Kommentar till Hanna Gunnarsson: Räddningstjänsten kommer fortsatt vara ett kommunalt ansvar av Ulf N

 

 

Hanna Gunnarsson skriver i VB nr 32 om att hon haft en debatt med S om ett förslag till ändringar i Lagen om skydd mot olyckor i syfte att göra räddningstjänsterna effektivare. Verkligen roligt att Hanna tar sig an räddningstjänstfrågorna och roligt att hon skriver om det i VB! Jag håller helt med Hanna om att alla försök att privatisera räddningstjänsten måste förhindras. När Hanna skriver att ”förslaget från regeringen öppnar upp lite för detta” så tror jag emellertid att hon oroar sig lite i onödan.

Kommunerna behåller ansvaret
Kommunerna ska fortfarande ha ansvaret för räddningstjänsten enligt förslaget och personalen inom räddningstjänsten ska vara anställd av en kommun eller kommunalförbund. Vad som oroar Hanna är sannolikt förslaget om en ny passus i lagen om att ”kommunen får överlåta åt någon annan att vidta inledande åtgärder vid räddningsinsatser. Observera ordet ”inledande”!

Insatser i väntan på räddningstjänst
Det handlar inte om själva räddningsinsatsen, utan vad som kan göras för att i väntan på räddningstjänst avbryta eller begränsa ett skadeförlopp. Som exempel på inledande insatser nämns i regeringsförslaget att med handbrandsläckare försöka släcka en mindre brand, använda livbojar vid drunkningstillbud, lämna en lägesbild till räddningstjänsten innan den nått platsen. I förslaget framhålls, liksom i utredningen som föregått lagförslaget, att det är främst i glesbygd som detta kan komma till användning och nytta. I glesbygd är det ofta lång tid mellan det att en olycka inträffar och innan räddningsinsats kan vara på plats. 
   Jag delar alltså inte Hannas oro på denna punkt, men det gäller förstås att bevaka så paragrafen inte missförstås eller medvetet missbrukas ute i kommunerna. 

Specialistkompetens och dyr utrustning
Som Hanna konstaterar driver många kommuner räddningstjänst i kommunalförbund. Hon menar att detta visar att räddningstjänsten är för komplicerad att styra av varje enskild kommun. Min uppfattning är att kommunalförbundsformen inte beror på styrsvårigheter, utan mera på att en effektiv räddningstjänst fordrar en rad olika specialistkompetenser. Den kräver också investeringar i kostnadskrävande fordon och specialutrustning. De flesta kommuner klarar inte av att finansiera detta själva. Och de små kommunerna är helt beroende av specialinsatser från de större räddningstjänsterna. Först när och om det visar sig att kommuner inte tar sitt ansvar och tillhandahåller en effektiv och trygg räddningstjänst finns det anledning att ta upp diskussionen om förstatligande. Förstatligandet av polisen är som jag ser det inget bra exempel på att statligt huvudmannaskap innebär en effektivisering.

Drastiska nedskärning hotar vår räddningstjänst
Som ledamot/ersättare i direktionen för Räddningstjänsten Syd gläder jag mej verkligen åt att Hanna tar upp dessa frågor till debatt. Vi kan med stor sannolikhet också förvänta oss en debatt i kommunfullmäktige här i Lund om inte förr så vid decembersammanträdet. Räddningstjänsten Syd dras med stora extrakostnader för pandemin och har dessutom behandlats synnerligen njuggt av förbundets medlemmar, dvs. kommunerna, under en rad av år. Nedläggning av brandstationer eller andra drastiska nedskärningar hotar om inte kommunerna släpper till mera pengar.