2018-09-20

I skogkanten/Vanaprasthya: Besvikelsen
av Staffan Lindberg

Många försöker nu smälta och förstå Sverigedemokra-ternas framgångar i de senaste valen.
   De flesta förklaringar har en profil av underläge. Strukturellt underläge, lägre utbildningsnivå, osäkra jobb, fattigpensionärer, skånsk kultur och politisk historia.
   Bo Rothstein är den senaste i raden. Enligt honom, DN 19 september ”Jag tror att det hade räckt med ett politiskt alternativ som skulle inneburit enbart en något stramare asyl­politik än den som faktiskt fördes för att förhindra SD:s tillväxt, men ­något sådant kom inte,” skriver han. Som om det fanns ett politiskt effektivt utrymme för det?
   Rothsteins artikel är stark i sin förståelse men han kan lika lite som någon annan förklara varför SD vuxit så starkt de senaste 7-8 åren. Det finns inga strukturella politisk-ekonomiska faktorer som kan förklara.
   Förklaringen är troligen dels strukturellt underläge, fattigpensionärerna är just fattiga, många jobb osäkra, välfärden har mång brister. Dels händer det en stor förändring: vi får 150000 flyktingar på fyra månader hösten 2015.
   Detta slåss upp stort i media och märks i det offentliga livet, händelser som varvas med hur rika och generösa vi är. Hur bra det går för Sverige!
   Då får SD bollen. En karismatisk Jimmy Åkesson kan förklara hur invandrarna gynnas på de svagas bekostnad. Snacket går, det växer som en lavin och de etablerades dementier klingar för döva öron.
   Några medlemmar i en ABF-studiecirkel i Malmö, som jag deltar i, har knackat dörr hela valrörelsen. De berättar om den avoghet, för att inte säga fientlighete, som de mött hos många och inte bara i arbetarklasskvarteren. De tolkar det som en stor besvikelse över Socialdemokratin.

Troligen är det den stora invandringen 2015 som utlöser det missnöje som rått under ytan. En dramatisk händelse som vänder upp och ner på Sverige. Det blir uppenbart för de som lever under mindre omständigheter att välfärdsstaten inte räcker till för alla.
   Tänk bara på en klassisk studie av arbetarna på en bilfabrik i Luton, England på 60-talet. Med mycket detaljerade intervjuer fick sociologerna ihop en harmonisk bild av företaget och deras arbetare, som trivdes så väl. Dagen efter offentliggjordes vinsten för året, utdelningen till företagsledningen och aktieägarna. Hela fabriken vändes upp och ner i en storstrejk!
   Sverige 2018 är inte Tyskland 1932-33 när nazisterna tog makten. Men vi måste lära av historien. Vi måste ödmjukt förstå kombinationen av orättvisa och vrede och dess konsekvenser. När löftena och visionerna sviker är vi alla illa ute.
 

Det gäller också oss som stod på Malmö C och ”öppnade våra hjärtan.”

Inga kommentarer: