2019-01-24

Mitt liv som terrorist av Gunnar Stensson


Jag och mitt gäng tioåriga busar från Östregårdsskolan härjade på gatorna i Växjö det ödesdigra året 1943. Då och då marscherade en bataljon gråklädda soldater med musik, hästar, vagnar och kulsprutor förbi på Risingevägen för att försvara landet. Ibland stack någon av dem till oss en 25-öring och bad oss köpa en sockerdricka i affären vid Östrabo.
   Somliga dagar begav vi oss ner till regementets skjutfält på Bäckaslövs hed för att söka efter patronhylsor. Det fanns inte så många för soldaterna var noga med att samla upp dem, men då och då missade de en. Sedan gick vi till affären och köpte en ask tändstickor för fem öre. Vi satte oss på en sten på Träan och bröt av svavelknopparna från tändsticka efter tändsticka (tur vi inte hade 17000!) och stoppade patronhylsan full. Sedan knackade vi igen hylsans öppning, placerade den på en stenhäll och krossade den med en stenbumling. PANG!!!
   Det small rejält, rök och luktade svavel. Patronhylsan blev både söndertrasad och tillplattad.
   Kul! Pröva själva.

Nu läser jag följande rubrik i Sydsvenskan den 21/1: Terroranklagad bar på 17000 tändstickor.
   Det är ett av Säpos bevis mot en misstänkt terrorist. Dessutom hade terroristen två köksknivar i ryggsäcken. Vi hade ju alla slidknivar i våra bälten, det hade tioåriga busar på Öster i Växjö 1943. Tur att vi klarade oss!
   Tänk att kulturen med tändstickor som sprängmedel lever kvar 75 år senare och att Säpo till sist har uppmärksammat den.

Inga kommentarer: