Regelsystemet i läroverket var lätt att överlista när man hade fattat hur det funkade. Vi inackorderade valde själva våra lektioner och deltog sällan i någon skolavslutning – stela ceremonier som leddes av biskopen. På grund av våra långa hemresor fick vi betygen hemskickade. Jag deltog inte ens i den högtidliga studentavslutningen i juni 1953.
Att en vecka senare stoppa halmmadrassen på I ll kändes som en
befrielse. Det bekräftade att läroverket var ett avslutat kapitel.
Under fyra år hade jag bott i det enda rummet på andra
våningen i ett litet vitt hus ytterst i Växjö intill Bäckaslövs hed. En
kamin med kolbriketter stod för värmen. Där fanns ett bord, en stol och
en sliten fåtölj att sitta i. På bordet hade jag ett foto på Karin och
hennes tre systrar. I garderoben stod handfat, en kanna kallt vatten
och en stor potta att kissa i. Sket gjorde jag i utedasset. Ibland hade
jag besök av någon värnpliktig kille från Älghult. Jag var kanske
sjutton och han nitton, och vi hade planterat skog eller hackat potatis
i det verkliga livet i Älghult.
Jag hyrde av en tystlåten liten gumma på nedre botten. Hon –
eller hennes vuxne son - såg till att kolbriketterna brann i kaminen
och att det fanns vatten i kannan. Vi sågs sällan, men i början av
terminen lät jag henne underteckna ett dussin sjukintyg som jag sedan
hanterade efter behov. Jag hade en elektrisk tekanna och varje vecka
hade jag med mig en påse med rostat vetebröd hemifrån. Huvudmålet åt jag
på en servering i centrum som var avsedd för ”bultarna”
(folkskole-seminarister). Där hade jag tillgång till DN.
Det verkliga livet läste jag om i press och
litteratur eller såg på bio. I Älghult upplevde jag hur verkliga
människor upprätthöll och utvecklade det gemensamma samhället. Att som
Far vara kyrkoherde innebar att vara statlig tjänsteman med
omfattande administrativa uppgifter. Kyrkoherden ansvarade för all
folkbokföring. I pastorsexpeditionen registrerades födda och döda,
inflyttade och utflyttade, bröllop och skilsmässor. Att folkbokföringen
stämde kontrollerades på husförhör i alla delar av socknen. Pastorsexpeditionen besöktes av Älghults 4500 medborgare. Statens kungörelser lästes upp från predikstolen.
Far invaldes omedelbart efter installationen i skolstyrelsen som
var mycket aktiv. Tiotals små byskolor lades ner, skolskjutsar
inrättades och en sjuårig centralskola byggdes i Älghult 1948. Karin
tillhörde den första sjuåriga årskursen. Efter en politisk kampanj blev
Älghult några år senare en av de kommuner där den 9-åriga enhetsskolan
infördes först. När mina yngre syskon och deras kamrater började i
gymnasiet i Växjö möttes de av förakt från de konservativa lärarna.
Erland grundade en socialdemokratisk förening och bjöd in
SSU-ordföranden Ingvar Karlsson.
Järnvägen hade skapat ett centrum i Älghult med industrier och
butiker. Jag jobbade någon sommar på sågverket och Karin
tillfällighetsarbetade på glasbruket som hade Amerikalinjen i Göteborg
som största kund. Min vän Ingvar Karlsson jobbade på Alstermo bruk som
tillverkade resväskor. I Fröseke fanns en stor glasindustri.
Jordbrukarnas föreningsrörelse drev ett mejeri och en inköpscentral som
Karins far ansvarade för.. I samhället fanns post, en sparbank som
hade startats av lokala bönder och ytterligare ett par banker.
Socialdemokrater, bondeförbundare och kommunister dominerade
lokalpolitiken. Den respekterade kommunordföranden Oskar Karlsson, S,
ledde utvecklingen. Tre blåsorkestrar var knutna till olika glasbruk.
De gick i spetsen för1 maj-demonstrationerna.
Som kyrkoherdens son hade jag ögonen
på mig. Mot min vilja var jag en sorts officiell person.
Kristidsnämnden var placerad intill kyrkan och jag kände förstås de som
jobbade där. De ledde också Älghult scoutkår som bestod av både pojk-
och flickscouter. Vi som varit scouter gick vidare till NTO-föreningen
som drev kulturverksamhet. Verdandiparken visade film varje helg,
arrangerade dans på sommaren och hade annan offentlig verksamhet som
Förstamaj-festen. Älghult hade två årliga marknader, I Hohult fanns
folkparken Hasselbacken som samlade mycket folk till
teaterföreställningar, musikaler och artistframträdanden. Där fanns
också en stark frikyrklig rörelse.
Jag var med i alltihop. Där fanns mina vänner och vuxna som jag
respekterade. Ingvar Karlsson jobbade på Alstermo, protesterade mot
tidsstudiemannen som stressade arbetarna, köpte en billig bil för
pengarna han tjänade och åkte tillsammans med mig till Stockholm. Vi
skulle lyssna på Eartha Kitt. Han gifte sig senare med Inkeri från
Petsamo som kommit under finska kriget.
Älghult var motsatsen till den senila klassinstitutionen Växjö högre allmänna läroverk.
Älghult och Sverige blomstrade och utvecklades under de två decennierna efter världskrigets slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar