"Arena-pusslet snart färdiglagt”.
Söndagspromenad 31/10 klockan 14.
Samling utanför kyrkan i Klostergården.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2010-10-28
Verklighetens terrorist
Säpo varnade för terroristdåd härom veckan. Vi trodde att det som vanligt handlade om att trakassera någon somalier som försökte skicka pengar till sin familj. Men den här gången var det på riktigt! Nu finns det en verklig terrorist i Malmö, en högerterrorist! Vi får se om Säpo kan göra något nyttigt den här gången.
Att erkänna svarslöshet av Gr
Sydsvenskans Kenneth Hermele nämnde i sitt referat fem av de sex deltagarna i den ”Vad är det för fel på vänstern?”-debatt som efterArbetet och ABF Malmö ordnade i måndags. Av generationssolidaritet börjar jag med den sjätte.
– Tänk om det är så att den rödgröna vänstern inte har svar på de stora politiska frågorna, sa Örjan Nyström, och att det var därför som den förlorade valet. Ta outsiderproblemet på arbetsmarknaden: går det verkligen att lösa genom socialförsäkringssystemet? Sannolikt inte, eftersom den bottnar i arbetslivets strukturförändringar. Då måste vi skaffa oss ny djup kunskap om samhället, och ett sätt kan vara att återupprätta den sociala ingenjörskonsten och sträva efter att nå den högsta intellektuella nivån. Ta exempel av 1930-talets bostadssociala utredning eller av Rehn & Meidner som for runt och föreläste i tio år.
– Slutresultatet av det blev löntagarfonderna, kontrade Dewrit Mavi. Somliga inom vänstern blev saliga och på den avgörande LO-kongressen stämde man upp Internationalen. Men det var förmodligen löntagarfonderna och Pomperipossadebatten om skatterna som var vändpunkten ooch början på den utveckling som nu har lett till fram till Reinfeldt. Det är nog inte längre möjligt att vinna val på skattehöjningar eller kollektiv kapitalbildning.
– Men just kollektiv kapitalbildning är oundgänglig om vi ska kunna göra de investeringar som behövs för att klara klimatkrisen, inskärpte Andreas Malm. Som även lyfte fram ett annat av sina stora teman, den islamofobi som hotar Europa och Sverige. (Den betonades även av Mavi, som sa att den inte får reduceras till en fråga om social utjämning och rättvisa utan att den har en egen kraft.) I övrigt framstod Malm som panelens vänsterist när han hyllade de pågående gatuaktionerna i Frankrike och kritiserade den byråkratiserade svenska fackföreningsrörelsen som sades ha matat arbetarklassen med lugnande medel.
Nyström och Aron Etzler invände att de svenska arbetarna har andra traditioner än de latinska, och att de senare inte alltid är så framgångsrika även om det kan vara häftigt att demonstrera tillsammans med en halv miljon andra. Etzler underströk att vänsterpartierna backar över hela kontinenten oavsett om de försöker gå åt vänster eller höger (med Norge som möjligt undantag), men varnade liksom Klas Gustafsson för det senare och höll med Malm om att det måste finnas ett underförstått hot i botten för att klasskompromisser ska fungera.
Behöver vänstern vinna val? Debattörerna gav motsatta svar. Ja, sa Etzler, som också menade att de rödgröna hade talat för lite om arbetslösheten. Nej, inte om vi eftersträvar full sysselsättning till varje pris, protesterade Nina Björk. Vi måste vinna på att tala om de reella behov som behöver fyllas, annars kan det vara. Och om de gränser som naturen sätter.
Därmed hade hon och Malm direkt eller indirekt nämnt klimatet och naturen, och debattledaren ville ha en diskussion om begreppet grönt folkhem. Vilket Malm förklarade som mossigt, ekosocialism ska det vara. Etzler tog klimathotet på mycket stort allvar och pekade på Kuba som blivit ett ekologiskt föregångsland genom den påtvungna resursbristen efter Sovjets fall. Men kan vi vinna de svenska arbetarna genom att lyfta fram Kuba som exempel? Etzler tvivlade.
Ja, vi måste koppla klimatet till andra frågor, menade Malm. Bilarbetarna kan göra solpaneler i stället. Han tycktes liksom en gång Göran Persson mena att den gröna samhällsomvandlingen kan skapa full sysselsättning.
Om Erik Kågström varit i publiken hade han nog invänt mot detta och hävdat att det kaos som produktionskrisen för olja och andra nyckelvaror skapar omöjliggör en ordnad omläggning av samhället i grön och harmonisk riktning. Men i stället undrade publikröster varför vänstern hade talat så lite om feminism i valrörelsen. Var det av rädsla för att stärka FI? Hur som helst borde andra ha tagit upp Schymans idé om en löneutjämningsform, tyckte Örjan Nyström. Och citerade Marx Kapitalet del 3 som den gamle r-are han var.
– Tänk om det är så att den rödgröna vänstern inte har svar på de stora politiska frågorna, sa Örjan Nyström, och att det var därför som den förlorade valet. Ta outsiderproblemet på arbetsmarknaden: går det verkligen att lösa genom socialförsäkringssystemet? Sannolikt inte, eftersom den bottnar i arbetslivets strukturförändringar. Då måste vi skaffa oss ny djup kunskap om samhället, och ett sätt kan vara att återupprätta den sociala ingenjörskonsten och sträva efter att nå den högsta intellektuella nivån. Ta exempel av 1930-talets bostadssociala utredning eller av Rehn & Meidner som for runt och föreläste i tio år.
– Slutresultatet av det blev löntagarfonderna, kontrade Dewrit Mavi. Somliga inom vänstern blev saliga och på den avgörande LO-kongressen stämde man upp Internationalen. Men det var förmodligen löntagarfonderna och Pomperipossadebatten om skatterna som var vändpunkten ooch början på den utveckling som nu har lett till fram till Reinfeldt. Det är nog inte längre möjligt att vinna val på skattehöjningar eller kollektiv kapitalbildning.
– Men just kollektiv kapitalbildning är oundgänglig om vi ska kunna göra de investeringar som behövs för att klara klimatkrisen, inskärpte Andreas Malm. Som även lyfte fram ett annat av sina stora teman, den islamofobi som hotar Europa och Sverige. (Den betonades även av Mavi, som sa att den inte får reduceras till en fråga om social utjämning och rättvisa utan att den har en egen kraft.) I övrigt framstod Malm som panelens vänsterist när han hyllade de pågående gatuaktionerna i Frankrike och kritiserade den byråkratiserade svenska fackföreningsrörelsen som sades ha matat arbetarklassen med lugnande medel.
Nyström och Aron Etzler invände att de svenska arbetarna har andra traditioner än de latinska, och att de senare inte alltid är så framgångsrika även om det kan vara häftigt att demonstrera tillsammans med en halv miljon andra. Etzler underströk att vänsterpartierna backar över hela kontinenten oavsett om de försöker gå åt vänster eller höger (med Norge som möjligt undantag), men varnade liksom Klas Gustafsson för det senare och höll med Malm om att det måste finnas ett underförstått hot i botten för att klasskompromisser ska fungera.
Behöver vänstern vinna val? Debattörerna gav motsatta svar. Ja, sa Etzler, som också menade att de rödgröna hade talat för lite om arbetslösheten. Nej, inte om vi eftersträvar full sysselsättning till varje pris, protesterade Nina Björk. Vi måste vinna på att tala om de reella behov som behöver fyllas, annars kan det vara. Och om de gränser som naturen sätter.
Därmed hade hon och Malm direkt eller indirekt nämnt klimatet och naturen, och debattledaren ville ha en diskussion om begreppet grönt folkhem. Vilket Malm förklarade som mossigt, ekosocialism ska det vara. Etzler tog klimathotet på mycket stort allvar och pekade på Kuba som blivit ett ekologiskt föregångsland genom den påtvungna resursbristen efter Sovjets fall. Men kan vi vinna de svenska arbetarna genom att lyfta fram Kuba som exempel? Etzler tvivlade.
Ja, vi måste koppla klimatet till andra frågor, menade Malm. Bilarbetarna kan göra solpaneler i stället. Han tycktes liksom en gång Göran Persson mena att den gröna samhällsomvandlingen kan skapa full sysselsättning.
Om Erik Kågström varit i publiken hade han nog invänt mot detta och hävdat att det kaos som produktionskrisen för olja och andra nyckelvaror skapar omöjliggör en ordnad omläggning av samhället i grön och harmonisk riktning. Men i stället undrade publikröster varför vänstern hade talat så lite om feminism i valrörelsen. Var det av rädsla för att stärka FI? Hur som helst borde andra ha tagit upp Schymans idé om en löneutjämningsform, tyckte Örjan Nyström. Och citerade Marx Kapitalet del 3 som den gamle r-are han var.
Personfrågor av Lucifer
En eller flera galningar går omkring och skjuter på folk i Malmö. 
Det handlar om brott, kriminalitet, ett ärende för polisen. Men fram träder förstås sådana som brukar rymmas under beteckningen ”alla goda krafter”, t.ex. Sydsvenskans marknadsavdelning. En kampanj har startats under rubriken ”Vi älskar Malmö”, med ett rött hjärta. Man väntar nu bara på återlanseringen av den förra succén, ”Har du sett Malmö, har du sett världen.”
En missförstådd och ringaktad stad
Som lundabo är det inte lätt att yttra sig om Malmö utan att bli beskylld för klichébetonat förakt för syskonstaden. Jag tror mig inte känna något sådant – mitt största problem med Malmö är att jag har lite svårt att känna in väderstrecken där och därmed inte alltid hittar så bra. Men talespersonerna för Malmö – lokalpatrioterna, insändarskribenterna, journalisterna – verkar ha allvarligare problem. De tycks vackla mellan hybris, där staden prisas för sin skönhet, sina byggnader, sin kulturmiljö etc, och djup olycka, där stan intar en offerroll, ständigt föraktad och nedvärderad av kultureliten.
I spelet här ingår förstås också MFF, på hybrissidan. Men i svåra situationer får Malmö vägledning av högre krafter, Ödet, eller vad man vill kalla det. I torsdagens Sydsvenska skriver sportchefen: ”MFF hade ett val inför matchen mot Häcken. Det fanns två alternativ och MFF valde det enda de egentligen kunde. MFF valde att inte lämna över guldet till HIF.” Ett så klokt val skulle man vilja utbrista, Annars skulle ju guldmedaljerna hamna i Helsingborg och det skulle ju inte vara att stå ut med.
Efterträdaren till vår nye tyske propagandaminister ifrågasatt
Ytterligare en person utvald av Reinfeldt visar sig nu vara omöjlig i offentligheten utanför moderaterna. Moderaternas tidigare partisekreterare, vår nye tyska propagandaminister, Schlingmann, är statsekreterare och chef för Reinfeldts regeringskansli, ungfär som Haldeman var för Nixon. Tysk? Nja, han blev nyss svensk medborgare. Men visst är det egendomligt att det under alla dessa år då han tjänat Reinfeldt inte sagts ett ord om hans medborgarskap. Lite nyhetsvärde hade det väl haft ändå?
Många vill säkert hävda att det är en ren tillfällighet att ett halvt dussin personer, alla moderater utsedda till höga poster av Reinfeldt, har tvingats hoppa av därför att deras omdöme inte har levt upp till de blygsamma krav allmänheten ställer på politiska företrädare. Sådana ska betala skatter som vi andra, de ska inte fixa sig ekonomiska förmåner på gränsen till det olagliga, de ska visa någon grad av politiskt omdöme. Personernas uppträdande har varit väl känt inom Moderaterna, men har där inte väckt något uppseende. Smita från TV-licensen, ha svarta barnflickor, åka på bjudresor, ja det är väl inget? Det tyder väl bara på lite smartness och anpassning till världen. Skulle det vara något problem att partiets ansvarige i miljöfrågor åker på bjudresa med Shell? Nej, tycker inte Reinfeldt och de flesta andra moderater, tror jag. Det är vi andra som reagerar. När Reinfedt fås att inse det om ett tag är det nog kört för partisekreteraren.
En lösning för Shell hade annars varit att ge pengar för flygbiljett, uppehälle mm till Moderata Samlingspartiet. Det hade varit anonymt, pengarna kunde sedan gå till Sofia Arkelsten och då hade hon ju inte behövt skylta med anknytningen till Shell.
Fallet Ebbesson
Mycket personfrågor i dag, men det är svårt att inte ta upp fallet med Anders Ebbeson. Som meddelats i torsdagens tidningar får han inte sin eftertraktade kommunalrådsplats trots att de borgerliga ville bjuda honom på det. Han lämnar i protest sina uppdrag för Miljöpartiet, utom själva platsen i Lunds kommunfullmäktige.
Jag kan inte bli särskilt upprörd över detta och vet inget om hans särskilda bevekelsegrunder. Kanske tycker han det är jobbigt att pendla till ett jobb fem mil bort och hellre skulle vilja sitta vid ett skrivbord i Lund, kanske är det det ganska rejäla lönelyftet som lockade.
Däremot är det svårt att tro att det handlar om politik, det verkar ju inte vara något som bekymrar Ebbesson. För mig är det en påminnelse om att pengar och poster faktiskt kan betyda en hel del i förment politiska avgöranden. Det borde inte vara så och därför är det så viktigt att hålla ner löner och ersättningar inom politiken. Riksdagsmän tjänar redan alldeles för mycket och de kommunalrådslöner som på torsdagskvällen bestäms av borgarna i Lund är på tok för höga. Borgarna vill höja därför att de annars anser sig få ett B-lag som sina representanter och det är kanske sant. Men för vänsterpartierna som inte behöver tävla mot näringslivets löner får vi fel representanter om lönerna sätts för högt.
Det handlar om brott, kriminalitet, ett ärende för polisen. Men fram träder förstås sådana som brukar rymmas under beteckningen ”alla goda krafter”, t.ex. Sydsvenskans marknadsavdelning. En kampanj har startats under rubriken ”Vi älskar Malmö”, med ett rött hjärta. Man väntar nu bara på återlanseringen av den förra succén, ”Har du sett Malmö, har du sett världen.”En missförstådd och ringaktad stad
Som lundabo är det inte lätt att yttra sig om Malmö utan att bli beskylld för klichébetonat förakt för syskonstaden. Jag tror mig inte känna något sådant – mitt största problem med Malmö är att jag har lite svårt att känna in väderstrecken där och därmed inte alltid hittar så bra. Men talespersonerna för Malmö – lokalpatrioterna, insändarskribenterna, journalisterna – verkar ha allvarligare problem. De tycks vackla mellan hybris, där staden prisas för sin skönhet, sina byggnader, sin kulturmiljö etc, och djup olycka, där stan intar en offerroll, ständigt föraktad och nedvärderad av kultureliten.
I spelet här ingår förstås också MFF, på hybrissidan. Men i svåra situationer får Malmö vägledning av högre krafter, Ödet, eller vad man vill kalla det. I torsdagens Sydsvenska skriver sportchefen: ”MFF hade ett val inför matchen mot Häcken. Det fanns två alternativ och MFF valde det enda de egentligen kunde. MFF valde att inte lämna över guldet till HIF.” Ett så klokt val skulle man vilja utbrista, Annars skulle ju guldmedaljerna hamna i Helsingborg och det skulle ju inte vara att stå ut med.
Efterträdaren till vår nye tyske propagandaminister ifrågasatt
Ytterligare en person utvald av Reinfeldt visar sig nu vara omöjlig i offentligheten utanför moderaterna. Moderaternas tidigare partisekreterare, vår nye tyska propagandaminister, Schlingmann, är statsekreterare och chef för Reinfeldts regeringskansli, ungfär som Haldeman var för Nixon. Tysk? Nja, han blev nyss svensk medborgare. Men visst är det egendomligt att det under alla dessa år då han tjänat Reinfeldt inte sagts ett ord om hans medborgarskap. Lite nyhetsvärde hade det väl haft ändå?
Många vill säkert hävda att det är en ren tillfällighet att ett halvt dussin personer, alla moderater utsedda till höga poster av Reinfeldt, har tvingats hoppa av därför att deras omdöme inte har levt upp till de blygsamma krav allmänheten ställer på politiska företrädare. Sådana ska betala skatter som vi andra, de ska inte fixa sig ekonomiska förmåner på gränsen till det olagliga, de ska visa någon grad av politiskt omdöme. Personernas uppträdande har varit väl känt inom Moderaterna, men har där inte väckt något uppseende. Smita från TV-licensen, ha svarta barnflickor, åka på bjudresor, ja det är väl inget? Det tyder väl bara på lite smartness och anpassning till världen. Skulle det vara något problem att partiets ansvarige i miljöfrågor åker på bjudresa med Shell? Nej, tycker inte Reinfeldt och de flesta andra moderater, tror jag. Det är vi andra som reagerar. När Reinfedt fås att inse det om ett tag är det nog kört för partisekreteraren.
En lösning för Shell hade annars varit att ge pengar för flygbiljett, uppehälle mm till Moderata Samlingspartiet. Det hade varit anonymt, pengarna kunde sedan gå till Sofia Arkelsten och då hade hon ju inte behövt skylta med anknytningen till Shell.
Fallet Ebbesson
Mycket personfrågor i dag, men det är svårt att inte ta upp fallet med Anders Ebbeson. Som meddelats i torsdagens tidningar får han inte sin eftertraktade kommunalrådsplats trots att de borgerliga ville bjuda honom på det. Han lämnar i protest sina uppdrag för Miljöpartiet, utom själva platsen i Lunds kommunfullmäktige.
Jag kan inte bli särskilt upprörd över detta och vet inget om hans särskilda bevekelsegrunder. Kanske tycker han det är jobbigt att pendla till ett jobb fem mil bort och hellre skulle vilja sitta vid ett skrivbord i Lund, kanske är det det ganska rejäla lönelyftet som lockade.
Däremot är det svårt att tro att det handlar om politik, det verkar ju inte vara något som bekymrar Ebbesson. För mig är det en påminnelse om att pengar och poster faktiskt kan betyda en hel del i förment politiska avgöranden. Det borde inte vara så och därför är det så viktigt att hålla ner löner och ersättningar inom politiken. Riksdagsmän tjänar redan alldeles för mycket och de kommunalrådslöner som på torsdagskvällen bestäms av borgarna i Lund är på tok för höga. Borgarna vill höja därför att de annars anser sig få ett B-lag som sina representanter och det är kanske sant. Men för vänsterpartierna som inte behöver tävla mot näringslivets löner får vi fel representanter om lönerna sätts för högt.
Den galna bloggvärlden av Göran Persson
Satt och sökte lite planlöst på nätet för att se vad man skriver om Sofia Arkelsten och hennes res- och bilvanor. Efter att tittat lite på de stora kanonernas sidor, sk gammelmedia, och deras ännu lite inlindade krav på omedelbar avgång så leddes jag av kommentarsfälten vidare ut i bloggosfären.
Där skräder man som vanligt inte orden, den som gitter kan läsa själv.
Tänkte avsluta det hela med att kolla hos moderaterna själv vad som sades där. Hemsidan lider nog av lite ”dagen efter valet syndrom” fortfarande för den var inte så jätteaktuell. Första artikeln var en rekryteringsannons: ”Vill du jobba hos oss? Vi erbjuder spännande och dynamiska arbetsplatser över hela Sverige, där du får möjlighet att vara med och påverka hur Moderaterna och Sverige utvecklas lokalt, regionalt eller nationellt.” Det blev nästan lite kul efter alla avgångskraven jag läst tidigare. Men så klickade jag på fliken Bloggar på deras hemsida och där får man ett antal tips på läsvärda blogginlägg. Än en gång vill jag understryka att det är Nya Moderaternas egen hemsida som ger läsförslaget som jag citerar nedan.
"HYCKLERIETS HÖGSTA HÖNA HÖJER RÖSTENDär skräder man som vanligt inte orden, den som gitter kan läsa själv.
Tänkte avsluta det hela med att kolla hos moderaterna själv vad som sades där. Hemsidan lider nog av lite ”dagen efter valet syndrom” fortfarande för den var inte så jätteaktuell. Första artikeln var en rekryteringsannons: ”Vill du jobba hos oss? Vi erbjuder spännande och dynamiska arbetsplatser över hela Sverige, där du får möjlighet att vara med och påverka hur Moderaterna och Sverige utvecklas lokalt, regionalt eller nationellt.” Det blev nästan lite kul efter alla avgångskraven jag läst tidigare. Men så klickade jag på fliken Bloggar på deras hemsida och där får man ett antal tips på läsvärda blogginlägg. Än en gång vill jag understryka att det är Nya Moderaternas egen hemsida som ger läsförslaget som jag citerar nedan.
skrivet av Fredrik Antonsson - Tokmoderaten
Jag vet inte om man skall skratta eller gråta när socialdemokraternas infamösa partiordförande Mona Sahlin tar till ton i den så kallade Arkelsten-affären. För oss som kan vår politiska historia så känns det ju som om Mona Sahlin är en av de människorna i politikerskrået som borde knipa igen och hålla sig ifrån att sätta epitetet omdömeslösa...
Det är hyckleriets högsta höna som höjer rösten när hon får chansen att kackla med tupparna som driver drevet. Mona Sahlin - denna kvinna som alltid har haft ett sjusärdeles gott omdöme - säger att Sofia Arkelsten "visar ett fruktansvärt dåligt omdöme" som sedan varvas med "hon visade prov på otroligt dåligt omdöme".
Mona spelar naturligtvis sin roll i politikens fars, till synes sjukligt minnessvag över vad hon själv bär med sig i sin ryggsäck. Mona pratar om andra som har ett fruktansvärt dåligt eller ett otroligt dåligt omdöme när hon själv är ohotad svensk mästarinna i just den grenen. Eller vad säger man om en statsministerkandidat som hade fruktansvärt svårt att skilja på sin egen ekonomi och skattebetalarnas dito?
Fia Arklesten må ha varit naiv som inte såg att hennes resor, som betalades av företag och inte av skattebetalarna, skulle ifrågasättas av medias likhundar och en opposition som gärna flyttar fokus från en förnyelseprocess som är lika död som Hjalmar Branting. Men nu är det som det är, Fia föses fram av ett drev som utvecklat sig till en lavin, och det verkar svårt att få stopp på skiten. För att förlänga plågan så öppnar så Mona Sahlin munnen och börjar svammla om omdöme..."
För några veckor sen uppmärksammade VB Skånepartiets skandalösa valutskick där man försett Mona Sahlin med huvudduk. Då trodde i alla fall jag att det bara var förhållandevis marginaliserade extrempartier som höll på med sånt. Men ack så fel jag hade.
Eritrea: Sammanbrottet 18 -19 september 2001 av Gunnar Stensson
USA:s besinningslösa reaktion på 9/11 gav världens destruktiva krafter fria tyglar..
I Eritrea krossade president Isayas Afeworki med väpnat våld oppositionen och den fria pressen. Den 18-19 september kom dödsstöten. Därefter har landet aldrig återhämtat sig. Bland de fängslade återfinns hela den eritreanska politiska eliten med internationellt kända personer som utrikesminister Haile Woldensae, tidigare utrikesminister Petros Salomon och överbefälhavare Mesfin Hagos, som ledde EPLF till seger över den etiopiska ockupationsarmén. Flera av dem har dött i fängelse av hetta, hunger och misshandel. Den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades för att i tidningen Setit ha publicerat Berlin-manifestet, det viktiga dokument där oppositionens kräver fria val och konstitutionellt styre.
Isayas slöt upp bakom Bush och beskrev sin kupp som ett led i kriget mot terrorismen. USA uppskattade stödet. Relationerna förbättrades ytterligare när Eritrea som ett av de första länderna anslöt sig till den ”koalition av villiga” som tillsammans med USA angrep Irak
Isayas erbjöd USA en flottbas vid Röda Havet, men USA sa så småningom nej till anbudet.
När USA 2006 stödde Etiopiens inmarsch i Somalia övergick förhållandet mellan Eritrea och USA i bitter fiendskap.
Under Isayas snart tioåriga diktatur har Eritrea gått mot fullständig kollaps. I en omsorgsfull studie publicerad den 24 september 2010 varnar den betydelsefulla International Crisis Group för att landet kan bli ännu en ”failed state” – havererad stat – på Afrikas Horn.
Kriget mot Etiopien 1998 till 2000 var förödande. Alla resurser gick till krigsmateriel. 10 procent av befolkningen var mobiliserad.
Fortfarande är hundratusentals ungdomar i de mest produktiva åldrarna – 20 till 40 år – inkallade. Varje månad flyr hundratals ungdomar ur landet, en förlust av begåvning och yrkesskicklighet som utgör en socioekonomisk katastrof.
Överföringen av arbetskraft till armén har allvarligt skadat jordbruksproduktionen. Fattigdomen är omfattande och synlig.
Miljontals eritreaner är beroende av bistånd från släktingar utomlands.
Samhällslivet försvagas och rädslan för angivare även inom nära relationer ökar.
En hel generation född under 80- och 90-talen känner att den förlorat sin framtid. Många av dem befinner sig i flyktingläger eller lever under svåra förhållanden i europeiska och nordamerikanska städer medan de ansöker om asyl.
Universitetet i Asmara har stängts och högskoleutbildningen har upphört, frånsett den marina utbildningen i Massawa och ytterligare några praktiska utbildningar.
De religiösa organisationerna, såväl kristna som muslimska, övervakas noga. Konflikterna mellan etniska grupper tenderar att skärpas i Eritrea, som rymmer nio nationaliteter.
Efter 2001 existerar inga oberoende media utan bara statliga som Eritrea Profile, Massornas röst (radio) och EriTV.
Det finns inga lagliga kanaler för protest eller missnöje, vilket har tvingat motståndet under jord eller utomlands. Förekomsten av tusentals missnöjda, krigsvana, beväpnade unga män utgör en klar risk för plötslig förändring.
Eritreas stora diaspora var enormt betydelsefull för befrielsen och bildandet av det moderna Eritrea. Nu fylls diasporan på
I Eritrea krossade president Isayas Afeworki med väpnat våld oppositionen och den fria pressen. Den 18-19 september kom dödsstöten. Därefter har landet aldrig återhämtat sig. Bland de fängslade återfinns hela den eritreanska politiska eliten med internationellt kända personer som utrikesminister Haile Woldensae, tidigare utrikesminister Petros Salomon och överbefälhavare Mesfin Hagos, som ledde EPLF till seger över den etiopiska ockupationsarmén. Flera av dem har dött i fängelse av hetta, hunger och misshandel. Den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades för att i tidningen Setit ha publicerat Berlin-manifestet, det viktiga dokument där oppositionens kräver fria val och konstitutionellt styre.
Isayas slöt upp bakom Bush och beskrev sin kupp som ett led i kriget mot terrorismen. USA uppskattade stödet. Relationerna förbättrades ytterligare när Eritrea som ett av de första länderna anslöt sig till den ”koalition av villiga” som tillsammans med USA angrep Irak
Isayas erbjöd USA en flottbas vid Röda Havet, men USA sa så småningom nej till anbudet.
När USA 2006 stödde Etiopiens inmarsch i Somalia övergick förhållandet mellan Eritrea och USA i bitter fiendskap.
Under Isayas snart tioåriga diktatur har Eritrea gått mot fullständig kollaps. I en omsorgsfull studie publicerad den 24 september 2010 varnar den betydelsefulla International Crisis Group för att landet kan bli ännu en ”failed state” – havererad stat – på Afrikas Horn.
Kriget mot Etiopien 1998 till 2000 var förödande. Alla resurser gick till krigsmateriel. 10 procent av befolkningen var mobiliserad.
Fortfarande är hundratusentals ungdomar i de mest produktiva åldrarna – 20 till 40 år – inkallade. Varje månad flyr hundratals ungdomar ur landet, en förlust av begåvning och yrkesskicklighet som utgör en socioekonomisk katastrof.
Överföringen av arbetskraft till armén har allvarligt skadat jordbruksproduktionen. Fattigdomen är omfattande och synlig.
Miljontals eritreaner är beroende av bistånd från släktingar utomlands.
Samhällslivet försvagas och rädslan för angivare även inom nära relationer ökar.
En hel generation född under 80- och 90-talen känner att den förlorat sin framtid. Många av dem befinner sig i flyktingläger eller lever under svåra förhållanden i europeiska och nordamerikanska städer medan de ansöker om asyl.
Universitetet i Asmara har stängts och högskoleutbildningen har upphört, frånsett den marina utbildningen i Massawa och ytterligare några praktiska utbildningar.
De religiösa organisationerna, såväl kristna som muslimska, övervakas noga. Konflikterna mellan etniska grupper tenderar att skärpas i Eritrea, som rymmer nio nationaliteter.
Efter 2001 existerar inga oberoende media utan bara statliga som Eritrea Profile, Massornas röst (radio) och EriTV.
Det finns inga lagliga kanaler för protest eller missnöje, vilket har tvingat motståndet under jord eller utomlands. Förekomsten av tusentals missnöjda, krigsvana, beväpnade unga män utgör en klar risk för plötslig förändring.
Eritreas stora diaspora var enormt betydelsefull för befrielsen och bildandet av det moderna Eritrea. Nu fylls diasporan på
av unga eritreaner som flyr det samhälle som diasporans äldre medlemmar gjort stora uppoffringar för att skapa.
Många av den äldre diasporans medlemmar är utbildade i väst och erbjöd Eritrea sina yrkeskunskaper. Andra var villiga att investera i landet. Men regimen ställer sig avvisande.
Alla eritreaner utanför Eritrea förväntas betala 2 procent av sin inkomst till staten för att behålla medborgarskapet. Många gör det, dels för att de vill ha möjlighet att behålla kontakten med familj och släkt och dels för att kunna återvända när den nuvarande regimen försvunnit.
Landet är delat i fem militära zoner ledda av generaler som är underställda presidenten. Generalerna styr i själva verket regionerna. Mellan dem råder bitter rivalitet. Längs långa gränsavsnitt opererar styrkorna med mindre än hälften av sitt manskap på grund av omfattande deserteringar. Korruptionen och missbruket av resurser ökar. Den militära kapaciteten försämras snabbt.
Mellan 2001 och 2010 har tiotusentals politiska fångar och samvetsfångar arresterats, flertalet utan att ställas inför domstol. Förhållandena i fängelserna är fruktansvärda och tortyr vanlig. Värnpliktsvägrare och desertörer är de två största grupperna i fängelserna.
Utanför landet blir oppositionen alltmer omfattande. I den ingår till exempel de ambassadörer som representerade Eritrea i Sverige under 1990-talet, Adhanom och Berhet Hebre, vars make tvingades till självmord för att undgå tortyr i ett etiopiskt fängelse. Bereket Habte-Selassie, som skrev den eritreanska konstitutionen, hör också dit.
Oppositionsgrupperna har svårigheter att enas och skapa en sammanhängande politik. Den geografiska spridningen och förekomsten av spioner från regimen gör arbetet än svårare..
Hur undvika en ny katastrof på Afrikas Horn?
Både eritreanerna och det internationella samhället måste agera kreativt och flexibelt. Omvärlden måste engagera sig politiskt och ekonomiskt och ta itu med såväl Eritreas interna problem som det yttre tryck landet utsätts för, påpekar International Crisis Group.
Utvecklingsbistånd och förbättrade handelsförbindelser måste länkas till krav att Eritrea genomför det sedan lång tid utlovade valet och att den 1997 ratificerade konstitutionen tillämpas.
Samtidigt måste FN:s säkerhetsråd tvinga Etiopien att acceptera gränskommissionens beslut om gränsen mellan Etiopien och Eritrea.
Detta är nödvändigt för att förhindra uppkomsten av ännu en failed state på Afrikas Horn. Katastrofhotet växer snabbt på grund av befolkningens låga förtroende för regimen och arméns försvagning, som gör den oförmögen att vare sig försvara den nuvarande presidenten eller medverka till till ett fredligt regimskifte.
Det är nödvändigt att inrikta sig på Eritreas framtid bortom Isaias Afeworki.
Dawit Isaak är en symbol för Eritreas förtryckta folk. Kanske kan han inte befrias förrän folket befrias..
Den omfattande rapporten från International Crisis Group kan lätt hämtas hem från nätet. Jag rekommenderar alla att läsa den, och då särskilt signaturen Samuel.
Många av den äldre diasporans medlemmar är utbildade i väst och erbjöd Eritrea sina yrkeskunskaper. Andra var villiga att investera i landet. Men regimen ställer sig avvisande.
Alla eritreaner utanför Eritrea förväntas betala 2 procent av sin inkomst till staten för att behålla medborgarskapet. Många gör det, dels för att de vill ha möjlighet att behålla kontakten med familj och släkt och dels för att kunna återvända när den nuvarande regimen försvunnit.
Landet är delat i fem militära zoner ledda av generaler som är underställda presidenten. Generalerna styr i själva verket regionerna. Mellan dem råder bitter rivalitet. Längs långa gränsavsnitt opererar styrkorna med mindre än hälften av sitt manskap på grund av omfattande deserteringar. Korruptionen och missbruket av resurser ökar. Den militära kapaciteten försämras snabbt.
Mellan 2001 och 2010 har tiotusentals politiska fångar och samvetsfångar arresterats, flertalet utan att ställas inför domstol. Förhållandena i fängelserna är fruktansvärda och tortyr vanlig. Värnpliktsvägrare och desertörer är de två största grupperna i fängelserna.
Utanför landet blir oppositionen alltmer omfattande. I den ingår till exempel de ambassadörer som representerade Eritrea i Sverige under 1990-talet, Adhanom och Berhet Hebre, vars make tvingades till självmord för att undgå tortyr i ett etiopiskt fängelse. Bereket Habte-Selassie, som skrev den eritreanska konstitutionen, hör också dit.
Oppositionsgrupperna har svårigheter att enas och skapa en sammanhängande politik. Den geografiska spridningen och förekomsten av spioner från regimen gör arbetet än svårare..
Hur undvika en ny katastrof på Afrikas Horn?
Både eritreanerna och det internationella samhället måste agera kreativt och flexibelt. Omvärlden måste engagera sig politiskt och ekonomiskt och ta itu med såväl Eritreas interna problem som det yttre tryck landet utsätts för, påpekar International Crisis Group.
Utvecklingsbistånd och förbättrade handelsförbindelser måste länkas till krav att Eritrea genomför det sedan lång tid utlovade valet och att den 1997 ratificerade konstitutionen tillämpas.
Samtidigt måste FN:s säkerhetsråd tvinga Etiopien att acceptera gränskommissionens beslut om gränsen mellan Etiopien och Eritrea.
Detta är nödvändigt för att förhindra uppkomsten av ännu en failed state på Afrikas Horn. Katastrofhotet växer snabbt på grund av befolkningens låga förtroende för regimen och arméns försvagning, som gör den oförmögen att vare sig försvara den nuvarande presidenten eller medverka till till ett fredligt regimskifte.
Det är nödvändigt att inrikta sig på Eritreas framtid bortom Isaias Afeworki.
Dawit Isaak är en symbol för Eritreas förtryckta folk. Kanske kan han inte befrias förrän folket befrias..
Den omfattande rapporten från International Crisis Group kan lätt hämtas hem från nätet. Jag rekommenderar alla att läsa den, och då särskilt signaturen Samuel.
Peak Oil 6 av Erik Kågström
Under innevarande år räknar International Energy Agency med att oljeproduktionen i världen i genomsnitt skall bli drygt 86 miljoner fat om dagen. D.v.s. samma nivå som det tidigare toppåret 2008. För länder som är beroende av oljeimport – som Sverige – är det viktigt hur mycket som blir över för export när de oljeproducerande länderna tillfredsställt sina egna konsumtionsbehov. Från 2005 till 2009 ökade den inhemska konsumtionens andel av produktionen i dessa länder från 26% till 29%. Det finns anledning att tro att denna andel kommer att öka ytterligare till förfång för exportvolymen. Flera faktorer bidrar till en sådan utveckling.
Världsmarknadspriset på olja har senaste månaden legat mellan 80 och 85 dollar per fat. Om det är dyrt eller billigt beror på vad man jämför med. Fossil energi är fortfarande mycket billig om man jämför med kostnaden för mänskligt arbete. Men 85 dollar per fat närmar sig kanske smärtgränsen för vad världsekonomin tål. Att återhämtningen av ekonomin i västvärlden i den aktuella recessionen gått långsamt kan till en del bero på att oljepriset är i högsta laget. Världsmarknadsspriset gäller emellertid inte för alla konsumenter av oljeprodukter. I de oljeproducerande länderna får medborgarna och företagen i regel köpa bensin och diesel mer eller mindre till självkostnadspris. Billigast är bensinen i Venezuela med femtio öre litern. I Saudiarabien och Kuwait betalar man mindre än en krona per liter. I Kina och Indien gäller prisreglering och subventioner. USA och Kanada intar en särställning inom oljesektorn. De hör till de få länder som inte har statligt ägda eller delägda oljebolag. Bensinpriset styrs därför av marknaden men priset är i USA ändå ganska lågt p.g.a. låga skatter – i dag betalar man motsvarande ungefär 5 kr litern. I Kanada som är självförsörjande på olja och den största oljeleverantören till USA, ligger bensinpriset några kronor över grannens.
Låga priser ger inga incitament till sparsamhet när det gäller energi och där har vi en av orsakerna till den ökande oljekonsumtionen i oljeländerna. Dessutom är befolkningstillväxten där 2 procent om året och det är över världsgenomsnittet. Inflödet av petrodollar har lett till stadigt ökande levnadsstandard och därmed ökad energikonsumtion.
Världsmarknadspriset på olja har senaste månaden legat mellan 80 och 85 dollar per fat. Om det är dyrt eller billigt beror på vad man jämför med. Fossil energi är fortfarande mycket billig om man jämför med kostnaden för mänskligt arbete. Men 85 dollar per fat närmar sig kanske smärtgränsen för vad världsekonomin tål. Att återhämtningen av ekonomin i västvärlden i den aktuella recessionen gått långsamt kan till en del bero på att oljepriset är i högsta laget. Världsmarknadsspriset gäller emellertid inte för alla konsumenter av oljeprodukter. I de oljeproducerande länderna får medborgarna och företagen i regel köpa bensin och diesel mer eller mindre till självkostnadspris. Billigast är bensinen i Venezuela med femtio öre litern. I Saudiarabien och Kuwait betalar man mindre än en krona per liter. I Kina och Indien gäller prisreglering och subventioner. USA och Kanada intar en särställning inom oljesektorn. De hör till de få länder som inte har statligt ägda eller delägda oljebolag. Bensinpriset styrs därför av marknaden men priset är i USA ändå ganska lågt p.g.a. låga skatter – i dag betalar man motsvarande ungefär 5 kr litern. I Kanada som är självförsörjande på olja och den största oljeleverantören till USA, ligger bensinpriset några kronor över grannens.
Låga priser ger inga incitament till sparsamhet när det gäller energi och där har vi en av orsakerna till den ökande oljekonsumtionen i oljeländerna. Dessutom är befolkningstillväxten där 2 procent om året och det är över världsgenomsnittet. Inflödet av petrodollar har lett till stadigt ökande levnadsstandard och därmed ökad energikonsumtion.
Iran har gott om olja men inte tillräckligt med raffinaderier för det egna bensinbehovet. Man har därför varit tvungen att importera bensin till världsmarknadspris. P.g.a. de aktuella sanktionerna mot landet har man fått brist på bensin. Men häromdagen förklarade plötsligt president Ahmadinejad att Iran nu är självförsörjande på bensin. Det visade sig att man har lagt om verksamheten vid sex petrokemiska fabriker som producerar bensin i stället för parfym och andra kemikalier. Det kan ses som tecken på misslyckad resursallokering men är förståeligt eftersom det är oerhört mycket lönsammare att använda olja som bas för plast och kemikalier än att sälja den till att eldas upp i förbränningsmotorer. Det är man tagit fasta på i Mellanöstern. I Abu Dhabi byggs världens största industrikomplex för integrerad plast- och kemikalieproduktion. Ett företag i Saudiarabien siktar på att bli världsledande petrokemisk aktör inom 10 år.
Elverken drivs ofta med gas eller olja i dessa länder. Infrastrukturen är inte sällan bristfällig och strömavbrott hör till vardagen. Många familjer och företag väljer att ha en egen dieseldriven elgenerator.
En annan anledning till ökad oljekonsumtion är den kroniska vattenbrist som är ett stort problem i Mellanöstern. Avsaltning av havsvatten är ett sätt att lösa detta problem. Men det är en teknik som är mycket energikrävande. För att tillgodose Saudiarabiens vattenbehov med avsaltning skulle det gå åt motsvarande en miljon fat olja om dagen. Stora fabriker för avsaltning startas nu på flera håll i gulfländerna
Växande befolkning, stigande levnadsstandard, låga bensinpriser, satsning på petrokemi, ökat elbehov, avsaltning av havsvatten är sålunda faktorer som kan öka den inhemska konsumtionen av olja i de oljeexporterande länderna och minska den volym som blir över till export. Som om det inte skulle räcka har kung Abdullah i Saudiarabien gett order om att inga nya oljefält får öppnas i landet. Oljan skall sparas till kommande generationer. Saudiarabiens oljeminister har visserligen förklarat att detta inte kan ses som ett förbud men det är säkert en aspekt som kommer att bli ännu mer aktuell den dag oljeproduktionen i världen inte längre motsvarar efterfrågan.
Elverken drivs ofta med gas eller olja i dessa länder. Infrastrukturen är inte sällan bristfällig och strömavbrott hör till vardagen. Många familjer och företag väljer att ha en egen dieseldriven elgenerator.
En annan anledning till ökad oljekonsumtion är den kroniska vattenbrist som är ett stort problem i Mellanöstern. Avsaltning av havsvatten är ett sätt att lösa detta problem. Men det är en teknik som är mycket energikrävande. För att tillgodose Saudiarabiens vattenbehov med avsaltning skulle det gå åt motsvarande en miljon fat olja om dagen. Stora fabriker för avsaltning startas nu på flera håll i gulfländerna
Växande befolkning, stigande levnadsstandard, låga bensinpriser, satsning på petrokemi, ökat elbehov, avsaltning av havsvatten är sålunda faktorer som kan öka den inhemska konsumtionen av olja i de oljeexporterande länderna och minska den volym som blir över till export. Som om det inte skulle räcka har kung Abdullah i Saudiarabien gett order om att inga nya oljefält får öppnas i landet. Oljan skall sparas till kommande generationer. Saudiarabiens oljeminister har visserligen förklarat att detta inte kan ses som ett förbud men det är säkert en aspekt som kommer att bli ännu mer aktuell den dag oljeproduktionen i världen inte längre motsvarar efterfrågan.
Lunds gröna stig till Höje å av Gunnar Stensson
Hoppbackehuset, matcharenan och Mötesplats Klostergården
Det finns en grön stig från stadsparken till Höje å mellan järnvägen och Klostergårdens idrottsplats. I soluppgången följer jag den norrut mot Lund. Popplarna vid idrottsplatsen har fällts till förmån för någon sorts ekonomibyggnader. Längre fram är trädridån mellan vägen och fotbollsplanerna intakt: almar, kastanjer, avenbok, lind, ek. Blommar vackert om våren!
Det sår som Banverket tillfogade stråket genom sin egenmäktiga trädmassaker för ett par år sen har ännu inte återplanterats, trots löfte. En buskdjungel har vuxit upp och döljer det värsta.
Det finns en grön stig från stadsparken till Höje å mellan järnvägen och Klostergårdens idrottsplats. I soluppgången följer jag den norrut mot Lund. Popplarna vid idrottsplatsen har fällts till förmån för någon sorts ekonomibyggnader. Längre fram är trädridån mellan vägen och fotbollsplanerna intakt: almar, kastanjer, avenbok, lind, ek. Blommar vackert om våren!
Det sår som Banverket tillfogade stråket genom sin egenmäktiga trädmassaker för ett par år sen har ännu inte återplanterats, trots löfte. En buskdjungel har vuxit upp och döljer det värsta.
Tre blonda flickor i rödvita träningsoveraller möter mig skrattande. Danska studenter? Sen kommer en farbror med en stor sanktbernhard. Han blir förbisprungen av grupp unga män. Nu löper en flicka i svart träningsoverall och slöja förbi. Populärt stråk!
Så är jag vid Södra Ringen mitt emot det nya parkeringshuset. Där dundrar schaktmaskinerna. Men ljudet dämpas av träden. Se, ett par körsbärsträd! Nu kommer ett ungt par. Hon bär babyn i en binda runt bröstet. Solen har hunnit upp.
När Klostergårdens idrottsplats omformas planeras en ombyggnad av gröna stråket. Det ska bli transportväg från Nordanväg upp till Arenans baksida. Oron kniper till i magen, även om det inte handlar om en genomfartsväg utan bara om transporter till Arenan.
Om vägbygget bedöms nödvändigt, måste man anpassa utbyggnaden! Man kan spärra vägen för annan trafik än transporter till Arenan. Man kan nöja sig med att hårdgöra en begränsad bredd av vägen. Trädridån mellan väg och idrottsplats måste bevaras och vårdas. Återplantering av träd mellan vägen och järnvägen är nödvändig. Det handlar om att hantera ett av Lunds viktigaste naturstråk varsamt!
Skidbacke med hopp
Jag fortsätter norr och öster om arenan. Hoppbackehuset ska sträcka sig härifrån till Klostergården. Jag böjer mig baklänges och föreställer mig hur det speglar de farande
Så är jag vid Södra Ringen mitt emot det nya parkeringshuset. Där dundrar schaktmaskinerna. Men ljudet dämpas av träden. Se, ett par körsbärsträd! Nu kommer ett ungt par. Hon bär babyn i en binda runt bröstet. Solen har hunnit upp.
När Klostergårdens idrottsplats omformas planeras en ombyggnad av gröna stråket. Det ska bli transportväg från Nordanväg upp till Arenans baksida. Oron kniper till i magen, även om det inte handlar om en genomfartsväg utan bara om transporter till Arenan.
Om vägbygget bedöms nödvändigt, måste man anpassa utbyggnaden! Man kan spärra vägen för annan trafik än transporter till Arenan. Man kan nöja sig med att hårdgöra en begränsad bredd av vägen. Trädridån mellan väg och idrottsplats måste bevaras och vårdas. Återplantering av träd mellan vägen och järnvägen är nödvändig. Det handlar om att hantera ett av Lunds viktigaste naturstråk varsamt!
Skidbacke med hopp
Jag fortsätter norr och öster om arenan. Hoppbackehuset ska sträcka sig härifrån till Klostergården. Jag böjer mig baklänges och föreställer mig hur det speglar de farande
molnen. 16 våningar. 450 lägenheter. Det är lika mycket som två Klostergårdskvarter.
Arkitekt Gunilla Svenssons projekt är berömt i vida kretsar. Det överträffar den byggnad för vilken hon fick Lunds pris för vackraste hus härom året.
Men det är inte längre ett hus, utan indelat i block med passager emellan. En skidåkare som åkte från toppen vore tvungen att göra fyra, fem hopp under nedfarten.
Jag går en liten extrasväng in på idrottsplatsen och försöker bedöma var matcharenan kommer att ligga enligt det senast presenterade förslaget. Där! Trots en kort flytt tycks den bli ljusare och luftigare. Men då kommer den att ligga intill en nyanlagd park.
Jag fortsätter längs den nuvarande trista asfaltvägen mellan den vidsträckta parkeringsplatsen och det höga stängsel som idag avskärmar Klostergårdens idrottsplats. Det är den sämsta delen av Hälsans stig. De som drog stigen där kan aldrig ha kollat hur det ser ut i verkligheten.
Bullret från Stattenavägen till vänster om mig är starkt men kommer att avskärmas av hoppbackehuset. Till höger får jag fri sikt in över parken bort mot matcharenan. En del av den mark som ägs av det yttersta huset i Klostervallen kommer att behövas för parkanläggningen.
Mötesplats Klostergården
Över Nordanväg. De åtta år gamla paviljongerna som tillfälligt skulle ersätta fritidsgården skymtar mellan Akeliushusen. Där kommer Klostergårdsfältet att återställas till sin gamla prakt. Vid Helgeandskyrkan börjar man 2011 bygga den nya ”Mötesplats Klostergården” enligt ett nytt koncept som sammanför unga och äldre i en byggnad för bibliotek, teater, musik, dans och föreningslokaler.
Nu är jag snart hemma. Grå regnmoln närmar sig från sydväst.
Ungefär så här ska vi gå på söndagspromenaden klockan 14 den 31 oktober.
Arkitekt Gunilla Svenssons projekt är berömt i vida kretsar. Det överträffar den byggnad för vilken hon fick Lunds pris för vackraste hus härom året.
Men det är inte längre ett hus, utan indelat i block med passager emellan. En skidåkare som åkte från toppen vore tvungen att göra fyra, fem hopp under nedfarten.
Jag går en liten extrasväng in på idrottsplatsen och försöker bedöma var matcharenan kommer att ligga enligt det senast presenterade förslaget. Där! Trots en kort flytt tycks den bli ljusare och luftigare. Men då kommer den att ligga intill en nyanlagd park.
Jag fortsätter längs den nuvarande trista asfaltvägen mellan den vidsträckta parkeringsplatsen och det höga stängsel som idag avskärmar Klostergårdens idrottsplats. Det är den sämsta delen av Hälsans stig. De som drog stigen där kan aldrig ha kollat hur det ser ut i verkligheten.
Bullret från Stattenavägen till vänster om mig är starkt men kommer att avskärmas av hoppbackehuset. Till höger får jag fri sikt in över parken bort mot matcharenan. En del av den mark som ägs av det yttersta huset i Klostervallen kommer att behövas för parkanläggningen.
Mötesplats Klostergården
Över Nordanväg. De åtta år gamla paviljongerna som tillfälligt skulle ersätta fritidsgården skymtar mellan Akeliushusen. Där kommer Klostergårdsfältet att återställas till sin gamla prakt. Vid Helgeandskyrkan börjar man 2011 bygga den nya ”Mötesplats Klostergården” enligt ett nytt koncept som sammanför unga och äldre i en byggnad för bibliotek, teater, musik, dans och föreningslokaler.
Nu är jag snart hemma. Grå regnmoln närmar sig från sydväst.
Ungefär så här ska vi gå på söndagspromenaden klockan 14 den 31 oktober.
Kulturtips
Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 29 okt kl. 19:30 Läs mer
Conte d’Amour
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 29 okt kl. 19:30 Läs mer
Conte d’Amour
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 29 okt kl. 19:00 Läs mer
Fre 29 okt kl. 19:00 Läs mer
Midnattsmässa med Bohren & der Club of Gores
En exklusiv midnattskonsert med det mytomspunna doomjazzbandet Bohren & der Club of Gore, på Inkonst 29 oktober kl 23. Läs mer
En exklusiv midnattskonsert med det mytomspunna doomjazzbandet Bohren & der Club of Gore, på Inkonst 29 oktober kl 23. Läs mer
Semestersabotörerna On tour
På Palladium fredag 29 oktober kl 19.30 och lördag 30 okt kl 16. Läs mer
På Palladium fredag 29 oktober kl 19.30 och lördag 30 okt kl 16. Läs mer
Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 30 okt kl. 19:00 Läs mer
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 30 okt kl. 19:00 Läs mer
Nordic (Sverige)
Mästerlig folkmusik med ung attityd, 30 oktober kl 20 på Kong. Läs mer
Mästerlig folkmusik med ung attityd, 30 oktober kl 20 på Kong. Läs mer
Boris Godunov av Modest Mussorgskij
Direktsänt från The Met på KINO i Lund.
Sön 31 okt kl. 13:00, Repris Mån 01 nov kl. 18:00. Läs mer
Direktsänt från The Met på KINO i Lund.
Sön 31 okt kl. 13:00, Repris Mån 01 nov kl. 18:00. Läs mer
Classic Lounge: Barock i Guldfoajén
Fransk barockmusik blandas med recitation av litteraturvetaren Bengt Lewan, På Palladium 1 november
Mån 01 nov kl. 19:30. Läs mer
Fransk barockmusik blandas med recitation av litteraturvetaren Bengt Lewan, På Palladium 1 november
Mån 01 nov kl. 19:30. Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 03 nov och Tor 04 nov kl. 16:00
Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 03 nov och Tor 04 nov kl. 16:00
Läs mer
Orena tankar - Dorte Olesen
Ett syndarnas paradis. På Dansstationen, Palladium 3 nov kl 19.30. Läs mer
Ett syndarnas paradis. På Dansstationen, Palladium 3 nov kl 19.30. Läs mer
Teaterrepubliken öppnar apotek
Regissören till succéföreställningen Finanskris Krasch Boom Bang! tar er med på ännu en framgångssaga i en konkurrensutsatt bransch.
Ons 03 nov kl. 19:30. Läs mer
Regissören till succéföreställningen Finanskris Krasch Boom Bang! tar er med på ännu en framgångssaga i en konkurrensutsatt bransch.
Ons 03 nov kl. 19:30. Läs mer
Teenage Riot
Det belgiska teatergruppen Ontroerend Goed är tillbaks på Inkonst med en föreställning om de mörka sidorna av att vara tonåring, på Inkonst 3-4 november
Ons 03 nov kl. 19:00. Läs mer
Det belgiska teatergruppen Ontroerend Goed är tillbaks på Inkonst med en föreställning om de mörka sidorna av att vara tonåring, på Inkonst 3-4 november
Ons 03 nov kl. 19:00. Läs mer
Hela kulturcentralens program
2010-10-21
Vad ska vi göra med vänstern?
Trots finanskris, växande klassklyftor och en skenande klimatkris förlorar vänstern val i land efter land. Socialdemokratin krymper stadigt. Europa styrs åter av borgerligheten. Samtidigt tar högerradikala partier plats i parlamenten.
Är det fel på politiken? På förpackningen? På organiseringen? Kanske på hela vänsterns världsbild? Och vad ska vi göra åt det?
Vår panel diskuterar med varann och med publiken.
Medverkande:
Nina Björk, journalist och författare
Aron Etzler, chefredaktör Flamman
Klas Gustavsson, sociolog och författare
Andreas Malm, debattör och författare
Devrim Mavi, chefredaktör Arena
Örjan Nyström, författare och före detta LO-ombudsman
Måndag 25 OKTOBER 18.00–21.00 (Dörrarna öppnas 17.30)
Inkonst Teatersalongen, Bergsgatan 29 Malmö
Fritt inträde
Arrangörer: Efter Arbetet och ABF
Är det fel på politiken? På förpackningen? På organiseringen? Kanske på hela vänsterns världsbild? Och vad ska vi göra åt det?
Vår panel diskuterar med varann och med publiken.
Medverkande:
Nina Björk, journalist och författare
Aron Etzler, chefredaktör Flamman
Klas Gustavsson, sociolog och författare
Andreas Malm, debattör och författare
Devrim Mavi, chefredaktör Arena
Örjan Nyström, författare och före detta LO-ombudsman
Måndag 25 OKTOBER 18.00–21.00 (Dörrarna öppnas 17.30)
Inkonst Teatersalongen, Bergsgatan 29 Malmö
Fritt inträde
Arrangörer: Efter Arbetet och ABF
Söndagspromenad
Gårdsvandring i Klostergården söndagen den 24 oktober klockan 14.
Samling på Kyrktorget.
Klostergårdens byalag arrangerar
Samling på Kyrktorget.
Klostergårdens byalag arrangerar
Rätt skall vara rätt
Rättelse till min artikel:
Ibland måste man bara berätta
Jag skrev. ”Min mor var en av de tusentals polska kvinnor som i slutet av maj 1945 genom Bernadottes räddningsinsats fördes till Sverige.”
Skall vara: ”i slutet av april 1945”. De ryska trupperna gick in i Ravensbrück den sista april och då återstod endast ett par tusen fångar kvarlämnade. Fångar som bedömts alltför svaga för att klara av den marsch till fots som övriga, främst ryskor, hade påbörjat.
Lars-Anders Jönsson
Ibland måste man bara berätta
Jag skrev. ”Min mor var en av de tusentals polska kvinnor som i slutet av maj 1945 genom Bernadottes räddningsinsats fördes till Sverige.”
Skall vara: ”i slutet av april 1945”. De ryska trupperna gick in i Ravensbrück den sista april och då återstod endast ett par tusen fångar kvarlämnade. Fångar som bedömts alltför svaga för att klara av den marsch till fots som övriga, främst ryskor, hade påbörjat.
Lars-Anders Jönsson
Citatet
En av gästerna vid årets skojiga valvaka i SVT var mysfarbrorn Bert Karlsson. Tillsammans med den hjärtekalle greven Wachtmeister staplade han ölbackar i början av 90-talet. Så småningom skaffade paret en pitbull. Hon hette Vivianne Franzén. Wachtmeister är idag rådgivare åt Jimmie Åkesson. ”Det ser illa ut. Ett Danmark där politiker av alla kulörer tävlar om att vara hårdast mot ´främlingarna´. Ett Ungern där judehatet är på marsch. Ett Frankrike som förföljer romer. Ett Holland där muslimhataren Geert Wilders avancerat till kungamakare. Ett Tyskland där en ledande politiker slår fast att det inte finns plats i för människor från ´främmande kulturkretsar´. Och i Sverige…Jimmie Åkessons troskyldiga blick och avtryckaren som kramas i mörka buskage.
Per Svensson, Sydsvenskan 21/10
Per Svensson, Sydsvenskan 21/10
Färre lärare i vinstdrivna skolor
Antalet lärare per elev är lägre i friskolor som drivs med vinstsyfte än i andra skolor, rapporterar Lärarnas tidning. Statistik från Lärarförbundet visar att det går 6,8 lärare på 100 elever i skolor med vinstkrav, jämfört med 8,6 i ideellt drivna skolor och 7,9 i kommunala skolor. Lärartätheten i Kunskapsskolan är 5,9. Den lägre lärartätheten riskerar att ge sämre kvalitet i skolan, anser Lärarfärbundets utredare. TT
Demokratisk vänster - det gröna vänsterpartiet av Gunnar Stensson
- DV tillkom i en speciell situation när kampen om kommunismen rasade i Vänsterpartiet, förnyare sparkades ut, partiet lokalt gjorde sig av med Veckobladet och det fanns förhoppningar om en riksomfattande alternativ vänsterrörelse. Sådan är inte situationen längre, förutsättningarna har förändrats, konstaterade en talare vid DV:s öppna medlemsmöte i veckan.
I stället blev DV det mest engagerade gröna partiet i Lund och kom med fler miljöpolitiska förslag än något annat parti i fullmäktige, inklusive miljöpartiet som passiviseras av sin splittring.
- Vi skulle kanske kallat oss Det gröna vänsterpartiet om vi bildats i dag, föreslog en kvinnlig talare.
-Vi kan inte veta om ordet grön kommer att vara lika positivt i framtiden.
-Åjo.
-Men vi kan inte bara engagera oss i kommunala frågor i Lund. Vi måste också kunna ta upp frågor i rikspolitiken, särskilt när de har bäring på Lund.
-Och så måste vi agera i solidaritetsfrågor och frågor om mänskliga rättigheter, ja, och miljöfrågor som ju ofta handlar om global solidaritet när man ser till konsekvenserna.
-Vi ska fortsätta vår folkbildande verksamhet med föreläsningar och seminarier i viktiga frågor, och inte bara det, vi måste satsa mer på den.
-Vi ska ta kontakt med Feministiskt initiativ! yrkade en man eftertryckligt.
Ungefär så gick debatten ett par timmar i den lilla partilokalen i Jespers gränd.
I stället blev DV det mest engagerade gröna partiet i Lund och kom med fler miljöpolitiska förslag än något annat parti i fullmäktige, inklusive miljöpartiet som passiviseras av sin splittring.
- Vi skulle kanske kallat oss Det gröna vänsterpartiet om vi bildats i dag, föreslog en kvinnlig talare.
-Vi kan inte veta om ordet grön kommer att vara lika positivt i framtiden.
-Åjo.
-Men vi kan inte bara engagera oss i kommunala frågor i Lund. Vi måste också kunna ta upp frågor i rikspolitiken, särskilt när de har bäring på Lund.
-Och så måste vi agera i solidaritetsfrågor och frågor om mänskliga rättigheter, ja, och miljöfrågor som ju ofta handlar om global solidaritet när man ser till konsekvenserna.
-Vi ska fortsätta vår folkbildande verksamhet med föreläsningar och seminarier i viktiga frågor, och inte bara det, vi måste satsa mer på den.
-Vi ska ta kontakt med Feministiskt initiativ! yrkade en man eftertryckligt.
Ungefär så gick debatten ett par timmar i den lilla partilokalen i Jespers gränd.
Afghanistan av Anders Davidson
Vi ser ännu en död soldat används som argument för att trupperna ska stanna... En galen politik som innebär att fler riskerar att dö, när Sverige låser fast säkerhetspolitiken vid Nato. Och som alltså inte heller hjälper Afghanistan.
Ansvaret faller tungt. Statsministern uttalar sig i AB om det som skett. "Statsminister Reinfeldt om situationen i Afghanistan: De skyr inte våld." Vad menar karln? Talar han om talibaner eller svenska soldater, talar han om så kallad terrorism eller hotar han med vedergällning?
I detta, som i andra krig, skyr ingen sida våld. Det är inte ett svenskt krig, de svenska soldaterna har inte där att göra. Ta hem dem då!
Obama ska ta hem sina nästa år - hans ansvarslösa planer hotar svenska liv! Kan inte Carl Bildt ta honom i örat? Det är tur att sådana som Fredrik Malm... finns: "Utan vår närvaro kollapsar landet"
De 500 svenskarna ska stanna, så länge de behövs... Till vad?
Ansvaret faller tungt. Statsministern uttalar sig i AB om det som skett. "Statsminister Reinfeldt om situationen i Afghanistan: De skyr inte våld." Vad menar karln? Talar han om talibaner eller svenska soldater, talar han om så kallad terrorism eller hotar han med vedergällning?
I detta, som i andra krig, skyr ingen sida våld. Det är inte ett svenskt krig, de svenska soldaterna har inte där att göra. Ta hem dem då!
Obama ska ta hem sina nästa år - hans ansvarslösa planer hotar svenska liv! Kan inte Carl Bildt ta honom i örat? Det är tur att sådana som Fredrik Malm... finns: "Utan vår närvaro kollapsar landet"
De 500 svenskarna ska stanna, så länge de behövs... Till vad?
Somalia, Bush och Jimmie Åkesson av Gunnar Stensson
Somalia var på väg mot fred för några år sedan. De Islamiska domstolarna byggde upp samhället steg för steg. Deras ordförande hette Sheikh Sharif.
Då såg Bush ett islamisthot. Han agerar snabbt. Upp med Sheikh Sharif på terrorlistorna!.
2006. Etiopien invaderar Somalia. US Navy seglar till Mogadishu. De långskjutande kanonerna glöder. US Air Force bombar. Flyende människomassor jagas.
Al Shabaab, en liten islamistisk sekt, ser sina extremaste misstankar bekräftade. Söker stöd från al Qaida.
Invasionsarmén tvingas bort. Efterlämnar ett splittrat och förött Somalia.
President Obama tar över. Rädda vad som räddas kan efter dumskallarnas regemente! Vad de har ställt till med! Först Afghanistan! Sen Irak! Och sen detta!
Sheikh Sharif släpps ur kenyanskt fängelse. Terrorstämpeln avlägsnas. Alla västländer suddar i sina svarta listor. Han kandiderar i det somaliska presidentvalet. Vinner med stor marginal. Det är han som ska göra´t.
Nu leder han den somaliska övergångsregeringen med stöd av USA, EU och Afrikanska unionen. Soldater utbildas i Kenya. Svenska experter hjälper till.
Men Sheikh Sharif har förlorat sin glans. Många ser honom som en svikare. Hans premiärminister avgår. Övergångsregeringen har inte ens kontroll över huvudstaden.
President Bush ödelade Somalia, gav al Qaida fritt fram och spred islamofobin över världen.
Härom året anklagade en svensk åklagare en somalisk bank för att stöda terror. Hon förlorade processen.
För någon vecka sedan varnade SÄPO för terrorangrepp. Nån sorts. Nånstans. Kanske.
Samma åklagare grep då chansen att åtala ett par somaliska 20-åringar. De hade pratat med Al Shabaab i telefon. Och avlyssnats. Åklagaren är optimistisk. Nu ska dom minsann fällas och utvisas.
”Islam är det största hotet mot Sverige sedan nazismen”, säger Jimmy Åkesson. Lätt att se vem (vilka) som gett honom idén. Inte konstigt att somliga väljare tror att han har rätt.
Då såg Bush ett islamisthot. Han agerar snabbt. Upp med Sheikh Sharif på terrorlistorna!.
2006. Etiopien invaderar Somalia. US Navy seglar till Mogadishu. De långskjutande kanonerna glöder. US Air Force bombar. Flyende människomassor jagas.
Al Shabaab, en liten islamistisk sekt, ser sina extremaste misstankar bekräftade. Söker stöd från al Qaida.
Invasionsarmén tvingas bort. Efterlämnar ett splittrat och förött Somalia.
President Obama tar över. Rädda vad som räddas kan efter dumskallarnas regemente! Vad de har ställt till med! Först Afghanistan! Sen Irak! Och sen detta!
Sheikh Sharif släpps ur kenyanskt fängelse. Terrorstämpeln avlägsnas. Alla västländer suddar i sina svarta listor. Han kandiderar i det somaliska presidentvalet. Vinner med stor marginal. Det är han som ska göra´t.
Nu leder han den somaliska övergångsregeringen med stöd av USA, EU och Afrikanska unionen. Soldater utbildas i Kenya. Svenska experter hjälper till.
Men Sheikh Sharif har förlorat sin glans. Många ser honom som en svikare. Hans premiärminister avgår. Övergångsregeringen har inte ens kontroll över huvudstaden.
President Bush ödelade Somalia, gav al Qaida fritt fram och spred islamofobin över världen.
Härom året anklagade en svensk åklagare en somalisk bank för att stöda terror. Hon förlorade processen.
För någon vecka sedan varnade SÄPO för terrorangrepp. Nån sorts. Nånstans. Kanske.
Samma åklagare grep då chansen att åtala ett par somaliska 20-åringar. De hade pratat med Al Shabaab i telefon. Och avlyssnats. Åklagaren är optimistisk. Nu ska dom minsann fällas och utvisas.
”Islam är det största hotet mot Sverige sedan nazismen”, säger Jimmy Åkesson. Lätt att se vem (vilka) som gett honom idén. Inte konstigt att somliga väljare tror att han har rätt.
Moln som valar av Gunnar Stensson
Före soluppgången. Blå moln, tunga och kompakta som valar. simmande mot nordväst. I öster en svart molnbank längs horisonten. Den kommer solen nog aldrig över.
Men. Valarnas konturer målas roströda. Glimtar av starkt ljus reflekteras när vindmöllornas vingspetsar passerar cirkelns högsta punkt. Solen.
Nu tänds strålkastarna över scenen. Färgerna mättas. Brunt, grått, rött, grönt, gult. Det rykande vattnet glänser och speglar blå himmel. Hundratals simfåglar flyter i spegeln. Valarna i väst bleknar och förtunnas.
Skuggan framför mig är mer kompakt än de. Lång och svart. Jag stannar. Dit, till stenen där, når den. Hur långt? 33 steg. Tunn som en.skulptur av Giacometti.
Framme vid bron. Snickarna färdiga med trätrappan uppför slänten söder om ån. Snyggt hantverk! Riktigt bra! Tidigare var det besvärligt att ta sig upp.
Snart tar de itu med fågeltornet mitt emot, norr om dammarna. Väl placerat! Något att se fram emot.
Unga och gamla, familjer och grupper promenerade och joggade här i söndags med kikare, kameror, stavar, hundar, cyklar och barn. Nu blir det fler. Roligt!
Men. Valarnas konturer målas roströda. Glimtar av starkt ljus reflekteras när vindmöllornas vingspetsar passerar cirkelns högsta punkt. Solen.
Nu tänds strålkastarna över scenen. Färgerna mättas. Brunt, grått, rött, grönt, gult. Det rykande vattnet glänser och speglar blå himmel. Hundratals simfåglar flyter i spegeln. Valarna i väst bleknar och förtunnas.
Skuggan framför mig är mer kompakt än de. Lång och svart. Jag stannar. Dit, till stenen där, når den. Hur långt? 33 steg. Tunn som en.skulptur av Giacometti.
Framme vid bron. Snickarna färdiga med trätrappan uppför slänten söder om ån. Snyggt hantverk! Riktigt bra! Tidigare var det besvärligt att ta sig upp.
Snart tar de itu med fågeltornet mitt emot, norr om dammarna. Väl placerat! Något att se fram emot.
Unga och gamla, familjer och grupper promenerade och joggade här i söndags med kikare, kameror, stavar, hundar, cyklar och barn. Nu blir det fler. Roligt!
Bloggkommentarer
Att VB även finns i bloggformat gör att man kan kommentera artiklarna direkt. Denna vecka vill vi uppmärksamma två olika kommentarer. Den första är mer av rättelstyp och får svar direkt av artikelförfattaren. Den andra är av mer polemisk natur så här kan kanske både den apostroferade skribenten och andra känna sig manade att svara i kommande nummer.
Hej Cecilia!
Det gläder mig att Kunskapsskolans aktieägare är så ansvarsfulla att de återinvesterar vinsten i verksamheten. Jag hoppas det är verksamheten i Lund som avses. Måtte de ta samma ansvar också i fortsättningen! Och inte sälja företaget till mindre generösa ägare!
Jag ber om ursäkt att jag råkade kalla Kunskapsskolan Kunskapsgymnasiet.
Med vänlig hälsning
Gunnar Stensson
-------------------------------------------------------------------------------
Cecilia Alpstig har lämnat en kommentar till ditt inlägg Urbaniseringen av Sankt Lars-parken
Hej,
ser i din blogg att du nämner Kunskapsgymnasiet. Det finns inte någon sådan skola i Lund.
Jag gissar att du förmodligen menar Kunskapsskolan som finns i S:t Larsparken i Lund? Om det är den skolan du menar så vill jag också tala om för dig att Kunskapsskolans aktieägare inte tar ut någon vinst utan att all vinst återinvesteras i verksamheten.
Vänliga hälsningar
Cecilia Alpstig
Informationschef, Kunskapsskolan
Hej,
ser i din blogg att du nämner Kunskapsgymnasiet. Det finns inte någon sådan skola i Lund.
Jag gissar att du förmodligen menar Kunskapsskolan som finns i S:t Larsparken i Lund? Om det är den skolan du menar så vill jag också tala om för dig att Kunskapsskolans aktieägare inte tar ut någon vinst utan att all vinst återinvesteras i verksamheten.
Vänliga hälsningar
Cecilia Alpstig
Informationschef, Kunskapsskolan
Det gläder mig att Kunskapsskolans aktieägare är så ansvarsfulla att de återinvesterar vinsten i verksamheten. Jag hoppas det är verksamheten i Lund som avses. Måtte de ta samma ansvar också i fortsättningen! Och inte sälja företaget till mindre generösa ägare!
Jag ber om ursäkt att jag råkade kalla Kunskapsskolan Kunskapsgymnasiet.
Med vänlig hälsning
Gunnar Stensson
-------------------------------------------------------------------------------
Samuel har lämnat en kommentar till ditt inlägg Lars Bondestam och Eritrea
Typiskt gerillagroupien Stensson: erbjuder subtilt stöd för det i "grunden demokratiska" EPLF. Att tänka kritiskt, Stensson, har aldrig varit din starka sida, så varför pröva idag. Gå du vidare på din inslagna väg av opportunism och att apa vad du än hör från Asmara. Lidandet och orättvisorna ditt älskade EPLF åstadkommit i hela regionen behöver ändå inte du och dina nära känna av.
Typiskt gerillagroupien Stensson: erbjuder subtilt stöd för det i "grunden demokratiska" EPLF. Att tänka kritiskt, Stensson, har aldrig varit din starka sida, så varför pröva idag. Gå du vidare på din inslagna väg av opportunism och att apa vad du än hör från Asmara. Lidandet och orättvisorna ditt älskade EPLF åstadkommit i hela regionen behöver ändå inte du och dina nära känna av.
Kulturtips
Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 22 okt kl. 19:30 Läs mer
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 22 okt kl. 19:30 Läs mer
Between Silence and Stillness
På Palladium 9 okt kl 18.00 (premiär) och 22 okt kl 19.30 Läs mer
På Palladium 9 okt kl 18.00 (premiär) och 22 okt kl 19.30 Läs mer
Conte d’Amour
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 22 okt kl. 19:00 Läs mer
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 22 okt kl. 19:00 Läs mer
Boris Godunov av Modest Mussorgskij
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö & KINO i Lund 23 oktober kl 18. Läs mer
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö & KINO i Lund 23 oktober kl 18. Läs mer
Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 23 okt kl. 19:00 Läs mer
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 23 okt kl. 19:00 Läs mer
Tangofest med orkester från Buenos Aires
Den argentinska tangoorkestern Orquesta Típica El Afronte kommer till Sverige för första gången, och spelar endast i Malmö. Orkesterns elva medlemmar presenterar sitt nya album och bjuder på dansbar tangomusik. Det blir även dansuppvisning under kvällen, i Ungdomens Hus 23 oktober kl 21
Läs mer
Den argentinska tangoorkestern Orquesta Típica El Afronte kommer till Sverige för första gången, och spelar endast i Malmö. Orkesterns elva medlemmar presenterar sitt nya album och bjuder på dansbar tangomusik. Det blir även dansuppvisning under kvällen, i Ungdomens Hus 23 oktober kl 21
Läs mer
Teaterimprovisation
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten 2010.
Lör 23 okt kl. 19:00 Läs mer
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten 2010.
Lör 23 okt kl. 19:00 Läs mer
Elvis Presley – Blue Hawaii
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 25 oktober kl 19
Läs mer
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 25 oktober kl 19
Läs mer
Finanskris krasch boom bang! - Teaterrepubliken
På Bredgatan 3 i Lund tisdag 26 oktober kl 19. Läs mer
På Bredgatan 3 i Lund tisdag 26 oktober kl 19. Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
26, 27 & 28 okt kl. 16:00 Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
26, 27 & 28 okt kl. 16:00 Läs mer
Teaterrepubliken öppnar apotek
Regissören till succéföreställningen Finanskris Krasch Boom Bang! tar er med på ännu en framgångssaga i en konkurrensutsatt bransch.
Ons 27 okt kl. 19:30 Läs mer
Regissören till succéföreställningen Finanskris Krasch Boom Bang! tar er med på ännu en framgångssaga i en konkurrensutsatt bransch.
Ons 27 okt kl. 19:30 Läs mer
Rapporter - Riksteatern
På Bredgatan 3 i Lund torsdag 28 oktober kl 19. Läs mer
På Bredgatan 3 i Lund torsdag 28 oktober kl 19. Läs mer
Hela kulturcentralens program
Kohandel över gränsen av Gr
Fördelningen av kommunala poster efter ett val lockar fram det sämsta hos politiska partier liksom hos kommunalpolitiker. Flamman berättar om Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Värnamo som var beredda att gå i teknisk allians med Sverigedemokraterna för att vinna uppdrag. Att det inte blev något av berodde inte på V utan på att Mp valde att i stället kohandla med borgarna. V-representanten verkar beklaga utgången. Med ett enda mandat var uppgörelse enda chansen att få en post. Att även Sd skulle ha fått en extra politisk plattform var inget avgörande hinder.
I Lund har vi fått läsa om Anders Ebbesson (Mp) som var sugen på att med borgarnas stöd bli kommunalråd på Socialdemokraternas bekostnad. Inte första gången som hans falang inom partiföreningen gör det valet. För åtta år sen bytte man mot V till sej en rådspost i utbyte mot ordförandeplatser i tunga nämnder.
Nu är det inte Anders som bestämmer på egen hand, och partiets förhandlingsdelegation anförs av den andra tendensens ledare, Rolf Englesson, som vill hålla fast vid det rödgröna samarbetet. Det är inte heller första gången som deras konflikt bryter ut i offentligheten.
Mp Lunds stora problem
är dock inte den inre splittringen utan dess allmänna svaghet. Den åsikten framfördes på det lokala Vänsterpartiets utvärderingsmöte nu i veckan. Och den svagheten drabbar hela det rödgröna blocket eftersom det bara var Mp som hade möjlighet att ta flera mandat från borgarna. Att Demokratisk vänster, S och V inte hade det visas av att förlorade eller endast ökade marginellt i lokalvalet trots att deras valkampanjer var mycket vassare och framför allt att de varit så mycket aktivare under hela mandatperioden. När det gäller just miljö- och klimatinitiativ har Dv varit framfusigare vilket Mp-are villigt erkänner. Men Lundaborna tycks lockas av Maria Wetterstrand även i kommunalvalet.
Omvänt tycks de inte lockas av Lars Ohly. Ordet ”sänke” användes inte i mötesdiskussionen men låg i luften. Elakast var kommentaren: ”Kommuniststämpeln i pannan på Lars Ohly håller på att blekna
I Lund har vi fått läsa om Anders Ebbesson (Mp) som var sugen på att med borgarnas stöd bli kommunalråd på Socialdemokraternas bekostnad. Inte första gången som hans falang inom partiföreningen gör det valet. För åtta år sen bytte man mot V till sej en rådspost i utbyte mot ordförandeplatser i tunga nämnder.
Nu är det inte Anders som bestämmer på egen hand, och partiets förhandlingsdelegation anförs av den andra tendensens ledare, Rolf Englesson, som vill hålla fast vid det rödgröna samarbetet. Det är inte heller första gången som deras konflikt bryter ut i offentligheten.
Mp Lunds stora problem
är dock inte den inre splittringen utan dess allmänna svaghet. Den åsikten framfördes på det lokala Vänsterpartiets utvärderingsmöte nu i veckan. Och den svagheten drabbar hela det rödgröna blocket eftersom det bara var Mp som hade möjlighet att ta flera mandat från borgarna. Att Demokratisk vänster, S och V inte hade det visas av att förlorade eller endast ökade marginellt i lokalvalet trots att deras valkampanjer var mycket vassare och framför allt att de varit så mycket aktivare under hela mandatperioden. När det gäller just miljö- och klimatinitiativ har Dv varit framfusigare vilket Mp-are villigt erkänner. Men Lundaborna tycks lockas av Maria Wetterstrand även i kommunalvalet.
Omvänt tycks de inte lockas av Lars Ohly. Ordet ”sänke” användes inte i mötesdiskussionen men låg i luften. Elakast var kommentaren: ”Kommuniststämpeln i pannan på Lars Ohly håller på att blekna
men han har fått en töntstämpel i stället.” Vilket syftade på hans tevesända frieri och hans under hela valkampanjen mekaniska leende vilket bådadera sågs som beordrat av informationschefen Jenny Lindahl Persson.
Ohly förklarar i veckans Flamman att han är beredd att stanna på sin post. Av mötet att döma har han numera inget starkt stöd i Lund, något som kanske kommer att visa sej på partidistriktets kommande höstkonferens. Den ska i övrigt diskutera regionpolitiken som inte heller ser särskilt munter ut för partiets del. Färre poster, fortsatt allians mellan borgare och Mp. Utförsäljningen lär fortsätta trots den nyss uppdagade skandalen med en privat vårdenhet i Malmö.
Lenin hade rätt
Ja, Ohly bör avgå. Glansen kring den rimligaste efterträdaren Jonas Sjöstedt har väl falnat lite men partiets framgång i hans valkrets Västerbotten (där det nu är starkare än i det gamla fästet Norrbotten) vittnar om fortsatt personlig attraktionskraft.
Det hindrar oss inte från att rekommendera läsning av Ohly, i det ovannämnda numret av Flamman. Hans analys där av borgarnas framgångar går djupare än det rutinmässiga gnället om borgerliga massmedier och lyckade stölder av begrepp som ”arbetarparti”. Han understryker hur framför allt bostadsmarknadens privatisering har gett många ett handfast materiellt intresse av fortsatt borgerlig politik och hur arbetsmarknadspolitiken skapat skikt av löntagare som inte upplever några starkare behov att organisera sej fackligt. Och han sätter in tendenserna i ett europeiskt sammanhang, visar hur den svenska säregenheten är på väg att utplånas.
Det är en i sina outtalade slutsatser djupt pessimistisk text. Men det är inte för sin pessimism och klarsyn som Ohly bör träda tillbaka. Att framhärda med att kalla sej kommunist var en dumhet men att ha läst Lenin är inte fel. Man känner igen dennes resonemang om hur småägandet alstrar konservatism, ja reaktion.
Är vänsterns sista hopp att klimatkrisen ska göra oss egendomslösa?
Ohly förklarar i veckans Flamman att han är beredd att stanna på sin post. Av mötet att döma har han numera inget starkt stöd i Lund, något som kanske kommer att visa sej på partidistriktets kommande höstkonferens. Den ska i övrigt diskutera regionpolitiken som inte heller ser särskilt munter ut för partiets del. Färre poster, fortsatt allians mellan borgare och Mp. Utförsäljningen lär fortsätta trots den nyss uppdagade skandalen med en privat vårdenhet i Malmö.
Lenin hade rätt
Ja, Ohly bör avgå. Glansen kring den rimligaste efterträdaren Jonas Sjöstedt har väl falnat lite men partiets framgång i hans valkrets Västerbotten (där det nu är starkare än i det gamla fästet Norrbotten) vittnar om fortsatt personlig attraktionskraft.
Det hindrar oss inte från att rekommendera läsning av Ohly, i det ovannämnda numret av Flamman. Hans analys där av borgarnas framgångar går djupare än det rutinmässiga gnället om borgerliga massmedier och lyckade stölder av begrepp som ”arbetarparti”. Han understryker hur framför allt bostadsmarknadens privatisering har gett många ett handfast materiellt intresse av fortsatt borgerlig politik och hur arbetsmarknadspolitiken skapat skikt av löntagare som inte upplever några starkare behov att organisera sej fackligt. Och han sätter in tendenserna i ett europeiskt sammanhang, visar hur den svenska säregenheten är på väg att utplånas.
Det är en i sina outtalade slutsatser djupt pessimistisk text. Men det är inte för sin pessimism och klarsyn som Ohly bör träda tillbaka. Att framhärda med att kalla sej kommunist var en dumhet men att ha läst Lenin är inte fel. Man känner igen dennes resonemang om hur småägandet alstrar konservatism, ja reaktion.
Är vänsterns sista hopp att klimatkrisen ska göra oss egendomslösa?
Visionsfri ”vision” om kollektivtrafiken 2020 av Ulf Nymark
Det har blivit högsta mode inom politiken att formulera visioner. I sig är detta förstås inget fel, tvärtom. Men när visioner ska manglas fram över partigränser och beslutas i så bred politisk enighet som möjligt blir de oftast utslätade och intetsägande. Så är det numera i Lunds kommun. Visionerna inom olika politikområden är så mesiga att de knappast möter invändningar från någon – i varje fall inte från etablerade maktgrupper i samhället. Det innebär också att de ofta inte är speciellt tilltalande.
Ingen ”framtida idealbild”
Ännu värre är när aktstycken döps till ”vision” utan att vara en vision i den vanligaste betydelsen av ordet: framtida idealbild. Det mest uppenbara exemplet på detta är ”Kollektivtrafikvision Lund 2020” som nu är på väg fram till kommunstyrelsen. Det är ett dokument som utarbetats gemensamt av Skånetrafiken och Lunds kommuns tjänstemän.
”Ibland” kan biltrafiken få sämre framkomlighet
Sydsvenskan sammanfattar, efter att ha hört en tjänsteman på Stadsbyggnads-kontoret, ”visionen” som att ”Buss och tåg ska in – bilar ska väck” Och det låter ju väldigt bra. Tyvärr är det inte riktigt detta som dokumentet säjer. Där heter det i stället ”Ibland kan begränsning av biltrafikens framkomlighet bli nödvändig” och att ”framkomlighetshöjande åtgärder för kollektivtrafiken kan innebära sänkt framkomlighet för biltrafiken. (Min kursivering). Som alla (?) vet är det i själva verket skarp konkurrens om gatu-och vägrummet mellan biltrafik och kollektivtrafik. Biltrafiken har ett kraftigt övertag. Ökad framkomlighet för bussar och spårvagnar innebär med nödvändighet minskad framkomlighet för bilarna.
Fördubblat resande
I ”visionen” heter det också att kollektivtrafikresandet i Lunds ska
Ingen ”framtida idealbild”
Ännu värre är när aktstycken döps till ”vision” utan att vara en vision i den vanligaste betydelsen av ordet: framtida idealbild. Det mest uppenbara exemplet på detta är ”Kollektivtrafikvision Lund 2020” som nu är på väg fram till kommunstyrelsen. Det är ett dokument som utarbetats gemensamt av Skånetrafiken och Lunds kommuns tjänstemän.
”Ibland” kan biltrafiken få sämre framkomlighet
Sydsvenskan sammanfattar, efter att ha hört en tjänsteman på Stadsbyggnads-kontoret, ”visionen” som att ”Buss och tåg ska in – bilar ska väck” Och det låter ju väldigt bra. Tyvärr är det inte riktigt detta som dokumentet säjer. Där heter det i stället ”Ibland kan begränsning av biltrafikens framkomlighet bli nödvändig” och att ”framkomlighetshöjande åtgärder för kollektivtrafiken kan innebära sänkt framkomlighet för biltrafiken. (Min kursivering). Som alla (?) vet är det i själva verket skarp konkurrens om gatu-och vägrummet mellan biltrafik och kollektivtrafik. Biltrafiken har ett kraftigt övertag. Ökad framkomlighet för bussar och spårvagnar innebär med nödvändighet minskad framkomlighet för bilarna.
Fördubblat resande
I ”visionen” heter det också att kollektivtrafikresandet i Lunds ska
fördubblas till år 2020 jämfört med år 2006. Detta mål kan förstås vid en ytlig betraktelse verka lockande. Men är det verkligen ett självändamål att öka kollektivtrafikresandet? Jag har svårt att se att ökat kollektivresande i sej är önskvärt – varken ur individ eller samhällelig synpunkt. Kollektivtrafikens främsta uppgift måste ju vara – förutom att transportera de resenärer som redan föredrar detta färdsätt – att locka och tvinga över bilister till kollektivresande. Om detta har ”visionen” inte mycket att säja. ”På sikt är målsättningen att kollektivtrafiken ska öka sin marknadsandel relativt biltrafiken”, heter det i dokumentet (återigen min kursivering).
På sikt?! Det måste vara i detta omedelbara nu som kollektivtrafiken måste ges möjlighet att på allvar ta över resandet från biltrafiken. Men tankar kring vad som måste till för åtgärder inom biltrafikens område för att styra över resandet till kollektiva former saknas helt i dokumentet.
DV:s säjer nej till förslaget
Likaså saknas idéer kring kollektivtrafikens framtida utformning och dess samhälleliga roll i transportsystemet. I själva verket är visionen en enkel, dvs kvantitativ, framskrivning av den trafik vi har i dag. Och det är en ”vision” under bilismens fortsatta herravälde i vägtrafiken.
I förra veckan hade Tekniska nämnden att inför behandlingen i kommunstyrelsen yttra sig över överslaget. Demokratisk Vänster (som inte hade yrkanderätt) gjorde följande protokolls-anteckning (som V och MP också ställde sig bakom:
”Demokratisk Vänster stödjer inte förslaget till vision för kollektivtrafiken. Vi anser förslaget vara alltför defensivt i förhållande till bilismen samtidigt som det i alltför stor utsträckning saknar visioner om den framtida kollektivtrafikens framtida roll och utformning.”
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
På sikt?! Det måste vara i detta omedelbara nu som kollektivtrafiken måste ges möjlighet att på allvar ta över resandet från biltrafiken. Men tankar kring vad som måste till för åtgärder inom biltrafikens område för att styra över resandet till kollektiva former saknas helt i dokumentet.
DV:s säjer nej till förslaget
Likaså saknas idéer kring kollektivtrafikens framtida utformning och dess samhälleliga roll i transportsystemet. I själva verket är visionen en enkel, dvs kvantitativ, framskrivning av den trafik vi har i dag. Och det är en ”vision” under bilismens fortsatta herravälde i vägtrafiken.
I förra veckan hade Tekniska nämnden att inför behandlingen i kommunstyrelsen yttra sig över överslaget. Demokratisk Vänster (som inte hade yrkanderätt) gjorde följande protokolls-anteckning (som V och MP också ställde sig bakom:
”Demokratisk Vänster stödjer inte förslaget till vision för kollektivtrafiken. Vi anser förslaget vara alltför defensivt i förhållande till bilismen samtidigt som det i alltför stor utsträckning saknar visioner om den framtida kollektivtrafikens framtida roll och utformning.”
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Uttåget ur Afghanistan av Gunnar Stensson
I en kommentar den 15 oktober analyserar Immanuel Wallerstein Afganistan-kriget ur ett helhetsperspektiv. Vad vill de inblandade länderna uppnå, vilka är deras kostnader och hur kommer de att agera de närmaste 5 åren?
Afghanistans grannar i norr och öster, Uzbekistan, Tadsjikistan, Ryssland (som inte har någon direkt gräns) och Iran, vill helst undvika en regering dominerad av pashtunska talibaner. De fruktar att en sådan skulle förtrycka de etniska minoriteter som har band till länderna på andra sidan gränsen. Men ingen av dessa grannar tycks beredd att sända in trupper. De har avskräckts av erfarenheterna från Sovjetunionens krig på 1980-talet och föredrar en politisk uppgörelse inom Afghanistan för att garantera minoritetsfolkens säkerhet.
USA har en stor truppstyrka i Afghanistan och hoppas att talibanerna ska besegras eller försvagas och att president Karzais armé ska förstärkas. President Obama har ålagt sig att inleda ett tillbakadragande i juli 2011
Om USA inleder tillbakadragandet 2011 är flertalet NATO-länder angelägna att dra sig ur tidigare eller åtminstone klart deklarera sin avsikt att göra det. Den pågående debatten i Sverige är ett exempel.
I USA är tillbakadragandet också en inrikespolitisk fråga. President Obama överväger om han förlorar mer stöd genom att dra tillbaka trupperna än genom att inte göra det. Opinionsmätningar visar att ett ständigt ökande antal väljare är trötta på vad de uppfattar som ett krig i ett avlägset land som är omöjligt att vinna. Isolationismen ser ut att vinna över interventionismen i amerikansk politik.
Två viktiga länder återstår – Pakistan och Indien. De båda kärnvapenmakterna är låsta i en inbördes konflikt som påverkar deras perspektiv på konflikten i Afghanistan.
Pakistan har via sin underrättelsetjänst stött talibanerna under hela kriget.
Afghanistans grannar i norr och öster, Uzbekistan, Tadsjikistan, Ryssland (som inte har någon direkt gräns) och Iran, vill helst undvika en regering dominerad av pashtunska talibaner. De fruktar att en sådan skulle förtrycka de etniska minoriteter som har band till länderna på andra sidan gränsen. Men ingen av dessa grannar tycks beredd att sända in trupper. De har avskräckts av erfarenheterna från Sovjetunionens krig på 1980-talet och föredrar en politisk uppgörelse inom Afghanistan för att garantera minoritetsfolkens säkerhet.
USA har en stor truppstyrka i Afghanistan och hoppas att talibanerna ska besegras eller försvagas och att president Karzais armé ska förstärkas. President Obama har ålagt sig att inleda ett tillbakadragande i juli 2011
Om USA inleder tillbakadragandet 2011 är flertalet NATO-länder angelägna att dra sig ur tidigare eller åtminstone klart deklarera sin avsikt att göra det. Den pågående debatten i Sverige är ett exempel.
I USA är tillbakadragandet också en inrikespolitisk fråga. President Obama överväger om han förlorar mer stöd genom att dra tillbaka trupperna än genom att inte göra det. Opinionsmätningar visar att ett ständigt ökande antal väljare är trötta på vad de uppfattar som ett krig i ett avlägset land som är omöjligt att vinna. Isolationismen ser ut att vinna över interventionismen i amerikansk politik.
Två viktiga länder återstår – Pakistan och Indien. De båda kärnvapenmakterna är låsta i en inbördes konflikt som påverkar deras perspektiv på konflikten i Afghanistan.
Pakistan har via sin underrättelsetjänst stött talibanerna under hela kriget.
De försöker förneka det men ingen låter sig luras. Pakistan tror sig kunna kontrollera de afghanska talibanerna, som de hoppas skulle stärka Pakistan i förhållande till Indien.
Den indiska regeringen har hela tiden stött Karzai-regeringen. De uppfattar den som ett medel att försvaga Pakistans inflytande och hoppas att den på lång sikt ska bidra till att skapa den infrastruktur som behövs för att Indien ska få tillgång till energiresurser från Iran och Ryssland.
Men både Indien och Pakistan överväger att förändra sina ståndpunkter.
Indiska analytiker tvivlar på den korrumperade Karzai-regeringen och tror att ett Afghanistan styrt av pashtunska talibaner skulle försvaga Pakistan militärt och ekonomiskt.
Pakistan har för sin del problem med de egna talibanerna. Att minska inblandningen i Afghanistan skulle minska de interna politiska spänningarna och stärka landet i förhållande till Indien, hoppas vissa bedömare.
Det är alltså möjligt att inbördeskrigen i Afghanistan leder till att alla inblandade parter tröttnar på kostnaderna och inom fem år eller så helt enkelt överlåter åt afghanerna lösa sina problem på egen hand.
Hur skulle ett sådant Afghanistan komma att se ut? Det är svårt att veta. Det skulle kunna komma att utsätta hela befolkningen för den värsta sortens sharia-lagar. Men det skulle också kunna överraska oss med en sorts relativ tolerans, ett leva och låta leva-samhälle, av samma typ som tidigare fungerat i Afghanistan under delar av dess historia.
Men kommer den övriga världen att bry sig, frågar Immanuel Wallerstein. De närmaste fem åren kommer överallt att bli en mycket besvärlig tid ekonomiskt och politiskt. Det kommer kanske varken att finnas tid eller energi att bekymra sig för Afghanistan.
Den indiska regeringen har hela tiden stött Karzai-regeringen. De uppfattar den som ett medel att försvaga Pakistans inflytande och hoppas att den på lång sikt ska bidra till att skapa den infrastruktur som behövs för att Indien ska få tillgång till energiresurser från Iran och Ryssland.
Men både Indien och Pakistan överväger att förändra sina ståndpunkter.
Indiska analytiker tvivlar på den korrumperade Karzai-regeringen och tror att ett Afghanistan styrt av pashtunska talibaner skulle försvaga Pakistan militärt och ekonomiskt.
Pakistan har för sin del problem med de egna talibanerna. Att minska inblandningen i Afghanistan skulle minska de interna politiska spänningarna och stärka landet i förhållande till Indien, hoppas vissa bedömare.
Det är alltså möjligt att inbördeskrigen i Afghanistan leder till att alla inblandade parter tröttnar på kostnaderna och inom fem år eller så helt enkelt överlåter åt afghanerna lösa sina problem på egen hand.
Hur skulle ett sådant Afghanistan komma att se ut? Det är svårt att veta. Det skulle kunna komma att utsätta hela befolkningen för den värsta sortens sharia-lagar. Men det skulle också kunna överraska oss med en sorts relativ tolerans, ett leva och låta leva-samhälle, av samma typ som tidigare fungerat i Afghanistan under delar av dess historia.
Men kommer den övriga världen att bry sig, frågar Immanuel Wallerstein. De närmaste fem åren kommer överallt att bli en mycket besvärlig tid ekonomiskt och politiskt. Det kommer kanske varken att finnas tid eller energi att bekymra sig för Afghanistan.
2010-10-14
Söndagspromenader
De välbesökta söndagsvandringarna i södra Lund fortsätter. Söndagen den 17 oktober studeras effekterna av den föreslagna förlängningen av Åkerlund och Rausings väg. Söndagen den 24 oktober är temat "Klostergården, gårdsvandring, framtid".
Klostergårdens byalag arrangerar
Klostergårdens byalag arrangerar
Finns det röd-gröna blocket kvar? av Lars-Anders Jönsson
Man kan fråga sig vad det har blivit av det rödgröna samarbetet? Strax efter valet talade miljöparti och socialdemokrati att i det fall Reinfeldt önskade samtal eller överläggningar så fick han allt tala med de tre tillsammans.
Röda Kapellets konsert i Svaneskolan 11/9
Plommonträdet
På gården står ett plommonträd
så litet att det knappast märks.
Kring stammen finns ett nät
så ingen skadar det.
Det lilla kan ej större bli,så litet att det knappast märks.
Kring stammen finns ett nät
så ingen skadar det.
Nej, aldrig fast det gärna vill.
Om det är inget bryderi,
Det står för skuggigt till.
Ett plommonträd? Ska vi slå vad?
Det finns ju inga plommon på!
Ett plommonträd är det ändå,
Det ser man på dess blad.
Bertolt Brecht, i översättning av Gunnar Sandin och Björn Stenholm
Dikten ingår i Bertholt Brechts Svendborger Gedichte, skrivna under exilen i Danmark 1934-1938.
Björn Stenholm läste, Röda Kapellet spelade och en svenskdansk kör bestående av Måndagskören, danska Oktoberkoret och andra sångare, sammanlagt fler än 50 stycken, sjöng.
Dirigerade gjorde Håkan B. Carlsson, som komponerat musik till ett urval av Svendborgerdikterna.
Håkan B. Carlsson har i sin musik inte bara tagit vara på arvet från Hanns Eisler och Kurt Weill utan också från den spelstil Röda Kapellet utvecklat under decennier av agitation, ofta tungt svängande dansmusik i valstakt.
En magnifik upplevelse, inte minst genom kontrasten mellan de lågmälda, skenbart konstlösa dikterna och de komplexa orkester- och kör-arrangemangen.
Evenemanget ägde rum i Svaneskolans aula den 11 oktober (där Lena Granhagen sjöng Brecht vid ett solidaritetsmöte för Chile för nästan exakt 37 år sedan).
Gunnar Stensson
En resignerad analys av Lucifer
Det saknas i dessa dagar inte analyser och kommentarer till vänsterns nederlag i valet. Jag har dock svårt att finna så mycket nytänkande. Det finns kanske inte så mycket anledning till det: högern vanns därför att de på den kanten är skickligare och har större resurser än vi. Vi var s.a.s. dömda att förlora. Det bästa jag har sett skrivet står i det nummer av Flamman som kom ut just i dag torsdag och det är skrivet av en för mig obekant, Helena Duroj.
Hon tecknar bilden av en arbetarrörelse som föds ur de eländiga förhållanden som folkets flertal levde under. Det födde en vrede och en mobilisering som resulterade i att rörelsen växte och man vann den politiska makten. Resultatet blev det svenska välfärdssamhället.
En serie nederlag för vänstern
Det var ett samhälle med många förtjänster, men också med brister som vi som är socialister har velat förändra. Gång efter gång har vi trott att det skulle vara möjligt, men alltid har vi varit övermodiga och alltför optimistiska. Det gällde 1968, det gällde under debatten om löntagarfonderna på 1970-talet. Varje gång har kapitalet tvärtom flyttat fram sina positioner och förändrat samhällsklimat och språkbruk. Folkomröstningarna om kärnkraft och EU-anslutning har vi förlorat. Den senare framställdes som om vi skulle bry oss om fred och framsteg i Europa,och man fick med sig fackföreningsrörelsen och socialdemokratin som nu sitter där med resultaten. Innebörden var att ett antal progressiva inslag i det svenska samhället kunde hållas tillbaka eller tas bort. Nu sitter vi här med reklam-tv och privatiserad post, tele och järnvägar. Vi vann visserligen omröstningen om EMU men det sågs mest som en valutateknisk detalj.
Vad kan göras?
Nej, det har inte gått så bra för den socialistiska vänstern. Stora delar av de vi trodde var våra naturliga väljargrupper har gottat sig åt skattesänkningar och röstat med borgarna. Vi var maktlösa i senaste valet som i stället gav oss en påminnelse om att vi lever under kapitalistisk hegemoni. Vad kan vi göra? Helena Duroj:
”Kanske är vår historiska uppgift inte ståtligare än att fortsätta med det vi är bäst på: att organisera de mellan fyra och sex procent av den röstande befolkningen som, klassmässigt eller av andra skäl, tror på socialism. Vi ska arbeta mot rasism och för rättvis fördelning, välfärd och jämlikhet. I övrigt ska vi se, stöda och delta i det som händer när människor börjar röra sig igen, även om de inte rör sig tillsammans med oss.”
Inte så muntert eller heroiskt precis, men så är det väl och vi har nog bara att gilla läget och göra det lilla vi kan och vänta på bättre tider.
inte analyser och kommentarer till vänsterns nederlag i valet. Jag har dock svårt att finna så mycket nytänkande. Det finns kanske inte så mycket anledning till det: högern vanns därför att de på den kanten är skickligare och har större resurser än vi. Vi var s.a.s. dömda att förlora. Det bästa jag har sett skrivet står i det nummer av Flamman som kom ut just i dag torsdag och det är skrivet av en för mig obekant, Helena Duroj.Hon tecknar bilden av en arbetarrörelse som föds ur de eländiga förhållanden som folkets flertal levde under. Det födde en vrede och en mobilisering som resulterade i att rörelsen växte och man vann den politiska makten. Resultatet blev det svenska välfärdssamhället.
En serie nederlag för vänstern
Det var ett samhälle med många förtjänster, men också med brister som vi som är socialister har velat förändra. Gång efter gång har vi trott att det skulle vara möjligt, men alltid har vi varit övermodiga och alltför optimistiska. Det gällde 1968, det gällde under debatten om löntagarfonderna på 1970-talet. Varje gång har kapitalet tvärtom flyttat fram sina positioner och förändrat samhällsklimat och språkbruk. Folkomröstningarna om kärnkraft och EU-anslutning har vi förlorat. Den senare framställdes som om vi skulle bry oss om fred och framsteg i Europa,och man fick med sig fackföreningsrörelsen och socialdemokratin som nu sitter där med resultaten. Innebörden var att ett antal progressiva inslag i det svenska samhället kunde hållas tillbaka eller tas bort. Nu sitter vi här med reklam-tv och privatiserad post, tele och järnvägar. Vi vann visserligen omröstningen om EMU men det sågs mest som en valutateknisk detalj.
Vad kan göras?
Nej, det har inte gått så bra för den socialistiska vänstern. Stora delar av de vi trodde var våra naturliga väljargrupper har gottat sig åt skattesänkningar och röstat med borgarna. Vi var maktlösa i senaste valet som i stället gav oss en påminnelse om att vi lever under kapitalistisk hegemoni. Vad kan vi göra? Helena Duroj:
”Kanske är vår historiska uppgift inte ståtligare än att fortsätta med det vi är bäst på: att organisera de mellan fyra och sex procent av den röstande befolkningen som, klassmässigt eller av andra skäl, tror på socialism. Vi ska arbeta mot rasism och för rättvis fördelning, välfärd och jämlikhet. I övrigt ska vi se, stöda och delta i det som händer när människor börjar röra sig igen, även om de inte rör sig tillsammans med oss.”
Inte så muntert eller heroiskt precis, men så är det väl och vi har nog bara att gilla läget och göra det lilla vi kan och vänta på bättre tider.
Eftervalsdebatt av Sven-Hugo Mattsson
Alliansens taktik är och har varit exempellöst skicklig. Alliansen i sig var smart, man lyckades nu med det borgerligheten misslyckades med på 60-70-talet. Det var säkert lättare att enas nu än då, trots fyra partier istället för tre. På 60-talet var det nog inte lätt att ena Centern som då var ett folkrörelseparti och högerns värde konservatism.
Så detta att Moderaterna kallar sig ”det nya arbetarpartiet” och senare ”det enda”. Man utnyttjar detta att arbetare knappast längre är ett politiskt adekvat begrepp. Att helt fräckt knycka ett ord i sossarnas partibeteckning, göra det till sitt eget och visa att kejsaren är utan kläder, man tar loven av vänsterns retorik.
Sänkt skatt
I regeringsställning ger man sen löntagarna, runt 65 procent av väljarna, en skattesänkning på runt 1000 kronor i månaden. Jag kallar det inte muta, det är den vanliga visan om att sänka skatter utan att fråga vilka konsekvenser det får. Man kallar det jobbskatteavdrag och får det att låta som om det skapar jobb. Reinfeldt kunde ostört påstå, i en debatt med Mona Sahlin, att detta skapat 70.000 jobb. Varför vi samtidigt har fått en kraftigt ökad arbetslöshet får vi aldrig veta. I samma mytbildning kan alliansens partier påstå att, bidraget för hushållsnära tjänster skapat massor av jobb.
Myter
På något sätt har alliansen lyckats med myten att det är de som är garanten för jobben. Man har nästan alltid kunnat påstå att sysselsättning har ökat utan att få frågan, och? Jag menar, det är rätt självklart att sysselsättningen när man har befolkningsökning.
En annan sak alliansföreträdare kunnat säga, utan att jag hört en enda journalist protestera, är att vi haft den värsta ekonomiska kris sen 30-talet eller depressionen. För det första är det lögn, påstår jag, objektivt sett. Rimligtvis var den ekonomiska krisen på 90-talet värre än denna. Hade alliansen ställts inför detta hade man tvingats erkänna att man regerade då också. För det andra är det oerhört att jämföra dagens ”kris” med 30-talets. Jag var inte med då, vill jag betona, men som jag läst och hört var det fråga om att människor förlorade sina förmögenheter och att arbetslösheten var betydande. Krisen var helt enkelt mycket djupare och drabbade de flesta. En annan sak är frågan, exakt vilka konsekvenser fick nuvarande ”kris”? Svaret är att vi fick en ökande arbetslöshet, som drabbade exakt de som förlorade sina jobb. De flesta andra har gott torrskodda från krisen. Det blev ett litet hack i konsumtionen, men mest därför att man var försiktiga med sina pengar. En annan fråga, hur kan man fortsätta sänka skatter när man haft den värsta ekonomiska kris på 80 år?
Med tanke på de myter alliansen lyckades föra in i debatten, fick de heller aldrig frågan varför arbetslösheten alltid stiger när det är borgerligt styre. Varför vi har låg arbetslöshet när vi har höga skatter och vice versa. En annan fråga är varför prognoser säger att vi kommer att få en kraftig tillväxt framöver samtidigt som arbetslösheten bara spås minska marginellt.
Kommande mandatperiod
Under kommande mandatperiod spås alltså att ekonomin kommer att växa en bra bit över 10 procent. Det innebär enorma värden som skall fördelas och statskassan kommer att stärkas. Om spådomarna slår in kan vi räkna med stora skattesänkningar av alliansen. Med tanke på den taktiska finess man hittills visat tror jag att pengarna kommer att pytsas ut på ett populärt sätt. Men det är faktiskt samma gamla högerpolitik som innebär att klyfterna ökar, men tyvärr kommer nog illusionsnumret att lyckas igen.
Så detta att Moderaterna kallar sig ”det nya arbetarpartiet” och senare ”det enda”. Man utnyttjar detta att arbetare knappast längre är ett politiskt adekvat begrepp. Att helt fräckt knycka ett ord i sossarnas partibeteckning, göra det till sitt eget och visa att kejsaren är utan kläder, man tar loven av vänsterns retorik.
Sänkt skatt
I regeringsställning ger man sen löntagarna, runt 65 procent av väljarna, en skattesänkning på runt 1000 kronor i månaden. Jag kallar det inte muta, det är den vanliga visan om att sänka skatter utan att fråga vilka konsekvenser det får. Man kallar det jobbskatteavdrag och får det att låta som om det skapar jobb. Reinfeldt kunde ostört påstå, i en debatt med Mona Sahlin, att detta skapat 70.000 jobb. Varför vi samtidigt har fått en kraftigt ökad arbetslöshet får vi aldrig veta. I samma mytbildning kan alliansens partier påstå att, bidraget för hushållsnära tjänster skapat massor av jobb.
Myter
På något sätt har alliansen lyckats med myten att det är de som är garanten för jobben. Man har nästan alltid kunnat påstå att sysselsättning har ökat utan att få frågan, och? Jag menar, det är rätt självklart att sysselsättningen när man har befolkningsökning.
En annan sak alliansföreträdare kunnat säga, utan att jag hört en enda journalist protestera, är att vi haft den värsta ekonomiska kris sen 30-talet eller depressionen. För det första är det lögn, påstår jag, objektivt sett. Rimligtvis var den ekonomiska krisen på 90-talet värre än denna. Hade alliansen ställts inför detta hade man tvingats erkänna att man regerade då också. För det andra är det oerhört att jämföra dagens ”kris” med 30-talets. Jag var inte med då, vill jag betona, men som jag läst och hört var det fråga om att människor förlorade sina förmögenheter och att arbetslösheten var betydande. Krisen var helt enkelt mycket djupare och drabbade de flesta. En annan sak är frågan, exakt vilka konsekvenser fick nuvarande ”kris”? Svaret är att vi fick en ökande arbetslöshet, som drabbade exakt de som förlorade sina jobb. De flesta andra har gott torrskodda från krisen. Det blev ett litet hack i konsumtionen, men mest därför att man var försiktiga med sina pengar. En annan fråga, hur kan man fortsätta sänka skatter när man haft den värsta ekonomiska kris på 80 år?
Med tanke på de myter alliansen lyckades föra in i debatten, fick de heller aldrig frågan varför arbetslösheten alltid stiger när det är borgerligt styre. Varför vi har låg arbetslöshet när vi har höga skatter och vice versa. En annan fråga är varför prognoser säger att vi kommer att få en kraftig tillväxt framöver samtidigt som arbetslösheten bara spås minska marginellt.
Kommande mandatperiod
Under kommande mandatperiod spås alltså att ekonomin kommer att växa en bra bit över 10 procent. Det innebär enorma värden som skall fördelas och statskassan kommer att stärkas. Om spådomarna slår in kan vi räkna med stora skattesänkningar av alliansen. Med tanke på den taktiska finess man hittills visat tror jag att pengarna kommer att pytsas ut på ett populärt sätt. Men det är faktiskt samma gamla högerpolitik som innebär att klyfterna ökar, men tyvärr kommer nog illusionsnumret att lyckas igen.
All politik är lokal - Men många fattar det inte
av Gunnar Stensson
Mats Olsson hävdar med den retoriska tydlighet han är mäktig att det är Lund som står i centrum för hans politiska arbete.
Sten Henriksson pläderar för att riksdagsval och kommunalval ska äga rum på skilda valdagar. I år blev Lundavänsterns (S, V, MP och DV) kreativa och ansvarsfulla politik överkörd av den klumpiga blockpolitikens rikstrend.
Det får aldrig mer ske! Om den lokala demokratin inte kommer till uttryck i medborgarnas val finns den inte. Det lokala arbetet är politikens ryggrad och tyngdpunkt. Det som verkligen angår medborgarna är partiernas lokala politiska arbete. Vi i DV har inget val: vi är bara lokala – och globala.
Under några år på 1970- och 80-talen – vi kan kalla dem Thomas Schlyters år för att hedra hans minne – gick VPK Lund mot rikstrenden. Röstandelen i Lund var högre än i riket. Det handlade om den ryktbara kampen mot genomfartsleden men också om flera andra miljö- och bevarandefrågor.
Det handlade säkerligen också om att VPK Lund öppet protesterade mot VPKs beroende av Sovjetunionen och uppslutning bakom marionettregimerna i Östeuropa. I Lund innebar internationell vänsterpolitik att ställa upp bakom Charta 77
Väljarna i Lund på den tiden hade den politiska intelligensen och energin att splittra sitt röstande, så att de förkastade de borgerliga partiernas passiva kommunalpolitik och lokalt stödde VPK Lunds entusiastiska unga politiker.
Vi i Demokratisk vänster har förmånen att vara oberoende av något riksparti. Det innebär att vi alltid måste splittra våra röster på klassiskt lundamanér. Jag agiterade också i årets valkampanj för att Lundaborna skulle utnyttja möjligheten att rösta olika i de tre valen. Det fanns väljare som insåg fördelarna. Jag borde ha drivit linjen starkare.
I Lund stödde DV visserligen helhjärtat det rödgröna alternativet. I region- och kommunalvalen fanns andra alternativ värda överväganden. DV:s väljare var tvingade att göra dessa överväganden.
Vi vann några hundra fler röster än för fyra år sedan – men var mycket besvikna under valvakan. Vi hade förväntat ett betydligt starkare genombrott.
Sten Henriksson pläderar för att riksdagsval och kommunalval ska äga rum på skilda valdagar. I år blev Lundavänsterns (S, V, MP och DV) kreativa och ansvarsfulla politik överkörd av den klumpiga blockpolitikens rikstrend.
Det får aldrig mer ske! Om den lokala demokratin inte kommer till uttryck i medborgarnas val finns den inte. Det lokala arbetet är politikens ryggrad och tyngdpunkt. Det som verkligen angår medborgarna är partiernas lokala politiska arbete. Vi i DV har inget val: vi är bara lokala – och globala.
Under några år på 1970- och 80-talen – vi kan kalla dem Thomas Schlyters år för att hedra hans minne – gick VPK Lund mot rikstrenden. Röstandelen i Lund var högre än i riket. Det handlade om den ryktbara kampen mot genomfartsleden men också om flera andra miljö- och bevarandefrågor.
Det handlade säkerligen också om att VPK Lund öppet protesterade mot VPKs beroende av Sovjetunionen och uppslutning bakom marionettregimerna i Östeuropa. I Lund innebar internationell vänsterpolitik att ställa upp bakom Charta 77
Väljarna i Lund på den tiden hade den politiska intelligensen och energin att splittra sitt röstande, så att de förkastade de borgerliga partiernas passiva kommunalpolitik och lokalt stödde VPK Lunds entusiastiska unga politiker.
Vi i Demokratisk vänster har förmånen att vara oberoende av något riksparti. Det innebär att vi alltid måste splittra våra röster på klassiskt lundamanér. Jag agiterade också i årets valkampanj för att Lundaborna skulle utnyttja möjligheten att rösta olika i de tre valen. Det fanns väljare som insåg fördelarna. Jag borde ha drivit linjen starkare.
I Lund stödde DV visserligen helhjärtat det rödgröna alternativet. I region- och kommunalvalen fanns andra alternativ värda överväganden. DV:s väljare var tvingade att göra dessa överväganden.
Vi vann några hundra fler röster än för fyra år sedan – men var mycket besvikna under valvakan. Vi hade förväntat ett betydligt starkare genombrott.
Jag är helt övertygad om att Mats och Sten har rätt när de betonar vikten av att väljarna skiljer kommunvalet från riksdagsvalet. Det gäller att återskapa ett tankemönster som det blockpolitiska tänkandet försvagat. Kanske skulle skilda valdagar, som Sten föreslår, bidra. Kanske bör vi i vårt politiska arbete och agitationen understryka skillnaden mellan den kommunala politiken och rikspolitiken starkare.
DV kan inte göra annat. Det finns nackdelar med att bara vara ett lokalt parti, det har vi erfarenheter av. Men det finns också fördelar. Dem ska vi utnyttja bättre. Vi måste utbilda lundaborna att i sina val ta ansvar för den lokala politiken.
Kommunalvalen påverkar direkt människors livsbetingelser här och nu. De handlar om vård, skola, omsorg, kommunikationer, planering, miljö. Under många år ägnade sig Barack Obama åt lokalpolitik i Chicago.
Såtillvida kan man kalla det lokala valet det mest demokratiska. Att då bara tanklöst slösa bort sin röst i kommunalvalet på t ex Folkpartiet som många uppenbart gjort av ren slentrian är en flykt från demokratin.
Både Sten och Mats är kritiska mot V:s ledning. Särskilt katastrofal är uppenbarligen Jenny Lindahl-Persson som står bakom många av V:s ogenomtänkta utspel, grundade på den kommersiella reklamens föreställningar.
Mest skadade hon dock partiet med det demagogiska kongresstalet 2000 som strök gammelkommunisternas och de okunniga unga kongressledamöternas fördomar medhårs. Också det var uppbyggt enligt reklamens principer. Den entusiasm hon skapade kring de illusioner hon spred tog det åratal för partiet att hämta sig från. Effekterna är fortfarande märkbara.
Mats är klar över att Lars Ohly – vars förtjänster han dock är angelägen att påpeka - är ett sänke för såväl det egna partiet som det rödgröna samarbetet. Både Mats och Sten fäster – med rätta – sitt hopp till Jonas Sjöstedt och förordar en extra partikongress.
DV kan inte göra annat. Det finns nackdelar med att bara vara ett lokalt parti, det har vi erfarenheter av. Men det finns också fördelar. Dem ska vi utnyttja bättre. Vi måste utbilda lundaborna att i sina val ta ansvar för den lokala politiken.
Kommunalvalen påverkar direkt människors livsbetingelser här och nu. De handlar om vård, skola, omsorg, kommunikationer, planering, miljö. Under många år ägnade sig Barack Obama åt lokalpolitik i Chicago.
Såtillvida kan man kalla det lokala valet det mest demokratiska. Att då bara tanklöst slösa bort sin röst i kommunalvalet på t ex Folkpartiet som många uppenbart gjort av ren slentrian är en flykt från demokratin.
Både Sten och Mats är kritiska mot V:s ledning. Särskilt katastrofal är uppenbarligen Jenny Lindahl-Persson som står bakom många av V:s ogenomtänkta utspel, grundade på den kommersiella reklamens föreställningar.
Mest skadade hon dock partiet med det demagogiska kongresstalet 2000 som strök gammelkommunisternas och de okunniga unga kongressledamöternas fördomar medhårs. Också det var uppbyggt enligt reklamens principer. Den entusiasm hon skapade kring de illusioner hon spred tog det åratal för partiet att hämta sig från. Effekterna är fortfarande märkbara.
Mats är klar över att Lars Ohly – vars förtjänster han dock är angelägen att påpeka - är ett sänke för såväl det egna partiet som det rödgröna samarbetet. Både Mats och Sten fäster – med rätta – sitt hopp till Jonas Sjöstedt och förordar en extra partikongress.
Ibland måste man bara berätta av Lars-Anders Jönsson
Det är tidig morgon den 1 oktober när jag och min fru lämnar hotellet i Neustrelitz. Det har varit frost under natten och bilens rutor är isbelagda. Vi kör ner mot staden Fürstenberg i den östra delen av Tyskland. Vägen är en huvudled mot Berlin men smal, kantat med träd och hastigheten oftast runt 80. Landskapet består till stor del av skog. Himlen är blå och utan ett moln. Det är en vacker dag.
Efter en dryg timma är vi framme vid den lilla staden Fürstenberg på västra sidan av sjön Schwedtsee. Resans mål är dock inte staden utan en plats vid sjöns östra strand, vid den tidigare byn Ravensbrück, konzentrationslägret Ravensbrück. Min mor var en av de tusentals polska kvinnor som i slutet av maj 1945 genom Bernadottes räddningsinsats fördes till Sverige. Under alla år min mor levde hörde jag henne berätta om de grymheter hon sett och upplevt och de förhållanden hon levt under. Nu skulle jag själv se och beträda de platser mor berättat om.
Utanför besökscentret möts vi av en ung guide. I arkivet hade man funnit min mors namn, en maskinskriven sida med uppgifter på fångar som anlände den 28 april 1944. Dolata, Elisabeth född 26.3 1912 politisk fånge, nummer 37.480, polsk. Jag hade redan hemma i anteckningar funnit fångnummer, uppgifter som nu bekräftades. Mor arresterades den 4 februari 1944 efter att under ett förhör ha ljugit för tyskarna och fördes därefter till ett SS-läger utanför Posnan.
Lägret
Vi går nu in i lägret. På ena sidan och längst bort ligger grå byggnader i tegel. Byggnader där fångarna arbetat med att bland annat sy kläder åt SS. Framför oss i mitten, ett stort tomt fält vars yta i efterhand täckts av kantiga, mörka stenar, kanske slagg. Förläggningsbarackerna benämnda block, finns inte mer men försänkningar visade var de en gång legat. Vi står framför platsen där alla fångar ställdes upp för apell. Jag hittar en skylt som säger att här legat en av sjukstugorna. Kanske var det där min mor genomgick en operation där hela buken öppnades. Var min mor en av de som användes i tyskarnas medicinska experiment eller var det för att hjälpa henne? I Ravensbrück avrättades fångar av SS och vakter samtidigt som andra fångar kunde läggas in i sjukstugor för att återhämta sig och återgå till sitt arbete. Jag går på vägen från krematoriet fram till ett antal raserade fabriksbyggnader strax utanför det egentliga lägret. Det var
på denna väg förbi krematoriet och gaskamrarna som fångarna varje dag gick till Siemens verkstäder för krigsmaterial.
Mor överlevde, hon var inte judinna
I muren vid sidan om vägen till Siemens fabriker finns idag minnesmärken över alla de som dog i Ravensbrück. Jag läser på plattor från Europas alla länder. Någon platta för Sverige finns dock ej.
Ravensbrück var ett konzentrationsläger där fångarna sattes i slavarbete. Fångarna hade ett värde så länge de kunde arbeta. De mest fruktade konzentrationslägren var dödslägren dit fångar främst judar fördes enbart för att avlivas. Min mor överlevde för hon var katolik och inte jude. Mor kunde också som många andra polacker tyska och insåg att om man skulle överleva var det att snabbt följa vakternas order, schnell, schnell!
Ser ni oss inte?
Det är lördag och jag kan inte åka hem utan att än en gång besöka Ravensbrück. På olika platser utanför och inne i lägret ser vi statyer av avmagrade kvinnor i grått. Tysta iaktager de oss. Det är som om de stannat kvar i detta läger. Det har nu också kommit nya besökare. Inte många. De vandrar bland byggnaderna som i stilla vördnad.
Jag står åter vid stranden och ser över Schwedtsee som ligger spegelblank. Där borta ser jag staden avteckna sig med den evangeliska kyrkans torn. Jag ser på statyn vid strandkanten, en kvinna bärandes en döende kvinna i famnen, vända mot staden på andra sidan sjön. Det är som om kvinnan frågar; ser ni oss inte? På vattnet flyter röda rosor.
En känsla av sorg tar över. I vanliga fall är det så lätt att förklara och visa på det som är fel. Här är man plötsligt tom. Tankarna går till alla de vars liv slutade här.
Den röda stjärnan lyser inte längre
Vi lämnar området. I utkanten ligger en affärsbyggnad öde. På väggarna har antifascistiska slagord målats. I början av nittiotalet sökte man öppna affär men efter starka protester tvingades man stänga. Vi är nu inne i staden och hittar en parkeringsplats intill ett stort minnesmärke över fallna sovjetiska soldater.
Jag slår upp boken om Ravensbrück jag just köpt. Den 30 april 1945 gick de första sovjetiska förbanden in i Fürstenberg. Nu uppträder det som ryktats från fronten i öster. Soldater och hela förband begår övergrepp mot civila. Någon dag tidigare hade alla fångar, som orkade, börjat en marsch till fots västerut. Det fruktansvärda var att dessa fångar i en del fall nu utsattes för nya övergrepp, de våldtogs av befriarens soldater. Många av staden Fürstenbergs kvinnor mötte samma våld. Först efter dagar kanske veckor får den sovjetiska militär-ledningen stopp på övergreppen.
Det sovjetiska minnesmärket över stupade soldater är slitet. Några av de utlagda marmor-plattorna på marken har spruckit eller försvunnit. Den röda stjärnan lyser inte längre.
Lars-Anders Jönsson
Mor överlevde, hon var inte judinna
I muren vid sidan om vägen till Siemens fabriker finns idag minnesmärken över alla de som dog i Ravensbrück. Jag läser på plattor från Europas alla länder. Någon platta för Sverige finns dock ej.
Ravensbrück var ett konzentrationsläger där fångarna sattes i slavarbete. Fångarna hade ett värde så länge de kunde arbeta. De mest fruktade konzentrationslägren var dödslägren dit fångar främst judar fördes enbart för att avlivas. Min mor överlevde för hon var katolik och inte jude. Mor kunde också som många andra polacker tyska och insåg att om man skulle överleva var det att snabbt följa vakternas order, schnell, schnell!
Ser ni oss inte?
Det är lördag och jag kan inte åka hem utan att än en gång besöka Ravensbrück. På olika platser utanför och inne i lägret ser vi statyer av avmagrade kvinnor i grått. Tysta iaktager de oss. Det är som om de stannat kvar i detta läger. Det har nu också kommit nya besökare. Inte många. De vandrar bland byggnaderna som i stilla vördnad.
Jag står åter vid stranden och ser över Schwedtsee som ligger spegelblank. Där borta ser jag staden avteckna sig med den evangeliska kyrkans torn. Jag ser på statyn vid strandkanten, en kvinna bärandes en döende kvinna i famnen, vända mot staden på andra sidan sjön. Det är som om kvinnan frågar; ser ni oss inte? På vattnet flyter röda rosor.
En känsla av sorg tar över. I vanliga fall är det så lätt att förklara och visa på det som är fel. Här är man plötsligt tom. Tankarna går till alla de vars liv slutade här.
Den röda stjärnan lyser inte längre
Vi lämnar området. I utkanten ligger en affärsbyggnad öde. På väggarna har antifascistiska slagord målats. I början av nittiotalet sökte man öppna affär men efter starka protester tvingades man stänga. Vi är nu inne i staden och hittar en parkeringsplats intill ett stort minnesmärke över fallna sovjetiska soldater.
Jag slår upp boken om Ravensbrück jag just köpt. Den 30 april 1945 gick de första sovjetiska förbanden in i Fürstenberg. Nu uppträder det som ryktats från fronten i öster. Soldater och hela förband begår övergrepp mot civila. Någon dag tidigare hade alla fångar, som orkade, börjat en marsch till fots västerut. Det fruktansvärda var att dessa fångar i en del fall nu utsattes för nya övergrepp, de våldtogs av befriarens soldater. Många av staden Fürstenbergs kvinnor mötte samma våld. Först efter dagar kanske veckor får den sovjetiska militär-ledningen stopp på övergreppen.
Det sovjetiska minnesmärket över stupade soldater är slitet. Några av de utlagda marmor-plattorna på marken har spruckit eller försvunnit. Den röda stjärnan lyser inte längre.
Lars-Anders Jönsson
 |
Utbyggnad av Åkerlund & Rausings väg?
av Gunnar Stensson
Södra industriområdet har bytt namn. 6 maj invigdes Lund Business Park av Mats Helmfrid. (Lund är inte världens pr-bästa stad! En sökning på den kommunala webben ger idag 5 månader senare noll träffar! Reds anm)
Den norske ägaren ser en stor potential för området:
”Det ligger nära centrum med goda kommunikationer, vi kan erbjuda allt från kontor till industrilokaler och det finns goda möjligheter att expandera. Vi har möjlighet att tredubbla nuvarande byggnation på området.”
Han ställer också krav:
”En viktig fråga för områdets fortsatta utbyggnad och framtid är att Åkerlund & Rausings väg byggs ut i sydlig riktning för att knyta an till väg 108. Det är en fråga som berör både Lunds och Staffanstorps kommun och som skulle minska den tunga trafiken till och från området genom Lund.”
Härom veckan gav den borgerliga majoriteten i Tekniska nämnden förvaltningen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att förlänga Åkerlund & Rausings väg till väg 108.
Åkerlund och Rausing
Så stod det på en stor färgglad neonskylt som dominerades industriområdet för något decennium sedan. Där tillverkades förpackningar, dekorerade med guld och silver. Ibland kände man den stickande lukten av det cancerframkallande lösningsmedlet toluen långt in i det närbelägna Klostergårdsområdet.
Antalet cancerfall ökade. Dagiset Väderleken var särskilt utsatt. Föräldrarna tog sina barn därifrån. Kommunen funderade på att lägga ner det.
Situationen ledde till protestmöten och namninsamlingar initierade av Klostergårdens byalag Sedan kom utredningar och förelägganden och slutligen en drastisk minskning av utsläppen. Den stora skylten försvann. Minareten byggdes. Det är en skorsten som syns på långt håll och är försedd med något som ser ut som en lämplig balkong för en böneutropare. Den avlägsnar också giftig rök från närmiljön
Åkerlund & Rausings väg ser ut som den gjort så långt jag kan minnas. Åt norr pekar den rakt mot Blocket och åt söder mot Jakriborg. På de nya skyltarna kan man läsa Lund Business Park, Flextrus (ett förpackningsföretag), ÅR Carton, Air Liquide, Axis och PEAB.
Den asfalterade gatstumpen är kort och sträcker sig från Ringvägen till Höje å-vägen.
Den norske ägaren ser en stor potential för området:
”Det ligger nära centrum med goda kommunikationer, vi kan erbjuda allt från kontor till industrilokaler och det finns goda möjligheter att expandera. Vi har möjlighet att tredubbla nuvarande byggnation på området.”
Han ställer också krav:
”En viktig fråga för områdets fortsatta utbyggnad och framtid är att Åkerlund & Rausings väg byggs ut i sydlig riktning för att knyta an till väg 108. Det är en fråga som berör både Lunds och Staffanstorps kommun och som skulle minska den tunga trafiken till och från området genom Lund.”
Härom veckan gav den borgerliga majoriteten i Tekniska nämnden förvaltningen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att förlänga Åkerlund & Rausings väg till väg 108.
Åkerlund och Rausing
Så stod det på en stor färgglad neonskylt som dominerades industriområdet för något decennium sedan. Där tillverkades förpackningar, dekorerade med guld och silver. Ibland kände man den stickande lukten av det cancerframkallande lösningsmedlet toluen långt in i det närbelägna Klostergårdsområdet.
Antalet cancerfall ökade. Dagiset Väderleken var särskilt utsatt. Föräldrarna tog sina barn därifrån. Kommunen funderade på att lägga ner det.
Situationen ledde till protestmöten och namninsamlingar initierade av Klostergårdens byalag Sedan kom utredningar och förelägganden och slutligen en drastisk minskning av utsläppen. Den stora skylten försvann. Minareten byggdes. Det är en skorsten som syns på långt håll och är försedd med något som ser ut som en lämplig balkong för en böneutropare. Den avlägsnar också giftig rök från närmiljön
Åkerlund & Rausings väg ser ut som den gjort så långt jag kan minnas. Åt norr pekar den rakt mot Blocket och åt söder mot Jakriborg. På de nya skyltarna kan man läsa Lund Business Park, Flextrus (ett förpackningsföretag), ÅR Carton, Air Liquide, Axis och PEAB.
Den asfalterade gatstumpen är kort och sträcker sig från Ringvägen till Höje å-vägen.
I väster finns fabriksbyggnader och lagerlokaler innanför ett högt, delvis elektrifierat stängsel, i öster järnvägen och en remsa ickemark, där det växer nypon och björnbär. På några övergivna odlingslotter huserar hemlösa i gamla husvagnar och brädkåkar.
Hur kommer en eventuell förlängning över Höje å till väg 108 se ut?
En cykelstig längs järnvägen omgiven av hagtorn, nypon, björnbär och lönn tar vid där gatan slutar. I söder skymtar Flackarps skola.
Stigen sluttar brant neråt. Ska man bygga väg här går det åt mycket material till vägbanken om den ska nå samma nivå som järnvägsbron.
Vattnet i den första reningsdammen blänker till höger i solskenet. Bläsänder, svanar, sothöns, ett par gäss, storskarvar, smådoppingar.
På andra sidan ån passerar den föreslagna vägen mellan järnvägen och det enda hus som återstår av Flackarps by. Den fortsätter förbi Flackarps ödekyrkogård och vidare någon kilometer över fälten tills den når väg 108 vid järnvägsviadukten som ligger mitt emellan Trafikplats Lund Södra och Lommavägsrondellen.
Sammanfattning
Lunds Business Park vill tredubbla nuvarande byggnation i parken. Den ökande tunga trafiken till området tillgodoses genom en utbyggnad av Åkerlund & Rausings väg till väg 108. Allianspartierna i Tekniska Nämnden har beställt en utredning som ett första steg för att förverkliga planen.
Följande invändningar förtjänar att framföras:
1. En omfattande utbyggnad av Södra industriområdet nära bostadsområden på Väster och Klostergården leder till miljöproblem för befolkningen.
2. ”Buss och tåg ska in – bilar ska väck.” Så sammanfattar Sydsvenskan 14/9 de mål som Lunds politiska partier enats om. Inga nya bilvägar mot Lunds centrum.
3. Järnvägen Malmö-Lund förses snart med fler spår och kan då tillgodose industriparkens transportbehov.
4. En förlängning av vägen till väg 108 skulle öppna en ny bilväg in mot Lunds centrum och öka belastningen på rondellen Ringvägen, Trollebergsvägen och Fasanvägen i ett område som redan plågas av buller och avgaser.
5. En utbyggnad inkräktar på de knappa naturområdena nära Lund.
Hur kommer en eventuell förlängning över Höje å till väg 108 se ut?
En cykelstig längs järnvägen omgiven av hagtorn, nypon, björnbär och lönn tar vid där gatan slutar. I söder skymtar Flackarps skola.
Stigen sluttar brant neråt. Ska man bygga väg här går det åt mycket material till vägbanken om den ska nå samma nivå som järnvägsbron.
Vattnet i den första reningsdammen blänker till höger i solskenet. Bläsänder, svanar, sothöns, ett par gäss, storskarvar, smådoppingar.
På andra sidan ån passerar den föreslagna vägen mellan järnvägen och det enda hus som återstår av Flackarps by. Den fortsätter förbi Flackarps ödekyrkogård och vidare någon kilometer över fälten tills den når väg 108 vid järnvägsviadukten som ligger mitt emellan Trafikplats Lund Södra och Lommavägsrondellen.
Sammanfattning
Lunds Business Park vill tredubbla nuvarande byggnation i parken. Den ökande tunga trafiken till området tillgodoses genom en utbyggnad av Åkerlund & Rausings väg till väg 108. Allianspartierna i Tekniska Nämnden har beställt en utredning som ett första steg för att förverkliga planen.
Följande invändningar förtjänar att framföras:
1. En omfattande utbyggnad av Södra industriområdet nära bostadsområden på Väster och Klostergården leder till miljöproblem för befolkningen.
2. ”Buss och tåg ska in – bilar ska väck.” Så sammanfattar Sydsvenskan 14/9 de mål som Lunds politiska partier enats om. Inga nya bilvägar mot Lunds centrum.
3. Järnvägen Malmö-Lund förses snart med fler spår och kan då tillgodose industriparkens transportbehov.
4. En förlängning av vägen till väg 108 skulle öppna en ny bilväg in mot Lunds centrum och öka belastningen på rondellen Ringvägen, Trollebergsvägen och Fasanvägen i ett område som redan plågas av buller och avgaser.
5. En utbyggnad inkräktar på de knappa naturområdena nära Lund.
Kulturtips
Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 15 okt kl. 19:30 Läs mer
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 15 okt kl. 19:30 Läs mer
Brunst - Wies Bloemen (Holland) & Turnékompaniet
Höst med vårkänslor. Dansstationen på Palladium 15 okt kl 19.30. Läs mer
Höst med vårkänslor. Dansstationen på Palladium 15 okt kl 19.30. Läs mer
Conte d’Amour
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 15 okt kl. 19 Läs mer
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 15 okt kl. 19 Läs mer
Lunds körfestival - Eric Ericsons kammarkör
Konsert med en av Sveriges främsta körer, i Allhelgonakyrkan 15 okt kl 19
Läs mer
Konsert med en av Sveriges främsta körer, i Allhelgonakyrkan 15 okt kl 19
Läs mer
Lunds körfestival - London Community Gospel Choir (England)
En av Europas bästa gospelkörer, på Mejeriet 15 oktober kl 21 Läs mer
En av Europas bästa gospelkörer, på Mejeriet 15 oktober kl 21 Läs mer
Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 16 okt kl. 19:00 Läs mer
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 16 okt kl. 19:00 Läs mer
Lunds körfestival - ARCTIC LIGHT
den unga damkören Arctic Light från Norrbotten, Årets kör 2010 i Lunds Domkyrka 16 oktober kl 21
den unga damkören Arctic Light från Norrbotten, Årets kör 2010 i Lunds Domkyrka 16 oktober kl 21
Lunds körfestival - Lund möter Uppsala
De två universitetskörerna från Uppsala och Lund i ett unikt möte, i Universitetsaulan 16 okt kl 19
Läs mer
De två universitetskörerna från Uppsala och Lund i ett unikt möte, i Universitetsaulan 16 okt kl 19
Läs mer
Lunds körfestival - Scala möter Koritsia
Konsert med belgiska och svenska ungdomskörerna Scala och Koritsia, 16 oktober i Stadshallen kl 11.30
Läs mer
Konsert med belgiska och svenska ungdomskörerna Scala och Koritsia, 16 oktober i Stadshallen kl 11.30
Läs mer
Lunds körfestival - SJUNGGUNG
Barnkörer från hela Skåne, Erik Segerstedt, Calaisa, Shiley Calmp, Stefan och Kim, Mattias Frisk, Staffan Paulson, i Färs & Frosta Sparbank Arena 16 oktober kl 18. Läs mer
Barnkörer från hela Skåne, Erik Segerstedt, Calaisa, Shiley Calmp, Stefan och Kim, Mattias Frisk, Staffan Paulson, i Färs & Frosta Sparbank Arena 16 oktober kl 18. Läs mer
RASTER NOTON SHOWCASE MED SND OCH SENKING LIVE
På Inkonst 16 oktober kl 22. Läs mer
På Inkonst 16 oktober kl 22. Läs mer
Sing-A-Long: Mamma Mia
På Biocentrum i Limhamn lördag 16 oktober kl 17. Läs mer
På Biocentrum i Limhamn lördag 16 oktober kl 17. Läs mer
Elin Larsson Group
Från hemligt stalltips till samfällda hurrarop, 17 oktober kl 19.30 på Victoriateatern Läs mer
Från hemligt stalltips till samfällda hurrarop, 17 oktober kl 19.30 på Victoriateatern Läs mer
Fhlip Fhlop - Rannel Theatre Company
Lunds Stadsteater 17 okt kl 18. Läs mer
Lunds Stadsteater 17 okt kl 18. Läs mer
Rhenguldet av Richard Wagner
Direktsänt från The Met på KINO i Lund. Sön 17 okt kl. 13:00
Repris från The Met på KINO i Lund.
Mån 18 okt kl. 18:00 Läs mer
Direktsänt från The Met på KINO i Lund. Sön 17 okt kl. 13:00
Repris från The Met på KINO i Lund.
Mån 18 okt kl. 18:00 Läs mer
Lunds körfestival - ÅRETS FESTIVALARTIST: SOFIA SÖDERBERG EBERHARD
Årets festivalartist Sofia Söderberg Eberhard i körfestivalens finalkonsert, i Allhelgonakyrkan 17 okt kl 18
Läs mer
Årets festivalartist Sofia Söderberg Eberhard i körfestivalens finalkonsert, i Allhelgonakyrkan 17 okt kl 18
Läs mer
Frank Sinatra – Härifrån till Evigheten
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 18 oktober kl 19
Läs mer
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 18 oktober kl 19
Läs mer
Directors Talk! - Hanna Sköld
På Biograf Spegeln 20 oktober kl 18:30. Läs mer
På Biograf Spegeln 20 oktober kl 18:30. Läs mer
Ensam rävhane - Riksteatern
På Bredgatan 3 i Lundons 20 okt kl 19 Läs mer
På Bredgatan 3 i Lundons 20 okt kl 19 Läs mer
Hela kulturcentralens program
2010-10-07
Orden i Storkyrkan 6/10
”I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i andra delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av ett enda skäl – att du är inte född i samma land som jag.”
Biskop Eva Brunne
Biskop Eva Brunne
Det händer i helgen
Söndagspromenad den 10 oktober klockan 15.
Samling utanför Vårdcentralen, Sankt Lars.
Tema: urbanisering. Nya och gamla miljöer du aldrig sett. Historia och framtid.
Tid: knappt två timmar.
Utrustning: bra skor.
Frivilligt bidrag till Klostergårdens byalag 20 kronor.
Samling utanför Vårdcentralen, Sankt Lars.
Tema: urbanisering. Nya och gamla miljöer du aldrig sett. Historia och framtid.
Tid: knappt två timmar.
Utrustning: bra skor.
Frivilligt bidrag till Klostergårdens byalag 20 kronor.
Svendborgkoncerten, för första gången i Lund
Röda Kapellet, danska Oktoberkoret och Måndagskören från Lund framför Bertolt Brechts Svendborgdikter i tonsättning av Håkan B Carlsson. Tid och plats: måndag 11 oktober i Svaneskolans aula i Lund kl 17.00. Tonsättaren dirigerar.
Brecht skrev sina Svendborger Gedichte under tiden som landsflyktig i Danmark. Håkan B Carlsson är rektor för Kulturskolan i Lund och har under årens lopp arrangerat och skrivit mycket musik för Röda Kapellet. Hans Svendborgsvit bygger på ett urval av Brechts dikter. Verket har tidigare framförts tillsammans med kören Oktoberkoret från Köpenhamn i just Svendborg på Fyn, dessutom i Köpenhamn, i Malmö och i Stockholm, men aldrig tidigare i Lund tillsammans med full orkester.
Sångarna har instruerats av Linda Alexandersson.
Konserten ingår som en del i Lund Choral Festival. Fri entré.
Välkommen
Röda Kapellet
Brecht skrev sina Svendborger Gedichte under tiden som landsflyktig i Danmark. Håkan B Carlsson är rektor för Kulturskolan i Lund och har under årens lopp arrangerat och skrivit mycket musik för Röda Kapellet. Hans Svendborgsvit bygger på ett urval av Brechts dikter. Verket har tidigare framförts tillsammans med kören Oktoberkoret från Köpenhamn i just Svendborg på Fyn, dessutom i Köpenhamn, i Malmö och i Stockholm, men aldrig tidigare i Lund tillsammans med full orkester.
Sångarna har instruerats av Linda Alexandersson.
Konserten ingår som en del i Lund Choral Festival. Fri entré.
Välkommen
Röda Kapellet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)