Viktigt råd till politiker i valtider av Lucifer

Årets kommunalpolitiska höjdpunkt inträffar samtidigt med detta VB-nummers utgivning, dvs under budgetdebatten torsdag-fredag. Jag hann med själva upptakten, den allmänpolitiska debatt där partiföreträdarna paraderar. Så här kommer en snabbrecension.

Kommunalråden tar till orda
Den borgerliga alliansens ledare, Mats Helmfrid (m) inledde, med ett kåserande och ofokuserat anförande där han nästan höll på att gå bort sig i betraktelser över det soliga vädret och lundabornas nöjda sinnen. Det var dessvärre det sämsta i raden och det är tråkigt därför att Lund hade förtjänat en bättre företrädare under de här åren. Han hade inte så mycket att säga om det egna budgetförslaget utan kritiserade mest de röd-gröna för att de talade illa om utvecklingen i Lund. Om det är så dåligt, hur kommer det sig då att så många vill flytta hit, frågade han. Tove Klette (fp) hade samma argumentation mot de röd-gröna men gick mera in på politiska sakfrågor, vilket aldrig är fel. Huvudtalare för de röd-gröna var Anders Almgren(s) som i ett sakligt och välstrukturerat anförande gick igenom det röd-gröna budgetförslaget. Hade det varit hälften så långt hade det varit dagens bästa.

Retorikens mästare
Men bäst var nu Mats Olsson(v), faktiskt i viss konkurrens med Lars Bergwall (c).Den senare höll sig till de områden han behärskar – främst de östra kommundelarna – och talade för centerns mer restriktiva linje vad gäller tillväxt och bostadsbyggande. När Bergwall kan avhålla sig från att tala om de farliga kommunisterna är han värd att lyssna till. Vad gäller Mats Olsson så vinner han på sin skickliga dramaturgi, utomordentliga ordval och förmåga att ta tillvara uppkommande debattsituationer. Nu inledde han med att förklara att han hade en viktig dementi att komma med. Den gällde påståendet att någon i den röd-gröna gruppen uttalat sig förklenande om kvalitén i Lunds skolor. Lunds skolor är utmärkta, sa Mats, det är riktningen vi talar om, de minskande resurserna och den sjunkande lärartätheten och detta är ovedersägliga fakta. Jag stannade inte för att lyssna mer, men det är svårt att tänka sig att Mats Helmfrid eller Tove Klette skulle kunna återkomma i ärendet efter det.

Ännu en seger för plastindustrin och sportlobbyn
I förra veckans kolumn uttryckte jag farhågor för att Vänsterpartiet i Lund skulle ge efter för idrottslobbyns krav på konstgräs på fotbollsplanerna. Dessvärre besannades farhågorna: i det gemensamma röd-gröna budgetförslget strös det ut konstgräsplaner för miljontals kronor över hela kommunen. (”en systematisk utbyggnad”, Anders Almgren(s) ) Mitt och andras motstånd handlar naturligtvis inte om att vi inte skulle gilla fotboll.: Det är klart vi ska ha fotbollsplaner, t.ex. också på Gunnesbo där det länge har lovats en ny och bättre plan. Men konstgräs är en dyr modesak fotbollen klarar sig utan. Man hade möjligen kunnat hoppas på att Miljöpartiet satte sig emot denna orgie i plast, men nej. När fotbollsklubbarna pekar på något och det är val på gång så vågar man inte säga nej. Jag tror och hoppas på att det mer restriktiva borgerliga budgetförslaget segrar på denna punkt.

Listiga knep
Det är inte lätt att vara politiker. T.ex. tycks frågan om var man bor vara svår att besvara liksom frågan om var man borde bo. Dock tydligen inte för Martin Klette som i Sydsvenskan frankt förklarar att han är jurist och därför vet bäst. Det känns ju betryggande. En gissning kan vara att han kan finna för gott att träda tillbaka som folkpartikandidat till Lunds kommunfullmäktige inom en inte alltför avlägsen framtid.
Därutöver gäller det för politiker att uppträda på rätt sätt, t.ex. gentemot media. Därför finns det särskilda medieträningskurser för politiker där man får lära sig grunderna. Eftersom läsekretsen här i huvudsak består av politiker. låt vara på sin höjd suppleanter i någon sällan sammanträdande nämnd, Men det är ju val snart och jag vill gärna dela med mig med vad jag har uppfattat som det viktigaste medietipset. Alltså:
När en journalist ringer, så finns det bara en sak att göra: säg att du inte kan ta samtalet just nu. Det är avgörande att skaffa tid för att kunna hantera frågan på rätt sätt. Det är klart, man får försöka snappa upp vad ärendet gäller, men det centrala är att så snabbt som möjligt säga:
– Du, tyvärr, jag sitter lite illa till just nu (alternativt: står i duschen, är på väg till London, sitter i sammanträde med partistyrelsen etc). Men återkom senare/i morgon/ nästa vecka /när jag är tillbaka efter semestern.
Ja, det är respiten som ska göra jobbet, du ska hinna tänka ut ett lämpligt svar. Men om det inte skulle lyckas och du blir tvungen att göra en s.k. pudel så finns det bara en sak att säga: – Ja, vi håller redan på att se över våra rutiner. Trevlig sommar!