Hjälp

Eftersom jag för ovanlighetens skull inte är i Lund första maj så skulle jag vara mycket tacksam om ni ville skicka in lite skildringar om vad som hände på stan. Både text och bilder tas tacksamt emot. Borde glädja fler än undertecknad, det är svårt att vara överallt.
Göran Persson

Valborgsfirande i S:t Lars

Musik: Röda Kapellet. Sång: Lunds Allmänna sångförening. Vårtal: Karin Stensson. Valborgsmässobål.
   Klostergårdsskolans fjärdeklassare, schackmästare i Lund, säljer grillad korv för att finansiera sin resa till schackmästerskapen i Stockholm. Korven sponsras av Konsum Klostergården.
Plats: Klostergårdens vårdcentral. Tid: 19.00

Demokratisk Vänsters förstamajföreläsning

Plan B – en fråga om solidaritet
Om Lester Browns plan för att rädda civilisationen
Doris Norrgård och Lars Almström
Miljöaktivister och översättare av Lester Browns böcker.
Första maj kl. 16.00
ABF:s lokal, Trollebergsvägen 7, ingång Gasverksgatan
Ett arrangemang i samarbete med ABF

Första maj i Lund och Malmö

DEMONSTRERA PÅ 1:A MAJ MED OSS! 
Vi upplever idag hur kapitalismen upplever en djup kris. Som vanligt är det vanligt folk som får betala med nedskärningar och försämrade villkor. Vårt svar är satsningar på välfärd och stora investeringar för att bemöta både massarbetslöshet och klimathot. En del av detta är att bygga ut kollektivtrafiken och göra den tillgänglig för fler genom lägre biljettpriser. Det är tid för mobilisering och organisering så slut upp på 1:a maj för ett bättre samhälle!
Samling: 14:30, Stortorget i Lund
Avmarsch: 15:00
Huvudtalare: Josefin Brink, 2: e vice ordf
Talare: Abe Bergegårdh (V Lund), Felicia Bromée (UV Lund)Andrea Malesevic (VSF Lund), Navid Momen (Rahe Kargar, Revolutionära arbetare i Iran)
Arrangörer: Vänsterpartiet Lund, Ung Vänster Lund, VSF Lund
Innan demonstrationen kommer alla ha möjlighet att skriva sina egna plakat.
Efter demonstrationen återsamlas vi på Stortorget  för att lyssna till talen, varefter vi kommer ha följande aktiviteter inne i Stadshallen:
- café (hembakat!)
- bokbord
- filmvisning (arbetares förhållanden i Sydamerika, härskartekniker)
- musik (inte spikat ännu)
- feministiskt självförsvar

Malmö
SOLIDARITET – PENGARNA FINNS OMFÖRDELA!
Samling: 11.00 på Möllevångstorget
Folkfest: 13.00-16.00 Slottsparken
Musik: Ska ´N´SKa, Spiken i kistan
Huvudtalare: Josefin Brink, riksdagsledamot (V), Hanna Gedin, kommunalråd (V), Stefan Lindborg, förbundsordförande Ung Vänster, Hansalbin Sältenberg, Vänsterns Studentförbund.
Mat, bokbord, picknick i parken, barnaktiviteter och mycket mer.
Välkommen att fira 1 maj med Vänstern i Malmö.

---

Lunds arbetarekommun
Samling på Clemenstorget 10.00
Avmarsch 10.30 till Stadsparken
Talare: Magnus Nilsson/Helle Klein

Malmö arbetarekommun
Samling på Södergatan 13.30
Avmarsch 14.00 till Folkets Park
Talare: Magdalena Andersson

---

Lund: Röd Front 1 maj
Tid: tis 1 maj 12:00
Plats: Mårtenstorget
Typ:Möte
Tal av Nils Littorin, Inga Lanemar med flera.

Malmö: Röd Front 1 maj
Tid: tis 1 maj 14:30
Plats: Gustav Adolfs Torg
Typ:Demonstration
Demonstration till St: Knuts Torg
Efterfest på Ungdomens Hus kl 16.30
Tal av Vera Peterson (kvinnopolitiska utskottet), Robert Wettersten (ordförande Kommunistiska Partiet Malmö) och Erik Svensson (ordförande RKU-Malmö)

---

Revolutionär första maj i Lund 2012:
Paroll: Klass mot klass
Tid och plats: 13.00 vid Knut den stores torg
Arrangörer: SUF, Första Linjen, Virvelvinden[fAÅA-Lund], Arbetarmakt

Revolutionär första maj i Malmö 2012
Paroll: Ge oss Malmö tillbaka! Tillsammans för socialism
Tid och plats: 15.30, Möllevångstorget
13:30 Förhäng i Jesusparken med Amalthea bokcafé.
Fika, pepp och parollverkstad.
15:30 Demonstration, samling på Möllevångstorget.
Efter demonstrationen är det efterhäng utanför Glassfabriken på Kristianstadsgatan 16. Spelning, mat och freeshop.
Arrangörer: Mangla, IMET, Revolutionär Ungdom Malmö, Syndikalistiska Ungdomsförbundet Malmö, Förbundet Allt åt Alla, Kulturcenter Glassfabriken, Amalthea bokcafé.

Helgeands församlingsgård

Café Torsdag 3 majkl 13.00
Jenny Hällström om Rom
Den italienska huvudstaden Rom är präglad av den fängslande historien men också av nutiden och förväntningarna inför den spännande framtiden. Vad finns kvar i staden från förr, synligt och dolt, och hur ser samspelet ut mellan romarna i deras vardagsliv, den tillfällige besökaren som jagar souvenirer och pilgrimerna på väg mellan kullar och dalar?

Torsdagskväll 3 maji Helgeand 19.00
Film i stora salen: Our fathers
Filmen, med bl a Ted Danson och Christopher Plummer, är en närmast dokumentär spelfilm om katolska kyrkan i USA från sextiotalet till idag – årtionden som visade sig ha en mörk underström av sexuellt utnyttjande av barn i beroendeställning. En advokat åtar sig att föra talan mot en kyrka som vägrar se. Kan man förlåta?
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »

Aron Etzler till Lund den 5 maj

Klockan 13 kommer Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler till ABF på Trollebergvägen 7 i Lund för att tala om utmaningarna för framtidens vänster.

Källbymölla av Gunnar Håkansson

För ett par nummer sedan var det visst någon, som inte mindes vad järnvägs- hållplatsen vid Klostergården hette på den tiden den fanns. Om inte vederbörande sett efter i "järnvägsbibeln" kanske bifogade fotografi från den tiden det begav sig vara till någon nytta. Namnet var alltså Källbymölla.

Privatiserad SFI

Privat SFI fungerar dåligt. I Stockholm är 84,4 procent av all svenska för invandrare privatiserad. Det är naivt att tro att privata företag driver SFI för att de är snälla, de har naturligtvis ett vinstintresse i detta. Små grupper lönar sig inte. Alltså måste man slå ihop de elever man har i en grupp, oavsett bakgrund.
Ur Brännpunktsartikel i SvD 25/4 av Anki Erdman, V.
Kommentar: snåla borgerliga lågskatte- kommuner gör likadant. Girighet och snålhet är två sidor av samma sak.

Särskrivning av Sven-Hugo Matts son

Numera skall vi särskriva förlåt jag menar sär skriva.
   Om jag skriver köplador som nu så får jag bakläxa och det blir rött i texten. Alltså särskriver jag, förlåt sär skriver jag och skriver köp lador. Det blir så fult med allt det röda.
   Andra exempel på sär skrivning är: mat produktion, gas förråd, och bil produktion.
   Ytterligare exempel är:
sjuk sköterska och fryst kyckling lever.

Pyspunkan i Lunds skolor av Gunnar Stensson

Lunds skolor sjunker från 12 till plats 32 i Sveriges Kommuners och Landstings skolrankning. Därmed fortsätter den pyspunka som inleddes 2006 då alliansen tog över ansvaret.
   Uppgiften återfinns i artikeln ”Kävlinge dyker i ny skolrankning” (SDS 20/4). Lundasidorna valde den här gången att ignorera rankningen. Något är man skyldig kommunpolitikerna.
   Inför årets budgetförhandling kräver oppositionen nödvändiga skolsatsningar och stopp för nedskärningarna. Denna gång tycks den få stöd från delar av alliansen. Till och med Lars Hansson, FP, drar öronen åt sig inför risken att Lunds skolor ska fortsätta att sjunka i kvalitetsmätningarna.
Det kommer dock inte att hjälpa inför nästa års rankning.  Den grundas på årets siffror.

En annan sak
Kristdemokraternas ungdomsförbund ansluter sig kravet på förstatligande av skolan. ”Det är inte rätt och rimligt att elever hamnar i extremt olika skolor beroende på var de bor”. Trycket ökar.

Anthropocen – den nya geologiska tidsåldern av Gunnar Stensson

Jorden upplever just nu en global massutrotning av arter. Tillgången på färskvatten är i fara för miljarder människor. Kol-, kväve- och fosfor-cyklerna förrycks. Vi riskerar tröskeleffekter, points of no return, med accelererad avsmältning av Arktis is, kollaps av marina fiskeresurser och uttorkning av jordbrukslandskap.
   Tidningen The Economist konstaterar att vi gått in i en ny geologisk tidsålder, The Anthropocen, då mänskligheten är den största förändringsfaktorn på vår planet.
   I detta läge har flera av världens miljöministrar samlats i Stockholm till 40-årsminnet av FN:s första globala miljökonferens, Stockholmskonferensen 1972. Det nya mötet kallas Stockholm +40.
   Demokratisk Vänster har passat på att arrangera ett miljöseminarium 1 maj kring Lester Browns Plan för att rädda jorden. Vi samlas 16.00 i ABF:s lokal på Trollebergsvägen, ingång Gasverksgatan. 

Skojarna i Igelösa av Gunnar Stensson

SVT-journalisten Katia Eliott avslöjade för en vecka sedan att Stig Steen, professor i thoraxkirurgi vid Lunds universitet, gör reklam för mellanmålet ”Reztart”. Detta kosttillskott innehåller Stig Steens eget ärt- och nyponpulver. Reklamen riktar sig till diabetiker, trots att pulvrets höga sockerinnehåll gör det skadligt för dem. Det påstås vara framtaget som ett resultat av vetenskaplig forskning, men av den forskningen finns inga spår i medicinska tidskrifter.
   När Stig Steen marknadsför kosttillskottet kallas det förstås inte ärt- och nyponpulver utan NGC, Natural Glycemic Control.  Det ingår i multijätten ”Oriflames” produkter. På YouTube ligger mängder av korta inslag där professorn på engelska beskriver hur bra ”Oriflame Wellness Shake” är för att gå ner i vikt, slippa sömnighet och hålla hjärnan skärpt. Enligt reklamen hjälper ”Oriflame Wellness Shake” lungsjuka att gå upp i vikt och överviktiga att gå ner. Ett gammalt gott universalmedel, således, som den gode Stig nog ärvt från sina fäder
   Basen för kommersen i Svenstorp är ”Igelösa Life Science” som till 80 procent ägs av Stig Steen och till 20 procent av baron Nils Gyllenkrok, som upplåtit mark för centret. För att förbättra smaken på pulvret har man rekryterat Kävlinges kändiskock Brian Mårtensson.
   Lite i skymundan ägnar sig Igelösa Life Science också åt diskreta organbyten för företagsledare i lantlig godsmiljö. ”Vi har byggt om en gård till ett stort sjukhus. Det är så science fiction så det är kul”. sa Nils Gyllenkrok till Björn Af Kleen.

Igelösa by ligger under godset Svenstorp. Där äger baron Gyllenkrok alla fastigheter, 143 stycken. En tid bodde Dagens Nyheters och Sydsvenskans förre chefredaktör Jan Wifstrand där. Men han flyttade snart. Anledningen beskrev han med följande ord:
   ”När vi bodde där skedde en policyförändring beträffande hyres- sättningen... Avtal gällde inte som i det gängse affärslivet. Ägaren tog sig friheten att när som helst höja hyran med en tusenlapp eller så... Ibland inspekterade Gyllenkrok sina fastigheter... Han hade för vana att helt enkelt rycka upp dörren och klampa in... Vi var ju inte i beroendeställning så vi röstade med fötterna. Men en gammal anställd som bott på hans mark i 30 år, inte börjar han bråka juridiskt.”
   Igelösa by är inte längre någon by. Bönderna har fördrivits. Där bor i stället folk som Peter Honeth, Lunds universitets förre universitetsdirektör. Han tillhör den kategori som godset premierar: kreativa höginkomsttagare som genom sin närvaro gagnar affärsverksamheten.
   Och de mest lukrativa affärerna bedrivs via ”Igelösa Life Science”, där professor Stig Steen och baron Gyllenkrok tjänar grova pengar på ärt- och nyponpulvret. Samtidigt är Stig Steen kirurg. Jag känner folk som han opererat och som högaktar honom.
   Sådan är kapitalismen, vilket till och med belästa marxister kan ha svårt att fatta.
   Gör gärna ett turistbesök i Svenstorp! Godset var ju bland annat den svenska härens högkvarter under slaget vid Lund. Mats Olsson kommenterar landskapet kring godset: ”En enda stor åker. Jag skulle inte kalla detta kulturlandskap. Snarare landskapsskövling. Landskapet som det ser ut nu är inte historiskt utan skapades framför allt på 1900-talet”

Källor: TV och massmedia samt framför allt Björn Af Kleens utomordentliga ”Jorden de ärvde”.

”Jerusalem är vår eviga och odelade huvudstad” – för alla i Palestina? av Bertil Egerö

Kampen om östra Jerusalem intensifieras. Våren 2010 besökte vi – en grupp från DV – Västbanken och Jerusalem. En israelisk organisation gav oss en grundlig genomgång av den israeliska strategin för att för alltid köra bort palestinierna från deras del av staden.

Bitte Hammargrens reportage om utvecklingen i SvD i onsdags (25.4) är mycket tydligt: För fem år sedan slog bosättare med ideologiska motiv ner sina bopålar vid Oljeberget i östra Jerusalem. Skyddade av säkerhetsstyrkor trakasserar de palestinska familjer i syfte att tvinga bort dem och ta hand om all mark, alla bostäder. Reportaget visar hur de angriper familjerna på en mycket sårbar punkt: deras barn. Ungdomar anklagas för något slags våld, arresteras. Rättegångar inleds som drar ut på tiden. Ungdomarnas skolgång äventyras.
   De nya bosättarna är en viktig del i den israeliska strategin. Efter vårt besök 2010 sammanfattade jag DV-gruppens erfarenheter:
   ”Jerusalem, centrum för tre monoteistiska världsreligioner, är idag den omstridda huvudstaden för både palestinier och israeler. Vi reser runt i Jerusalems förorter med guiden Itamar Shapira, en f.d. israelisk soldat, från den israeliska organisationen ICAHD (Israeli Committee Against House Demolitions). Han demonstrerar mycket konkret hur staden steg för steg inringas av nya judiska bosättningar. Med Muren som rygg och bulvanköp av några strategiskt placerade palestinska bostäder ska en ny bosättning byggas som effektivt stänger inne de palestinier som ännu bor i det kilformade området ut från Gamla stan mot Västbanken. Därmed kommer Västbankens sista möjlighet till direkt kontakt med vad som formellt är internationellt område – Jerusalems gamla stad med dess palestinska del, Klippmoskén och Al Aksa-moskén – att strypas.
   ”Det första steget på vägen dit var den utvidgning av stadsområdet israeliska myndigheter egenmäktigt beslutat om, så att gränsen nu går vid Muren. De palestinier som bor i den utvidgade delen av staden har uppehållstillstånd i Jerusalem men inget medborgarskap vare sig i Israel eller i Palestina. När deras villkor försvåras så att de måste flytta har de ingenstans att ta vägen – de är (av politiska skäl) inte välkomna till Västbanken, och kan inte flytta in i Israel.
   ”Inte så långt utanför Muren finns redan en judisk bosättning. Nu förbereds en utbyggnad i riktning mot Muren. ”En mycket krånglig, slingrig väg ska finnas kvar för passagen mellan norra och södra delen av Västbanken. Men det blir svårt för palestinierna att röra sig den vägen”, säger Itamar. Snart har Sharons plan gått i uppfyllelse – Västbanken blir effektivt delad i två.”
   Jag läste för inte länge sedan att USA straffat den palestinska myndigheten för dess försök att genom FN få den officiellt antagna tvåstatslösningen genomförd med ett erkännande av Palestina. USA har dragit ner på sina bidrag. Den palestinska myndigheten reflekterar säkert nu över när den ska ta till sitt enda återstående medel; att upplösa sig och ge Israel som ockupationsmakt hela ansvaret för befolkningens skydd och försörjning.
   Ett sådant beslut sitter nog långt inne. Men det kan på sikt öppna för den enda återstående lösningen på konflikten: En stat, ett land för alla, palestinier såväl som judar. Det är ju faktiskt så att bosättarpolitiken leder till en allt större geografisk blandning av judar och palestinier. Att på nytt separera dem geografiskt lär ingen tvåstatslösning klara av.

En liberals samvete av Gunnar Stensson

The Conscience of a Liberal är rubriken på nobelpristagaren professor Paul Krugmans krönika i New York Times 24/4.
   ”En sak som jag länge tänkt göra – och fortfarande inte har tid att göra grundligt – är att säga något om Peter Beinarts modiga bok ”The Crisis of Zionism”, skriver Krugman och ansluter sig därmed till det initiativ som Günter Grass tog genom att kritisera den israeliska regeringens konfrontationspolitik i sin dikt ”Was gesagt werden muss”.
   Krugman skriver, att han liksom många andra liberala amerikanska judar brukar försöka förtränga frågan vart Israel är på väg. Att kritisera Israel innebär att utsätta sig för intensiva attacker från organiserade grupper som försöker likställa all kritik av Israel med antisemitism, och Paul Krugman har hittills ursäktat sig med att han har andra strider att utkämpa.
   Men nu känner han att han inte kan tiga längre utan måste säga någonting om Beinart, som utsätts för en publicistisk motorsågsmassaker av de organiserade judiska grupperna i USA. ”Som jag sa, han är en modig man som förtjänar bättre”.

Israels nästa stora kris kommer kanske inte att gälla förhållandet till palestinierna eller Iran utan förhållandet till unga amerikanska judar.
   Beinart skriver: ”Ett dramatiskt skifte pågår i Israel och Amerika. Den ökande ockupationen av Västbanken utsätter den israeliska demokratin för risk. De viktigaste judiska organisationernas vägran att försvara demokratin i den judiska staten alienerar många unga liberala judar i USA också från sionismen. För nästa generation kan den liberala sionistiska drömmen – den dröm som skyddar det judiska folket och hyllar de demokratiska idealen – dö.”

Också Bill Clinton har läst Beinarts bok. Han säger: ”Peter Beinart har skrivit en mycket viktig bok för alla som bryr sig om Israel, dess säkerhet, dess demokrati och utsikterna för en rättvis och varaktig fred. Beinart klargör bakgrunden till den nuvarande politiska och religiösa debatten i Israel och tar upp svåra frågor som inte kan undvikas. Han visar på en ny väg framåt för att komma tillbaka till sionismens ursprungliga ideal, både i Israel och diasporan i USA och i resten av världen.”

Nya israeliska bosättningar undergräver fredssträvandena av Gunnar Stensson

Netanyahu offentliggjorde den 24 april den israeliska regeringens beslut att legalisera de tre bosättarutposterna Sansana, Rechelim och Bruchin på Västbanken. Det blev Israels svar på president Mahmuds Abbas brev med krav på frysning av bosättningarna för att göra fredsförhandlingar möjliga.
   Det är första gången sedan 1990-talet som regeringen skapar nya bosättningar, konstaterar den israeliska fredsrörelsen ”Fred nu” bittert.
   De illegala bosättningarna på palestinsk mark hyser cirka 400 000 israeler. Att som Tyskland gjorde under andra världskriget flytta den egna befolkningen in på ockuperat område är förbjudet enligt Geneve-konventionen.
   Både FN och USA är djupt oroade. Beslutet strider mot den israeliska regeringens löften och det ”underlättar inte fredssträvandena”.

Finns miljöbilar? av Sven-Hugo Mattsson

Som jag tidigare skrivit har Demokratisk vänster, på första maj, ett möte om Lester R Browns bok ”Civilisationen väg”. Plats: ABF-lokalen på Trollebergsvägen 7, tid 16.00.

I förra veckan hade jag en artikel i VB om Lester R Browns (LB) bok ”Civilisationens väg”. Här kommer fortsättningen.
   I den tredje delen av boken, det är jag själv som gjort uppdelningen, skriver LB om en del positiva saker som hänt i historien. En är rökningen, något som drastiskt minskat och där vi nu kan gå på krogen utan att behöva röka passivt. En annan är USA:s omställning från bilindustri till vapendito, efter attacken mot Pearl Harbor i december 1941. Visst det är så klart ett exempel på omställning, men det blir bisarrt med ett exempel som går ut på att stärka krigsindustri. Visst, jag förstår euforin då, USA insats var onekligen en del av de krafter som verkade för att få bort Hitler och nazismen. Men i dagen perspektiv? USA finns nu i krig eller har krigsbaser i hela världen. LB konstaterar också, i boken, att USA, med färre än 5 % av världens befolkning har 43 % av vår planets militärutgifter. Krig och krigsindustri är ju också en stor del av växthusgasutsläppen!
   Men huvudfrågan är vad dessa exempel har med våra problem att göra. Uppvärmningen lever sitt eget liv och är den största utmaningen mänskligheten haft. Det är ett oerhört mycket större problem än de exempel som nämns i den här debatten och kan bara lösas om vi vill.

Pessimist
Jag är själv pessimist, jag tror inte vi klarar av att vända på det som nu händer. Anledningen till min pessimism är uppenbar. Fortfarande släpper vi ut mer och mer växthusgaser och det är svårt att se en vändning inom det närmaste med tanke på att folkrika u-länder med all rätt vill ha samma standard som vi i den rika världen. Om man dessutom betänker att vi som har fullt tillräckligt för att ge vår befolkning ett gott materiellt liv, vill ha ytterligare tillväxt. Om vi gör våra samhällen mer jämlika kan vi leva hur gott som helst. Vad skall vi med tillväxt till?
   En fråga jag ställer mig är följande: vilket är bäst, en miljard bilar som finns på vår planet nu, som till stor del drivs av fossila bränslen, eller är det bättre med två miljarder bilar som är helt fossilfria? Med frågan breddar jag diskussionen till att gälla långt mer än växthusgaserna. Har vi plats med dubbelt så många billar, där vi till och med odlar energi till dessa.
   Vad vi nu diskuterar är, i stort, koldioxiden från transporter, bra så. Men frågan är vad vi gör med metangasen från vår animalieproduktion. Vad gör vi med andra växthusgaser vi släpper ut. Vi har massor av andra problem, havets höjning, permafrosten kring Arktis som smälter och avger ytterligare metangaser, jordbruksmark som försvinner och vattenfrågan.
   Jag läser just på texttv att bara några få procent av permafrosten i Arktis skulle få stora konsekvenser för klimatet.
   Ett annat exempel till min pessimism är att vi inte ens diskuterar en sockerskatt. Ungefär 10 % av jordbruksmarken i Lunds kommun består av sockerbetsodling. Det finns också goda anledningar att höja skatten på socker av hälsoskäl, socker är en produkt som är helt onödig, men som ger oss diabetes och övervikt och kostar samhället stora pengar.

Miljöbil
Förutsättningen för att jag skall känna optimism är att antalet bilar och animalieproduktionen minskar på vår planet, inte bara per person, utan totalt. Detta inte bara för att dessa verksamheter innebär massor av växthusgaser, utan för att vi inte har plats med mer av detta. För att uppnå detta måste vi höja priset på dessa verksamheter och dessutom på flyget och allt annat som innebär utsläpp av växthusgaser. LB vill också att vi skall höja priset på växthusgaser men att detta skall växlas mot sänkt inkomstskatt. Detta tycker jag är alltför passivt, vi får inte glömma klassaspekten, det är trots allt de rikaste på vår planet som står för majoriteten av våra utsläpp. De relativt fattiga skall kompenseras för höjda miljöskatter men för de rikaste måste vi dra in köpkraft.
   Som det nu är talar vi om ”miljöbilar”, med utgångspunkten att det enda problemet med bilar är bränslet. Vi pratar nästan inte om den plats bilismen tar eller om vi har metaller och gummi till bilarna.
   Den dagen vi diskuterar i termer av att fördubbla priset på allt som är farligt för vår planets överlevnad, när vi diskuterar i termer om att bilismen i alla dess delar är miljöförstörande, då kanske jag också ser ljuset i tunneln.

Kulturtips

Build Me a Mountain! av Verk
På Inkonst 27-28 april.
Fre 27 apr kl. 20:00. Läs mer »

Danskjävlar - om detta må vi berätta
Står vi inför ett tredje världskrig? PotatoPotato tar på sig skyddshjälmen och beger sig ut i ett brunt Europa. Kommer dom överleva? Välkomna till en föreställning om missnöjespolitik av ett kulturmarxist-feministiskt scenkonstkollektiv! Spelas på Bastionen 26 - 5 maj.
Fre 27 apr kl. 19:00. Läs mer »

GONE HOME
Dansstationen på Palladium den 27-29/4
Fre 27 apr kl. 19:30. Läs mer »

Midnattsdopp - Ribersborgs kallbadhus
På Ribersborgs Kallbadhus 27 april kl 19:30.
Läs mer »

The Dø (FR/FIN) LIVE – Support: Summer Heart (SE)
på Babel 27 april kl 19:00. Läs mer »

Jonathan Johansson (SE)
28 april i Johanneskyrkan kl 20:30.
Läs mer »

LAS BALKANIERAS
På Moriskan 28 april kl 20.
Läs mer »

Rootvälta - LIVE
Rootvälta från Borlänge, möt sommaren tidigt på Inkonst! + DJs: Peoples Choice (DK) och Million Vibes
Lör 28 apr kl. 22:30. Läs mer »

Umri Muski
Bosniskt gästspel på Moriskan 28 april kl 19:00.
Föreställningen textas till engelska.
Läs mer »

Biograf Spegeln - NKOTBSB
NEW KIDS ON THE BLOCK och BACKSTREET BOYS.
Livesänd konsert från London den 29/4 kl.21.00. Läs mer »

The Bright Stream
Live från Bolsjojbaletten på Biograf Spegeln och Kino 29 april kl 17:00.
Läs mer »

Oslipat, med bl a Jesper Rönndahl
Ståupp som du kan älska lika mycket som ett husdjur. På Babel 2 maj kl 20:00.
Läs mer »

I believe that we´re having a dialogue
På Inkonst 3 och 4 maj
Tor 03 maj kl. 20:00. Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 03 maj kl. 16:00. Läs mer »

Vilda Malmö - Trädguidning i Kungsparken
Guidad tur bland träden i Kungsparken med Vilda Malmö
3, 27 maj och 2 september.
Tor 03 maj kl. 18:00. Läs mer »

Hela kulturcentralens program »

De osynliga - en resa tillsammans med Rebecka Bohlin i låglöneland

Föredrag av journalisten Rebecka Bohlin som skrivit den uppmärk-sammande boken; De osynliga, om låga löner, livspussel och fackligt engagemang i Europa.
Lördag den 21/4 13.00 - 15.00 i ABF:s lokal Gasverksgatan i Lund
Arr. Vänsterpartiet i Lund och ABF
Affisch »

Helgeands församlingsgård

Café Torsdag 26 april kl 13.00
MATS GREKO på Helgeands café.
Mats Greko är säkerhetschef i Lunds kommun och sekreterare i BRÅ, brottsförebyggande rådet.
   Temat är kommunens trygghetsarbete, samarbetet med polisen och hur brottsstatistiken ser ut i Lund. En del förebyggandetips får vi också.
   Vi kan konstatera att Lund är en trygg stad, med låg brottslighet i förhållande till storleken.

Torsdagskväll 26 april i Helgeand 19.00
Boksamtal: Mörkerseende av Philip Yancey
Var är Gud när det gör ont? Om han är god, varför visar han sig inte tydligare när han behövs? Hur gör vi för att behålla tron när allt vacklar?
   Fjärde gången läser vi sid 163-198 i Mörkerseende
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »

Demokratisk Vänsters förstamajföreläsning

Plan B – en fråga om solidaritet
Om Lester Browns plan för att rädda civilisationen
Doris Norrgård och Lars Almström
Miljöaktivister och översättare av Lester Browns böcker.
Första maj kl. 16.00
ABF:s lokal, Trollebergsvägen 7, ingång Gasverksgatan
Ett arrangemang i samarbete med ABF

Minnestal till Gunnar Sandin

Gunnar Sandin,
25 februari 1940 – 31 mars 2012
Efter begravningen är det flera vänner till Gunnar som hört av sig och velat ta del av mitt minnestal. Därför lägger jag ut det i sitt fulla format, inklusive de musikaliska programpunkterna.
Mats Olsson
Länk till minnestalet

Bilden av Gunnar Sandin

Att bilden är gjord av Ploski och att den föreställer Gunnar är lätt att se. Att Gunnar förenar två av sina många intressen på bilden, för musiken och mot bilen, är också lätt att se. Men mer? När gjordes bilden? I vilket sammanhang?
   Finns det någon i VB:s mångkunniga läsekrets som kan bringa klarhet i detta? Det skulle vara kul att veta lite mer. Även andra minnen och minnesbilder av Gunnar tas tacksamt emot av VB.
   Tack till Ingrid André som hittade bilden i gömmorna.
Göran Persson

En miljard mindre i skatt av Mats Olsson

Genom sänkningar av stats- och kommunalskatt betalar lundaborna i år drygt en miljard mindre i skatt än de gjorde innan det blev borgerligt 2006, allt annat lika. I konsekvens med detta har de senaste sex åren präglats av årliga nedskärningar i kommunen. Antalet lärare per barn har minskat, förskolegruppernas storlek har åter ökat till oacceptabla nivåer, vård och omsorg har privatiserats och skurits ner så att bara det mest elementära hinns med, och i flera fall inte ens det. Det redan eftersatta underhållet av byggnader, parker och vägar har blivit ännu sämre, arbetsmarknadsåtgärder har dragits in liksom åtgärder för att stödja hemlösa och människor med sociala problem.
   Inför 2013 vill de borgerliga fortsätta detta med ännu kraftigare sparbeting. Beslut fattas av Lunds kommunfullmäktige i juni. De skrivelser som nu kommer in från verksamheterna visar att botten är nådd. Lund tål inte mer nedskärningar. Långsiktigt hade det räckt att återställa 10-20 procent av lundabornas totala skattesänkningar för att kunna leverera en offentlig service och skola att vara stolt över.
Mats Olsson, Vänsterpartiet

Günter Grass, Vad som måste sägas översättning Gunnar Stensson

(Was gesagt werden muss) 

Varför tiger jag och varför har jag tigit så länge
om detta, som är uppenbart för alla
och som övats i krigsspel och som,
om det blir verklighet,
förvandlar oss överlevande till fotnötter?

Den självtagna rätten att slå till först
kan komma att förinta
den iranske skrävlarens
förtryckta folk, för att man tror
att kanske, någonstans i landet,
byggs en atombomb

Varför undviker jag att nämna
det andra landet, det som länge
hemligt har samlat kärnstridsspetsar
och som sluppit all kontroll
från världssamfundet,
vilket vägras insyn?

Det tigs om detta överallt
och jag har själv stämt in i tigarkören
Det tynger ned mig som en skamlig lögn,
att tvingas tiga för att slippa dömas
för antisemitism.

Men när mitt land åter och åter ställs till svars,
för brott som aldrig kan sonas,
och när snabba tungor svarar, att som försoningsoffer,
på rent affärsmässiga grunder, skall ännu en ubåt
sändas till Israel, en ubåt som kan styra
kärnvapenbestyckade missiler,
vars stridsspetsar kan förinta allt,
till landet där en enda atombomb kanske finns,
då säger jag det, som jag måste säga.

Men varför har jag tigit så pass länge,
jo, därför att jag trodde att min härkomst,
som är behäftad med en outplånlig
skuld, som ej kan sonas, förbjöd mig
att säga sanningen till landet Israel,
ett land som jag är bunden till och trogen,
nu och för all framtid

Varför säger jag först nu,
åldrad, och med min pennas sista bläck,
att kärnvapenmakten Israel riskerar
en redan bräcklig världsfred?
För att det måste sägas, det kan
redan i morgon vara alltför sent;
men också för att vi, som tyskar,
redan är alltför skuldtyngda
för att göra oss medskyldiga
till ett brott som kan förutses,
och för att vår medskuld
aldrig kan suddas ut med artigt tal.

Det måste medges att jag slutat tiga
också för att jag inte längre tål
västvärldens hyckleri; dessutom hoppas jag
att många andra befriar sig från tigandet
och manar dem som förorsakat faran
att avstå från våld; och att de också
kräver att båda ländernas regeringar tillåter
en oförhindrad, permanent kontroll
av den israeliska atompotentialen
och de iranska atomanläggningarna.

Blott så kan alla israeler
och palestinier och andra människor
som lever tätt inpå varandra, som fiender
i denna av vanvett ockuperade region,
och slutligen också vi själva,
bli hjälpta.

Det som måste sägas av Gunnar Stensson

Vb:s läsare vet sedan länge att missilbärande tyskbyggda atomubåtar från Israel navigerar i Hormuzsundet och utgör ett ständigt hot mot Iran. Det är därför som Günter Grass menar att den israeliska kärnvapenmakten utgör ett hot mot världsfreden och att Tyskland är medansvarigt. Han mår illa av västs dubbelmoral och det hyckleri som innebär att man tiger om Israels brott mot ickespridningsavtalet, samtidigt som man ständigt anklagar Iran för att planera att överträda det.
   Tigandet ser Günter Grass som en konsekvens av risken att anklagas för antisemitism, en risk som är särskilt stor för en tysk medborgare, som dessutom under en kort tid i slutskedet av andra världskriget bar SS-uniform.
   Anklagelsen för antisemitism följde också omedelbart efter publiceringen i Süddeutsche Zeitung. Den israeliska regeringen förklarade att Gûnter Grass inte var välkommen i Israel.
Dikten ledde till en världsomspännande debatt, om Israels atomubåtar och om antisemitism. I Sverige har tidningar som Svenska Dagbladet och en rad skribenter upprepat antisemitismanklagelserna, medan Aftonbladet och andra skribenter som Peter Larsson (Sydsvenskan 17/4) tagit ställning för dikten och dess realpolitiska innehåll.
   Jag har försökt återge texten i dess tyska form. Varje strof är i princip ett påstående, utformat som en lång tysk mening med inskjutna bisatser.
   Den anknyter till en tysk tradition av politisk dikt. Bert Brecht är den i vår tid mest kände bäraren av denna tradition.

Ekonomi till döds av Lucifer

Nog är det beklämmande att läsa om kommunledningen i Kävlinge som lägger ner kommunens gymnasieskola, Frans Möllergymnasiet. Varför gör man det? Tja, minskande årskullar tillsammans med att allt fler av eleverna väljer teoretiska linjer och då föredrar att åka till Lund vars breda famn välkomnar alla. Men ingen säger att det är något fel på Frans Möllergymnasiet.
   Det finns två sidor av det här. För Lund betyder det att gymnasieskolorna får allt trängre och nu talas det om att Lund som redan har fyra stora kommunala gymnasier måste få ytterligare en helt ny gymnasieskola färdig inom fem år. Mycket tyder på att Lunds kommunledning ser möjligheter till en bättre ekonomi. Stordriftsfördelar alltså. Lund har förvisso alltid varit en viktig skolstad, men ska vi verkligen gå in för det i denna skala?

Utarmning
Nu är det ju Kävlingeeleverna som i ökande utsträckning väljer Lund. Det är förstås häftigare att åka till den livaktiga staden än att trampa Kävlinges gator. Visst, men sidoeffekten är ju att hela Kävlinges gymnasieskola läggs ner, också de icke-teoretiska linjerna. Det innebär en utarmning av Kävlinge på flera plan.
   Och det är där man undrar om det inte finns någon i Kävlinge som bryr sig om effekter på längre sikt. Är det inte värt något för en kommun att ha en gymnasieskola, att ha lärare och elever som bidrar till ortens kulturliv, till bibliotek, till en lokal ungdomskultur? Men det är borgarna som styr i Kävlinge och då är det ekonomin som avgör.
   Friskolorna och det fria skolvalet beskrivs som frihetsreformer, men effekten är att skolplanering blir allt mer omöjlig och att resurser i form av lokaler går till spillo och att mindre kommuner utarmas. Lund kan själv välja om kommunen ska fortsätta att stödja detta. Jag tycker att det kan vara dags för Lund att säga stopp.

Den europeiska krisen
Gunnar Sandin som i många år satte sin prägel på Veckobladet hade några övergripande principer. Den ena var att inte publicera läsekretsens inskickade dikter, en ståndpunkt för vilken det finns många goda skäl. Den andra var att allt skulle egentligen handla om Lund, eller åtminstone Skåne. Den principen är vi många som har tummat på, också Gunnar som ju i högsta grad var europé och internationalist.

Skär affärstidning upplyser
Detta som inledning till att ta upp den europeiska krisen. Jag är inte ekonom, men i Gunnars anda ska man väl inte bara sitta tyst och tro sig vara för dum att begripa. Så jag har börjat glutta i Financial Times, en skärpt affärstidning på riktigt skärt papper. I första hand har jag tagit intryck av två kolumnister, Martin Wolff och Wolfgang Münchau. De har på sistone diskuterat vad som är Europas huvudproblem och det tycks då finnas två läger.
   Den ena hävdar att problemet är regeringarnas bristande vilja och förmåga att balansera statsfinanserna. Alltså att man är för rundhänt med utgifterna, att man är för frikostig med välfärden.  Man har för stora och ineffektiva statsapparater, man har för höga pensioner etc. (Lustigt nog ifrågasätter man mera sällan militärutgifterna – Grekland håller t.ex. på att köpa 60 attackplan, franska fregatter, amerikanska helikoptrar mm.)  Och till detta kommer då alltför låga skatteintäkter. Så tvingas man låna mer och då stiger räntorna och då blir det ännu värre. Det är denna linje som EU går på och är därför på gång att organisera en pakt som ska hindra statsutgifterna att överstiga utgifterna med mer än 0.5 procent. Tyskland och fru Merkel tvekar inte på denna punkt och får stöd av Cameron, Sarkozy och väl Reinfeldt.
   Den andra linjen säger att det handlar om ländernas betalningsbalans och bristande konkurrensförmåga. Man har för lite att erbjuda världsmarknaden och till för höga priser. En klassisk lösning här är att devalvera, men det kan man inte när man har en gemensam valuta. Man kan då sänka lönerna, men det är inte så populärt. Många länder har underskott i betalningsbalansen men det svarar mot att andra, t.ex. Tyskland och Sverige, har stora överskott. Lösningen här är att man överför pengar från de rika till de fattiga, men framför allt att man stimulerar ekonomin och världshandeln så att de fattiga kan exportera mera.

Keynes går igen
Ja, dessvärre finns det länder där bägge diagnoserna gäller samtidigt. Ekonomerna är förstås oeniga. Minoriteten som rymmer de som lutar en liten aning åt vänster står för den senare linjen och nämner namn som Keynes. Bland dem finns t.ex. Paul Krugman i New York Times.
   Slutsats? Ja, jag vet inte. Men vinner den första linjen och man tar till dess botemedel, då exploderar nog halva nationer i arbetslöshet, strejker och oroligheter. Det kanske skulle behövas, men jag har svårt att förorda det. Vad som är klart är att den politiska ekonomin inte är en särskilt precis och vägledande vetenskap.

Floden utan återvändo av Gunnar Stensson

Det var titeln på en gammal western med Marilyn Monroe som jag såg 1955. Hon är borta sedan länge. Allt som lever dör och allt som är tillverkat går sönder. Entropi. Fåfängligheters fåfänglighet, allt är fåfänglighet, säger Predikaren. In thelong run we are all dead, säger John Maynard Keynes. Miljöaktivister talar om ”points of no return”, Polernas isar smälter. Glaciärerna försvinner. Grundvattnet sjunker. Havet stiger. Tundrornas växthusgaser är ohejdbara. Öknarna växer. Varför bry sig?
   Jo, just på grund av alltings förgänglighet. Det levande har rätt till  näring, vatten, sol, eko-samvaro, glädje och njutning under existensens ögonblick.Det tillverkade ska vi underhålla så länge det går.
   Därför arrangerar Demokratisk Vänster första maj ett seminarium kring Lester R. Browns teman i böckerna ”Plan B 3.0 Uppdrag: Rädda jorden1” och ”Plan B 4.0. Uppdrag: Rädda civilisationen!”
   Utropstecknen röjer Lester Browns okuvliga optimism som stått rycken för alla påfrestningar sedan 1970. Hans mål är tydliga.Vår uppgift är att stabilisera klimatet, att stabilisera folkmängden, att utplåna fattigdomen och att  återställa balansen i jordens ekologiska system genom en detaljerad plan för nedskärning av koldioxidutsläppen, effektivare energianvändning, förnybara energikällor, vidgade skogar och trädplantering.
   Seminariet kommer att ledas av Plan B-böckernas svenska översättare Doris Norrgård Almström och Lars Almström. Karin Smith-Svensson, kritisk Lester Brown-kännare sedan årtionden, kommer att medverka med synpunkter i den publikdebatt där ordet är fritt för alla.
   Vi är övertygade att såväl den slagordsskanderande vänstern som de stadsodlande miljöpartisterna och de alldeles civila medborgarna i Lund upplever det som viktigt att närvara och agera vid detta helt öppna möte.
   Det äger rum 1 maj, klockan 16.00, i ABFs lokal vid Trollebergsvägen. Ingång från gården, där Gasverksgatan mynnar ut i Trollebergsvägen. Vi kommer att höra tågen passera på sina energisnåla järnspår. Väl mött!
Gunnar Stensson, DV

Visst kan Lund klara klimatmålet – men med 90 års försening av Ulf Nymark

I Lunds kommuns årsredovisning för år 2011, som ska behandlas av fullmäktige senare i april, hävdar den borgerliga majoriteten att utsläppen av växthusgaser i kommunen ”har minskat kraftigt mellan 2005 och 2009”. Jojo, så kan man förstås uttrycka det. Men av samma diagram som säjs utvisa detta framgår också att sedan år 2006 ligger utsläppen varje år på en i stort sett oförändrad nivå, dvs de minskar inte längre. Den minskning som kan noteras är mellan år 2005 och 2006. Sen står det alltså stilla.

2020 års mål först vid nästa sekelskifte
Årsredovisningen skryter också med att växthusgasemissionerna minskat med 6 procent sedan år 1990. Tänka sej! Vilken prestation! Utsläppen har nedbringats med i genomsnitt mindre än 0,3 procent per år sedan 1990! Eller om man räknar från tidpunkten då Lunds kommun antog sin första Agenda 21 i mitten av 90-talet: en minskning med cirka 0,5 procent per år. Nu återstår ”bara” att minska utsläppen med 44 procent (jämfört med år 1990) för att nå etappmålet år 2020: en minskning med 50 procent (jämfört med 1990 års nivå). Med den minskningstakt som Lund hittills presterat nås etappmålet – inte det planerade året 2020 – utan någon gång omkring nästa sekelskifte, dvs med omkring 90 års fördröjning!

Utan klimatpolitik
För att klara målet för år 2020 måste kommunen varje år fram till dess reducera växthusgasutsläppen ungefär lika mycket som den sammanlagda minskningen under de senaste 15 åren. Kommer Lund att klara detta? Nej, inte med en fortsatt borgerlig majoritet, sanna mina ord! Lund står i praktiken utan klimatpolitik under den borgerliga regimen.

Breivik, Skogkär och muslimsk jihad av Gunnar Stensson

Anders Behring Breivik erkänner inte domstolen eftersom den ”fått sitt mandat av partier som stödjer multikulturalism” och därför att han handlade ”i nödvärn”.
   I TVs morgonprogram 17/4 påpekade Alexander Bengtsson att Behring är en ideologiskt medveten massmördare.
   Han påvisade det motsägande i extremhögerns propaganda som beskriver alla muslimska terrordåd som delar i en välorganiserad islamistisk terrorkampanj, samtidigt som den avfärdar Breivik som en ensam galning, utan varje koppling till nazistiska eller högerextrema organisationer. Lyckligtvis genomskådar allmänheten extremhögerns propaganda, hoppades han.
   Jag blev inte särskilt överraskad när jag strax efteråt läste ”Den leende mördaren” en artikel av Mats Skogkär på Sydsvenskans ledarsida. Den bekräftar Alexander Bengtssons analys av högerextrem retorik.
   Skogkär ägnar en del av utrymmet åt att varna för islamisten mulla Krekar, som hyllat mordet på Theo van Gogh och som i mars dömdes till fem års fängelse i Norge för mordhot. I stället för att diskutera det aktuella högerextrema våldet fokuserar Skogkär på islamismen. Värt att nämna är att mulla Krekar trots sin destruktiva islamistiska ideologi såvitt känt aldrig har genomfört något mord.
   Skogkär beskriver Anders Behring Breivik som en ensam galning. Tanken att det skulle kunna finnas något samband mellan högerextrem ideologi och Breiviks massmord avfärdar han med orden: ”Om detta resonemang tas på allvar lär det inte bli mycket till debatt.”
   Skickligt lyckas Skogkär ännu en gång framföra sin islamofobiska ideologi i slintande insinuationer. Han vet att han har många sympatisörer bland tidningens prenumeranter.

Provocerande konstnärer av Lars-Åke Henningsson

En gång skulle konst vara vacker. Den siktade till att vara estetiskt tilltalande och kanske värd beundran för sin skönhet. Hur är det idag när när det konstnärer åstadkommer i stället kan vara provocerande genom sin smaklöshet, fast i och för sej oftare etiskt än estetiskt motbjudande. Är det också idag på sin plats att som konstmedveten publik beundra de nya verken?
   Är provokationer till för att accepteras eller för att reagera på? Om man känner att en provokation  fastnar i halsen, vad känner man då? Hur gammaldags man är? Är det säkert att det är uppskattning en provocerande konstnär bör bemötas med? Är det självklart att en plågad kvinna bör avnjutas, därför att hon är framställd av en konstnär?
   Är konsten bara på låtsas? Lever konsten i ett eget rum, en moralisk frizon, skild från den vanliga komplicerade verkligheten?
Bara för att något kan accepteras som ett konstverk, betyder inte det att det är accepterabelt ur andra aspekter.

Tribunal 12

Den 12 maj ställs Europa till svars för hur man behandlar flyktingar som försöker ta sig till Europa.

Tribunal 12 äger rum under en heldag, lördagen den 12 maj, i Kulturhuset i Stockholm. Tribunalen sänds också direkt i teatrar, biografer och föreningslokaler i ett stort antal orter i Sverige och Europa. I fyra sessioner behandlas teman:    Gränsbevakning
   Asylprocess
   Papperslösa migranter
   Förvar & deportation.
I en avslutande session samlas jurymedlemmarna till en öppen överläggning. Tribunalen är delvis konstnärligt utformad, men bygger helt igenom på autentiskt material, forskarrapporter, statistik från Amnesty och UNHCR och berättelser från flyktingar och migranter. Ett antal ledande forskare inom medicin, juridik och migration deltar med presentationer. Asylsökande och papperslösas vittnesmål kommer att läsas upp. I juryn ingår personer som med olika perspektiv kan problematisera och belysa de frågor som Tribunal 12 lyfter i sessionerna. Medverkar i juryn gör internationalla namn som: amerikanska sociologen Saskia Sassen, somaliske författaren och kvinnorättsaktivisten Nuruddin Farah, feministen och författaren Nawal El Saadawi, Henning Mankell, den indiske professorn i internationall rätt B.S. Chimni, den iranska författaren och journalisten Parvin Ardalan och den syriske filosofen Sadik J. Al-Azm!

Läs mer här: och ge gärna ditt stöd till projektet genom att skriva under anklagelsen.
Det finns också en trailer för tribunalen som släpptes häromdagen och går att se här:

Civilisationens väg av Sven-Hugo Matsson

1:a maj kommer Demokratiskt vänster att ha ett möte som utgår från Lester R Browns bok ”Civilisationens väg - mot avgrund eller hållbarhet”. Här kommer en anmälan om boken och lite tankar kring Lester Browns Plan B.
Lester Browns (LB) bok är intressant och läsvärd, den rekommenderas. Man kan dela in boken i tre avdelningar. I den första delen är LB stark och informativ. Han beskriver, med kunnighet, att det är långt mer än våra växthusgasutsläpp som orsakar problem. Visst, de flesta problem utgår från uppvärmningen, men det finns även andra problem. 
   LB visar på att om Kina kommer att få lika många bilar per person, som man har i USA, så dubblar vi antalet bilar på vår planet, från en miljard till två. Var skall dessa få plats i en planet där jordbruksmarken håller på att ta slut. Kan vi gå ut på jordbruksmark och odla energi för bilarna och ytterligare konkurrera med matproduktion. Han visar på att animalieproduktionen ökar och att denna också kräver mycket jordbruksmak.
   Havsytans höjning kommer att ställa mycket jordbruksmark under ytan, liksom ökenutbredning och jorderosion. Lägg till detta att vi har en folkmängdsökning på ca 80 millioner per år. Med den hastigheten är vi 9 miljarder om 25 år mot ca 7 nu, munnar som skall mättas. Lägg till detta att det nu har börjat spekuleras i mat.
   Man kan fylla på detta med Lund som exempel. Här planeras nu en hel stadsdel med bostäder och forskningsanläggningar. Vi går ut på värdefull mark i ett läge där åtminstone bostadsbebyggelsen skulle kunna ske genom förtätning inom redan bebyggt område. I Lund planeras också, på norr, en golfbana på värdefull mark och vi har ytterligare en relativt ny golfbana på Väster.

Vattnet
LB visar också att vattnet håller på att ta slut i många länder. I länder, där man måste odla för att mätta sin befolkning överutnyttjar man grundvattnet. Man får gå djupare och djupare för att få vatten och snart tar grundvattnet slut. Glaciärer som snabbt smälter ger översvämningar nu. När glaciärerna smält färdigt finns inte det vatten man nu är beroende av.
   Det är alltså inte bara växthusgaserna vi måste diskutera, utan även tillgången på jordbruksmark och vatten.

Andra delen
LB har en plan B, plan A är så vi lever nu, och det är så klart bra och han kommer med förslag hur vi kan lösa och kanske vända det han beskriver i första delen. I andra avdelningen finns alltså förslagen på lösning, men jag tycker att han här blir alltför yvig och han tar heller inte upp en analys huruvida hans förslag är möjliga.
   En förutsättning i plan B är att planeten befolkning stannar vid 8 miljarder genom effektivare familjplanering. En annan förutsättning är att vi skatteväxlar, att inkomstskatterna sänks och att skatten på koldioxid höjs. Vi kan ju ställa detta mot alla de skatteupprop vi har i Sverige, så fort bensinpriset höjs med några tioöringar.
   Han kommer också med en massa överoptimistiska saker, ett är att: ..det finns en potential på land för att generera 40 ggr mer elektricitet än vad världen förbrukar ifrån alla slags källor sammanlagt”. Med vinden som hjälp kommer vi snart att kunna köra våra bilar med el eller mycket energisnåla laddhybrider. Han konstaterar också att: ”Värmen i jordskorpans 10 översta kilometer innehåller 50 000 ggr så mycket energi som alla världens sammanlagda olje- och gasförråd”. Visst, lägg till detta den oerhörda potential vi har i solenergin.

Allt detta sett i ett globalt perspektiv
Det är svårt att förstå varför LB tar fram alla dessa optimistiska data. Verkligheten är ju helt annorlunda. Vi kan ju se på vår avkrok, Sverige. Visst ökar elkraften från vinden, men från en mycket låg nivå till en nivå där vi kanske kommer att få en femtedel av vår el från vindkraft. Då skall man också veta att det finns ett klart motstånd mot utbyggnaden. Vi har nu runt 6 TWH el från vinden och beräknas kunna uppnå 30 TWH, alltså fem ggr mer än nu. Jag är inte säker på att jag själv, som förespråkare för vinden, vill ha så mycket vindsnurror. En orsak till detta är alla djur som dör när de flyger in i verken. Det problemet måste lösas redan nu, innan vi går vidare.
   Det slår mig också, när jag läser plan B. Vad skall vi med all denna energi till? Hur ställer sig plan B till tillväxt, här finns en svaghet i boken. Ta ett exempel och fråga: Om vi nu kan få fram så mycket vindel att alla bilar kan gå detta, är det då ok att vi har den bilism vi har? Om vi tycker att bilismens fråga är löst om bara energin är fossil fri, kan vi då dubbla antalet bilar på vår planet, eller trefaldiga eller fyrfaldiga? Om tre personer av fyra, som i USA, på vår planet skall ha bil så kommer vi att ha 6-7 miljarder bilar. Visst, det kommer aldrig att ske, eftersom det är en omöjlighet, men siffran är relevant när vi diskuterar möjligheterna att undgå vår civilisations avgrund.
   Jag hoppas återkomma om den tredje delen i boken och egna tankar om var vi är på väg och frågan: finns det miljöbilar?

Kuturtips

Весна – vårkonsert på ryska
Lunds Akademiska Kör  utforskar den ryska körskatten i Caroli kyrka.
Fre 20 apr kl. 19:00. Läs mer »

Calaisa
på Moriska Paviljongen 20 april kl 20:00.
Läs mer »

Kevin Drumm & Thomas Ankersmit
En intensiv och unik konsert med dessa båda dynamikens mästare, som kan bjuda på allt från hård, rå och högljudd noise till droniga sax-toner, med referenser till både heavy metal, noise, fri improv och jazz, på Inkonst 20 april kl 20:30. Läs mer »

Movements by Humans
Dansföreställning med Maria Carlsson och Lea Dodik
Danscentrum, Kulturhuset Mazetti, Fre 20 apr kl. 19:00. Läs mer »

Scenario of love
Four Iraqi artists create an experimental performance on Love and War in a “Scenario of Love”. På Bastionen 19-21 april.
Fre 20 apr kl. 19:00. Läs mer »

Woman
På Inkonst 19-21april.
Fre 20 apr kl. 20:00. Läs mer »

De 7 Dygderna: Avhållsamhet
Månteatern ger 7 kvällar i folkbildningens tecken utan syrgas och flytväst. Våra teaterimprovisatörer och det akademiska Lund tar ett skamgrepp på De 7 dygderna. På Månteatern i Lund 21 april kl 19:00.
Läs mer »

Joe Robinson
På Palladium 21 april kl. 19.30
Läs mer »

Kontra-Musik: Donato Dozzy
Denna DJs långa, trippigt djupa och intelligent uppbyggda kvalitetsset är av absolut världsklass. Ta chansen att få höra en riktigt musikalisk dj trolla. Det blir inte bättre än så här, på Inkonst 21 april kl 23:00. Läs mer »

Scenario of love
Four Iraqi artists create an experimental performance on Love and War in a “Scenario of Love”. På Bastionen 19-21 april.
Lör 21 apr kl. 19:00. Läs mer »

 Strindberg på andra sidan Sundet
Ett program om August Strindbergs år i Danmark 1887-1889, på Bastionen 21 april kl 14:00.
Läs mer »

Vilda Malmö - fågelsång i Slottsparken
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid dammen vid Stadsbiblioteket lördag 21 april kl. 07.00. Läs mer »

La Traviata
Direktsänt från The Met på Kino i Lund 14 april. Sön 22 apr kl. 13:00. Läs mer »

PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Sön 22 apr kl. 16:00. Läs mer »

Teatersamtal med Sven Melander
Personligt möte med en av våra mest folkkära artister. På Grand i Lund 23 april kl 19:00. Läs mer »

Fredrik Kronkvist NYC Quartet
På Palladium 24 april kl 19.30
Läs mer »

Dánjal
På Palladium 25 april kl. 19.30
Läs mer »

Biograf Spegeln - Stödgala för Anita Ekberg
På Biograf Spegeln 26 april kl 19.
Läs mer »

Danskjävlar - om detta må vi berätta
Står vi inför ett tredje världskrig? PotatoPotato tar på sig skyddshjälmen och beger sig ut i ett brunt Europa. Kommer dom överleva? Välkomna till en föreställning om missnöjespolitik av ett kulturmarxist-feministiskt scenkonstkollektiv! Spelas på Bastionen 26 - 5 maj.
Tor 26 apr kl. 19:00. Läs mer »

MACK 26/4 Anders Ankan Johansson, Elin Nordén
stand-up på La Couronne
Tor 26 apr kl. 20:00. Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 26 apr kl. 16:00. Läs mer »

Hela kulturcentralens program »

Indisk mela

Info om Indisk mela (festival) på lördag 14 april 2012 på konsthallen i Lund, kl 14-17.
Samarrangemang mellan SASNET, konsthallen, kulturskolan och ABF i samband med den  pågående spännande indiska konstutställningen (Social Fabric).
   Bollywood-dans och teater av kulturskoleelever, föredrag om indisk textilkonst av Tania Alyhr från Konstfack i Stockholm, sång av nybildade indiska kören i Lund m m. Indiske ambassadören medverkar.
Hela programmet »

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan 14 april kl 17
"Våren"
Larsåke Sjöstedt, orgel

Helgeands församlingsgård

Café Torsdag 19 april kl 13.00
Sören Andersson från Johanssons Begravningsbyrå berättar om sitt yrkesliv som begravningsentreprenör. Sören har varit entreprenör i 26 år och anlitas ofta som föreläsare i begravningshistoria eller allmänna begravningsfrågor. Vi får en inblick i ett svårt arbete, som ändå skänker honom stor arbetsglädje genom att hjälpa människor. Vi får veta mera om hur de avlidna tas omhand och hur mötet med människor i sorg påverkat honom under åren. Vi får även veta mera om andra kulturers begravningstraditioner.

Torsdagskväll 19 april i Helgeand 19.00
Film: Tvivel
Två filmer under våren har temat katolska kyrkan och relationen mellan präster/nunnor och barnen i gudstjänsten/skolan. En sund kärlek mellan vuxen och barn – hur ser den ut? När blir relationen förvanskad till den vuxnes utnyttjande av barnet? När ska man hysa tvivel, när handlar misstankarna om skvaller och intolerans? Vad är mod?
   I ”Tvivel”, som utspelas 1964 I en katolsk skola i Bronx i New York, börjar föreståndaren (Meryl Streep) fundera över den populäre prästens (Philip Seymour Hoffman) relation med den ende svarte skolpojken.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »

Veckans citat

Vapen är verktyg för att döda
Det är ett faktum som man oftast försöker sminka över i offentligheten, men när det ska göras affärer talar man klarspråk. I reklamen för stridsflygplanet Gripen på vapenmässan i diktaturen Qatar lyfte man fram att det garanterar en ”hög dödsratio”. SAABs marknadsföring av pansarvärnsroboten Bill 2 stoltserar med att den har ett läge för ”mjuka mål”, till exempel civila hus, bilar och folksamlingar.
Jonas Sjöstedt, (V) i en Brännpunktsartikel inför riksdagens debatt om vapenfabriken i Saudiarabien Svenska Dagbladet 11/4

Ship to Gaza köper Estelle!

Vid en presskonferens i morgon onsdag 4 april kl 11 på Läntinen Rantakatu 67, Turku, Finland, kommer Ship to Gazas talesperson Dror Feiler att tillkännage inköpet av det finländska segelfartyget Estelle. Fartyget har sedan 1985 ägts av Eestaas Ltd, och använts för rättvis handel-sjöfart mellan Norden och Afrika. Det är traditioner som förvaltas väl av Ship to Gaza, som är ett ideellt och fredligt solidaritetsinitiativ som syftar till att upphäva den inhumana och illegala blockaden mot Gazas 1,6 miljoner invånare.

Estelle kommer att bli en nyckel i vårt kommande försök att bryta blockaden mot Gaza. 2012 blir tredje gången gillt. 2010 överfölls vår fredliga konvoj av en stor israelisk militärstyrka, som dödade nio av våra passagerare och skadade ett 50-tal. 2011 anslöt sig den hårt pressade grekiska regeringen till den israeliska blockadpolitiken och förbjöd våra fartyg att lämna grekisk hamn – helt i strid med internationell rätt och EU:s lagar. Ingen regering hördes protestera mot detta brott mot EU:s princip om den fria rörligheten.
   2012 kommer Ship to Gaza, i samverkan med sina samarbetspartner i Europa, genomföra ett helt nytt projekt. Vi kommer denna gång att segla från Norden till Gaza via hamnar i Östersjön, Atlanten och Medelhavet. I varje hamn kommer det att arrangeras opinionsbildning, konserter och folkfester för att sprida kunskap om situationen i Gaza. Vi kommer att ha med oss en last av efterfrågade förnödenheter till de partipolitiskt oberoende organisationer i Gaza som vi samarbetar med. Många kommer ges tillfälle att följa med på en etapp i denna fredliga och solidariska frihetsseglats från Norden till Gaza. Färden kommer att ske med S/V Estelle och fullfölja fartygets stolta traditioner att segla för rättvis handel och mänskliga rättigheter.
Ship to Gaza-Sverige
www.shiptogaza.se

Gunnar Sandin 1940 - 2012 av Sten Henriksson

Att skriva om Gunnar Sandin, bortgången den 31 mars, i det Veckoblad han själv startade och ofta fyllde, är inte en uppgift för en enda person. Hans många roller och breda kontaktnät innebär att vi är många som kan bidra till bilden av hans verk. Jag tänker i all korthet nämna några av hans insatser.

En unik Skånekännare
Gunnar kom till Lund från Värmland och tog upp studier i historia, sociologi och, framför allt, kulturgeografi. Han skaffade sig en bred kunskap om samhälle, natur och näringsliv ­– han skrev trebetygsuppsats om markanvändningen vad gäller Skånes nerlagda järnvägar. Det innebar att han gick de gamla sträckningarna och det blev en del av hans väl mest kända kunskapsprojekt: rutorna. Den topografiska kartan över Skåne rymmer ca 11,000 kilometerstora rutor enligt UTM-systemet och Gunnar satte sig för att gående besöka samtliga. Han lyckades. För några år sedan återstod en handfull och de lät han vara. Finns det någon annan som har nått en sådan grad av skånsk lokalkännedom?

Järnvägsforskaren
Gunnar blev en av Sveriges främsta järnvägsforskare. Det är ett fält som domineras av hängivna amatörer som ofta skriver med bedövande detaljrikedom. Vad Gunnar gjorde var att integrera sina breda kunskaper när han skrev om järnvägar: det var lika mycket industri- och näringshistoria som godsvagnstyper och stationshusarkitektur och allt detta insatt i sitt sociala och politiska sammanhang. Boken om BLHJ (Bjerredsbanan) är ett bra exempel, hans genomgång av Piraten och järnvägarna i Piratensällskapets årsbok ett annat. Hans senaste järnvägsbok, ”Vägen till Citybanan”, kom i höstas och handlar om nord-sydförbindelserna genom Stockholm, ett nog så aktuellt ämne. Han var förstås också en centralperson i produktionen av den kraftfulla volymen ”Järnvägsdata. Med trafikplatser.”, där inte en hållplats lämnas oförtecknad.

Översättaren
Översättning av samhällsvetenskaplig litteratur var Gunnars yrkesverksamhet – jag tror det blev ett fyrtiotal böcker. Mest kända är kanske Manuel Castells tre volymer om informationssamhället för Daidalos, men de åtföljdes av arbeten för förlag som Ordfront, SNS, Arkiv, Gidlunds, Studentlitteratur etc. Inte minst har Gunnar uppmuntrat och stöttat andra att gå in på översättarbanan.

Den politiske slitvargen
Men det är som politisk person väl de flesta har uppfattat Gunnar. Hans uppväxt i arbetarsamhället Skoghall lade väl en grund och han gick in i den vänstermiljö som växte fram i Lund under 1960-talet. Socialdemokratiska studentklubben var en början, men viktigare var nog den utomparlamentariska rörelsen. Senare blev dåvarande Vpk hans hemvist. Där fanns en tynande organisation men det blev 68-generationen som förde upp partiet på banan igen i Lund genom att appellera till nya grupper. De oortodoxa metoder som framför allt växte fram i Vietnamrörelsen kom att förnya och vitalisera det svenska politiska livet.

Idémakaren, organisatören
Och här utvecklade Gunnar det som kom att bli hans särprägel: uppfinningsrikedom, självförtroende, förmåga att ta och genomföra initiativ.  Jaså, vi har ingen orkester till Vänsterns 1:a majtåg 1974? Då får vi skaffa instrument, träna folk och starta en egen blåsorkester – Gunnar rekryterade personligen halva orkestern.  Jaså vi skulle behöva tillgång till vänsterlitteratur och – tidskrifter. Då får vi starta ett Bokcafé, Gunnar blev själv störste aktietecknaren.  Jaså VPK:s tidningar är tråkiga medan de borgerliga tidningarna försöker tiga ihjäl oss? Då får vi starta en egen tidning, Veckobladet med 40 nummer om året och en prenumererad upplaga som tidvis nådde 900 ex. Är partiets valaffischer tråkiga och fula? Då får vi själva rita affischer och trycka dem med en hemmabyggd silkscreenpress.
   Alltså, goda idéer är det många som har, men vilja och uthållighet är ovanligare. Inte sällan krävs också envetet och slitigt arbete. Gunnar tvekade aldrig utan införlivade bland sina visdomsord att politiskt arbete är i första hand en fråga om att gå och bära. Han blev en politikens slitvarg med en ovanlig medvetenhet om politikens och kulturens materiella sidor. Hans blygsamhet var stor och han skulle varit främmande för varje uttalande om sin egen roll, och politik är förvisso en kollektiv verksamhet, men jag menar att han blev den enskilt mest betydelsefulla personen för vänstern i Lund. Han undvek de officiella posterna och sade sig vara främmande för teoretiska spetsfundigheter men hans organisationsarbete har varit grunden för den politiska kultur som har fortlevt i Lund sedan 1970-talets början.

Musik och politik
Röda Kapellet får väl anses vara Gunnars älsklingsprojekt. Lundaborna kan på Mårtenstorget höra Debussy, Eisler och Lars-Erik Larsson blandade med kommunalpolitiska appeller. Orkestern har i samband med Kulturnatten bjudit på temakonserter och naturligtvis deltagit i ett stort antal arrangemang för solidaritets– och miljöarbete. Gunnar hjälpte också till att starta upp systerorkestrar i bl.a. Stockholm och i ett trettiotal år har dessa orkestrar inkl. vår danska systerorkester Røde Horn varje sommar ett orkesterläger under en vecka då vi spelar och utbyter erfarenheter.
   Till allt annat har Gunnar sedan länge varit en varm Europavän. ”Marx skulle ha gillat EU” sa han inför EU-omröstningen. Hans ställningstagande gav upphov till hans sista politiska strider och vi är väl en del som inte följt honom på den punkten. Men visst vittnar det om hans självständiga och oortodoxa hållning.

”Don’t mourn, organize!
Det är svårt för många av oss att vänja sig vid att Gunnar inte längre finns. Själv tänkte jag under den här påskens väder på de förbannelser över sur ved, isande vind och blötsnö på Linderödsåsen vi skulle ha kunnat utbytt under en påskvandring i år. Det skulle i så fall ha blivit den trettiosjunde i ordningen.
   Vad ska vi då ta oss till? Ja, till minne av organisatören Gunnar skulle vi kunna följa Joe Hills kända uppmaning inför sin död: ”Don’t mourn, organize!”

Gunnar Sandin i kärt minne av Göran Persson

Att ge ut ett nummer av Veckobladet samma dag som Gunnar begravs känns märkligt. Det finns så många ord att välja på; sorgligt, hemskt, bedrövligt eller fördj..ävligt. Men för mig känns det just nu märkligt. Att veta, men ännu inte riktigt förstå att det aldrig mer ramlar ner en text, ofta med ett lätt oväntat innehåll, i mail-lådan.
   Om uttrycket "någon att hålla i när det blåser hårt" varit sant så var det Gunnar för VB. En vanlig situation när vi tillverkade VB i pappersformatet: "Fan nu har jag ett sånt där hopplöst hål på sidan tre, för långt för en notis och för kort för en artikel", ropar redigeraren. Gunnar svarade helt kort, hur många tecken behöver du? Ingen suck, inget halvtrött "ta en bild så vi får gå hem nångång" utan helt kort. Hur många tecken?
   Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om Gunnar men det finns några som gör det alldeles utmärkt i veckans VB-nummer så jag skall nöja mig så här och låta Gunnar tala själv.
   Gunnar skrev om så mycket, stora mängder värdefulla och insiktsfulla seriösa artiklar om vitt skiftande ämnen, hans kunskaper och minne var av oerhörd bredd.
   Men jag tyckte alltid mest om de satiriska och lätt elaka alster han skrev under signaturen Grr, antalet r är här synnerligen viktigt! Elaka men alltid med en glimt i pennan som förlät det mesta, även hos de apostroferade. Här nedan följer två exempel från det tidiga 80-talet. Inte säkert att det är de bästa men de är BRA!

---

Golf
– Kungsmarken, hade Gustaf sagt alldeles bestämt när jag bett honom föreslå mål för vår söndagsutflykt. Men vilken sevärdhet hade han tänkt att vi skulle studera, undrade jag medan jag cyklade ut på spåret. Moräner, rara örter, fossila åkrar?
   – Överklassen, sa Gustaf. Bästa stället i stan att spisa ettorna. Och han förde oss till sextonde hålets green, där vi slog oss ner alldeles i kanten av det kortsnaggade, specialgödslade gräset.
   Den förste spelaren var en ensam något knubbig man i nedre medelåldern, och hans gång blev något avvaktande när han fick se Gustafs osannolika kombination av oklanderlig linnekostym och störthjälm. Men hans andraslag hade varit utmärkt, och det borde vara en lätt sak för honom att sänka putten. »Golf». sa Gustaf när den knubbige höjde klubban »är en underbar sport, men läkarna har nog rätt i att den är överskattad som motion.» Märkligt nog blev putten alldeles sned. Gustaf sa inget mer, men såg mycket deltagande ut.
   Sen var det den framgångsrike radiohandlaren med familj. »Det bästa är nästan att golfen är så demokratisk nuförtiden», menade Gustaf medan radiohandlaren stod och måttade. »Förr levde klubben verkligen upp till namnet Lunds Akademiska Golfklubb. Det är klart att det gav en viss stil åt det hela. men nog är det bättre med demokrati, att precis vem som helst får vara med.»
   Man måste vara alldeles avspänd för att slå en rak putt, och radiohandlaren var nog inte alldeles avspänd. Hade han varit det skulle han inte ha morrat.
   Kanske hade han något slags komplex för spelaren bakom, den bekante professorn. Att denne numera föredrog den friska golfbanan framför den kvava institutionen framgick både av hans djupa solbränna och excellenta spel, som mången yngre golfare hade anledning att avundas. Den betydligt
yngre, kvinnliga spelaren - institutionssekreterare? - i hans sällskap syntes också full av beundran. Professorn höjde klubban lätt för det avgörande slaget. »Golfen», sa Gustaf, »är en suverän tröstare. Hur många män har inte i den fått kompensation för sorger, besvikelser, impotens ... »
   Professorn höjde åter klubban, betydligt högre denna gång. Jag förstod nu varför Gustaf bar störthjälm.
Grr

Faximil »

---

 

Mellanskikt eller medelklass

Redaktionen säger att den vill ha en extralång (»och gärna självironisk, sånt går all tid hem») betraktelse till VBs julläsning. Då blir det till att välja ett stort ämne. Jag tror jag tar mellanskikten.
   Jag har aldrig träffat på begreppet mellanskikt hos Marx och Engels. Naturligtvis finns det nånstans hos dem, men frågan är vilken tysk term de använde. Skulle nog vilja ta reda på det, men blotta tyngden hos de 42 tjocka banden i Marx-Engels Werke överst på bokhyllan får mej att avstå. Tyvärr har jag aldrig haft råd med registerbanden.

                          ***

Fast jag minns inte heller termen från det tidiga sextitalets föreläsningar. Då var det ännu bara tal om medelklass och socialgrupp 2. Det var knepiga begrepp som inte blev klarare av sociologernas utläggningar.
   Men så skulle vi i statistiken lära oss vad ett fyrfältsdiagram är. Föreläsaren exemplifierade med Harry Martinsons indelning av medelklassen efter variablerna bildning och piano: medelklass med bildning och piano, medelklass med bildning utan piano, medelklass utan bildning med piano samt medelklass utan såväl bildning som piano. Med ens klarnade innebörden av de båda begreppen medelklass och fyrfältsdiagram.
   Rolf Nilson (vpk) alluderade nyligen på Martinsons indelning i en reservation till kommunstyrelsen när borgarna ville dra in Linerofilialen. Han menade att fullmäktige- borgarna med både bildning och piano (läs Per-Håkan Ohlsson & Co) blivit överkörda av sina mer robusta och framför allt långt mer talrika kolleger.
   Jag visade reservationen för en borgare jag känner. Han skrattade artigt men osäkert, vilket fick mej att tvivla på hans litterära bildning. (Men jag har sett hans piano!)
                          ***

Nu kommer jag på vad Marx och Engels måste ha använt för term. Zwischenlager, naturligtvis.
   Mellanskiktens medlemmar är ofta svårbestämbara. Har man en vag känsla av att nån tillhör mellanskikten, kan man alltså säga att han är så där lite zwischen.

                          ***

För tretti år sen fanns i Lund ungefär lika många anställda i »industri och hantverk som i »förvaltning och offentlig servic». En generation senare är de senare tre gånger så många, och gapet ökar i rask takt.
   I denna snabba förändring ser man den materiella orsaken till den väldiga utbredningen i Lund av såväl termen som företeelsen mellanskikt. Den förklarar också varför den genomsnittlige mellanskiktaren är rätt ung. En traditionell samhällsvetare skulle tala om en lokal ansvällning av yngre, bildad medelklass.
   Med denna ansvällning har följt en rad intressanta bifenomen, t ex VPK Lund.

                          ***

Men det var inte detta jag skulle tala om. Utan om att jag älskar dessa mellanskikt och deras friska ombytlighet. Plötsligt blommar hela stan i violett. Plötsligt har alla

mellanskiktstjejer blivit vegetarianer och spelar flöjt. Plötsligt ska alla hälla mjölk i kaffet.
   »De är ombytliga i politiken också», grymtade en partiveteran när mellanskikten i början av sjuttitalet fått upp ögonen för VPK.
   »I dag röd, i morgon blå. De är av tvivelaktigt värde för partiet. Hellre mindre men bättre.» (Det sista är en boktitel av Lenin. Partiveteraner citerar Lenin utan att ange källa.)
   Han hade glömt, eller förträngt, att de hederliga arbetare som partiet bestod av under glansåren kring 1945 visat sej vara de verkligt ombytliga. Från ett val till ett annat halverades kommunisternas röstetal, för att i nästa val halveras en gång till. Och det bara för att Sovjetunionen gett »broderlig hjälp» åt ett land i Östeuropa.

                          ***

Mellanskikten klarar av sånt mycket bättre. De är ofta, genom sin (ut)bildning och samhällsposition, överdängare på att rationalisera, dvs (bort)förklara saker.
   Ta detta med Waldorf. När den lundensiske mellanskiktarens barn närmar sej skolåldern, inser han/hon ofta att det känsliga och i regel konstnärligt begåvade barnet riskerar att fara illa i den vanliga, rustika grundskolan. I stället hägrar den gamla byskolan i Hardeberga, där en tysk själavandringssekt huserar. Kommer barnet in där lämnar föräldern vanligen det ordinarie politiska livet för att i stället köra skolskjuts, ordna basarer, fixa utställningar, trycka på anslagsbeviljande skolpolitiker osv.
   Det är klart att ungen utvecklas och trivs, omgiven av sociala likar och med helengagerade föräldrar och lärare. Men om ni ber den bildade medelklassföräldern förklara detta faktum? Då handlar det om undergörande Pedagogiska Alternativ, som uppmuntrar Personlighetens Fria Växt.
Så jag litar på mellanskiktarens förmåga att resonera bort politiska chocker.

                          ***

Fast det är klart att VPK börjat förlora något av sin attraktionskraft hos de mottagligaste bland zwischen-folket. Tidens tecken tyder i stället på att de socialdemokratiska aktierna stiger.
   Där kommer de att känna sej hemma. Skalar ni t ex från socialdemokraternas kommunfullmäktige bort gruppen av bastanta medelålders herrar som kommit upp den fackliga vägen och ofta sen 20-30 år har sin försörjning genom Rörelsen, hittar ni idel mellanskikt. Och SAPs stadsdelsmöten är lika präglade av mellanskikten och deras små bekymmer som nånsin VPKs.
   Denna klassidentitet utgör den säkraste grunden för ett framtida fruktbart samarbete mellan de båda arbetarpartierna i Lund.

                          ***

Det är klart att samhället rent objektivt klarar sej fint utan studiesekreterare, utredningsassistenter, organisationspsykologer och liknande. Men medge att Lund skulle vara bra mycket torftigare och tråkigare utan mellanskikten.
Jag älskar dem.
Grr

Faximil »

1975 startade Gunnar Sandin Veckobladet av Gunnar Stensson

Under decennier arbetade han varje vecka som redaktör, producent och distributör (tillsammans med vänner som Sten Henriksson och Göran Persson m fl) medan tekniken utvecklades från handvevad stencilapparat till dagens webbtidning. Han ingick i redaktionen för skriftserien ”Lund sett från vänster”. Han tog initiativet till blåsorkestern som först kallades ”Lunds kommunistiska blåsorkester” men sedan fick namnet ”Röda Kapellet”, en anspelning på den underjordiska motståndsgrupp med samma namn som var verksam i Nazityskland. Han var med och startade Bok-kaféet i hörnet mellan Sankt Petri Kyrkogata och Winstrupsgatan.

Antonio Gramsci, den italienske tänkaren och marxisten, ägnade en 20-årig fängelsevistelse åt tankar om kulturens och det civila samhällets roll i samhällsutvecklingen. Peter Weiss behandlar kampen mot nazismen ur ett liknande perspektiv i Motståndets estetik.
   Gunnar Sandin skapade ett lokalt estetiskt motstånd i Lund. Röda Kapellet bygger på gemenskap över partigränserna, på samarbete mellan professionella och amatörer och på offentlig aktivism.

1973 mördades Salvador Allende. FIB – Kulturfront avslöjade IB som spionerade på den svenska vänstern och samarbetade med CIA. KFML bytte namn till SKP. Gunnar var då vid pass 31 år.
   1974 planerade vänstern i Lund en stor partipolitiskt obunden 1 maj-demonstration för Vietnam och för tryckfriheten. I februari inledde FNL-gruppen, FIB-Kulturfront, SKP och VPK förhandlingarna. Gunnar Sandin företrädde VPK. Själv representerade jag Lunds FNL-grupp.  Det var mitt första möte med Gunnar Sandin. Lågmäld, skämtsam, skarp och skenbart enkel. Han såg ut ungefär på samma sätt som han gjorde hela livet, ögonen, munnen, skägget, kläderna. Flärdfri. Jag trodde han var äldre och mer erfaren än jag. I själva verket var han 7 år yngre. Under förhandlingarna var han i minoritet, hårt trängd. SKP:s inflytande i FNL-gruppen och FIB-Kulturfront var stort. Jag minns att han tidvis andades tungt. Han skulle få vänja sig vid att vara inopportun.
   Förhandlingarna drog ut på tiden och förhandlarna samlades flera gånger under våren. Någon vecka före 1 maj dök VPK Lunds ordförande Lars Bengtsson upp och meddelade kort att VPK beslutat att genomföra en egen partidemonstration.
   Jag var besviken och jag tror Gunnar också var det.

”SÄPO:s 29 lögner” var titeln på en pamflett som DFFG gav ut på hösten samma år. Jag minns särskilt att SÄPO betraktade FNL som en terroriströrelse och beskyllde FNL-gruppen i Göteborg för att ha försökt genomföra ett terrordåd i hamnen genom att skicka en flotte med sprängmedel nedför Göta Älv. Vi kallade till gemensam manifestation på Stortorget en lördag i mitten av november. Regnet hällde ner den lördagen. De enda som kom var Gunnar Sandin och jag. Han skrattade mycket. Vi försökte få folk att köpa det genomblöta lilla häftet. Somliga delade vi ut gratis.

VPK/V har bytt partilokal flera gånger.  När jag gick med i partiet 76 satt styrelsen i en liten lokal vid Sankt Annegatan, mitt emellan AF och Kulturen. Större delen av utrymmet upptogs av ett stort spelbord täckt med grönt tyg. Medlemsmöten hölls i hyrda lokaler i stan.
   Valframgången 1976 gav partiet en rejäl ekonomi och gjorde det möjligt att flytta till Bredgatan 28. Där stannade vi till vid pass 92.
   Flytten till Bredgatan var en enkel sak. Flytten därifrån blev ett storföretag. Vi hade samlat på oss en ansenlig mängd demonstrationsmaterial, trycksaker, möbler osv. Gunnar Sandin utförde ensam en stor del av det fysiska arbetet och organiseringen. En relativt stor utrensning av allt som funnits lagrat på vinden blev nödvändig. Vi ångrade en del av utrensningen efteråt.
   Något år hyrde partiet lokal i ett rivningshus vid Trollebergsvägen innan vi flyttade till Svartbrödragatan. Åter tog Gunnar på sig en stor del av ansvaret och arbetet. Att bära, spika, trycka, organisera och distribuera var ett principiellt inslag i hans livsstil. Han ledde genom att göra, genom att arbeta. Andra fick hålla tal. Mycket arbete måste göras.
   Det var roligt när många arbetade med de röda tygrullarna och det vita flieselinet (hur stavas det?) som skulle klippas till bokstäver och klistras på banderollerna.

Demokratifrågan var den centrala i Lund i slutet 1970-talet och början av 80-talet. Den sammanfattades i parollen ”Ingen demokrati utan socialism. Ingen socialism utan demokrati.” VPK:s beroende av Sovjetunionen och ”den reellt existerande socialismen” i de östeuropeiska satellitstaterna var politiskt och ideologiskt en skam.
   Det fanns ett starkt missnöje med Lars Werners pragmatism. Den demokratiserings- process som inletts av C H Hermansson på 60-talet hade gått i stå.
   Gunnar Sandin hade ett vidsträckt nätverk och var respekterad i partiet. Jörn Svensson som eftersträvade en förändring besökte oss flera gånger. Missnöjet utkristalliserades i det Demokratimanifest som skulle antas vid partikongressen 1978. Motståndet blev för starkt och till vår besvikelse vek sig Jörn Svensson. Gunnar var som vanligt med vid kongressen och samlade information. Demokratimanifestet kom upp även vid följande kongress, men då i en betydligt tandlösare form.
   VPK Lunds kamp för att frigöra VPK från Sovjetunionen kulminerade 13 december 1981 då Jaruzelski införde krigstillstånd i Polen för att krossa den fria fackföreningen Solidaritet. Lund bröt som lokalförening med Sovjetunionens kommunistiska parti och de östeuropeiska lydpartierna. Musen röt.

Valframgången 1979 blev en braindrain för VPK Lund. ”Det fanns i realiteten inte en beredskap för att gå in och ta ett ansvar för makten i kommunen”, skrev Sten Henriksson i ”Lund sett från vänster – 81”. Han beskriver förberedelserna inför intåget i kommunens alla organ: ”Stadsbibliotekets hörsal fick hyras och in tågade ett 60-tal nya förtroendevalda, ledamöter i stipendiekommittéer och sociala distriktsnämnder, brandstyrelse och teaternämnd och hade det bara funnits en hästuttagningsnämnd hade det säkert stigit fram någon stjärnögd suppleant därifrån också. Det var lite julafton över det hela, folk presenterade sig med namn och nämnd under fnitter, allt var lite lättsamt och faktiskt också förvirrat.”
   Gunnar rapporterade kontinuerligt i Veckobladet, som tillkommit just för att granska kommunalpolitiken, men undvek självklart att slösa sin tid i alltför tidskrävande nämndssammanhang.
   Kärnkraftsomröstningen i mars 1980 blev kulmen på ett omfattande och tungt mångårigt opinionsarbete. Gunnar tryckte flygblad och partiets aktivister delade i alla Lunds brevlådor under några vinterveckor.

Gunnar såg den historiska och politiska utvecklingen ur ett långt perspektiv. Han läste och översatte både viktiga marxistiska tänkare och en rad böcker om den globala antiimperialistiska kampen. Det handlar om minst ett 40-tal volymer av författare som Noam Chomsky, Giovanni Arrighi, Fernand Braudel och många andra. En värdefull text om Israel/Palestina som han gjort tillgänglig för svensk publik är Susan Nathans ”Ett annat Israel”.
   Alla minns väl perioden i slutet av 90-talet då han var intensivt sysselsatt med att översätta Manuel Castells epokgörande verk i tre mäktiga volymer om nätverkssamhällets framväxt. Det var en tid av växande turbulens inom partiet åren kring sekelskiftet. Gunnar var närvarande på mötena, men teg för det mesta och arbetade på sin stora översättning.

Sovjetväldets sammanbrott kom som en överraskning och stor vändpunkt 1989. VPK Lund som utstått mycket kritik för ställningstagandet 1981 gladde sig. Frigörelsen kom som en ny 68-situation. På Himmelska Fridens Torg demonstrerade de kinesiska ungdomarna hela våren för demokrati.
   På morgonen den 4 juni öppnade pansarförsedda arméstyrkor eld mot demonstranterna. Gunnar Sandin tog omedelbart ett nytt initiativ genom att kalla till demonstration mot massakern. Han såg till att en vit banderoll med kinesiska skrivtecken tillverkades. En demonstration som samlade cirka 800 deltagare tågade genom sommar-Lund någon vecka senare. Det var inte bara ett ställningstagande mot massakern utan också för den demokratiska revolutionen i Sovjetblocket.

”Vid pass 8000 rutor” är titeln på den vänskrift som utkom i samband med att Gunnar fyllde 50. Den syftar på att han ibland hävdade att han besökt varje ruta på Skåne-kartan. Intresset för det lokala var principiellt. All historia är lokal. All utveckling är lokal. All miljökamp är lokal. Men intresset var i högsta grad också en källa till lust och glädje. Under alla år drog han runt sina kamrater på längre och kortare vandringar i skilda miljöer. Senare år utsträcktes vandringarna till områden som alperna och Norditalien.

”Vägen till Citybanan. Spårfrågan mellan Norr och Söder under 150 år.” utkom för några veckor sedan.  Den blev Gunnars sista inlägg i debatten om framtidens kommunika- tionssystem. Där beskriver han den lokala urbana utvecklingen i Stockholm ur ett historiskt och globalt perspektiv. I botten för Gunnars intresse för järnvägar och kollektivtrafik ligger hans livslånga miljöengagemang.
   Idag är utbyggnaden av spårbunden trafik i och mellan städer en central politisk fråga i hela världen i samband med urbaniseringen, energikrisen och övergången från bilsamhället. Det är en stor förlust för alla att Gunnar med sin samlade kunskap inte får möjlighet att kontinuerligt bevittna och påverka den fortsatta utvecklingen.

VPK bytte namn till V, på initiativ från bl a Ulf Nymark. Partiet upplevde en storhetstid under Gudrun Schyman och nådde i slutet av 90-talet röstsiffror på 12 procent. Ingvar Carlsson ledde in Sverige i EU.
   Gunnar Sandin arrangerade ett studiebesök i Strasbourg en junivecka. En stor grupp från Lund deltog. Jörn Svensson representerade V i EU. En ung America Vera-Zavala var assistent. Jag minns den varma afton då jag åt spagetti och drack vin på en uteservering tillsammans med Gunnar och Saima. De gamla husen speglade sig i kanalen.

Så kom 2000-talet. Nine Eleven. En fundamentalistisk kristen president ledde det västliga korståget mot en fundamentalistisk muslim, Usama Bin Laden. Religioner och kulturer drogs över en kam. Den som inte är med är mot. Hundratusentals människor miste livet. Politik och opinion präglades av medeltida barbari.
   Med hjälp av röster från Ung Vänster (Gunnar Sandin använde uttrycket röstboskap) tog personer som kallade sig kommunister makten i V, Lund. En hierarkisk struktur etablerades.
   V:s internationella utskott som i tre decennier ansvarat för solidaritetspolitik underordnades den nya styrelsen som underkände utskottets beslut att stöda en konferens om Togo med 10 000 kronor. Genom en insamling bland medlemmarna bestreds kostnaden.  Partiets internationella arbete avstannade. Socialdemokraterna övertog ansvaret för Togo-gruppen som alltjämt är aktiv.
   De nygamla kommunisterna underkände också Röda Kapellet som hade utvecklats till en bred vänsterinstitution. I stället försökte de bygga en ny kommunistisk blåsorkester. Kortlivad.
   Veckobladet var en nagel i ögat. I brist på skrivkunniga kamrater försökte styrelsen gång på gång censurera tidningen. Slutligen beslöt medlemsmötet att lägga ner den.
   Ledande vänsterpartister som Roland Andersson lämnade partiet i Lund. Utvecklingen var likartad i hela landet. Partiets röstandel minskade från 12 till 5 %.
   Oron över det som skedde var stor. Organisationen Vägval Vänster bildades. Ledande oppositionella som Johan Lönnroth, Carin Högstedt i Växjö och många andra samlades i Gunnars och Anns och Thomas Schlyters hem på Östervångsvägen. Karin Svensson-Smith gick över till Miljöpartiet. Demokratisk Vänster bröt sig ur och ställde upp i kommunalvalet 2006.
   Men Gunnar Sandin valde att stanna i Vänsterpartiet. Han fortsatte att delta i partiets möten och driva sin linje bland annat genom skarpa rapporter i Veckobladet som nu med större bredd och ökad kraft fortsatte som partipolitiskt oberoende vänstertidning sedan den befriats från den nygamla particensuren.
   Gunnar såg till att Röda Kapellet blev en drivande kraft för politiskt samarbete mellan S, V, DV och MP på torgmötena inför valet 2010. Med valet av Jonas Sjöstedt, tidigare medlem i Vägval Vänster, till partiledare, har vinden kanske vänt i Vänsterpartiet.

Tältprojektet utanför AF under Kulturnatten kom att bli Gunnar Sandins sista kulturpolitiska initiativ. Jag och Elsa Grip, DV, var med då tältet restes av medlemmar från de tre andra vänsterpartierna: nya socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Löven susade i Lundagårds träd när starka armar lyfte det stora tältet och förankrade det i det hårda gruset. Under programmet senare på kvällen fungerade Hanna Gunnarsson (V) som konferencier och Claes Göran Jönsson (S) framträdde med sång. Gunnar gick och mös som han brukade. Han tog upp sin plånbok och betalade tältuthyraren.