1900-talet var det sekel då Sverige blev en demokrati. Redan detta
öppnade nya möjligheter för kvinnor och proletärer. Inom arbetarrörelsen
och kulturen skedde genombrottet först: August Palm, Kata Dahlström,
Per-Albin Hansson, Moa Martinsson, Harry Martinsson, Vilhelm Moberg,
Artur Lundkvist, Sara Lidman, Jan Fridegård...
Universitetens hierarkiska akademiska utbildning förblev länge
ett reservat för överklassens män, oavsett deras intellektuella
begränsningar. Min mormor nådde till att bli gymnastiklärarinna i en
flickskola. Min faster tog studenten och blev så småningom
gymnasielärare med Jan Myrdal bland sina elever.
När jag 1954 konfronterades med Lunds universitet
hade mycket litet förändrats. Antalet studenter var cirka 3000.
Småstaden Lund hade ungefär 35000 invånare. Allt kändes mycket – vilka
ord ska jag välja – rituellt, sekteristiskt. Efter något år gav jag ”en
god dag i alla fyra fakulteter i gyttjepölen Lund”, för att citera en
rad ur Jesper Svenbros aktuella diktsamling ”Hill”. I stället flyttade
jag till Göteborg.
Under 1960-talet genomfördes grundskolereformen i hela Sverige.
För första gången fick alla svenska ungdomar en rättvis chans. Nästan
alla. Någorlunda rättvis.
Jag undervisade i folkhögskolor i Västergötland och Norrbotten.
Det gällde att utbilda dem som av åldersskäl hade missat grundskolan
och nu måste skaffa sig minst grundskolekompetens för att kunna gå
vidare till sjuksköterskeskolor, seminarier och polisutbildning. Många
var högt begåvade och allmänbildade och skaffade sig
högskoleutbildning. Allihop är pensionärer idag.
Jag återvände 1969 till ett helt annat universitet
och ett helt annat Lund. Studenterna hade blivit fler än 20 000, i
stället för de 3000 välkammade unga herrar som dominerat femton år
tidigare. Folkmängden hade så gott som fördubblats. Nybyggda
bostadsområden låg i en krans runt stadskärnan. Sverige hade tagit vara
på sin stora begåvningsreserv, tack vare grundskolan och det nya
gymnasiet. Den gamla eliten kverulerade naturligtvis i årtionden.
Vi slog oss ner i Ulrikedal med Parentesen och Smålands nation
som närmaste grannar. Aten var centralpunkt för en myllrande mängd
politiska och sociala organisationer, som ständigt genomförde nya
manifestationer, demonstrationer, strejker och ockupationer. Radikala
grupper hade intagit de gamla institutionerna på alla nivåer. Man slapp
se en enda studentmössa. FNL-gruppens styrelse satt i ett av AF:s
tornrum med utsikt över hela stan. VPK disponerade en lokal i gatuplanet
med ingång från Annegatan
Den sjudande energin avtog när pionjärerna lämnade Lund, men 40-
och 50-talsgenerationerna kom att dominera universitet och högskolor
och andra viktiga funktioner inom samhälls- och näringsliv under resten
av 1900-talet.
Nu har vi drabbats av en segregerande skolmarknad i
ett kommersialiserat konsumtionssamhälle som gynnar privilegierade
nyrika grupper, samtidigt som invandringen av begåvade, vitala ungdomar
med skiftande erfarenheter från Latinamerika, Asien, Afrika och
Östeuropa ställer svensk skola inför nya utmaningar. Pisa-mätningen
blev en strålkastare som brutalt exponerade utbildningskrisens djup.
Grundskolereformen tog vara på de begåvningar som tidigare endast
hade tillgång till den 7-åriga folkskolan. De var många kring mitten
av 1900-talet.
Idag finns begåvningsreserven främst bland våra nya svenskar, men
också bland dem som marginaliserats till följd av samhällsutvecklingen
och de ekonomiska förändringarna. Där döljer sig framtidens
yrkesverksamma, forskare, företagare, konstnärer och ledare. Det gäller
att ge dem chansen att nå dit de vill. Vi såg dem vid den stora
demonstrationen mot nazismen i Malmö härom veckan.
Nu måste vi åter skapa en utvecklande, kreativ skola för alla
genom minst lika genomgripande reformer som grundskolereformen med alla
dess sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser.
Det kommer säkert att ske. Jag avundas dem som griper sig an med
det arbetet nu. Den digitala utvecklingen öppnar helt nya möjligheter.
Men det personliga samspelet är alltid grunden. Ingenting är mer
stimulerande än att studera och forska tillsammans med fräcka, unga,
nyfikna, kunskapstörstande begåvningar med varierande erfarenheter och
perspektiv. Folkhögskolan, den verkliga friskolan, den som aldrig ägnat
sig åt att parasitera på skolsystemet utan kompletterar det, har
fortfarande en viktig roll, men det avgörande är förstås hur
utbildningssystemet i sin helhet utformas. Det är där generationerna
möts, konfronteras och utvecklas.