Tankar i kråkans tid av Ulf Nymark

Det latinska ordet corona som betyder ”krans”, ”krona” med mera kommer i sin tur från det grekiska ordet korone som egentligen betyder ”kråka”, ”krökt utsprång (som liknar kråknäbb)”.
Detta enligt NE.
 

KD:S festprinsessa 
KD-ledaren Ebba Busch är försedd med statligt avlönade säkerhetsvakter. Inget att säja om det, det kan nog vara på sin plats. Men Busch har tydligen missförstått deras roll: hon anser att det i säpopersonalen uppdrag ingår att vara taxichaufförer åt Buschs kompisar.
   Ebba Busch är KDs alldeles egna festprinsessa. Vid en privat fest häromveckan susade hon glatt runt och kramade och pussade festdeltagarna. Kanske väntar hon på att Herren Sebaot ska välsigna henne på samma sätt som han välsignade president Trump med covid-19. (Det är inte jag som säjer att Trumps insjuknande var en välsignelse från ovan, det är som ni säkert vet, Trumps egen uppfattning.
   Jan Guillou har för övrigt har i sin spalt i Aftonbladet betecknat Busch inte som fesprinsessa, utan som ”en liten elak fan när hon gosar med extremhögern”. Fast snart verkar hon och KD vara en välintegrerad del av just denna extremhögern.

SD:s försök till röstköp
Och apropå extremhöger. Tiotusen kronor ska alla svenska medborgare (vem trodde något annat!) över 5 år få, föreslår Sverige-etnokraterna i sitt höstbudgetförslag. Barn under fem år får nöja sig med halva de beloppet. Med detta förslag vill SD ”öka konsumtionsbenägen-heter”. SD-arna är fullt medvetna om att ökad konsumtion leder till mera utsläpp av växthusgaser, och förslaget visar återigen att SD ger fullständigt fan i klimatförändringarna. Ja, jag skriver ”fullt medvetna”. Det där med att de inte skulle tro på att det är utsläppen av växthusgaser skulle påverka klimatet är ju bara ett sken – de kan ju inte öppet säja att de inte bryr sig om att mänskligheten håller på att rycka undan grundvalen för sin egen existens. För övrigt är detta ett sällsport oblygt försök till röstköp, helt i enlighet med högerextremisten på presidentposten i USA. En ”konsumtionsenhet” (= familj eller liknande) på två fuxna och två barn skulle kamma in 30 000 om SD:s förslag gick igenom. Nu kommer det väl inte att göra det, dessbättre.
 

Coronapandemin som avstamp för hållbar utveckling?
Miljörörelsen hävdar att pandemin kan vara ett avstamp för en snabb och kraftfull övergång till en hållba och fossilfri konsumtion och produktion. Och visst skulle det kunna vara så. Men det finns få tecken på att det går åt det hållet. Tvärtom, snarare. Det är tyvärr inte bara högerextremister som ropar på att stimulera ekonomin. Världens regeringar, inklusive den svenska, öser ut ekonomiska bidrag och förslag för att stimulera konsumtionen. Men vänta, nog har regeringen i vårt land lagt in stimulansåtgärder och bidrag för en mera miljömässigt hållbar utveckling? Jo, så är det förstås. Men när alla andra investeringar och konsumtion också stimuleras blir det i bästa fall ett nollsummespel, i värsta fall en ökning av miljö- och klimatpåverkan. En allmän ökning av den privata konsumtionen är som jag ser det överhuvudtaget oförenlig med en hållbar utveckling. Men givetvis är det i högsta grad angeläget med en jämnare fördelning av det som sammantagna globala konsumtionen.

Konsumtionshysteri i Danmark
Ett exempel på motsatsen till hållbar politik under pandemin visar den danska regeringens politik upp. Danmark har beslutat om nya regler för semesterersättning. Innan de nya reglerna träder i kraft har det uppstått ett övergångsår, då intjänad semesterersättning ska insattas i en fond. Från början skulle löntagarna inte få tillgång till sina semesterpengar intjänade under övergångsåret förrän vid pensionsåldern. Nu har regeringen kommit överens med flera partier om att en del av denna fond ska få tas ut redan nu, just för att stimulera den privata konsumtionen. Och nog känner sig danskarna stimulerade! Danskarna tycks formligen rusa i väg och köpa prylar: hushållsapparaten, mobiltelefoner, kosmetika med mera. Visst tycks de finnas en och annan elcykel med i inköpsrushen men på det stora hela taget är det konsumtion som vanligt.

Lund: besked om ny översiktsplan glömdes bort
Lunds nya översiktsplan, som antogs tidig höst 2018 under förra mandatperioden överklagades och vann därför inte laga kraft efter fullmäktiges beslut. Den 7 juli i år meddelande Högsta förvaltningsdomstolen att prövningstillstånd inte beviljades och att planen därför nu vann laga kraft. Först i slutet av september upptäckte kommunkontoret b beskedet från domstolen. Kommunkontoret skyllde missen på coronapandemin och semestertider.
   Att planen nu vunnit laga kraft innebär att den styrande kvintetten i Lund kan börja omarbeta planen. Översiktsplanen måste aktualiseras varje mandatperiod. Vad som gör en aktualisering extra angelägen är att planen förutsätter framtida byggande i Höjeådalen. Men fullmäktige har efter planens antagande besinnat sej och vill ha en annan användning av området: fullmäktige ska innan 2020 års utgång besluta om att i princip hela dalen ska bli naturreservat. Så det gäller nu att kvickt justera översiktsplanen så att faktiska beslut och planen överensstämmer med varandra.

Jävla skit av Gunnar Stensson

 

”Löntagarfonder är ett jävla skit
men nu har vi baxat dem ända hit.”

Finansminister Kjell Olof Feldts, S, blev populär i kapitalistkretsar genom sitt svek under riksdagsdebatten om löntagarfonder den 20 november 1983, när han såg till att en pressfotograf publicerade hans usla rim. Han hamnade till och med på omslaget av en konservativ amerikansk tidskrift.
   Sedan dess har socialdemokraterna fört en kapitalistisk marknadspolitik som gjort Sverige till det land där ojämlikheten ökar snabbast. Omfördelande skatter som förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvsskatt och bolagsskatt har avskaffats.
   Thomas Piketty konstaterar att samma utveckling skett i USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Överallt sattes kapitalets frihet framför människornas. Idag är ojämlikheten i världen lika stor som på kapitalägarnas, kolonialisternas och slavhandlarnas tid, före det första världskriget. Den gången ledde ojämlikheten till två världskrig och en kommunistisk revolution. Om det ska bli möjligt att rädda vår jord ur klimatkollapsen måste ojämlikheten inom länder och mellan länder minskas.

Rudolf Meidner och Anna Hedborg hade utarbetat det förslag till löntagarfonder som på 1970-talet blev LO:s och Socialdemokraternas politik. Grundidén var enkel. Aktieägarna skulle inte längre tilldelas företagens hela vinst utan 20 procent av vinsten skulle avsättas till löntagarfonder. Om ett företag ett år gick med 5 procents vinst skulle löntagarfonderna tilldelas 1 procent av

vinsten. Med åren skulle fondernas andel av ägandet öka och därmed också de anställdas makt och inflytande.
   Vi kan använda skolan som exempel. Den har överallt blivit mer segregerad och ojämlik de senaste decennierna, bland annat till följd av friskolemarknaden och vinstuttagen. Lärare och elever har blivit alltmer maktlösa.
   Om löntagarfonder infördes skulle lärarnas fackliga organisationer Lärarföreningen och Lärarnas Riksförbund (som förhoppningsvis snart slås samman till ett förbund) bli allt mäktigare i friskolekoncernerna och så småningom kunna överta makten, bland annat i Academedia, den största svenska skolkoncernen som slussar skattebetalarnas skolpengar till Wallenbergs och andra kapitalisters konton. Med löntagarfonder skulle makten över Academedias friskolor successivt överföras från aktieägarna till lärare och elever.
   Löntagarfonder är en metod att genomföra den omfördelning av makt och förmögenhet från den rikaste enda procenten till de fattigaste 50 procenten som Thomas Piketty ser som nödvändig.
   Det finns och behövs givetvis många fler slags åtgärder för att verkställa den nödvändiga omfördelningen.

Förslaget om löntagarfonder gjorde kapitalisterna skitskraja. De satsade på en massiv motkampanj som pågick många år och arrangerade den 4 oktober 1983 demonstrationen mot löntagarformer, den största som någonsin ägt rum i Sverige. Busslaster med ängsliga kapitalister rullade från hela landet till Stockholm. Sedan vågade socialdemokraterna inte längre satsa på omfördelning av förmögenhet, jämlikhet och social utveckling. Många ledande socialdemokrater hoppade efter sina politiska uppdrag direkt till lukrativa poster i näringsliv och banker. Sverige blev alltmer ojämlikt.

Socialdemokraterna har nu under lång tid tvingats - eller velat - föra en nyliberal politik vilket lett till minskat väljarförtroende. Det brådskar att genomföra en minst lika radikal omfördelnings- och jämlikhetspolitik som under perioden 1950-80 med progressiv förmögenhetsskatt, inkomstskatt, fastighetsskatt och skatt på bolagsvinster.
   Kanske är det också tid att ompröva och tillämpa idéerna bakom löntagarfonderna. För jämlikhetens och klimatets skull. Och för den sociala demokratins framtid.

Appellmöte på Mårtenstorget

 

Strax innan lunch på lördagen den 3 oktober arrangerade Röda kapellet ett appellmöte på Mårtenstorget och bjöd in Vänsterpartiet för korta tal mellan spelningarna. Det var fyra talare: Ann Schlyter, Jesper Sahlén, Rebecca Johansson och Steingrimur Jonsson. Alla med två anföranden förutom Rebecca som hade en. Fin stämning; blev lyckat!

   Eftersom inte så många får samlas numera så publicerar vi tre av appelltalen i VB så att fler får möjlighet att ta del av dem.
 

---

Apelltal på Mårtenstorget 3 oktober

Steingrimur Jonsson 

Bilar, bilar, bilar

Det finns många som tror att vi vänsterpartister inte tycker om bilar. Så fel! Visst tycker vi om bilar. Både nya och gamla. Vi vill bara att de ska inte vara så många. Det är vad vi tycker.
   Vi vill inte att bilarna används i onödan. Finns det andra färdsätt så ska dessa väljas. Bilen ska få stå.
Visst kan bilarna vara bra. Exempelvis i glesbygden där kollektivtrafik inte kan drivas på ett vettigt sätt. Och för alla som på grund av funktionshinder har svårt att ta sig fram. Att erbjuda trygg färdtjänst kanske är ett av det viktigaste som samhället kan göra för sina funktionshindrade medborgare.
   Men bilar är också farliga. Flesta reagerar vi när en mus eller en rotta springer framför oss. Att inte snacka om spindlar. Kalla kårar ner ryggraden. Men hur reagerar vi när vi ser en bil? Vi kanske fascineras, kanske till och med tycker bilen är attraktiv. Paradoxalt!
   De senaste 10 åren har mer än 2500 personer mist livet i trafiken i Sverige. Antalet trafikdöda har tack och lov minskat de senaste åren, men vi är långt från noll-visionen. Visst har bilarna blivit säkrare, framför allt för bilisterna. Tyvärr är de oskyddade trafikanterna lika oskyddade nu som tidigare. Målet måste vara att antal bilar ska minska, och onödiga resor ska inte göras med bil.
   Det är inte bara de fysiska kollisionerna som dödar. Trafikbuller dödar också. I Sverige och EU. Bullret kommer allt närmare vår hemmiljö. Vårt hörselsinne stängs aldrig av, vår hjärna tar emot och analyserar ljudet även när vi sover. 
   I en stor, svensk utvärderingen år 2011 konstaterades att ungefär två miljoner svenskar utsätts för buller som överstiger 55 decibel (dB). Världshälsoorganisationen WHO:s rekommendation ligger på 50 dB, men i Sverige har reglerna inte skärpts utan numera tillåts nivåer på upp till 65 dB.
   Forskare har kommit fram till att stressreaktioner framkallas hos människor som utsätts för ljudföroreningar under lång tid, med symptom som högt blodtryck och höga nivåer av blodglukos. Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) kan trafikbuller varje år orsaka 43 000 fall av hjärtsjukdom och 10 000 fall av förtida död i EU.  
   Det är framför allt däck/asfalt som orsakar trafikbullret. Således orsakar el-bilar lika mycket buller som de som körs på fossila bränslen. El-bilar som av miljöskäl subventioneras av staten för de rika som har råd med dyra el-bilar.
   Som inte detta var nog så är det mycket smuts som förknippas med bilar. I VA-SYD:s lilla infoblad ”Hållbart” som delas ut till alla hushåll kunde man för ett tag sedan läsa att i smutsvattnet när man tvättar bilen finns flera miljöfarliga tungmetaller och gifter som kadmium, bly, nickel, krom och zink. På frågan varifrån dessa tungmetaller kommer svarade VA-SYD att de inte undersökt det, utan endast analyserat smutsvattnet. Kanske en kvalificerad gissning kunde vara asfalt som slits upp, gummidäck som slits upp, bromsbelägg som slits upp, etc.
   Att tillföra de av miljöskäl subventionerade el-bilarnas batterier gör inte listan vackrare. Batteriet som vid tillverkning orsakar stora utsläpp. Vilket för tankarna tillbaka till de tyska biltillverkarnas manipulering av dieselbilarnas utsläpp – dieselgate – som svenska staten halkade på och införde rabatt på trafikskatt av dieselbilar. Av miljöskäl! Idag har vi i Sverige fler dieselbilar på gatorna än någonsin tidigare, dieselbilar som visserligen släpper ut minimalt med växthusgasen koldioxid CO2 men uppåt 60 gånger mer av giftgasen kolmonoxid CO jämfört med bensindrivna bilar.
   Vad gör vi då för att minska bilanvändandet? Just nu byggs järnvägen mellan Lund och Malmö ut till fyra spår och beräknas vara i full drift om tre år. Det ska vara enkelt och lätt att ta sig mellan Lund och Malmö. Och tågen ska komma och gå i rätt tid.
   I Lund öppnas spårvägen om drygt två månader. Då kommer man att kunna ta sig från Centralstationen upp mot Lunds Tekniska högskola och Ideon, och så vidare till Brunnshög med Max IV och ESS. Spårvägen är av järn och spårvagnarnas hjul är också av järn. Således ingen asfalt, inga däck av gummi.
   Bussarna kommer vi att ha kvar i Lund framöver. Men kanske vi kan ta ett nytt steg och göra centrala Lund inom vallarna helt bilfri? Endast bussar och färdtjänst skulle få köra där. Inga andra, inte ens taxi. Och kanske vi kunde ha mindre bussar som körde i centrum, för t ex 20 till 30 passagerare? Bussarna skulle köra konstant, utan tidtabell, så alla kunde när som helst ta sig ut mot vallarna varifrån de stora bussarna skulle köra.
   Redan nu testas en laddskena för el-bussar på Getingevägen. Förhoppningsvis försvinner således gasbussarna under de närmaste åren.
   Cykelvägarna bör byggas ut. Och byggas fler. Vi ska kunna cykla i stan, men också ut till byarna och mellan byarna, framför allt Södra Sandby, Dalby, Veberöd och Genarp, utan att tvingas ut på bilvägar. Regeringen föreslår i ett pressmeddelande i mitten av september miljonsatsning för att fler ska cykla. Under år 2021 och 2022 ska 550 miljoner kronor satsas nationellt med särskilt fokus på cykel. Det var på tiden!
   Summan 550 miljoner kronor för cykelvägar i hela Sverige kan visserligen jämföras med de totalt 555 miljoner kronor, som den planerade breddningen av E22 och väg 108 beräknas kosta.
   Vilket bevisar att alla har inte förstått att vi måste ställa om nu, att vi måste bygga nytt, hållbart samhälle. På alla nivåer.
 

---

Politiker som vågar tänka om: Finns de?

Coronaepidemin har redan satt sina djupa spår i flera av världens samhällen. Värst är förstås alla liv som sjukdomen taget. Det är mycket svårt och mycket sorgligt. Att vi trots vår styrka och kunskap ändå är så svaga.
   Epidemin har dock visat oss andra saker. Efter att västvärlden varit nerstängd mer eller mindre under ett halvt år så upptäcker vi en del förändringar till det bättre. Den alvarliga miljökris som vi står inför verkar ha stannat av. Luften har blivit renare. Horisonten är klarare än på länge. Den kraftiga nerbromsningen i den totala transporten märks redan. Flygplanen står på marken, inga vita streck på himlen, bilproduktionen ligger nere, varutransporterna blivit färre eftersom folk handlar mindre kapitalvaror. Det är ovanligt glest på vägarna när allt fler arbetar hemifrån och pendlar således inte, varken kollektivt eller i egen bil. Nyligen fick vi höra att det inte längre är lönsamt att bygga ut Preems oljeraffinarie i Lysekil. Tack vare corona. Stort tack, corona!
   Hur absurd det än låter så ser det plötsligt ljusare ut på grund av epidemin. Vi kanske kan nå målen i Parisavtalet som verkade så hopplösa långt borta bara för ett halvt år sedan?
   Tyvärr finns det många som fortfarande lever i sin gamla bubbla. Som om ingenting hade hänt. Politikerna i den styrande kvintetten i Lund som tillsammans med Socialdemokraterna under våren 2019 röstade för utbyggnaden av E22 till sexfilig motorväg och nya av- och påfarter vid Ideon. Och i slutet av september 2020 röstade de ner Vänsterpartiets förslag om att utreda möjligheten till att införa trängselskatt på E22. För att minska trafiken. För problemet är inte att motorvägen är för smal; problemet är att bilarna är för många. Och lösningen är att minska antalet bilar. – Men tyvärr: De styrande politikerna varken ser eller hör.
   Det är inte bara de styrande politikerna i Lund som lever i sin gamla bubbla. De verkar ha sällskap av Trafikverket som jobbar för fullt med att planera vägbyggen. Som ingenting hade hänt. Det är inte bara E22 mellan Gastelyckan och Ideon som ska bli 6-filig. Det ska också E22 mellan Lunds södra avfart och trafikplats Råby. Som inte det var nog så arbetar Trafikverket med utbyggnad av väg 108 mellan Staffanstorp och Lund i Staffanstorps kommun, strax bortom kommungränsen, med jättelika karuseller på åkermark med klass 10-jord. En väg som i dag är 9 m bred ska bli 16 m bred med två filer i vardera riktningen, med mitträcke och hastighet på 100 km/timmen istället för det som gäller i dag 80 km/timmen. Samtliga korsningar stängs. Denna “motorväg“ kallar man i arbetsmaterialet „mötesfri landsväg“! Månne Edvard Persson vända sig i graven?
   Tankarna går tillbaka 50 år när Lunds kommunpolitiker planerade en 42 m bred motorväg tvärs igenom Lund. Från Spyken till Svanevägen. Men i sista stunden, kanske rentav i sista sekunden, var det några som tänkte om och stoppade detta vansinnesprojekt. Det är bara att konstatera att ingen – ingen – idag ångrar att inte „Genombrottet“ blev av. Idag är Lunds stadskärna bilfri. Tack vare kloka politiker som vågade tänka om.
   Det hjälper föga att EU-kommisionens ordförande Ursula von der Leyen i sitt linjetal säger att EU måste skärpa sina utsläppsmål. Om dagens politiker inte lever som de lär och inser hur alvorlig situationen är så går vi mot avgrunden. 
   För att uppnå miljömålen – och för att rädda framtiden för livet på jorden måste vi tänka efter. Nu! Nu finns det möjlighet att lägga om vår destruktiva livsstil och trygga framtiden för våra barn och barnbarn. Vi får inte försöka återställa det samhälle som vi på bekostnad av naturen byggt upp under de senaste decennierna. Vi ska bygga nytt, hållbart samhälle. På alla nivåer.

 

Rebecca Johansson

Det pratas ju en del om klimatförändringar, även om det inte pratas tillräckligt mycket om det. Men en sak som lika fruktansvärda konsekvenser, men som glöms bort, det är vår biologiska mångfald. Vi är helt beroende av den, inte bara för vår natur och våra ekosystem, men för vår matproduktion. Stora delar av vår mat produceras idag i industriella växthus där man tar hjälp av en särskilt art bin för att pollinera våra frukter och grönsaker. Samtidigt tränger vi undan våra egna inhemska arter och pollinerare för människans krav av prylar och att expandera. Vi breder ut oss på bekostnad av vår omgivning, och om vi fortsätter så här kommer det slutligen ske på bekostnad av oss själva och våra grundläggande behov som tillgång till mat och medicin.
   I en ny rapport av SCB kan vi se vart Lund hamnar i listan av mängden grönområden för Sveriges 2000 tätorter. Områden som inte bara är viktiga för livet omkring oss, men som också har positiva hälsoeffekter för människor och som minskar buller och värmeböljor. I den här listan hamnar Lund bland de städer med allra minst grönytor per person. Så ska vi inte ha det här. Det måste vi ändra på.
   Därför borde vi göra allt vi kan för att konservera de naturområden som vi har, men också se till att vi får fler grönytor och naturområden. Vänsterpartiet vill skapa ett grönt bälte omkring Lund, alltså ett sammanhängande grönt område som inte avbryts av bebyggelse eller vägar. Sådana här områden behövs för att återställa naturen, men skänker samtidigt glädje till Lundaborna. I de här områdena borde vi ha inhemska växter som är en del av vår naturliga fauna. Växter som våra djur, insekter och mikrober är anpassade för. Det är också någonting som borde tas i beaktande när man formar parker. Att den stora gamla eken eller boken är lämpligare att stå kvar istället för att tas bort och ersättas av ett litet körsbärsträd.
   Utöver det gröna bältet borde vi också låta fler gräsplättar, rondeller och vägkanter omvandlas till ängar, som inte konstant trimmas ner. På så sätt kan vi få ett mer levande Lund, samtidigt som vi stöttar den biologiska mångfalden.

Friday for Future alla fredagar

 

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.

Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.

Torgmöte

 

Röda Kapellet och Vänsterpartiet håller torgmöte på lördag. Kl 11 på Mårtentorget. Kapellet blåser medryckande musik och Vänsterpartiet i Lund pratar och hjälper oss att förstå vad som händer med våra pengar, service, skola med mera. Vi har lovat polisen att avbryta när folksamlingen som lyssnar överstiger femtio personer!           

Naturreservat längs Höje å från Värpinge till E22 av Gunnar Stensson

 Lundakvintetten och MP har enats om gränserna för det 69 hektar stora området. Det är en seger för MP och  en stor framgång för oss i Klostergården, på  Väster och i Värpinge, men frågan är långt ifrån löst.
   Vi vet inte hur det går med Källby reningsverk, kommer det att utvidgas eller ska avfallet skickas vidare till Sjölunda?
   Fredrik Ljunghill, M, påpekar att kraftledningen har undantagits från överenskommelsen eftersom det finns ett gammalt krav att den ska grävas ner. Den går  rakt igenom reservatet.
   Jag ägnade förmiddagen åt en promenad längs gränserna. Uppifrån Värpinge bredde södra Skåne ut sig till Malmö. Brospannen skymtade i morgondiset. Här och där syntes solfläckar. En liten rännil sipprade fram i Rinnebäcken. Två svanpar huserade i dammarna tillsammans med storskarvar, sothöns och änder. Vid järnvägen bankades en lång cementbjälke ned  i jorden. Hästarna i hagen följde mig till Sankt Lars. Åvattnet forsade över stenarna under bron. På Gamla Lundavägen var trafiken tät. Jag undrade vilken påverkan den stora ombyggnaden vid Lunds Södra skulle få. Promenaden tog en och en halv timme i rask takt.

 

Valberedningens förslag på ny v-ordförande av Hanna Gunnarsson

 

I måndags presenterade så äntligen Vänsterpartiets valberedning förslaget på ny ordförande (partiledare) för vårt parti. Som väntat föreslås Nooshi Dadgostar väljas till partiledare på den digitala kongressen 31/10-1/11. Det kommer att bli väldigt väldigt bra!
   Nooshi har den perfekta blandningen av erfarenheter som vi alltid letar efter i vänstern: Den som består av lika delar aktivism och parlamentarism. Hon har arbetat både på gator och torg, med organisering av boende mot utförsäljningar av hyresrätter och som fackligt aktiv, och som parlamentarisk politiker i kommunfullmäktige och i riksdagen. Politikens båda världar. I riksdagen har hon arbetat med två av de viktigaste områdena för att bygga jämlikhet: Bostadspolitiken och pensionerna.
   Jag känner Nooshi från Ung Vänster. När jag var nybliven medlem var hon en av flera starka tjejer som tog feminismen i förbudet till nya höjder och verkligen visade hur viktigt det är att tjejer och kvinnor tar plats både på möten och på ledande poster.
   Jag är mycket glad över att Nooshi kommer bli vår nya partiledare och det ska bli roligt och spännande att vara med och se vårt parti utvecklas och bli ännu bättre de närmaste åren! Vårt valresultat, antalet medlemmar och vår möjlighet prata om viktig politik för ökad jämlikhet är större än på många decennier.
Hanna Gunnarsson (v) riksdagsledamot 

Om man älskar frihet - (kan man inte vara liberal) av Gunnar Stensson

 Jag köpte Gleerups sista exemplar av Nina Björks bok om man älskar frihet. Sedan försvann den några veckor från bokhandeln. Efterfrågan överträffade tillgången. 

   Det är för att den är så rolig. Språket är nära det talade, enkelt och muntert. Textens aktualitet och den delvis lokala skånska anknytningen (Mats Persson, L, Ann Heberlein, Ann-Marie Pålsson, L, förre SDS-redaktören Per Svensson, L, Alice Teodorescu, L) gör att många vill läsa den. Nina Björk tar helt enkelt upp deras påståenden, synar dem och finner dem oftast orimliga. Alla inlägg i tidningar, tidskrifter och tal som citeras finns redovisade och kan kontrolleras av läsaren. Och författarna. Att jag kunde vara så dum, tänker de kanske.
   En annan orsak är att boken tar upp vår tids ofrånkomliga, men obesvarade ödesfrågor. Ständig tillväxt, ständigt ökad produktion och konsumtion på en jord med begränsade tillgångar leder till katastrof. Meritokrati leder till kapitalkoncentration och snabbt ökande ojämlikhet mellan människor och mellan länder. Liberal ideologi är helt enkelt oförenlig med vår tids verklighet.
   Boken har fått bred publicitet i media som Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan – och nu i VB.
   Att den är rolig betyder inte att den alltid är lättläst. Ekonomer som Milton Friedman och Friedrich Hayek är visserligen lätta att förstå. Båda skrev ideligen artiklar och böcker med ordet frihet i titeln. Båda stödde Pinochets diktatur i Chile. Båda inspirerade svenska politiker att privatisera och införa vinster i skola och välfärd, som i Chile. Men litteraturlistan är lång och omfattar flera mer avancerade teoretiska verk. 
   Du kan hitta mängder av skarpa formuleringar som du kan använda i samtal och debatt. En anmärkning dock. Det heter sanningen skall göra eder fria. Det heter inte skola. Ens i bibeln.

PS. När jag besökte Gleerups idag fanns boken utställd både på avdelningen för samhällsdebatt och i ett skyltfönster som vetter mot Stortorget.   

Global manifestation i Lund för klimatet av Marianne Sonnby Borgström

 

Demonstranterna trotsar regnet

Den 25 september var det lokala manifestationer på Stortorget och Mårtenstorget som en del i den globala aktionen i Fridays for Future. Manifestationen var den första som ägde rum i Lund med människor av kött och blod på plats sedan Coronapandemin startade i mars. Vädrets makter var tyvärr inte på sitt bästa humör. Regnet vräkte ner och deltagarna hukade under paraplyerna. Global torka och uppvärmning lyste just i fredags med sin frånvaro. Nilla Boldings bok (där deltagarna antecknar sina namn) höll på att upplösas till pappersmassa i regnet. Röda kapellet spelade tappert för klimatet, men när träblåsinstrumenten hotades av vattenskador och noterna regnade bort gav de slutligen upp.
 

Malin Kinnander talar
 

De unga talarna däremot lät sig inte avskräckas. Tvärtom eggades de av vädrets motstånd. En av talarna var Malin Kinnander. Hon klev upp på den provisoriska talarstolen och talade med glödande stämma om nödvändigheten av klimatkampen. I slutet av talet infogade hon den välbekanta frasen ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något” och det är ord som tål att upprepas. Hon sporrade talkören med de bekanta:
-Vad ska vi göra? Vad ska vi göra? -Rädda klimatet! Rädda klimatet! -När? När? -Nu! Nu!
Malin Kinnander var en av många talare och en del av dem kan ni lyssna på i olika inlägg på Facebook.
 

 

På lördag den 3 oktober spelar Röda Kapellet åter på Mårtenstorget kl. 10-12.. På appellmötet kommer talare för Vänsterpartiet att ta upp lokalpolitikiska frågor. En av talarna är Ann Schlyter, som tar upp Vänsterpartiets syn på planen för kvarteret Galten och även den planerade utbyggnaden av motorvägen till 6 filer. Dra er inte för att gå dit och lyssna. Coronadistansen går att hålla även om det blir många i publiken.
Rapporterat av Marianne Sonnby Borgström

Vinst genom segregation av Gunnar Stensson

 När Veckobladet behandlar kontroversiella frågor, som att Internationella Engelska Skolan inte bara delar ut kommunens skolpengar till sina aktieägare utan också verkar segregerande i Lund, får vi ofta kompletterande uppgifter från våra läsare. 

   Efter artikeln Ta tillbaka vår skola! (24/9) fick vi till exempel veta att Östersundsposten ägnat en hel artikelserie från 5/9 till 25/9 åt Internationella Engelska Skolans uppseendeväckande och odemokratiska etablering i Östersund, en etablering som ledde till att kommunens skolor måste flyttas och planerade reformer uppskjutas.
   Östersunds borgerliga styre har med användande av sekretesslagen bakom ryggen på tjänstemän och föräldrar verkat för Internationella Engelska skolans etablering i kommunen på bekostnad av de kommunala skolorna.
   Artiklarna finns att läsa på nätet och har gett upphov till en bred debatt långt utanför kommungränserna. Östersund är självklart en mycket sårbarare kommun än universitetsstaden Lund.
   I den bredare debatten har det bland annat framgått att Internationella Engelska Skolan är ett multinationellt företag som satsat svenska skolpengar på att etablera sig i Saudiarabien. Där finns säkert en vinstgivande marknad. Kanske Internationella Engelska Skolan skulle stanna där.

Kan öppningarna mellan arabländer och Israel gynna palestinierna? av Bertil Egerö

 Donald Trump sägs omge sig med familj och släkt även i viktiga positioner i Vita huset. En av dem är svärsonen Jared Kushner, anförtrodd att skapa en lösning på Israel/Palestina-konflikten. Kushner sägs arbeta helt egensinnigt, med mobilen som nätverksmetod och utan nämnvärd kontakt med UD. Kanske är det så, men självklart måste han anlita både ambassader och olika mindre offentliga aktörer för att nå sitt mål.

 

 

Målet har vad jag vet inte helt förklarats av Vita huset, men ett ser ut att vara att bryta Israels isolering i Arabvärlden. Där har han också lyckats. Fingertoppskänsla eller gediget förarbete av de olika aktörer som anlitats för mer känsliga kontakter? Säkert lite av båda; Kushner har nått framgång i en liten oljestat med stora ambitioner att bli en spelare i internationella sammanhang. Resultatet kan mycket väl bli en slags dominoeffekt: fler arabstater kan följa efter.

Sett efter storlek och befolkning är de Förenade Arabemiraten inte så imponerande. Men dess olje- och gastillgångar gör att kassakistorna är välfyllda. Den politik Emiraten fört de senaste decennierna är unik bland arabländerna. BBC’s korrespondent Frank Gardner skrev den 23 september en mycket informativ artikel om landet och politiken (se not). Redan 1999 fanns ett militärt samarbete med Frankrike, med trupper från Arabemiraten i kriget i Kosovo. När NATO började operera i Afghanistan deltog trupper från Emiraten, med en helt egen strategi: utvecklingsbidrag till fattiga byar, kanske avsedda att mildra effekterna av NATO’s hårda framfart. Trupp har även sänts till kriget i Jemen, på Saudiarabiens sida och hittills med tveksamt resultat. Till och med i Mocambique, där ett småskaligt krig nu rasar längst i norr, finns trupp från Emiraten.

Bakom dessa insatser verkar det finnas två mål: motverka Turkiet, och begränsa Irans makt i regionen. När Turkiet stöder Somalia har Emiraten satsat på Somaliland, det framgångsrika men internationellt inte erkända land som brutit sig ut ur gamla Somalia. I Libyen stöds den östra sidan medan Turkiet mfl. valt att stödja den västra. I Medelhavet görs gemensamma militära övningar med Grekland i konflikten med Turkiet om oljerika områden. Och nu senast, öppningen mot Israel som kritiseras hårt av både Iran och Turkiet.

Emiraten siktar högt: med stöd av USA har de från en liten japansk ö skickat upp en raket mot Mars.

Palestinierna saknar röst
I sådana perspektiv verkar Emiraten se effekterna på palestinierna som helt ointressanta. Jag har hittills inte uppfattat någon tydlig reaktion från Västbanken, mer än den väntade kritiken. Omvärlden ägnar sig åt att se skeendet som en underminering av den tvåstatslösning som sedan länge inte är möjlig. Sverige som under Margot Wallström erkänt Palestina är som vanligt tyst. Netanyahu har tills vidare avstått från den aviserade annekteringen av ny mark på Västbanken, en åtgärd som skulle göra tanken på en tvåstatslösning till ett öppet skämt. Hur länge kan då västvärlden och dess media hänga upp sig på en lösning som verkligheten punkterat ända sedan Osloavtalet på 90-talet?

Allt pekar på att denna konflikt, som inleddes med blodiga attacker mot palestinska samhällen 1947, kommer att nå det mål alla israeliska presidenter i praktiken styrt mot: Ett Israel som omfattar hela det gamla Palestina. Jag väntar bara på att den palestinska administrationen på Västbanken kommer att möta så starkt inhemskt motstånd att den kliver av, och överlämnar hela ansvaret till ockupationsmakten.

Återstår Gazaremsan. Bortåt två miljoner palestinier är inget Israel vill ha i knät. Vem kommer att ta ansvaret när levnadsvillkoren blir helt olidliga, när vattnet sinar och elektriciteten inte längre fungerar?
 

 

Not:  Rapporten kan läsas här »

En säng! En säng! Kan ingen skaffa fram en säng? av Gunnar Stensson

 Karin som var min livskamrat under mer än 60 år avled den 27 maj i år. Strax efter nyår 2017 hade hon fallit och krossat höften. Det visade sig att hon led av benskörhet. Vården fungerade bra på lasarettet och vårdcentralen. De som arbetade i hemhjälpen blev våra vänner. De besökte oss tre gånger dagligen under tre år. Karin kunde dessutom kalla dem med larmet under natten när det var nödvändigt. Länge var hennes liv ganska drägligt. Hon följde dagligen med i rullstolen och handlade. Vi reste till hennes barndomshem i Småland under somrarna. Så sent som i oktober 2019 deltog hon i en poesiafton på Klostergårdens bibliotek. 
   Sedan började hon få magsmärtor och fick svårt att äta. När smärtorna förvärrades tog vi henne till akuten i början av november. Där fick vi vänta från klockan 20 till klockan 4 nästa morgon men blev hemskickade utan åtgärd. Den 3 maj 2020 blev hennes magsmärtor outhärdliga. Hemtjänstpersonalen kallade läkare och ambulans. Efter lång tvekan (det var coronatider) beslöt man att lägga in henne på lasarettets geriatriska klinik. Efteråt var vi lättade. Nu skulle hon få professionell vård. 
   Men två veckor senare fick vi besked om att hon skulle skickas hem eftersom hon inte kunde botas. Det formella beslutet skulle fattas måndagen den 18 maj. Sedan skulle hon få komma hem för att dö hemma.

Det som följde var en svart fars. Det fanns ingen säng! Hon fick inte skickas hem eftersom det inte fanns någon godkänd säng.
   – Men vi har en säng, hon har sovit mer än tusen nätter i den! sa vi.
   Nej, det gick inte! Och strax förvärrades problemet. Det fanns ingen säng att uppbringa i hela Lunds kommun! Varken kommunen eller regionen eller det multinationella företag som regionen anlitade för att få medicinsk utrustning kunde skaffa fram någon säng!
   Dagarna gick. Karin tvingades ligga kvar på geriatriska kliniken i Lund. ”Jag har sån ångest, jag vill hem”, sa hon i telefonen.
   Både ledningen på för geriatriska kliniken och vi blev desperata. Om det inte gick att få fram en säng till onsdagen kunde hon tvingas ligga kvar hela veckan eftersom torsdagen var Kristi Himmelsfärdsdag. Lunds kommun gjorde en kraftansträngning. På fredagen hittade man en kvarglömd säng i ett äldreboende. På morgonen fick vi ett telefonsamtal att den snart skulle levereras. Ett par flyttkarlar kom kånkande på den. Den var stor. Hissen fastnade mellan två våningar och det tog någon timme innan det kom hisspersonal och fick i gång den. Äntligen var sängen inne. Karins gamla ställdes i vardagsrummet. När allt var klart sörjde lasarettet för att hon genast skickades hem. Två anställda bar båren. I köket väntade jag, två av mina barn, två av våra vänner i hemhjälpen och en tjänsteman från kommunen. Karin lades försiktigt i sängen.
   Tjänstemannen (kvinnlig) förklarade att hon måste ge oss ett meddelande. Den säng som kommunen letat fram kunde inte godkännas! Hon kunde därför inte tillåta att hemtjänstpersonalen arbetade med Karin så länge hon låg i den. Vi måste vårda Karin på eget ansvar. 
   Jag lovade att göra det. Hemtjänstpersonalen kom som vanligt under lördagen och söndagen, men vi omfördelade arbetet så att jag gjorde somliga saker som de brukade sköta. På måndagen kom en man från kommunen och undersökte den gamla sängen. Han godkände den. I fortsättningen fick hemtjänstpersonalen arbeta som vanligt.
   En av dem, en mycket duktig kvinna, kom på sitt förmiddagsbesök onsdagen den 27 och gav Karin en spruta mot smärtan. ”Nu sover hon nog”, sa hon och gick.
   Sedan satt jag och en av mina döttrar i det angränsande köket med öppen dörr. Plötsligt sa min dotter: ”Mamma har slutat andas”. Vi gick in. Karins kinder var varma men hon andades inte.
   Samhällets rutiner när någon har dött är effektiva och snabba. Efter kort tid var Karin ute ur huset.  Ett par timmar senare kom de två flyttkarlarna och hämtade den kommunala sängen. Antagligen skulle den sedan skrotas

Det har gått fyra månader sedan Karin avled. Jag har tvekat om att skriva detta. Men eftersom jag är gammal har jag flera vänner som befinner sig i liknande situationer som Karin gjorde. De får inte fastna i det organisatoriska och byråkratiska kaos som drabbade Karin.
   Det är viktigt att framhålla att jag inte kritiserar någon av vårdpersonalen, varken läkare eller anställda i hemtjänsten. De var lika drabbade som vi. Alla var de stödjande och engagerade och kom att utgöra en viktig del av vårt liv.
   Det som måste kritiseras är det byråkratiska samarbetet mellan Skåneregionen och Lunds kommun och deras leverantörer som inte kan få fram en säng (och annan viktig utrustning), antagligen på grund av systemet ”just in time”. Det oroande är att regionen förbereder ytterligare besparingar. Hur ska det då gå med sängarna?

Friday for Future alla fredagar

 Den 25 september är det Global aktion inom Fridays for future. I Sverige är förhoppningen en demonstration framför varje kommunhus.

   I Lund samlas högst 50 personer på Stortorget kl 12-14. Tal streamas till vår Facebooksida för onlinedeltagare. OBS ANMÄLNINGSPLIKT i vårt Evenemang för 25/9 om man vill vara fysiskt närvarande.
 

 

Ompröva beslutet om E22an:s utbyggnad! Var med i klimataktioner!
En kallelse till aktioner to, fre och lö i Lund.
Alla välkomna!!

Lunds kommunfullmäktiges majoritet tog ett beslut att expandera E22 utan hänsyn till ett flertal väsentliga faktorer:
 1 Effekterna av spårvagnstrafiken (som startar dec 2020)
 2 Den förväntade minskningen av arbetsplatsresor i hela Skåne till följd av COVID-19
 3 En utbyggnad leder till avsevärd ökning av hälsoskadligt buller samt förstörelse av stora markytor
 4 Beräkning av ytterligare skadliga utsläpp av kväveoxid och partiklar
 5 Alternativa åtgärder för att minska trafiksäkerhetsproblem

En utbyggnad framstår som en missriktad investering under en tid när klimathotet växer.
Skriv under uppropet att deklarera klimatnödläge.

Torsdag, den 24:e sept. samlas FridaysforFuture och andra utanför Polhemsskolan (Trollebergsvägen 41, Lund) kl.16.00 för att visa vårt motstånd mot utbyggnaden före kommunfullmäktiges sammanträde där det kommer att ställas en interpellation om E22:an

Fredag, den 25:e sept., kl 12.00 samlas vi vid Stortorget till en manifestation för att rädda klimatet. Vi välkomnar skyltar som Nej till förhastade beslut om E22 och Nej till utrotningshotade arter. Föranmälan krävs vid Facebook #Fridaysforfuture Lund. E  ller

Fredag, den 25:e sept., kl.12.00, samlas vi vid Lunds Mårtenstorg till en manifestation för att rädda klimatet med skyltar som Nej till förhastade beslut om E22:an. Föranmälan krävs vid Facebook #Fridaysforfuture Lund. Håll avstånd om du deltar. Eller

Fredag, den 25:e sept. kl. 12.00 samlas #FlexforFutureLund med anställda och andra vid Lunds Universitet för en klimataktion. Samling sker vid Professorsplatsen (Helgonavägen 3) och slutar vid Lundagård. Besök Facebook, 'Flex for Future Lund'.

Lördag, den 26:e september kl. 11.00 samlas FFF vid Stortorget Lund med en skostrejk. Lämna gärna budskap om klimatet och skor. FFF uppmärksammar det klimatnödläge som råder.           

Här, där och på din skärm

 

  Det finns många små filmer från årets digitala kulturnatt på Youtube. T ex kan du se ett 20 minuters utdrag från Röda Kapellets program inför Statarmuseets jubileum: Statarstämmor i Dur och Moll

Ska överkonsumtionen hos 1 % av jordens befolkning leda till undergång för alla?

 

 

Hela världen har nyligen tagit del av Oxfams rapport som bland annat fastslår att ”den ensamt allra rikaste procenten släpper ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning och mer än alla EU-medborgare tillsammans”, som SDS Mia Hansson uttrycker det i sin artikel Klimatkris orsakad av rika – fattiga drabbas, SDS 22/9
   En optimistisk huvudtanke i Thomas Pikettys Capital and Ideology är att historien visar att inga samhällen kan bestå om ojämlikheten blir alltför stor. Det är därför klokt göra dem jämlika innan katastrofer som de båda världskrigen inträffar.
   Karl Marx var övertygad om samma sak. När kapitalet koncentrerades till en alltför liten minoritet blev en revolution omöjlig att undvika.
   Kan vi socialisera de rikaste 1 procentens förmögenhet innan det är för sent?
 

Läs Oxfams rapport »

Rapport från riksdagen: Budget för hela slanten! av Hanna Gunnarsson

 Den här veckan har det varit budgetvecka i riksdagen. I måndags presenterade regeringen sin budget och samma dag var det budgetdebatt i riksdagen. Vi i Vänsterpartiet har arbetat med vår budget under en längre tid, vi förbereder våra förslag innan vi vet vad regeringen lägger fram i sina budget och sedan justerar vi om det behövs. Det är såklart Ulla Andersson som företräder Vänsterpartiet i budgetdebatterna. En budgetdebatt är alltid en ideologisk debatt och jag rekommenderar definitivt att ni lyssnar på måndagens budgetdebatt. Som vanligt kan man klicka på debattörernas namn i listan om man bara vill lyssna på några specifika inlägg. Efter varje inlägg kommer repliker.  

Motioner
Utöver budgeten håller vi nu på med slutarbetet med våra motioner under “allmänna motionstiden”. Under en månad i början av riksmötet får vi skriva motioner om precis vad vi vill. Under resten av året skriver riksdagsledamöterna bara motioner som reaktioner på de propositioner som regeringen lägger fram. Under allmänna motionstiden skrivs ungefär 3000 motioner som sedan behandlas och debatteras under året. Väldigt få motioner blir bifallna. Vänsterpartiet skriver ganska få motioner jämfört med andra partier, men de vi skriver är oftast längre och mer övergripande, “linjemotioner” för olika ämnesområden. Det här året kommer en hel drös riktigt bra och viktiga motioner från Vänsterpartiet! 

Studiebesök
Själv har jag nyligen varit på ett mycket intressant tudiebesök på Gotland, där vi för några år sedan startade upp regementet P18 igen. Jag fick en riktigt bra presentation av totalförsvarsplaneringen på Gotland, som är lite speciell då Gotland dels är en kommun och ett län i samma geografiska område, vilket gör planeringen mycket lättare, men samtidigt är en ö som lätt kan bli avskuren från resten av landet, vilket gör planeringen svårare. Jag hann även med att besöka Gotlands försvarsmuseum, där jag fick en egen rundvandring utanför ordinarie öppettider (det är ju lågsäsong nu), vilket jag är mycket tacksam för!
Hanna Gunnarsson (v), Riksdagsledamot 

Så förvandlades Lunds heliga källa till ett giftigt surhål av Gunnar Stensson

 I en blommande hagtornslund fanns en helig källa där människor samlades vid midsommartid för att dansa och sjunga. Källan var uppkallad efter Johannes döparen, men hade kanske ett annat namn innan Skåne blev kristet. Lunden kan ha gett upphov till namnet på staden söder om källan: Lund. Nu ligger Lunds gigantiska avfallshög, Sankt Hans backar, där.

   Detta är utgångspunkten för Mikael Lövgrens uppsats The naturalization of the urban and corporate logic:How the sacred waters of Lund, Sweden, progressed into a  toxic sludgehole.
   Uppsatsen redogör bland annat för hur Lund blev ett maktcentrum för katolska kyrkan, när ärkebiskopen över hela Norden fick sitt säte där, hur bönderna förlorade fäladerna (allmänningarna), hur Lunds universitet grundades för att indoktrinera skåningarna i svenska seder och bruk efter erövringen av Skåne och hur bönderna flera gånger gjorde uppror mot svenska staten och adelsmakten. Mest känt är slaget vid Klågerup, där Malmös husarer massakrerade ett uppbåd på 800 man som rest sig mot inskrivningarna till den svenska armén 1811.
 

Så här såg det ut när området användes som dumpningsplats på 1960-talet. I nedre högra hörnet syns den dåvarande soptippen som nu är Sankt Hans Backar. I vänster kant syns Södra stambanan, till vänster om denna Kävlingevägen samt början på Christians väg som leder in till Oscarshem. Norra Ringen ligger utanför bildens nederkant.
Bilden är fotograferad från 670 meters höjd, klockan 14.32 den 12 maj 1964 Bild: Foto: Lantmäteriverket
 

Men dråpslaget mot Lunds heliga källa utdelades 150 år senare, under den period som kallas Den Stora Accelerationen, då alla kurvor för produktion och konsumtion sköt i höjden årtiondena efter andra världskriget. I Lund stod Tetrapak, Åkerlund och Rausings förpackningsföretag, för accelerationen. Tetrapak förlades till Källby, väster om stambanan, sedan företagsledningen förhandlat sig till fri mark, gratis tillgång till el, vatten, avlopp, reningsverk och spåranslutning till stambanan.
   De ofantliga mängder avfall som blev konsekvensen av Tetrapaks produktion forslades i dagliga lastbilstransporter till det område som kallas Sankt Hans backar och ett enormt sopberg placerades på platsen, där källan en gång låg. Annat avfall hamnade i hela världen – företaget är globalt. Hela området blev förgiftat och fiskarna i bäcken dog ut. Källan förvandlades till ett giftigt surhål. Under 1970-talet fördes en intensiv debatt i pressen om miljöskandalen. Miljöproblemen i området är fortfarande långt ifrån lösta.
   Tetrapak förorenade också miljön i Källby. På 1990-talet spreds giftig toluengas med stickande lukt över Klostergården och cancerfallen ökade.
   Rausing förvandlade sin förmögenhet till finanskapital och lämnade Sverige för att i stället ägna sig åt den internationella finansmarknad som tvingar nationerna att tävla i att sänka beskattningen av kapital till bottennivå med hjälp av bankkedjor som hjälper miljardärer att smuggla kapital till skatteparadisen: både Nordea och SEB är inblandade.   Tetrapak lämnade Källby som nu ska bli bostadsområde. Frågan är hur förorenad marken är och vad det kommer att kosta att rena den.
   Mikael Lövgren har följt Sven Lindqvists uppmaning ”Gräv där du står!”. Han har skrivit lokalhistoria som är världshistoria i Den Stora Accelerationens epok.
 

---

 

Var låg då Sankt Hans källa?

Ännu på 1920-talet ska vattnet ha porlat friskt i källan och myntoffer gjordes i den. Den försvann någon gång på 1940-talet då Lunds skyttegilles skjutbana, som fanns på området, byggdes om med nya markörgravar.
   1989 fanns det också planer på att sätta upp ett minnesmärke över källan. Men de rann ut i sanden. Kanske för att ingen tycks veta säkert var källan fanns.

Läs hela artikeln på Kulturportal Lund »

Lundabornas avföring är inte det största problemet av Gunnar Stensson

 Lunds kommun gav för en tid sedan några konsulter i uppdrag att undersöka om Lunds avloppsvatten ska överföras till Sjölunda i Malmö eller om det är bättre att bygga ut reningsverket i Källby. De konstaterar att det är billigare och bättre för miljön att bygga ut Källby. Överföringen till Sjölunda skulle kosta 1,2 miljarder, utbyggnaden av Källby skulle bara kosta en tredjedel så mycket, max 400 miljoner. 

   Både VA Syd och Lunds kommun har hittills förespråkat överföringen till Sjölunda och vid planeringen av Höje ås naturreservat har man utgått från det alternativet. Nu ställs allt på ända.
 

 

När vi redogjorde för Naturskyddsföreningens vandring för att studera det förslag som framlagts av Miljöpartiet (Strövtåg i hembygden, VB 25/2020) utgick vi fortfarande från Sjölunda-alternativet, men påpekade att det var osäkert om det skulle förverkligas före 2030. Nu är det sannolikare att det inte kommer att ske alls. Det förändrar förutsättningarna.
   Om reningsverket i Källby ska byggas ut kommer nuvarande gränser kring området behöva utvidgas. Något naturreservat vid dammarnas norra stränder blir det då inte. Det som återstår är området utanför Åkerlund och Rausing. Däremot skulle dammarnas vattenflöde inte längre vara något problem. Höjeåns å-råd skisserade ju ett alternativ för att bibehålla det när flödet från reningsverket upphörde.
   Naturreservatet får snarare den utformning som vi utforskade under vandringen den 6 september, med bibehållande av åkermarken och den koldioxidfångande skogen mellan industriområdet, Värpinge och Höje å.
   Något pumphus kommer inte behöva byggas invid järnvägen. Beträffande utbyggnaden av Källby återstår att se hur förorenad marken på industriområdet är.
   VB – och Lund – kommer att återkomma till dessa frågor i åratal framåt. (Se även Alexander Kuprijankos artikel Lundabornas bajs bör stanna i staden (SDS B3 23/9).

Framgafflat – om cykel och trafik: Gyllenhammar: Bilindustrin har ingen framtid och om elrullbrädor igen – med mera av Ulf N

 Pehr Gyllenhammar har sent omsider kommit till insikt

Pehr Gyllenhammar, som under 24 år var vd och styrelseordförande för Volvo, ger i en intervju i gårdagens Göteborgsposten sin syn på personbilsindustrins framtid. Gyllenhammar, idag 85 år, säjer helt frankt att personbilsindustrin inte har någon framtid. ”Det är inte hållbart att var och en sitter i sin egen bil”, säjer han. Inte heller ser han elektrifieringen som en lösning. ”Batterier är en primitiv lösning”, enligt Gyllenhammar. Den tidigare bildirektören Gyllenhammar, stod på sin tid närmast som en symbol för hela bilsamhället, säjer nu att de handlar om att bygga ett effektivt järnvägsnät. Miljön är för Gyllenhammar en ödesfråga och världen måste snabbt ”vidareutveckla” Parisavtalet. Synd and ”Grynet” Pehr nu bor i Toronto och under pandemin mer eller mindre lever i självvald karantän – annars hade vi kanske fått se honom i Fridays for Future-demonstrationerna!

Mysteriös skyltning på Grönegatan

 

Vad bilden ovan försöker visa (även om det nog inte framgår tydligt av bilden) är en gåtfull skyltning riktad mot fotgängare på Grönegatans norra del. Trottoarerna på ömse sidor om är försedda med skylten: ”Gående hänvisas till andra sidan”! Andra sidan av vad, undrar givetvis fotgängaren. Andra sidan av stan, måhända? Här är ytterligare ett exempel av många på hur Lund prioriterar biltrafiken och i praktiken tvingar ut de gående på gatan, där det är både farligt och förbjudet för gående att färdas.

Lund bäst på hållbara transporter?
Så har då Lund utsetts till bästa kommun på hållbara transporter i kommun-rankningen SHIFT. Det är femte gången som kommunen placeras sej som nummer ett. Med denna utmärkelse är det nog som nästan alltid när Lund vinner pris inom trafik och transport: placeringen säjer mer om hur illa det är i andra kommuner än om hur bra det är ställt i Lund. Jag hoppas kunna återkomma till denna rankning, men det är problem att få fram enkätfrågornas utformning och kommunens poäng för svaren. Det vill säja om en inte är beredd att hosta upp 16 000:- riksdaler, och det är jag inte beredd till.

Om elrullbrädeseländet – igen
I en debatt i kommunfullmäktige i vintras försäkrade Tekniska nämndens FNL-märkte ordförande att nu minsann skulle det bli ordning på felparkerade och fortkörande elrullbräden. Kommunen skulle sluta en överenskommelse med elrullbrädesföretagen om att inte ställa upp sina åkdon var som helst och att de inom vissa områden i staden skulle göra det omöjligt att rulla fortare än 6 km/tim. Vidare skulle bolagen åta sej att snabbt frakta bort felparkerade och slängda elrullbräder. Kommunen skulle avgöra var någonstans dessa begränsningar skulle gälla.
   Och det har kommunen gjort. Men det är fortfarande oklart om bolagen har verkställt dessa begränsningar! Så än så länge ser det ut som en tämligen ensidig överenskommelse, om en överenskommelse nu kan vara ensidig. Det är en uppseendeväckande ovilja från den politiska majoritetens sida att ta itu med de problem med nedskräpning och den trafikotrygghet som elrullbräderna orsakar. Ja, jag vet, jag har sagt det förut, men måste säja det igen.

Dimma som trafikolycksorsak?
Häromdagen kunde vi i massmedia inhämta information om hur ”dimman orsakade trafikolyckor” där bilar av olika slag var inblandade. Det är en märklig uppfattning att dimma skulle kunna påverka och styra fordonsrörelser så att det blir krockar och avkörningar. Jag var ute i dimman med mitt trampfordon. Nog kunde jag precis som vid en dimfri färd styra över både riktning och hastighet. Jag tror inte att det är annorlunda för bilar. Att lägga skulden på dimman är bara att lägga ut dimridåer över den verkliga orsaken till olyckorna: för hög hastighet och bristande omdöme hos bilförarna.

Ta tillbaka vår skola! av Gunnar Stensson

 I artikeln Svensk skola – privatisering, sekretess och vinst (VB 4/9-2020) berättade vi att Internationella Engelska skolan hade vägrat att svara på SDS- journalisten Emma Leijnses fråga om antalet obehöriga lärare. Det kunde skolan göra med stöd av sekretesslagen.

   Internationella Engelska Skolan gör vinst genom att orsaka segregation bland eleverna i Lunds skolor. Skolans affärsidé är att ta in eleverna först när de börjar mellanstadiet. I lågstadiet visar det sig vilka elever som har bäst förutsättningar och vilka som har problem. Ett särskilt gångbart argument bland akademiker i en universitetsstad är skolans engelsk-undervisning. Så segregeras de privilegierade barnen från eleverna med större behov. Det drabbar alla grundskolor i stan.
 

 

Särskilt drabbas den närbelägna Klostergårdsskolan som är en låg- och mellanstadieskola. Detta läsår har den förlorat en hel klass. Kvar finns de – ofta högbegåvade – elever som har någon form av problem och därför behöver större resurser. Dem får Klostergårdsskolans personal ta ansvar för med mindre resurser.  
   Internationella Engelska skolan får de välanpassade akademikerbarnen som länge har köat för en plats där. De ger vinst eftersom de undervisas i stora klasser av obehöriga lärare, som sekretesslagstiftningen dessutom belagt med munkavle.
   Klostergårdsskolan får sämre resurser på grund av skolpengssystemet. Skolpengarna hamnar ju i Engelska skolan. I Klostergårdsskolan minskar personalen samtidigt som behoven ökar. Två klasser får slås samman till en. Vänskapsförhållanden mellan elever bryts. Problemen blir större, men resurserna minskar.
   Den idéburna Montessoriskolan i Sankt Lars-området drabbas på samma sätt som Klostergårdsskolan av Engelska Skolans giriga affärsidé.

Statistiska Centralbyrån fastslog i våras att sekretess måste råda på friskolorna därför att ”på det fria skolvalets marknad är dessa uppgifter sådana som friskolorna konkurrerar med”.
   Däremot råder transparens på de kommunala skolorna. Där har de anställda dessutom meddelarskydd och frihet att avslöja skolhuvudmännens misstag och ibland ljusskygga hemligheter. Den friheten finns inte för personalen på friskolorna. Liberal frihet är bara för de rika. En vinststyrd friskola är ofri för personal, elever och föräldrar.

Systemet är orimligt. Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson säger: ”Det finns ingen som vill att betygsgenomsnitt på fristående skolor ska vara hemliga.”
   Håkan Wielander, ordförande för Sveriges idéburna friskolor, anser att det är självklart att uppgifter måste vara offentliga. Att det inte är så beror på att vi har släppt in privat kapital och affärstänkande i skolväsendet.
   Men det finns starka krafter som vill behålla sekretessen om friskolornas affärsverksamhet.
Det kräver Centerpartiet.
   Det kräver den tidigare chefredaktören för DN, Hans Bergström, som råkar vara gift med Internationella Engelska Skolans ägare Barbara Bergström.
   Det kräver Annie Lööf och det kräver Lars Leijonborg, två av den demokratiska svenska skolans dödgrävare.
   Om de får som de vill blir Sverige det första landet som betraktar en skattefinansierad skola som en del av det privata näringslivet.
   Men det finns hopp att de inte får som de vill. Lagrådet har utrett ett förslag som är färdigt för tillämpning:

Offentlighetsprincipen ska gälla alla skolhuvudmän, så att alla dokument blir allmänna handlingar.
Huvudproblemet att Sverige är det enda land som tillåter vinstdrivande bolag driva skattefinansierad verksamhet är visserligen inte löst. Men det har hamnat i strålkastarljuset.

---

Flera av uppgifterna har hämtats från Jenny Maria Nilssons utomordentliga artikel Vem äger Skolan, SDS 23/9. Läs den!

Friday for Future alla fredagar

  

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.
 

 

Den 25 september är det Global aktion inom Fridays for future. I Sverige är förhoppningen en demonstration framför varje kommunhus.
   I Lund samlas högst 50 personer på Stortorget kl 12-14. Tal streamas till vår Facebooksida för onlinedeltagare. OBS ANMÄLNINGSPLIKT i vårt Evenemang för 25/9 om man vill vara fysiskt närvarande.

Grind Galleri

  

På kulturnatten eller snarare kultureftermiddagen mellan klockan tolv och sjutton visar jag bilder i akryl, olja, akvarell och torrpastell med motiv från Lund och resten av Skåne. Om vädret tillåter.
Välkomna! 
Ann Schlyter

Här, där och på din skärm

 

 

Detta år ser ju allt lite annorlunda ut. Vi kan inte träffas som vanligt och ha en myllrande folkfest på stan. Men! Vi kan fortfarande ha en myllrande folkfest här på hemsidan! I programmet här nedan hittar du vilka arrangemang du kan besöka på plats i år, och vilka arrangemang du kan besöka digitalt. Du hittar många gamla godingar men också nyheter.
Läs mer på hemsidan »

Ta emot flyktingar från Moria!

 

Det kräver Röda Korset och 150 forskare. Tio länder i EU tar emot 400 ensamma barn. I Sydsvenskan skrev Olle Lönnaeus: ”Igår visade Morgan Johansson att han inte vill vika från den hårda linjen när han sa blankt nej till att Sverige ska ta emot barn från det nedbrunna Moria-lägret i Grekland.”
   Vad är han rädd för? Att förlora rasisternas röster?

Lunds miljöhistoria

 Lunds allmänningars tragedi, Sankt Hans källas förvandling till ett surhål och Åkerlund och Rausings vinst genom miljöförstörelse är ämnet för en mycket intressant uppsats i humanekologi av Mikael Lövgren: The naturalization of the urban and corporate logic:How the sacred waters of Lund, Sweden, progressed into a  toxic sludgehole. Vi återkommer i nästa VB med en presentation. 

Reservation mot planförslaget för kvarteret Galten av Ann Schlyter

 

Det verkar som om min kommunalpolitiska karriär börjar och slutar med Galten.
   Nåja, även om jag inte kandiderar till byggnadsnämnden nästa mandatperiod, fortsätter jag förhoppningsvis att jobba för en fin stadsmiljö, mot rivningar och annan förstörelse av det byggda kulturarvet.
   Det var mot planerna på en sexfilig motorväg tvärs genom stadskärnan, Genombrottet, som jag först engagerade mig politiskt. Med stencilerade skrifter, flygblad och plakat fick vi till slut politikerna i fullmäktige att ändra sig. Men det var nära katastrofen och många hus hade man hunnit riva, bland annat de flesta i kvarteret Galten.
   Nu efter 52 år har planer på att bygga på tomten äntligen tagits fram. Men det är inte fråga om återuppbyggnad av småskaliga miljöer, nej nu gäller det exploatörernas vinster. Få hade möjlighet att påverka det underlag som gavs till en arkitekttävling, i alla fall inte Vänsterpartiet. I underlaget tycks inga rimliga begränsningar av exploateringen eller krav på bevarande och anpassning finnas. 
   Så småningom har vi nu ett planförslag som med rätta retat upp många Lundabor. Till min glädje ser jag att det bildats en aktionsgrupp, ARG, som för fram de argument jag haft och som sammanfattats i min reservation från i juni. Tyvärr, koncentrerar ARG sig inte på kvarteret Galten, utan förespråkar i sitt flygblad parkering på Mårtenstorget. Jag anar att byggnadsnämndens mest bilvänliga parti, FNL, haft en viss inverkan.

