Don´t look - The world´s about to break av Gunnar Stensson

Det var en munter kväll i Auditoriet på Kulturen i lördags. På scenen till höger Röda Kapellet, orkestern vars medlemmar i mer än 40 år marscherat på gator och torg, med åren och professorstitlarna allt stelbentare, till vänster kören Svart på Vitt, något yngre, garvade aktivister från demonstrationer mot apartheid, för Palestina och för jämställdhet i tidigt 70-tal med paroller som: Ropen skalla, daghem åt alla!
   I salongen deras publik, kvinnor, 1960- och 70-talens hänförande skönheter, nyss glödande banderollbärare, och män, något medfarna, men outslitliga, med erfarenheter från Vietnamdemonstrationer och demonstrationer mot Sovjetunionen och för Tjeckoslovakien, Chile och Sydafrika
   Instrumenten kastar ljusblixtar när musikerna lyfter dem, där finns luckor i leden, men de har fyllts av nya talanger, körens blickar riktas mot orkestern, en, ska vi säga öronbedövande, tystnad och total koncentration uppstår. Per Falk, stabil som en Buddha i granit, höjer taktpinnen och slår igång musiken.
   Dessförinnan har Sten Henriksson redovisat Röda Kapellets musikstrategi, vad ett band åldrande revolutionära amatörer kan ta itu med: politisk blåsorkestermusik med moderna harmonier i traditionen efter Hanns Eisler, den socialistiske kompositören som skrev musik till Bert Brechts pjäser och följde honom i landsflykten.
   Dessförinnan har också Lars-Håkan Svensson presenterat Harold Pinter, dramatikern, socialisten och den politiske aktivisten, som, redan märkt av döden, skrivit kvällens tre dikter.
   Kompositören, Håkan B Carlsson, kulturskolans rektor, sitter ödmjukt skymd i publiken i spänd väntan på att för första gången få höra sitt verk framföras inför publik.
   Äntligen skräller musiken igång, kabarémusik, marschmusik, slagdängor, med intrikata harmonier. Kören sjunger, som Majakovskij, för full hals, och sången flödar hård och stridslysten, hämtad direkt från gatorna och torgen i London, Berlin, Barcelona, Paris eller Santiago. Occupy Wall Street!
The world´s about to break. Don´t look!
   Stormande applåder för kören, för orkestern, för kompositören, för Harold Pinter.
   Publiken tränger sig ut, gladare än den kom in. Skriande kajor i Lundagårdsträdens mörka lövmassor, människohopar flytande omkring i septembermörkret. Tusen röster. Och en ny föreställning börjar i Kulturens auditorium.