Provocerande konstnärer av Lars-Åke Henningsson

En gång skulle konst vara vacker. Den siktade till att vara estetiskt tilltalande och kanske värd beundran för sin skönhet. Hur är det idag när när det konstnärer åstadkommer i stället kan vara provocerande genom sin smaklöshet, fast i och för sej oftare etiskt än estetiskt motbjudande. Är det också idag på sin plats att som konstmedveten publik beundra de nya verken?
   Är provokationer till för att accepteras eller för att reagera på? Om man känner att en provokation  fastnar i halsen, vad känner man då? Hur gammaldags man är? Är det säkert att det är uppskattning en provocerande konstnär bör bemötas med? Är det självklart att en plågad kvinna bör avnjutas, därför att hon är framställd av en konstnär?
   Är konsten bara på låtsas? Lever konsten i ett eget rum, en moralisk frizon, skild från den vanliga komplicerade verkligheten?
Bara för att något kan accepteras som ett konstverk, betyder inte det att det är accepterabelt ur andra aspekter.