2013-10-10

Det sjunkande skeppet av Gunnar Stensson

Kvaliteten i svensk skola har försämrats sedan 1990-talet, då den var världsledande. Även likvärdigheten har försämrats. Försämringen beror på det fria skolvalet, systemet med skolpeng, att aktiebolag får driva skolor och statens liberala tillståndsgivning till fristående skolor. Dessa strukturer sänker kvaliteten och ökar skillnaden mellan skolor. De måste förändras i grunden. Men just strukturerna vill Jan Björklund inte ge sig på. Han kan haspla ur sig kataloger av reformer som handlar om läroplan, betyg, lärarutbildning, lärarlön, lärlingar och allt möjligt annat. Han snickrar på det sjunkande skeppets inredning. Snart står han där ensam och sjunger: ”Närmare Gud till dig”.


Nu är det dags att skrota skolpengen!
Jag har knyckt rubriken från en debattartikel i Expressen 3/10 undertecknad av SACO-ordföranden Göran Arrius och ordföranden för Lärarnas Riksförbund Bo Jansson.
   Många kommer nog ihåg hur vi, föräldrar och lärare från framför allt Klostergårds- skolan och Järnåkraskolan men också många andra, våren 2007 på flera välbesökta möten protesterade mot införandet av skolpeng i Lunds skolor. Vi påpekade att skolpengssystemet måste leda mot en alltmer ojämlik skola, samtidigt som den utarmar de kommunala skolorna. Kampen mot skolpengen utgick från Klostergårdsskolan som då, för sex år sedan, förlorade elever till friskolor i St Lars-området och, som en konsekvens av skolpengssystemet, samtidigt gick miste om nödvändiga resurser. Huvudorsaken till elevförlusten var att Klostergårdsskolan hade en stor andel invandrarelever.

Vi har länge sett vinstdrivande skolkoncerner som den jämställda sammanhållna skolans värsta fiender. Om 14 dagar kommer Jonas Sjöstedt till Lund för att debattera skolpolitiken med Jan Björklund. Han har gjort kampen mot riskkapitalbolagens vinster på skattebetalarnas bekostnad inom skola, vård och omsorg till valets huvudfråga. Inget annat land i världen utom Pinochets Chile tillåter oreglerat vinstuttag ur skolor som finansieras med allmänna medel. Kampen mot vinstuttaget är självklart politisk.

Men skolpengsystemet är väl en teknisk fråga?
Ytligt sett förefaller det rättvist att varje elev förfogar över en lika stor peng. I verkligheten leder det synsättet till en fruktansvärd likriktning eftersom det helt bortser från elevernas – och skolornas - olika bakgrund och förutsättningar. Varenda elev som har någon form av funktionshinder fysiskt eller psykiskt drabbas.
Arrius och Jansson analyserar skolpengseffekten så här: ”Alla skolledare vet att det är de sista eleverna i varje klass som ger skolan extra resurser och vinst för privatägda friskolor. 30 elever istället för 25 ger möjlighet att ha tillräckligt med lärare och bra undervisning. Med färre elever hamnar skolan i en nedåtgående spiral. Personal måste sägas upp, skolan får sämre rykte, ännu färre söker sig dit och så vidare.”

”Dagens konstruktion av skolpengen
driver utvecklingen mot en mer och mer ojämlik skola. Det leder till ökade skillnader bland befolkningen och därmed på sikt ökade konfliktnivåer. Vi tar inte till vara på hela befolkningens begåvning, vilket är ett slöseri inte bara för enskilda individer utan också för hela samhället. Därför bör regeringen överväga och utreda en mer differentierad nationell finansiering av skolan som tar hänsyn till elevers bakgrund.”
   Det är inte jag som påstår det. Det är ordförandena för SACO och LR. 
   En sak till: tar man bort skolpengen tar man bort källan till riskkapitalisternas vinst.

Hur har det då gått för Klostergårds- skolan de gångna sju åren?
Skolan och dess lärare tog upp striden mot skolpengssystemet våren 2007.
   Striden mot skolpengen riktade uppmärksamheten mot skolan. Lärare och skolledning ökade tillsammans med föräldrarna takten i det redan inledda arbetet att höja skolans kvalitet och nådde snart stora resultat som t ex framgångarna i de nationella schackmästerskapen och prisen för integration.
   Det ledde i sin tur till att allt fler barn sökte sig till Klostergårdsskolan så att elevantalet nu ökat med 25-30 procent sedan 2007 – tillsammans med resurserna via skolpengarna.
   Skolpengssystemet, som hotade att utarma Klostergårdsskolan, har i stället gett vinst. Det fria val, som orsakade nedgång i elevantalet, har vänts till sin motsats. Allt väl, således?

Nej! Succén för Klostergårdsskolan är ett undantag.
Beläggen för detta är många. Skolverkets rapport ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola” visar ökade skillnader mellan elever och mellan skolor. Detsamma visar PISA-undersökningarna.
   Bo Malmberg med flera på Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet har funnit att det är det fria valet av skola som är huvudför-klaringen till segregationen.
   Anders Trumberg från Örebro universitet har kommit till samma resultat.
   Böhlmark och Holmlund som skrivit studien ”20 år med förändringar i skolan: Vad har hänt med likvärdigheten?” drar slutsatsen: ”Resultaten pekar entydigt på att en ökad friskoleandel leder till ökade skillnader mellan skolor i betygsgenomsnitt och i elevsammansättning.”
   Rothsteins och Blomqvists bok ”Välfärds-statens nya ansikte” utmynnar i konstaterandet: ”De internationella erfarenheterna av marknadsstyrning inom skolan visar tydligt att ökande segregation kan bli en oönskad bieffekt av valfriheten.”
   Vänsterpartierna får mycket att göra för att återupprätta den svenska skolan efter valet 2014 – och det kommer att ta tid - men de har klart för sig vad som måste göras. En huvudpunkt handlar om skolans finansiering.

Inga kommentarer: