Change! av Gunnar Stensson

Kanske var Barack Obamas största bedrift att bli vald som svart president i USA. Den väldiga valvakan den 4 november i Grant Park, Chicago, fogas till de andra viktiga stationerna i medborgarrättskampen.
För snart 70 år sedan inträffade den första. Det var konserten vid Lincolnmonumentet påsken 1939 då den svarta sångerskan Marion Anderson framträdde inför en publik som rest till Washington från alla delar av USA. 75 000 människor var samlade i Capitolium längs hela den långa dammen och i Potomac Park i den största antirasistiska manifestation som dittills ägt rum, några månader före andra världskrigets utbrott.
Den andra var Martin Luther Kings tal den 28 augusti 1963 på samma plats inför 250 000 åhörare, den stora kulmen på åratal av medborgarrättsmarscher. I have a dream. We shall overcome.
Den 4 april 1968 blev han mördad i Memphis, Tennessee och ett raskrig slet sönder USA:s större städer, inte minst Chicago i samband med det demokratiska partikonventet sommaren 1968.
Och nu 40 år senare, återigen Chicago, den 4 november 2008, i Grant Park. Hela världen kunde se de hundratusentals hänryckta och förhoppningsfulla svarta, hispanics och arbetare som samlats för att uttrycka sitt stöd och sin glädje. Hela världen kunde i folkmassan se den gamle medborgarrättskämpen Jesse Jacksons ansikte, översköljt av tårar. Han var med 1963, han var med 1968, men kanske inte 1939. Själv var jag sex år då.

Den undertryckta frågan
Rasfrågan var ingen stor fråga under valkampanjen. Men det står helt klart att den hela tiden var en underliggande fråga med enorm kraft. Valutgången innebär en uppgörelse med en månghundraårig förbrytelse i det amerikanska samhället.
Kanske kan ännu en manifestation ske i samband med Barack Obamas installationstal i januari 2009. Eller kanske inte.

Den största förändringen
I förra vb begärde jag en ny amerikansk politik på Afrikas Horn. Den begäran kan och bör senare utvecklas vidare. Kanske ökar möjligheterna till framgång om Hillary Clinton blir utrikesminister, som nu ryktas. Hon känner Isaias Afeworki i Eritrea och Meles Zenawi i Etiopien.
Men Barack Obama och den nya administrationen ställs inför en mängd andra och i den omedelbara framtiden mer pockande utmaningar.
Den första och största blir att leda USA in i en ny historisk epok där USA inte längre är den enda supermakten. George Bush drev supermaktsrollen till dess groteska kulmen. Resultatet visar övertydligt hur ihålig supermaktsillusionen var.
Hyllningarna till Obama från den övriga världens ledare visar att man inte längre vänder sig till USA som en supermakt utan som en jämlike. Det gäller EU, president Lula i Brasilien, president Medvedev i Ryssland. En jämlike och en förhandlingspart.

Den ekonomiska krisen
Den andra överväldigande frågan är naturligtvis USAs och världens ekonomiska kris. Den viktigaste uppgiften blir att skapa jobb. På kort sikt kan det bara ske genom omfattande statliga åtgärder. De bör inriktas på att förstärka och utveckla USAs nedslitna infrastruktur.
Unikt för USA bland de rika länderna är avsaknaden av ett sjukförsäkringssystem för hela folket. Mycket tyder på att Barack Obama kommer att inrikta sig mer på inrikes frågor än på utrikespolitiska. En sjukförsäkringsreform hör till de viktigaste
Intressant är att också Kina vänder sig inåt för att bygga upp en i stora delar an landet icke existerande infrastruktur. I omvärlden oroar sig många för detta. Sverige ser dock nya exportmöjligheter i det kinesiska infrastrukturprogrammet.
För USA kommer de med nödvändighet omfattande statliga åtgärderna att leda till fortsatta växande budgetunderskott. De blir svåra att genomdriva och svåra att finansiera. Men möjligheten till en new deal liknande president Roosevelts finns.

Miljön
I detta sammanhang kan vi också se USAs nästan ickeexisterande miljöpolitik. Barack Obama måste föra in USA i det globala miljösamarbetet och genomföra väldiga satsningar i själva USA. Inte minst handlar det om oljeberoendet.
Den oreglerade liberala exploateringen av alla tillgångar måste upphöra. Jared Diamonds Undergång, civilisationernas uppgång och fall visar med största tydlighet genom exemplet Montana den totala ödeläggelse av miljön som accelererar överallt på den nordamerikanska kontinenten.

Brotten mot mänskliga rättigheter
Barack Obama måste återupprätta de medborgerliga rättigheterna i USA. De har satts ur spel genom en mängd lagar som Patriot Act.
Han måste också se till att brotten mot de mänskliga rättigheterna upphör, framför allt därför att de utgör brott mot mänskligheten men också för att de är en tung belastning för USAs internationella anseende. De bidrar till att förråa hanteringen av konflikter i hela världen.
Detta illustrerades på ett skrämmande sätt i dokumentären ”CIAs smutsiga krig” i tv i söndags kväll. CIAs trafik mellan tortyrcentraler i länder som Libyen, Polen, Rumänien och Egypten avslöjades.
Denna gång stod Somalia i brännpunkten. Kvinnor och barn kidnappas, förses med huvor och handbojor och forslas mellan fängelser i Mogadishu, Nairobi och Addis Abeba. Många försvinner spårlöst.
Terrorns begränsningar som politiskt instrument framgår av utvecklingen i Somalia. De islamiska domstolarna håller på att befria hela landet. Människorna flyr till de befriade områdena som på det sättet vinner i styrka samtidigt som den etiopisk/amerikanska terrorn tömmer Mogadishu.



Irak, Afghanistan, Palestina-Israel
Utrikespolitiskt handlar Barack Obamas uppdrag förstås om tillbakadragandet av amerikanska trupper från Irak. Vidare är en ny Afghanistanpolitik med förhandlingslösningar i stället för militärt våld är nödvändig.
Afghanistans president Karzai krävde så sent som igår att få förhandla med talibanledaren Mulla Omar och hotade sina amerikanska chefer med att han i annat fall tänkte avgå. Till samma problemkluster hör utvecklingen i Pakistan.
Som Pierre Schori påpekar: Sverige bör inte fatta något som helst beslut om det fortsatta Afghanistan-engagemanget förrän USAs nya politiska linje fastlagts.
Omedelbart krävs också ett initiativ i konflikten Israel-Palestina. Där bör Barack Obama med sin delvis muslimska härstamning ha helt andra möjligheter till insikt än tidigare amerikanska presidenter. Vilka möjligheter han har att agera är en annan sak.

USAs politiska eliter
Barack Obama vann valet genom att samla stöd från grupper med oförenliga politiska intressen. Han måste omge sig med en elit av etablerade politiker och experter, av vilka många utgår från helt andra perspektiv än hans egna. Hans förmåga att leda och påverka kommer att ställas på hårda, kanske omöjliga prov.
Å andra sidan har den neoliberala, neokonservativa och neofundamentalistiska kristna elit som George Bush omgav sig med blivit så avslöjad att det är svårt att tro att den på något avgörande sätt kan påverka den fortsatta amerikanska politiken.
Det handlar om typer som vicepresident Cheney, Donald Rumford och ekonomen Wolfowitz . Allt jävulskap var inte Bushs fel. Just deras totala politiska och ekonomiska nederlag inger förhoppningar.
Kanske kommer Barack Obama inte att räcka till. I historiskt perspektiv kan hans främsta seger bli den som han redan har vunnit: att bli USAs förste svarte president.