Skolan som marknad av Gunnar Stensson

Gymnasieskolornas reklamkostnader har fördubblats på tre år. Enligt TNS-Sifo köpte gymnasieskolorna reklam för 42 miljoner under 2011. Det motsvarar 83 lärartjänster.
   Men den största kostnaden är den tid skolans egen personal lägger ner på marknadsföring, menar Lisbeth Lundahl, professor vid institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap på Umeå universitet. Detta tar tveklöst resurser som skulle kunnat fokuseras på utbildning.
   ”Det är ganska självklart”, säger hon. ”Det är skattemedel det handlar om och väldigt mycket tid och pengar som går till marknadsföring.”
   Fristående skolkoncerner lägger ut störst summor på marknadsföring, men också kommunala skolor är konkurrensutsatta och många av dem satsar stort på reklam.

Elever lockas med en tusenlapp extra i månaden i studiebonus. Det som återstår av skolpengen kan ändå ge vinst om man drar ner på undervisningen. Det knepet har Mälardalens Tekniska gymnasium i Södertälje kommit på. Andra bedragare lockar med att eleverna slipper gå i skolan hela dagarna. De kan i stället bli lediga och ägna sig åt annat. Vinstskojarna agerar som katten och räven i sagan om Pinocchio. Och så handlar det förstås om gratis utdelning av datorer och Ipad, berättar Lisbeth Lundahl, forskningsledare för projektet ”Gymnasiet som marknad”.

Jättarna tar över. Mellan 2011 och 2017 beräknas antalet gymnasieelever minska med 90 000. Då är det dags för jättarna att ta över.
   Academia, Praktiska, Lärande i Östergötland, JB Education (tidigare John Bauer), Jensen och Kunskapsskolan har lockat hälften av alla de gymnasister som går i privatgymnasium.
   Störst är Academia med 7000 anställda och 20 000 elever. Varje elev representerar en kommunal skolpeng. Jättarna konsoliderar sig.
   Flera mindre friskolor har tvingats stänga. I många fall har eleverna kommit i kläm. I andra har kommunen tvingats städa upp.
Nedgångsperioder gynnar alltid de starka och slår ut de svaga. Som på andra marknader övergår ”fri” konkurrens i oligopol och monopol på många orter.
   Även lagstiftningen kan komma att gynna de starka genom nya regler med större krav på ekonomisk uthållighet.

Lund då?  Katte, Spyken och Polhem har i höstens intagning fyllt alla program, liksom också Vipan. 60 procent av eleverna kommer från orter utanför Lund. Inga behöriga sökande från Lund har behövt avvisas på grund av konkurrensen utifrån.
   Det finns en trend att eleverna söker sig från friskolorna till de kommunala gymnasierna, som ju i Lund har mycket starka varumärken. Trots detta satsas en hel del på marknadsföring ”för säkerhets skull”, som intagningssekreterare Ingela Arheden uttrycker det.
   Trenden är att eleverna söker sig från friskolorna till de kommunala. Men det finns friskolor som går bra som Ljud och Bild-gymnasiet, Jensen- och Agardh-gymnasierna.
   Humanus har däremot drabbats av omfattande elevflykt. Mikael Elias teoretiska gymnasium tar inte längre in några nya elever i årskurs 1.
Det som kallas ”fritt sök” gagnar Lund på bekostnad av andra skånska kommuner. I viss mån gagnar det också friskolorna i Lund eftersom staden Lund har stor attraktionskraft. Så länge nuvarande regler för gymnasieansökan gäller är Lunds kommunala gymnasieskolor garanterat fyllda med de ekonomiska och administrativa fördelar det innebär.
   Ur ett större perspektiv kan centraliseringen till Lund starkt ifrågasättas. Det sker en utarmning av väl fungerande gymnasier i städer som Trelleborg, Ystad och Landskrona. Den omfattande pendlingen anstränger i onödan kommunikationerna.

Antalet grundskoleelever ökar. Men trenden i Lund är densamma. Eleverna söker sig från friskolor till de kommunala skolorna. Klostergårdsskolan har till exempel utökat sitt elevantal med 30 elever, från 220 till 250. Trenden innebär att de kommunala skolorna tillförs större resurser genom skolpengssystemet.