För ett par veckor sedan kom en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), med titeln Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? Gunnar Stensson tog i korthet upp rapporten i Veckobladet nr 26, och jag tänkte spinna vidare på detta och dyka lite längre in i rapportens redovisningar och slutsatser. Varför? Helt enkelt därför att jag tror att studien är en av de viktigaste och mest seriösa undersökningar som producerats när det gäller effekterna av privatiseringar inom offentlig sektor. Och varför är den då viktig? Jo, en av de mest grundläggande slutsatserna av studien är att privatiseringarna har ”inte varit den mirakelmedicin som många hoppades skulle ge högre effektivitet och kvalitet”. Nu är ju en sådan slutsats inte överraskande för vänsterfolk. Men den mosar sönder borgerlighetens främsta argument för privatiseringar. Och det gör den just i kraft av vem som står som utgivare och vilka som utarbetat rapporten.
Etablerade forskare
Rapporten, som är en inventering av tillgänglig forskning och statistik om effekterna av konkurrens i produktionen av välfärd, är till formen en antologi. Redaktör är Laura Hartman, forskningschef vid SNS och docent nationalekonomi. Medverkande författare är bland annat Anders Anell, adjungerad professor vid Institutet för ekonomisk forskning i Lund, Jonas Vlachos, docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet, Eva Mörk, professor i nationalekonomi, Uppsala universitet, samtliga sålunda väl etablerade forskare.
Nära näringslivet
Och det är alltså SNS som är utgivare. SNS är enligt Nationalencyklopedin, ”ett fristående nätverk av opinionsbildare och beslutsfattare inom den privata och offentliga sektorn med uppgift att bland annat främja saklig samhällsdebatt om näringslivet och dess roll i samhället. SNS grundades 1948 av enskilda personer i svenskt näringsliv med intresse för samhällsfrågor.” Vid den tiden var Näringslivets fond huvudfinansiär. Idag får studieförbundet sina inkomster från medlemsavgifter från ”250 av Sveriges främsta företag, myndigheter och organisationer”. Även privatpersoner är medlemmar. SNS står alltså nära det s k näringslivet.
Det är alltså fullständigt klart att det inte är någon vänstervriden tankesmedja som låtit ett antal kulturmarxister komma till tals, vilket gör rapporten till rena dynamiten i den politiska debatten. Den kritiserades också häftigt på borgerliga tidningars ledarsidor, men därefter har de varit ganska tyst. Kanske har privatiseringsanhängarna beslutat för att försöka tiga ihjäl den?
Här följer nu några axplock från antologin där fakta från olika välfärdsområden redovisas och där konsekvenserna av konkurrensen – så långt man nu vet – redovisas. (Det blir en hel del siffror men de är, hoppas jag, tänkvärda. Observera samtliga uppgifter gäller riket i sin helhet om inget annat anges). I kommande VB-nummer har jag för avsikt att ta upp några av de resonemang som rapporten för kring vad som kan vara förklaringen till att de mål som nyliberalerna sagt sig vilja uppnå med privatiseringar inte uppnåtts.
Marknaden för privatskolor
Fakta: Var tionde grundskoleelev och lite mer än var femte gymnasieelev får sin utbildning vid en privatskola (rapporten använder förstås beteckningen ”friskola”). I huvudstaden går var fjärde grundskoleelev och nästan hälften av gymnasieeleverna i privatskola. På gymnasienivå drivs 85 procent av privatskolorna som aktiebolag, i grundskolan utbildas knappt en tredjedel av ett aktiebolag. Sverige är, påpekar rapporten, troligen det enda landet i världen där skolor kan drivas av aktiebolag som är fullt fria att utan några som helst restriktioner pytsa ut vinster till ägarna.
Etablerade forskare
Rapporten, som är en inventering av tillgänglig forskning och statistik om effekterna av konkurrens i produktionen av välfärd, är till formen en antologi. Redaktör är Laura Hartman, forskningschef vid SNS och docent nationalekonomi. Medverkande författare är bland annat Anders Anell, adjungerad professor vid Institutet för ekonomisk forskning i Lund, Jonas Vlachos, docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet, Eva Mörk, professor i nationalekonomi, Uppsala universitet, samtliga sålunda väl etablerade forskare.
Nära näringslivet
Och det är alltså SNS som är utgivare. SNS är enligt Nationalencyklopedin, ”ett fristående nätverk av opinionsbildare och beslutsfattare inom den privata och offentliga sektorn med uppgift att bland annat främja saklig samhällsdebatt om näringslivet och dess roll i samhället. SNS grundades 1948 av enskilda personer i svenskt näringsliv med intresse för samhällsfrågor.” Vid den tiden var Näringslivets fond huvudfinansiär. Idag får studieförbundet sina inkomster från medlemsavgifter från ”250 av Sveriges främsta företag, myndigheter och organisationer”. Även privatpersoner är medlemmar. SNS står alltså nära det s k näringslivet.
Det är alltså fullständigt klart att det inte är någon vänstervriden tankesmedja som låtit ett antal kulturmarxister komma till tals, vilket gör rapporten till rena dynamiten i den politiska debatten. Den kritiserades också häftigt på borgerliga tidningars ledarsidor, men därefter har de varit ganska tyst. Kanske har privatiseringsanhängarna beslutat för att försöka tiga ihjäl den?
Här följer nu några axplock från antologin där fakta från olika välfärdsområden redovisas och där konsekvenserna av konkurrensen – så långt man nu vet – redovisas. (Det blir en hel del siffror men de är, hoppas jag, tänkvärda. Observera samtliga uppgifter gäller riket i sin helhet om inget annat anges). I kommande VB-nummer har jag för avsikt att ta upp några av de resonemang som rapporten för kring vad som kan vara förklaringen till att de mål som nyliberalerna sagt sig vilja uppnå med privatiseringar inte uppnåtts.
Marknaden för privatskolor
Fakta: Var tionde grundskoleelev och lite mer än var femte gymnasieelev får sin utbildning vid en privatskola (rapporten använder förstås beteckningen ”friskola”). I huvudstaden går var fjärde grundskoleelev och nästan hälften av gymnasieeleverna i privatskola. På gymnasienivå drivs 85 procent av privatskolorna som aktiebolag, i grundskolan utbildas knappt en tredjedel av ett aktiebolag. Sverige är, påpekar rapporten, troligen det enda landet i världen där skolor kan drivas av aktiebolag som är fullt fria att utan några som helst restriktioner pytsa ut vinster till ägarna.
Konsekvenser: Vid kommunala grundskolor har nästan 90 % av lärarna pedagogisk examen. Vid privatskolor är motsvarande siffra 70 procent. Vissa andra undersökningar ger vid handen att elever i privatskolor har högre betyg. Men vid justering för socioekonomisk bakgrund skiljer sig inte resultaten mellan privatskolor och kommunala skolor. Betygsskillnader avspeglar inte faktiska kunskapsskillnader. Studien noterar också att elever som gått i vinstdrivande grundskolor presterar lite sämre resultat när de kommer vidare till gymnasiet, jämfört med elever med samma betyg i kommunala grundskolor. Avkastningen på eget kapital i skolaktiebolagen är i genomsnitt 14 procent – jämfört med 9 procent inom näringslivet i övrigt.
Rapportens slutsats om skolan: ”Det empiriska stödet för att den svenska friskolereformen skulle ha lett till höjd kvalitet i skolan totalt sett är svagt”.
Marknaden för arbetsmarknadspolitik
Fakta: En fjärdedel av deltagarna i arbetsmarknadsåtgärder är hänvisade till privata utförare. Antalet företag som erbjuder s k jobbcoaching är 900 och de flesta av dem är nya aktörer. (Tror någon att Arbetsförmedlingen kan ha koll på kvalitet och kompetens hos så många aktörer? Min anm.)
Konsekvenser: Arbetsförmedlingen får ta hand om arbetssökande med längre arbetslöshetstider än de som hänvisas till privata aktörer. Det finns inga skillnader i resultat, dvs hur många som gått ut i jobb eller utbildning, mellan arbetslösa som varit i program hos Arbetsförmedlingen och dem som deltagit hos privata aktörer. Rapportens slutsats: ”Det finns inga belägg för att det ökade inslaget av privata utförare haft någon effekt (vare sig positiv eller negativ) på den totala effektiviteten i arbetsmarknadsinsatserna.
Marknaden för sjukvård
Fakta: Inom primärvården går idag 26 % av kostnaderna till privatföretag. (2001 var denna siffra 17 %).
Efter införandet av det obligatoriska vårdvalet 1 januari 2010 tillkom under årets första månader 223 nya vårdenheter. De etablerades i huvudsak i befolkningstäta områden och stadskärnor. Nästan alla av dem är privata.
I fjol fanns totalt cirka 450 privata primärvårdsmottagningar. En tredjedel av dessa ägdes av tre storföretag: Praktikertjänst, Carema och Capio. Ytterligare 13 % av de privata primärvårdsenheterna ägs av aktörer med fler än fem vårdmottagningar, dvs omkring hälften av alla privata primärvårdsenheter ingår i en koncern.
Konsekvenser: Privata vårdgivare får i genomsnitt högre betyg än offentliga i nationella patientenkäter, men skillnaderna är ytterst små. Studier från USA visar att ickevinstsyftande utförare presterar bättre än vinstsyftande, både ur kostnads- och kvalitetssynpunkt. Vårdvalet inom primärvården har lett till ökad tillgänglighet. Ökad tillgänglighet i primärvården gynnar socioekonomiskt svaga grupper relativt mycket, enligt rapporten.
Detta var alltså några punkter ur rapporten. Fler områden behandlas förstås i antologin. Men jag tror detta räcker för att visa att de underbara förbättringar av välfärden som utlovats har uteblivit. Och kan förhoppningsvis också vara tillräcklig bakgrund för nästa artikel om Konkurrensens konsekvenser. Den ska alltså handla om varför det, enligt studien, inte har blivit som det hävdats att det skulle bli och om varför ”marknaden” för välfärdstjänster är så speciell – till skillnad från marknaden för – till exempel – tomater eller gräddbullar.
Not. Läs rapporten i sin helhet.
Rapportens slutsats om skolan: ”Det empiriska stödet för att den svenska friskolereformen skulle ha lett till höjd kvalitet i skolan totalt sett är svagt”.
Marknaden för arbetsmarknadspolitik
Fakta: En fjärdedel av deltagarna i arbetsmarknadsåtgärder är hänvisade till privata utförare. Antalet företag som erbjuder s k jobbcoaching är 900 och de flesta av dem är nya aktörer. (Tror någon att Arbetsförmedlingen kan ha koll på kvalitet och kompetens hos så många aktörer? Min anm.)
Konsekvenser: Arbetsförmedlingen får ta hand om arbetssökande med längre arbetslöshetstider än de som hänvisas till privata aktörer. Det finns inga skillnader i resultat, dvs hur många som gått ut i jobb eller utbildning, mellan arbetslösa som varit i program hos Arbetsförmedlingen och dem som deltagit hos privata aktörer. Rapportens slutsats: ”Det finns inga belägg för att det ökade inslaget av privata utförare haft någon effekt (vare sig positiv eller negativ) på den totala effektiviteten i arbetsmarknadsinsatserna.
Marknaden för sjukvård
Fakta: Inom primärvården går idag 26 % av kostnaderna till privatföretag. (2001 var denna siffra 17 %).
Efter införandet av det obligatoriska vårdvalet 1 januari 2010 tillkom under årets första månader 223 nya vårdenheter. De etablerades i huvudsak i befolkningstäta områden och stadskärnor. Nästan alla av dem är privata.
I fjol fanns totalt cirka 450 privata primärvårdsmottagningar. En tredjedel av dessa ägdes av tre storföretag: Praktikertjänst, Carema och Capio. Ytterligare 13 % av de privata primärvårdsenheterna ägs av aktörer med fler än fem vårdmottagningar, dvs omkring hälften av alla privata primärvårdsenheter ingår i en koncern.
Konsekvenser: Privata vårdgivare får i genomsnitt högre betyg än offentliga i nationella patientenkäter, men skillnaderna är ytterst små. Studier från USA visar att ickevinstsyftande utförare presterar bättre än vinstsyftande, både ur kostnads- och kvalitetssynpunkt. Vårdvalet inom primärvården har lett till ökad tillgänglighet. Ökad tillgänglighet i primärvården gynnar socioekonomiskt svaga grupper relativt mycket, enligt rapporten.
Detta var alltså några punkter ur rapporten. Fler områden behandlas förstås i antologin. Men jag tror detta räcker för att visa att de underbara förbättringar av välfärden som utlovats har uteblivit. Och kan förhoppningsvis också vara tillräcklig bakgrund för nästa artikel om Konkurrensens konsekvenser. Den ska alltså handla om varför det, enligt studien, inte har blivit som det hävdats att det skulle bli och om varför ”marknaden” för välfärdstjänster är så speciell – till skillnad från marknaden för – till exempel – tomater eller gräddbullar.
Not. Läs rapporten i sin helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar