Grr. Jag måste få erkänna att jag blev glad åt den senaste politiska transfern. Jag tänker förstås på Stellan Bojeruds övergång från M till SD. Jag stötte första gången på honom nån gång på 1970-talet när han var redaktör för Svenska Järnvägsklubbens tidning Tåg – klubbens ordförande den gången var förresten Urban Thiel, som av Bratt & Guillou avslöjade som en av de högsta cheferna i IB. Senare förmedlade Bojerud en fin artikel till årsboken Spår som jag är med och redigerar. Nu säger han att han ska hjälpa till att utveckla Sverigedemokraternas försvarspolitik och det stämmer nog, men han kommer säkert att lägga sej i tågpolitiken också, och det blir en viktig förstärkning till Mp och V och alla andra som till exempel vill bygga höghastighetsbanor. Bojerud och tågmästare Ohly är förstås politiska fiender men privat borde de kunna föra avspända samtal om ERTMS och andra tågangelägenheter i tiden.
Lucifer: Glad är nog inte rätt ord. Tankfull kanske. Jag tillhör dem som länge har uppskattat Bojerud, framför allt som militärhistoriker med såvitt jag minns starka bidrag till historien om Krimkrigets avläggare i Östersjön på 1850-talet och en utmärkt beskrivning av Norgefälttåget 1940. Senast läste jag hans nya bok som handlade om Enbomsaffären, den skandalösa rättegången på 50-talet där kalla krigare på DN hetsade mot kommunister och spionåklagaren Ryhninger fick ett stort antal människor dömda på grundval av Enboms fantasier. Jag uppfattar Bojerud som en egensinnig, självständig och hederlig person. Men nu har hans politiska omdöme sviktat.
G: Visst, det är inte felfritt. Han har till exempel talat väl om förre försvarsministern Mikael Odenberg, som mest bör bli hågkommen för att han ville få riksdagen att betala hans vidlyftiga taxiresor mellan Helgeandsholmen och bostaden på Östermalm, som ofta tog vägen om nån av de bätre krogarna. Det var åtskilliga såna resor att döma av Odenbergs ansiktskulör – det har faktiskt blivit bättre för oss i den stora allmänheten att hålla koll på våra förtroendevalda sen teve och dagstidningar började köra med färg. Hans efterträdare Sten Tolgfors talar visserligen samma fula dialekt som Jan Björklund, men han och Anders Borg har i alla fall lyckats få hejd på en del av militärens miljardrullning. Jag har förstått av diverse Luciferkrönikor att du inte är helt tillfreds med den svenska försvarspolitiken, men här blev det i alla fall lite av ett trendbrott. Internt i Moderaterna måste det ha varit mer omvälvande än omfamnandet av arbetsrätten.
L: De senste 20 årens försvarspolitik är en skandal utan like. Efter murens fall fortsatte man att pumpa ut pengar till försvarsmakten på ett sätt som ingen annan europeisk stat gjorde. Samtidigt skar man ner på det faktiska försvaret som en gång kunde mobilisera 600 000 man. En betydande del av pengarna har gått åt till att spränga bergrum och befästningar och elda upp uniformer och utrustning. Det är klart, en del såldes väl utomlands till lycka för en del krigsprofitörer och annat gick till balterna i en utsträckning som jag inte tror blivit helt klarlagd. Framför allt har man ägnat sig åt en grotesk kapitalförstöring. Det svenska försvarets huvuduppgift är att verka internationellt har det förklarats. För ett halvår sen beslöt man ställa upp ett dussin stridsvagnar i ett garage på Gotland, varvid försvarsministern tog till brösttoner och börja prata om Georgien.
Att lyssna på Tolgfors är inte till att stå ut med, men det beror mindre på dialekten än på hans insmickrande argumentation och totala falskhet. Hade vi haft försvarspolitiker värda sina arvoden i de andra partierna skulle de ha vägrat att sitta i samma rum. Alltså, jag menar inte att kriget står för dörren och den här hetsen mot Ryssland efter Georgien är sanslös. Men Sverige bör inte vara ett militärt vakuum och vi bör tänka på oss själva. Det hedrar Bojerud att han inte tycker att Sverige skulle vara med och föra USA:s krig i Afghanistan. Sverige bör ta till vara sina egna intressen, det gör ingen annan. Pinsamt att det ska behövas avhopp till Sverigedemokraterna för att det ska sägas.
G. Uttrycket ”militärt vakuum” har använts lite för ofta i historien för att jag ska känna mej bekväm med det. Allvarligt talat är jag orolig för den legitimering av SD som Bojeruds anslutning innebär, fast du och jag har redan tidigare varnat mot förenklade demoniseringar av det partiet. Vi får vänja oss vid att bemöta dem på en rad olika sakområden.
L: Precis, men det sker ju inte nu. De avfärdas ju bara som rasister. De är ett parti som pekar på komplexa problem till vilka de erbjuder enkelspåriga reaktionära lösningar. Och vad gäller Bojeruds avhopp så ska det förvisso bli intressant att se hur moderaterna kommer att reagera.
PS. När detta skrivs når oss nyheten att arméns fältbageri från T4 ska läggas ner, det sista av tidigare 40. Alla vi som har smakat deras nybakta wienerbröd, t.ex. vid någon av försvarsmanifestationerna i Lundgård, kan inte se det annat än som en tragisk förlust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar