2012-10-04

Våra dagars hjälte av Günter Grass

Statshemlighetens lögn avslöjade
rabbinens son, som i Bersheba fromt
åtlydde Thorans bud, men sen blev kristen plötsligt.

Han avbröt sina studier och tjänade sitt levebröd
i Negev, där i öknens tystnad staten vetenskapligt
utvecklade kärnteknik och hoppades att kunna dölja det
för världen, vilket lyckades, tills Mordechai Vanunu talade
och bröt hemligheten. Så hette han som hoppades att tjäna
sitt land genom att uppenbara sanningen.

Det som sen hände och tycks fortsätta att hända
liknar en dussindeckare som inte kunnat visas
på bio förrän den anpassats till tusen filmers
inkörda spår och gamla skillingtryckshistorier.

Han lockades till Rom av en kvinna, som ej ens ryggade
för mord, och fördes bort i båt, men dessförinnan
i Sunday Times man kunde läsa vad som förbereddes
i ökenstaden Dimona: kärnvapendöden.

Hur det sen gick berättas redan i första Mosebok,
hur i brunnen Josef slängdes av sina bröder mitt i öknen.
Vanunu ställdes inför domarskranket och blev sen spiondömd
till arton år i isoleringscell. När elva tjänats av han överfördes
till fängelset i Askelon, till slut benådad,
men till en strängt begränsad frihet under uppsikt.

Dock slutade han ej att tala, trots förbudet, så domarna
fängslade honom gång på gång tills slutligen han sattes
i husarrest i Sankt Georgs basilika i Jerusalem,
den för tre religioner heliga staden.

Visst har han hedrats i Oslo, Glasgow och i många andra städer
och själv berättat legenden om sitt liv på internet
men hemma blev hans röst som ropade i öknen tystad
när han varnade för det, som för oss alla utgör ett dödligt hot.

Därför, försök att likna honom, bli myndig, tala ut
när andra tiger om den död som förberedes i Texas,
Kiel och Kina  och Iran och Rysslands för oss dolda vidder!
Sådana hjältar är nödvändiga  i denna värld
där många hotar freden och planerar förintelsen.

Till honom, Vanunu Mordechai, går min hälsning. Till dem
som dömde honom går min bön: upprätta honom, erkänn
att han sitt land i alla dessa år har varit trogen!
Ur diktsamlingen Dagsländor (Eintagsfliegen), 29/9 2012. Övers G. Stensson

Inga kommentarer: