Pessimisten av Sven-Hugo Mattsson

Den senaste Sifomätningen var nog den sista spiken i den kista som innehåller mina döda förhoppningar om en ny regering. Denna, sittande, förfärliga regering som dragit isär samhället. Löntagare mot pensionärer, löntagare mot sjuka och arbetslösa. Alla som redan innan låg har fått det sämre. De som lever singel med barn har fått det sämre. Vi har den tredje borgerliga regeringsperioden, av tre möjliga, som uppvisar högre arbetslöshet än när de tog över.
En annan orsak till min pessimism är det låga förtroendet för Mona Sahlin och Lars Ohly. Det vore överraskande om Mona Sahlin, med det låga förtroendet hon har, blir statsminister.

Ekonomin
Finanserna är i god ordning, till skillnad från tidigare borgerliga regeringar. Räntan är låg, många tycker nog att det är Anders Borg förtjänst att det nu finns ett utrymme för reformer. Ekonomin växer kraftigt, det är inget jag imponeras av, men det ger poäng i valet. Har ni förresten märkt att arbetslösheten nästan inte alls sjunker trots en tillväxt vi sällan sett tidigare. Ändå finns en air av att det blå gänget är bra på jobbpolitik, fan tro´t. som redan doktor Relling sa.
En ytterligare orsak till pessimism är att vi har en allt större och allt rikare medelklass. Det finns helt enkelt inte någon arbetarklass eller arbetarrörelse, utom PRO, att luta sig mot. Löntagarna, de flesta medelklass, har fått haft goda löneökningar och fått stora skattesänkningar. Dessa utgör en god majoritet av de röstberättigade. Pensionärerna har visserligen fått en särskild och relativt högre skatt, men de flesta pensionärer verkar ändå rösta blått.
Å andra sidan saknar de rödgröna en hel del skarpa frågor. Inget löfte om lägre arbetstid, inget löfte om att stänga atomkraftverk trots elöverskott, inget löfte till garantipensionärer om att höja deras pensioner. Inget löfte om att ökad jämställdhet genom att utöka pappamånaderna i föräldraförsäkringen. Så vitt jag ser finns inget löfte som minskar skillnaden mellan könen.

Självmål
Lägg till självmålet med att Lars Ohly ses som kommunist. När Maud Olofsson säger att hon inte sätter sig i en regering med en kommunist tar hon poäng. Taktsikt är det helt rätt och det vore tjänstefel att inte påpeka att Lars Ohly betonade att han är kommunist vid sitt tillträde. Lägg till att andra ledande Vänsterpartister kallar sig kommunister.
Så får vi återigen den trista, men helt riktiga debatt, som ständigt följde C-H Hermansson och Lars Werner på grund av deras resor till diktaturerna i öst.

Ljus i tunneln
Finns det då inget ljus i tunneln? Jodå, hela bollen är rund så allt kan hända. En chans är väl att Kristdemokraterna och/eller Centern inte klarar fyraprocentspärren. Nu är det inte säkert att ens det räcker. Men en rödgrön vinst samtidigt som KD åker ur vore manna.
I Lund har vi Carolina Nordbeck, FP, som gett girigheten ett ansikte. Jag hoppas verkligen att det får politiska konsekvenser. Heja Sydsvenskan!
Nä, nu skall jag ut och dela ut valfoldrar, på Vildanden bland annat. Tog ni den? Sen blir det valboden och så appellmöte på lördag. Ge järnet är min uppmaning till er med hjärtat till vänster. Fast inte kan jag säga att adrenalinet pumpar.