2011-12-15

Om behovet av enkla lösningar av Stig Henriksson

Först publicerad i VLT 13 dec
Låt oss tala en smula om fascism!
Det behövs tre ingredienser för att koka denna svartsoppa. Man ska frammana ett verkligt eller inbillat hot mot något värdefullt som man menar kan gå förlorat. Det kan vara rasen, folkhemmet eller tryggheten. Man ska misstänkliggöra demokratin som varande ineffektiv och dess bärare som antingen ofattbart dumma eller genomkorrupta. Eller både och. Och viktigast; man ska hitta roten till allt ont. Judarna, zigenarna, de homosexuella, muslimerna eller helt enkelt invandrarna.

Allt oftare kan man läsa skildringar om hur idylliskt allt var i Sverige förr i tiden. Ingen brottslighet, underbar sjukvård, äldreomsorg och skola var klanderfria etc. Fakta om hur mycket bättre allt detta är nu, alla problem till trots, de hjälper inte.

De förtroendevalda antas vara närmast landsförrädare när de inte enbart är ute efter att sko sig själva. I bästa fall förstår de noll och intet. Att nio av tio folkvalda är fritidspolitiker som vid sidan av sitt vanliga jobb efter bästa förmåga sköter sitt uppdrag förträngs. (Och om det vore så lukrativt; hur kommer det sig att partierna har väldigt svårt att rekrytera medlemmar som vill ta på sig uppdrag?)

Och invandringen i allmänhet, med särskild inriktning på muslimer, förklarar allt som blivit sämre och hotar vår framtid starkare än både klimatförändringarna och kärnvapnen. Visst skapar invandringen problem för både oss som tar emot och för dem som kommer! Att andra problem vore än större utan invandring, det verkar bli för jobbigt att ta in. Att invandring lättar på försörjningsbördan hos en snabbt åldrande befolkning, det blir för krångligt att förstå. Att det visst är oacceptabelt att det ska ta 7-8 år innan man är med och bidrar till samhället, men tydligen svårt att erinra sig att det tar tre-fyra gånger så lång tid för de nya medborgare vi producerar själva.

Nej, ned med den svarta fascismen - ljus över landet! Varför inte med hjälp av den mörka skönhet som invandrat från Sicilien; Sankta Lucia!

Lucia föddes i en rik familj i Syrakusa på Sicilien. Hennes far dog när hon var liten och hon blev uppfostrad av sin mor, Eutychia. Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte, dock berättade hon inte det för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt "Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!" Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde kristna.
   Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon svärdet genom halsen på henne och inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den >sista smörjelsen.
   Det moderna Luciafirandet, med Lucior med ljus i håret, är faktiskt inte inspirerat från en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna, utan det är för att skänka lite ljus i en tid av mörker (i den julianska kalendern, den kalender vi hade fram 1753, var 13 december vintersolståndet, det vill säga årets mörkaste natt). Men legenden säger ändå för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljus på huvudet.

"Alle Vesterns lande är infiltreret af muslimerne. Nogle av dem taler pent til os, mens de venter på at blive mange nok till at slå os ihjel"
Mogens Camre, fd medlem i EU-parlamentet för Dansk Folkeparti

Inga kommentarer: