith
Nedan publiceras den reservarion som Karin Svensson Smith lämnat in. För den som vill fördjupa sig i ärendet finns här länkar till den ursprungliga fyrpartiskrivelsen och tjänstesvaret på denna
Tekniska nämndens majoritet beslutade att avvisa den rödgröna skrivelse som föreslog att kommunen skulle planera för minskad biltrafik så att nya motorvägsavfart söder om nuvarande Norra E22-avfart skulle kunna undvikas. Trafikverket håller på med att utreda om det behövs en ny avfart för att länka av trafik väster om E22 mot Ideonområdet.
Lunds kommunfullmäktige antog den 26 augusti 2010 nya klimatmål för Lunds kommun som innebär att till år 2020 ska utsläppen av växthusgaser i kommunen ha halverats i jämförelse med 1990. Ett av kommunens planeringsmål för Brunnshög/ Lund NE är att det transporterna till och från området ska vara max 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång/cykel.
Trafikverket utreder eventuella förändringar av det vägnät som det är ansvarigt för. Hur stor trafikvolym och hur den fördelas mellan olika transportslag i det kommunala vägnätet styrs emellertid av beslut i vår egen kommun. Det är därför mycket passivt av tekniska nämndens majoritet att avslå förslag på åtgärder som Lunds kommun råder över med hänvisning till en pågående förstudie i trafikverket.
I tjänsteskrivelsen hänvisas till trafiksimuleringar från 2008 som underlag för en förstärkning av vägkapaciteten. Det finns i tjänsteskrivelsen ingen redovisning av vad kollektivtrafikfält på E22 kan betyda för vilken trafik de nya verksamheterna och de planerade bostäderna kommer att alstra. Detta trots de goda erfarenheter från såväl busskörfältet på Tornavägen som vid motorvägsinfarten till Malmö. Åtgärder vid trafikplatser och andra korsningar särskilt inriktade på buss framhålls som angelägna i Trafikverkets rapport 2012 om transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder.
Trängsel kan hanteras med sänkta hastigheter för bil såsom är fallet bl a vid Tingstadstunneln i Göteborg. I Tyskland, Schweiz, Österrike m fl länder har kmskatt för lastbilar införts som kunnat finansiera utbyggnad av kollektivtrafiken. Antalet och priset på de parkeringar som planeras har erfarenhetsmässigt en mycket stor betydelse för den enskildes val av bil, kollektivtrafik eller cykel. Att transportsystemets kapacitet kan påverkas genom att förnyade parkeringsbestämmelserna framgår också av den trafikverks rapport som nu är ute på remiss. I Lund cyklas det mycket, men oftast korta sträckor. I vilken skulle snabbcykelstråk som reserveras enbart för cykling kunna påverka fördelningen av transporter? Den frågan är knappast belyst i den trafiksimulering från 2008 som hänvisas till i tjänsteskrivelsen. Inte heller framgår hur etableringen av spårvagnstrafik på Lundalänken i kombination med en upprustning av Lund C skulle kunna betyda för människors val av transporter.
Eftersom Nordens största universitet ligger i Lund, som för övrigt utsågs som miljöbästa kommun i Sverige 2011, skulle kunna förväntas att aktuell kunskap togs i bruk i den kommunala processen. Dessutom lär det inte behövas universitetsutbildning för att inse att man knappast minskar biltrafiken genom att bygga ut och ge mer plats åt den.
Lund 17 februari 2012
Karin Svensson Smith (mp)
Lunds kommunfullmäktige antog den 26 augusti 2010 nya klimatmål för Lunds kommun som innebär att till år 2020 ska utsläppen av växthusgaser i kommunen ha halverats i jämförelse med 1990. Ett av kommunens planeringsmål för Brunnshög/ Lund NE är att det transporterna till och från området ska vara max 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång/cykel.
Trafikverket utreder eventuella förändringar av det vägnät som det är ansvarigt för. Hur stor trafikvolym och hur den fördelas mellan olika transportslag i det kommunala vägnätet styrs emellertid av beslut i vår egen kommun. Det är därför mycket passivt av tekniska nämndens majoritet att avslå förslag på åtgärder som Lunds kommun råder över med hänvisning till en pågående förstudie i trafikverket.
I tjänsteskrivelsen hänvisas till trafiksimuleringar från 2008 som underlag för en förstärkning av vägkapaciteten. Det finns i tjänsteskrivelsen ingen redovisning av vad kollektivtrafikfält på E22 kan betyda för vilken trafik de nya verksamheterna och de planerade bostäderna kommer att alstra. Detta trots de goda erfarenheter från såväl busskörfältet på Tornavägen som vid motorvägsinfarten till Malmö. Åtgärder vid trafikplatser och andra korsningar särskilt inriktade på buss framhålls som angelägna i Trafikverkets rapport 2012 om transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder.
Trängsel kan hanteras med sänkta hastigheter för bil såsom är fallet bl a vid Tingstadstunneln i Göteborg. I Tyskland, Schweiz, Österrike m fl länder har kmskatt för lastbilar införts som kunnat finansiera utbyggnad av kollektivtrafiken. Antalet och priset på de parkeringar som planeras har erfarenhetsmässigt en mycket stor betydelse för den enskildes val av bil, kollektivtrafik eller cykel. Att transportsystemets kapacitet kan påverkas genom att förnyade parkeringsbestämmelserna framgår också av den trafikverks rapport som nu är ute på remiss. I Lund cyklas det mycket, men oftast korta sträckor. I vilken skulle snabbcykelstråk som reserveras enbart för cykling kunna påverka fördelningen av transporter? Den frågan är knappast belyst i den trafiksimulering från 2008 som hänvisas till i tjänsteskrivelsen. Inte heller framgår hur etableringen av spårvagnstrafik på Lundalänken i kombination med en upprustning av Lund C skulle kunna betyda för människors val av transporter.
Eftersom Nordens största universitet ligger i Lund, som för övrigt utsågs som miljöbästa kommun i Sverige 2011, skulle kunna förväntas att aktuell kunskap togs i bruk i den kommunala processen. Dessutom lär det inte behövas universitetsutbildning för att inse att man knappast minskar biltrafiken genom att bygga ut och ge mer plats åt den.
Lund 17 februari 2012
Karin Svensson Smith (mp)
Nazister, medlöpare och högerextremister i Lund 1933 – 2012 av Gunnar Stensson
Den 19/1 kritiserade jag i Veckobladet Svante Nordins artikel ”En intellektuell revolution” som publicerades i tidskriften Axess. Bakom den anspråksfulla titeln dolde sig ett främlingsfientligt angrepp på invandringen och det multikulturella samhället, multikulti, som Nordin kallar det.
När jag läste artikeln höll jag just på att läsa Elisabeth Åsbrinks bok ”Och i Wienerwald står träden kvar.” Eftersom den fick Augustpriset i höstas känner många till den.
Jag beslöt att med utgångspunkt från boken fördjupa mig i den svenska främlingsfientlighetens historia och skriva en kort sammanfattning. Jag tog fasta på sakuppgifterna men bokens utomordentliga mänskliga, litterära och politiska förtjänster kan givetvis inte förmedlas i en fragmentarisk sammanfattning. Läs boken!
För att fördjupa mina kunskaper närläste jag vissa avsnitt i Sverker Oredssons ”Lunds universitet under andra världskriget”. Det är en studie som är oerhört rik på väsentlig information. Den borde ägas och läsas av varje lundabo, men också av alla svenska medborgare med anspråk på kunskap om Sverige före och under andra världskriget.
För att få struktur i det rika materialet valde jag att fokusera på den fascistiske och nazistiske ledaren Per Engdahl som var verksam i Lund och Malmö och som kom att fungera som ideologisk ledare för de högerextrema rörelser som växer fram i dagens Europa.
Per Engdahl i Lund
Per Engdahl talade ofta i Lunds Nationella Studentklubb, en nazistisk organisation som samarbetade med Nationalsocialistiska Arbetarpartiet.
På studentklubbens möten handlade det ofta om ”judefrågan”. Per Engdahl formulerade följande politiska program.
1. Förbud mot all judisk invandring.
2. Förbud för judar att besätta ledande poster i stat, samhälle och korporationer.
3. Rätt för regeringen att tillsätta svensk administratör i judiskt företag.
4. Förbud mot äktenskap mellan svenskar och judar.
5. Sammanförande av alla i Sverige bosatta judar i en särskild kolonisation.
I lundanazisternas möten deltog flera uppskattade lundaforskare som genetikern Herman Nilsson-Ehle. Teologiprofessor Odeberg tog upp ”Judefrågan” och Rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg informerade om rasförädling.
1941 grundade Per Engdahl Svensk Opposition. Organisationen var inte bara antisemitisk utan också antikommunistisk. Per Engdahl lyckades gjuta samman de båda tendenserna:
”Folk, som bära mindervärdiga anlag blir lätt bärare av en mindervärdig rörelse. Därför vill Svensk Opposition en raslig sanering som hindrar dylika element att fortplanta sig.”
Till Svensk Opposition kollektivanslöts hela Riksföreningen Sverige-Tyskland, där den svenska högborgerlighetens läkare, jurister och professorer hade samlats för att ”Verka för ett rättvist bedömande av det nya Tyskland”.
Riksföreningen hade en stor avdelning i Lund. Sverker Oredsson presenterar en lång lista på de lundaakademiker som samlades bakom uppropet.
På ett av Riksföreningens möten i AF:s stora sal talade Sven Hedin om ”den svenska vänsterpressens smutskastning mot Adolf Hitler”.
Lundaprofessorn Erik Roth var ordförande i Svensk-Tyska akademiska förbundet som hade 557 medlemmar. Drivande var den tyske titulärprofessorn Walter. Han skrev också mötesreferaten som togs in ordagrant i Sydsvenskan och Lunds Dagblad.
Judar var inte välkomna till Svensk-Tyska akademiska förbundet.
Kårmötet mot ”främlingsimport” den 6 mars 1939
Över 1000 studenter samlades i AF för att kräva att regeringen avvisade 10 judiska läkare som flytt från Tyskland. Mötet antog en resolution som innehöll formuleringen ”En invandring som medför att främmande element upptagas i vårt folk framstår för oss som skadlig och inför framtiden oförsvarbar.”
Sydsvenskan skrev en starkt positiv ledare under rubriken ”Lugn och saklig debatt i frågan om flyktingarna.” Tidningen konstaterade att ”Rasfrågan kom att intaga en viktig del av debatten.” Tidningen ställde sig på studenternas sida: ”Till åtskillnad från många andra veta verkligen Uppsala och Lunds studenter vad de tala om. Det är ytterst dem själva saken gäller.”
Fredrik Böök talar på Lunds studentkårs hälsningsgille 4 oktober 1940.
I augusti 1940 hade Böök skrivit tre artiklar om förhållandena i det av Tyskland ockuperade Danmark Han kallade ockupanterna ”gästerna söderifrån”. Han valdes att tala för att han ställde upp för Nazityskland.
”Att humanismen och de mänskliga värdena identifieras med parlamentarism eller frihandel eller enskild äganderätt eller demokrati eller vetenskaplig renlärighet är ett grovt bedrägeri”, menade han.
Talet hälsades med brakande och långvariga applåder, enligt Lunds Dagblad. Det trycktes i sin helhet i Sydsvenska Dagbladet, Lunds Dagblad och Svenska Dagbladet.
Den socialdemokratiska tidningen Arbetet skrev att studenterna i auditoriet kunde indelas i tre grupper:
1. de som applåderade, därför att de förstod vad Fredrik Böök sagt
2. de som applåderade, därför att de inte förstod vad han sagt samt
3. de som inte applåderade, därför att de förstod vad han sagt.
Svante Nordin skrev om talet i sin biografi över Fredrik Böök 1994: ”Att yttra sig för Tysklands sak var för övrigt en handling av trots, snarare än anpassning.”
Sverker Oredsson ställer frågan: ”Var det modigt att uttala sig för den makt, som tillsammans med bundsförvanter behärskade hela den europeiska kontinenten, en makt för vilken anpassningen i Sverige syntes stor?”
Nazitysklands 10-års-jubileum 1943
Per Engdahl skrev ofta i Riksföreningen Sverige-Tysklands tidskrift. I majnumret 1943 hyllade han Vidkun Quisling som en framstående norsk patriot. Den 29 maj höll föreningen årsmöte på Grand Hotell. Professor Hugo Odeberg talade. Under hösten 1942 hade Riksföreningen fått 400 nya medlemmar.
Under de sista krigsåren marginaliserades de högerextrema och nazistiska rörelserna och försvann så småningom under jorden, där de övervintrade.
Efter 1945
Direkt efter kriget organiserade Per Engdahl flykten för både danskar och svenskar som ingått i Waffen-SS och som hade satts i läger i väntan på rättsskipning. ”Vi fick ut dem från lägren och gömde dem på olika håll. Det fanns åtskilliga gårdar på den skånska landsbygden som stod till förfogande, skrev Per Engdahl i sina memoarer.
Han hjälpte en grupp att rymma från Allmänna sjukhuset i Malmö. De hoppade ut från ett fönster till väntande bilar. Sedan flyttades de runt från gård till gård.
1947 tog han genom Nysvenska Rörelsen initiativ till ett nordiskt möte för högerextremister. I mötet deltog den belgiske nazistledaren Johan van Byck som representerade det högerextrema partiet Vlaams Bloc.
1950 hölls en internationell nazistkongress med deltagare från Italien, Spanien, Portugal, Frankrike, Västtyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna och Belgien. Per Engdahl skrev ett program om Europas framtid som kongressen antog.
1958 utsågs Per Engdahl till chef för den internationella Europarörelsen.
Per Engdahl utpekades som nyckelperson i nazisternas internationella nätverk av den västtyska utredningen om nynazismen 1962.
Han lanserade idén att de högerextrema i Europa måste sluta använda det besudlade begreppet ras när de ville bekämpa invandring och minoriteter. I stället skulle de tala om kultur.
”En invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör alltid ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur det representerar.”
Den förändringen utgör grunden för dagens främlingsfientliga rörelser i Europa. Vi kunde se den tillämpas i Svante Nordins artikel ”En intellektuell revolution”.
Islamofobi i stället för antisemitism
En liknande retorisk omvandling genomförde Sverigedemokraterna och Ted Ekeroth 2009 genom att ta avstånd från sin traditionella antisemitism och i stället stödja högerextrema rörelser i Israel.
De deltog till exempel i israeliska protester i Malmö strax efter den stora demonstrationen mot Gaza-massakern och anklagade demonstranterna för antisemitism
De har därefter inbjudits till Israel tillsammans med andra högerextrema organisationer i Europa som Vlaams Bloc. Hatpropagandan som är kärnan i deras budskap riktas mot muslimerna.
I ett land som Ungern dominerar högerextremisterna opinionsbildningen.
I det förestående valet i Frankrike utgör Marine Le Pen i första valomgången det största hotet mot president Sarkozy.
Och i den svenska riksdagen är Sverigedemokraterna tungan på vågen. I dagarna har Malmö-författaren Fredrik Eklund försvarat deras islamofobi i en artikel i DN.
När jag läste artikeln höll jag just på att läsa Elisabeth Åsbrinks bok ”Och i Wienerwald står träden kvar.” Eftersom den fick Augustpriset i höstas känner många till den.
Jag beslöt att med utgångspunkt från boken fördjupa mig i den svenska främlingsfientlighetens historia och skriva en kort sammanfattning. Jag tog fasta på sakuppgifterna men bokens utomordentliga mänskliga, litterära och politiska förtjänster kan givetvis inte förmedlas i en fragmentarisk sammanfattning. Läs boken!
För att fördjupa mina kunskaper närläste jag vissa avsnitt i Sverker Oredssons ”Lunds universitet under andra världskriget”. Det är en studie som är oerhört rik på väsentlig information. Den borde ägas och läsas av varje lundabo, men också av alla svenska medborgare med anspråk på kunskap om Sverige före och under andra världskriget.
För att få struktur i det rika materialet valde jag att fokusera på den fascistiske och nazistiske ledaren Per Engdahl som var verksam i Lund och Malmö och som kom att fungera som ideologisk ledare för de högerextrema rörelser som växer fram i dagens Europa.
Per Engdahl i Lund
Per Engdahl talade ofta i Lunds Nationella Studentklubb, en nazistisk organisation som samarbetade med Nationalsocialistiska Arbetarpartiet.
På studentklubbens möten handlade det ofta om ”judefrågan”. Per Engdahl formulerade följande politiska program.
1. Förbud mot all judisk invandring.
2. Förbud för judar att besätta ledande poster i stat, samhälle och korporationer.
3. Rätt för regeringen att tillsätta svensk administratör i judiskt företag.
4. Förbud mot äktenskap mellan svenskar och judar.
5. Sammanförande av alla i Sverige bosatta judar i en särskild kolonisation.
I lundanazisternas möten deltog flera uppskattade lundaforskare som genetikern Herman Nilsson-Ehle. Teologiprofessor Odeberg tog upp ”Judefrågan” och Rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg informerade om rasförädling.
1941 grundade Per Engdahl Svensk Opposition. Organisationen var inte bara antisemitisk utan också antikommunistisk. Per Engdahl lyckades gjuta samman de båda tendenserna:
”Folk, som bära mindervärdiga anlag blir lätt bärare av en mindervärdig rörelse. Därför vill Svensk Opposition en raslig sanering som hindrar dylika element att fortplanta sig.”
Till Svensk Opposition kollektivanslöts hela Riksföreningen Sverige-Tyskland, där den svenska högborgerlighetens läkare, jurister och professorer hade samlats för att ”Verka för ett rättvist bedömande av det nya Tyskland”.
Riksföreningen hade en stor avdelning i Lund. Sverker Oredsson presenterar en lång lista på de lundaakademiker som samlades bakom uppropet.
På ett av Riksföreningens möten i AF:s stora sal talade Sven Hedin om ”den svenska vänsterpressens smutskastning mot Adolf Hitler”.
Lundaprofessorn Erik Roth var ordförande i Svensk-Tyska akademiska förbundet som hade 557 medlemmar. Drivande var den tyske titulärprofessorn Walter. Han skrev också mötesreferaten som togs in ordagrant i Sydsvenskan och Lunds Dagblad.
Judar var inte välkomna till Svensk-Tyska akademiska förbundet.
Kårmötet mot ”främlingsimport” den 6 mars 1939
Över 1000 studenter samlades i AF för att kräva att regeringen avvisade 10 judiska läkare som flytt från Tyskland. Mötet antog en resolution som innehöll formuleringen ”En invandring som medför att främmande element upptagas i vårt folk framstår för oss som skadlig och inför framtiden oförsvarbar.”
Sydsvenskan skrev en starkt positiv ledare under rubriken ”Lugn och saklig debatt i frågan om flyktingarna.” Tidningen konstaterade att ”Rasfrågan kom att intaga en viktig del av debatten.” Tidningen ställde sig på studenternas sida: ”Till åtskillnad från många andra veta verkligen Uppsala och Lunds studenter vad de tala om. Det är ytterst dem själva saken gäller.”
Fredrik Böök talar på Lunds studentkårs hälsningsgille 4 oktober 1940.
I augusti 1940 hade Böök skrivit tre artiklar om förhållandena i det av Tyskland ockuperade Danmark Han kallade ockupanterna ”gästerna söderifrån”. Han valdes att tala för att han ställde upp för Nazityskland.
”Att humanismen och de mänskliga värdena identifieras med parlamentarism eller frihandel eller enskild äganderätt eller demokrati eller vetenskaplig renlärighet är ett grovt bedrägeri”, menade han.
Talet hälsades med brakande och långvariga applåder, enligt Lunds Dagblad. Det trycktes i sin helhet i Sydsvenska Dagbladet, Lunds Dagblad och Svenska Dagbladet.
Den socialdemokratiska tidningen Arbetet skrev att studenterna i auditoriet kunde indelas i tre grupper:
1. de som applåderade, därför att de förstod vad Fredrik Böök sagt
2. de som applåderade, därför att de inte förstod vad han sagt samt
3. de som inte applåderade, därför att de förstod vad han sagt.
Svante Nordin skrev om talet i sin biografi över Fredrik Böök 1994: ”Att yttra sig för Tysklands sak var för övrigt en handling av trots, snarare än anpassning.”
Sverker Oredsson ställer frågan: ”Var det modigt att uttala sig för den makt, som tillsammans med bundsförvanter behärskade hela den europeiska kontinenten, en makt för vilken anpassningen i Sverige syntes stor?”
Nazitysklands 10-års-jubileum 1943
Per Engdahl skrev ofta i Riksföreningen Sverige-Tysklands tidskrift. I majnumret 1943 hyllade han Vidkun Quisling som en framstående norsk patriot. Den 29 maj höll föreningen årsmöte på Grand Hotell. Professor Hugo Odeberg talade. Under hösten 1942 hade Riksföreningen fått 400 nya medlemmar.
Under de sista krigsåren marginaliserades de högerextrema och nazistiska rörelserna och försvann så småningom under jorden, där de övervintrade.
Efter 1945
Direkt efter kriget organiserade Per Engdahl flykten för både danskar och svenskar som ingått i Waffen-SS och som hade satts i läger i väntan på rättsskipning. ”Vi fick ut dem från lägren och gömde dem på olika håll. Det fanns åtskilliga gårdar på den skånska landsbygden som stod till förfogande, skrev Per Engdahl i sina memoarer.
Han hjälpte en grupp att rymma från Allmänna sjukhuset i Malmö. De hoppade ut från ett fönster till väntande bilar. Sedan flyttades de runt från gård till gård.
1947 tog han genom Nysvenska Rörelsen initiativ till ett nordiskt möte för högerextremister. I mötet deltog den belgiske nazistledaren Johan van Byck som representerade det högerextrema partiet Vlaams Bloc.
1950 hölls en internationell nazistkongress med deltagare från Italien, Spanien, Portugal, Frankrike, Västtyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna och Belgien. Per Engdahl skrev ett program om Europas framtid som kongressen antog.
1958 utsågs Per Engdahl till chef för den internationella Europarörelsen.
Per Engdahl utpekades som nyckelperson i nazisternas internationella nätverk av den västtyska utredningen om nynazismen 1962.
Han lanserade idén att de högerextrema i Europa måste sluta använda det besudlade begreppet ras när de ville bekämpa invandring och minoriteter. I stället skulle de tala om kultur.
”En invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör alltid ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur det representerar.”
Den förändringen utgör grunden för dagens främlingsfientliga rörelser i Europa. Vi kunde se den tillämpas i Svante Nordins artikel ”En intellektuell revolution”.
Islamofobi i stället för antisemitism
En liknande retorisk omvandling genomförde Sverigedemokraterna och Ted Ekeroth 2009 genom att ta avstånd från sin traditionella antisemitism och i stället stödja högerextrema rörelser i Israel.
De deltog till exempel i israeliska protester i Malmö strax efter den stora demonstrationen mot Gaza-massakern och anklagade demonstranterna för antisemitism
De har därefter inbjudits till Israel tillsammans med andra högerextrema organisationer i Europa som Vlaams Bloc. Hatpropagandan som är kärnan i deras budskap riktas mot muslimerna.
I ett land som Ungern dominerar högerextremisterna opinionsbildningen.
I det förestående valet i Frankrike utgör Marine Le Pen i första valomgången det största hotet mot president Sarkozy.
Och i den svenska riksdagen är Sverigedemokraterna tungan på vågen. I dagarna har Malmö-författaren Fredrik Eklund försvarat deras islamofobi i en artikel i DN.
Detaljplan för ESS: här har borgarna begravt minst ett par hundar av Ulf Nymark
Förslag till detaljplan för ”Odarslöv 13 m.fl” är efter beslut av en mycket bred majoritet (borgare och socialdemokrater) i Byggnadsnämnden nu ute på samråd. Och denna detaljplan är ju inte vilken dussinplan som helst: det gäller ESS, en anläggning som – på gott och på ont – kommer att få en enormt stor betydelse för Lunds framtid. ESS-planen är utan tvekan den viktigaste planen för Lund under 2000-talets första två decennier. Inget bygge och ingen verksamhetsetablering kommer att under de närmaste decennierna påverka kommunen i tillnärmelsevis så stor omfattning.
En grannlaga uppgift
Att processa och besluta om en detaljplan för ESS-området är således en utomordentligt grannlaga uppgift för kommunens förtroendevalda. Det tarvar extra omsorg och extra eftertanke. Skulle man vilja tro. Byggnadsnämndens beslut har sålunda föregåtts av en omfattande genomlysning av problem och möjligheter, där varje enskildhet i planen har stötts och blötts i olika omgångar? Icke så!
I stället hafsas en detaljplan fram. En detaljplan som praktiskt taget är renons på bindande detaljer. Lundaborna får nu försöka begrunda och ha synpunkter på en plan som är nästintill innehållslös. Dvs planen föreskriver inte som brukligt är placeringar och bestämmelser om byggnaders yta, höjd och utformning, ingenting om grönområden etc, ingenting om trafikföring för bil och spårväg. Kort uttryckt: detaljplanen saknar sådana föreskrifter som så att säga konstituerar själva begreppet detaljplan.
Ingen spårväg
Märk väl: detaljplanens bindande* del innehåller, i motsats till t ex Program för detaljplan från 2010 och i motsats till den tjusiga ”visionen” för Brunnshög ingenting om spårväg! Sådana ”detaljer” ska läggas till i ett senare skede, alltså i utställningsskedet! Sägs det. Av samma borgare som ofta med indignerat darr på stämman beskyller oppositionen för att komma med sina förslag till ändringar i detaljplaner för sent!
Förlorad helhet
En annan märklig hantering är att protokollets paragraf om ESS snabbjusterades redan dagen efter beslutet. Varför denna brådska kan man undra - det är långt kvar till möjlig byggstart och sålunda gott om tid för normal hantering.
Till yttermera visso tas beslutet om detaljplan innan Fördjupning av översiktsplan för Brunnshögsområdet har antagits. Den normala gången är ju att Fördjupning av översiktsplan (om nu en sådan ska tas fram) föregår detaljplan. Men nu vänder borgarna uppochner på kuttingen och tar detaljplanen först. Och väl att märka: Fördjupning av översiktsplanen finns inom kort på Byggnadsnämndens bord så det hade gått utmärkt bra att invända detta plandokument för att få en bild av helheten Brunnshög, t ex vad gäller trafik och sammantagen miljöpåverkan. Men genom att ta en detaljplan utan att sätta in den i en helhet tillämpar man de ”små detaljplanernas tyranni” – en pusselbit i en helhet rycks ut ur sitt sammanhang och kopplas inte ihop med omgivningen. Helheten går förlorad.
Specialbehandling
Specialbehandlingen av denna detaljplan kan alltså sammanfattas i följande tre punkter:
1. En detaljplan som i stort sett saknar föreskrifter. Byggnadskroppar, spårväg, cykelvägar och gator saknas, liksom kopplingen till omgivningen.
En grannlaga uppgift
Att processa och besluta om en detaljplan för ESS-området är således en utomordentligt grannlaga uppgift för kommunens förtroendevalda. Det tarvar extra omsorg och extra eftertanke. Skulle man vilja tro. Byggnadsnämndens beslut har sålunda föregåtts av en omfattande genomlysning av problem och möjligheter, där varje enskildhet i planen har stötts och blötts i olika omgångar? Icke så!
I stället hafsas en detaljplan fram. En detaljplan som praktiskt taget är renons på bindande detaljer. Lundaborna får nu försöka begrunda och ha synpunkter på en plan som är nästintill innehållslös. Dvs planen föreskriver inte som brukligt är placeringar och bestämmelser om byggnaders yta, höjd och utformning, ingenting om grönområden etc, ingenting om trafikföring för bil och spårväg. Kort uttryckt: detaljplanen saknar sådana föreskrifter som så att säga konstituerar själva begreppet detaljplan.
Ingen spårväg
Märk väl: detaljplanens bindande* del innehåller, i motsats till t ex Program för detaljplan från 2010 och i motsats till den tjusiga ”visionen” för Brunnshög ingenting om spårväg! Sådana ”detaljer” ska läggas till i ett senare skede, alltså i utställningsskedet! Sägs det. Av samma borgare som ofta med indignerat darr på stämman beskyller oppositionen för att komma med sina förslag till ändringar i detaljplaner för sent!
Förlorad helhet
En annan märklig hantering är att protokollets paragraf om ESS snabbjusterades redan dagen efter beslutet. Varför denna brådska kan man undra - det är långt kvar till möjlig byggstart och sålunda gott om tid för normal hantering.
Till yttermera visso tas beslutet om detaljplan innan Fördjupning av översiktsplan för Brunnshögsområdet har antagits. Den normala gången är ju att Fördjupning av översiktsplan (om nu en sådan ska tas fram) föregår detaljplan. Men nu vänder borgarna uppochner på kuttingen och tar detaljplanen först. Och väl att märka: Fördjupning av översiktsplanen finns inom kort på Byggnadsnämndens bord så det hade gått utmärkt bra att invända detta plandokument för att få en bild av helheten Brunnshög, t ex vad gäller trafik och sammantagen miljöpåverkan. Men genom att ta en detaljplan utan att sätta in den i en helhet tillämpar man de ”små detaljplanernas tyranni” – en pusselbit i en helhet rycks ut ur sitt sammanhang och kopplas inte ihop med omgivningen. Helheten går förlorad.
Specialbehandling
Specialbehandlingen av denna detaljplan kan alltså sammanfattas i följande tre punkter:
1. En detaljplan som i stort sett saknar föreskrifter. Byggnadskroppar, spårväg, cykelvägar och gator saknas, liksom kopplingen till omgivningen.
2. Beslutsprotokollet snabbjusteras.
3. Detaljplanen tas fram – tvärtemot gängse praxis och helt ologiskt – innan Fördjupning av översiktsplan har antagits.
MP, V och DV: Omarbeta planen!
Delar av den politiska oppositionen, MP, V och DV, ville inte att planen skulle sändas ut på samråd i det föreslagna skicket. Man yrkade att nämnden skulle skicka tillbaka förslaget till Stadsbyggnadskontoret för omarbetning så att spårvägen ritades in i planområdet, att gångavstånd till anläggningen mellan bilparkering och kollektivtrafikhållplatser blev ungefär lika långt (DV får inte yrka i nämnden). Vidare föreslog man att en dokumentation av anläggningens totala klimatpåverkan skulle genomföras och att en klimatkonsekvens- beskrivning för hela Brunnshögsområdet skulle genomföras innan planen antas.
Ett par hundar begravda
Och varför har nu borgarna hanterat planen på detta onormala sätt? Det finns minst ett par hundar begravda här. En begravd hund är frånvaron av spårväg. Här fordras det inte ett särskilt stort mått av politisk intelligens för att inse att bakgrunden är att borgarna har börjat inse att de inte kan hålla sitt vallöfte om spårtrafik till Brunnshög och ESS. Men man försöker ännu en tid att hålla skenet uppe. T ex genom att det i textdelen till detaljplanen pratas om spårväg – men textdelen är bara lös ammunition, den är inte på något sätt bindande. Eller genom att i en protokollsanteckning beklaga att spårvägen inte finns med och uttrycka en önskan om en sådan. Ibland – vid för dem lägliga tillfällen – låtsas borgarna inte om att det är de som har makten.
Tyvärr anslöt sig socialdemokraterna till de borgerligas detaljplaneförslag – om än under viss vånda, och med en protokollsanteckning om att de ville ha en spårväg inlagd i planen. Men varför borgarna har så bråttom att få fram en ofullständig detaljplan finns det för närvarande ingen bra förklaring till. De själva vill inte ens lämna en dålig förklaring. Här ligger ytterligare en jycke begravd.
Ingen spårväg med borgerlig majoritet?
Det är möjligt att det så småningom läggs in en spårväg och vagndepå i planen. Det är också möjligt och antagligen troligt, att spårvägen dyker upp i en annan plan, för området som ligger intill ESS, alltså långt från anläggningen. Då försvagas kollektivtrafikens konkurrenskraft gentemot biltrafiken. För bilparkeringarna – det kan man vara säker på – kommer att placeras utanför dörrarna till ESS och byggnaderna i den s k Vetenskapsbyn (”Scientic Village” som det heter på nylundensiska).
Även om ett spårreservat kommer att ritas in i ett senare skede innebär ju detta tyvärr inte att det kommer att bli en spårväg. Borgarna har svikit sitt vallöfte om trafikstart för spårtrafiken 2014.
Men alla löften och alla planer faller på att borgarna inte klarar av finansieringen. Min dystra spådom för framtiden är att det inte under detta decennium kommer att bli någon spårtrafik till Brunnshög och ESS – om borgarna får fortsatt majoritet. ESS blir ett lugubert och biltillvänt verksamhetsområde långt ute i Lunds periferi. Jag önskar verkligen att jag inte blir sannspådd!
Ulf Nymark
* En detaljplanehandling består av flera olika delar: planbeskrivning, genomförandebeskrivning, illustrationskarta m m – men det är enbart detaljplanekartan som är juridiskt bindande
3. Detaljplanen tas fram – tvärtemot gängse praxis och helt ologiskt – innan Fördjupning av översiktsplan har antagits.
MP, V och DV: Omarbeta planen!
Delar av den politiska oppositionen, MP, V och DV, ville inte att planen skulle sändas ut på samråd i det föreslagna skicket. Man yrkade att nämnden skulle skicka tillbaka förslaget till Stadsbyggnadskontoret för omarbetning så att spårvägen ritades in i planområdet, att gångavstånd till anläggningen mellan bilparkering och kollektivtrafikhållplatser blev ungefär lika långt (DV får inte yrka i nämnden). Vidare föreslog man att en dokumentation av anläggningens totala klimatpåverkan skulle genomföras och att en klimatkonsekvens- beskrivning för hela Brunnshögsområdet skulle genomföras innan planen antas.
Ett par hundar begravda
Och varför har nu borgarna hanterat planen på detta onormala sätt? Det finns minst ett par hundar begravda här. En begravd hund är frånvaron av spårväg. Här fordras det inte ett särskilt stort mått av politisk intelligens för att inse att bakgrunden är att borgarna har börjat inse att de inte kan hålla sitt vallöfte om spårtrafik till Brunnshög och ESS. Men man försöker ännu en tid att hålla skenet uppe. T ex genom att det i textdelen till detaljplanen pratas om spårväg – men textdelen är bara lös ammunition, den är inte på något sätt bindande. Eller genom att i en protokollsanteckning beklaga att spårvägen inte finns med och uttrycka en önskan om en sådan. Ibland – vid för dem lägliga tillfällen – låtsas borgarna inte om att det är de som har makten.
Tyvärr anslöt sig socialdemokraterna till de borgerligas detaljplaneförslag – om än under viss vånda, och med en protokollsanteckning om att de ville ha en spårväg inlagd i planen. Men varför borgarna har så bråttom att få fram en ofullständig detaljplan finns det för närvarande ingen bra förklaring till. De själva vill inte ens lämna en dålig förklaring. Här ligger ytterligare en jycke begravd.
Ingen spårväg med borgerlig majoritet?
Det är möjligt att det så småningom läggs in en spårväg och vagndepå i planen. Det är också möjligt och antagligen troligt, att spårvägen dyker upp i en annan plan, för området som ligger intill ESS, alltså långt från anläggningen. Då försvagas kollektivtrafikens konkurrenskraft gentemot biltrafiken. För bilparkeringarna – det kan man vara säker på – kommer att placeras utanför dörrarna till ESS och byggnaderna i den s k Vetenskapsbyn (”Scientic Village” som det heter på nylundensiska).
Även om ett spårreservat kommer att ritas in i ett senare skede innebär ju detta tyvärr inte att det kommer att bli en spårväg. Borgarna har svikit sitt vallöfte om trafikstart för spårtrafiken 2014.
Men alla löften och alla planer faller på att borgarna inte klarar av finansieringen. Min dystra spådom för framtiden är att det inte under detta decennium kommer att bli någon spårtrafik till Brunnshög och ESS – om borgarna får fortsatt majoritet. ESS blir ett lugubert och biltillvänt verksamhetsområde långt ute i Lunds periferi. Jag önskar verkligen att jag inte blir sannspådd!
Ulf Nymark
* En detaljplanehandling består av flera olika delar: planbeskrivning, genomförandebeskrivning, illustrationskarta m m – men det är enbart detaljplanekartan som är juridiskt bindande
Idiotismer, fatala? av Jörgen L
Ställd inför dagens makalösa utförslöpa ångrar man ett och annat ord, i otid. Och internationellt har vi nog bara sett början. Det gycklas med olycksprofeter och minusmaximalister - men räds nog tidens anpassning och tystnad långt mer. Allmänna kakafonin och ändlösa räckan diversioner oräknade, då. Klostret är en mänsklighetens lisa - för när globala tillvaron synes inrättad med sju dödssynderna som generalkoncept är själsfriden oavlåtligt hotad och andlighet ett potent subversivt intresse, med välgörande systemvältande potential. På mer tillvända fronten konstateras att den Goda Borgerlighetens Era (med oss till svans) är över, här i väst. Måtte dess intellektuellt präglade humanism överleva som frö samt i sinom tid slå rot med omständigheterna åter lägliga.
Betr. Lund ska vi noga minnas de politiker och kommunala funktionärer som stod bak Arkivets ombyggnad. Därjämte succesiva stadsruinens oavlåtliga expansion med specifikt Domkyrkotorgets ödslighet och naturkrig, jämte fläskiga arkitektoniska brackighet på gravar byggd. Så maxade infogprojekten varstans som på Sockerbruksområdet, nedom Värpinge gård samt på S:t Larsområdet där sista naturkriget inte minst gör sig gällande - i somras reste sig formliga vegetationsGulag efter totalröjningen. Därtill all annan prissökande smäckCourbusier, eller överskala för en nybefolkning vi icke önskar hit i en allt mer långträckande utarmning av landet och landskapet utanför denna febrigt sjuka, en av landets självförhäxade sk tillväxtorter. Och skulle Folkets Parkbyggnaden samt Godsmagasinet få stryka på foten lovas stadsbyggnadsdirektörens eget hus bulldozas med ved. inuti. Med Antihumanister förfares efter förtjänst - fick ved. ej härja fritt i Ystad? Vissa sossar har även gjort sig bemärkta förutom gänget på regerande kanten - ids vi ens efterforska vem aktiv resp. foglig? Med en TGV kan så vanprydande glasbron över till Anselms tegelpalats demoleras och ett titthål göras in i Klettes volyminösa k-råds gavelrum.
Betr. Godsmagasinet må sen påminnas om kamrater som ansett Armaturfabriken böra stryka på foten inför Utvecklingen, egna världsregionens svar på Stalin. Bussar till övermått och tåg, speciellt på fyrspår och höghastighets är lika fel som bilism. Tron på Rörligheten, se där ännu en stalinism samt Obegränsad Urbanitet, dito - utgör förändringens onda och basala drivkrafter. Och andra kamrater lyriska inför att allt motstånd uppgivits mot banor och projekt som har fräckheten önskas utanför heliga hemstaden, norra hemisfärens självklara medelpunkt - vad piller går man på för sådan galen hängivenhet? Måtte Katastrofen komma mycket snart för människorna är helt snurriga, om nu av Bolmenvattnet eller vad. Drick kolsyrat källvatten - eller hämta själv!
Tack så till Bertil Egerö för relatera Wallerstein. Man undrar över all denna dagliga och stundliga vältar-propaganda mot sittande Syrienregim, i västliga offentliga som privata media - om ingen av centrala aktörerna önskar skifte!? Är det reflexlojalitet hos media systemspeglarna eller västexpansionism satt på autopilot, eller vad? På pappret ser upplägget alt. tillskapade hotspoten klart bra ut: Ryssland missgynnas på flera plan och Iran, kanske fatalt men sunni, Saudi samt Israel gynnas. Även Kina, till synes på väg överta Afrika kapitalistvägen (vad god skola måtte snegögingarna gått i ...) får sig en spark. Eller månne en slags lämmelaktiga oöverlagdhet som yttrar sig varstans, i detta nu? Global överbefolkning, inga storkrig på länge att pröva Darwins teser i - eller ett amImp som ser världsherravälde hägra vid horisonten? Nån stans kommer denna överhettade korstågsanda och svärmiska trosnit inför egna saken ifrån där en efter andra av internationella balans & ordningsskapande regelset jäme prövade principer i nästan entusism välts över ända, utan tanke om konsekvenserna. Journalister leker öppet propagandister och systemambassadörer, anstiftar och vägleder vapenverkan - samt får ovanpå allt priser för yrkesgärningen (Colvin, illegalt i landet och självvalt i krigszon). I sanning, västs alla olika typer nyfrälsta civilsoldater värda många divisioner och sofistikerade destruktionsplattformar, för travestera Generalsekr. ovan, då om påven. Och Susan Rice, USAs väl tyngsta diplomat enl. vedertagen rangrulla går på som bure tanten kort österrikisk mustasch - högt spel, slutar var? Men ton och ordval förvånar mest: röd flagg?
Har samman med andra påpekat samtidens småkusliga likheter med Viktorianska eran med framtidstron, teknologiska ruset, naturupptäckterna, koloniala strävandena, makalösa befolkningsökningen - oavsett Roslings statistik men ju en debatt för sig, jämte upprustningen hos centrala aktörer. Så alliansbyggena och den sorts nationella återförsäkrings strävanden vi nog bara sett början på, efter vad hänt sen Östblocket föll, inkl. ej minst nuklära oa WMD komplikationer. Så "gudaätten som störtades av Zeus" alltså den stora, starka och oövervinnerliga som gick på isberget 1912 - eller småsnöpliga strandraggarvarianten, vid Italien nyligen. Tiden är i sanning galen: jättekraftmöllor sim invaderar naturreservat och berövar landsbygden sin snart enda återstående resurs, tystnaden och friden undan sjuka tillväxtsamhället jämte plataner som fälls för en helt feltänkt spårväg till ett sen länge överbyggt Ideon mm, område. Men se Light Rail till Staffanstorp, Bjärred eller Skanör-Falsterbo fick vi inte - ej heller altbanor till korridoren Sthlm - Bryssel. Men dagen eller bäst natten nån klarsynt person kapar Stambanan vid pass norr Örtofta, om sker grundligt och ansvarsfullt så en fröjdefull nolltransportcirkus. Nån måste ta på sig dra ur kontakten till amokspektaklet.
Sist ska på tal om Wallerstein tipsas om "antibladet" Nexus som finns på SJ-kiosken. Överse blandade innehållet med cropcircles mm samt kolla istället exvis artikelserien kring (sorgligt alltmer urspårade) arabvåren. Även länk http://tinyurl.com/7e6elnj. Blott ögnat innehållet - en 70-talsradikal har sett allt förr. Hur kan landet ha en så lättbedragen journalistkår och notera både Katrine Kielos i GM Världen samt egna Hans Linde, glatt publikfriande. Tja, en vänster som hett önskar sig på vinnande sidan och, för det mesta, positiva nyheter ombedes byta ideologisk hemvist först. Allra sist undras om "oberoende nyhetsförmedling" ska övertyga om anspråkets korrekthet i gärning - eller via reklam. Vad wundermedel har väl makthavarna tillsatt världens Bolmenvatten för få en så stenkorkad/lättledd samlad befolkning?
Goda borgerligheten med sin flerhundraåriga, egenskapade kritiska offentlighet och formidabla liberala idealen, come back för kultursidorna är som bleka skuggor numera och vänstern skriver i Axess, antika marmorp¤ttarnas, ursäkta, husorgan. Och vem behöver sen diktatur om demokratin ger en överlägsen repression? Assad en liten dumbom ... De västinfluerade nätaktivister som lierat sig med sunniislamister med oklar lojalitet samt krigserfarenhet från exvis grannstaten borde fundera över sällskapet. Även Egyptens första fria parlamentsval sen Nasser(?) styrt från Riyad, som synes. I P1:s Konflikt får vi höra glimtar ur verkligheten som motsäger och intelligent kompletterar och pluraliserar, med få undantag massiva, enl. pht std krigskoncept västpropagandan, i TV's nyhetsprogram. Det är som brölloppet i Kanaan - för läskunniga eliten framgår vem brudgummen var.
Betr. Lund ska vi noga minnas de politiker och kommunala funktionärer som stod bak Arkivets ombyggnad. Därjämte succesiva stadsruinens oavlåtliga expansion med specifikt Domkyrkotorgets ödslighet och naturkrig, jämte fläskiga arkitektoniska brackighet på gravar byggd. Så maxade infogprojekten varstans som på Sockerbruksområdet, nedom Värpinge gård samt på S:t Larsområdet där sista naturkriget inte minst gör sig gällande - i somras reste sig formliga vegetationsGulag efter totalröjningen. Därtill all annan prissökande smäckCourbusier, eller överskala för en nybefolkning vi icke önskar hit i en allt mer långträckande utarmning av landet och landskapet utanför denna febrigt sjuka, en av landets självförhäxade sk tillväxtorter. Och skulle Folkets Parkbyggnaden samt Godsmagasinet få stryka på foten lovas stadsbyggnadsdirektörens eget hus bulldozas med ved. inuti. Med Antihumanister förfares efter förtjänst - fick ved. ej härja fritt i Ystad? Vissa sossar har även gjort sig bemärkta förutom gänget på regerande kanten - ids vi ens efterforska vem aktiv resp. foglig? Med en TGV kan så vanprydande glasbron över till Anselms tegelpalats demoleras och ett titthål göras in i Klettes volyminösa k-råds gavelrum.
Betr. Godsmagasinet må sen påminnas om kamrater som ansett Armaturfabriken böra stryka på foten inför Utvecklingen, egna världsregionens svar på Stalin. Bussar till övermått och tåg, speciellt på fyrspår och höghastighets är lika fel som bilism. Tron på Rörligheten, se där ännu en stalinism samt Obegränsad Urbanitet, dito - utgör förändringens onda och basala drivkrafter. Och andra kamrater lyriska inför att allt motstånd uppgivits mot banor och projekt som har fräckheten önskas utanför heliga hemstaden, norra hemisfärens självklara medelpunkt - vad piller går man på för sådan galen hängivenhet? Måtte Katastrofen komma mycket snart för människorna är helt snurriga, om nu av Bolmenvattnet eller vad. Drick kolsyrat källvatten - eller hämta själv!
Tack så till Bertil Egerö för relatera Wallerstein. Man undrar över all denna dagliga och stundliga vältar-propaganda mot sittande Syrienregim, i västliga offentliga som privata media - om ingen av centrala aktörerna önskar skifte!? Är det reflexlojalitet hos media systemspeglarna eller västexpansionism satt på autopilot, eller vad? På pappret ser upplägget alt. tillskapade hotspoten klart bra ut: Ryssland missgynnas på flera plan och Iran, kanske fatalt men sunni, Saudi samt Israel gynnas. Även Kina, till synes på väg överta Afrika kapitalistvägen (vad god skola måtte snegögingarna gått i ...) får sig en spark. Eller månne en slags lämmelaktiga oöverlagdhet som yttrar sig varstans, i detta nu? Global överbefolkning, inga storkrig på länge att pröva Darwins teser i - eller ett amImp som ser världsherravälde hägra vid horisonten? Nån stans kommer denna överhettade korstågsanda och svärmiska trosnit inför egna saken ifrån där en efter andra av internationella balans & ordningsskapande regelset jäme prövade principer i nästan entusism välts över ända, utan tanke om konsekvenserna. Journalister leker öppet propagandister och systemambassadörer, anstiftar och vägleder vapenverkan - samt får ovanpå allt priser för yrkesgärningen (Colvin, illegalt i landet och självvalt i krigszon). I sanning, västs alla olika typer nyfrälsta civilsoldater värda många divisioner och sofistikerade destruktionsplattformar, för travestera Generalsekr. ovan, då om påven. Och Susan Rice, USAs väl tyngsta diplomat enl. vedertagen rangrulla går på som bure tanten kort österrikisk mustasch - högt spel, slutar var? Men ton och ordval förvånar mest: röd flagg?
Har samman med andra påpekat samtidens småkusliga likheter med Viktorianska eran med framtidstron, teknologiska ruset, naturupptäckterna, koloniala strävandena, makalösa befolkningsökningen - oavsett Roslings statistik men ju en debatt för sig, jämte upprustningen hos centrala aktörer. Så alliansbyggena och den sorts nationella återförsäkrings strävanden vi nog bara sett början på, efter vad hänt sen Östblocket föll, inkl. ej minst nuklära oa WMD komplikationer. Så "gudaätten som störtades av Zeus" alltså den stora, starka och oövervinnerliga som gick på isberget 1912 - eller småsnöpliga strandraggarvarianten, vid Italien nyligen. Tiden är i sanning galen: jättekraftmöllor sim invaderar naturreservat och berövar landsbygden sin snart enda återstående resurs, tystnaden och friden undan sjuka tillväxtsamhället jämte plataner som fälls för en helt feltänkt spårväg till ett sen länge överbyggt Ideon mm, område. Men se Light Rail till Staffanstorp, Bjärred eller Skanör-Falsterbo fick vi inte - ej heller altbanor till korridoren Sthlm - Bryssel. Men dagen eller bäst natten nån klarsynt person kapar Stambanan vid pass norr Örtofta, om sker grundligt och ansvarsfullt så en fröjdefull nolltransportcirkus. Nån måste ta på sig dra ur kontakten till amokspektaklet.
Sist ska på tal om Wallerstein tipsas om "antibladet" Nexus som finns på SJ-kiosken. Överse blandade innehållet med cropcircles mm samt kolla istället exvis artikelserien kring (sorgligt alltmer urspårade) arabvåren. Även länk http://tinyurl.com/7e6elnj. Blott ögnat innehållet - en 70-talsradikal har sett allt förr. Hur kan landet ha en så lättbedragen journalistkår och notera både Katrine Kielos i GM Världen samt egna Hans Linde, glatt publikfriande. Tja, en vänster som hett önskar sig på vinnande sidan och, för det mesta, positiva nyheter ombedes byta ideologisk hemvist först. Allra sist undras om "oberoende nyhetsförmedling" ska övertyga om anspråkets korrekthet i gärning - eller via reklam. Vad wundermedel har väl makthavarna tillsatt världens Bolmenvatten för få en så stenkorkad/lättledd samlad befolkning?
Goda borgerligheten med sin flerhundraåriga, egenskapade kritiska offentlighet och formidabla liberala idealen, come back för kultursidorna är som bleka skuggor numera och vänstern skriver i Axess, antika marmorp¤ttarnas, ursäkta, husorgan. Och vem behöver sen diktatur om demokratin ger en överlägsen repression? Assad en liten dumbom ... De västinfluerade nätaktivister som lierat sig med sunniislamister med oklar lojalitet samt krigserfarenhet från exvis grannstaten borde fundera över sällskapet. Även Egyptens första fria parlamentsval sen Nasser(?) styrt från Riyad, som synes. I P1:s Konflikt får vi höra glimtar ur verkligheten som motsäger och intelligent kompletterar och pluraliserar, med få undantag massiva, enl. pht std krigskoncept västpropagandan, i TV's nyhetsprogram. Det är som brölloppet i Kanaan - för läskunniga eliten framgår vem brudgummen var.
Kulturtips
BALKAN NEW FILM FESTIVAL - WHITE WHITE WORLD
Filmvisning som ingår i BALKAN NEW FILM FESTIVAL - SERBIAN NEW CINEMA, 24 februari kl.18.30 på Inkonst
Läs mer »
Filmvisning som ingår i BALKAN NEW FILM FESTIVAL - SERBIAN NEW CINEMA, 24 februari kl.18.30 på Inkonst
Läs mer »
Ernani
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino 25 februari. Repris 26 februari.
Lör 25 feb kl. 19:00. Läs mer »
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino 25 februari. Repris 26 februari.
Lör 25 feb kl. 19:00. Läs mer »
Ebbot Lundberg & Magnus Carlson med Augustifamiljen (SE) LIVE
På Babel 25 februari kl 20:00. Läs mer »
På Babel 25 februari kl 20:00. Läs mer »
Elektra
Elektra är ett psykologiskt familjedrama där heder, besatthet, hat och kärlek duggar tätt i kulisserna. Spelas 31 december- 29 februari på Månteatern i Lund. Lör 25 feb kl. 19:00
Läs mer »
Elektra är ett psykologiskt familjedrama där heder, besatthet, hat och kärlek duggar tätt i kulisserna. Spelas 31 december- 29 februari på Månteatern i Lund. Lör 25 feb kl. 19:00
Läs mer »
Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Lör 25 feb kl. 19:00. Läs mer »
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Lör 25 feb kl. 19:00. Läs mer »
SNIPP SNAPP SNUT med Duvungarna
barnmusikal på Lunds Stadsteater 26 februari och på Victoriateatern 4 och 11 mars
Sön 26 feb kl. 13:00. Läs mer »
barnmusikal på Lunds Stadsteater 26 februari och på Victoriateatern 4 och 11 mars
Sön 26 feb kl. 13:00. Läs mer »
Vargens Öga
Den 26/2, 4/3 & 25/3 på Södra Spyken, Lund.
På ett zoo står ett barn och en enögd gammal varg orörliga mot varandra, ansikte mot ansikte, öga mot öga. Men de ser förbi varandra. En dag sluter barnet sitt ena öga för att bli jämställd med vargen.
Sön 26 feb kl. 16:00. Läs mer »
Den 26/2, 4/3 & 25/3 på Södra Spyken, Lund.
På ett zoo står ett barn och en enögd gammal varg orörliga mot varandra, ansikte mot ansikte, öga mot öga. Men de ser förbi varandra. En dag sluter barnet sitt ena öga för att bli jämställd med vargen.
Sön 26 feb kl. 16:00. Läs mer »
MERA MAX! - nya böcker och en ny värld!
Teater Sagohusets vårföreställning där Max återvänder i nya kläder med nya äventyr i en helt ny värld. På Teater Sagohuset 12 februari - 4 mars. 1-3 år
Mån 27 feb kl. 10:30. Läs mer »
Teater Sagohusets vårföreställning där Max återvänder i nya kläder med nya äventyr i en helt ny värld. På Teater Sagohuset 12 februari - 4 mars. 1-3 år
Mån 27 feb kl. 10:30. Läs mer »
I betraktarens ögon
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 28 feb kl. 19:30. Läs mer »
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 28 feb kl. 19:30. Läs mer »
Legenden om Sally Jones
Färgsprakande äventyrsteater för barn från 9 år. Premiär 28 februari på Teater 23.
Tis 28 feb kl. 18:00. Läs mer »
Färgsprakande äventyrsteater för barn från 9 år. Premiär 28 februari på Teater 23.
Tis 28 feb kl. 18:00. Läs mer »
Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 28 feb kl. 16:00. Läs mer »
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 28 feb kl. 16:00. Läs mer »
Comedy of Errors
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino1 mars kl. 20:00.
Läs mer »
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino1 mars kl. 20:00.
Läs mer »
Skambyrån
Vanliga människor läser högt ur sina gamla dagböcker som en gång i tiden var superhemliga men som så här i efterhand lockar till stora skratt. Igenkänningsfaktorn är hög när tonårsvåndor i form av brev, låttexter och dagböcker kommer till allmän beskådan. På Moriska Paviljongen 1 mars kl. 20:00. Läs mer »
Vanliga människor läser högt ur sina gamla dagböcker som en gång i tiden var superhemliga men som så här i efterhand lockar till stora skratt. Igenkänningsfaktorn är hög när tonårsvåndor i form av brev, låttexter och dagböcker kommer till allmän beskådan. På Moriska Paviljongen 1 mars kl. 20:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-02-16
Vintervandring söndagen den 19 februari
Samling vid Källbybadets entré kl 10:00.
Tema: Höjeåns källor: bäckar, dagvatten och spillvatten. Ciceron Gunnar Stensson. Arrangörer: ABF och Klostergårdens byalag
Vattennivån i ån varierar snabbt. I januari var den 2 meter högre än under februaris köldperiod. Förberedelserna till utbyggnaden av det gamla BUP-området har lett till att hundratals träd fällts och jorden rensats på deras rotsystem, samtidigt som stora gräsbevuxna ytor asfalterats och pilevallarna jämnats med marken. Detta har lett till en stark ökning av dagvattnet. Under hela den blöta hösten låg stora områden under vatten.
Tema: Höjeåns källor: bäckar, dagvatten och spillvatten. Ciceron Gunnar Stensson. Arrangörer: ABF och Klostergårdens byalag
Vattennivån i ån varierar snabbt. I januari var den 2 meter högre än under februaris köldperiod. Förberedelserna till utbyggnaden av det gamla BUP-området har lett till att hundratals träd fällts och jorden rensats på deras rotsystem, samtidigt som stora gräsbevuxna ytor asfalterats och pilevallarna jämnats med marken. Detta har lett till en stark ökning av dagvattnet. Under hela den blöta hösten låg stora områden under vatten.
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 23 februari kl 13.00
Helgeands nye pastorsadjunkt Mikael Ögren berättar om hur han som ung präst ser på sin yrkesroll och på framtiden, och vad som har lett honom hit.
Helgeands nye pastorsadjunkt Mikael Ögren berättar om hur han som ung präst ser på sin yrkesroll och på framtiden, och vad som har lett honom hit.
Torsdagskväll 23 februari i Helgeand 19.00
Boksamtal. Mörkerseende av Philip Yancey
Var är Gud när det gör ont? Om han är god, varför visar han sig inte tydligare när han behövs? Hur gör vi för att behålla tron när allt vacklar? Andra gången läser vi sid 55-100 i Mörkerseende, som finns att köpa för reapriset 29:- i Helgeands pastorsexpedition.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Boksamtal. Mörkerseende av Philip Yancey
Var är Gud när det gör ont? Om han är god, varför visar han sig inte tydligare när han behövs? Hur gör vi för att behålla tron när allt vacklar? Andra gången läser vi sid 55-100 i Mörkerseende, som finns att köpa för reapriset 29:- i Helgeands pastorsexpedition.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Film om Afghanistan
Sverige är ett land i krig.
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder soldater till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder asylsökande tillbaka till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder soldater till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder asylsökande tillbaka till Afghanistan?
ABF Malmö Spånehusvägen 47
Speakerrösten är på engelska, ej textad till svenska.
Filmen handler om de menneskelige og sociale konsekvenser, som følger i kølvandet på en krig. Børnene er de største ofre, udover de fysiske mén, er børnene også ofte stærkt traumatiseret, mange har mistet forældre, søskende eller hele familien.
Arr: Afghanistansolidaritet, Asylgruppen i Malmö och ABF Malmö
Affisch »
Israeli Apartheid Week 2012
“We know too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians” – Nelson Mandela
Välkomna till Israeli Apartheid Week 2012! Genom spännande föreläsningar, workshops och filmvisningar belyser vi Israels apartheidpolitik och den globala BDS rörelsen. Tillsammans med gäster från Sydafrika, Storbritannien och Palestina ges vi inblick i hur det är att leva under apartheid och vad vi kan göra för att stå upp för folkrätten.
Malmö / Lund
26/2 INVIGNING, SNACKS & FÖRMINGEL
26/2 SEMINARIUM: Globala BDS rörelsen
27/2 PANELDISKUSSION: Israelisk apartheid i
Palestina
28/2 PANELDISKUSSION – Israelisk apartheid
och Globala BDS rörelsen
1/3 FILM & SAMTAL: Roadmap To Apartheid
3/3 INSPIRATIONWORKSHOP: Hur går vi
vidare efter Israeli Apartheid Week?
3/3 AVSLUTNINGSHÄNG PÅ SIMPAN
Läs mer »
Malmö / Lund
26/2 INVIGNING, SNACKS & FÖRMINGEL
26/2 SEMINARIUM: Globala BDS rörelsen
27/2 PANELDISKUSSION: Israelisk apartheid i
Palestina
28/2 PANELDISKUSSION – Israelisk apartheid
och Globala BDS rörelsen
1/3 FILM & SAMTAL: Roadmap To Apartheid
3/3 INSPIRATIONWORKSHOP: Hur går vi
vidare efter Israeli Apartheid Week?
3/3 AVSLUTNINGSHÄNG PÅ SIMPAN
Läs mer »
Bosättare angrep Jan Björklund i Hebron
av Gunnar Stensson
Då Jan Björklund i onsdags besökte Hebron under beskydd av israelisk militär och i sällskap med personal från UD och representanter för Israel och Palestina, överfölls han plötsligt av en kvinnlig bosättare som riktade flera slag mot honom. Slagen avvärjdes av hans livvakt.
Bosättaren skrek att det var förbjudet för palestinier att passera in i bosättarnas område i Hebron. På murar och hus runt infarten stod bosättare med gevär och automatvapen.
Befälhavaren för de israeliska soldaterna rådde Jan Björklund att avbryta besöket, ett råd som Björklund åtlydde.
Hebron är den näst största staden i den ockuperade Västbanken. Förutom den lilla gruppen bosättare, som fungerar som en terrorgrupp, lever 170 000 palestinier i staden.
Det var här Baruch Goldman 1994 steg in i en moské med bedjande palestinier och med sitt automatvapen skadade hundratals och mördade ett tjugutal. Goldman är en hjälte för många bosättare och ett av Anders Breiviks föredömen.
Hebron är en stad med stark religiös laddning eftersom Abrahams grav finns där. Både muslimer och judar räknar Abraham som sin stamfar.
Under hösten 2011 besöktes Hebron också av Kent Ekeroth, SD.
Jan Björklund ska idag, torsdagen 16/2, möta den palestinske premiärministern.
Bosättaren skrek att det var förbjudet för palestinier att passera in i bosättarnas område i Hebron. På murar och hus runt infarten stod bosättare med gevär och automatvapen.
Befälhavaren för de israeliska soldaterna rådde Jan Björklund att avbryta besöket, ett råd som Björklund åtlydde.
Hebron är den näst största staden i den ockuperade Västbanken. Förutom den lilla gruppen bosättare, som fungerar som en terrorgrupp, lever 170 000 palestinier i staden.
Det var här Baruch Goldman 1994 steg in i en moské med bedjande palestinier och med sitt automatvapen skadade hundratals och mördade ett tjugutal. Goldman är en hjälte för många bosättare och ett av Anders Breiviks föredömen.
Hebron är en stad med stark religiös laddning eftersom Abrahams grav finns där. Både muslimer och judar räknar Abraham som sin stamfar.
Under hösten 2011 besöktes Hebron också av Kent Ekeroth, SD.
Jan Björklund ska idag, torsdagen 16/2, möta den palestinske premiärministern.
Rivningshysteri vid Lunds C av Mats Olsson
Det har skrivits och tyckts en hel del om förändringar vid stationen den senaste tiden. VB har därför valt att låna en artikel om detta från Mats Olssons blogg. VB vill anbefalla regelbundna besök på denna blogg, där finns ofta intressanta inlägg. Speciellt Mats kärva välkomnande av den nye s-ledaren föll redaktören i smaken.
Godsmagasinet föreslås rivas för att ge plats åt en bussgata.
Godsmagasinet föreslås rivas för att ge plats åt en bussgata.
Lunds centralstation behöver omgestaltas. Bakgrunden är den kraftiga ökningen av antalet resande och den förestående utbyggnaden av spårväg mellan centralen och Brunnshög. Resandeströmmen förväntas nästan fördubblas igen de närmaste tio åren.
I höstas presenterade tre team av arkitekter och stadsplanerare var sitt förslag till utformning. Alla förslagen är idérika, men ett av dem stack ut genom sin okänslighet gentemot befintlig bebyggelse. Tyvärr är det just detta förslag (Atkins m.fl) som stadsbyggnadsdirektören nu vill gå vidare med. Det innebär att godsmagasinet rivs till förmån för en bussgata och att tullhuset glasas in till oigenkännlighet.
Godsmagasinet uppfördes av Statens järnvägar åren 1857-59. Konsthistorikern Oscar Reuterswärd hävdade att magasinet genom sin epokgörande takkonstruktion är lika intressant som Lunds domkyrka ur byggnadshistorisk synpunkt. Sedan SJ lade ner godshanteringen vid Lunds central 1990 har magasinet byggts om och en rad verksamheter ryms nu inom det: Skånetrafikens biljettexpedition, restaurang, pressbyrå, frisör, Lundahoj och en uppskattad inomhus cykelparkering i två plan.
Förslaget att riva godsmagasinet är naturligtvis fullständigt oacceptabelt, speciellt mot bakgrund av att goda alternativ finns. Att gå vidare med detta förslag är enbart ägnat åt att förlora tid och att skymma de realistiska förslag till utformning området runt Lunds centralstation som finns.
För övrigt borde biltrafiken på Bangatan tas bort från och med nästa vecka. Det är bussarna som syns mest, men det är privatbilismen som korkar igen hela området och skapar förseningar i busstrafiken.
I höstas presenterade tre team av arkitekter och stadsplanerare var sitt förslag till utformning. Alla förslagen är idérika, men ett av dem stack ut genom sin okänslighet gentemot befintlig bebyggelse. Tyvärr är det just detta förslag (Atkins m.fl) som stadsbyggnadsdirektören nu vill gå vidare med. Det innebär att godsmagasinet rivs till förmån för en bussgata och att tullhuset glasas in till oigenkännlighet.
Godsmagasinet uppfördes av Statens järnvägar åren 1857-59. Konsthistorikern Oscar Reuterswärd hävdade att magasinet genom sin epokgörande takkonstruktion är lika intressant som Lunds domkyrka ur byggnadshistorisk synpunkt. Sedan SJ lade ner godshanteringen vid Lunds central 1990 har magasinet byggts om och en rad verksamheter ryms nu inom det: Skånetrafikens biljettexpedition, restaurang, pressbyrå, frisör, Lundahoj och en uppskattad inomhus cykelparkering i två plan.
Förslaget att riva godsmagasinet är naturligtvis fullständigt oacceptabelt, speciellt mot bakgrund av att goda alternativ finns. Att gå vidare med detta förslag är enbart ägnat åt att förlora tid och att skymma de realistiska förslag till utformning området runt Lunds centralstation som finns.
För övrigt borde biltrafiken på Bangatan tas bort från och med nästa vecka. Det är bussarna som syns mest, men det är privatbilismen som korkar igen hela området och skapar förseningar i busstrafiken.
Riksdagens utrikespolitiska debatt av Gunnar Stensson
”Dagen efter det palestinska valet kan den israeliska ockupationsarmén arrestera de palestinska delegaterna”
Det är Carl Bildts argument mot att erkänna Palestina i riksdagens utrikespolitiska debatt. Palestinierna uppfyller inte det svenska erkännandekravet om kontroll av det egna territoriet. Territoriet kontrolleras av den israeliska ockupationsarmén. ”Det är den brutala verkligheten”
Argumentet om kontroll av territoriet är svagt. Sverige har flera gånger frångått det som t ex i Kroatien 1992.
Israel erkändes 1948 under pågående krig och långt innan några gränser fastslagits. Kravet om kontroll av territoriet ser ut som en särbehandling av palestinierna.
Bildt gav dock starkt uttryck för sin önskan att ockupationen av Västbanken skall upphöra.
S, V, M,P och C hävdar att Palestina uppfyller territoriekriteriet.
De motiverade utförligt sin ståndpunkt i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet 15/2.
Bildt svarade att det var att banalisera den brutala verkligheten.
Flertalet folkrättsexperter, i Sverige Ove Bring, och de flesta av världens nationer menar, som oppositionen, att gränskriteriet är uppfyllt genom hänvisningen till 1967 års gränser.
Det anser nog Bildt också. Syftet med hans argumentation var dels att dölja regeringens splittring och dels att samtidigt framhålla sin egen starkt kritiska inställning till den israeliska politiken.
Det pinsamma är ju att Folkpartiet och Kristdemokraterna ensidigt sluter upp på Israels sida.
Jan Björklund har rest till Israel för att visa Folkpartiets stöd för den israeliska politiken. Han kräver att det ska finnas ett fredsavtal före erkännandet och ger därmed Israel möjlighet fortsätta ockupationen genom att helt enkelt förhala fredsprocessen i oändlighet liksom under gångna decennier.
Till Israel reste också Kent Ekeroth några månader tidigare för att understryka Sverigedemokraternas stöd till de israeliska bosättarna.
Israels bräckliga argument mot ett palestinskt FN-erkännande är att det står i motsättning till en förhandlingslösning.
En så gott som enhällig världsopinion underkänner argumentet. Tvärtom skulle FN-erkännande gynna fredsförhandlingarna genom att de båda parterna för första gången finge möjlighet att förhandla från likvärdiga positioner.
Den ståndpunkten uttrycktes i utrikesdebatten insiktsfullt och nyanserat av Centerns Kerstin Lundgren.
Urban Ahlin, S, var övertygad om att frågan skulle vara avförd från dagordningen vid nästa års utrikesdebatt. Sverige skulle då ha sällat sig till majoriteten av världens nationer genom att ha erkänt Palestina i FN:s generalförsamling.
Det är Carl Bildts argument mot att erkänna Palestina i riksdagens utrikespolitiska debatt. Palestinierna uppfyller inte det svenska erkännandekravet om kontroll av det egna territoriet. Territoriet kontrolleras av den israeliska ockupationsarmén. ”Det är den brutala verkligheten”
Argumentet om kontroll av territoriet är svagt. Sverige har flera gånger frångått det som t ex i Kroatien 1992.
Israel erkändes 1948 under pågående krig och långt innan några gränser fastslagits. Kravet om kontroll av territoriet ser ut som en särbehandling av palestinierna.
Bildt gav dock starkt uttryck för sin önskan att ockupationen av Västbanken skall upphöra.
S, V, M,P och C hävdar att Palestina uppfyller territoriekriteriet.
De motiverade utförligt sin ståndpunkt i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet 15/2.
Bildt svarade att det var att banalisera den brutala verkligheten.
Flertalet folkrättsexperter, i Sverige Ove Bring, och de flesta av världens nationer menar, som oppositionen, att gränskriteriet är uppfyllt genom hänvisningen till 1967 års gränser.
Det anser nog Bildt också. Syftet med hans argumentation var dels att dölja regeringens splittring och dels att samtidigt framhålla sin egen starkt kritiska inställning till den israeliska politiken.
Det pinsamma är ju att Folkpartiet och Kristdemokraterna ensidigt sluter upp på Israels sida.
Jan Björklund har rest till Israel för att visa Folkpartiets stöd för den israeliska politiken. Han kräver att det ska finnas ett fredsavtal före erkännandet och ger därmed Israel möjlighet fortsätta ockupationen genom att helt enkelt förhala fredsprocessen i oändlighet liksom under gångna decennier.
Till Israel reste också Kent Ekeroth några månader tidigare för att understryka Sverigedemokraternas stöd till de israeliska bosättarna.
Israels bräckliga argument mot ett palestinskt FN-erkännande är att det står i motsättning till en förhandlingslösning.
En så gott som enhällig världsopinion underkänner argumentet. Tvärtom skulle FN-erkännande gynna fredsförhandlingarna genom att de båda parterna för första gången finge möjlighet att förhandla från likvärdiga positioner.
Den ståndpunkten uttrycktes i utrikesdebatten insiktsfullt och nyanserat av Centerns Kerstin Lundgren.
Urban Ahlin, S, var övertygad om att frågan skulle vara avförd från dagordningen vid nästa års utrikesdebatt. Sverige skulle då ha sällat sig till majoriteten av världens nationer genom att ha erkänt Palestina i FN:s generalförsamling.
Ingen vill störta Syriens president Assad
av Gunnar Stensson
Jo, de åtta svenska riksdagspartierna var på denna punkt helt eniga i riksdagens utrikespolitiska debatt.
Immanuel Wallerstein analyserar i en krönika 15/2 den blodiga konflikten i Syrien, som snabbt håller på att övergå till ett regelrätt inbördeskrig. Det finns skäl att ta del av huvuddragen i hans analys.
Immanuel Wallerstein analyserar i en krönika 15/2 den blodiga konflikten i Syrien, som snabbt håller på att övergå till ett regelrätt inbördeskrig. Det finns skäl att ta del av huvuddragen i hans analys.
Varför ignorerar han råden och fortsätter det massiva våldet? Varför intervenerar ingen för att störta honom?
För att besvara frågorna måste vi först undersöka vilka hans starka sidor är.
Han har tillgång till en relativt stark armé och tycks ha stöd av ungefär halva befolkningen. Det framgår klart av Cecilia Uddéns intervjuer i Damaskus.
Regeringsmakten och arméledningen är i Alawisektens ledning. Det är en gren av Shia-islam. Alawiterna är en minoritetsgrupp som med rätta fruktar vad som skulle ske med dem om de gav upp makten. Denna fruktan tycks delas av de kristna, kurderna och druserna.
Men räcker detta för att Assad ska behålla makten? Hans regim befinner sig under ekonomisk press. Syriens fria armé får vapen av sunni-partierna i Irak och kanske också från Qatar. Fördömandena från en enig världsopinion blir allt högljuddare.
Problemet är att ingen av dem som skriker högst vill att han ska störtas. Låt oss gå igenom dem, en i taget.
Saudiarabien opponerar visserligen mot Assad, men fruktar den regering som kan komma att överta makten. I den oroliga situation som uppstår sedan Assad störtats skulle al Qaida antagligen finna fotfäste. Al Qaidas främsta mål är att störta den saudiska regeringen. Den saudiska slutsatsen blir alltså: ingen internationell intervention.
Israels ledning är besatt av Iran. Visserligen har den syriska regimen goda relationer med Iran. Men samtidigt är Syrien en relativt fredlig granne och en fredens ö för israelerna. Visst stöder Syrien Hizbollah, men Hizbollah har också varit stillsamma de senaste åren.
Varför skulle Israel vilja riskera ett sannolikt ganska turbulent Syrien efter det att Assad-regimen störtats? Vem kommer då utöva makten? Israel vill inte öka utrymmet för jihad-kampen mot Israel. Dessutom skulle Assads fall leda till oroligheter i det relativt lugna Libanon.
”USA ser inga bra valmöjligheter – no good options – i Syrien”, hette det i en artikel i Washington Post den 11/2. USA vill i första hand störta regimen i Iran. Störtas Assadregimen i Syrien hotar en lång tid av instabilitet som i Irak.
Så när Ryssland inlade sitt veto i säkerhetsrådet drog USA en suck av lättnad. Obama slapp hetsen från republikanerna.
Susan Rice, USA:s FN-ambassadör kunde ägna sig åt att klandra ryssarna. ”De är osmakliga”, sa hon diplomatiskt. Kina måste man behandla med större försiktighet. De sitter på den amerikanska skulden.
Frankrike då? Utrikesminister Alain Juppé hör till dem som skriker högst. Men sända trupper? Du skojar väl? Ett val förestår och det är inte populärt att skicka ut soldater.
Turkiet har förbättrat relationerna med arabstaterna. Turkiet vill inte ha ett krig vid sina gränser. Utrikesminister Ahmet Davutoglu har försäkrat: “Turkiet förser inga armédesertörer med vapen eller stöd.” Turkiet vill vara vän med alla. Turkiet har dessutom en kurdisk minoritet som en ny syrisk regering skulle kunna vilja stödja.
Så vem vill ingripa i Syrien? Kanske Qatar, men det är knappast någon militär stormakt.
De åtta svenska riksdagspartiernas enighet i kravet att Assad ska störtas lär heller knappast påverka situationen.
Slutsatsen blir att hur högljudd retoriken än är och hur fruktansvärt det syriska inbördeskriget än ter sig, så vill ingen i verkligheten att Assad ska störtas. Det sannolika är därför att han behåller makten.
Men ibland inträffar det osannolika.
Idag, 16/2, behandlas ett resolutionsförslag om Syrien i FN:s generalförsamling. Det väntas gå igenom eftersom vetorätten inte gäller där. Kina och Ryssland kan alltså inte stoppa resolutionen.
Av samma skäl kommer frågan om ett erkännande av Palestina senare upp i generalförsamlingen, där USA inte kan inlägga sitt veto.
Kulturtips
DOC LOUNGE SPECIAL: BIG BOYS GONE BANANAS!*
18 feb kl 20:00 på Moriskan
Exklusiv visning, fest & klubb! Läs mer »
18 feb kl 20:00 på Moriskan
Exklusiv visning, fest & klubb! Läs mer »
Elektra
Elektra är ett psykologiskt familjedrama där heder, besatthet, hat och kärlek duggar tätt i kulisserna. Spelas 31 december- 29 februari på Månteatern i Lund.
Lör 18 feb kl. 19:00. Läs mer »
Elektra är ett psykologiskt familjedrama där heder, besatthet, hat och kärlek duggar tätt i kulisserna. Spelas 31 december- 29 februari på Månteatern i Lund.
Lör 18 feb kl. 19:00. Läs mer »
MERA MAX - Teater Sagohuset
Den 18/2 Teater Sagohuset på Dansstationen, Palladium.
För barn 1-3 år och familj
Lör 18 feb kl. 11:00. Läs mer »
Den 18/2 Teater Sagohuset på Dansstationen, Palladium.
För barn 1-3 år och familj
Lör 18 feb kl. 11:00. Läs mer »
Nomaderna - walk your life av Monica Wilderoth (Östgötateatern)
Inkonst 18 och 19 februari
Lör 18 feb kl. 20:00. Läs mer »
Inkonst 18 och 19 februari
Lör 18 feb kl. 20:00. Läs mer »
Himmel och Pannkaka
En fantasifull och humoristisk berättelse om att försöka förstå och att bli lite stor.
19 februari på Södra Spyken i Lund
Sön 19 feb kl. 14:00. Läs mer »
En fantasifull och humoristisk berättelse om att försöka förstå och att bli lite stor.
19 februari på Södra Spyken i Lund
Sön 19 feb kl. 14:00. Läs mer »
I Mumindalen
En musikalisk resa i Tove Janssons förtrollade värld.
På Lunds stadsteater 19 februari kl 12:00.
Läs mer »
En musikalisk resa i Tove Janssons förtrollade värld.
På Lunds stadsteater 19 februari kl 12:00.
Läs mer »
Ragnarök
Direktsänt från The Met på Kino i Lund 11 februari. Repris 19 och 20 februari.
Sön 19 feb kl. 13:00. Läs mer »
Direktsänt från The Met på Kino i Lund 11 februari. Repris 19 och 20 februari.
Sön 19 feb kl. 13:00. Läs mer »
Vilda Malmö - vinter- eller vårfåglar vid Klagshamns udde
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid sydkanten av kalkbrottet vid korsningen Badvägen/Stinsens väg söndag 19 februari kl. 07.30. Läs mer »
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid sydkanten av kalkbrottet vid korsningen Badvägen/Stinsens väg söndag 19 februari kl. 07.30. Läs mer »
Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 22 feb kl. 16:00. Läs mer »
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 22 feb kl. 16:00. Läs mer »
Oslipat: Improstandup
En standupkväll som är så oförutsägbar att inte ens komikerna själva vet hur det ska sluta. Med bl a Josefin Johansson och Kringlan Svensson. På Babel 22 februari kl 20:00. Läs mer »
En standupkväll som är så oförutsägbar att inte ens komikerna själva vet hur det ska sluta. Med bl a Josefin Johansson och Kringlan Svensson. På Babel 22 februari kl 20:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-02-09
Kajsas begravning
Vid Kajsa Theanders begravning lästes en dikt ur diktsamlingen ”Ordföljder” av Georg Theander, Kajsas far. Kajsa hade själv valt den. Karin Stensson läste.
Saga
Vet du att månen är en spindelhona,
och sommarskyn är hennes mjuka nät?
När dagen slocknar spinner hon en tät
förstulen vävnad över skogens krona.
Sen går hon som en rund och trind matrona
bland stjärnorna med tysta spindelfjät.
Och om du sitter med en katt i knät
så ser du nätet ovan fågelbona.
Där fastnar allt som längtar bort från jorden
och allt som våndas under himlens hatt
och månen dricker av dess blod var natt.
Ja, så är sagan. Vi som inte tror den,
vi sitter trygga omkring kaffeborden
och talar kunskapsfullt om ditt och datt.
Saga
Vet du att månen är en spindelhona,
och sommarskyn är hennes mjuka nät?
När dagen slocknar spinner hon en tät
förstulen vävnad över skogens krona.
Sen går hon som en rund och trind matrona
bland stjärnorna med tysta spindelfjät.
Och om du sitter med en katt i knät
så ser du nätet ovan fågelbona.
Där fastnar allt som längtar bort från jorden
och allt som våndas under himlens hatt
och månen dricker av dess blod var natt.
Ja, så är sagan. Vi som inte tror den,
vi sitter trygga omkring kaffeborden
och talar kunskapsfullt om ditt och datt.
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 16 februari kl 13.00
Nichlas Vinsander berättar om BIS ”Barn i start”. Barn i Start (BIS) är en gruppverksamhet för barn och ungdomar som vill lära sig mer om sig själva, om asylprocessen och om hur det är att vara ny i Sverige. Verksamheten startades av Individuell Människohjälp i Latinamerika.
Fokus ligger på deltagarnas egna känslor och syftet är att stärka barnen oavsett vilket land de kommer att växa upp i. BIS vänder sig till barn och ungdomar som har fått uppehållstillstånd i Sverige.
Verksamheten äger under våren rum i Helgeands församlingsgård, och diakonen Nichlas Vinsander (verksam på Diakonicentralen Ugglan) är en av dess ledare.
Nichlas Vinsander berättar om BIS ”Barn i start”. Barn i Start (BIS) är en gruppverksamhet för barn och ungdomar som vill lära sig mer om sig själva, om asylprocessen och om hur det är att vara ny i Sverige. Verksamheten startades av Individuell Människohjälp i Latinamerika.
Fokus ligger på deltagarnas egna känslor och syftet är att stärka barnen oavsett vilket land de kommer att växa upp i. BIS vänder sig till barn och ungdomar som har fått uppehållstillstånd i Sverige.
Verksamheten äger under våren rum i Helgeands församlingsgård, och diakonen Nichlas Vinsander (verksam på Diakonicentralen Ugglan) är en av dess ledare.
Torsdagskväll 16 februari i Helgeand 19.00
Film; Avatar
I Vilda västern i Nordamerika besegrades urinvånarna av den vite mannen. Nu är det rymdens tur. En förlamad marinkårssoldat transporteras till planeten Pandora för att kolonisera den. I den nya världen upptäcker han sitt ansvar för skapelsen och tvingas välja sida.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Film; Avatar
I Vilda västern i Nordamerika besegrades urinvånarna av den vite mannen. Nu är det rymdens tur. En förlamad marinkårssoldat transporteras till planeten Pandora för att kolonisera den. I den nya världen upptäcker han sitt ansvar för skapelsen och tvingas välja sida.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Vi behöver dig i Lund!
Vill du bli aktiv i Amnesty i Lund, eller bara veta mer om vad vi gör? Då är du välkommen på rekryteringsmöte den 16 februari. På mötet får du veta mer om hur Amnestys Lundagrupper arbetar och hur du kan engagera dig för mänskliga rättigheter här i Lund!
Vi kommer att ha en presentation om Amnesty och representanter från alla våra grupper kommer att finnas på plats för att berätta om sitt arbete för dig som är intresserad av att bli mer aktiv. Vi söker också engagerade medlemmar till vår styrelse, framför allt till posten som kassör. Efteråt bjuder vi på fika och det kommer att finnas tid för frågor och mingel med grupperna.
När: Torsdag den 16 februari klockan 18.30-20.30
Plats: Amnestys lokaler på Östra Vallgatan 61
Kontakt: Anja Ödman
Välkommen! Önskar Lundagruppern
Läs mer »
Vi kommer att ha en presentation om Amnesty och representanter från alla våra grupper kommer att finnas på plats för att berätta om sitt arbete för dig som är intresserad av att bli mer aktiv. Vi söker också engagerade medlemmar till vår styrelse, framför allt till posten som kassör. Efteråt bjuder vi på fika och det kommer att finnas tid för frågor och mingel med grupperna.
När: Torsdag den 16 februari klockan 18.30-20.30
Plats: Amnestys lokaler på Östra Vallgatan 61
Kontakt: Anja Ödman
Välkommen! Önskar Lundagruppern
Läs mer »
Film om Afghanistan
Sverige är ett land i krig.
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder soldater till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder asylsökande tillbaka till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder soldater till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder asylsökande tillbaka till Afghanistan?
ABF Malmö Spånehusvägen 47
Speakerrösten är på engelska, ej textad till svenska.
Filmen handler om de menneskelige og sociale konsekvenser, som følger i kølvandet på en krig. Børnene er de største ofre, udover de fysiske mén, er børnene også ofte stærkt traumatiseret, mange har mistet forældre, søskende eller hele familien.
Arr: Afghanistansolidaritet, Asylgruppen i Malmö och ABF Malmö
Affisch »
Pressgrannar
Ganska vidrig reaktion
”Det är naturligtvis inte välgörenhet samhället behöver. Det är rättvisa. Ur det perspektivet är reaktionen på förbundet ”Allt åt allas” överklassafari – en klassresa genom Stockholm – ganska vidrig. De besuttnas upprördhet över att för en gångs skull objektiveras säger oändligt mycket om växande klyftor i Sverige. Den ekonomiska elit som är van vid att sätta agendan tycks vara lätt att skaka i sina grundvalar.”
Ann Heberlein, Sydsvenskan 7/2
Breiviks främsta mål var att döda Gro Harlem Brundtland
”När jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på Utöya förstår jag hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Access, bloggar och nättidningar. Många delar Breiviks uppfattning att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten”
Maria Sveland i krönikan Hatet som gör mig politiskt deprimerad, DN 8/2
”Det är naturligtvis inte välgörenhet samhället behöver. Det är rättvisa. Ur det perspektivet är reaktionen på förbundet ”Allt åt allas” överklassafari – en klassresa genom Stockholm – ganska vidrig. De besuttnas upprördhet över att för en gångs skull objektiveras säger oändligt mycket om växande klyftor i Sverige. Den ekonomiska elit som är van vid att sätta agendan tycks vara lätt att skaka i sina grundvalar.”
Ann Heberlein, Sydsvenskan 7/2
Breiviks främsta mål var att döda Gro Harlem Brundtland
”När jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på Utöya förstår jag hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Access, bloggar och nättidningar. Många delar Breiviks uppfattning att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten”
Maria Sveland i krönikan Hatet som gör mig politiskt deprimerad, DN 8/2
Friskolornas omsättning 26 miljarder av Gunnar Stensson
Lönsammast av friskoleföretagen är Praktiska (tidigare Baggium) med en avkastning på 12 procent. TV-programmet ”Sveriges bästa skitskola” konstaterade att Baggium-skolorna drev de värsta skitskolorna i landet. Den socialdemokratiske politiker som grundade dem har lämnat sina uppdrag och partiet. Han sitter och räknar sina pengar.
Academedia är det största skolföretaget med 45 000 elever. De har gjort goda och skumma affärer med moderatstyrda Nacka kommun.
Åren 2000 till 2011 ökade friskoleföretagens omsättning från 5 miljarder till 26 miljarder.
Reklamvolym och reklamkostnader för friskolorna ökar drastiskt, liksom reklamen för alkohol
Baksmälla väntar. Källa TT.
Academedia är det största skolföretaget med 45 000 elever. De har gjort goda och skumma affärer med moderatstyrda Nacka kommun.
Åren 2000 till 2011 ökade friskoleföretagens omsättning från 5 miljarder till 26 miljarder.
Reklamvolym och reklamkostnader för friskolorna ökar drastiskt, liksom reklamen för alkohol
Baksmälla väntar. Källa TT.
En översättare av Gunnar Stensson
Förlaget Daidalos presenterar flera för dagens samhällsdebatt synnerligen intressanta böcker i sin nya vårkatalog, som nyss kom med posten. Några exempel:
Fattigdom och Kapitalism av Catharina, Lis och Hugo Soly;
Häxor. Om häxförföljelse, sexualitet och människoproduktion, av Gunnar Heinsohn och Otto Stieger;
Om makt, pengar och kapitalets globalisering av Giovanni Arrighi; och
Nätsamhällets framväxt av Manuel Castells.
Ovannämnda böcker har det gemensamt är att de är översatta av Gunnar Sandin. De är samhällsvetenskapliga klassiker. De utgör bara en bråkdel av den viktiga politiska litteratur Gunnar har översatt de senaste 40 åren.
Fattigdom och Kapitalism av Catharina, Lis och Hugo Soly;
Häxor. Om häxförföljelse, sexualitet och människoproduktion, av Gunnar Heinsohn och Otto Stieger;
Om makt, pengar och kapitalets globalisering av Giovanni Arrighi; och
Nätsamhällets framväxt av Manuel Castells.
Ovannämnda böcker har det gemensamt är att de är översatta av Gunnar Sandin. De är samhällsvetenskapliga klassiker. De utgör bara en bråkdel av den viktiga politiska litteratur Gunnar har översatt de senaste 40 åren.
Optimism i Vänsterpartiet Lund av S.H.
Trogna veckobladsläsare väntar sig förmodligen en kort rapport från Vänsterpartiet Lunds årsmöte, så här är några rader. Årsmötet hölls lördagen den 4 februari med drygt fyrtio deltagare.
Årsmötet präglades helt av den allmänna optimism och harmoni som har utbrutit i partiet efter valet av Jonas Sjöstedt till ny partiledare. Partiet har fått en ordförande som med kunskap, energi och trovärdighet kan framträda i media och i riksdagen. Samtidigt har det politiska innehållet i viss utsträckning förändrats, inte i riktning högerut men till ökad realism. Skärpan i kritiken mot alliansen och socialdemokratin har inte blivit mindre vilket framgår tydligt av paroller som Inget vinstintresse i välfärden och Nej till europakten.
Förändringen i partitoppen med Sjöstedt, viceordföranden Ulla Andersson och nye partisekreteraren Aron Etzler är särskilt relevant för Lund. V är det mest aktiva oppositionspartiet i kommunalpolitiken men nådde i senaste valet inte de röstframgångar man kunde ha väntat sig. Här har vi också den unika situationen att det finns två vänsterpartier sedan en grupp bland de mest kunniga och erfarna lämnat V för att starta eget. Med det goda samarbetsklimat som finna mellan S, Mp, V och DV i lokalpolitiken är utsikterna inför valet 2014 goda.
Kommunalpolitiken är V Lunds starkaste sida vilket tydligt framgick av årsedogörelserna på årsmötet. Sämre är det på det organisatoriska planet med klen mötesverksamhet och svårigheter att uppfylla de planer som ställts upp. På den punkten kan man nu förvänta sig en förbättring t.ex. med öppna lördagsmöten med tema som kan locka nya medlemmar. V Lund har nu 140 medlemmar och man ser fram mot en kraftig tillväxt. Partiet är väl synligt för lundaborna genom livlig aktivitet på lokalpressens insändarsidor och genom nyhetsbladet Politiken som nu i två år efter varje fullmäktigemöte delats ut i brevlådor och på stan. Upplagan är ca 2000, men skulle naturligtvis behöva vara 20000 för att ha genomslagskraft.
Det blev lugna och sakliga diskussioner på årsmötet utan kontroverser. Som ny ordförande valdes med stor majoritet Lars Ohlsson, med kunskaper i bl.a. energi- och byggnadsfrågor liksom i äldreomsorgen. Han är redan ersättare i kommunfullmäktige och har gjort goda insatser både där och på partikongressen och får sägas företräda en hållning som samtidigt är pragmatisk och idémässigt förankrad. Som helhet på årsmötet: god stämning och optimism.
Årsmötet präglades helt av den allmänna optimism och harmoni som har utbrutit i partiet efter valet av Jonas Sjöstedt till ny partiledare. Partiet har fått en ordförande som med kunskap, energi och trovärdighet kan framträda i media och i riksdagen. Samtidigt har det politiska innehållet i viss utsträckning förändrats, inte i riktning högerut men till ökad realism. Skärpan i kritiken mot alliansen och socialdemokratin har inte blivit mindre vilket framgår tydligt av paroller som Inget vinstintresse i välfärden och Nej till europakten.
Förändringen i partitoppen med Sjöstedt, viceordföranden Ulla Andersson och nye partisekreteraren Aron Etzler är särskilt relevant för Lund. V är det mest aktiva oppositionspartiet i kommunalpolitiken men nådde i senaste valet inte de röstframgångar man kunde ha väntat sig. Här har vi också den unika situationen att det finns två vänsterpartier sedan en grupp bland de mest kunniga och erfarna lämnat V för att starta eget. Med det goda samarbetsklimat som finna mellan S, Mp, V och DV i lokalpolitiken är utsikterna inför valet 2014 goda.
Kommunalpolitiken är V Lunds starkaste sida vilket tydligt framgick av årsedogörelserna på årsmötet. Sämre är det på det organisatoriska planet med klen mötesverksamhet och svårigheter att uppfylla de planer som ställts upp. På den punkten kan man nu förvänta sig en förbättring t.ex. med öppna lördagsmöten med tema som kan locka nya medlemmar. V Lund har nu 140 medlemmar och man ser fram mot en kraftig tillväxt. Partiet är väl synligt för lundaborna genom livlig aktivitet på lokalpressens insändarsidor och genom nyhetsbladet Politiken som nu i två år efter varje fullmäktigemöte delats ut i brevlådor och på stan. Upplagan är ca 2000, men skulle naturligtvis behöva vara 20000 för att ha genomslagskraft.
Det blev lugna och sakliga diskussioner på årsmötet utan kontroverser. Som ny ordförande valdes med stor majoritet Lars Ohlsson, med kunskaper i bl.a. energi- och byggnadsfrågor liksom i äldreomsorgen. Han är redan ersättare i kommunfullmäktige och har gjort goda insatser både där och på partikongressen och får sägas företräda en hållning som samtidigt är pragmatisk och idémässigt förankrad. Som helhet på årsmötet: god stämning och optimism.
Brev till Jonas den 9 februari 2012 från Erik Kågström
Hej Jonas,
Välkommen som ordförande i mitt parti. Förväntningarna på dig är stora och alla vi andra i partiet måste lägga manken till för att dessa förväntningar inte skall komma på skam. Mina huvudintressen har sedan många år varit ekonomi och energifrågor. Om några av mina idéer eller synpunkter kan komma till nytta i partiets arbete så är det ju bra. Jag har publicerat det jag skrivit framför allt i den den socialistiska webbtidningen Veckobladet i Lund.
Du hade i januari en bra artikel i DN om finanssektorn. Men man får inte bortse från de förändringar i den reala ekonomin som kan ha haft stor betydelse för den uppkomna krisen.
När man inom vänstern pläderar för mera jämlikhet är det i regel rättviseaspekten som dominerar. Man försummar att framhålla de negativa makroekonomiska följderna av stora inkomstskillnader. Flera okonventionella ekonomer (Joseph Stiglitz, Nouriel Roubini, Kemal Dervis m.fl.) har framhållit att den ökade ekonomiska ojämlikheten i alla länder i världen som blivit en följd av globalisering och avregleringar är en viktig orsak till den ekonomiska obalansen i världen. I USA, EU och Japan har löneandelen av förädlingsvärdet i ekonomierna minskat till 65%. Det har inneburit att efterfrågan på dessa marknader inte räckt till för de tjänster och varor som produceras. Detsamma gäller överallt. Global aggregate demand skulle inte räcka till konsumtion av allt som produceras om inte många – individer som stater – lever över sina tilllgångar med lånade medel, och om inte bankerna tar större risker i sin utlåning än de egentligen bör göra. Följden blir ackumulation av obetalbara skulder. Under 1900-talet kunde skulderna avskrivas vid konjunkturnedgångarna när mindre företag och mindre banker gick i konkurs. Under 2000-talet har de obetalbara skulderna ackumulerats i stora finansföretag – too big to fail – och sedan vältrats över på skattebetalarna.
Under det just avslutade Davos-mötet visade många oro inför den ekonomiska framtiden. Någon undrade om 1900-talets kapitalism skulle kunna fungera under 2000-talet. Andra uttryckte bekymmer för arbetslösheten – framför allt för ungdomar – och den ökande ekonomiska ojämlikheten som riskerar att leda till social oro. Någon insikt i att ojämlikheten kan vara roten till det onda lyste med sin frånvaro.
Att förklara sambandet ekonomisk ojämlikhet > otillräcklig efterfrågan > utebliven ekonomisk tillväxt (om det inte lånas till konsumtion) är kanske inte så enkelt. Men du Jonas får ju beröm för att vara pedagogisk så du klarar det nog.
Enligt en rapport från OECD är Sverige det land bland industriländerna där den ekonomiska ojämlikheten ökat snabbast. Från ginikoefficienten 20 år 1985 till 26 vid den senaste mätningen. Alliansens skattepolitik och försämring av socialförsäkringarna har naturligtvis bidragit till den utvecklingen som dock pågått även under socialdemokratiskt styre. Sverige är fortfarande en av de mest jämlika länderna i världen men ändå bidrar vårt land till den globala ekonomiska obalansen. Liksom Tyskland och Kina har vi ett stort exportöverskott vilket möjliggörs av att andra länder har motsvarande importöverskott som ofta måste finansieras med skuldsättning.
Ständig materiell ekonomisk tillväxt i sin nuvarande form är inte möjlig på sikt på grund av resursbrist och överbelastning på naturen men även i ett kommande samhälle med balanserat och hållbart resursutnyttjande är ekonomisk jämlikhet en självklar målsättning.
En bra artikel om den makroekonomiska betydelsen av ojämlikhet fanns i Guardian den 5. februari. Rekommenderas till studium.
Med kamratlig hälsning
Du hade i januari en bra artikel i DN om finanssektorn. Men man får inte bortse från de förändringar i den reala ekonomin som kan ha haft stor betydelse för den uppkomna krisen.
När man inom vänstern pläderar för mera jämlikhet är det i regel rättviseaspekten som dominerar. Man försummar att framhålla de negativa makroekonomiska följderna av stora inkomstskillnader. Flera okonventionella ekonomer (Joseph Stiglitz, Nouriel Roubini, Kemal Dervis m.fl.) har framhållit att den ökade ekonomiska ojämlikheten i alla länder i världen som blivit en följd av globalisering och avregleringar är en viktig orsak till den ekonomiska obalansen i världen. I USA, EU och Japan har löneandelen av förädlingsvärdet i ekonomierna minskat till 65%. Det har inneburit att efterfrågan på dessa marknader inte räckt till för de tjänster och varor som produceras. Detsamma gäller överallt. Global aggregate demand skulle inte räcka till konsumtion av allt som produceras om inte många – individer som stater – lever över sina tilllgångar med lånade medel, och om inte bankerna tar större risker i sin utlåning än de egentligen bör göra. Följden blir ackumulation av obetalbara skulder. Under 1900-talet kunde skulderna avskrivas vid konjunkturnedgångarna när mindre företag och mindre banker gick i konkurs. Under 2000-talet har de obetalbara skulderna ackumulerats i stora finansföretag – too big to fail – och sedan vältrats över på skattebetalarna.
Under det just avslutade Davos-mötet visade många oro inför den ekonomiska framtiden. Någon undrade om 1900-talets kapitalism skulle kunna fungera under 2000-talet. Andra uttryckte bekymmer för arbetslösheten – framför allt för ungdomar – och den ökande ekonomiska ojämlikheten som riskerar att leda till social oro. Någon insikt i att ojämlikheten kan vara roten till det onda lyste med sin frånvaro.
Att förklara sambandet ekonomisk ojämlikhet > otillräcklig efterfrågan > utebliven ekonomisk tillväxt (om det inte lånas till konsumtion) är kanske inte så enkelt. Men du Jonas får ju beröm för att vara pedagogisk så du klarar det nog.
Enligt en rapport från OECD är Sverige det land bland industriländerna där den ekonomiska ojämlikheten ökat snabbast. Från ginikoefficienten 20 år 1985 till 26 vid den senaste mätningen. Alliansens skattepolitik och försämring av socialförsäkringarna har naturligtvis bidragit till den utvecklingen som dock pågått även under socialdemokratiskt styre. Sverige är fortfarande en av de mest jämlika länderna i världen men ändå bidrar vårt land till den globala ekonomiska obalansen. Liksom Tyskland och Kina har vi ett stort exportöverskott vilket möjliggörs av att andra länder har motsvarande importöverskott som ofta måste finansieras med skuldsättning.
Ständig materiell ekonomisk tillväxt i sin nuvarande form är inte möjlig på sikt på grund av resursbrist och överbelastning på naturen men även i ett kommande samhälle med balanserat och hållbart resursutnyttjande är ekonomisk jämlikhet en självklar målsättning.
En bra artikel om den makroekonomiska betydelsen av ojämlikhet fanns i Guardian den 5. februari. Rekommenderas till studium.
Med kamratlig hälsning
Släng en dammsugare i reaktorn! av Nils Holgersson
Kärnkraftverken lägger av när det blir kallt. Då blir elen dyr. Tacka vet jag vindsnurrorna. De snurrade hela hösten och de snurrar nu. Blåser gör det hela tiden i Skåne. Det kallar jag driftsäkerhet! Sex stycken ser jag från Flackarp. Där borta ligger Barsebäck. Tur dom la ner det. Det skulle säkert stått still i den här kylan.
Jag pratade med Jöns om detta. Han sa att jag var dum.
”Du begriper ju ingenting. Det är meningen att dom ska stanna så det ska bli ont om el. Då blir priset fem gånger högre.”, sa han.
Nä, sa jag. Då får dom inte sälja nån el, ju.
”Jo, folk vill inte frysa ihjäl” sa han, ”Dom slänger in en dammsugare i reaktorn så tvärnitar den. Sen kan dom sälja brunkålsel och vilken skitel som helst och bara casha in. Såg du inte Uppdrag granskning igår?”
Jag pratade med Jöns om detta. Han sa att jag var dum.
”Du begriper ju ingenting. Det är meningen att dom ska stanna så det ska bli ont om el. Då blir priset fem gånger högre.”, sa han.
Nä, sa jag. Då får dom inte sälja nån el, ju.
”Jo, folk vill inte frysa ihjäl” sa han, ”Dom slänger in en dammsugare i reaktorn så tvärnitar den. Sen kan dom sälja brunkålsel och vilken skitel som helst och bara casha in. Såg du inte Uppdrag granskning igår?”
Klimathotet: är snabb omställning möjlig i en demokrati? av Bertil Egerö
Nyligen läste jag en skrift som gav nya insikter om USAs reaktion på 9/11 – 
Vita Husets mycket snabba och målmedvetna mobilisering för två större krig som ännu inte helt avslutats. I sin nya bok Civilisationens väg för Lester Brown från Earth Policy Institute en intressant diskussion om olika tänkbara svarsmodeller på hoten från miljöförändringarna i världen. En av dem, Pearl Harbour-modellen, gav mig direkta associationer till 9/11-politiken.
För att rekapitulera: Fram till Japans attack den 7 december 1941 på USAs militärbas i Filippinerna, Pearl Harbour, lät USA europeerna utkämpa sitt krig själva. Men den japanska utmaningen lämnades inte obesvarad. Inom en månad efter attacken deklarerade president Roosevelt att den amerikanska produktionen nu skulle ställas in på att producera ”45 000 tanks, 60 000 flygplan och flera tusen handelsfartyg.” Bilindustrin förbjöds tillverka bilar, och många andra investeringar stoppades. Resultatet blev inte bara en snabb omläggning till produktion av stora mängder militär hårdvara, utan även en mobilisering av civilsamhället: ”Plötsligt ägnade sig folk åt återvinning och att odla upp alla möjliga tillgängliga jordlotter… Strategiska varor ransonerades, ändå blev 1942 ett rekordår i industriell produktion.”
9/11 var på liknande sätt en utmaning mot den amerikanska självkänslan – att bli attackerad på hemmaplan nog till dess upplevts som otänkbart. Det öppnade också för att snabbt sätta demokratin ur spel, starta krig och orgaisera tortyr och fängelser sådana som Guantanamo.
Lester Browns poäng är att även en demokrati kan lägga om kursen mycket snabbt. 1941-2 tog det USA bara några månader att lägga om industriproduktionen. ”Då”, säger Brown, ”kan man också strukturera om världens energihushållning under detta årtionde.”
Visst kan man, under vissa förutsättningar och för en kortare period. När Gunnar Stensson i en VB-artikel i höstas påminde oss om hur man i Sverige levde under krigsåren, visade han vad som under yttre hot är möjligt i en demokrati. Problemet var bara att vi, liksom USA, återvände till en bekvämare livsstil så snart det yttre trycket lättade.
Kuba, det enda landet som idag anses klara villkoren för hållbar utveckling, har hamnat i den positionen av yttre tvång. Så snart USAs illegala blockad upphör kommer många kubaner att vilja överge sin påtvingade spartanska livsstil.
För att Pearl Harbour-modellen ska fungera i samband med hotande miljöförändringar krävs dels att de är tydliga – ”kan ses” – dels att de verkligen hotar nationella intressen. Snabbt stigande havsnivåer skulle kanske göra susen, medan vetenskapligt uppmätta växande utsläpp av koldioxid (tex när tundran börjar tina) inte gör det.
Lester Brown granskar två modeller till. Tårtbottenmodellen handlar om ett växande tryck på förändring underifrån, med ’kloka’ politiska ledare som utnyttjar det trycket till att genomföra politiska förändringar. Kanske kan den fungera, men det kräver sannolikt att miljöförändringarna hotar ekonomiska intressen så allvarligt att de upplever sig tvingade att acceptera nödvänidga reformer.
Den tredje modellen är hämtad från Berlinmurens fall. Den politiska ledningens legitimitet är helt urholkad, en massiv och växande rörelse för förändring från civilsamhället har växt fram – en process kanske inte helt olik vad som skedde i Nordafrika under året som gick. Men den politiska utvecklingen därefter är inte självklar, vare sig i Nordafrika eller i fallet med miljöfrågorna. Hur ska en ny politisk ledning svara? Hur går en omställning till en mindre ohållbar samhällsekonomi till, vilka krav ställer den på oss alla?
Problemet med verkligt hotande miljöförändringar, som den globala uppvärmningen, är att de faktiskt går rätt långsamt. Då ”ser vi inte” hoten, då sker en både mental och praktiskt anpassning snarare än den radikala omläggning som krävs. Minns ni historien om grodan i kastrullen på den påslagna plattan? Hon njöt av att det kalla vattnet gradvis blev allt varmare. När det till sist blivit för varmt klarade hon inte längre att hoppa ur. Själv tänker jag på havssköldpaddorna som en gång började simma över ett mycket smalt sund mellan vad som idag är Amerika och Afrika, för att lägga sina ägg i den varma afrikanska sanden. Idag har de långt att simma, men de fortsätter.
En gradvis förändring ger gradvisa anpassningar, inte de radikala reformer vi idag förstår måste göras. Kommer sådana förändringar att räcka för att klara vår civilisation som vi känner den idag, eller är loppet i praktiken kört?
Vita Husets mycket snabba och målmedvetna mobilisering för två större krig som ännu inte helt avslutats. I sin nya bok Civilisationens väg för Lester Brown från Earth Policy Institute en intressant diskussion om olika tänkbara svarsmodeller på hoten från miljöförändringarna i världen. En av dem, Pearl Harbour-modellen, gav mig direkta associationer till 9/11-politiken. För att rekapitulera: Fram till Japans attack den 7 december 1941 på USAs militärbas i Filippinerna, Pearl Harbour, lät USA europeerna utkämpa sitt krig själva. Men den japanska utmaningen lämnades inte obesvarad. Inom en månad efter attacken deklarerade president Roosevelt att den amerikanska produktionen nu skulle ställas in på att producera ”45 000 tanks, 60 000 flygplan och flera tusen handelsfartyg.” Bilindustrin förbjöds tillverka bilar, och många andra investeringar stoppades. Resultatet blev inte bara en snabb omläggning till produktion av stora mängder militär hårdvara, utan även en mobilisering av civilsamhället: ”Plötsligt ägnade sig folk åt återvinning och att odla upp alla möjliga tillgängliga jordlotter… Strategiska varor ransonerades, ändå blev 1942 ett rekordår i industriell produktion.”
9/11 var på liknande sätt en utmaning mot den amerikanska självkänslan – att bli attackerad på hemmaplan nog till dess upplevts som otänkbart. Det öppnade också för att snabbt sätta demokratin ur spel, starta krig och orgaisera tortyr och fängelser sådana som Guantanamo.
Lester Browns poäng är att även en demokrati kan lägga om kursen mycket snabbt. 1941-2 tog det USA bara några månader att lägga om industriproduktionen. ”Då”, säger Brown, ”kan man också strukturera om världens energihushållning under detta årtionde.”
Visst kan man, under vissa förutsättningar och för en kortare period. När Gunnar Stensson i en VB-artikel i höstas påminde oss om hur man i Sverige levde under krigsåren, visade han vad som under yttre hot är möjligt i en demokrati. Problemet var bara att vi, liksom USA, återvände till en bekvämare livsstil så snart det yttre trycket lättade.
Kuba, det enda landet som idag anses klara villkoren för hållbar utveckling, har hamnat i den positionen av yttre tvång. Så snart USAs illegala blockad upphör kommer många kubaner att vilja överge sin påtvingade spartanska livsstil.
För att Pearl Harbour-modellen ska fungera i samband med hotande miljöförändringar krävs dels att de är tydliga – ”kan ses” – dels att de verkligen hotar nationella intressen. Snabbt stigande havsnivåer skulle kanske göra susen, medan vetenskapligt uppmätta växande utsläpp av koldioxid (tex när tundran börjar tina) inte gör det.
Lester Brown granskar två modeller till. Tårtbottenmodellen handlar om ett växande tryck på förändring underifrån, med ’kloka’ politiska ledare som utnyttjar det trycket till att genomföra politiska förändringar. Kanske kan den fungera, men det kräver sannolikt att miljöförändringarna hotar ekonomiska intressen så allvarligt att de upplever sig tvingade att acceptera nödvänidga reformer.
Den tredje modellen är hämtad från Berlinmurens fall. Den politiska ledningens legitimitet är helt urholkad, en massiv och växande rörelse för förändring från civilsamhället har växt fram – en process kanske inte helt olik vad som skedde i Nordafrika under året som gick. Men den politiska utvecklingen därefter är inte självklar, vare sig i Nordafrika eller i fallet med miljöfrågorna. Hur ska en ny politisk ledning svara? Hur går en omställning till en mindre ohållbar samhällsekonomi till, vilka krav ställer den på oss alla?
Problemet med verkligt hotande miljöförändringar, som den globala uppvärmningen, är att de faktiskt går rätt långsamt. Då ”ser vi inte” hoten, då sker en både mental och praktiskt anpassning snarare än den radikala omläggning som krävs. Minns ni historien om grodan i kastrullen på den påslagna plattan? Hon njöt av att det kalla vattnet gradvis blev allt varmare. När det till sist blivit för varmt klarade hon inte längre att hoppa ur. Själv tänker jag på havssköldpaddorna som en gång började simma över ett mycket smalt sund mellan vad som idag är Amerika och Afrika, för att lägga sina ägg i den varma afrikanska sanden. Idag har de långt att simma, men de fortsätter.
En gradvis förändring ger gradvisa anpassningar, inte de radikala reformer vi idag förstår måste göras. Kommer sådana förändringar att räcka för att klara vår civilisation som vi känner den idag, eller är loppet i praktiken kört?
Är pensionerna ett problem? av Sven-Hugo Mattsson
Det finns en prognos som säger att de barn som föds nu kommer att bli 90 år, i snitt, prognosen får anses rätt säker. Om prognosen slår in kommer Tella, Hedda, Mattis, Felix, Malva och Kjell-Åke att räkna med ett långt liv. Jag önskar att de får ett friskt och händelserikt liv. Hälften av gänget beräknas bli 100 år och jag kommer att åka ut till hemmet och bjuda dem på kaffe och bakelse (Napoleon) på högtidsdagen.
Hur kan man göra detta till ett problem, varför problematisera denna framgångssaga som statministern gör. Om detta inträffar så är det ett facit på att vår välfärd fungerar. Varför stigmatisera de personer som inte ens orkar jobba till 50 eller 60 år.
Är det inte ett problem?
Nej! Det är åtminstone inget stort problem och framförallt har vi en erfarenhet hur vi kan lösa det, det finns dessutom fler lösningar än att jobba längre och det vet Fredrik Reinfeldt utmärkt väl. Vi har redan gjort det vi kanske behöver göra nu, vi har en erfarenhet. Mellan det att vi sjösatte ATP och fram till nu har vi just blivit 9 år äldre i snitt. I slutet av 50-talet blev vi 72 år i snitt, nu blir vi 81. Nu skall vi, enligt prognos, gå från 81 till 90 år, alltså exakt samma differens. Vi har fixat det genom att just jobba längre, höjt pensionsavgiften med 40 %, från 13- 18,5 % av lönen. Vi har numera också tjänstepension i en omfattning som vi inte hade på 50-talet, vi sparar också själv. Gör om allt detta en gång till, höj pensionsavgiften till 25 %, med början nu, gör det sakta men säkert. Säg att vi tar 30 år på oss, då blir höjningen måttlig per år. Då har vi säkrat ett pensionssystem till Tella och Hedda och gänget så de har en helt annan chans att med god flexibilitet gå i pension när de känner för det.
Varför denna absurditet?
Varför går då Reinfeldt ut med denna absurda siffra? Visst, det kommer kanske en tid när vi jobbar till 75, i snitt. Men siffran har ingen som helst relevans nu, inte på kanske 100 år, vi har dessutom lång tid och många kontrollstationer innan detta händer.
Reinfeldt vill nog, innerst inte, inte ha något kollektivt pensionssystem, högern var ju emot ATP. Det är därför han nu utövar krypskytte mot vårt gemensamma system. Jag undrar hur många som startade ett pensionssparande när Reinfeldt gick ut med sitt budskap. Några dagar tidigare gick ju Pensionsmyndigheten ut och talade om att de som är 20 år nu behöver jobba tills de är 69 år för att få samma pension som nu. Det är tråkigt att en myndighet inte talar om att det finns alternativ till att jobba längre, till exempel höja pensionsavgiften.
Hur kan man göra detta till ett problem, varför problematisera denna framgångssaga som statministern gör. Om detta inträffar så är det ett facit på att vår välfärd fungerar. Varför stigmatisera de personer som inte ens orkar jobba till 50 eller 60 år.
Är det inte ett problem?
Nej! Det är åtminstone inget stort problem och framförallt har vi en erfarenhet hur vi kan lösa det, det finns dessutom fler lösningar än att jobba längre och det vet Fredrik Reinfeldt utmärkt väl. Vi har redan gjort det vi kanske behöver göra nu, vi har en erfarenhet. Mellan det att vi sjösatte ATP och fram till nu har vi just blivit 9 år äldre i snitt. I slutet av 50-talet blev vi 72 år i snitt, nu blir vi 81. Nu skall vi, enligt prognos, gå från 81 till 90 år, alltså exakt samma differens. Vi har fixat det genom att just jobba längre, höjt pensionsavgiften med 40 %, från 13- 18,5 % av lönen. Vi har numera också tjänstepension i en omfattning som vi inte hade på 50-talet, vi sparar också själv. Gör om allt detta en gång till, höj pensionsavgiften till 25 %, med början nu, gör det sakta men säkert. Säg att vi tar 30 år på oss, då blir höjningen måttlig per år. Då har vi säkrat ett pensionssystem till Tella och Hedda och gänget så de har en helt annan chans att med god flexibilitet gå i pension när de känner för det.
Varför denna absurditet?
Varför går då Reinfeldt ut med denna absurda siffra? Visst, det kommer kanske en tid när vi jobbar till 75, i snitt. Men siffran har ingen som helst relevans nu, inte på kanske 100 år, vi har dessutom lång tid och många kontrollstationer innan detta händer.
Reinfeldt vill nog, innerst inte, inte ha något kollektivt pensionssystem, högern var ju emot ATP. Det är därför han nu utövar krypskytte mot vårt gemensamma system. Jag undrar hur många som startade ett pensionssparande när Reinfeldt gick ut med sitt budskap. Några dagar tidigare gick ju Pensionsmyndigheten ut och talade om att de som är 20 år nu behöver jobba tills de är 69 år för att få samma pension som nu. Det är tråkigt att en myndighet inte talar om att det finns alternativ till att jobba längre, till exempel höja pensionsavgiften.
Måste vi då inte jobba längre?
Nej! Däremot är det bra om vi gör det, de som kan. Redan nu jobbar vi längre upp i åldrarna och vi har förändrat systemet för att stimulera till detta, innan Reinfeldt blev statsminister. För drygt10 år sedan, i samband med att vi gick över från ATP till det vi har nu, höjde vi åldern när vi omfattas av ”lagen om anställningsskydd”, från 65 till 67 år. Det är bra, den som vill jobba längre skall ha möjlighet till detta. Ytterligare: det finns en morot för dem som jobbar efter 65 år i form av att man får dubbelt jobbavdrag. Det finns också en pensionsgrupp, med Alliansen och S, som säkert kommer att föreslå att vi blir las:ade fram till 69 år, vilket kommer att innebära att vi jobbar ännu längre. Jag undrar vad Alliansens företrädare i denna grupp tänker om Reinfeldt elefantinhopp?
Jobblinjen
Det finns också en piska i skattesystemet som innebär att den som lever på pension före 65 år har mer i skatt än samma person som är över 65 år och lever på pension. Skillnaden är 700 kr om bägge har en pension på 15.000 kr. Gå gärna in i en skattetabell och kolla, jämför kolumn 2 och 6. Detta är en bisarr konsekvens av Alliansens så kallade jobblinje. Pensionera dig för böveln inte före du är 65, för då står Alliansen och pekar med hela handen, talar om för dig hur du skall bete dig, du skall jobba längre, annars får du en staffskatt på 700 spänn. Snacka om att gå in i människors liv och bestämma!
Så Vilda och Vera, Oscar och Hugo, Axel och Britt-Inger, se upp, välj en ny ledare som ger er mer än ett alternativ för att fixa en god allmän pension. Annars får ni jobba tills ni är 90 år.
PS! Jag hoppas få återkomma med det som är ett verkligt problem, att pensionerna inte är jämställda. DS!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)