Salomonisk visdom
Israel fyller sextio år. I anledning av detta arrangerade Palestinagruppen ett seminarium lördagen 26 maj.
Sune Persson från Göteborgs universitet inledde seminariet med att efterlysa salomonisk visdom i hanteringen av Palestinakonflikten.
I den bibliska berättelsen fäller kung Salomo en dom i en rättegång där två kvinnor gör anspråk på samma barn. Eftersom ingen av kvinnorna kan bevisa sin rätt bestämmer Salomo att barnet ska huggas mitt itu så att de får en halva var. Då säger hon som var mor till den ännu levande pojken: ”Herre, ge honom hellre åt henne, döda honom inte”. Då befaller kungen: ”Ge det levande barnet åt kvinnan där. Döda honom inte. Det är hon som är hans mor.”
Berättelsen finns att läsa i Första kungaboken, tredje kapitlet. Brecht lånade in den i sitt drama Den kaukasiska kritcirkeln.
Enstatslösning
Sune Persson, som under årtionden forskat i konflikten, har kommit fram till att enstatslösningen är den enda möjliga. Erfarenheten av sextio års blodiga strider har visat att tvåstatslösningen är omöjlig.
Innan staten Israel bildades fanns en lång tradition av fredlig samlevnad mellan muslimer, judar och kristna i Palestina.
Den av FN beslutade delningsplanen innebar att palestinierna som utgjorde 33 procent av befolkningen fick 7 procent av territoriet.
Arabstaternas motstånd mot en uppdelning av Palestina var ett motstånd mot uppdelningen av landet (försöket att hugga barnet mitt itu).
När FN-beslutet ändå genomdrevs fördrevs 700 000 palestinier. Situationen förvärrades av sexdagarskriget då ytterligare hundratusentals palestinier tvingades fly och Israel ockuperade stora delar av det område som FN tilldelat Palestina. Sedan dess har bosättarrörelsen lagt under sig ytterligare delar av de ockuperade områdena. Att klyva det nu hopplöst fragmenterade landet är idag svårare än någonsin.
Sune Persson påpekade också att definitionen av Israel som en judisk stat inte stämmer med verkligheten. Tjugo procent av befolkningen är muslimer och många är kristna. Dessutom finns en stor andel importerade gästarbetare utan medborgerliga rättigheter.
Tvåstatslösning via EU
Jorge Buzaglio, docent i nationalekonomi och verksam i organisationen Judar för israelisk-palestinsk fred, menade att man genom en dra en gränslinje mellan judar och palestinier skapat en apartheid-situation.
Många av de palestinska flyktingarna kommer aldrig att kunna återvända, men kan kanske kompenserar ekonomiskt, något som flera arabstater förklarat sig beredda att göra.
Efter Bushregimens försvinnande kommer USA få möjlighet att koncentrera sig på att skapa fred i området.
Kanske är en mjuk tvåstatslösning möjlig, utan murar och gränspassager. Den kunde undrlättas genom att både Israel och den palestinska staten erbjöds medlemskap i EU på de villkor för EU-medlemskap som gäller beträffande demokrati, likabehandling, mänskliga rättigheter osv. Därmed skulle det hat, den rasism och diskriminering som existerar i båda länderna så småningom kunna bringas att upphöra.
Varianter av enstatslösning
Den tredje talaren var Nu´man Kanafani från Köpenhamns universitet, avdelningen för internationell ekonomi och politik. Han påpekade att begreppet enstatslösning inte är entydigt utan förekommer i en rad olika varianter, varianter som redan idag existerar i olika delar av världen.
För det första finns naturligtvis den sekulära demokratiska staten. Det är den som de flesta tänker på. Både den socialdemokrati som grundade Israel och al Fatah var sekulära rörelser. Att alltfler sökt sig till fundamentalistiska politiska grupper försvårar denna modell för enstatslösning.
För det andra kan man tänka sig att skapa någon form av binationell stat. Det innebär att innanför en gemensam gräns och inom en gemensam huvudstruktur skapa två parallella samhällsorganisationer, en palestinsk och en judisk. De två folken skulle båda åtnjuta samma fundamentala rättigheter och leva inom samma territorium.
Nya perspektiv och utopier
Alla, inte minst de tre talarna själva, är medvetna om att dessa tankar är utopiska och långt ifrån färdigformulerade. Men alla är också överens om att den lösning som man hittills under sextio år försökt tvinga på folken visat sig omöjlig att förverkliga. Nya tankar måste prövas, nya modeller måste konstrueras.
I historien finns många exempel på att problemlösningar som länge framstod som orealistiska till slut förverkligades eftersom de var nödvändiga.
Seminariet var i högsta grad tankeväckande.
Om jag missförstått eller försummat delar av seminariets tankeinnehåll så finns ju möjlighet att rätta mig och att komplettera och kommentera idéerna här i Veckobladet.
Under nuvarande förhållanden gäller det dock att fortsätta solidaritetsarbetet i Palestinagruppen i Lund och andra organisationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar