Stadsdelsfesten på Klostergården

  

Stadsdelsfesten på Klostergården med Sommarlund och LKF på onsdag den 15/6
Affisch »

Stölden från kommunala skolor fortsätter

Som väntat valde de blåbruna med SD i spetsen att avslå socialdemokraternas förslag att öka stödet för de kommunala skolorna så de klarar de ökade kostnader som orsakas av friskolor. Som alltid fick skolkoncernernas vinstintresse gå före. Sydsvenskan presenterade förra veckan en undersökning som visar hur mycket extra pengar friskolorna kostar de skånska kommunerna, pengar som hamnar i fickorna hos skolkoncernernas aktieägare. Kom ihåg det!

Rapport från riksdagen: Misstroende-omröstningen och försämringar i LAS

Vi kämpar på i riksdagen med att få klart alla de ärenden, debatter och voteringar som är kvar innan sommaren - och innan den här mandatperioden tar slut.

Morgan Johansson får sitta kvar. Foto: Stina Stjernkvist

Veckans stora grej var såklart omröstningen om riksdagens förtroende för justitieminister Morgan Johansson. Misstroendet lades fram av Sd, och fick stöd av Kd, M och L. Tillsammans har de 174 mandat i riksdagen, ett för lite för de 175 röster som krävdes för att fälla ministern och tvinga honom att avgå. Som ni säkert hörde i debatten inför omröstningen så hotade Magdalena Andersson med att hela regeringen skulle avgå om Johansson fälldes, vilket skulle leda till regeringskris, talmansrundor med partiledarna och hela alltet.
   Vänsterpartiet valde att rösta gult, avstå i voteringen, precis som vi gjorde när den här regeringen tillsattes. Gult betyder i det här fallet att vi tolererar regeringen, men inte stödjer aktivt. Vänsterpartiet har ju medverkat till att fälla regeringen en gång under denna mandatperiod, men nu menar vi att Sverige inte skulle gynnas av en regeringskris just nu, när vi är så nära valet och det säkerhetspolitiska läget är så allvarligt. Att vi röstar gult betyder alltså inte att vi tycker att justitieministern gör ett bra jobb eller att vi tycker hans politik är framgångsrik, utan att vi inte vill medverka till politiskt kaos nu.

I veckan har det också varit partiledardebatter, både i TV4 och i riksdagen. Riksdagsdebatterna är alltid sevärda, och ger en bra bild av partierna tycker är viktigast just nu. Riksdagens partiledardebatt finns här.
   En viktig sakfråga i veckan har varit det slutgiltiga beslutet om försämringarna i LAS, Lagen om anställningsstöd, eller “flexibilitet på arbetsmarknaden” som regeringen kallar det. Detta är en av de frågor som Vänsterpartiet har arbetat mest med under den här mandatperioden, en av de röda linjer vi satte upp redan efter valet 2018. Regeringen har tillsammans med C och L gjort stora försämringar i arbetsrätten, vilket vi protesterar emot och såklart röstar emot. Se debatten här och läs debattartikel i tidningen Arbetet här.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

Konsert med Klostergårdens ljud

Scenen var den ännu torrlagda bottnen på Klostergårdens plaskdamm. Där stod ungdomarna i Kulturskolans kammarorkester med sina stråkinstrument. På sluttningarna runt om samlades åhörarna. Eftermiddagssolen lyste från en blå himmel med några vita moln. De höga trädens nyutslagna grönska omgav oss.
   Det var den 3 juni klockan 17. Nu skulle föreställningen Att lyssna till staden framföras, en experimentell konsert skapad av kompositören Ask Kaereby, konstnären Maj Hasager och de unga musikerna. 

           

Konserten inleddes. Ungdomarna rörde stråkarna sakta och snabbt, knäppte med fingrarna på strängarna och knackade på instrumentens ljudlådor. De hade under några veckor fångat upp Klostergårdens ljud och återskapade dem nu på sina instrument. Publiken lyssnade till de egendomliga tonerna som samklingade med andra ljud som kunde höras under framförandet: ett barn som ropade, duvornas kutter i lönnen och bruset från ett Öresundståg långt borta.
   Föreställningen omfattade också en ljudvandring genom Klostergården till de ställen där musikerna hade uppfångat konsertens ljud. Susande löv och fågelkvitter, en surfbräda, röster från en parkbänk, en kraxande kråka, fotsteg, ljud från kyrkan och Coop. Så var föreställningen slut. Deltagarna gick hemåt, funderande över vad de upplevt och deltagit i.

Det påminde mig om musikexperiment på Framnäs musikfolkhögskola i slutet av 1960-talet. En av skolans lärare, Sune Smedeby, var också kompositör. Han beundrade den amerikanske tonsättaren John Cage som verkade under 1960- och 70-talen och vilkens idéer fick stort inflytande.
   Vid ett tillfälle lät Sune Smedeby skolans orkester framföra en helt ljudlös komposition. Musikanterna satt orörliga på scenen med sina instrument. Publiken väntade, tystnad rådde, men snart började man uppfatta ljud, sedan prassel och mummel, någon hostade. John Cage ville genom tystnaden låta publiken upptäcka omvärldens ljudlandskap.
   Karin medverkade vid presentationen av andra kompositioner av John Cage. Vid ett tillfälle var hennes roll att sitta stilla mitt i en fullsatt bänkrad medan skolorkestern spelade. Under ett känsloladdat violinsolo skulle hon hosta, resa sig och tvinga hela bänkraden att ställa sig upp medan hon trängde sig ut.
   Det var ett påfrestande framträdande, men det blev länge ihågkommet och omdiskuterat. Dirigenten tyckte att det varit perfekt.
   Karin skulle ha älskat föreställningen Att lyssna till staden. Musik är mer än bara toner, kommer att fotsätta och utvidgas.
Gunnar Stensson

P.S. Nu kan vi lyssna till barnens skrik och skratt medan fontänen sprutar i Klostergårdens plaskdamm.

Redan 1972 visste vi av Gunnar Stensson

FN:s första klimatmöte i Stockholm 1972 summerade en rad problem som man hade börjat upptäcka under efterkrigstidens snabba tillväxt. Det handlade om gifter som DDT, PCB, atmosfärens ozonlager och andra miljöproblem som måste lösas. Det var egentligen alla överens om och flera av problemen lyckades man också lösa. De var begränsade, inte planetära.

   Romklubbens rapport Tillväxtens gränser som utkom samma år var däremot oerhört kontroversiell. Den hade ett globalt perspektiv och fastslog att jordens resurser är begränsade och att varken efterkrigstidens snabba tillväxt, ökande energiuttag eller världsbefolk-ningens ökning kunde fortsätta. Begränsade resurser är oförenliga med ständig tillväxt
   Det var något som varken företagarna, regeringarna eller konsumenterna ville höra. Rapportens resultat och slutsatser stred mot både nyliberalismen och socialismen.
   Man glömmer lätt att också marxismen såg ökad tillväxt som en sorts naturlag. Problemet var inte tillväxten utan den allt ojämnare fördelningen som koncentrerade rikedomarna på allt färre människor. Men det skulle leda till revolution och omfördelning av rikedomarna.
   Romklubbens rapport kritiserades från alla håll. Den stred mot den utvecklingstanke som dittills styrt historien. Och visst hade rapporten brister, bland annat på grund av att dåtidens mätinstrument var mindre utvecklade än senare tiders och många fakta fortfarande var okända. Men när man ett par decennier senare kontrollerade kurvorna och tillförde nya fakta som tillkommit visade det sig att slutsatserna var i stort sett riktiga.

Tillväxten fortsatte och accelererade. 1987 sammanställde FN den så kallade Brundtland-rapporten. Den förnekade motsättningen mellan tillväxt och miljö. Nyckelordet som gjorde förnekelsen möjlig var ”hållbar”. Hållbar utveckling, hållbar tillväxt.
   Företagarna, regeringarna och konsumenterna kunde andas ut. Det var alltså möjligt att fortsätta som tidigare genom att i alla lägen tillföra ordet ”hållbar”. Konsumtionen accelererade.  Exploateringen accelererade. Nya elbilar av stål tillverkades. Man försäkrade att det snart skulle bli möjligt att tillverka kolfiberbilar. Hållbar utveckling.

När Parisavtalet antogs 2015 kunde man ingen längre blunda. Nu förstod alla att det handlade om hela planetens klimat. Utsläppen av växthusgaser ökar snabbt, med katastrofala konsekvenser. Det har de gjort ända sedan den industriella revolutionen för 250 år sedan. De senaste 70 åren har de registrerats i den så kallade Keeling-kurvan.
   Atmosfären upphettas allt snabbare. Enligt Parisavtalet får ökningen inte överstiga 1,5 procent de närmaste decennierna. Annars blir konsekvenserna ohyggliga. Ökenspridning, havsuppvärmning, smältande isar i Arktis och Antarktis, stigande havsnivåer, försurning av världshaven, miljontals klimatflyktingar. Sådan är den värld nästa generation kan tvingas möta.
   Man upptäckte också förekomsten av trösklar. Om de överskrids blir upphettning och andra katastrofer omöjliga att stoppa. 

Keeling-kurvan          

50+ mötet i Stockholm blev en sorts ickehändelse. Inga beslut togs. Uppmärksamheten i media var obetydlig. Den inriktades mot det oförutsedda och ohyggliga kriget i Ukraina.  Svensk politik handlade om det brådstörtade Nato-inträdet. Partierna till höger jublade.
   Men inte ens Nato-beslutet kunde de blåbruna partierna hålla fast vid mer än några dagar. Senaste veckan har de ägnat all sin energi åt att trakassera justitieminister Morgan Johansson för att han inte för en blåbrun politik. Sverigedemokraterna krävde triumferande en misstroendeförklaring och de tre andra partierna traskade efter. Jag är den vuxne i rummet, påstod en liten grimaserande figur som har ambitionen att bli statsminister.
   Våra ändliga resurser slösas as på förstörelsevapen. Krigsprofitörerna blir allt rikare. Vi tycks vara lika blinda som för100 år sedan, för 70 år sedan, för 30 år sedan och för 15 år sedan. Men att vi inte ser verkligheten beror på att vi blundar.

P.S. EU-parlamentets stora klimatdag blev ett magplask. SDS 9/6

FNL och 1970-talets antiimperialism av Gunnar Stensson

Solidariteten med Vietnam var centrum i den globala antiimperialistiska rörelse som kulminerade under 1970-talet. Det var en optimistisk rörelse. Imperialismen skulle krossas och sedan hägrade en jämlik socialistisk värld. Det var de intensivaste åren i Karins och mitt liv. Här följer en koncentrerad. sammanfattning.

1971 avslöjade Pentagonrapporten USA:s lögner om Vietnamkriget. Jag använde den som underlag vid en stor debatt i Heleneholmsskolans aula.
   Nixon utvidgade kriget till Laos och Kambodja och öppnade USA:s förbindelser med Kina i den process som kallades pingpongpolitiken.
   Den maoistiska rörelsen i Sverige, vars främsta förespråkare var Jan Myrdal, växte och tog ledningen i DFFG, de förenade FNL-grupperna.  I själva verket var Kinas intressen motsatta Vietnams. Kina stödde Pol Pot och de röda khmererna i Kampuchea, nuvarande Kambodja.
   När jag som Lunds ombud deltog i DFFG:s kongress i Eskilstuna 1972 förskräcktes jag över det grepp som KFML och maoisterna hade över FNL-grupperna. Samma inflytande fanns här, men i Lund dominerade linjen ”Stöd Vietnam på dess egna villkor”.
   Strax före jul inledde Nixon terrorbombningen av Hanoi. Olof Palme jämförde den med nazisternas förintelseläger.
   Jag bar FNL-märket i skolan, vilket jag normalt avstod från. Sara Lidman talade i det socialdemokratiska Ungdomens hus nära Triangeln i Malmö.
   I Lund genomfördes en bred protestmanifestation annandag jul. FNL:s sånggrupp sjöng i domkyrkan och Karin talade. En moderat lokalpolitiker motdemonstrerade under parollen ”Bomba Hanoi!” Fler bomber fälldes i Vietnam än under hela andra världskriget.
   I september 1973 genomfördes Pinochet-kuppen i Chile med stöd av USA. Anhängare till den demokratiska regeringen lastades på flygplan och kastades i havet.
   Lunds FNL-grupp arrangerade en stor solidaritetsmanifestation i Svaneskolans aula. Huvudtalare var den amerikanska radikalismens ”grand old men” Leo Huberman och Paul M. Sweezy. Av en händelse befann de sig i Lund vid detta tillfälle. Det innebar en utvidgning av Lunds FNL-grupps solidaritets-politik vilket fördömdes av maoisterna.

Samma år avslöjade Folket i Bild/Kulturfront socialdemokraternas hemliga spionorganisation IB. Som alla andra blev jag mycket upprörd när jag förstod att flera kamrater liksom jag var utsatta för hemlig övervakning. Lunds FNL-grupp bjöd in Jan Guillou till ett möte i AF:s stora sal. Följande morgon blev han gripen av SÄPO.
   I Lund ville vi bredda Vietnamsolidariteten genom att skapa en sorts enhetsfront mellan FNL-gruppen, Folket i Bild/Kulturfront, KFML och VPK. Vi skulle genomföra en gemensam demonstation 1 maj.
   Hela vårterminen 1974 förhandlade jag för FNL-grupperna med företrädare för de andra partierna.
   Vid de flesta sammanträdena, som normalt var förlagda till stadsbibliotekets studierum, företräddes VPK av Gunnar Sandin. Sedan tog Lars Bengtsson över. Det var mina första nära kontakter med VPK Lund.
   VPK beslöt till slut att hoppa av enhetsfronten och i stället anordna en egen demonstration. Det innebar att vår demonstration blev övervägande maoistiskt präglad. Det var den största demonstrationen i Lund. Jag höll talet.

FNL-grupperna fick en begäran från Vietnams ambassad att publicera telegram från den vietnamesiska telegrambyrån för att motverka USA:s dominans. Lunds FNL-grupp fick uppgiften. Vietnams ambassad skickade den egna telegrambyråns telex till Lund och vi sammanställde en återkommande nyhetsrapport som hette Telex från Vietnam och sändes till alla FNL-grupper i Sverige. Det var en ganska arbetskrävande uppgift, men den ledde också till ökad kunskap och ökat förtroende
  I USA växte motståndet mot Vietnam-kriget. I Lunds FNL-grupp fanns flera amerikanska desertörer. Watergateaffären hade länge försvagat USA och ledde 1974 till att Nixon tvingades avgå.
   1974 adopterade Karin och jag en koreansk flicka som döptes till Johanna och blev en syster till Sara. Vi hade föregående år flyttat till Klostergården.
   På våren 1975 invaldes jag i DFFG:s styrelse. Före valet genomfördes en omröstning som visade att jag var den styrelsekandidat som hade lägst förtroende i årets kongress.
   USA förlorade Vietnamkriget och de sista trupperna flydde hals över huvud från Saigon till de amerikanska fartygen i hamnen. Helikoptrarna slängdes i havet. 

 

FNL-gruppens sånggrupp hade repetitioner varje vecka och framträdde vid möten i hela södra Sverige. De följde noggrant krigets utveckling och blev mycket skickliga. Ofta talade Karin. Så småningom antog gruppen det vietnamesiska namnet Giai Phong, Befrielse.
   De sammanställde en krönika om Vietnamkriget som bland annat framfördes i Lunds konsthall. En av medlemmarna, Kaya Ohlander, blev professionell och var länge medlem i Röda Bönor.
   Jag stannade i DFFG:s styrelse till augusti 1976 men kunde inte förhindra maoisternas politik som kulminerade när en delegation från DFFG:s styrelse besökte Pol Pot i Kampuchea.  Styrelsen bildade en solidaritetsorganisation för Kampuchea och överförde DFFG:s tillgångar dit.
   I Lund tog Beppo Persson och jag initiativ till organisationen Solidaritet med Vietnam som fortsatte solidaritetsarbetet 10 år till. Vi brukade sammanträffa hos Tommy i ett av de gamla husen för järnvägsanställda vid Slöjdgatan. Vi arrangerade flera offentliga möten, bland annat med Anita Gradin, socialdemokratiskt statsråd, och Sven Öste, DN:s USA-korrespondent.
   Vid årsskiftet 1978-79 befriade Vietnam Kampuchea från Pol Pots röda khmerer och avslöjade folkmordet. Vi arrangerade ett möte i Malmö där jag skulle debattera med Jan Myrdal, men han valde i sista stund att avstå.

Rätta gärna felaktigheter och tillför nya fakta i kommande nummer av VB.

Minnen av Finn Hagberg

 
Bild från Finns 80-års firande

Som VB kunde meddela i förra numret så har Finn avlidit. Vi har förståt att hans familj önskar hålla en mindre familjebegravnimg.
   För VB var Finn en mycket viktig person. Han deltog både som redaktör och skribent under många år. För att friska upp minnet så kommer vi att återge några av hans texter.
   Att välja är inte lätt, det finns hundratals, så den här veckan tackar jag Per Roijer för urvalet och återger två typiska Finn-skriverier som belyser både hans politiska resonerande stil och hans idrottsintresse.

---

 Det svåra valet

Sent omsider har jag insett att jag levde min barn- och ungdom i Stockholm under en period som skulle kunna kallas stadstrafikens guldålder. Det var tiden kring andra världskriget då alla i huvudstaden gick, cyklade, åkte spårvagn eller tog trådbussen. Det fanns också en del hästar. Jag var god vän med mjölkutkörarens häst, så när den första bilen parkerade på Arbetaregatan tog jag en sten och krossade vindrutan. En av de få framsynta handlingar jag begått.

Anledningen till att jag berättar detta är att jag hamnat som suppleant i Lunds gatu- och trafiknämnd och därmed på olika sätt blivit varse hur svårt det är att driva en vettig trafikpolitik. Det är ett ständigt val mellan pest och kolera.

Ta det här med bussarna. De utspyr ju en stor mängd av giftiga dieselavgaser och bör därför egentligen inte finnas i tättbebyggda områden. Men bussarna är ju samtidigt de enda verkliga alternativen till bilarna, eftersom återinförandet av trådbussar av de flesta anses vara alltför utopiskt.

Diskussionerna kring om SJ-bussarna ska stå på Clemenstorget, i kvarteret Galten eller någon annanstans visar att alla ståndpunkter är felaktiga på någon väsentlig punkt. Anhopningen vid Galten skapar svåra problem i centrum. Clemenstorget kan låta bra, men vägen dit är lång för bussarna, som till stor del kommer från öster och väster - och dessutom tycks inte så många bussresenärer vilja byta till tåg. Att helt avstå från huvudterminal och i stället ha en massa ändhållplatser är inte alltför lockande, eftersom Lunds centrum trots allt är ganska litet.

Ett annat problem är om man ska bekämpa både bilismen och busstrafiken, eftersom de ju båda är miljöförstörande. Här anser jag dock att man måste göra ett val och konsekvent försöka öka fördelarna för dem som åker buss. Sedan får man arbeta för återinförandet av trådbuss, rening av dieselavgaser och mindre, kanske gasdrivna bussar. Och så mjölkhästar förstås!

Dan-Link och Scan-Link
Om järnvägar finns allt gott att säga, men den ståndpunkten tycks inte vara helt oproblematisk om man ska tro Vpk-Lund. Dess styrelse anser nämligen att Vpk i sitt förslag till "Näringspolitiskt program" inte tillräckligt tagit ställning mot alla fasta förbindelser mellan Sverige och Danmark. Vpk-Lund kan då inte tänka sig en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Som skäl anges bland annat att en rad hamnar skulle utarmas. Gods skulle fraktas på tåg i stället för på båtar. Men detta motsägs å andra sidan av argument nummer två, nämligen att den fasta förbindelsen inte behövs då färjetrafiken på Dan-Link mellan Helsingborg och Köpenhamn redan uppfyller godstransportbehoven.

Ett annat argument, att genomströmningen av syrerikt vatten skulle förhindras av en tunnel är väl inte helt trovärdigt. Men idag när gröna vågen med all kraft väller

in över vpk dominerar miljöargumenten över allting annat. Om man vill rädda Östersjön sker det inte bäst genom att bekämpa tågtunnelbygget utan genom att minska kemikalieanvändningen i jordbruket och genom rening av fabriksutsläpp.

Att välja
Precis som man måste göra ett val mellan bussar och bilar måste man på längre sträckor välja mellan bilar och tåg. Tågen måste ges en positiv särbehandling, som det heter när man är partisk. Skandinaven och fastlandseuropen måste fås att tänka: - ah, det finns en fast tågförbindelse, då tror jag att jag lämnar bilen i garaget! Scan-Link ska enligt välunderrättade källor vara ett Volvoprojekt som går ut på att bilar och långtradare från Norge och Sveriges västkust lätt ska kunna ta sig ner till kontinenten. Iden i sig är sund om man i stället tänker i tågbanor ty Sverige behöver en närmare anknytning till Europas många kulturländer för att motverka inflytandet från USA. En tågresa är på många sätt bildande; man läser, samtalar, betraktar främmande vyer. Den goda elektriciteten förser loket med avgasfri energi. Ett sådant transportmedel måste vpk kämpa för, inte i onödan misstänkliggöra.

Men vpk Lunds intresse för hamnar och sjöfart är nytt och säkert välbehövligt. Frågan är väl ändå om vi som utpräglade landkrabbor har den rätta kompetensen. Jag kan till exempel mycket väl tänka mig att en järnvägstunnel mellan Sverige och Danmark inte på ett avgörande sätt påverkar sjöfartens kris.
Finn Hagberg

---

 Lopp på långfredagen

Som trogna VB-läsare vet brukar vpk IF ordna motionslopp vid en del helger. Julafton springs Vilhelm Ekelundloppet mellan Eslöv och·Lund och på nyårsafton Bugge-Wickselloppet upp mot Lineros kullar. Inga priser och anmälningsavgifter förekommer. Man springer, går eller cyklar i maklig takt.

Ett liknande lopp instiftas nu på lånfredagmorgon och tillägnas persienkännaren och alkoholproblematikern Eric Hermelin, som tillbringade en stor del av sin tid på S:t Lars. Eftersom det är långfredag utgår loppet från domkyrkan och avslutas på Korsgatan. Vi springer via Rydes undergång, Rinnebäcksravinen, Värpinge och Höjeådalen till S:t Lars, där det rastas. Stretching samt lärda samtal om persisk visdomslitteratur kan möjligen förekomma under denna paus.

Sedan springer vi utmed E66 mot Råbyvägen och vidare till ett hus på Korsgatan där konstnären GAN föddes. Kanske får vi saft och bullar här.

Samling utanför domkyrkan långfredag kl 09.00. Meddela gärna Finn Hagberg

---

 Texterna är hämtade ur VB nr 13 1987

Global klimatstrejk 220603. Foto Marianne Sonnby Borgström

 

Kerstin Johnsson, drivande i Stoppa utbyggnaden av E22, talade engagerat om de framgångar  kampanjen haft.
De har fått Socialdemokraterna att ifrågasätta utbyggnaden.


I demonstrationen deltog  Polhemsskolans klimatgrupp


Lotti Rosenkvist, den outröttliga organisatören för Fridays for future inledde mötet


Uthållighetens orkester, Röda kapellet, spelade mellan talen


Saima Jönsson Fahoum slog takten i röda kapellet

Friday for Future alla fredagar

 

Preliminär program vid Global strejk den 3 juni, Fridays For Future, Lund
12.00 Inledningstal
12.05 Röda kapellet spelar
12.10 Tal Kerstin Johnsson
12.15 Avmarsch
Under tiden marschen pågår spelar Röda kapellet på Stortorget
12.45 Återsamling på Stortorget, Tal: Martin Jarenmark, Flex For Future
12.50 Tal Polhemsskolans Klimatgrupp
12.55 Jazz For Climate Justice
13.05 Öppen mikrofon: Mina tankar och känslor inför klimatförändringarna. Alla välkomna
13.10 Jazz For Climate Justice
13.15 Öppen mikrofon:
13.20 Jazz For Climate Justice
13.25 Tal Tomas Björnsson, Naturskyddsföreningen
13.30 Jazz For Climate Justice
13.35 Avslutning          

Stadens ljud blir orkesterverk | Lunds kommun

 

Att lyssna till staden
Med projektet Att lyssna till staden - som är en experimentell konsert med olika ljud som plockats upp från Klostergården - blir stadens ljud till ett orkesterverk. Bakom verket står konstnären Maj Hasager och kompositören Ask Kæreby, i samarbete med Kammarorkestern, Kulturskolan i Lund.

Tid: den 3 juni 17.00
Plats: Plaskdammen vid Fontänvägen, Klostergården, vid regn framförs konserten i Helgeandskyrkan
Läs mer »

Finn Hagberg har avlidit

 
Biblioteksföreståndare Finn Hagberg tillsammans med låntagare.
Lunds stadsbibliotek filial Norra Fäladen 1987
Fotograf: Ingemar D Kristiansen 

Finn blev 86 år gammal och använde sina år på ett mycket mångsidigt sätt. Han utbildade sig till bibliotekarie och jobbade som sådan gärna med barn. Under många år var han föreståndare för filialen på Norra Fäladen som då var Lunds barn och invandrartätaste bostadsområde.
   Förutom att många kände Finn från biblioteket så var han mycket verksam inom den lundensiska vänstern och dess många internationella solidaritetsrörelser. Han var drivande i Greklandskommitén som bildades efter juntans kupp och sedan framöver i många olika solidaritetsgrupper.
   Hans olika aktiviteter inom partipolitiken försökte jag sammanfatta lite kort när Finn fyllde 80 så jag tillåter mig att citera mig själv där.

”Att sätta en etikett på en människa är aldrig lätt, att sätta någon på Finn är omöjligt. Vänstern i Lund, och inte bara vänstern, har känt honom i så många skepnader.
   I VB har han varit en synnerligen flitig skribent och redaktör under många år. Under hans mest partiaktiva år hade dåvarande VPK en idrottsförening. Under de år då VPK helst blickade mot Moskva om man nu var tvungen att se utanför landet så lärde Finn ut Mao Tse Tung gymnastik (och en del annat från samma land). Om du gick med i någon av de många solidaritetsrörelser som fanns i Lund på 70- och 80 talet så var chansen stor att en av de första du lärde känna där var Finn.
   Otaliga, både gammal- och nyvuxna om man kan säga så kommer ihåg hans hiskeliga (fast ganska ömsinta) spökhistorier från Lönsboda skogarna, undrar om det bara är jag som fortfarande är lite rädd för ”hallongumman”. På 90-talet när min son var i sin mest badlystna ålder så hette hans simhoppslärare Finn. Så här kunde jag hålla på tills jag fyllt VB:s gamla spaltutrymme, det nya elektroniska är ju som bekant oändligt. Tur, för nu kom jag ju på en sak till som måste vara med. Har du hört Röda Kapellet? Ja då har du ofta hört Finn.”

Det är många som har ljusa minnen av Finn så saknaden är stor.
Göran Persson

Bild från Finns 80-års firande 

Träden av Karin S.

Man sa att det stora grå
parkeringshuset
utanför mitt köksfönster
kunde spricka av
trädens rötter.
Träden fick stå kvar över sommaren
De försvarade sina liv
med sin grönska
Jag fridlyste dem
Vi var i förbund
de späda träden och jag.
Sakmänniskorna
ville skydda
plåten och betongen
Träden grävdes upp av
stora maskiner.
Men mitt förbund kvarstår
och nya träd växer
varje år.

Medan Rysslands krig i Ukraina upptar oss

 

Den israeliska högsta domstolens beslut att ödelägga åtta palestinska byar i området mellan Jordan och Medelhavet är nu genomfört.
   Gideon Levy och Alex Levath ger i Haaretz en upprörande skildring av fördrivningen av palestinska människor och ödeläggelsen av urgammal palestinsk kultur i en lång artikel med titeln ”Devastation, courtesy of the High Court”.
   En palestinsk kvinna har skjutits av israelisk militär.
   Det är fortfarande möjligt att kritisera den rasistiska apartheidpolitiken i Israel, men landet glider allt längre i auktoritär och nationalistisk riktning.

Tidstankar

 

Fri tid. Fritid. Högsta värdet. Vad är fri tid? Missuppfattning: Fritid är nödvändig rekreationstid. Det är tid att ägna åt det man vill. Det mesta av utvecklingen drivs av vad vi gör på den fria tiden.
Det är inte tid för lättja. Hynek Pallas, Gårdfarihandlaren, Atlas 2022 har fel.

Ständigt dessa kurder

 
Syrian Kurds 'drive Islamic State out of Kobane' 

PKK åter ett problem i svensk politik. KKP, PYG, YPG. Palme-utredningen. 1986. Terrorklassat 1984. Hans Holmér. Turkiet sabbade. Påstådda uppgifter. Erik Magnusson: Erdogan underkänner förhandlingen.

Dags igen för kamp mot överexploatering av Ann Schlyter

 

Nu är det dags igen för ett förtätningsprojekt i centrum av Lund. Det gäller kvarteret Färgaren där EPA/Tempo/Åhlens-huset ligger. 
   Byggnaden är ingen arkitektonisk pärla, även om fasaden mot Stora Södergatan har varit snyggare än den är nu. Mot Kattesund har man byggt över en liten torgbildning där platsen för en av stadens medeltida kyrkor var markerad i plattläggningen. Jag kan acceptera rivning, men jag är mycket betänksam till det beslutsförslag som presenterats av stadsbyggnadskontoret till byggnadsnämnden möte i nästa vecka. Det innebär att nämnden ger kontoret "i uppdrag att genom detaljplan pröva lämpligheten att uppföra bebyggelse med centrumverksamhet och bostäder".  Beslutet, om det tas, innehåller inga villkor eller begränsningar för den nya bebyggelsen. 
   Fastighetsägaren sedan 2016, Granitor Property Development AB, har för en dialog med stadsbyggnads-kontoret och tagit fram olika alternativ. Inget av alternativen innehåller något jättehögt hus, de har väl lärt sig av kvarteret Galten, men exploateringen är häpnadsväckande. Bebyggelsen föreslås att vara sex till sju våningar, och med en indragning av de två högsta våningarna. Indragningen gör att husen inte upplevs som så höga från gaturummet, ett trix som framgångsrikt användes i Paris på 1800-talet. Sex - sju våningar är lite väl högt, men det skulle jag kunna tänka mig att acceptera, om det trappades ner något närmast Stäket. 

Byggnaderna föreslås av fastighetsägaren innehålla bostäder, kontor, butiker, restauranger och galleria på sammanlagt 20 000  kvm. Det är en väsentlig förtätning, men uppges "vara i underkant för att projektet ska vara ekonomiskt genomförbart". Detta innebär tjocka massiva huskroppar tätt, tätt och med gårdsrum överbyggda i tre eller fyra våningar. Inte en kvadratmeter obebygg markyta, och mycket  lokaler utan dagsljus. Även för bostäderna räknar man med viss del mörk yta.  
   Att bygga bostäder helt utan någon markyta att vistas på kan inte anses vara att tänka på barnens bästa. Stadsbyggnadskontoret hänvisar till att barn besöker centrumverksamheterna och att de ska få yttra sig under planprocessen. 
   Jag har ännu inte diskuterat detta ärende med någon men hoppas att få vänsterpartiets stöd för mina tankar. Förutom nedtrappningen av takhöjden mot Stäkets medeltida byggnad, skulle jag vilja halvera byggnadsytan till 10 000 kvm. Endast så ser jag en möjlighet har forma en anständig miljö. Jag vill se lite markyta på kvarters-marken: någon liten gård med ett träd och möjlighet för barn och vuxna att vistas på utanför de kommer-siella lokalerna, samt att det lilla torgbildningen med kyrkomarkeringen mot Kattesund återskapas. 
Ann Schlyter, för v i byggnadsnämnden

Svensk skola var en gång en av världens bästa... av Gunnar Stensson

Tack vare grundskolereformen blev svensk skola en av världens bästa. Nästan ingenstans var eleverna så kunniga, lärarna så välutbildade och alla skolor så välutrustade som i Sverige. Skolan var jämlik. Alla hade tillgång till läromedel och skolbibliotek. Även den fattigaste kommun hade samma standard som den rikaste. Staten hade ansvaret och bestämde lärarlönerna.

Den viktiga övergången från mellanstadium till högstadium kunde gå till så här: En dag strax före sommarlovet kom elevernas blivande klassföreståndaren i högstadiet på besök i mellanstadiet för att lära känna klassen. Han pratade med eleverna och deras lärare. När höstterminen började var de väl förberedda. De behöll sedan samma klassföreståndare genom hela högstadiet.
   Gymnasiet låg i samma byggnad som högstadiet och klassföreståndaren har en del av sin tjänst förlagd dit.  Nu blir han klassföreståndare i gymnasiet. Alla hans tidigare elever hamnar inte i den klassen, men även de flesta som väljer andra studieinriktningar har honom som ämneslärare. När eleverna tar studenten tre år senare har de haft kontakt med samma lärare i sex år. Det känns lite sorgligt att skiljas.
   Lärarna stannar på samma gymnasium större delen av sin tjänstetid. De samarbetar i stället för att konkurrera. De har samma lön. Den bestäms ju av staten och är lika på alla skolor. De slipper föra lismande löneförhandlingar med skolledningen.
   Betygen är relativa och sätts längs en femgradig skala. Centrala prov konstaterar på vilken nivå klassen ligger. Om nivån är 3,5 ser lärarna till att betygsfördelningen i klassen ligger på den nivån.
Ingen blir underkänd.
   Klassföreståndarna har regelbunden kontakt med föräldrarna som de känner väl tack vare barnens långa tid i den gemensamma skolan. Dessutom har många elever syskon i samma skola. Alla bor i närheten och känner varandra.
   Så kunde det fungera på Heleneholmsskolan under de bästa åren på 1970-talet då den var försöks- och demonstrationsskola till Lärarhögskolan i Malmö. Modellen spreds genom lärarkandidaterna inom svensk skola. 
   Under ett par årtionden låg svensk skola i världstopp. Lunds skolor låg i svensktoppen.

...förvandlas till en av världens sämsta. Försämringen skedde på ett par decennier. Högstadium och gymnasium separerades. Erfarna lärare hamnade på endera stadiet. Närhetsprincipen avskaffades liksom jämlikheten. Göran Persson kunde kommunalisera skolan eftersom Vänsterpartiet svek sin jämlikhetsideologi. Kommunerna tog över lönesättning och skolstandard. De fasta lönerna försvann. Rika kommuner fick övertaget. Ägare, rektorer och föräldrar fick inflytande över lönen. Skolan segregerades.
   Carl Bildt införde ”friskolan”. Fria skolor förekom tidigare som t ex framgångsrika Montessoriskolor. ”Friskolorna” blev beroende av exploatörerna.
   Nu sneglade det svenska skolsystemets förstörare på skolsystemet i diktatorn Pinochets Chile och införde marknadsskolan. Skolor skulle konkurrera, inte samarbeta. Skolpeng infördes. Konsekvensen blev att skolor som behövde resurser förlorade elever och pengar. Eleverna skrämdes med underkända betyg. Lund fick en IG-skola som skulle sopa upp dem som ansågs sämst. Kursbetyg infördes. En elevs öde kunde avgöras av ett betyg som sattes den första terminen i gymnasiet. Skolkoncerner byggdes upp. De valde lönsamma elever och samlade skolpengar på hög. Större summor satsades på lögnaktig reklam än på läromedel. Kommunens skolsatsningar hamnade hos koncernerna som flyttade skattebetalarnas pengar till skatteparadis. 

          

Förstörelsen var framgångsrik. De svenska elevernas kunskaper sjönk till botten, samtidigt som betygen steg. Lärarna som tidigare varit självständiga pressades nu av koncernernas ägare, kommunerna, rektorerna, föräldrarna och eleverna. Läraryrket blev ett lågstatusyrke. De nya lärarna hoppade från skola till skola på jakt efter pengar. Om de var inställsamma mot ägare, skolledning och föräldrar kunde de få lite högre lön.
   Eleverna mötte den ena läraren efter den andra. De hade ingen att lita på. Lärarna visste inte vad eleverna hette och eleverna sket i de ofta okvalificerade personer som tillfälligt vistades i klassrummen och bara var intresserade av pengar. Kommunerna konkurrerade med lärarlönerna. Odugliga nya lärare fick högre lön än gamla erfarna som arbetade seriöst. Många kommuner fick sina tidigare välfungerande skolorganisationer förstörda. Föräldrarna insåg att de måste leta efter bra skolor. Segregeringen nådde stormstyrka.

Demokratin har inte fungerat. Svenska folket har i åratal krävt ett slut på marknadsskolan. Lärarna (de riktiga) har krävt det i tre decennier. Många elever satsar hellre på kriminella gäng än på skolor som bara stöter ut dem och underkänner dem.
   Kanske kan man se en liten politisk ljusning. Till och med L börjar ifrågasätta marknadsskolans vinstjakt. Men de har inte förstått hur djupt rötan i den svenska skolan har gått.
   Vi får se hur det går med regeringens aktuella förslag att ta bort kötid som urvalsgrund till fristående skolor. Det är en liten reform, men den kommer sannolikt inte tolereras utan röstas ner av de ideologiskt skoldestruk-tiva partierna. Tror väljarna att de kan påverka?

Hackat och malet av Ulf Nymark

 
Lund utsågs till årets klimatstad 

Moderaterna: det byggs för många bostäder i Lund!
Rasmus Törnblom (M), moderaternas kandidat till posten som kommunstyrelseordförande, hackar och mal om att (M) nu har brutit betongaxeln. Vilket innebär att (M) nu säjer sig ”prioritera högklassig jordbruksmark framför en offensiv utbyggnad av staden.” Med offensiv utbyggnad menar moderaterna att det byggs för mycket bostäder i Lund. Gällande översiktsplan har planberedskap för 1200 bostäder per år, men det vill nu (M) minska med minst en tredjedel. (M) låtsas som om en satsning på bostadsbyggande med nödvändighet skulle innebära att bygga på jordbruksmark. Så är det förstås inte. Det finns fortfarande gott om överdimensionerade p-platser att bygga på. Och om de stora trafiklederna, Norra Ringen, Södra Sandbyvägen, Dalbyvägen byggs om till gröna stadsgator skapas utrymme för bostadsbyggande.

Politisk majoritet vill inte ha insyn i planeringen för livsmedel på Nova
I förra veckan behandlade Byggnadsnämnden en skrivel-se från undertecknad (MP) om att detaljplaneprocessen för livsmedelsförsäljning på Nova skulle ändras från ”standardförfarande i delegation” till ”utökat förfarande”. (Se VB nr 9!) Enkelt uttryckt: från behandling i slutna rum i Kristallen, till öppen och bred planprocess med slutpunkt i det för allmänheten öppna fullmäktige-sammanträdet. Enbart V och FNL stödde förslaget. Ynkligt och fegt av övriga partier!

Årets klimatstad?
WWF, Världsnaturfonden, har utsett Lund till årets klimatstad i Sverige och till global vinnare i organisationens stadsutmaning. Det sistnämnda tillsammans med Bogotà. Enligt juryn har Lund ”tydliga klimatmål, politiskt ledarskap och brett och transparent åtgärdsprogram”. Visst, kommunen har tydliga klimatmål. Men politiskt ledarskap? Ett ledarskap som bejakar utbyggnad av E22 och öppnar stadskärnan för gratis parkering? Och ett brett åtgärdsprogram? När det till exempel gäller trafikens och jordbrukets utsläpp står det inte att hitta ens tillstymmelsen till ett åtgärdsprogram. Kanske har trots allt WWF:s jury hittat ett. Jag ska försöka kontakta dem för att få tips om var någonstans det går att hitta.

Inget gehör för brottsförebyggande i trafiken
Och apropå trafik. Vid senaste fullmäktigemötet hade jag en interpellationsdebatt med Tekniska nämndens ordförande, Jan Annerstedt (FNL) om att förebygga olaglig biltrafik. (Se VB nr 13!) Mina frågor till honom gällde om han var beredd att samverka med polisen för att förebygga brott mot de biltrafikförbud som finns i stadskärnan. En annan fråga gällde om han var villig förebygga brott genom fysiska och optiska åtgärder i gaturummet? Svaret från Annerstedt var att han inte ville samverka med polisen om att förebygga trafikbrott, men på den andra frågan – om åtgärder i gaturummet, kunde han tänka sig att se över skyltningen.

Giljotinen till användning i Lundapolitiken?
Rasmus Törnbloms politik får också avsluta denna text. Han har nu lanserat två för lundapolitiken hittills okända begrepp: ”regleringsgiljotin” och ”solnedgångsparagraf”. Varför en dödlig uppfinning som högg huvudet av många tusentals fransmän under franska revolutionen används, om än bildligt, av (M) är obegripligt. Alltnog: en ”regleringsgiljotin” innebär att alla regleringar för näringslivet som inte är nödvändiga ska tas bort. Det kan en väl i och för sig hålla med om, men om det är Rasmus Törnblom och (M) som ska avgöra vad som är nödvändigt så är det nog bäst att säja nej till giljotinering. För övrigt kan Rasmus inte peka ut vilka onödiga regleringar som finns. Men bort ska de alltså.
   ”Solnedgångsparagraf” innebär att alla beslut om regleringar ska vara tidsbestämda. För att reglerna ska fortsätta att gälla ska regelbundet utvärderas och omprövas. Visst behöver en del regler omprövas. Men att ompröva bara för omprövandets egen skull? Mera utredande och mera remisser blir resultatet.
Min förhoppning är att lundaborna i höstens val beslutar om en ”godnattparagraf” för moderaterna i röstprotokollet.

Skilda världar av Gunnar Stensson

Livet i Framnäs folkhögskola speglade de konfliktfyllda kulturella och ideologiska perspektiven under 1960-talet. Det var en splittrad men samtidigt överblickbar och sammanhållen värld. Karin och jag verkade i den världen, ofta tillsammans, alltid inom synhåll för varandra. Mycket var enkelt och praktiskt. Man kunde lita till skolans resurser.  Där fanns alltid tillgång till människor, bostad, mat, barntillsyn.

Ulrikedals familjebostadsområde uppvisade många likheter med en folkhögskola. Karin och barnen, åtta och sex år smälte snabbt in i livet där. Martin trivdes i Vegaskolan. Sara kom så småningom in i studenternas daghem på Biskopsgatan. Jag brukade hämta henne och några andra barn från Ulrikedal på eftermiddagen. Vi samordnade barntillsyn med andra barnfamiljer. Ofta sov andra barn hos oss och vi kunde lita till att våra grannar alltid kunde se till att våra ungar fick mat om det var nödvändigt. Men utanför Ulrikedal levde vi i skilda världar.

Lilla teatern var Karins värld. Dit gick hon varje morgon. I början hade hon Sara med sig.  På teatern dominerade en liten kreativ vänstergrupp. Förebilden var de fria grupper som slagit igenom. De hade tillgång till en välutrustad teaterlokal och faktiskt också en fast publik. De skrev och uppförde egna samhällskritiska föreställningar. Karin hade med sina långa och skiftesrika teatererfarenheter stort inflytande. De kontaktade fackliga organisationer och arbetsplatser. Efter ett framträdande på sockerbruket i Burlöv var avsikten att alla skulle underteckna en resolution om strejkrätt. En äldre arbetare begärde ordet och sa: ”Visst behövs en revolution, men jag tror inte tiden är mogen än.”
   De fick kontakt med Agneta Pleijel. Hon var känd som dramatiker, bland annat genom pjäsen Ordning härskar i Berlin.  Nu hade hon skrivit en pjäs som hette Fredag.
Den utgick från Defoes Robinson Kruse. Pjäsens huvudpersoner var Robinson och Fredag, den svarte man som Robinson räddat från att bli uppäten av kannibalerna. De var ganska fåordiga och därför ingick en Papegoja i pjäsen som behandlade kolonialism och rasism.
   Papegojan spelades av Karin. Den lilla ensemblen gjorde en lång turné i några städer i Skåne, Småland och på Gotland.
  Nästa år startade Lunds universitet en utbildning som kallades Yrk-drama. Karin sökte och blev antagen. ”Sju år i folkskolan och nu akademiker”, sa hon.
   Ett avsnitt i utbildningen handlade om teater som inslag i annan verksamhet. Karin och en av hennes kamrater som dansade balett skickades till Sankt Lars för att pröva vad teater kunde betyda som inslag i vården. Nya psykofarmaka och en ny vårdideologi hade lett till en revolution i psykvården och detta var ett inslag i nytänkandet.
   Kultur i vården blev något som Karin kom att ägna sig åt under tre decennier. Hon ingick i en engagerad och kreativ grupp.

Att studera kulturgeografi och ekonomisk historia visade sig förbluffande lätt. Varje morgon gick jag från Ulrikedal genom professorsstaden till Sölvegatan där geografiinstitutionen låg intill universitetsbiblioteket. Det gällde bara att följa schema.
   På institutionen för ekonomisk historia deltog jag i en gles serie seminarier och skrev en kritisk uppsats om Sveriges ekonomiska och politiska beroende av USA under det pågående Vietnamkriget. När året var slut hade jag uträttat det jag planerat att göra under min tjänstledighet.
   Samtidigt hade Vietnam-aktivismen tagit stor plats i både mitt och Karins liv. Hon bildade tillsammans med några kamrater FNL:s sånggrupp. Den bestod och utvecklades till något år efter krigsslutet 1975.
   Sånggruppen deltog i aktioner i hela södra Sverige. Själv hade jag blivit invald i Lunds FNL-grupps styrelse som sammanträdde i AF:s översta våning en gång i veckan. Lunds FNL-grupp hade fem stadsdelsgrupper och bedrev en rad kulturarrangemang varje termin.
   Det var verksamheter vi inte kunde lämna. Dessutom hade mitt intresse för svensk skola blossat upp igen. Hur funkade egentligen den svenska grundskolan?

I Malmö fanns en av landets mest betydande lärarhögskola och där pågick ett intensivt arbete med omdaningen av svensk skola. Jag kollade möjligheterna och fann att jag kunde vinna inträde där och att jag även i fortsättningen skulle få ut min lön. Så blev det. Nästa höst började jag i Lärarhögskolan. Vad jag inte visste var att jag skulle fortsätta som lärare i Malmö mer än 25 år till.

Friday for Future alla fredagar

 

För att följa initiativet startat av Greta Thunberg strejkar vi tillsammans med tusentals människor över hela världen varje fredag kl 12-14.
   Samlade av nätverket “Fridays for Future” (kort FFF) så demonstrerar vi för klimaträttvisa och för att världens makthavare ska ta sitt ansvar i att genomföra den.
   Alla är välkomna att delta och vi är i dagsläget en härlig grupp som ses på Stortorget varje fredag för att strejka och prata klimat.

 

Röda Kapeiiet på Statarmuseet i Skåne

 

29 maj kl 13.30

Blåsorkestern Röda Kapellet hyllar Statarmuseets
25-års jubileum med en föreställning där text och
musik förmedlar bilder ur statarnas liv.

Torupsvägen 606–59, 233 64 BARA
Statarmuseet i Skåne i Torup, en mil öster om Malmö inom Malmö Stads rekreationsområde intill Bokskogen mellan Torups slott och Bara i Svedala kommun.   

Rebellion of One av Sima Nasizadeh

 

"Klimatkrisen är en rättvisekris, och jag är skräckslagen. Störningen jag orsakar är ingenting jämfört med klimatkrisen."            

Jag har bifogar en PR om en aktion XR ska ha denna torsdag kl 14. Vi kommer att ha en Rebellion of One där en person blockerar en gata för att visa vår rädsla inför den katastrofala framtiden om drastiska aktioner inte tas. Den kommer att bli i Lund på några av huvudgatorna.

Läs mer »

Folkrörelse för klimat, miljö och livsmedelsförsörjning växer i Lund

Vi ser det varje dag. Kärlek, omsorg och liv står emot hat, förödelse och död. Det har aldrig varit tydligare. Människan har makten. Somliga har större makt än andra, men varje handling, varje tanke bidrar. Ingen står utanför. Det är så vi måste se allt.

De efterlängtade fåren har kommit tillbaka till Sankt Lars.
De har gott om bete och inga vargar hotar.

Rötterna till människors ökande miljöengagemang finns både i medvetenheten om den globala klimatkrisen och i omsorgen om den nära miljön: odlingslotter och kolonier, träddungarna kring Klostergården, Källby reningsverk, bevarandet av Höje å-området och av åkerjorden, motståndet mot hårdgjorda ytor, bilparkeringar, utvidgade motorvägar och ökande bilism. Engagemanget växer snabbt som trädens löv och markens gräs.
   Arbetet bedrivs i vardagen av boende, av yrkesarbetande, i stor utsträckning av kompetenta kvinnor, ofta av äldre. De bildar organisationer som Bevara Källby natur och Höje å-dalens intresseförening, de diskuterar med byggnadsföretag som Hemsö AB, föreningar som Gamla Lund och idrottsrörelser som IFK Lund, de kontaktar Stadsbyggnadskontoret, Tekniska nämnden och alla de politiska partierna, de studerar Översiktsplanen för Källby, söker kunskap i SLU Alnarp och anordnar namninsamlingar och möten som häromveckan i Polhemsskolan.
   De ser sambandet mellan bevarandet av träd och beroendet av ren luft. De ser farorna med industrier som förgiftar och förkortar mänskliga liv. De inser att deras närområde är litet, men också att jordens förödelse – upphettning, torka, svält, försurning, översvämningar - bara kan förhindras genom lokal kamp på alla oändligt många små områden jorden runt. Skydda ditt område! Gräv där du står!
   De är medvetna om nödvändigheten av snabba, radikala beslut som leder till omedelbar handling.
De vet att de måste påverka valen främst i kommuner och region, men också på riksplanet. De vet att det finns grupper som delar deras oro och handlingsvilja inom alla partier, även inom de allra mest miljödestruktiva. Ge dem mod att stå för sina åsikter mot partilinjen!
   Ett uttryck för den växande folkrörelsen i Lund är artikeln Politiker i Lund väljer att bortse från Sveriges framtida generationer till förmån för stadens tillväxt. Låt bli åkermarken! (SDS 22/5) Den är undertecknad av såväl riksorganisationer som lokala organisationer. De konstaterar vilka politiska partier som röstade för åkermarkens bevarande och vilka som motsatte sig det.
   De partier som röstade för bevarandet av åkermarken var Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Förnya Lund.
   Det går lätt att finna den nya folkrörelsens olika organisationer antingen på gatan eller på nätet och ansluta sig.          

Lägg Sveriges Natoansökan på is av Gunnar Stensson

Debatten om Nato-ansökan tar bort fokus från det akuta problemet: Det ryska förintelsekriget mot Ukrainas folk.
   I stället mumlar vi skuldmedvetet om anpassning till de turkiska kraven på eftergifter och tiger om Natos demokratiska brister och krigsförbrytelser i Irak och Afghanistan. Många svenska kommentatorer beskriver Nato som en garant för fred och säkerhet och råder till underordning under den auktoritära turkiska regimens krav. Plötsligt har debatten belagts med munkavle. Det gick på en vecka.
   Socialdemokraterna måste våga ta kampen mot de svenska anpassningspartierna.
   ”Regeringen slår knut på sig själv för att bevara goda diplomatiska relationer i stället för att förklara varför denna turkiska mardröm får fortsätta.”, skriver Rakel Chukri (SDS 25/5) Hon påminner om att Natoledningen för några år sedan ”passivt såg på när Turkiet öppnade sina gränser så att jihadister kunde svämma in i Irak och Syrien. IS folkmord och upprättandet av Kalifatet fick alltså hjälp på traven av ett Nato-land.”

Kurdo Baksi och Amineh Kakabaveh           

I Sverige lever svenskar med kurdisk bakgrund som Kurdo Baksi och Amineh Kakabaveh i årtionden. Vi har tagit emot flyktingar undan Erdogans terror-regim. Vi får inte vika oss för Turkiets förtryckare och Natos anpasslingar.
   Lägg Sveriges Nato-ansökan på is! Låt Nato lösa sina inre motsättningar på egen hand. Vi kan vänta tills förutsättningarna blir bättre. Som oberoende nation samarbetar vi med Finland och de andra nordiska länderna, samtidigt som vi stöder den kurdiska nationens 40 miljoner medlemmar i kampen för oberoende och demokrati.

Skruvat argument i byggnadsnämnden av Ann Schlyter

 

Vid byggnadsnämndens majsammanträde beviljade byggnadsnämnden med stor majoritet bygglov för en ändring av användningen av delar av byggnaden Benzelius 1 så att ytterligare 20 elever ska kunna gå i skola där. Det är det vackra huset Ingeborg Hammarskjöld Reiz ritade som Internationella Studentbostäder och där restaurangen Finn Inn legat tills nyligen. Hemsö står för bygglovansökan och skolan är Thoren Innovation School.
   Vänsterpartiet yrkade avslag på bygglovsansökan då den innebär att fler barn får gå i skola med undermålig utemiljö. Skolan som idag har 310 elever vill utöka elevantalet med ytterligare 20. Den nuvarande skolgården är 4215 kvm och den skall i samband med tillbyggnaden utökas med 620 kvm. Skolgården förblir till ytan mindre än hälften av vad Lunds kommuns och Boverkets riktlinjer föreskriver.

Bygglovet tillstyrks med märkliga argument. Först att det är ett tillfälligt bygglov som bara gäller i fem år. Vad har barnen som går i skolan nu för glädje av det? Det finns heller ingen garanti för att en ersättningskola skulle vara inflyttningsfärdig om fem år. Vad kan byggnadsnämnden då göra annat än att förlänga bygglovet? 
   Det andra är ett skrattretande skruvat argument, nämligen att för de 20 tillkommande eleverna är den tillkommande skolgårdsytan tillräcklig. Ska barnen ha visum för att vara på olika delar av skolgården? Nu ska man inte enbart se till ytan utan också till kvaliteten på skolgården. Den får inga höga poäng i landskapsarkitektens yttrande. Skolgården är verkligen inte bra ens efter förstoringen som delvis ligger skuggat i norrläge. Ytorna är små och uppsplittrade och med utbredd användning av konstgjorda material för att klara förslitningen. Barnen blir med nödvändighet mindre rörliga.
   Bedrövligt att nämnden inte följer sina egna riktlinjer och inte ser till barnens bästa.

Läs mer i byggnadsnämndens handlingar »

Tillbaka i Småland av Gunnar Stensson

Sara var liten och utmärglad när Karin hämtade henne på Arlanda 1966. Hon vägde knappt sex kilo fast hon var två år. Martin var fem och långt mer än dubbelt så stor.    För att Sara skulle lära känna oss beslöt vi att denna sommar bo ensamma i ett torp som kallas Snippen och ligger en halvmil från Kvarterbo och prästgården. Det blev en av våra bästa somrar. Ängen runt torpet blomstrade, vägslänten var full med smultron och det fanns en liten skogssjö nedanför backen. På en flat sten utanför köket låg alltid en fet huggorm. Sara var glad och tillitsfull och ökade snabbt i vikt. Hon plockade blåbär som växte i höjd med hennes svarta ögon.
   Karins far Rickard kände sig övergiven. Nyss var Kvarterbo fullt med folk, men nu hade hans fyra döttrar gift sig och flyttat hemifrån. Arbetet med skogsplantering, slåtter, potatiskupning, mjölkning, havreskörd och skötsel av stängsel och gärdsgårdar hade många somrar varit en sorts skämtsam tävling. Förutom flickorna hade deras blivande män och andra karlar deltagit. Nu var han tvungen att göra det mesta själv. Tungt och tråkigt. Och efter sommaren väntade den långa mörka vintern.
   Richard beslöt att Karin och jag skulle börja bygga ett torp i Kvarterbo nästa sommar. Så blev det också. Vi bodde visserligen kvar på Snippen, men jag var dagligen i Kvarterbo och la grunden till det nya huset. Det gällde att samla och köra tunga stenar på skottkärra och foga samman dem till den mur som huset skulle stå på. Det var viktigt att den var så hög att vinden kunde blåsa mellan stenarna under huset så att virket hölls torrt. När jag körde sten kom Karin, Sara och Martin också dit. Sommaren 1967 gick fort. Som vanligt ägnade vi några dagar åt slåtter och höskörd.
   Nästa sommar hade Richard, som vi nu kallade morfar (Martin och Sara hade flera kusiner), hunnit resa väggar och tak. Han hade byggt lagården i Kvarterbo innan han gifte sig, så han hade lång erfarenhet. Det nya torpet kallades Bolet eftersom det låg vid den vägkorsning där byn varit samlad före 1800-talets skifte.
   Morfar köpte begagnade brädor från en stor ladugård som rivits för ett vägbygge. Vi spikade och sågade. Jag ramlade ner från taket när vi hade taklagsfest. Vi fick huset beboeligt den sommaren.

Nästa jul tillbringade vi där. I vardagsrummet stod en fotogenkamin. Ljus fick vi från en fotogenlampa. Vi lagade mat på kaminen, hämtade vatten i en tjugo liters spann som vi drog på en spark, trampade upp en stig till boden där vi gick på dass och sov i rummet alla fyra. . Solen gick ner halv fyra och natten varade till halv nio. Vi högläste Jack Londons Skriet från vildmarken. Martin fäste sig vid hunden Buck som är historiens huvudperson. Jul och nyår firade vi hos Karins och mina föräldrar.
   Vi for tillbaka till Norrbotten efter trettondagen. Men vi visste att vi hade blivit smålänningar.
   När vi kom tillbaka sommaren 1969 hade vi bestämt att vi skulle flytta till Lund följande läsår.

Senare somrar drog vi in el, gjorde övervåningen beboelig, avdelade en kokvrå och byggde en öppen spis. Martin och Sara växte, fick kompisar i Älghult och brukade bjuda in sina vänner från Ulrikedal på sommarlovet. Påsken 1975 repeterade FNL:s sånggrupp där, ett halvt dussin rökande unga män och kvinnor. Det blev trångt. Bilen som de kommit i blev översnöad annandag påsk. Karin tyckte bäst om sången ”Vietnam är nära, utanför ditt fönster”.
   Morfar var belåten. Han hade folk omkring sig i Kvarterbo om somrarna och inte bara då.
   Men allt förändrades. En morgon när han gick ner till lagården fann han Silva, den 25-åriga märren, död i sin spilta. Han sörjde henne. Sedan skaffade han en begagnad men pålitlig traktor som Sara kunde köra när hon blivit bortåt tio och samlade hö med hästräfsan.
   1970-talet var en bra tid för Karins föräldrar, men i början av 80-talet började Richard bli dement. Han kunde inte längre spela fiol eller orgel. 1985 avled han. Större delen av årtiondet låg hemmanet i träda, frånsett grundläggande underhåll. Huset hyrdes ut och Berta, Karins mor, snart 80-årig, flyttade in till samhället.
   Kvarterbo levde upp igen 1990. Kerstin, Karins tvilling, flyttade med sin make Gösta och sina fyra barn tillbaka dit, byggde ett nytt hus, skaffade kor, kalvar och höns, köpte mjölkmaskiner, plöjde upp åkrarna och planterade skog. De hade i tjugo år arrenderat en stor gård utanför Vetlanda, men återvände nu hem. Mormor Berta flyttade tillbaka. Karin och Kerstin var glada.

Friday for Future alla fredagar

 

För att följa initiativet startat av Greta Thunberg strejkar vi tillsammans med tusentals människor över hela världen varje fredag kl 12-14.
   Samlade av nätverket “Fridays for Future” (kort FFF) så demonstrerar vi för klimaträttvisa och för att världens makthavare ska ta sitt ansvar i att genomföra den.
   Alla är välkomna att delta och vi är i dagsläget en härlig grupp som ses på Stortorget varje fredag för att strejka och prata klimat.

Noterat efter morgonpromenad, 9 till 11, 15/4 av Gunnar Stensson

  

Flammande maskrosor, flygande fjun, hägg och syren,
blommande kastanjer, lönnar med näsor, gräs- och sädes-ax,
betande hästar, gula rapsfält, smultronblom, hundkex,
vita näsduksblommor med svart ring av ståndare och pistiller
på trädet vid överläkarbostaden i S:t Lars,
fjärilar, humlor och bin, svarta myror, blå trollsländor.
spirande vass, speglade pilar i Höjeåns vatten, groda på näckrosblad,
smaken av almfrön, frodiga nässlor, kådiga kottar,
jäktande svartskarv, vigg med två ungar, dyker plötsligt,
fiskyngel hoppar, vita svanar vilar i vassen,
hallonsnår, fläder, blommande äppelträd,
törnrosknoppar på taggiga kvistar, björnbärssnår,
plommonkart, vinbärskart, krusbärskart, körsbärskart,
näktergalar talar, taltrastar kvittrar, men ingen svala och ingen gök,
vita molntussar, solen skiner.

Turkiet stoppar Sveriges och Finlands Nato-anslutning!

Turkiet förtrycker den kurdiska minoriteten inom landet och bekämpar den kurdiska IPG-milis i Syrien som var avgörande i kampen mot IS.
   Sverige stöder självklart kurdernas kamp för demokrati och frihet inom Turkiet, liksom i Syrien. Också USA och flera EU-länder har som Sverige och Finland beviljat kurdiska flyktingar asyl.
   Nu stoppar Turkiet Sveriges och Finlands Natoanslutning. President Erdogan kräver bland annat att stödet till kurdernas kamp för nationella rättigheter i Turkiet ska upphöra och att de kurdiska flyktingarna ska utlämnas. Annars utnyttjar han sin vetorätt.
   Befrielserörelser och deras företrädare stämplas av auktoritära regimer regelmässigt som terrorister. Putin utmålar ukrainarna som nazistiska terrorister. För apartheidens Sydafrika var Nelson Mandela självklart en terrorist. Israel stämplar det palestinska motståndet som terrorism. Erdogan har lyckats sätta terroriststämpel på PKK och misstänkliggör därmed alla som på något sätt samarbetar med dem. 

            

Turkiets nej visar att Nato-inträdet hotar Sveriges solidariska utrikespolitik. Sverige får inte kompromissa med de demokratiska principerna. 

PalestinaPodden

 

En podcast av Palestinagrupperna i Sverige (PGS)
Välkommen till Palestinagruppernas podcast med spännande gäster och samtal som går på djupet.
   PalestinaPodden har beviljats medel från Folke Bernadotteakademins (FBA:s) stöd till civilsamhället för fred och säkerhet.
   PalestinaPodden produceras av Palestinagrupperna i Sverige. Du hittar den i alla appar och program där poddar finns, såsom Spotify, Acast, Podcaster etc. Och här är poddens egna "hemsida" där man också kan lyssna: 
https://shows.acast.com/palestinapoddenI
Avsnitt nio av PalestinaPodden pratar vi om Al Nakba

Tips om Amnestys Nätverk för kvinnors rättigheter

Här kommer ett tips om ett enkelt, men desto viktigare, sätt att engagera sig för kvinnors rättigheter att slippa mäns sexuella våld.
Hjälp även till att sprida tipset!
Med förhoppningen att du agerar!
Tjatte - Den evige obstinaten 

           

Nätverket för kvinnors rättigheter
Varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter – rätten till hälsa, personlig säkerhet, lika skydd inför lagen och rätten till jämlikhet inom familjen. Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi inte acceptera. När du agerar i vårt nätverk är du en del av Amnestys livsviktiga arbete för kvinnors rättigheter.
Agera!
Följ länken för mer info och anmälan. 

Världen är på väg mot en klimatkatastrof

FN:s Generalsekreterare Antonio Guterres vid presentationen av FN:s årliga klimatrapport. Fyra negativa  klimatrekord förra året: Koncentration av växthusgaser, höjning av havsnivån och havstemperaturen och havsförsurning.

Stoppa nya vägprojekt och minska biltrafiken!
Statliga klimatrådet.

Försäljningen av bilar i EU tvärnitar. Nyregistreringen föll 20 procent i april.
SDS 19/5

Sverige bör höja takten i klimatomställningen!
Finanspolitiska rådet

Vi liberaler är inte beredda att gå vidare med Klimatpolitiska rådets förslag att införa biltullar. Philip Sandberg, L, och Mia Honeth, L. SDS 19/5
Förbered er då!

I Staffanstorp offras människor och miljö för pengar

Alla andra hälsades välkomna när de kom till Sverige. Bara fyra kvotflyktingar blev sittande kvar på flygplatsen, två barn och deras föräldrar. De skulle till Staffanstorp. Men där styr Christian Sonesson och hans M- och SD-gäng. Till slut tog Vellinge kommun hand om den övergivna familjen.

I västra Staffanstorp gör Microsoft en miljardinvestering.  Mycket pengar och många jobb.  Men jättebygget leder till utsläpp av kvävedioxid och fina partiklar som är mycket farliga att inandas. Invånarna i de närliggande villakvarteren drabbas. De fick ingenting veta. Avtalet mellan kommunen och företaget slöts under djup sekretess. Företaget vägrar att rena de farliga utsläppen. Samtidigt orsakar de hårdgjorda ytorna översvämningar. Vattnet i Lödde å förorenas. Men det finns pengar att tjäna på miljöförstörelsen.
   Staffanstorps politiska ledning försöker tvinga kommunens tjänstemän att bli lagbrytare.   

Rapport från riksdagen: Åland, varg och rysk energi av Hanna Gunnarsson

Jag inledde den här veckan med att göra mitt första besök på Åland! Jag åkte tillsammans med en grupp riksdagsledamöter från olika partier och vi fick många nya kunskaper om Åland, som ju är en självstyrande demilitariserad region i Finland som är helt svensktalande. Vi besökte lagtinget (Ålands folkvalda församling), Ålandsbanken, Fredsinstitutet (se mer om deras viktiga verksamhet på https://peace.ax/) och Penningautomat-förening (Ålands motsvarighet till Svenska spel). Dessutom pratade vi med landshövdingen, Ålands enda riksdagsledamot i finska riksdagen samt Lagtingets talman och träffade politiker från de olika partierna. En mycket bra resa! 
   Riksdagen har dessa veckor väldigt långa voteringar, det är mycket som ska bli klart innan sommaruppehållet. Om inget händer är tanken att riksdagen inte ska var samlad mellan midsommar och slutet av september, även om vi såklart är i tjänst hela vägen fram till nästa riksmöte öppnas efter valet.   

            

Veckans beslut i riksdagen har varit både bra och dåliga. Riksdagen beslutade tyvärr att minska antalet vargar i Sverige, vilket har lett till stora protester i miljörörelsen. Det är såklart väldigt sorgligt. Ett bra beslut var istället att riksdagen har beslutat att uppmana regeringen att upphöra med importen av rysk energi samt driva detta hårdare i EU. Flera bra beslut har fattats på folkhälsoområdet, bland annat om att höja kunskapen om hiv, stärka vaccinationsprogrammet för äldre och statligt ansvar för pollenmätningar. Dessutom har en ny lag om organdonation antagits, för att öka antalet organdonationer. Riksdagen har också skärpt straffet för gravfridsbrott (i dagligt tal styckning av kroppar). 

Riksdagen fattade i veckan ett beslut med mycket kort varsel. Vanligtvis har partierna två veckor på sig att skriva motion på en proposition och sedan behandlas motionerna i utskotten i ytterligare cirka två veckor. Denna gång hade vi ett dygn från propositionen kom till riksdagen till beslutet fattades. Det handlade om möjligheten att ta emot militärt stöd från EU- och Nato-länder, och har skyndats på med tanke på Sveriges ansökan om Nato-medlemskap. Se debatten här.
   För övrigt anser Vänsterpartiet såklart att Sverige absolut inte ska bli medlem i Nato!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund              

Är Israel en settler-colonial stat? Låg Auschwitz på en annan planet? av Gunnar Stensson

Jag gick till Lunds stadsbibliotek i fredags för att läsa den frispråkiga israeliska tidningen Haaretz i tidningsrummet. Jag sökte en speciell text om Karl Ove Knausgårds roman Min kamp, del 6.
  Det aktuella Haaretz-numret var daterat den 6 maj. Där fångades jag först av en inrikespolitisk debatt om den israeliska högsta domstolens beslut att fördriva palestinierna från några byar på Västbanken. Processen hade pågått i årtionden. Långt ifrån alla israeler gillade domstolens beslut. En kritiker ställde frågan Is Israel a settler-colonial state? En rasistisk stat som erövrar kolonier och fördriver urinvånarna för att nybyggarna ska ta över.
  Eftersom tidningen var tio dagar gammal visste jag att fördrivningen av palestinierna redan genomförts. Den hade varit blodig. Att palestinier dödats hade inte väckt större uppmärksamhet.
   En stor världshändelse var däremot att israeliska soldater hade skjutit Al Jaziras reporter Shirin Abu Aqleh som under lång tid följt utvecklingen på Västbanken. Det har väckt starka reaktioner i den fria världen och sorg och vrede hos hennes kollegor.
   Händelserna gav samma svar på frågan som andra händelser genom årtiondena gjort. Ja, Israel är en typisk settler-colonial stat. Och det finns ett samband mellan Israels politik mot palestinierna och tysk raspolitik under Hitler. 

            

Det jag sökt i Haaretz var inte information om mordet på Shirin Abu Aqleh utan den israeliske filosofen Ari Garfunkels ställningstagande till synen på nazismen i den norske författaren Karl Arne Knausgårds självbiografiska roman Min kamp. Del sex innehåller en 450 sidor lång analys av Adolf Hitlers liv och idéer. Knausgård finner att vem som helst i den västerländska kulturen hade kunnat bli nazist. Han hade själv kunnat bli det om, han vuxit upp vid samma tid som Hitler. Tankarna är inte originella. Vi vet ju att professorer i Lund hyllade Hitler på 1930-talet. Jag presenterade Knausgårds text i VB för något år sedan.
   Rubriken på Ari Garfunkels artikel är Why Auschwitz is not another planet. Ari Garfunkel instämmer med Knausgård. Vi är vana att uppfatta Auschwitz som om det låg på en främmande planet. Men Auschwitz ligger här, mitt i Europa, och det som hände i Auschwitz kan hända igen.

Varifrån kom idéerna om ras och rashygien?
Från USA, naturligtvis. Amerikansk ekonomi byggdes upp av svarta slavar i Södern. Urinvånarna på den amerikanska kontinenten utrotades. Nybyggarna tog över landet. Det var en typisk settler colonial state som grundades. Konstitutionen författades av slavägare. USA försökte under första hälften av 1900-talet styra invandringen så att endast arier, individer som tillhörde förstklassiga raser, fick tillträde till Amerika, inte ”blandrasiga” sydeuropeer eller färgade.
   Teorierna som låg till grund för amerikansk lagstiftning hade utvecklats av ”vetenskapsmän” som rashygienikern Madison Grant vars inflytelserika bok The Passing of the Great Race 1925 översattes till tyska under titeln Der Untergang der Grossen Rasse med en dedikation till Adolf Hitler. Den inspirerade Adolf Hitlers försök att bygga en rasmedveten stat. Som USA.
   Det ledde till Auschwitz.
   Den amerikanske antropologen Charles Kings stora vetenskapshistoriska verk Den övre luftens gudar utkom nyss på förlaget Daidalos i översättning av Henrik Gundenäs. Det är en rik och omfattande bok. Den handlar inte bara om sambandet mellan amerikansk raslära och Hitlers förintelseteorier, utan där finns också en bred berättelse om de amerikanska antropologer som genom sin forskning avförde rasismen och rashygienen från det vetenskapliga tänkandet.

Med kvintettens politik klarar Lund inte hem klimatmålen - trängselavgifter en effektiv åtgärd av Ulf Nymark

Philip Sandberg och Mia Honeth, kommunstyrelse-ordförande respektive gruppledare för Liberalerna, kräver i en debattartikel i torsdagens Sydsvenskan svar från S, MP och V om de kommer att införa biltullar om oppositionen vinner valet i höst. Frågan ställs med anledning av Lunds klimatpolitiska råds förslag om att kommunen borde införa trängselavgifter för att minska utsläppen från transportsektorn. Förslaget är ett bland flera i Klimatpolitiska rådets rapport 2022.

Lunds kommuns klimatpolitiska råd : Rapport 2022           

Transporter står för hälften av utsläppen
Bakgrunden till rådets förslag är att transportsektorn står för omkring hälften av alla utsläpp av växthusgaser i Lunds kommun. Kommunens mål är att utsläppen från transporter ska ha minskat med 90 procent år 2030, jämfört med år 2010. Hela Lunds kommun ska vara klimatneutral år 2030. Minskas inte utsläppen från transportsektorn dramatiskt under åren framöver, hamnar kommunens inte ens i närheten av målnivån för utsläppen om 8 år.

Ingen korrekt bild av Klimatpolitiska rådets förslag.
Den liberala duons text är en lång uppräkning av vilket elände som skulle drabba Lunds kommun och dess bilister om trängselavgifter införs. Inte minst byarnas bilister skulle drabbas hårt, enligt dem.
För att försöka få idén om trängselavgifter riktigt avskräckande låter de bli att ge en korrekt bild av vad rådet faktiskt föreslår. Vad rådet i själva verket har sagt är följande:
   ”Trängselskatter skulle kunna vara ett alternativ inom transportområdet. Dessa kan vara differentierade för att inte missgynna bilberoende pendlare från byarna.

Liberalernas åtgärdsförslag för måluppfyllelse
Vilka åtgärder vill då Liberalerna genomföra för att få ned utsläppen och nå klimatmålen? Huvudnumret är, inte helt oväntat, ”teknikutveckling”. Haken är ju att även en supersnabb elektrifiering av motorfordonstrafiken inte kommer att fasa ut fossilbränsledrivna fordon. Sådana kommer i stor utsträckning att färdas på våra gator och vägar långt in på 2030-talet. Andra åtgärder som föreslås är ”god tillgänglighet till kollektivtrafik” och ”fler cykelstråk”. Visst det är ju bra, men det finns nog ingen seriös forskare på klimat- och transportområdet som skulle hålla med om att detta ens tillnärmelsevis skulle vara tillräckligt för att nå målen.
En enda av de åtgärder som som nämns kan möjligen ha någon direkt styrande effekt och det är förslaget om att begränsa utsläppstunga transporter i ”vissa områden”. Jag säjer möjligen, för om de utsläppstunga transporterna ersätts av flera, om än mindre utsläppstunga, transporter är inte mycket vunnet.

Styrets politik är inte att minska utsläppen
Paret Sandberg/Honeths text visar med allt tydlighet att liberalerna inte är beredda att vidta åtgärder som har verkligt styrande effekt. Deras politik liknar en låt-gå-politik på klimatets område. Men det är värre än så. Deras och hela kvintettens politik går i själva verket ut på att främja ökat bilresande. Det tydligaste exemplet på detta är deras stöd för breddning av E22 och byggande av en ny motorvägsavfart. Det finns alltför gott om andra exempel: ny väg över Höjeådalen, slopade p-avgifter, nej till förslag om bilbegränsningar i stadskärnan etc. Hur oppositionens olika partier kommer att svara på liberalernas fråga om inställningen till trängselavgifter återstår att se. För min del anser jag det vara ett alternativ som allvarligt bör övervägas. Och gärna differentierade avgifter.

Motkarneval och Vietnamdemonstration av Gunnar Stensson

Stadsparken grönskade i slutet av maj 1970. Gröningen var full med ungdomar. Träd Gräs Stenar framträdde på Vita Scenen ett par gånger. Annars spelade lokala grupper från Lund. Allt var gratis. Ingen av de agerande fick något honorar. Lunds FNL-grupp och vänstergrup-per som KFML var arran-görer. De hade inga pengar. Detta skulle vara en folklig karneval – en Motkarneval till den vanliga Lundakarnevalen som var ett exklusivt studentarrangemang med mycket stora resurser.
   Jag hade utsetts av FNL-gruppen att ansvara och samarbetade med Peter Larsson som senare blev en av de ledande i FIB/K i Lund och hade Jan Guillou som gäst när Säpo grep honom i samband med IB-skandalen. Vår förebild var stora improviserade festivaler i USA.
   Lilla Teatern var ansluten till arrangemanget. Scenen låg då i en stor villa på Sandgatan, intill karnevalsområdet. Ett par veckor tidigare hade Lilla teatern haft premiär på Kent Anderssons pjäs Flotten. Föreställningen fick goda recensioner i Sydsvenskan och Arbetet. Femåriga Sara satt i knäet hos killen som skötte ljuset. Hon ritade också affischen
   Två eller tre föreställningar spelades för fullsatta hus (max 70 personer per gång). Karin kom inte hem förrän klockan fyra på natten. Ett par musiker i Träd Gräs Stenar övernattade hos oss. Vi kände varandra väl från Framnäs folkhögskola. Dagen efter var alla dagenefter. Våra kamrater satt på balkongen i utanför vår lägenhet och drack stora mängder öl.
   Motkarnevalen fick ingen publicitet, vare sig före eller efter, men vi tyckte den var lyckad. Ganska mycket folk och fint väder.

Ho Chi Minh dog i september 1969. Karin och jag hade nyss kommit till Lund. Nu skyndade vi till Lundagård för att delta i demonstrationen. Ho Chi Minh som blivit en symbol för den antikoloniala kampen. Lundagård myllrade av studenter. FNL-flaggor och ett par stora röda banderoller vajade i vinden.
   Vi fick syn på Johan och Anna-Klara, mina gamla vänner från 1954. Anna-Klara hade en barnvagn med en nyfödd baby. Långt om länge gav sig demonstrationen i väg. Anna-Klaras mamma stod på trottoaren. När hon fick syn på oss ropade hon ganska argt att Anna-Klara måste lämna ifrån sig barnvagnen och gick in i tåget och hämtade den. När vi kom fram till Stortorget hade antalet demonstranter blivit ganska stort. Ett par tal hölls. På torget satt en musiker med ett dragspel i knäet. Det var en skådespelare ur den grupp som hade flyttat till Göteborg och utvecklats till Nationalteatern. Med sitt dragspel ledde han sången av ”Befria södern”.

Höstterminen 1969 hade vi flyttat till studentbostadsområdet i Ulrikedal. Jag studerade med bibehållen lärarlön kulturgeografi och ekonomisk historia. Karin tog kontakt med Lilla Teatern. Martin började andra klass och fick kamrater som följde honom hela vägen till juristutbildningen. I Ulrikedals familjeområde bodde studenter från Afrika, Asien och Latinamerika. Sara blev snabbt vän med femåriga Cecilia från Peru och Bontle från Sydafrika. De kunde springa fritt i det slutna bostadsområdet. En gång stal de min plånbok
   När jag i trots och vantrivsel hade avbrutit mina studier 1956 hade universitetet cirka 3000 studenter. Nu var de 21000, sju gånger så många. Och alla hade fått sin första utbildning i grundskolan. En kunskapsrevolution och en demokratisk revolution! De brände sina studentmössor.
   Vi som studerade kulturgeografi var inte representativa. Vi var nämligen nästan alla lärare i åldrarna 30 till 50. Kulturgeografin var mycket givande. Jag uppskattade särskilt studiebesök i Malmö och andra skånska kommuner och ett påkostat besök i Köpenhamn där vi träffade politiker och stadsplanerare. Samtidigt pågick den stora kommunreformen där just kulturgeografiska frågor diskuterades.
   Jag studerade också ekonomisk historia och skrev en ganska omfattande uppsats om hur den svenska solidaritets-politiken hämmades av USA. Många vänster-studenter där. Utanför föreläsningssalen såldes revolutionära skrifter, Maos lilla röda, Proletären och Gnistan.

Jag hade blivit godkänd FNL:are efter en studiecirkel där jag lärde mig mycket om basarbete. Stadsdelsgrupp Söder samlades varje måndag i en lokal i Parentesen. De första veckorna sålde jag Vietnam-bulletiner i det nybyggda Klostergården. Senare flyttade jag till Knut den stores torg. Där stannade jag till 1975. Systemet var stängt på lördagen så där bildades stora köer på fredagskvällarna. Snön kom i oktober 1969 och låg till april 1970.
Gunnar Stensson