1 – 0 till oppositionen i fullmäktigestriden om skolfinansieringen av Gunnar Stensson

–I alliansens skolpolitik får privata skolor större ekonomiskt stöd än kommunala.
–Hur då?
–Jo, dom får samma bidrag för att hålla öppet åtta timmar som kommunala för att göra det i tolv.
–Det menar du inte! Grundskolorna då?
–Konstigt nog får dom privata skolorna med utvalda elevgrupper (barn med funktionshinder avvisas ofta) lika mycket pengar som dom kommunala. Ändå är det dom kommunala skolorna som garanterar platser för alla barn och satsar resurser på att ge barn med funktionshinder anpassad undervisning.
–Så har vi det inte i Danmark. Där är bidragen till privatskolorna högst 75 procent av bidragen till dom offentliga. Dessutom är det i lag förbjudet att ta ut nån vinst ur skolorna.
–En sån lag skulle vi ha! Här i Lund gör dom privata skolbolagen miljonvinster på skattebetalarnas bekostnad och flyttar pengarna till andra kommuner eller delar ut dom till aktieägarna.

Alliansen utan alternativ
Om skolfinansieringen handlade den första stora debatten vid fullmäktigemötet den 27 november.
Det var lätt för oppositionen att påvisa orättvisan och slösaktigheten i alliansens skolpolitik, men de borgerliga politikerna struntade i sitt pinsamma debattnederlag (hur många lyssnar egentligen på fullmäktige?) och förlitade sig som vanligt på sin majoritet.
Till slut yrkade Anders Almgren (s) på återremiss för fortsatt utredning. Det är en laglig möjlighet som en stark minoritet har för att motverka majoritetsdiktatur. Samma regel tillämpades vid kampen om utbyggnadsplanen för bup-området i Sankt Lars.
Alla insåg att antalet oppositionsledamöter var tillräckligt stort för att Anders Almgrens yrkande skulle gå igenom. Paniken spred sig bland allianspolitikerna.
Så kom någon av dem på att majoriteten i alla fall kunde bestämma återremissens innehåll.
Då begärde Mats Olsson (v) ordet och hävdade att den minoritet som röstat fram återremissen också hade rätt att bestämma dess innehåll.
Fullmäktiges ordförande Annika Annerby Jansson (m) fastslog att det visserligen fanns texter där en sådan procedur föreslogs, men att den inte var beslutad i lag.
De borgerliga ledamöterna andades ut. Sedan gick det upp för dem att de inte visste vad de skulle ge återremissen för uppdrag. Ingen hade förutsett den vändning saken tagit.

Obstruktion
Ny panik. En folkpartist vars namn jag avstår från att nämna eftersom han är en hygglig prick föreslog att man skulle ge kommunen i uppdrag att utreda någon meningslöshet som förhållandet mellan radavstånd och läsbarhet som han krafsat ner på en papperslapp.
Ordföranden Annika Annerby Jansson blev bestört. ”Jag uppfattar ditt yrkande som ren obstruktion. Jag ber dig att dra tillbaka det”, sa hon. Så skedde också.
Konsekvensen blev att minoriteten fick bestämma återremissens innehåll eftersom inget annat yrkande fanns.
–Ni kan reservera er, det är det enda ni kan göra”, sa ordföranden.
Det var en oppositionsseger som underströk det slösaktiga och orättvisa i den borgerliga skolpolitiken. Frågan om bidragen till skolorna återkommer vid ett senare fullmäktigemöte. Då tvingas de borgerliga ledamöterna genomlida ännu en pinsam debatt om en skolfinansiering som behöver reformeras snarast.