Min Reservation till planförslaget:
Förslaget till samråd är inte acceptabelt av flera anledningar:
 • Gatuhusen mot Mårtenstorget bryts upp genom rivning av del av ett hus (TP-huset). Det räcker med ett valv för att komma in på gården.
 • Gårdshuset från 1813 rivs. Det har redan rivits alltför många gamla hus i Lund, inte minns i samband med genombrottsplanerna. De få som finns kvar bör vi bevara.
 • Höghuset är fortfarande för högt. Kallas 9 våningar, men egentligen är det 11 eller 12, om man räknar en hög entrévåningen för butiker och 10 eller 11 bostadsvåningar, de översta under det branta skeva sadeltaket. Husets höjd bör inte mer än marginellt få överstiga höjden av befintliga hus i kvarteret.
 • Vårfruskolans elever får en mindre bollplan än den de har nu på framsidan av skolbyggnaden och skolgård på ett betongdäck ovanpå busstationen. Ytan för skolgård blir långt under alla normer. Om dessutom skolhuset ska byggas till blir det helt oacceptabelt ur ett barnperspektiv.
 • Underjordisk parkering i två våningar. Vanlig parkeringsnorm ska tillämpas för verksamheter och bostäder i kvarteret, trots läget i stadskärnan. Dessutom avses göras plats för ytterligare 175 bilar enligt överenskommelse i markanvisningsavtal. Att bygga underjordiska garage innebär motsatsen till att successivt begränsa privatbilismen i stadskärnan. Man bygger fast sig i ett system som är skadligt för såväl klimat som närmiljö.
 • Planens grundkoncept. Det kallas en ”mötesplats” inne i kvarteret, mot vilka butiker och verksamheter vätter. Det behövs inte mer butikslokaler. Med minskad detaljhandel är det särskilt viktigt att entréer vätter mot det gamla gatunätet. Den medeltida stadens gatumiljö utarmas på innehåll.

Äntligen stod Röda Kapellet på Mårtenstorget! av Gunnar Stensson

 Träden var gröna och stämningen hög fredagen den 11 september. Torget var fullt med människor som gladde sig över att allt äntligen var som det brukar vara efter sex långa mardrömsmånader. Instrumenten blänkte och musiken ekade mellan Coop och Saluhallen. Torgståndens färska frukt, putsade äpplen, kantareller, potatis och grönsaker doftade i solskenet. 

   Mellan låtarna höll Kapellets instrumentalister tal om coronan. De krävde större vårdsatsningar, bättre åldringsvård, utökad vårdpersonal, rimliga villkor för hemvården och mycket annat. Det hördes bra trots att förstärkare saknades. Läkarna Essie Svensson och Ingrid Gustavsson från Klostergårdens vårdcentral var de första talarna. Gensvaret från publiken var stort, alla klappade händer, kanske för att engagemanget är starkt efter ett plågsamt halvår. En grupp studenter i brokig utstyrsel dansade och skapade lite karnevalsstämning.
 

 

I Lunds konsthall vars dörrar stod öppna visades Svävande utopier. Uppblåsta ballonger och figurer svävade under taket i utställningslokalen. Ballonger kan användas i politiken. Kanske Kapellet kan ha med sig en uppblåsbar Trump nästa gång – och sedan sticka hål i den. Pang! Hur som helst hoppas vi att Kapellet återkommer de närmaste lördagarna i september och oktober!

Utanför saluhallen hade ARG, Aktion Rädda Galten, sina bord. ARG protesterar bland annat mot det planerade tolvvåningshuset och parkeringsgaraget i två plan i kvarteret. De vill att Vårfruskolans skolgård ska utvidgas så den omfattar även bussarnas nuvarande parkeringsplats.
   Söndagen den 13 ordnade Naturskyddsföreningen en vandring bland Källbymöllas odlingslotter öster om järnvägen i sluttningen ned mot Höje å.  27 personer kom, bland dem Lene Rosenkvist som var med också på vandringen förra veckan. Deltagarna, som framför allt var innehavare av odlingslotter, fick höra om nyttan med det 50-åriga områdets biologiska mångfald. När man övertar en odlingslott bör man bevara och utveckla den mångfald som skapats av tidigare innehavare. På hemvägen plockade jag vita champinjoner. De kommer plötsligt i gräset och ska plockas i rätt ögonblick innan de åldras och maskarna tar över. De syns överallt på Klostergårdens ängar.
   Lunds aktivister kämpar på alla plan för social rättvisa och för att rädda miljön.

Parkeringsstrategi av Ann Schlyter

 För ett år sen fick byggnadsnämnden ta ställning till ett förslag till parkeringsstrategi. Den var alls inte särskilt radikal, men kvintetten med FNL i spetsen fick majoritet för en rad ändringsyrkandena. Och nu är detta försämrade förslag till strategi färdigt att skickas ut för remiss.

   Som parkeringsstrategin nu är formulerad bidrar den varken till effektivt markutnyttjande, attraktiv stadsutveckling eller hållbart resande, vilket är mål i översiktsplanen och anges som utgångspunkter.
   Strategiförslaget vill behålla antalet parkeringsplatser och bygga parkeringshus inom tio minuters gångavstånd från centrum. Vänsterpartiet anser att antalet parkeringsplatser successivt bör minska, och konstaterar att strategin inte angett någon placering av föreslagna parkeringshus nära centrum.
   Strategiförslaget motiverar parkeringsplatserna med det behov personer med funktionsnedsättning har. Man skulle drastiskt kunna öka andelen parkeringsplatser som markeras för dessa utan att öka det totala antalet.
   Det är bra att cykelparkeringarna föreslås öka men det står inget om var eller hur många. Även en fördubbling vore lite med tanke på det dåliga utgångsläget. Kantstensparkering för bilar borde minska, de är farliga för cyklister. De borde tas bort till förmån för cykelbanor och cykelparkering.
   Det finns många detaljer som skulle kunna förbättras, och ett barnperspektiv vilket är helt nonchalerat måste läggas till.
   Jag hoppas många Lundabor engagerar sig mot detta förslag som ökar bilismen och är allt annat än klimatsmart.

Läs parkeringsstrategin »

Bostadsmarknaden måste nu på allvar möta ensamhetens gissel av Bertil Egerö & Elsa Grip

 Det urbana samhället är ett samhälle av ensamhet i boendet. I våra storstäder är hälften eller mer av alla hushåll enpersonshushåll. Det gäller äldre som genom skilsmässa eller dödsfall framlever sina liv ensamma, men även yngre som ännu inte tagit steget över i familjerollen, samt en minoritet som lever hela sitt liv utan en partner.

När Coronan spreds över Sverige var ensamboendet ännu inte en frågeställning för bostadsmarknaden. Byggandet anpassade sig efter livsmönstren och försökte inte påverka dem. Ytterst små undantag snarast bekräftade det allt dominerande perspektivet att bostäder handlar om småhushåll, i bästa fall barnfamiljer, annars par eller ensamstående. Någon vilja att öppna för gemenskap i själva boendet har inte funnits.

I slutet av 1970-talet formulerades ett koncept kallat ’Bo i gemenskap’, kallat BiG. Kärnan i konceptet var kombinationen privat komplett lägenhet och gemensamma ytor, bland dem ett storkök för gemensamma måltider. En lösning som innehöll både möjligheten att stänga sin dörr när en behöver det, och friheten att enkelt kunna gå ut i det gemensamma och i öppna samarbeten när en längtar efter det. Under 1980-talet växte fram ett 40-tal flerfamiljshus baserade på BiG-konceptet. De kallades kollektivhus. Senare tillkom varianten ’kollektivhus för andra halvan av livet’ – för lite äldre hushåll där eventuella barn hade flugit ut. Olika öppningar för gemenskap med grannar har sedan dess sett dagens ljus: CoLive-projektet för unga ensamstående vuxna som ska byggas på Brunnshög i Lund är ett av dem. Men fortfarande finns inte ’bo i gemenskap’ som ett reellt alternativ i landets bostadsförmedlingar.

Coronan blottlägger ensamhetens gissel
Nu finns ensamhetens tunga negativa sidor för alla att se – Coronan har öppnat våra ögon. Unga ensamstående tar risken för smitta när de fyller stadens kaféer, i trots av starka rekommendationer. Äldre lider av sin ensamhet och sin rädsla för att möta andra. Bristen på vanligt socialt liv börjar tära, allt oftare talar man idag om de psykiska effekterna av långvarig isolering. Självklart, människan är inte gjord för ett liv i ensamhet.

När Coronapandemin är över kommer den att ha ändrat mycket i våra levnadsvanor. Efterfrågan på gemenskap i boendet hör säkert dit. För bostadspolitiken gäller det att dra rätt slutsatser: bostadsmarknaden måste utveckla svar på ensamheten och ge dem en positiv klang i sin marknadsföring. Regeringen ser numera gemensamma utrymmen som en självklar del av bostäder för äldre som byggs med statligt stöd, och har öppnat för startbidrag till byggemenskaper. Boverkets skrift från 2018 om Byggemenskaper i bostadsförsörjningen är ett konkret bidrag avsett för kommunalpolitiker och tjänstemän. Sveriges Allmännytta har noterat ett växande intresse för kollektivhus i spetsen, och ger på sin hemsida information om pågående byggen. 

Sveriges många allmännyttiga företag bör nu ges i uppdrag att leda övergången från det konventionella flerfamiljshuset till boenden som på olika sätt öppnar för kontakt och gemenskap mellan grannarna. Från dagens närmare 50 kollektivhus till hus med lokaler ordnade för kravlös gemensamhet där en köksbänk och sköna sittgrupper räcker för att göra skillnad.

Erfarenheterna från Coronan är tydliga:
   Bostadspolitiken bör inriktas på att skapa bostäder med utrymme för gemenskap för alla slags hushåll, inte som nu enbart för de äldre;
   Boverkets regler behöver utformas så att gemensamma lokaler kan finansieras på samma sätt som bostadsyta;
   Sveriges Allmännytta kan bidra med att utveckla modeller och direktiv för att underlätta övergången till gemensamhetsvänligt byggande;
   Snabbkurser om gemenskapsboende ska beredas för kommunala tjänstemän och politiker, liksom för lärare och studenter på landets arkitektskolor;
   Utredningar om boendets betydelse för mental hälsa i den sociala isolering mot Covid19 Folkhälsan rekommenderat ska omedelbart inledas.

Idag har Coronan till synes släppt sitt starka grepp över vårt samhälle. Många slutsatser om det framtida samhället väntar på att formuleras: Coronan är med säkerhet inte den sista virusen att drabba oss på bred front. Kommande krav på isolering måste redan nu ges konkreta svar i både kortsiktiga och mer långsiktiga åtgärder. Bostadsmarknaden hör till de senare, arbetet kan inledas omedelbart.

Boverket har publicerat rapporten 2018:32 med namnet Byggemenskaper som en del i Bostadsförsörjningen

Privat ägande – ojämlikhet – ”titanic phsical damage”. av Gunnar Stensson

 Ojämlikheten ökar i länder och mellan länder.  Sverige är ett av världens rikaste och mest jämlika länder, men också det land där ojämlikheten ökar snabbast. Ojämlikhet skapar konflikter mellan rika och fattiga människor, mellan konkurrerande länder och mellan rika och fattiga länder.

   Ojämlikhet och konkurrens ökar spänningarna mellan imperierna Kina, USA och Ryssland. Utsugningen av de fattigaste länderna, framför allt i Afrika ökar. Just nu är Kongo utsatt för den mordiska utvinning av kobolt som pågår för att tillgodose den växande elbilsindustrin med batterier.
 
Thomas Piketty analyserar ojämlikheten i sin Capital and Ideology. Franska revolutionen orsakades av Frankrikes ojämlikhet. Frihet, jämlikhet, broderskap. Jordägandet omfördelades. Sedan kom 1800-talet då man hyllade äganderätten som högsta samhällsprincip. Ojämlikheten ökade snabbt. Då blev varken frihet eller jämlikhet möjliga
   Marx visade att ägandet ledde till slaveri och ett proletariat som utsattes för extrem ojämlikhet. Den imperialistiska kampen om koloniernas naturtillgångar och arbetskraft mellan Frankrike, Tyskland och Storbritannien utmynnade i de två världskrigen.
   De härskande klasserna i alla ojämlika samhällen utvecklade ideologier för att försvara ojämlikheten. Under medeltiden var krigare och präster privilegierade. De motiverade sina privilegier med att de stod för försvar och kunskap. Efter Franska revolutionen blev liberalismen den ideologi som den härskande klassen konstruerade för att motivera sin maktställning. Förmögenheterna ökade hastigare än tillväxten. Ojämlikheten hade nått extrema nivåer i Frankrike år 1900.
 

 

1914 ägde de tio rikaste procenten av svenska folket 88 procent av landets tillgångar medan den fattigaste hälften ägde 1 procent och de återstående 11 procenten ägdes av medelklassen. Rösträtten fördelades efter ägandet.
   Marx avslöjade liberalismen. Både Piketty och Nina Björk smular sönder de meritokratiska resonemangen, Nina Björk i det första kapitlet av ”Om man älskar frihet”.
   Den svenska revolutionen 1917 förvandlade på ett par årtionden Sverige till det mest jämlika landet i världen. Utbildningen demokratiserades. Trygghetssystemet byggdes upp. Tillväxten ökade.
   Samma utveckling ägde rum i USA och Storbritannien. Progressiv inkomstskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt upp till 90 procent infördes för att omfördela ägandet. Att förmögenheterna omfördelades ledde till produktionsökningar.

Ojämlikhet och fattigdom minskade i Europa och USA tills den nyliberala ideologin tog makten på Ronald Reagans och Margaret Thatchers tid. Då ökade de snabbt.
   ”Den rikaste hundradelen i Sverige, ungefär 70 000 individer, är fem gånger rikare idag, jämfört med för 20 år sedan. Och det de tjänar mest på är aktieutdelningar, räntor och realiserade kapitalvinster” skriver Ulla Andersson och Tony Haddou, V, i Aftonbladet debatt 13/9.
   Thomas Piketty håller med. Ojämlikheten ökar på samma sätt i USA, Storbritannien, Ryssland och Kina. Utbildningen hamnar på marknaden, särskilt i det svenska skolsystemet och de amerikanska universiteten.

Vänsterpartiet föreslår i årets budget en höjd fastighetsskatt som är progressiv på värden över 7 miljoner. Vänsterpartiet föreslår också ny progressiv förmögenhetsskatt och ny progressiv kapitalskatt.
   Utmärkt, säger Piketty, men det är för lite och för sent. Vi behöver en progressiv arvsskatt på upp till 90 procent som i USA och Storbritannien efter andra världskriget. Förmögenheterna måste omfördelas för att vi ska undgå ett ekonomiskt och socialt sammanbrott.
   ”Att ta ut lägre skatt på kapitalinkomster än på arbete som man gjorde i Sverige ledde till en totalt fiktiv och ekonomiskt obrukbar omfördelning från löner till aktieutdelning”. (Piketty, sidan 989)
   I ”Om man älskar friheten” citerar Nina Björk på sidan 71 Göran Therborns ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”:
   ”1991 sänktes skatten på kapitalinkomster till 30 procent, det vill säga lägre skatt än på höga arbetsinkomster. Bolagsskatten sänktes från 50 till 30 procent och förmögenhetsskatten på onoterade aktier avskaffades. 1997 avskaffades förmögenhetsskatten för huvudägare av börsnoterade företag. 2001 blev vinster på andelar i dotterföretag skattefria. Gåvoskatten avskaffades 2004 – adjö till den gammalliberala idén om barns lika chanser. All förmögenhetsskatt avskaffades 2007. Bolagsskatten sänktes ytterligare flera gånger, 2013 ned till Trumpnivå 22 procent.”

Piketty kallar alla partier som eftersträvar minskad ojämlikhet ”sociala demokrater”. De sociala demokraterna misslyckades i kampen mot kapitalet när finansmarknaden globaliserades och det blev möjligt att placera förmögenheterna i landet med lägst beskattning – lagligt eller olagligt i skatteparadis.
   Nu håller ojämlikheten på att nå samma nivåer som i början på 1900-talet. Då orsakade den två världskrig. Nu håller den på att sänka världsekonomin. Förmögenheterna måste omfördelas.
   Piketty har förslag på hur det ska göras. Om inte omfördelningen sker snabbt så att vi gemensamt kan möta miljöhotet blir en förödande klimatkatastrof omöjlig att undvika. Om Trump vinner presidentvalet lämnar USA Parisavtalet. Då är det kört.
Fortsättning följer. Ställ gärna frågor.

Kampen för Palestinas historia och kultur av Gunnar Olofsson

 Israeliska skolbarn lär sig nästan ingenting om ockupationen av Palestina - även om de bara några år senare kommer att tjänstgöra på de ockuperade områdena i något som av en del ses som en ovanligt moralisk armé. Det konstaterar Avner Ben-Amos, professor i historia vid Tel Avivs universitet, i en aktuell studie. Kartor i skolböcker markerar inte den ”gröna linje” som utgör gränsen till det ockuperade Palestina, palestinska områden benämns med judiska namn som Samarien och Judéen, och starten av ockupationen 1967 kallas ”befrielse”.

Indoktrineringen i israeliska skolböcker är bara ett av många sätt att osynliggöra palestiniernas liv, kultur och historia. Palestinierna i Israel kallas aldrig palestinier, utan ”araber”, och utmålas som potentiella terrorister och primitiva kamelryttare. Samtidigt har ockupationsmakten tagit över palestinska klädedräkter, musik, bakverk och djur och givit dem israeliska namn. Så har den världsberömda sötsaken ”Knafeh”, ursprungligen från Nablus på det ockuperade Västbanken, lanserats i internationella matsajter som israelisk, och den palestinska huggormen – upptäckt långt innan tillkomsten av Israel – blivit israelisk nationalsymbol. Arkeologiska utgrävningar görs så okänsligt att det gamla judiska kulturarvet exponeras, medan fynd från andra kulturer förstörs på vägen. Soldater och skolklasser gör pilgrimsresor till strikt judiska kultplatser på ockuperad mark. Men inte till några kristna eller muslimska.

Stöld av historia och kultur är välkända sätt för koloniala makter att radera ut ursprungsbefolkningens existens. Så stoppas i Israel historiska och samtida dokumentärer – som den om massakern i Jenin 2002 – från att spridas och filmarna förföljs. Uppmärksammandet av viktiga händelser i den palestinska historien, som fördrivningen (”Al-Nakba”) 1948, har förbjudits liksom vissa icke-judiska symboler (julgran!). En radio- och TV-lag (1965) anger att programmen skall ”förstärka den sionistiska identiteten” och människor (läs palestinier) kan avvisas från vissa bostadsområden om man saknar ”sionistiska visioner”. Kulturministern lämnar salen när man läser poem av den palestinske nationalpoeten Mahmoud Darwish, och arabiska har avskaffats som nationellt språk. Israel är nu enligt lag (2018) ett land för exklusivt judisk utveckling.

Den holländsk-israeliske filmaren Benny Brunner visar i en dokumentär från 2012 hur israelerna i ett hemligt förråd förvarar omkring 70.000 böcker, dokument och tidningar som beslagtogs under den etniska rensningen 1948. Viktiga historiska dokument som borde ha lämnats till den palestinska myndigheten som en del av Palestinas kulturarv. Så har inte skett.

Se filmen »
 

Det var först med de israeliska historikerna Benny Morris och Ilan Pappé som världen för något tiotal år sedan fick den verkliga sanningen om tillkomsten av Israel. Hur israelerna, med hjälp av judiska terrorgrupper som ”Stern” och ”Irgun” - utöver det område man tilldelats av FN - tillskansade sig runt hälften av det som skulle blivit en palestinsk stat. Hur man fördrev omkring 750.000 människor, genomförde massakrer på civila – den mest kända i Deir Yassin, den största möjligen i Dawaymeh med hundratals mördade - förstörde minst 530 palestinska samhällen och drev människor på flykt utan ägodelar mot Jordanien eller rätt ut i Medelhavet. Övergreppen stoppades den gången till sist genom omvärldens ingripande. Men nu är det de återstående 22% av Palestina som man är på jakt efter.

Den etniska rensningen fortsätter således än idag, om än i mindre skala och utan nämnvärd uppmärksamhet från omvärlden. Israel har flyttat in uppemot 700.000 av sin egen befolkning på ockuperat område - det som är kvar av Palestina – och beslagtar varje dag mer mark, river hus och fördriver människor och bygger fler olagliga så kallade bosättningar. Man förstör olivlundar och vattenkällor och försöker på alla sätt få palestinierna att ge sig av. FN och EU har upprepade gånger uppmanat Israel att avsluta ockupationen och koloniseringen av Palestina, men så länge orden inte följs av några verkliga sanktioner eller annat fortsätter övergreppen.

Bland palestinierna finns dock en växande aktivism för att bevara historia och kultur. Hashtag #HeresMyVillage arbetar för att sätta på kartan hundratals palestinska samhällen som raderats ur historien av ockupationsmakten. #ShowTheWall lobbar mot Google, Apple och andra för att klart märka ut Israels 700 km långa mur / barriär på ockuperad mark. #GoogleMapsPalestine kräver att de ockuperade områdena kallas ”Palestina”, och inte bara ”Västbanken och Gaza”.

Bilder från Minsk av Ulf Nymark

 

På Självständighetstorget i Minsk vänder Lenin
ryggen mot parlamentet.
Och visst, det är inte där makten finns idag.
 

Ty den verkliga makten finns i en pompös byggnad i centrala Minsk…
 

…där porten är försedd med en vapensköld som bär initialerna KGB. Svärdet - själva sinnebilden
för det våld regimen utsätter befolkningen för när den kämpar för demokrati och frihet.
 

Bilderna från en resa i Belarus våren 2019