Vad ska man säga om det som har skett i Libyen. 
Behöver vi inte bry oss? Så klart vi måste, inte minst därför att Sverige har hundra man på en NATO-bas i Italien och har bidragit efter förmåga till NATO:s krigföring, med stöd av alla partier.
Khaddafi var värd att falla
Man skulle kunna börja med att säga att det är bra att Khaddafi störtades. Han var diktator i ett gammaldags stamsamhälle, med armé och säkerhetsapparat enbart ansvariga inför honom. Han höll igång sitt styre under halvt operettmässiga former. Han var så klart chanslös i längden, Det är förstås alltid utmärkt att en diktator försvinner. Men betyder det att vi ska applådera det sätt på vilket han besegrades? Nej, och särskilt inte i detta fallet.
Det här var en s.k. humanitär intervention, man säger sig ta till våld för att undvika övervåld mot människor. Det började med att en separatiströrelse i östra Libyen, området kring Benghazi satte sig upp mot centralregeringen i Tripoli. Det fick den obalanserade Khaddafi att fara ut i våldsamma hotelser om död och elände. Det var vad USA, Storbritannien och Frankrike hade väntat på, här fanns nu chans att ge igen Khaddafi för gammal ost. NATO började skicka kryssningsrobotar och samlade upp villiga attackplanstyrkor på en bas på Sicilien och gick ut med dem för allt de var värda. Sverige bidrog med målspaning, avgörande för en effektiv kampanj.
Så hat det hållit på i månader, efter hand kompletterat med sk. drönare, små automatiska spaningsplan. Hela tiden har det bombats. Vi vet inget om hur många offer det har krävt, men det borde ligga på några tusen. Regeringsstyrkorna har också skjutit, de svarar väl för liknande siffror.
Alla tunga aktörer avskydde honom
Och nu har det alltså dragit ihop sig till slutspel i Tripoli. Det är kört för Khaddafi, vilket det har verkat vara många gånger förr under 42 år. De gamla kolonialmakterna hatade honom verkligen: Italien, Frankrike, Storbritannien. Och blandade smekningar med hotelser. Men nu är det slut och de oregerliga stammarna på Nordafrikakusten kan nu pacificeras. Och oljan börja flöda.
Sista ordet är alltså sagt då? Fan vet.
Behöver vi inte bry oss? Så klart vi måste, inte minst därför att Sverige har hundra man på en NATO-bas i Italien och har bidragit efter förmåga till NATO:s krigföring, med stöd av alla partier.Khaddafi var värd att falla
Man skulle kunna börja med att säga att det är bra att Khaddafi störtades. Han var diktator i ett gammaldags stamsamhälle, med armé och säkerhetsapparat enbart ansvariga inför honom. Han höll igång sitt styre under halvt operettmässiga former. Han var så klart chanslös i längden, Det är förstås alltid utmärkt att en diktator försvinner. Men betyder det att vi ska applådera det sätt på vilket han besegrades? Nej, och särskilt inte i detta fallet.
Det här var en s.k. humanitär intervention, man säger sig ta till våld för att undvika övervåld mot människor. Det började med att en separatiströrelse i östra Libyen, området kring Benghazi satte sig upp mot centralregeringen i Tripoli. Det fick den obalanserade Khaddafi att fara ut i våldsamma hotelser om död och elände. Det var vad USA, Storbritannien och Frankrike hade väntat på, här fanns nu chans att ge igen Khaddafi för gammal ost. NATO började skicka kryssningsrobotar och samlade upp villiga attackplanstyrkor på en bas på Sicilien och gick ut med dem för allt de var värda. Sverige bidrog med målspaning, avgörande för en effektiv kampanj.
Så hat det hållit på i månader, efter hand kompletterat med sk. drönare, små automatiska spaningsplan. Hela tiden har det bombats. Vi vet inget om hur många offer det har krävt, men det borde ligga på några tusen. Regeringsstyrkorna har också skjutit, de svarar väl för liknande siffror.
Alla tunga aktörer avskydde honom
Och nu har det alltså dragit ihop sig till slutspel i Tripoli. Det är kört för Khaddafi, vilket det har verkat vara många gånger förr under 42 år. De gamla kolonialmakterna hatade honom verkligen: Italien, Frankrike, Storbritannien. Och blandade smekningar med hotelser. Men nu är det slut och de oregerliga stammarna på Nordafrikakusten kan nu pacificeras. Och oljan börja flöda.
Sista ordet är alltså sagt då? Fan vet.
Aftonbladets ledare
En gång i tiden, på 60- och 70-talen, var Aftonbladet ett andningshål för oss som inte såg världen på samma sätt som de borgerliga media. I Sydsvenskan fick vi veta vilka huliganer vi var medan Aftonbladet kunde säga att det var rätt att demonstrera mot USA:s krig i Vietnam.
När LO fullföljde sin katastrofala presspolitik genom att sälja tidningen till Schibsted ansågs det viktigt att undanta ledar- och kultursidor från Schibsteds kontroll. Men hjälper det? V ar finns omdömesgilla s-redaktörer? Var är Gunnar Fredriksson?
I veckan hade Aftonbladet en ledare under rubriken ”FN-systemet har fungerat”, Jag tror nig aldrig ha sett något en lika ogrundad bedömning.
Ett regimbyte
FN har genom en resolution gått in i en intern konflikt och genom aktivt militärt stöd till ena sidan lyckats byta regim. Inblandning i andra staters angelägenheter har hänt förr. Men det unika här är att det är en internationell organisation som backar upp detta. Dessutom säger man att det göra av humanitära skäl. Man bombar i månader, man driver en militär kampanj där FN-flyget, (NATO:s så klart) ska upprätthålla en flygförbudszon och man lovar att på intet sätt blanda sig i den interna konflikten. Men många bombattacker har gjorts i det uppenbara syftet att döda Khaddafi och hans söner och senaste veckorna har det handlat om taktiska flygattacker i samarbete med framryckande markstyrkor.
Urban Ahlinskolan?
Artikeln är skriven av ledarskribenten Anders Lindberg. Vad jag kan se har han varit politisk sakkunnig i Utrikesdepartementet. Jag anar Urban Ahlin-skolan i socialdemokratisk utrikespolitik och blir förstämd. Vänsterpartister kan väl frossa i formuleringarna, men för traditionell svensk utrikespolitik är de dåliga För att kunna säga att FN-systemet har fungerat i detta ärende måste man antingen vara oerhört cynisk eller anse lögn och bedrägerier vara tillåtna medel i FN-politiken.
En gång i tiden, på 60- och 70-talen, var Aftonbladet ett andningshål för oss som inte såg världen på samma sätt som de borgerliga media. I Sydsvenskan fick vi veta vilka huliganer vi var medan Aftonbladet kunde säga att det var rätt att demonstrera mot USA:s krig i Vietnam.
När LO fullföljde sin katastrofala presspolitik genom att sälja tidningen till Schibsted ansågs det viktigt att undanta ledar- och kultursidor från Schibsteds kontroll. Men hjälper det? V ar finns omdömesgilla s-redaktörer? Var är Gunnar Fredriksson?
I veckan hade Aftonbladet en ledare under rubriken ”FN-systemet har fungerat”, Jag tror nig aldrig ha sett något en lika ogrundad bedömning.
Ett regimbyte
FN har genom en resolution gått in i en intern konflikt och genom aktivt militärt stöd till ena sidan lyckats byta regim. Inblandning i andra staters angelägenheter har hänt förr. Men det unika här är att det är en internationell organisation som backar upp detta. Dessutom säger man att det göra av humanitära skäl. Man bombar i månader, man driver en militär kampanj där FN-flyget, (NATO:s så klart) ska upprätthålla en flygförbudszon och man lovar att på intet sätt blanda sig i den interna konflikten. Men många bombattacker har gjorts i det uppenbara syftet att döda Khaddafi och hans söner och senaste veckorna har det handlat om taktiska flygattacker i samarbete med framryckande markstyrkor.
Urban Ahlinskolan?
Artikeln är skriven av ledarskribenten Anders Lindberg. Vad jag kan se har han varit politisk sakkunnig i Utrikesdepartementet. Jag anar Urban Ahlin-skolan i socialdemokratisk utrikespolitik och blir förstämd. Vänsterpartister kan väl frossa i formuleringarna, men för traditionell svensk utrikespolitik är de dåliga För att kunna säga att FN-systemet har fungerat i detta ärende måste man antingen vara oerhört cynisk eller anse lögn och bedrägerier vara tillåtna medel i FN-politiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar