2009-04-29

Klostergårdar i Lund om 40 år av Gunnar Stensson

Svar på Gunnar Sandins tre invändningar

Det blir ju så att vi talar om det existerande Klostergården, inte om utopier. Morgondagens Klostergårdar kommer att bygga på erfarenheter och på framtidsvisioner som handlar om miljö och kanske också stigande havsnivåer. De kommer därför att se helt annorlunda ut. Huskroppar som vilar på pelare, kanske. Monokulturöknarna får en sorts hus och åsarna en annan. Men redan det planerade hoppbackehuset representerar något nytt.
Till verkligheten. Gunnar Sandin hade tre kommentarer till artikeln om Översiktsplan 2010 i förra numret av vb.

1. Lokaliseringen
Klostergården borde ha placerats vid Malmövägen, Lunds gamla huvudled till Malmö. Nu ligger Klostergården trots allt ganska nära Malmövägen. Det är på den vi åker buss till Malmö och till Lund. Cyklar in till Lund gör vi förbi stadsparken och Klostergårdens idrottsplats. Mindre bilar där. Till väster cyklar vi genom viadukten.
Men sen har vi ju järnvägen också. Den ligger alldeles intill. Där är vi överens: ett fjärde spår. Hållplats. Hög tillgänglighet till Lund och Malmö.
En eventuell ny stadsdel inom 40 år i Rådmansvången har samma fördel av järnvägen.
Det är klart att Klostergården planerades för biltrafik. Det är i 60-talets historiska sammanhang stadsdelen byggdes. Tillgången på parkeringsplatser var mycket större än behovet. På flera av dem har det uppförts nya hus. Däremot är gatuplaneringens gåtor en källa till samförstånd för oss som tror oss begripa dem. Det har inte med bilar att göra

2. Service och utglesning
Som Gunnar påpekar var alla ungefär lika gamla och i samma livssituation när de flyttade in i den nya stadsdelen. 30-40åringar med barn. Efter cirka 10 år började utglesningen när de äldsta barnen flyttade hemifrån och föräldrarna stannade kvar. Liv och bus minskade hastigt. Medelålder, ålderdom och stillhet ökade. Banken, kiosken, polisen och frisören försvann. Nu har så lång tid gått att många av urinvånarna är döda eller på äldreboenden. Ofta har deras barn och barnbarn flyttat in.
Befolkningen är mer blandad. Och vi har förtätat. Det bor minst tusen fler i Klostergården nu än 1980. Och vi ser fram emot ytterligare tusen i glasmästarens planerade nya hus. Därmed stärks anknytningen till stadsparken och centrum. Servicen återvänder. 2011 får vi en ny Träffpunkt Klostergården som ger det lilla kyrktorget fyra kanter. Men när man bygger nytt är det naturligtvis viktigt att hålla reda på vad som händer när ett homogent bostadsområde åldras, vilket konstigt nog är en ganska snabb process.

3. Industrier och bostäder
Ja, Åkerlund och Rausing fixade utsläppen i samförstånd med befolkning och byalag. Industriområdet har ändrat karaktär. Där finns nu ett antal fristående mindre företag. Ganska få arbetar där, jämförelsevis. Ingen idé att dela flygblad vid fabriksgrindarna. Annat är det med Tetra-Laval på andra sidan Malmövägen. Där strömmar verkligen arbetarna och tjänstemännen förbi i hundratal morgnar och eftermiddagar. Där har jag stått några gånger på Göte Bergströms tid. De är lika många nu som då. Och jag planerar inte att få bort den Tetra-Laval. Tanken på Rådmansvången som en ny stadsdel håller jag däremot fast vid.
Dessutom måste jag tillstå att jag har planer på ett bygga ett nytt Klostergården på Tetra-Lavals golfbana bakom företaget. Det skulle också vara en central placering för en fem tusen boende till. Den nya avfarten från motorvägen gör läget mer centralt än tidigare. Och de kan ströva längs Höje å ut mot Knäred.

Inga kommentarer: