Hur ska vi fortsätta? Internationell solidaritet 1973 och 2013 av Gunnar Stensson

På 1960- och 70-talen var det lätt att ta ställning. De europeiska och amerikanska imperiernas kolonier i Afrika, Asien och Latinamerika kämpade för frihet mot sina förtryckare. Många av befrielserörelserna var marxistiskt skolade. Det gällde inte bara att befria länderna, det gällde också att skapa socialistiska och demokratiska samhällssystem.
   Den stora, men just därför diffusa, vision som delades av många handlade en sorts världsrevolution. I en av Vietnamrörelsens sånger uttrycks den med orden ”Som en flodvåg reser sig folken.” I marxistiskt präglade demonstrationer framfördes parollen ”Internationell solidaritet. Arbetarklassens kampenhet.”
   När USA var som värst nedgånget under Nixon hoppades många på en omvälvning där. Även Sovjetunionen tycktes vara på väg mot demokrati. Länderna i Östeuropa skulle snart vinna nationellt självbestämmande.
   Att engagera sig internationellt var betydelsefullt också för utvecklingen i Sverige.
   Visionen var kraftfull. Och den såg ut att börja förverkligas. Vietnam, Laos, Kambodja och de afrikanska staterna befriade sig. Starka rörelser var verksamma i Latinamerika. Sovjetunionens förstenade diktatur öppnades. Lydstaterna befriades. Estland, Lettland, Polen, Tjeckoslovakien och alla de andra.

Attacken mot World Trade Center ledde till ”kriget mot terrorismen”. Den världsomspännande demonstrationen mot USA:s avsikt att angripa Irak för exakt tio år sedan (det var sol och minusgrader den dagen i Lund) blev den hittills senaste folkliga massmobiliseringen för fred. Efter ett par månader stövlade USA in i Irak ändå. ”Mission accomplished” sa Bush.
   Konsekvenserna av hans sanslösa chauvinism plågar fortfarande världen – och inte minst USA.
   Desperata muslimska grupper, rättslösa på grund av terrorstämpeln, står mot de mäktiga nationerna i Väst med USA i spetsen, samtidigt som de försvårar och fördröjer den demokratiska utvecklingen i ”den arabiska våren”.
   Sekteristiska konflikter föröder länderna i Mellanöstern. De är en konsekvens av imperialistiska övergrepp under 1900-talet. Giriga aktörer underblåser och utnyttjar krigen för egna syften. Olja. Metaller.  Demokratins fiender som Saudiarabien rustas av USA, Tyskland och Sverige. I två artiklar nedan analyseras konflikterna i Mali och Syrien.

Kapitalism och utsugning är fortfarande huvudfienderna. De allra rikaste är rikare än någonsin och har störtat världens folk i två stora ekonomiska krascher. Konsumtionstillväxten förbrukar jordens ändliga tillgångar av metaller och olja. Rika länder roffar åt sig den produktiva jorden i Afrika. Haven utfiskas. Och kanske värst av allt: den globala uppvärmningen har blivit ett hot mot mänskligheten.
   Vi måste studera den komplexa verkligheten och finna nya former och organisationer för vårt motstånd. Det är viktigare än någonsin. Vi måste förbereda folkens kommande flodvåg.