Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
27 okt kl 17
Irene Frisch, piano och orgel

Doc Lounge Lund, 30 oktober: Blaze Foley: Duct Tape Messiah + Gurf Morlix live

Stars burn out, legends live forever.
   WOWOW. Doc Lounge Lund fyller 3 år och vi får finbesök av Amerikanska södern. Vi firar födelsedagen med en riktig smällkaramell av film, internationellt regissörsbesök och  en längre livekonsert efter filmen. Man fyller ju bara 3 en gång.
BLAZE FOLEY:DUCT TAPE MESSIAH ( USA, 2011, 60 min)

REGISSÖR: Kevin Triplett
LIVE: OBS efter filmen! 1 timmes konsert med Gurf Morlix. Som producent till bl.a. Lucinda Williams ”Car Wheels On A Gravel Road” och Mary Gauthiers ”Mercy Now” har Gurf varit med och skrivit Americana historia. Han är en fantastisk låtskrivare, gitarrist och sångare och har vikt ett år till att jobba med sin gamle vän Blaze Foleys musik. Han har släppt en bedårande tribute skiva där han tolkar avlidne Blaze låtskatt på värdigaste sätt.
EXTRA: Regissören Kevin Triplett är på plats för att prata om den spännande och långa vägen från idé till färdig film.
DJ: Magnus Melliander från återförenade Loosgoats gästar oss denna mycket speciella afton och låter oss tjuvlyssna lite på hans egna musiksamling.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd  för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr
   Blaze Foley was shot to death in 1989, defending an elderly friend. The duct tape loving songwriter-musician was homeless and died with no records, but plenty of recorded material. More than 20 years later, his legend is growing with eight solo albums posthumously released and covers of his heartfelt songs by Willie Nelson, Merle Haggard, John Prine, Nancy Griffith, and Lyle Lovett. Lucinda Williams wrote Drunken Angel about the doomed poet and Townes Van Zandt wrote Blaze’s Blues for his running buddy. Born in a tree house, killed in a friend’s living room, and 86’d from his own funeral, the bigger-than-Texas Blaze Foley is now a bona fide legend. The sad, funny, and beautiful story of a tragic life well lived is brought into sharp focus in this film.

Café i Helgeandsgården

Torsdag 1 november 13:00
Domkyrkan i Lund
Eva Helen Ulvros, professor i historia vid lunds universitet, och Anita Larsson, guide i domkyrkan, kommer och berättar om sin nya bok.
   Boken som kommer ut i slutet av 2012 handlar om domkyrkans historia, insatt i det omgivande samhället, från grundandet kring år 1100 och framåt. Boken handlar också om berömda personer i kyrkans historia, och har mycket information om de olika inventarierna och föremålen.

Boëthius: ”Israel är en skurkstat”

Så gick det som alla förutspått: statspiraterna från Israel slog till igen.
   Nedanstående text och bild kommer från ETC där Maria-Pia Boëthius som var med på Estelle skriver om bordandet.

Klockan 10.30 ungefär lördagen den 21 oktober startade Israel vad i mina ögon såg ut som ett fullskaligt krig mot skonerten Estelle, en tremastare som seglade på internationellt vatten, med 31 fredliga icke-våldsaktivister ombord. Ovanför oss cirklade en helikopter, runt oss låg fem gigantiska krigsfartyg och från dem kom 20 snabbgående båtar med soldater så beväpnade att de nästan försvann bakom kulsprutor och elpistoler, kameror och andra vapen. Alla bar svarta rånarluvor, den manliga burkan.
Läs hela krönikan hos ETC

Kulturhus vid Västra Station av Mats Olsson

I det kulturintresserade Lund råder enighet om att staden saknar scener för musik och kultur. Man är t.ex. tvungen att tacka nej till gästspel som kräver en större scen. Inför kommunalvalet 2010 föreslog Vänsterpartiet ett kulturhus med stor scen och salong vid Västra Stationstorget, mellan Klosterkyrkan och Tingshuset. Idén var Gunnar Sandins, han stegade upp den trånga tomten och var med och presenterade förslaget på en presskonferens. Med en skicklig arkitekt skulle det gå att få plats med ett konserthus på denna drömtomt nära centrum och järnvägsstationen.
   Just denna tomt föreslås nu bli platsen för ”en kongressanläggning” vars enda uppgift är att rymma kommersiella arrangemang. En inhyrd konsult har förklarat att det inte är tal om att anläggningen ska rymma kulturverksamhet för lundabor. Nej, det hela ska byggas och drivas av en kommersiell operatör. Idén om ett centralt kulturhus har av Lunds borgerliga ledning förvandlats till business.
   Visst kan kommunledningen medverka till kommersiella kongressanläggningar även om vi skulle vilja mana till försiktighet på denna stenhårda marknad, med dess rika möjligheter till kommunala förluster. Men det som byggs på den centrala platsen vid stationen bör i första hand tjäna lundaborna.
   Att den sen också kan fungera som kongresshall etc är självklart och naturligt i en universitetsstad där det årligen hålls ett antal vetenskapliga möten och konferenser. Men bygg i första hand för oss som bor här och inte på spekulation för kommersiella kongressarrangemang.
Mats Olsson (V) i kommunstyrelsen

Varför behöver vi en kung? av Bengt Hall

I dessa tider när allt fler kritiska röster höjs mot monarkin (även på ledarplats i SDS) finns det skäl att uppmärksamma  det som hände den 28 oktober 1941. Ett återkommande argument för monarkin är som bekant dess nytta i kristider. En monark kan samla folket som en opolitisk symbol, säger man.
   Den 28 oktober 1941 uttalar Sveriges konung Gustav V sitt varma tack till Adolf Hitler för beslutet att gå i krig i österled. Tacksamheten framförs i ett personligt meddelande, som skickas som telegram via den tyska beskickningen i Stockholm.
   Kungen beskriver ”bolsjevismen” som en fara inte bara för Norden utan för hela Europa. Kungen framför även sina bästa lyckönskningar till den stora framgång som Tyskland redan uppnått, sedan anfallskriget inleddes i juni. Det svenska folket sägs till ojämförligt största delen dela kungens uppfattning, majestätet ska sträva efter att omvända de ännu tvivlande. Kungen hoppas att hans regering snart ska kunna föra frågan om ett förbud för det svenska kommunistpartiet till gynnsamt resultat. Goda relationer mellan Sverige och Tyskland ligger kungen varmt om hjärtat.
   Statsministern avråder kungen att sända texten. Kungen lovar att låta saken vila. Men han bryter sitt löfte och skickar meddelandet. Det fanns medlemmar av ätten Bernadotte som var antinazister. Men till dessa hörde inte vår nuvarande kungs pappa, arvprinsen Gustav Adolf. Han var tvärtom snarast pronazist.
   Slumpen avgör vilken roll kungamakten spelar under kristid. Med demokratiskt valda statschefer (som kan avsättas), som inte hyllar diktatorer i Brunei och Saudiarabien, borde chanserna vara större att få lämpliga landsfäder eller mödrar.
   Om kriget kommer.
   Det är dags att vända blad!
Bengt Hall
Medlem i Republikanska Föreningen

Judisk demokrati mot sionistisk nationalism av Gunnar Stensson

Samtidigt som kippavandringen ägde rum i Malmö lördagen den 20 oktober bordades Estelle av maskerade israeliska marinsoldater i svarta dräkter. En tillfällighet, kanske. I bordningen deltog  fyra krigsfartyg, en Black Hawk-helikopter, tio snabba patrullbåtar och ett antal andra flytetyg.
   Maria-Pia Boethius och flera andra besköts med elpistol innan de greps och fördes bort. Brutaliteten överraskar inte.
   Den judisk-israeliske författaren David Goldman berättar i sin stora roman ”På flykt från ett sorgebud” om de unga israeliska soldaternas brutalisering: ”En av våra killar sköt tre grabbar som kastade sten på värnet nu i veckan, pang- pang- pang, benbrott för alla tre, väldigt elegant gjort, och tro mig, de där ungarna kommer inte dit igen.”

Sydsvenskan ägnade kippavandringen stort utrymme med bild på framsidan i söndagsnumret. Bordningen av Estelle noterades med ett TT-telegram. Övergreppet kommenterades inte av ledarredaktionen. Det förvånar inte. Den hade ju redan i förväg på oklara grunder dömt ut Ship to Gaza som en enögd och destruktiv aktion.
   I spetsen för kippavandringen gick Victor Borslöv Reichman från Judisk ungdom i Sverige. Han är en uttalad sionist som betecknar juden Dror Feiler från Ship to Gaza som sin ärkefiende.
   De israeliska soldaterna särbehandlade Dror Feiler eftersom han var jude efter kapningen av Estelle. Ett exempel på sionistisk antisemitism?
   Bilden i Sydsvenskan visar hur Viktor Borslöv Reichman skakar hand med integrationsminister Erik Ullenhag, FP. Mellan dem går nyliberalen Sofia Nerbrand som arrangerat manifestationen.

Nils Karlsson, MP, som också deltog i kippavandringen, passade på att angripa Ilmar Reepalu i sitt tal: ”Vi har en kommunstyrelse vars ordförande säger sig aldrig acceptera sionism, möjligen utan att veta att ordet antisemitism och antisionism är så nära synonymer två ord kan vara.”
   Ingmar Karlsson, tidigare chef för UD:s Mellanösternavdelning, visar hur de israeliska regeringarna systematiskt använder beskyllningar för antisemitism som ett politiskt vapen. I sin bok  om Mellanösterns historia ”Bruden är vacker men har redan en man”, som har har tilldelats Natur och Kulturs pris som årets bästa fackbok, skriver han:
   ”Med antisemitismen som hotbild har israeliska regeringar oavsett politisk färg mobiliserat världens judar och framför allt amerikansk opinion till stöd för fortsatt ockupation och kolonisation. Smädelser om påstådd antisemitism riktas framför allt mot personer som offentligt försvarat palestiniernas mänskliga rättigheter och kritiserat bosättnings- och ockupationspolitiken. (Syftet är) att genom personangrepp förvandla debatten till en diskussion om författarens legitimitet och påstådda egentliga avsikter - ”den påstådda omtanken om Israel är falsk” - och därmed undvika en diskussion om substansen i den framförda kritiken och skapa en rädsla hos andra att bli stämplade som antisemiter..”
   Detta tycks Nils Karlsson, MP, helt omedveten om. Eller är han enbart cynisk i sin opportuna jakt på politiska poänger?

Som av en slump publicerade den liberala israeliska tidningen Haaretz den 23/10 resultatet av en opinionsundersökning som visar att en majoritet av de israeliska judarna skulle stöda en apartheidstat.
   Men det finns också en judisk minoritet, en stor minoritet i Israel, som tar strid för palestiniernas och Gaza-bornas mänskliga och medborgerliga rättigheter. Deras kamp är svår, och den försvåras ännu mer av personer som Nils Karlsson.
   Ingmar Karlsson framhåller att många judar i diasporan står upp för tolerans och demokrati: ”Många unga judar i USA lägger band på sin sionism. Om denna betyder stöd för bosättningspolitiken och att beröva palestinier deras egendom i Jerusalem och på Västbanken är de inte sionister.”
   Det förhåller sig på samma sätt i Sverige.

”Även judar stödjer Ship to Gaza”, skriver Olle Katz, Judar för Israelisk-Palestinsk fred. Han är medlem i den judiska församlingen i Göteborg och samordnare för Manifestationen till minne av Kristallnatten 9 november. Han skriver i Göteborgsposten 24/10:
   ”Att kritisera staten Israels politik är en rättighet och en nödvändighet, även för judar med en stark bindning till Israel. Jag tillhör de som menar att frågan om ett värdigt liv för palestinier är nära förbunden med frågan om ett värdigt liv för israeler. Frågan är viktig för alla judar, inom och utanför Israel.”
Läs hela artikeln här

Skiljelinjen när det gäller Israels förtryck av palestinierna går inte mellan judar och antisemiter. Den går mellan de demokratiska  och toleranta krafterna i Israel och de sionistiska nationalisterna. Europas växande högerextrema grupperingar stöder de israeliska nationalisterna och ser dem som föredömen i sin kamp.
   Ingmar Karlsson skriver: ”När den holländske islamofoben Geert Wilders besökte Västbanken tillsammans med bland andra det österrikiska FPÖ:s ledare Heinz-Christian Stracher och med sverigedemokraten Kent Ekeroth i släptåg var deras budskap att judarna måste bosätta sig i ”Judéen och Samarien”, att vår kultur baseras på kristendom, judendom och humanism och att judarna utkämpar vår strid: om Jerusalem faller kommer turen till Amsterdam och New York.”
   Det är knappast överraskande att Geert Wilders besöker Malmö för att tala nu på lördag den 27 oktober, inbjuden av det så kallade Tryckfrihetssällskapet. En och annan kippavandrare lär dyka upp på det mötet, liksom Kent Ekeroth.

Trevligt att träffas. Vi är rasister och vill ha apartheid.

Gideon Levy kommenterar den israeliska opinionsundersökningen i Haaretz 25 oktober 2012

Var tredje israel vill ta ifrån araberna rösträtten. Varannan vill att araberna utvisas ur Israel. Majoriteten anser att Israel är en apartheid-stat.
   Vi måste dra de nödvändiga slutsatserna. Israelerna vill inte ha fred. De är nöjda med rasismen, bekväma med ockupationen, belåtna med apartheiden; de har det bra i landet. Det är vad de talade om för opinionsundersökarna.
   Det krävs en stor ledare för att ändra situationen. Underifrån sker inga förändringar. Världen måste förstå detta.
   Det är svårt att anklaga israelerna efter åratal av järntvätt. Pressen upprepar ständigt att palestinierna vill utplåna dem, senast med rubriken Qatar för Terror i rapporteringen om emiren av Qatars besök i Gaza.
   Israeler som aldrig mött en arab känner dem bara genom media som terrorister, kriminella och undermänniskor. Varför skulle de vilja sätta sina barn i samma skola?
   Varför skulle de över huvud taget vilja tala med en palestinier? Senast de såg någon var det genom siktet på ett gevär.
   Men detta fråntar inte israelerna ansvar. Det är sant att utbildningssystemet och media sår hat och fruktan. Läsarna har valfrihet och medierna anpassar sig efter dem.
   Gideon Levy avslutar i förtvivlan: Vi måste ge upp hoppet om att förhållandena ska bli bättre.
Förkortat referat av Gunnar Stensson

Vid frukostbordet av Asch

Onsdag morgon. Kanske är det sista veckan jag sitter och äter frukost på i det pentry jag inrett på verandan efter som mitt kök snart är färdigrenoverat. Folk renoverar sina kök i tid och otid, så jag vill gärna påpeka att i detta fallet är det fyrtio år sen sist. Det har varit vackert att sitta här och se löven gulna och falla utanför fönstren.

För två veckor sen satt åt jag frukost på båten från Klaipeda, Litauen. Jag skrev faktiskt till Veckobladet på min IPad, eller rättar sagt Lunds kommuns, jag har ju fått låna den som förtroendevald till förmån för papperslösa sammanträden. I Tekniska Nämnden var det många kilo papper som skickades ut varje månad. Faktiskt skönt att slippa allt papper, även om jag inte lika lätt bläddrar mellan ärenden och får överblick. Dessutom gör jag ibland något fel, som när jag skulle skicka den långa text jag skrivit till Veckobladet men inte kunnat skicka från båten. Först fanns den som utkast på servern, sen bara den försvann. Man ska inte gråta över raderad text, men det tog liksom bort min lust att skriva på ett tag.

Till Litauen reste jag tillsammans med några tjänstemän inom ett EU-projekt, Lifescape, om deltagande och från brukare och boende i naturvårdsområden och att utveckla arbetet med den europeiska landskapskonventionen. Att få resa var en oväntad bonus i mitt kommunalpolitiska engagemang. När nämnden sitter med en budget som inte ens medger anständigt underhåll av den stad vi har, så är det ju inte möjligt att bevilja något extra till tjänstemän och politiker. Studieresor tycker jag annars är bra vidareutbildning och skapar arbetsgemenskap så det är synd om förvaltningarna sällan har råd med det. Fritidspolitiker lägger faktiskt ner rätt mycket obetalt arbete och kan behöva uppmuntran och utbildning. Med EU-pengar blev resan till Litauen möjlig.

I Litauen besökte vi nationalparken Zemaitija. Den omfattade ett stort område kring en sjö, ett böljande jordbrukslandskap med betesmarker och skogar. Gång- och cykelvägar och utsiktspunkter gjorde landskapet tillgängligt för besökande stadsbor och mer långväga turister. Markägarna var med i beslutsprocesserna. I uthusen till ett gammalt gods fanns ett museum och konferenslokaler. Vi fick veta att det fanns lagliga medel att skydda känsliga områden från nybebyggelse, men tyvärr fanns informella möjligheter till undantag som rika människor kunde köpa sig till.

Det svenska arbetet inom projektet handlar om Våmbsänkan. Här görs en landskapsanalys tillsammansmed brukare och markägare för att sedan bli underlag för en översiktsplan.

Det finns flera fina ställen att besöka i Våmbsänkan och dess närhet, men som utflyktsmål för lundabor ligger ju Skrylle närmare. Det var länge sedan jag besökte Skrylle. När jag var där för så där tjugofem år sen tyckte jag det var ett ovanligt tråkigt stycke natur, och dessutom lite för långt bort för mig att cykla till. Men nu har jag hört att det vuxit upp och blivit vackrare samt att anläggningen är för liten och sliten eftersom besökarantalet är stort. Jag ska snart åka dit och kolla. Eftersom det inte finns mycket allemansrättslig mark nära Lunds tätort hoppas jag det ska gå att finna former för en satsning.

På åttiotalet drev vi att Kungsmarken skulle göras tillgänglig som ett vackert och historiskt intressant naturområde inom barns cykelavstånd. Men icke - golfspelarna fick sitt utgående arrendekontrakt förnyat. Dessa hade dessutom mage att hävda att naturen ändå var tillgänglig. Varje vår när mina flickor gick i mellan- och högstadiet skulle man göra en utflykt, och varje år föreslog jag cykelutflykt till Kungsmarken, men varje år möttes jag med samma förfäran från de andra föräldrarna. Hur kunde jag föreslå något så livsfarligt för barnen? Ja tror flera av dem själva var golfspelare.

Nå detta är historia. Kanske får vi en stor vacker park mellan Brunnshög och Kungsmarken som blir tillänglig och fin för kommande generationer. Den finns med i planerna, men det finns mycket i planernas önskelista.

Den gröna sektorn är mycket styvmoderligt behandlad i Lund om man jämför med vad den får kosta i andra städer. Visst kommer det in mycket individuella klagomål på dålig parkskötsel, men jag tror det skulle behövas starkare folklig opinion för att tvinga fram omprioriteringar i kommande budgetar.


PS. Projektet Lifescape ordnar på söndag den 28 okt en träff i Byagården, Vombs by om Linnés skånska resa och om hur Vombsänkan såg ut på hans tid. Anmälningstid var senast den 25 okt. men ring Lena 356981 eller Per 356976 så går det nog.

Förvaltningsrätten i Malmö: ”Allmänt intresse” för lundaborna att ge ekonomiskt stöd till Kastrup flygplats av Ulf Nymark

Lunds kommun går in som medfinansiär i ett projekt, Copenhagen Connected, som ska stå för marknadsföring av Kastrup flygplats. Det var, som en och annan minnesgod VB-läsare kanske erinrar sig, ett beslut som kommunstyrelsens majoritet, mot nej-röster från MP; C och V tog tidigt i våras.
   Jag överklagade detta beslut till förvaltningsrätten och hävdade att kommunens ekonomiska bidrag till marknadsföringen av det privatägda aktiebolaget som driver flygplatsen utgör stöd till ”enskild näringsidkare” (som det heter i kommunallagen). Sådant stöd får inte ges utan att ”synnerliga skäl” föreligger. Inga sådana skäl hade åberopats av kommunen. Alltså, menade och menar jag, är beslutet olagligt. Därför yrkade jag att förvaltningsrätten skulle upphäva kommunens beslut.
   Nu har rättens utslag kommit. Rätten avslår överklagandet. Det var förstås väntat, eftersom rätten tidigare haft ett överklagande av Malmö kommuns stöd till flygplatsen via samma projekt och gett Malmö rätt. Nu hade jag visserligen annan argumentation än den överklagande i fallet Malmö, men man kan ju knappast förvänta sig att samma förvaltningsrätt fäller helt olika utslag i nästan exakt likartade mål.

Hur resonerar då förvaltningsrätten? Man argumenterar utefter fyra olika linjer.

Lokaliseringsprincipen
Förvaltningsrätten åberopar den s k lokaliseringsprincipen, dvs den princip som säger att en kommunala kompetensen är begränsad till det egna geografiska området. Men rätten påpekar att det i vissa fall är tillåtet för en kommun att engagera sig i verksamheter utanför kommunen – även utomlands. Rätten finner att stödet till Kastrup inte strider mot lokaliseringsprincipen.

Proportionalitetsprincipen och stöd till flygplatser
Rätten hänvisar också till proportionalitetsprincipen. Detta är en regel som säjer att ”den insats en kommun gör inom ett visst område och för ett visst ändamål till sin omfattning ska stå i rimligt förhållande till det intresse och den nytta som kommunen … har av åtgärden”. När kommunens beslut granskas utifrån denna princip finner rätten att ”det har inte visats att det belopp som avsatts för projektet inte skulle stå i rimlig proportion till den förväntade nyttan för Lunds kommun.”
   Förvaltningsrätten åberopar också rättspraxis som ger stöd för att kommuner ekonomiskt kan engagera sig i flygplatser.

Obegriplig argumentation
Nu hör det till saken att jag i mitt överklagande inte har påstått att kommunens stöd till Kastrup skulle strida mot lokaliseringsprincipen. Inte heller hävdade jag att beloppet som kommunen satsade var orimligt i förhållande till eventuell nytta. I inlagorna till förvaltningsrätten framhöll jag tydligt att det visst är möjligt med kommunalt stöd till flygplatser, men att det då är frågan om kommunala flygplatser, där kommuner driver s k ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”. Men denna möjlighet utsträcker nu förvaltningsrätten till att gälla även privata, vinstdrivande flygplatser. I domslutet finns ingen som helst hänvisning till rättspraxis där en kommun har getts rätt att engagera sig ekonomiskt i en privatägd flygplats. Varför rätten överhuvudtaget argumenterar på detta sätt mot påståenden som jag inte har gjort eller grunder som jag inte åberopat förefaller mej helt obegripligt.

”Allmänt intresse”
Slutligen, som sin fjärde argumentationslinje, hävdar rätten att stödet till Kastrup är en ”angelägenhet av allmänt intresse med anknytning till kommunen och dess medlemmar” och att det därför faller inom ramen för kommunens kompetens att fatta sådana beslut.
   Denna bedömning går på tvärs mot vad jag hävdar i mitt överklagande. Där menar jag att det inte kan vara ett allmänt intresse att stödja marknadsföringsprojektet Copenhagen Connected. Bidraget avlastar aktiebolaget som driver Kastrup flygplats en betydande del av i annat fall normala kostnader för reklam. Kommunens ekonomiska stöd till projektet är därför att betrakta som individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Därmed är det också i strid med kommunallagens bestämmelser.

Ingen hänvisning till praxis
Det intressanta med rättens argumentation kring ”allmänt intresse” är att man inte förmår att hänvisa till lagrum eller rättsfall som ger stöd för att det är möjligt för en kommun att ge direkt marknadsföringsbidrag till en ”enskild näringsidkare”. Förvaltningsrättens avslår sålunda mitt överklagande dels på grunder jag överhuvudtaget inte har anfört, dels utan stöd i rättspraxis.

Kammarrätten nästa
Därför står jag nu i begrepp att överklaga förvaltningsrättens dom till kammarrätten. Det ska bli spännande att så småningom få ta del av kammarrättens beslut om prövningstillstånd. Förhoppningsvis beviljas prövning, för så vitt jag vet har denna typ av stöd till ett privat företag inte prövats i högre instans. Och för Lunds skattebetalare är det också spännande: beviljas inte prövningstillstånd och bifaller inte kammarrätten mitt överklagande, blir det fritt fram för kommunen att i form av olika projekt överta reklamkostnaderna för praktiskt taget vilket företag som helst som kommunen finner det vara av ”allmänt intresse” att stödja.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
20 okt kl 17
Cecilia- och Jubilatekören
Per Sandberg, violin
Larsåke Sjöstedt, körledare

Sankt Lars: Natur, Kultur och byggande

Två timmars vandring i Sankt Lars-området söndagen den 21 oktober klockan 14.
   Samling vid Källby-badets entré.
   Vägvisare Gunnar Stensson. Arrangör Klostergårdens byalag.
   Politiker med ansvar för beslut särskilt välkomna.

Kampanjen: Sätt en flicka i skolan!

"Tillsammans med det afghanska folket."

Tisdagen den 23 oktober kl. 19 visas TV4-profilen Lasse Bengtssons film om Svenska Afghanistankommitténs arbete på Bibliotek Väster.
Inträde (minst) 20 kr som oavkortat går till stöd för flickors rättigheter.
Arr: Lunds Afghanistankommitté Bibliotek Väster ABF

Doc Lounge Lund, 23 oktober, We Are Legion

De senaste veckorna har Anonymous-rörelsen förekommit flitigt i svensk media. Nu visar vi filmen We Are Legion som tar oss med djupare in i denna mycket speciella rörelse och låter oss möta flera av dess aktiva medlemmar som kallas både frihetskämpar och terrorister.
   We Are Legion hade premiär i början av året och har sedan visats flitigt på festivaler världen över, bland annat på Hot Docs, South by Soutwest, Sheffield Docfest, Slamdance och Michel Moores festival i Traverse City.

WE ARE LEGION: The Story of the Hacktivists (USA, 2012, 94 min)
REGISSÖR: Brian Knappenberger
EXTRA: Regissören är med oss direkt via länk.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr
Kolla in filmens hemsida här!

Ship to Gaza

Upplösningen på årets försök att bryta blockaden närmar sig nu snabbt.

Estelles hastighet och position
i skrivande stund

På bilden syns den beräknade tiden tills Estelle är framme i Gaza. Naturligtvis tas ingen hänsyn till Israeliska statspirater när man beräknar skeppets ETA.

Dessa och många fler uppgifter får man om man följer båten på MarineTraffic.com.

Pressgrannar

Järnvägsstation i Klostergården 2018
2018 planeras Klostergårdens järnvägs- station stå färdig. ”Efter regeringens beslut att utöka antalet spår kan Klostergårdens station äntligen bli verklighet. Det känns väldigt positivt”, säger Mats Persson (FP), regionråd med ansvar för kollektivtrafik- frågor.
Skånska Dagbladet 17/10

Bygg diken i Lund! av Per Roijer

Gräv fram den underjordiska bäcken genom Lundagård, och bygg avrinningsdiken mellan nya snabbcykelvägar. Det är ett sätt att klimatanpassa Lund, föreslår miljöpartisten Karin Svensson Smith.

Miljöpartiets Karin Svensson Smith talade i tisdags i Klostergårdsskolans matsal, inbjuden av Klostergårdens byalag. Byalaget driver opinion för att få en järnvägshållplats till Klostergården, men Karin vidgade perspektivet genom att prata om klimatanpassning. Ett ord som miljörörelsen värjer sig emot. Därför att det är lite av att ge upp kampen mot utsläppen. Svenska Naturskyddsföreningen har exempelvis inte ett enda klimatanpassningsmål, sa hon.

Det är att blunda för realiteter om man inte försöker göra samhället mera robust mot en klimatutveckling som inte kan undvikas. Den tidigare landshövdingen i Skåne, Bengt Holgersson, har på regeringens uppdrag gjort Klimat- och sårbarhetsutredningen. Den innehåller många framsynta förslag, sa Karin, men flera av dem är så revolutionerande och kostsamma att få politiker vågar tala om dem.
   Att världshaven förmodas stiga, är en sak. Översvämningar kommer lika mycket från andra hållet, uppifrån och ifrån land, genom häftiga och ihållande regn. Temperaturförändringar påverkar både vattenkvalitet och folkhälsa. Vi står närmare en allvarlig kris än de flesta är medvetna om.
   Bolmentunneln kritiserades på sin tid för att vara ett ansvarslöst megaprojekt. Men i dag är uttaget av vatten från Bolmen lika stort som tillrinningen, bland annat på grund av ökad avdunstning, och kommunerna i sydvästra Skåne tvingas leta efter nya vattenreservoarer, från Alnarpsströmmen.

De senaste åren har vi i Sverige sett allvarliga översvämningar i hela landet. Vänern, Mälaren, Arvika, Hultsfred, Lomma, Staffanstorp och Göteborg är några av dem som gett rubriker. Avrinningen är otillräcklig, dagvattenledningarna är för klena och avloppsvattnet är nära att förorena dricksvattnet. Vid adventsstormen i fjor steg Höje å i Lund till tröskeln av vattenverket vid Källbybadet. Det var nästan som år 2000 i Stockholm, när tunnelbanestationen i Gamla stan bara hade sju centimeter till godo för att översvämmas av vårfloden i Mälaren. Händelsen i Lund fick mycket mindre uppmärksamhet, men var lika allvarlig.
   Lomma pressades från två håll. Stormen fick vattnet att stiga på land och de stora vattenmängderna i Höje å tryckte på från andra hållet.

Köpenhamn drabbades förra sommaren av häftiga regn. De danska vattenteknikerna lugnade de köpenhamnare som fått sina källare vattenfyllda med att det var något som bara hände en gång på hundra år. Det var bara det, sa Karin Svensson Smith, att det kom ett nytt hundraårsregn några dagar senare, och kort därpå ett tusenårsregn. Det föll 150 millimeter regn på tre timmar, något som stan över huvud taget inte kunde klara. Efter det fick alla danska kommuner i uppdrag att göra en klimatanpassningplan inom två år. Frivilligorganisationer engagerades, en av de mest aktiva är Haveselskabet, den danska trädgårdsföreningen. Genomsläppligheten i marken ska ökas, betong och asfalt bannlyses.
   Så skulle svenska kommuner också kunna göra, men det sker inte, sa Karin, särskilt inte i Lund. Fackministrarna i den borgerliga regeringen verkar inte heller ha tagit till sig den Holgerssonska utredningen. Det gäller inte bara att öka dimensionerna på dagvattenledningarna, för vad ska man räkna med? 
   Stor oenighet råder om vem som ska betala. Det under hela sin historia borgerliga Staffanstorp kräver statsbidrag för att bygga om sina dagvattenledningar!
   Bengt Holgerssons utredning påpekar att Göta älv inte klarar avrinningen från Vänern. Det är ett gigantiskt problem att lösa. Därför diskuteras det inte ens.

Det finns städer i världen som är föredömen (det är ju ett globalt fenomen) och Karin nämnde Melbourne, Zürich, Vancouver och Portland i Oregon USA. Men stadsdelarna Augustenborg och Bunkeflo i Malmö har också utmärkt sig genom framsynta åtgärder för att öka avrinningen från asfalterade ytor.
   I Zürich insåg man att det skulle bli kolossalt dyrt att bygga om dagvattensystemet. Staden bytte taktik, rensade gamla bäckar, gjorde nya, lyfte det kulverterade vattnet till ytläge.
   Så tänker jag att man skulle kunna göra i Lund också, sa Karin Svensson Smith. Ta upp den gamla bäcken som rinner från sjön Sjön vid LTH under jorden genom Lundagård. Vid Sankt Jörgens park fanns på 70-talet både en bäck och en damm som lagts igen. Öppna dem igen!

Gör som i Portland, sa hon. Där har man ersatt bilparkeringar med snabbcykelvägar som avgränsas från gångtrafiken med avrinningsdiken. Det gör det möjligt för cyklisterna att hålla hög fart utan att kollidera med gående. När fler människor cyklar blir det färre bilar. Hushåll med två bilar gör sig av med den ena. Den ekonomiska krisen driver på.
   Denna utveckling syns till och med i bilstaden Detroit. Kombinerat med satsningar på kollektivtrafiken tror jag att det är en trend som kommer även hos oss – i städerna. På landsbygden är det annorlunda, där är det bilen som gäller, sa Karin Svensson Smith.


PS
En järnvägshållplats i höjd med Klostergården är ganska naturlig. Lund har nyligen släppt sitt motstånd mot att fyra järnvägsspår från Malmö inte får gå längre än till Källby. Spåren ska nu dras fram till Högevall. Då behövs en station mellan Källby och Högevall. Bredvid anläggs en höghastighetscykelväg.

Krisen av Erik Kågström

Under rubriken ”Arbetslösheten” har Sven Hugo Mattson i VB 120928 gjort reflexioner kring det ekonomiska läget i världen. Sven Hugos prognos för den närmaste framtiden är pessimistisk bland annat p.g.a. de dåliga förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. När ekonomer gör prognoser för de krisande länderna i Europa så handlar det om hur många år det skall gå innan landet får ekonomisk tillkväxt och kan börja betala på sin statsskuld. Sålunda kan det för Grekland dröja till 2020 innan ekonomin vänder uppåt, för Spanien kan det röra sig om 2015. Men ingen ekonom har med ett scenario där det inte blir någon ekonomisk tillväxt längre. Trots att det finns åtskilligt som talar för att ett så dystert alternativ inte bara är möjligt utan till och med ganska sannolikt. Sven Hugo nämner resursbrsist som ett av de största hoten mot tillväxten och vi befinner oss ju i en tidsperiod då Romklubbens datasimulering 1972 ”Limit to Growth” spådde att resursbrist skulle sätta käppar i hjulet för ekonomin (fig.).

Limit to Growth

I första hand gäller det förstås flytande bränsle. Trots att världsekonomin börjar tappa fart så är oljepriset högt. Så högt att det förmodligen bidrar till konjunkturavmattningen eftersom det blir mindre pengar över till annat, när energi och därmed också livsmedel blir dyrare.
   Forskare och skribenter som Björn Forsberg med ”Tillväxtens sista dagar” och Richard Heinberg med ”The End of Growth. Adapting to a New Economic Reality” tror att det redan om ett par år kan uppstå en så allvarlig brist på flytande bränsle att världshandeln lamslås och den globala ekonomin kollapsar.
   Näst efter energin står metallsektorn i tur att drabbas av knapphet. Och det gäller både de sällsynta metallerna och de vanliga. Halterna sjunker i gruvorna och det krävs alltmer energi och blir allt dyrare att få fram produkterna. Vattenbrist är redan ett stort problem på många håll och kommer av allt att döma att bara bli värre. Kombinationen vattenbrist och dyr energi har lett till stigande livsmedelspriser och ökat antal svältande och undernärda människor i världen.
   Den pågående klimatförändringen verkar medföra att naturkatastrofer ökar i frekvens och i svårighetsgrad. Det befaras att hanterandet av naturkatastrofer i framtiden kommer att kräva så stora resurser att ingenting blir över till att satsa på tillväxt och ökat välstånd.
   Den starkt ökande komplexiteten i det moderna samhället kan också ställa till med problem. Arkeologen m.m. Joseph A. Tainter är pionjär på området och i boken ”The Collapse of Complex Societies” beskriver han bland annat hur ökande komplexitet i ett samhälle kan leda till avtagande gränsnytta så att till slut insatta resurser inte längre ger något nyttigt resultat. Det hot mot ekonomisk tillväxt som kanske är mest aktuellt just nu står att finna i obalansen i världsekonomin. Det verkar alltmer angeläget att ta upp frågan om en ekonomi som inte kräver ständig tillväxt. Något som jag skrev om i VB 090821. Mer om det i ett kommande nummer.

Friskoleschackrande i Lund av Gunnar Stensson

Elever riskerar att gå ut skolan utan tillräckliga kunskaper.

Det tekniska gymnasiet på Warholms väg 3 såldes i våras av Lernia College AB till Thoren Innovation School. Lägg märke till engelskan och de klingande namnen! De är i sig ett bedrägeri som imponerat på Lunds skolpolitiker. Verkligheten har nu granskats av Skolinspektionen.
   Inga skolbibliotek, undermålig hälsovård, dålig kunskap om utbildningens mål bland eleverna, inget elevinflytande över undervisningen, dålig plan mot kränkande behandling, brist på böcker, utrustning och andra lärverktyg, inga salar för fysik- och kemilaborationer, flera elever riskerar att gå ut skolan utan tillräckliga kunskaper... Senast i januari måste skolan ha ett åtgärdsprogram klart.
   Sök på nätet Thoren Innovation School, Lund för att få tillgång till hela Skolinspektionens kritik.

Wikileaks av Gunnar Stensson

700 hemliga dokument om behandlingen av Bradley Manning frisläppta.

Bradley Manning, som riskerar livstids fängelse för att ha läckt material till Wikileaks ska få tillgång till åklagarens hemliga material. Beslutet fattades av militärdomstolen onsdagen den 17/10.
   Det handlar om uppemot 700 Manning-relaterade mejl högt upp i USA:s marinkår. Försvaret har velat ta del av korrespondensen för att styrka sitt påstående om att Manning behandlats illa under sin tid som frihetsberövad.

Åklagare har tidigare hävdat att det efterfrågade materialet är hemligstämplat och/eller irrelevant i målet. I våras beslutade Fort Meades åklagare Denis Lind att hon skulle få ta del av materialet för att avgöra saken.
   På onsdagen meddelade hon sitt besked som visar att hon inte delar åklagarsidans uppfattning. Endast 12 av mejlen anses vara av sådan natur att de de inte ska lämnas över till försvaret, konstaterade Lind. Bradley Manning och försvaret ska därmed få alla övriga mejl.
   Den menige soldaten Manning greps i maj 2010 och har suttit fängslad sedan dess, periodvis under svåra förhållanden. Manning anklagas för att ha överlämnat diplomatpost och läckt ut ett stort antal hemliga dokument till Wikileaks.

Bland annat gäller det dokument och material som ledde till den uppmärksammade filmen ”Collateral murder” där amerikanska soldater i en helikopter skrattande skjuter prick på civila i Irak. Åtalet omfattar 22 punkter, varav ”medhjälp till fienden” är den allvarligaste med dödsstraff på skalan, men åklagaren har yrkat livstid.
   Rättegången har tidigare skjutits upp och är nu satt sex veckor med start den 4 februari 2013. Det innebär att Manning vid den tiden skulle ha varit fängslad i närmare tre år. I vanliga fall sitter brottsmisstänkta personer inom det militära rättsväsendet i USA frihetsberövade i maximalt 120 dagar.
   FN:s specielle rapportör om tortyr, Juan Ernesto Mendez, har betecknat de amerikanska myndigheternas behandling av Manning som ”grym och förnedrande” med tanke på den utdragna isolering som det handlade om efter gripandet. Manning har nominerats till Nobels fredspris de två senaste åren.

Skeppet går vidare

I onsdags kom fem parlamentariker, bland dem socialdemokraten Sven Britton och norrmannen Aksel Hagen (SV), i en gummibåt för att ansluta sig till  Estelle, som befann sig söder om Kreta. De skuggades av den grekiska kustbevakningen som krävde att få genomsöka Estelle. Kravet avvisades med beskedet att fartyget befann sig på internationellt vatten.
   Israel har genom påtryckningar förmått alla försäkringsbolag att vägra att försäkra fartyget.
   Det finskflaggade skeppet seglar i fem knop mot Egypten och beräknas vara framme i Gaza på måndag.
   Norges regering har avrått från aktionen. Ship to Gaza har i ett brev till utrikesminister Carl Bildt frågat hur den svenska regeringen ställer sig till de hot som Israel riktar mot deltagarna.
   Ship to Gaza 2010 ledde till lättnader i den blockad av Gaza som pågått sedan Hamas segrat i valet 2007. Israelisk  militär beräknade vilket minimum av kalorier som man skulle tillåta införsel av för att invånarna i Gaza inte skulle bli undernärda, enligt ett nyligen släppt dokument. Men fortfarande stoppas byggmaterial. Svår vattenbrist råder. Energiförsörjningen är helt otillräcklig.
   Estelle är ett uttryck för världens hopp att blockaden ska upphävas.
Gunnar Stensson

Ship to Gaza frågar utrikesministern

Vad säger den svenska regeringen om hotet mot svenska medborgare som deltar i ickevåldsaktionen Ship to Gaza?
Publiceringsdatum:
2012-10-18
Följande brev riktade Ship to Gaza till utrikesminister Carl Bildt idag på morgonen:

Vi, svenska Ship to Gaza, äger och seglar fartyget S/V Estelle som vi har lastat med cement, fotbollar, barnböcker skänkta från biblioteket i Botkyrkakommun, musikutrustning och medicinsk utrustning, men framförallt solidaritet. Sedan i våras har Estelle seglat genom Europa och fått ett varmt mottagande i de hamnar vi anlöpt. Syftet med vår resa har varit opinionsbildning mot blockaden och för internationell solidaritet. Detta har varit ett hårt och framgångsrikt arbete som vi är stolta över.
   Vi har med årets aktion velat belysa att den humanitära situationen i Gaza är fortsatt svår, och att en vidmakthållen blockad bit för bit krymper och begränsar utvecklingsmöjligheterna samt de grundläggande mänskliga rättigheterna för de 1,7 miljoner palestinierna på Gazaremsan. Rörelsefrihet råder vare sig för människor eller varor och blockaden går nu in på sitt sjätte år. Uppfattning om att blockaden måste brytas nu delar vi med WHO, UNICEF, UNESCO och Rädda Barnen.
   Israel har utan framgång genom påtryckningar försökt att stoppa vår resa under färden genom Europa, men skärper nu tonen. Hotet mot vårt skepp har tydligast riktats mot flaggstaten Finland, som  har svarat med att offentligt uttrycka sin förhoppning att Israel undviker att använda våld mot civila.
   Ship to Gazas aktion är helt ickevåldslig. Samtliga passagerare som befinner sig ombord på båten har genomgått ickevåldsträning under professionell ledning och också ingått avtal om ett fredligt tillvägagångssätt under hela aktionen.
   Vår resa sker inom ramen för ett internationellt samarbete och det finns såväl parlamentariker som israeliska, norska, finska, spanska, italienska och grekiska aktivister ombord.
   De elva svenska medborgarna är: Maria-Pia Boethius, Kristian Svenberg, Sven Britton, Dror Feiler, Mattias Gardell, Stellan Vinthagen, Joel Opperdoes, Charlie Andreasson, Anders Widell, Johan Uddebrant och Daniel Särner.
   På Estelle finns följande parlamentariker:
MP Sven Britton Sverige
MP Aksel Hagen Norge
MP Ricardo Sixto Iglesias Spanien
MP Dimitris Kodelas Grekland
MP Vangelis Diamandopoulos Grekland
fd MP Jim Manley Kanada
Styrgruppen för Ship to Gaza Sverige

Estelle kan nå Gaza i helgen, om inte – av Bertil Egerö

Estelle, segelskonaren som i somras startade sin resa i Umeå, är nu nära målet. Vad ska hända? Vad kommer Sverige och övriga länder vars medborgare deltar att göra om/när Israel hejdar fartyget på internationellt vatten?
   I tisdags tog Estelle på öppet vatten ombord fler passagerare, bland dem en grupp parlamentariker, till sin resa mot Gaza. Bland passagerarna och besättningen återfinns nu aktivister från Finland, Sverige, Norge, Kanada, Spanien, Italien, Grekland, Israel.
   En av parlamentarikerna är den socialdemokratiske riksdagsledamoten och läkaren, Sven Britton. Han har sällskap av parlamentariker-kolleger från Norge, Spanien och Grekland. Dessutom seglar den tidigare parlamentsledamoten, Jim Manly från Kanada, med Estelle. Tre israeliska medborgare är också ombord och deltar i försöket att bryta och häva blockaden.
   Sverige – det svenska civilsamhället – har denna gång tagit det djärva initiativet att segla mot Gaza med en enda båt, Estelle. Det ger Sverige ett särskilt ansvar, att skydda sina svenska medborgare och att garantera att svensk egendom inte konfiskeras av främmande makt. För två år sedan förlorade den rätt stora Ship to Gaza-eskadern inte bara människor som dog och sårades av israelisk militär, utan också fartyg och frakt avsedd för Gaza. Förra året blev fartygen kvar i Grekland, där de i bästa fall har kunnat säljas.

Vad säger Sveriges ambassad i Tel Aviv?
Vilka förberedelser har Sverige vidtagit i år? Häromdagen skrev jag till ansvarig person på den svenska ambassaden i Tel Aviv: ”Som en av många som stöder och på olika sätt deltar i det tredje årets försök av civilsamhället att bryta Israels olagliga blockad av Gazaremsan vore jag tacksam att - om möjligt omgående - få svar på några frågor.
   1. Estelle, det svenska fartyg som just nu stävar mot Gaza och beräknas nå sin destination under instundande helg, är det enda i sitt slag. De två tidigare åren har flera fartyg gjort gemensam aktion; samtliga har stoppats av israelisk militär resp. genom grekiskt myndighetsingripande. Israel har redan meddelat att även Estelle kommer att stoppas, sannolikt på internationellt vatten. Vad gör Sverige för att säkerställa Estelles färd över internationellt vatten i enlighet med internationell lag?
   2. Ombord på Estelle finns idag en internationellt blandad besättning, och likaså passagerare från flera olika länder. Till de senare hör idag en grupp parlamentariker, varav en från Sverige. Minst en svensk journalist ska finnas ombord. Vad gör Sverige för att skydda sina medborgare i deras ansträngningar att påverka den olagliga blockaden med fredliga medel, och att samtidigt ge Gazaborna en skeppslast humanitärt stöd?
3. Parlamentariker från tre EU-länder utöver Sverige finns ombord på Estelle. Har Sverige samordnat skyddet av Estelles och dess passagerares färd till Gaza med de övriga EU-länderna? I så fall, hur ska skyddet utformas?
   Estelle beräknas alltså anlöpa Gaza till helgen. Massmedias tystnad är öronbedövande. Hur kan den brytas? I Malmö och på många andra håll i Sverige ordnas nu dygnet-om-vakor på offentlig plats, för att hålla allmänheten informerad om hur Israel kommer att försöka hejda Estelle. Det behövs starka och synliga aktioner för att våra media – radio och TV i första hand – alls ska bry sig om aktionen. Om inte förr så lär de göra det när Israel attackerat, och det lär ske på internationellt vatten.
   Israel ber FN om hjälp - vad kommer FN att göra?
Israel har redan tidigare försökt få de europeiska länder Estelle gästat att vägra det att anlöpa dess hamnar. Det misslyckades. Nu har Israels FN-ambassadör Ron Prosor i ett brev uppmanat FN och andra representanter för världssamfundet att stoppa Estelle från att segla till Gaza. Med en positiv tolkning kan detta ses som att Israel överlämnar kontrollen över palestinskt territorialvatten till FN, och det vore ett stort fall framåt.
   Världssamfundet har i åratal betecknat blockaden av Gazaremsan som inhuman och oförenlig med internationell rätt. Ship to Gaza utgår därför från att FN inte kommer att acceptera att hindra humanitära förnödenheter på ett fredligt fartyg från att nå Gaza. FN är självklart välkommen att inspektera fartyget och lasten då det ankrat i Gaza city.

Vad har Estelle i lastrummet?
Inget lastfartyg har kontrollerats lika många gånger och lika noggrant under de senaste månaderna som S/V Estelle. Hon har genomgått flera så kallade Port State Controls. Lasten, som stuvats i olika hamnar under resans lopp, består främst av saker som är nödvändiga för att överleva.
   Men, säger besättningen, ”den tyngst vägande lasten, som samtidigt är mycket lätt att bära, är solidariteten med den palestinska befolkningen.”
   Följande finns i Estelles lastutrymme: 2 olivträd, 41 ton cement, rullstolar, rullatorer, kryckor, barnmorsketrattar, barnböcker, leksaker, 300 fotbollar, musikinstrument, teaterutrustning, främst belysning, VHF-radio och ett ankare (till projektet Gazas Ark).

Israels ”lawfare” mot Ship to Gaza
Ship to Gaza berättar: ”Den israeliska blockadpolitiken bedrivs inte enbart med militära medel. Diplomater, jurister och IT-specialister mobiliseras i dess krigföring. Detta är inget man sticker under stol med. Tvärtom skryter man öppet med påtryckningarna mot andra länders regeringar för att dessa ska avråda sina medborgare att delta i Ship to Gaza. I synnerhet hamnmyndigheterna i Alicante, Barcelona, La Spezia och Neapel har under de senaste veckorna utsatts för hård press. Till skillnad från kollegerna i Grekland förra sommaren föll de dock inte till föga. Tack vare lokalpolitiker och tjänstemän med integritet och rättskänsla kunde Estelle efter noggranna inspektioner segla vidare.
   ”Ett av de mest flagranta försöken att få stopp på Ship to Gaza genomfördes den 27 september i år mot vårt försäkringsbolag. Detta mottog då hot om stämning från den israeliska organisationen ShuratHaDin, som hävdade – naturligtvis utan någon som helst bevisning – att Ship to Gaza syftar till att smuggla vapen till sina kumpaner i Hamas. ShuratHaDin drog sig inte ens för att anklaga försäkringsbolaget och dess återförsäkrare för att finansiera terrorism. I förbigående skröt organisationen med att ha bidragit till att Freedom Flotilla inte fick lämna grekisk hamn förra sommaren.
  ”Vi i Ship to Gaza och Freedom Flotilla Coalition har naturligtvis ingen möjlighet att mäta oss med den israeliska regeringens resurser när det gäller stridskrafter, diplomater, jurister, IT-folk specialiserade på attacker mot hemsidor och mobiler. Vi har heller inga ambitioner att göra det. Vi har nämligen något som är mycket starkare än all världens lagvrängare: en rättfärdig sak att kämpa för med fredliga medel.”

Kommer UD att agera?
Följande brev riktade Ship to Gaza till utrikesminister Carl Bildt idag torsdag den 18 oktober:
”Vi, svenska Ship to Gaza, äger och seglar fartyget S/V Estelle som vi har lastat med cement, fotbollar, barnböcker skänkta från biblioteket i Botkyrkakommun, musikutrustning och medicinsk utrustning, men framförallt solidaritet. Sedan i våras har Estelle seglat genom Europa och fått ett varmt mottagande i de hamnar vi anlöpt. Syftet med vår resa har varit opinionsbildning mot blockaden och för internationell solidaritet. Detta har varit ett hårt och framgångsrikt arbete som vi är stolta över.
   ”Vi har med årets aktion velat belysa att den humanitära situationen i Gaza är fortsatt svår, och att en vidmakthållen blockad bit för bit krymper och begränsar utvecklingsmöjligheterna samt de grundläggande mänskliga rättigheterna för de 1,7 miljoner palestinierna på Gazaremsan. Rörelsefrihet råder vare sig för människor eller varor och blockaden går nu in på sitt sjätte år. Uppfattning om att blockaden måste brytas nu delar vi med WHO, UNICEF, UNESCO och Rädda Barnen.
   ”Israel har utan framgång genom påtryckningar försökt att stoppa vår resa under färden genom Europa, men skärper nu tonen. Hotet mot vårt skepp har tydligast riktats mot flaggstaten Finland, som har svarat med att offentligt uttrycka sin förhoppning att Israel undviker att använda våld mot civila.
   ”Ship to Gazas aktion är helt ickevåldslig. Samtliga passagerare som befinner sig ombord på båten har genomgått ickevåldsträning under professionell ledning och också ingått avtal om ett fredligt tillvägagångssätt under hela aktionen.
   ”Vår resa sker inom ramen för ett internationellt samarbete och det finns såväl parlamentariker som israeliska, norska, finska, spanska, italienska och grekiska aktivister ombord.
   ”De elva svenska medborgarna är: Maria-Pia Boethius, Kristian Svenberg, Sven Britton, Dror Feiler, Mattias Gardell, Stellan Vinthagen, Joel Opperdoes, Charlie Andreasson, Anders Widell, Johan Uddebrant och Daniel Särner. På Estelle finns följande parlamentariker:
MP Sven Britton Sverige; MP Aksel Hagen Norge, MP Ricardo Sixto Iglesias Spanien, MP Dimitris Kodelas Grekland, MP Vangelis Diamandopoulos Grekland, samt fd MP Jim Manley Kanada.”
   Själv väntar jag ännu under torsdagskvällen på svar från ambassaden i Tel Aviv. När det kommer ska det publiceras på Ship to Gazas hemsida www.shiptogaza.se

Over There av Lucifer

Hade man varit amerikansk medborgare så hade det varit annorlunda. Då hade det handlat om ekonomi och sociala frågor och då är alldeles uppenbart Obama ett stort stycke vettigare än Romney. De är visserligen båda miljonärer och hyllar samma samhällsideal, men Obama har sett mer av fattiga människors verklighet och vet vad hudfärg kan betyda. Når det gäller den ekonomiska politiken verkar det dock inte finnas någon vidare skillnad, Obama har övertagit många av Bushs gamla allierade i bank- och finansvärlden och hans sätt att bedriva Keynesiansk politik tycks vara att ösa pengar över de som redan har. Och han själv har hela tiden varit beroende av deras pengar för sina kampanjer. Men det är ju inte hans fel, det är det amerikanska politiska systemet som är sånt.  Så, sammantaget, Obama är bättre för människorna i USA än Romney. Man tycker att det borde amerikanerna själva inse. Men så enkelt är inte livet.

Utrikespoltiken
Men hur är det då för oss andra som i första hand har att leva med effekterna av den amerikanska utrikespolitiken? Ja, så vitt jag kan se kvittar det lika. De är båda företrädare för den självklara amerikanska linjen att USA har rätt att göra vad som är bäst för USA och att USA inte behöver lyda under samma internationella lagar som andra stater. Det är det som brukar kallas den amerikanska exceptionalismen och som jag förstår det har de stöd av en majoritet av befolkningen i det avseendet. Av och till har Obama antytt att han har en annan hållning än sin föregångare Bush och det kanske han har, men det märks inte. Han lovade att Guantanamo skulle stängas, men det har det inte gjort. Han skulle avsluta kriget i Irak, vilket ju också Bush ville, och det har väl i princip skett sånär som på några tusen amerikaner. I stället har han ju våldsamt ökat insatserna i Afghanistan, med 30,000 man i extra trupper som huvudingrediens. Nu drar han tillbaka dem som han lovat, men det handlar inte precis om storartade fredsinsatser. I stället har USA:s krigföring runt omkring Afghanistan intensifierats, framför allt genom flyginsatser. Mordpatruller i form av drönare behärskar himlen i Pakistan och Jemen och USA ser detta som ett mönster för sina framtida krig. Tanken att USA inte har rätt att uppträda internationellt som samtidig åklagare, polis och exekutor av dödsdomar kan kännas obehaglig för många av oss, men USA låter sig inte hejdas.
   Det var ju många som såg hoppfullt på att USA skulle förändra sitt uppträdande på världsscenen när Obama hade trätt till. Han höll t.ex. tjusiga tal som ingav oss den föreställningen. Men så har det inte blivit, USA uppträder mer brutalt än någonsin. Och i konflikten Palestina-Israel har han inte gjort ett barr utan verkar lika bunden till Israellobbyn som någon annan. Romney då? Ja, om honom vet vi mindre, men kanske är han mindre aktivist än Obama och det kan bara vara bra.  Jag uppfattar de båda kandidaterna som likvärdiga vad gäller utrikespolitiken, även om Obama håller tjusigare tal.

Så var det på 60-talet
Fast egentligen borde jag nog hålla mun. Dock ska jag nu för vad jag tror är fjärde gången i VB berätta om Barry Goldwater och Lyndon Johnson. Året var 1964 och Lyndon Johnson, New Deal-man och sittande tf president, ställde upp mot republikanernas Barry Goldwater. Den svenska politiska opinionen till vänster om det gamla högerpartiets högerflygel var eniga om att Goldwater kunde man bara inte stå ut med: han var genomreaktionär och livsfarlig genom sitt vapenskrammel och hot om upptrappning av kriget mot kommunismen, t.ex i Vietnam, medan Johnson var en fredskandidat. Ja, amerikanerna var kloka och valde Johnson med The Great Society och så. Men efter ett år efter två hade Johnsson skickat en dryg halv miljon amerikanska soldater till Vietnam och dödat några hundratusen vietnameser. Så var det med den fredskandidaten.

Keep Cool och undvik hyllningskörer
Kort sagt så misstror jag hela den rörelse för engagemang i amerikanska valrörelser som pågår. Låt dem sköta sitt och låt oss slippa det här med att vi närmast borde ha rösträtt i deras val. Det borde vi inte och vi ska inte luras att engagera oss i deras politik. Det kan vara svårt att hålla käft ibland, men jag vill avråda från hyllningskörer. Politiker kan vara mer eller mindre sympatiska, men det är strukturerna som bestämmer.

Översvämningar, strandskydd och kulturvård i Sankt Larsområdet av Gunnar Stensson

Vintern 2009-10 översvämmades Höjeådalen och frös sedan. Kylan varade länge och isen blev tjock. När det blev tö lossnade isflaken och tornade upp sig sedan vattnet som de flöt på snabbt runnit undan. Det dröjde länge innan de hann smälta.
   Vintern 2010-11 orsakade snösmältningen en översvämning som kom vattenmassorna att flyta över den höga bron över ån på Flackarpsvägen.
   Men den största översvämningen orsakades av adventstormen i skiftet november-december 2011. Den hårda vinden pressade vattnet i ån baklänges. När det stod som högst slickade vågorna trösklarna till vattenverket i Källby.  Vilka skador som uppstått om vattnet stigit ett par decimeter till är svårt att veta.
   Tendensen är tydlig. Översvämningarna i ån har tilltagit.

De hårdgjorda arealerna i Sankt Lars har ökat sedan 2000. Under förberedelserna inför byggstarten av Källbyängar fälldes hundratals stora träd samtidigt som pilevallarna schaktades bort. BUP-området och brukshundsklubbens träningsfält hårdgjordes. Vägar anlades. 2012 har de första husen närmast Sankt Lars uppförts. De utgör ungefär en fjärdedel av hela den planerade utbyggnaden. Takens, gatornas och parkeringsplatsernas ytor översköljs snabbt vid häftiga regnskurar. Gatubrunnar och rör för dagvatten leder snabbt ner vattnet till ån vid regn och snösmältning. De tre senaste årens ovanligt stora översvämningar kan ha ett samband med den ökade arealen hårdgjord mark intill och ovanför ån. Den arealen har sedan dess ökat betydligt och kommer fortsätta att öka. Vattenmassorna drivs baklänges uppför ån på grund av stigande havsnivå och hårdare stormar - konsekvenser av växthuseffekten med högre temperatur och smältande inlandsis.
   Mest hotad är bebyggelsen nära åns utlopp i Lomma, men de snabba översvämningarna, som visserligen i normalfallet snart sjunker undan, kan också komma att skada de nybyggda husen i Källbyängar. De gamla byggnaderna i Sankt Lars ligger högre och löper därför mindre risk.

Vattenverket i Källby, invigt 1907, kan påverkas av översvämningarna. Tryckstegringsstationen och den stora reservoaren med 1000 kbm vatten garanterar tillgången till kranvatten i Lund.

De så kallade borrorna i Källby från ett biflöde till den underjordiska Alnarpsströmmen svarar för kanske 15 procent av Lunds vattenförsörjning.

Efter att ha varit samhällsägt under bortåt 150 år privatiserades Sankt Lars i slutet 1990-talet, men kommunen är inte helt utan inflytande när det gäller utformningen av området.
   Lagen om strandskydd innebär att minst 100 meter mark på ömse sidor om ån måste vara fria från bebyggelse och tillgängliga för allmänheten. Här har kommunen anlagt beträdor, stigar och cykelvägar genom naturen på ömse sidor om ån och därigenom skapat sköna promenadvägar.
   Ute vid Malmövägen återstår ett problem: man har inte lyckats förena cykel- och promenadvägarna norr och söder om ån, utan den som vill gå ut på åns ena sida och återvända på den andra tvingas ut i den ofta hårda trafiken på Malmövägen.
   Kommunen har också ett ansvar för vården av bokskogen och parkanläggningen i östra borggården och viss tillsyn över de vackra, mer än hundraåriga byggnaderna som är kulturminnesförklarade. Härom året var parken prydd med persisk poesi och ordspråk, översatta av Eric Hermelin, som var intagen i Sankt Lars under nästan 40 år. De texterna vill vi gärna se igen.
   Naturligtvis har kommunen också makt över planarbetet. Som många kanske minns utkämpades en mångårig kamp om planen för utbyggnaden av Källby ängar.
   Byalaget och grannarna ville se en försiktigare utbyggnad, mer anpassad till de naturliga förutsättningarna, men moderaterna och socialdemokraterna drev i fullmäktige igenom Riksbyggens hårda exploatering.
   Sankt Lars ägare, det privata fastighetsbolaget Hemsö, förfogar alltså över värdestegring och försäljning. Kommunen ansvarar för kostnaden att vårda naturområdena vid ån och byggnadernas kulturvärden. Resurserna är små, särskilt på Park- och naturkontoret.

Alla, och särskilt politiker i Tekniska nämnden, Miljönämnden och Stadsbyggnadsnämnden, är välkomna att på egna fötter och med egna ögon kontrollera att påståendena stämmer.
   Samling 21/10 klockan 14 vid Källbybadets entré.

Hedersrelaterat våld

Nu på lördag kl 13 kommer Maria Hagberg till Lund och håller föredrag om hedersrelaterat våld. Som vanligt bjuder vi på god soppa och bröd.
Plats: ABF på Kiliansgatan 9
Arrangör: Vänsterpartiet

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
13 okt kl 17
Per Sandberg, violin
Larsåke Sjöstedt, cembalo

Har kärnkraften en framtid i Sverige?

- en angelägen fråga som behandlas genom film och debatt

Söndag 14 oktober klockan 14 - 17
Folkets bio KINO Kyrkogatan 3 i Lund.   Biljettpris 75:-
   Vi visar Maj Wechselmanns nya dokumentärfilm Världens säkraste kärnkraftverk
- om Japan efter katastrofen i Fukushima och kärnkraften i Sverige.
Maj Wechselmann inleder själv filmvisningen

Efter filmen följer en debatt med Lotta Hedström som moderator.
Deltagare:
 - Björn Abelson, Socialdemokraterna
 - Ola Persson, Miljöpartiet
 - Lars V Andersson, Centern
 - Representant,  Miljövänner för kärnkraft
 - Michael Karnerfors, Nuclear power yes please
Arr: ABF-mittskåne, KINO, Svenska Kvinnors Vänsterförbund Lund, Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Jordens vänner Lund/Malmö
Affisch »

Klimatanpassning och tågstopp på Klostergården

Klimatet förändras. Skyfall och långvariga regn blir allt vanligare.
   Vilka förändringar på Klostergården kan minska risken för översvämningar?
   Vad betyder regeringens infrastruktur- proposition för att Klostergården ska få en hållplats för regiontågen?
Karin Svensson Smith föreläser och svarar på frågor i Klostergårdsskolans matsal tisdagen den 16 oktober kl.19
Klostergårdens byalag och Klostergårdsgruppen

Doc Lounge Lund, 16 oktober: Till ungdomen

Förhandsvisning på Norges mest omtalade film just nu. I samarbete med Folkets Bio.
TILL UNGDOMEN (Norge, 2012)
REGISSÖR: Kari Anne Moe
DJ: Kikki Hermansson tar hand om ljudbilden denna afton.
LIVE: På scen denna kväll är inga mindre än skånebandet Funked Up från Abbekås. Funked Up tog hem vinnartiteln i musiktävlingen Battle of Bands 2012. Det blir FunkRock när den är som bäst. Lyssna här!
SAMTAL: Ellinor Eriksson, SSU:s förbundssekreterare är på plats för samtal efter filmen.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa  med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Funked Up live på scen ca. kl. 19.40 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort  (fri entré hela våren)  300 kr

Sana, Henrik, Haakon och Johanne är med i var sitt politiskt parti. De befinner sig alla i en intensiv period där de övar på att bli slipade debattörer inför skolvalet. Sana längtar efter att bli av med tandställningen innan skolan börjar. Henrik börjar tröttna på att försvara sig mot dem som tycker att hans parti är rasistiskt, Haakon ser fram emot en egen lägenhet och Johanne funderar över om hon egentligen passar som hårdför debattör. Den 21 juli tar Johanne färjan till det socialdemokratiska ungdomslägret på Utøya. Det som sedan händer kommer att förändra livet för alltid.
”Till ungdomen” är ett unikt historiskt filmdokument eftersom den fångar ett skeende där man kommer mycket nära en liten grupp människor, både före och efter katastrofen. Det är en generationsdokumentär som gestaltar ett ofattbart nationell trauma, men också en livsbejakande, humoristisk och hoppfull berättelse om unga människor som vill göra världen bättre och vågar vara öppenhjärtiga framför kameran. På engelska har filmen fått titeln ”Bravehearts”. skriverNicholas Wennö i DN.Läs hela artikeln här!
Filmen har premiär på Kino den 19 oktober.

Café i Helgeandsgården

Torsdag 18 oktober 13:00
Svenska Kyrkan under de Olympiska Spelen
Under sommaren har de 30:e Olympiska sommarspelen hållits i London. Många var de förhoppningsfulla svenska idrottare som fanns på plats. Ännu fler var de förväntansfulla svenskar som begav sig till London för att följa tävlingarna. Även Svenska Kyrkan har varit representerad med präster och diakoner som funnits till hands för den som har behövt.
   Kristina Lindström är till vardags präst i Lunds östra stadsförsamling och var en av fem representanter från Lunds stift som arbetat under sommarens Olympiska spel. Kristina kommer och delar med sig av sina erfarenheter från dessa hektiska OS-veckor.

Pressgrannar

Altruismen är ekonomiskt sett mer rationell än individualismen.
Stefan Jonsson, DN 8/12

Begränsa vinsterna i välfärden

SSU föreslår en ickevinstprincip som innebär att värdeöverföringar inom vård, skola och omsorg begränsas till ränta på insatt kapital.
Lagen om valfrihet (Lov) ska skrotas.
   Möjlighet för kommunerna att gynna non profit-företag vid upphandlingar.
   Kommunalt veto mot nyetablering av välfärdsföretag som skolor och äldreboenden, så att endast sådana som tydligt tillför ett mervärde blir tillåtna.
   Förslagen presenteras i en Brännpunktsartikel i SvD 11/10, skriven av förbundsordförande Gabriel Wikström och förbundssekreterare Ellinor Eriksson

Ship to Gaza av Gunnar Stensson

När nästa nummer av VB kommer ut 18 oktober når Estelle sannolikt sin destination, Gaza. Håll ögonen öppna! Havet är fullt av israeliska pirater.
   Stefan Jonsson från DN är en av de som befinner sig ombord. I en artikel med rubriken ”Fulla segel för demokratin” 8/10 analyserar han hur de nya solidaritetsrörelserna, av vilka Ship to Gaza är en, arbetar.
   De är gränslösa, även när de har ett nationellt syfte som att avsätta en diktator. De mobiliserar internationellt. Mobiliseringen mot invasionen i Irak är ett exempel.
   De utnyttjar befintliga politiker för att få en medial profil.
   De är maktlösa, saknar institutioner och infrastruktur och förlitar sig på insamlingar. De är alltså lätta att krossa.
   De mobiliserar kring en enstaka princip eller universell idé som är svår att ifrågasätta. Klimatpolitiken och frågor om planetens överlevnad är ett exempel. Just nu ser vi Greenpeace -aktionen avslöja kärnkraftverkens sårbarhet. Aktivisterna kräver regleringar eller – i fallet kärnkraften – nerläggningar. Kraven är omöjliga att genomföra för regeringarna med deras kortsiktiga intressen.
   Vi kan hoppas på folkrörelser som förnyar demokratin underifrån och i global skala.

Ship to Gaza hävdar ett par enkla principer: alla människors lika värde och rättigheten att handla och röra sig fritt. Därigenom ”blottlägger de politikernas och staternas kluvna tal”.
   ”Vad organisationen önskar verkställa är ju vad nästan alla politiker och stater redan bestämt: Israels blockad är ett brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter och orsakar onödigt lidande för en och en halv miljon människor.”
   Stefan Jonsson räknar upp de nedsättande epitet som riktas mot Ship to Gaza: världsfrälsare, politiska turister, terrorister, marionetter till Iran. Han konstaterar att epiteten är dumma. Från Expressen kommer anklagelser för antisemitism.
   Men Ship to Gaza ska snarare ses som ett exempel på det politiska handlandets globalisering.
   De kommande dagarna går dramat Ship to Gaza gå mot sin kulmen. Vi ska inte bara titta på, vi ska vara beredda att gripa in.

Uttalande av Ship to Gaza: Israels ”lawfare” mot Ship to Gaza

Den israeliska blockadpolitiken bedrivs inte enbart med militära medel. Också diplomater, jurister och IT-specialister mobiliseras i den israeliska regeringens krigföring. Detta är inget man sticker under stol med. 
   Tvärtom skryter man öppet med påtryckningarna mot andra länders regeringar för att dessa ska avråda sina medborgare att delta i Ship to Gaza. I synnerhet hamnmyndigheterna i Alicante, Barcelona, La Spezia och Neapel har under de senaste veckorna utsatts för hård press. 
   Till skillnad från kollegerna i Grekland förra sommaren föll de dock inte till föga. Tack vare lokalpolitiker och tjänstemän med integritet och rättskänsla kunde Estelle efter noggranna inspektioner segla vidare.
   Ett av de mest flagranta försöken att få stopp på Ship to Gaza genomfördes den 27 september i år mot vårt försäkringsbolag. Detta mottog då hot om stämning från den israeliska organisationen ShuratHaDin, som hävdade – naturligtvis utan någon som helst bevisning – att Ship to Gaza syftar till att smuggla vapen till sina kumpaner i Hamas. 
   ShuratHaDin drog sig inte ens för att anklaga försäkringsbolaget och dess återförsäkrare för att finansiera terrorism. I förbigående skröt organisationen med att ha bidragit till att Freedom Flotilla inte fick lämna grekisk hamn förra sommaren. 
   Vi i Ship to Gaza och Freedom Flotilla Coalition har naturligtvis ingen möjlighet att mäta oss med den israeliska regeringens resurser när det gäller stridskrafter, diplomater, jurister, IT-folk specialiserade på attacker mot hemsidor och mobiler. Vi har heller inga ambitioner att göra det. 

Vi har nämligen något som är mycket starkare än all världens lagvrängare: en rättfärdig sak att kämpa för med fredliga medel.
Ship to Gaza Sverige

Bjuv och Billesholm i våra hjärtan av Sten H.

Veckobladet har inga filmrecensioner, men ibland upplever man en film så att man får behov av att dela med sig. Jag såg ”Äta sova dö” som just nu går på Kino (och tydligen samtidigt på Filmstaden!). Regi: debuterande Gabriels Pichler. Jag tycker den är värd att se och ta till sig.
   Den är inspelad och tilldrar sig i det gamla flacka industrilandskapet  i NV Skåne, säg bygden i triangeln Helsingborg - Ängelholm – Svalöv, med orterna Bjuv och Billesholm som själva kärnan. Här har det funnits industri i tvåhundra år och här har det sköljt in människor i väg efter våg på jakt efter försörjning. Och spåren efter människorna är som skal i en lök, här är gruvepokens rester, här är järnvägsbyggandets, här är lergodsindustrins, här är livsmedelsindustrins. Det är fult som stryk mätt med alla konventionella mått och allt återges i filmen i gråskala.
   Här lever och arbetar 20-åriga  Raisa (Nermina Luka) med sin far, bördiga från Jugoslavien. De är här sedan 90-talets första år. Hon jobbar med att packa grönsaker, han är utsliten i knän och rygg, men måste försörja sig och far till Norge där han kan få ett påhugg. Mellan dem båda finns en värme och en kärlek av en sort som jag knappt tror mig ha sett skildrad förr. Hon gillar sitt jobb och sätter en ära i att göra det så snabbt och effektivt som möjligt. Och det är en skildring av grupper och kollektiv som jag nästan aldrig har mött förr i svensk film. Hon får lämna jobbet i en konjunktursvacka och blir föremål för s.k. åtgärder.
   Det jag har beskrivit låter naturligtvis bara deppigt, men man tar till sig berättelsen med glädje och uppskattning och blir varm i bröstet. Man skrattar och blir överväldigad över hur myxket resurser människor faktiskt har. För oss som gillar skånska småorter och deras dialekter är det här förstås guld, samtidigt som det är en feel-goodfilm om arbetslöshet.

Det är så här livet är för miljontals människor på svenska och europiska småorter och det är det här politik handlar om. Politik som verklighet omsatt i känslor och kanske i handling.

Polisen klargör reglerna i stadskärnan av Ulf N

Med ett stort mått av tillfredsställelse noterar jag att trafikpolisen i Lund nu (Sydsvenskan 6 oktober) går ut och klargör att det inte finns några gågator eller gångfartsområden i stadskärnan. Och att fordonen får färdas upp till 30 km/tim i hela stadskärnan. Förhoppningsvis kan detta bidra till att skingra myterna som sprids av kommunen i diverse dokument om att det finns gågator och gångfartsområden. Bland annat i fördjupning av översiktsplanen för staden Lund och i rapporter från den havererade Centrumutredningen sprids sådana falska påståenden. Tyvärr hjälper också andra till med mytspridningen: t o m Lunds Naturskyddsförening tycker sig ha hittat gångfartsområden, om man får tro deras Cykelplan för Lunds kommun.

Fel på en punkt
Tyvärr har dock polisen fel på en annan punkt. När det gäller en gatukorsning vid Kävlingevägen-Getingevägen säjer polisen: ”Cyklister ska vara uppmärksamma på att fordonen kan tvingas stanna mitt på cykelöverfarten”. Jovisst, cyklar kan tvingas stanna på cykelöverfarten på grund av bilar som blockerar den. Men uppenbarligen – av en bild av korsningen att döma – menar polisen här med ”fordonen” enbart bilar, dvs polisen hävdar att bilar kan hindra cyklistens framkomst på överfarten. Och som sagt: det händer (alltför ofta) att bilister stannar på cykelöverfart. Men det är inte tillåtet. Trafikförordningens 3 kapitel 62 paragraf är alldeles tydlig:  ”En förare som närmar sig ett övergångsställe eller en cykelöverfart skall anpassa sitt körsätt så att föraren inte tvingas stanna på övergångsstället eller överfarten.” (Min kursivering). Det är alltså inte möjligt att en bilförare ”tvingas” stanna, hen har själv valt att köra på ett sätt som gör att hen bryter mot reglerna.

Afghanistan: Upptrappningen över av Anders Davidson

Barack Obama sände i början av 2011 30 000 fler soldater till Afghanistan. Den så kallade "surgen" (upptrappningen) avslutades häromveckan. Dags att utvärdera: ett misslyckande.

Förhållandena är i de flesta fall faktiskt "värre" än före upptrappningen. Den slutsatsen är inte krigsmotståndarnas, den baseras på data från NATOs Afghanistankommando (ISAF). Enligt de flesta mått militären mäter med misslyckades upptrappningen med sitt syfte: att stoppa talibanernas motstånd.
   Det militanta afghanska motståndet - talibaners och andras - redovisas månad för månad. När Obama och hans rådgivare som hetast diskuterade strategi sommaren 2009 nåddes i augusti stridssäsongens höjdpunkt. Den månaden låg antalet attacker mot USA med allierade kring 2700 (incidenter med raketvapen och handeldvapen riktade mot de utländska styrkorna).
   I augusti i år bokfördes omkring 3000 attacker. I augusti 2009 utlöstes strax under 600 hemmabyggda bomber, i augusti i år anges antalet till strax över 600.
   Inte ens när de drar sig tillbaka överensstämmer den offentliga bilden av verkligheten med den verkliga verkligheten, den på marken. Det heter att det nu är klappat och klart.
   Onekligen går tankarna till Mohammed Said as-Sahaf, som på grund av sitt förhållande till sanningen 2003 i medier världen över kom att kallas Comical Ali eller Baghdad Bob.

Det israeliska perspektivet av Gunnar Stensson

Jag har ägnat några dagar åt den israeliske författaren David Grossmans stora roman ”På flykt från ett sorgebud”. Det är en rik berättelse, och här kan bara fragment av dess teman beröras.
   De förgiftade vardagsrelationerna mellan judiska och arabiska medborgare i gestaltas i en rad episoder. Den underliggande konflikten handlar om nationalism och rasism, samtidigt som den är en klasskonflikt. Konsekvenserna av det brutala och uppenbara förtrycket är oerhört svåra att hantera för det flertal medborgare som är civiliserade människor.
   Romanen handlar om Israels krig. Avram, en av huvudpersonerna blir krigsfånge i Egypten under Yom Kippur-kriget 1973. Han utsätts för mångårig tortyr som bryter ner honom fysiskt och psykiskt. Boken beskriver en sorts rehabiliteringsprocess 30 år senare.
   Som svensk läsare kan man inte undgå att reflektera över de två egyptier som den socialdemokratiska svenska regeringen i samarbete med, eller underkastelse inför, CIA skickade till Mubaraks torterare för tio år sedan.
   Den judiska kvinnan Ora är bokens berättare. Det är de unga män hon älskar som går ut i kriget 1973. Det är hon som fruktar för sina söners liv under deras treåriga värnplikt. Krigen, ockupationen, hatet och förtrycket får henne att bryta samman.
   Förtvivlad bryter hon ut: ”Hur är det med Sabra och Shatila, Al Quds och Nakba och Jihad…
   Hon bankar på allihop (sina söner, sin make) och lägger till: ”Baruch Goldman och Yigal Amir” och i en plötslig uppenbarelse slänger hon också in: ”Golda och Begin och Shamir och Sharon och Bibi och Barak och Rabin och Shimon Peres med – har de kanske inte blod på sina händer?”
   Hennes ständiga ångest är att sönerna ska dö när de gör sin värnplikt, först Adam tre år och sedan älsklingssonen Ofer ytterligare tre år.
   Men tragedin är ännu djupare. Hon tvingas uppleva att samhället, armén, nationen har tagit ifrån henne sönerna, Adam och särskilt Ofer, och att de förhärdats och förråats av tjänsten vid muren, förvandlats så att de blivit främmande för henne.
   Hon bönfaller Ofer att inte beskjuta de stenkastande palestinska barnen med gummikulor.
   ”Vad ska jag göra då, menar du?” svarar Ofer. ”Säg hur jag ska göra med dem, mamma. De är en fara för folk som kör på vägen”...
   ”Vi siktar på fötterna”, förklarar han lugnt och med samma roade överlägsenhet som hon känner igen från Adam och Ilan och militäranalytikerna i tv och ministrarna i regeringen och generalerna i armén. ”Och bekymra sig inte så mycket om dem. Det värsta en gummikula kan åstadkomma är ett armbrott eller benbrott.”
   ”Och om du missar och förstör någons öga?”
   ”Då är det någon som inte kastar sten igen. Låt mig ge dig ett exempel: en av våra killar sköt tre grabbar som kastade sten på värnet nu i veckan, pang pang pang, benbrott för alla tre, väldigt elegant gjort, och tro mig, de där ungarna kommer inte dit igen.”
   Oras söner lever, men det bittraste av allt är, att hon ändå har förlorat dem.
   Medan David Grossman arbetade med romanen dödades hans son Uri den 12 augusti 2006, under de sista timmarnas strider i det andra Libanonkriget.

Politisk diversehandel av Ulf Nymark

Staffanstorp – stadslivet på förskolan
Staffanstorps kommun vill bygga en ny villamatta på gränsen till Lunds kommun. Det gäller nu jordbruksmarken söder om Öspabs växtvaruhus – ett område som begränsas av motorvägen och gamla Lundavägen. Där vill man bygga 150-200 villor och radhus. Eftersom området huvudsakligen kommer att bestå av bostäder ”riskerar området att upplevas som relativt händelsefattigt dagtid”, skriver Staffanstorps kommun under rubriken ”Stadsliv”i sin detaljplan för området”. ”Inslaget av förskoleverksamhet (!) kan dock bidra till en viss ökning av aktiviteten i området även under normal arbetstid”, hävdar dock planförfattarna.
   Dessbättre har Lunds kommunstyrelse enhälligt sagt att man inte gillar planen med hänvisning till att det är en bilberoende bosättning och vikten av att bevara det öppna landskapet och den värdefulla jordbruksmarken.

Bilmissbruk i Staffanstorp
Bilberoende har också Staffanstorps nya moderata kommunalråd Christian, tillhörig klanen Sonesson, ansett sig vara för sitt jobb i Malmö. Nu ska han, vid 32 års ålder, köpa cykel. Det är lite sent påtänkt, förstås. För visst hade han med fördel kunnat cykla den relativt korta sträckan mellan Staffanstorp och Malmö, i varje fall under sommarhalvåret. Och om inte annat går det i rusningstid bussar mellan då båda orterna med 15-20 minuters intervall i ”myldretid” (som danskarna säjer). Bilberoende kan ta sig flera olika former, men här har vi nog ett fall av gravt bilmissbruk. Som herr Sonesson förhoppningsvis nu blir botad från. Tyvärr finns det anledning att frukta att denna form av missbruk i Staffanstorp är av närmast epidemisk karaktär.

Njurbälten till Lunds cyklister?
Apropå cykel: häromdagen cyklade jag hela sträckan från Allhelgonakyrkan ner till Södertull (via Kyrkogatan etc). Jo, jag brukar ofta cykla delar av dessa gatuavsnitt, men det är sällan jag har anledning att cykla hela sträckan. Det var en bokstavligt talat omtumlande och omskakande upplevelse! Det är inte frågan om att det finns ett antal farthinder för cyklister – hela vägen är en enda stort cykelfientlig hinderbana. Gupp på gupp, hålighet på hålighet – ett skubbräde är ganska jämnt och fint jämfört med dessa gator. Tekniska nämnden måste snarast besluta om att göra något åt eländet. I väntan på en cyklingsvänlig vägbana får väl nämndens ordförande, Ronny Johannessn (M), dela ut njurbälten till de cyklister som färdas på dessa gator.

Lunds humorfestival sprider sig till hela länet
Lunds humorfestival betraktas nu av de styrande i region Skåne som så framgångsrik att man i modifierad form tar över den och låter den pågå kontinuerligt under de närmaste månaderna. Det handlar om att den förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin ska fixa jobb inom IT-sektorn på uppdrag av region Skåne. Detta är humor av högsta rang!

ESS av spåret?
Vid det senaste Byggnadsnämnds- sammanträdet var detaljplanen för ESS-området åter uppe – denna gång för utställning. Fortfarande finns infrastrukturen för spårväg inte med i planen, vilket MP och V protesterade mot. Övriga partier i nämnden tycks inte alls vara bekymrade över att bygga ut Brunnshög och ESS utan spårväg. Hur som helst: om det överhuvudtaget blir en spårväg så kommer borgarnas tidsplan inte att hållas.

Sankt Lars urbaniseras och asfalteras av Gunnar Stensson

Lunds kommunalpolitiker m fl välkomna till Sankt Lars-vandringen söndagen den 21/10 kl. 14.

Jag tycker om att ströva i Sankt Lars-området på söndagsmorgnarna. Ingen trafik på vägar och stigar. Inga parkerade bilar. Inget trafikbrus från E22 och väg 108.
   Men den 7/10 hade jag förelagt mig ett särskilt uppdrag. Jag skulle räkna parkeringsplatserna. Det var en klar och blåsig morgon med farande moln och en sol som kastade strålar genom gula, röda och bruna lövmassor – och då och då plötsligt slocknade.
   Jag började vid Region Skånes garage i områdets sydvästra hörn och arbetade mig metodiskt fram till den stora parkeringsplatsen vid Medicinskt centrum i infarten från Klostergården.

Måndagar till fredagar mellan klockan 8 och 9 är Sankt Lars en av de trafiktätaste – och trafikfarligaste - stadsdelarna i Lund. Hundratals yrkesverksamma i företagsparken kör in från väg 108. Hundratals föräldrar och elever kommer från båda håll till någon av det tiotal friskolor som etablerats. Jag upptäckte en mängd dolda parkeringar som man når via slingrande asfaltgångar. Föräldrarna, som ofta kör fort, åker in på någon av vägslingorna för att lämna av sina barn vid respektive skola innan de kör vidare till sina arbetsplatser
   Min avsikt var dels att få en uppfattning om arealen hårdgjorda ytor i Sankt Lars (utöver byggnader och vägar) och dels om bilismens omfattning i området. Det tog ett par timmar. Det visade sig att antalet parkeringsrutor i företagsparken söder om ån uppgår till 420 och norr om ån till 430, alltså sammanlagt 850.
   Samtliga bilar måste in via Sankt Lars väg, antingen från väg 108 eller från Klostergården. Jag följde upp undersökningen klockan halv nio följande dag. De flesta parkeringsplatserna var då upptagna. Kanske fanns där 700 parkerade bilar. Plåten blänkte. Bilköer på vägen.

   Sankt Lars väg är ganska trång och bron över ån är för smal för att det över huvud taget ska vara möjligt att möta en buss eller lastbil där.

Asfalteringen av Sankt Lars har pågått alltsedan området blev privatägt i slutet av 1990-talet. Utbyggnaden innebär att den kommer att fortsätta.
   Riksbyggen är klara med den första etappen av ”Källby ängar”, mellan Källbybadet och Sankt Lars, och har inlett nästa etapp. Sammanlagt byggs där 250 lägenheter.
   PEAB har grävt ett stort hål för att markera inledningen av bolagets projekt ”S:t Lars Park” intill ”Källby ängar”. Där blir det ytterligare 65 insatslägenheter.
   HSB har röjt en yta i Hunnerup söder om ån där tio lägenheter ska byggas.
   Tillsammans blir det 325 nya insatslägenheter för medelålders höginkomsttagare. I många familjer arbetar båda föräldrarna och anser sig sannolikt behöva två bilar. Kanske kommer mer än 325 nya parkeringsplatser för markparkering behövas. Totalt blir det mer än 1100 parkeringsplatser i Sankt Lars.

Den täta trafiken blir än mer intensiv. Ökande buller och avgaser påverkar miljön negativt. Det drabbar korttidsboendet i Höjebrogården liksom den palliativa enheten, som gränsar till ”Källby ängar” och ”S:t Lars Park”. Trafikmiljön för de cirka tusen eleverna på förskolor, grundskolor och gymnasieskolor blir farligare.
   Stora ytor på båda sidor om ån har asfalterats och hårdgjorts. Det blir mer.

PS. Nästa vecka granskar VB vad ökningen av hårdgjorda ytor kan komma att betyda för dagvattenflödet och de återkommande stora översvämningarna i Höje å, som framför allt drabbar Lomma men också kan komma att skada ”Källby ängar”. Också dagvattensflödet från Klostergården kan komma att öka när de planerade 450 lägenheterna vid Arenan och de 90 vid södra infarten till Klostergården blir färdiga.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
6 oktober kl 17
Nadja Lagercrantz, violin
Larsåke Sjöstedt, piano och orgel

Doc Lounge Lund, 9 oktober

Urbanized + The Invisble Bicycle Helmet 

För tredje året i rad samarbetar vi med ArchFilmLund och i år är festivalens tema New York och cykeln i staden. Doc Lounge- kvällen bjuder som vanligt på både det ena och det andra.
FÖRFILM:The Invisble Bicycle Helmet
av Fredrik Gertten (SV, 2012, 3 min)
Design students Anna and Terese took on a giantchallenge as an exam project. Something no one had done before. If they could swing it, it would for sure be revolutionary. The bicycle is a tool to change the world. If we use bikes AND travel safe: Life will be better for all.
Besök av och samtal med Fredrik Gertten och de två huvudpersonerna i filmen Anna och Terese.
HUVUDFILM: Urbanized (USA/UK 2011, 85 min) av Gary Hustwit

Urbanized is a documentary about the design of cities, which looks at the issues and strategies behind urban design and features some of the world’s foremost architects, planners, policymakers, builders, and thinkers. Urbanized is the third film in Gary Hustwit’s trilogy. (Helvetica, Objectified & Urbanized).
DJ: Musikarkitekten Klas A.M. Eriksson bygger ljudbilden.
EXTRA: Med kvällens två filmer som utgångspunkt samtalar Klas A.M. Eriksson om urbana trender och nyurbanism med Inga Hallén – stadsbyggnadsdirektör Lund, Marco Pusterla – arkitekt Fojab, Per Svensson – journalist Sydsvenskan och Mats Hultman – forskare Lunds universitet
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Förfilm ca 19.40 Film ca 20.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr

Bulgarisk folkmusik

Konsert - med trion Folklore adventures = Sonya Georgieva, Mihail Dinchev & Todor Bakoev.

Läs mer
Tid: Sön 14 okt kl 20
Plats:  Vita Huset, Uardavägen i Lund
   Samma dag är det Workshop i Vita Huset kl 12 - 17 i bulgarisk folklig sång med Sonya Georgieva från Popovo, Bulgarien.
Arrangör är föreningen SONG (Skånes Övertonssångförening) i samarbetet med Folkuniversitetet.
Affisch

Ogenomtänkta kommentarer av Asch

Pensioneringen innebär många förändringar i vardagslivet, men den mest påtagliga är att jag har "söndagsfrukost", varje dag. Ibland tycker jag att den tar för mycket av min tid, men det är skönt att långsamt tömma en kanna te, läsa tidningarna och lyssna på radion. Tyvärr har jag nu ingen mer än katten, Sulan, som sysslar på mina kommentarer. Därför tänkte jag testa om istället VB läsarna kan utsättas för ogenomtänkta kommentarer till diverse nyheter och ämnen. Jag lovar att inte skriva varje vecka, men då och då.
   Min radiofavorit, Cecilia Uddén, levererade på tisdagsmorgonen ett av sina fantastiska reportage. Denna gång lyckades hon väva in bilder från Kairo i en berättelse om rädslan för att bli lurad. Bland annat berättade hon om hur myten om de stenrika tiggarna lever. Den hör man allt oftare även här när antalet tiggare ökar.
   I tidningen står det om att san-folket är jordens äldsta folk. Hoppas att denna intressanta vetenskapliga upptäckt inte förvärrar det starka förakt som flera av mina kollegor på universiteten i södra Afrika till min förvåning ofta gett uttryck för. Apartheid gjorde tyvärr inte svarta människor immuna mot rasism.
   Så vill s sänka skatten för oss pensionärer. Men inte till samma nivå som andra skattebetalare. Även s drar nytta av borgarnas taktik att först genomföra en stor försämring, skattehöjning i detta fall, för att sedan i omgångar kunna basunera ut att man gör förbättringar/skattesänkningar (fast små). Nu blir lika skattesatser för alla en dyr reform att återställa, och andra behov kan tyckas angelägnare. Vad v säger i just denna fråga har jag inte kollat, men satsningarna i budgeten på skola, klimat och hyresbostäder verkar väl valda.