kuvertet och lägger det i brevlådan. Elektroniken misstror jag.Men det hände något med det bruna kuvert jag stoppade i brevlådan i slutet av september. Efter någon vecka började betalningspåminnelserna dyka upp. Jag betalade räkningarna en gång till, liksom ett par fördyrande inkasso. Sedan var det lugnt, trodde jag. Men vid månadsskiftet november-december slutade plötsligt Sydsvenskan komma. Jaha, prenumerationsräkningen hade också legat i det bruna kuvertet. Jag betalade.
Nu är min största oro att Post Nord ska hitta det bruna kuvertet och skicka det till banken, som då kommer att betala räkningarna en gång till.
När Sydsvenskan inte kom begav jag mig till Klostergårdens centrum för att köpa ett lösnummer. Det gick inte, vare sig i Coop, Netto eller spelkiosken. Jag var tvungen att ta bussen till Botulfsplatsen. Förr kunde jag köpa rikspressen också i den lilla kiosken i Älghult.
Visst, man kan läsa på nätet. Som luspank student 1954 köpte jag endera tidningen för 25 öre. Jag prenumererade på DN fram till 2000, många år också Sydsvenskan. När de började köra samma artiklar släppte jag DN.
För att analysera en text behöver man ha den framför sig på bordet, inte på en skärm.
Under hela min tid som lärare var pressen den viktigaste informationskällan. Jag undervisade ständigt elever i hur en tidning var disponerad och skillnaden mellan åsikter och fakta.
TVs nyhetssändningar har blivit plottriga, men vissa samhällsprogram har god kvalitet.
Bäst är P1 i radio, nu som på 1940-talet. Men radion vill visst Moderaterna också förstöra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar