Peak Oil 7 av Erik Kågström

När det gäller tidpunkten – när man förväntar sig att Peak Oil skall inträffa – finns det två läger. Optimisterna (late toppers, cornucopians) anser att det finns gott om olja och tror att man kan fortsätta och öka produktionen i takt med efterfrågan i ytterligare några decennier. Sedan kan produktionen ligga kvar på en hög nivå i ytterligare några decennier innan den börjar avta. Pessimisterna (early toppers, peakists, Cassandras) tror att Peak Oil redan inträffat eller kommer att göra det inom de närmaste åren. Optimister är ofta företrädare för oljebolag, regeringar, tryckta media eller ekonomer. Pessimister finner man bland geologer, forskare, pensionerade oljeexperter och engagerade lekmän. Företrädare för de båda lägren söker – och finner ofta – stöd för sin respektive hållning. I Sverige hör bl.a. ekonomen Marian Radetsky till optimisterna och professorn Kjell Aleklett till pessimisterna.

Orsak till meningsskiljaktigheterna är framför allt osäkerheten om hur mycket olja det globalt är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna. När ett oljefält upptäckts görs först en bedömning av hur mycket olja det finns i området med geologiska metoder innefattande bl.a. två- och tredimensionell sejsmisk teknik. Sedan görs en bedömning av hur mycket av denna olja som det kan bli möjligt att utvinna. Den totala oljemängden kallas ”resurser” (”resources”), den utvinningsbara delen ”bevisade reserver” (BR) (”proven reserves”). Historiskt är utvinningsfaktorn omkring 35 procent men varierar mycket (se fig. 1).

Fig. 1 Utvinningsfaktor - procent

Det som bestämmer utvinningsgraden är i första hand geologiska faktorer som t.ex. porositeten i det material som olja är inbäddad i. Resurserna i ett oljefält kan öka genom att man finner ny olja i anslutning till fältet. Reserverna kan öka genom att utvinningsgraden blir högre p.g.a. tekniska åtgärder som att pumpa ned vatten, gas, koldioxid eller vattenånga för att höja trycket. Sedan 90-talet har man dessutom kunnat öka utvinningen genom att göra horisontella borrhål utöver de vanliga vertikala (fig. 2). Dessa åtgärder kallas ”enhanced oil recovery” - EOR.

Fig. 2 Horisontella borrhål

Måttenheten för olja är ett fat (=159 liter). Produktionstakten räknas i fat per dag – f/d. Den totala globala ”bevisade” oljereserven inklusive det som redan pumpats upp beräknas i dag till omkring 2 000 miljarder fat varav omkring hälften kan finnas kvar.

I den statistik över produktion och konsumtion av olja som regelbundet levereras av till exempel BP och International Energy Agency (IEA) ingår vanligen allt flytande bränsle – konventionell olja, okonventionell olja, flytande gas, biodiesel och etanol. Konventionell olja – tunnflytande och med låg svavelhalt - är den hittills helt dominerande formen. Till okonventionell olja räknas framför allt tjock olja med hög svavelhalt och olja som kan framställas ur oljesand. Produktion av okonventionell olja är lönsam bara vid högt oljepris och är förenad med allvarliga miljöeffekter. Oljesand finns framför allt i Kanada och tjock olja i Venezuela. Flytande gas är en biprodukt vid gasutvinning. Det är kolväten som är flytande vid normal temperatur t.ex. butan. Kallas också kondensater. Flytande gas har lägre energivärde än olja och ett begränsat användningsområde.

Den prognos över framtida oljeproduktion som nyligen presenterats av IEA tycks ha kommit som en överraskning för experterna på oljeområdet. Den optimism som tidigare präglat den institutionens prognoser är helt borta. Nu anser man att produktionen av konventionell olja globalt har nått sin topp och gjorde det redan för några år sedan (fig.3). En ökad efterfrågan på olja måste därför framöver tillgodoses genom ökad produktion av okonventionell olja, kondensater, biodiesel och etanol.

Fig. 3 IEA:s prognos 2010

Att ”vår bästa tid är nu” inser nog den som råkade se SVT:s program om Peak Oil i Vetenskapens värld måndagen den 15 november. Där kom flera av världens främsta ”peakister” till tals. Bland annat Colin Campbell, Richard Heinberg och Kjell Aleklett. Anmärkningsvärt är att de fick förbli oemotsagda. Marian Radetsky sitter nog och gnisslar tänder någonstans. Programmet finns på SVT-play för den som är intresserad.