Staden och framtiden av Ann Schlyter

Framtiden, staden och naturen var temat på årets stadsträdgårdmästarkongress som ägde rum I Lund. Som politiker i tekniska nämnden fick jag lov att vara med och lyssna. Det är intressant att höra hur Lund och Lunds parker och natur beskrivs för utomstående. Det är stolthet över den 100 åriga stadsparken och det är stora visioner om en Världspark som binder ihop Brunnshög med Kungsmarken.

Visst är det härligt med visioner, och det är ju i samband med jätteprojekt som Brunnshög som oväntade saker kan hända, även positiva sådana. Den allmansrättsliga naturen i tätorten Lunds närmiljö är begränsad. Det kan bli fint med en stor park som varieras med växter från olika delar av världen och som når till Kungmarken, även om den inte är tillgänglig för allmänheten.  Tyvärr förlorade ju vänsterpartiet kampen mot att golfbanan där skulle få förnyat kontrakt när det gamla gick ut för snart tjugo år sen.   Det vi inte får idag får vi ha som framtidsdrömmar.
   En del av marken i den tilltänkta parken är kommunens men mycket ägs av kyrkan. När kyrkan gick över från att tillhöra oss alla och blev en privat förening följde de enorma skånska markinnehaven bara med utan särskilt mycket diskussion. Vore det inte en gudi behaglig gärning om kyrkan skänkte den marken åter till befolkningens gemensamma fromma?
   Lund kommer att växa och vi vill förtäta och bygga högt för att fortsatt ha en stad av rimlig utbredning och med cykel och kollektivtrafik som de viktigaste färdmedlen. Om detta finns rätt stor politisk enighet. Men när man förtätar måste man tänka på grönstrukturen.  Det blir mera folk som behöver grönytor för närrekreation och det blir mer hårdgjorda ytor vilket ökar problemen med dagvattenhantering. Det är tyvärr inte omöjligt att den våta sommaren förebådar en klimatförändring mot mer regn här. När det är stora regnmängder släpps orenat vatten ut i Höje å eftersom inte tillräckligt har gjorts för att lokalt ta hand om vattnet.
   Vid nybygge planeras såväl såväl för vattnet som för grönska. Men sällan görs något i äldre områden, och ofta för lite vid förtätning. Jag vet till exempel inte om man gjort något alls för att kompensera för att den nya bebyggelsen söder om domkyrkan gjort hela denna yta hårdgjord. I sådana lägen borde man kräva gröna tak. Ibland när det byggs talas om att den hårdgjorda ytan kompenseras med en parksnutt en bit bort. Men det håller inte; det gäller vattnet som faller just på den fastigheten som inte ska ut i ledningarna.

   Peter Neal från London argumenterade för att ett hållbart samhälle måste planera för fem infrastrukturer: energi, vatten, avfall, transport och grönska, alla lika viktiga. De hänger dessutom ihop. Eivor Bucht talade om en blågrön infrastruktur.
   Lunds politiker satsar mycket på framtiden i betydelsen att de skjuter upp vad som borde göras idag. Till exempel avstår man från att lätt och relativt billigt göra om de tomma betongytorna efter stans plaskdammar till dammar som skulle kunna fördröja dagvattenavrinningen. Och dessutom skänka skönhet för människor och en miljö för diverse småkryp.

De enda som på trädgårdsmästarkonferensen talade om nedskärni ngarna i den gröna sektorn var de utifrån gästande föreläsarna. Peter Neal berättade lite av vad som kunde hända när politiken endast var inriktad på nedskärningar och ytterligare nedskärningar. På något ställe i London hade man infört inträde på två pund till lekplats.
   Ulf Nordfjell, landskapsarkitekt från Stockholm som arbetat med stadsparkens förnyelse var den andre. Han uttryckte stor frustrationmed att politikerna i Lund inte fullföljer förnyelsen av stadsparken trots att budgetkalkylerna har varit framtagna från början och borde kunna ha planerats in. Det skulle inte kosta mer än en vägrundell och en vägkorsning. Så det visar tydligt på prioriteringarna hos de styrande politikerna i Lund.  Den nya entren från stan in i parken och mycket av det som planerats för att ge barn och familjer upplevelser är satt på obestämd framtid. Det är inte bara en av stadens stora exploatörer som tycker att stadens ledande politiker har bromsvätska istället för blod i ådrorna.
   Det finns också en stor underhållsskuld i stadsparken. Den kommer att bestå. Ändå har ju stadsparken i alla fall fått lite pengar. I övrigt skars i år parkförvaltningens budget ner så att det redan fatalt eftersatta underhållet i stans andra parker kommer att bli mycket mycket värre. Mot bättre vetande låter de beslutande politikerna  en ren kapitalförstöring pågår år efter år.
   Vi lever i ett individualiserat konsumtionssamhälle, men de borgliga politikerna tror väl inte på framtidsstrategen Ulf Boman som  pekade på vikten av en attraktiv miljö för att locka framtidens kreativa befolkning till Lund. Det är sorgligt när det är viktigare att hålla nere skatten än att underhålla och försköna det som vi ska konsumera gemensamt.