Många böcker beskriver hur samhällen byggs upp. I Robinson Kruse får man tämligen noggrant följa hur han bygger upp sitt lilla samhälle med hjälp av vrakgods och så småningom en ytterligare invånare. Det är Fredag, som Robinson i sann kolonial anda döper ”vilden” till.
Betydligt färre böcker beskriver hur en civilisation långsamt eroderar. Jane Smileys ”Grönländarna” är dock en sådan bok. Bakgrunden är att kolonisationen av Grönland avbryts då en något kallare period inträffar. Det rudimentära samhällsbygget med ett ting där man slet sina tvister, en kyrka med biskop som stod för den stora berättelsen likväl som någon slags undervisning, allt bryts ner.
Utan den ideologiska överbyggnaden som religionen ger ersätts tingsförhandlingarna snabbt av privathämnd för verkliga och inbillade oförrätter. Kunskaper överförs inte och glöms bort och befolkningen decimeras av både de hårdnande livsvillkoren och emigration.
En kommun är från tid till annan inblandad i rättstvister. Det kan vara som part i målet i upphandlingar, omhändertaganden av barn eller överklaganden av bidrag till friskolor. Både medarbetare och media har ibland förvånats över att besked om slikt möts av ett tämligen sangviniskt lugn. Men det är alltså för att jag, hur ogärna jag tycker tid samt personella och ekonomiska resurser ska användas i rättstvister, menar att alternativet är sämre.
Utan denna yttersta möjlighet att lösa tvister återstår bara det man brukar kalla djungelns lag eller den starkares rätt. Och hur illa det då går kan man tyvärr få studera i dagens Somalia. Efter Siad Barres fall 1991 utvecklades det snabbt till dagens tillstånd utan en fungerande statsapparat och med människor på flykt till jordens alla hörn.
Många drömmer om en svag stat. I så fall är knarkkartellernas México eller Camorrans Neapel paradiset. Eller Somalia. Och utvecklingen går inte entydigt åt rätt håll. Precis som fungerande institutioner kan byggas upp så kan de också demonteras. På Grönland och kanske även här?
Betydligt färre böcker beskriver hur en civilisation långsamt eroderar. Jane Smileys ”Grönländarna” är dock en sådan bok. Bakgrunden är att kolonisationen av Grönland avbryts då en något kallare period inträffar. Det rudimentära samhällsbygget med ett ting där man slet sina tvister, en kyrka med biskop som stod för den stora berättelsen likväl som någon slags undervisning, allt bryts ner.
Utan den ideologiska överbyggnaden som religionen ger ersätts tingsförhandlingarna snabbt av privathämnd för verkliga och inbillade oförrätter. Kunskaper överförs inte och glöms bort och befolkningen decimeras av både de hårdnande livsvillkoren och emigration.
En kommun är från tid till annan inblandad i rättstvister. Det kan vara som part i målet i upphandlingar, omhändertaganden av barn eller överklaganden av bidrag till friskolor. Både medarbetare och media har ibland förvånats över att besked om slikt möts av ett tämligen sangviniskt lugn. Men det är alltså för att jag, hur ogärna jag tycker tid samt personella och ekonomiska resurser ska användas i rättstvister, menar att alternativet är sämre.
Utan denna yttersta möjlighet att lösa tvister återstår bara det man brukar kalla djungelns lag eller den starkares rätt. Och hur illa det då går kan man tyvärr få studera i dagens Somalia. Efter Siad Barres fall 1991 utvecklades det snabbt till dagens tillstånd utan en fungerande statsapparat och med människor på flykt till jordens alla hörn.
Många drömmer om en svag stat. I så fall är knarkkartellernas México eller Camorrans Neapel paradiset. Eller Somalia. Och utvecklingen går inte entydigt åt rätt håll. Precis som fungerande institutioner kan byggas upp så kan de också demonteras. På Grönland och kanske även här?
"Den första människan som slängde iväg en förolämpning istället för en sten var grundaren av civilisationen"
Sigmund Freud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar