Judisk demokrati mot sionistisk nationalism av Gunnar Stensson

Samtidigt som kippavandringen ägde rum i Malmö lördagen den 20 oktober bordades Estelle av maskerade israeliska marinsoldater i svarta dräkter. En tillfällighet, kanske. I bordningen deltog  fyra krigsfartyg, en Black Hawk-helikopter, tio snabba patrullbåtar och ett antal andra flytetyg.
   Maria-Pia Boethius och flera andra besköts med elpistol innan de greps och fördes bort. Brutaliteten överraskar inte.
   Den judisk-israeliske författaren David Goldman berättar i sin stora roman ”På flykt från ett sorgebud” om de unga israeliska soldaternas brutalisering: ”En av våra killar sköt tre grabbar som kastade sten på värnet nu i veckan, pang- pang- pang, benbrott för alla tre, väldigt elegant gjort, och tro mig, de där ungarna kommer inte dit igen.”

Sydsvenskan ägnade kippavandringen stort utrymme med bild på framsidan i söndagsnumret. Bordningen av Estelle noterades med ett TT-telegram. Övergreppet kommenterades inte av ledarredaktionen. Det förvånar inte. Den hade ju redan i förväg på oklara grunder dömt ut Ship to Gaza som en enögd och destruktiv aktion.
   I spetsen för kippavandringen gick Victor Borslöv Reichman från Judisk ungdom i Sverige. Han är en uttalad sionist som betecknar juden Dror Feiler från Ship to Gaza som sin ärkefiende.
   De israeliska soldaterna särbehandlade Dror Feiler eftersom han var jude efter kapningen av Estelle. Ett exempel på sionistisk antisemitism?
   Bilden i Sydsvenskan visar hur Viktor Borslöv Reichman skakar hand med integrationsminister Erik Ullenhag, FP. Mellan dem går nyliberalen Sofia Nerbrand som arrangerat manifestationen.

Nils Karlsson, MP, som också deltog i kippavandringen, passade på att angripa Ilmar Reepalu i sitt tal: ”Vi har en kommunstyrelse vars ordförande säger sig aldrig acceptera sionism, möjligen utan att veta att ordet antisemitism och antisionism är så nära synonymer två ord kan vara.”
   Ingmar Karlsson, tidigare chef för UD:s Mellanösternavdelning, visar hur de israeliska regeringarna systematiskt använder beskyllningar för antisemitism som ett politiskt vapen. I sin bok  om Mellanösterns historia ”Bruden är vacker men har redan en man”, som har har tilldelats Natur och Kulturs pris som årets bästa fackbok, skriver han:
   ”Med antisemitismen som hotbild har israeliska regeringar oavsett politisk färg mobiliserat världens judar och framför allt amerikansk opinion till stöd för fortsatt ockupation och kolonisation. Smädelser om påstådd antisemitism riktas framför allt mot personer som offentligt försvarat palestiniernas mänskliga rättigheter och kritiserat bosättnings- och ockupationspolitiken. (Syftet är) att genom personangrepp förvandla debatten till en diskussion om författarens legitimitet och påstådda egentliga avsikter - ”den påstådda omtanken om Israel är falsk” - och därmed undvika en diskussion om substansen i den framförda kritiken och skapa en rädsla hos andra att bli stämplade som antisemiter..”
   Detta tycks Nils Karlsson, MP, helt omedveten om. Eller är han enbart cynisk i sin opportuna jakt på politiska poänger?

Som av en slump publicerade den liberala israeliska tidningen Haaretz den 23/10 resultatet av en opinionsundersökning som visar att en majoritet av de israeliska judarna skulle stöda en apartheidstat.
   Men det finns också en judisk minoritet, en stor minoritet i Israel, som tar strid för palestiniernas och Gaza-bornas mänskliga och medborgerliga rättigheter. Deras kamp är svår, och den försvåras ännu mer av personer som Nils Karlsson.
   Ingmar Karlsson framhåller att många judar i diasporan står upp för tolerans och demokrati: ”Många unga judar i USA lägger band på sin sionism. Om denna betyder stöd för bosättningspolitiken och att beröva palestinier deras egendom i Jerusalem och på Västbanken är de inte sionister.”
   Det förhåller sig på samma sätt i Sverige.

”Även judar stödjer Ship to Gaza”, skriver Olle Katz, Judar för Israelisk-Palestinsk fred. Han är medlem i den judiska församlingen i Göteborg och samordnare för Manifestationen till minne av Kristallnatten 9 november. Han skriver i Göteborgsposten 24/10:
   ”Att kritisera staten Israels politik är en rättighet och en nödvändighet, även för judar med en stark bindning till Israel. Jag tillhör de som menar att frågan om ett värdigt liv för palestinier är nära förbunden med frågan om ett värdigt liv för israeler. Frågan är viktig för alla judar, inom och utanför Israel.”
Läs hela artikeln här

Skiljelinjen när det gäller Israels förtryck av palestinierna går inte mellan judar och antisemiter. Den går mellan de demokratiska  och toleranta krafterna i Israel och de sionistiska nationalisterna. Europas växande högerextrema grupperingar stöder de israeliska nationalisterna och ser dem som föredömen i sin kamp.
   Ingmar Karlsson skriver: ”När den holländske islamofoben Geert Wilders besökte Västbanken tillsammans med bland andra det österrikiska FPÖ:s ledare Heinz-Christian Stracher och med sverigedemokraten Kent Ekeroth i släptåg var deras budskap att judarna måste bosätta sig i ”Judéen och Samarien”, att vår kultur baseras på kristendom, judendom och humanism och att judarna utkämpar vår strid: om Jerusalem faller kommer turen till Amsterdam och New York.”
   Det är knappast överraskande att Geert Wilders besöker Malmö för att tala nu på lördag den 27 oktober, inbjuden av det så kallade Tryckfrihetssällskapet. En och annan kippavandrare lär dyka upp på det mötet, liksom Kent Ekeroth.