Även Antonio Gramsci var spårvagnsmot-ståndare. Vintern 1923 befann sig
han sig i Wien, skild från sin älskade Giulia som var kvar i Moskva.
Han skriver till henne: Här i Wien har vi bara ”spårvagnen med
sitt oväsen”. Jag saknar ”de glada och bjällrande slädarna” i Moskva.
Mats Helmfrid och kompani vill dröja med spårvagnsbeslutet. Glada
och bjällrande slädar är väl knappast något alternativ i Lunds
kollektivtrafik, men han kan ju ta med det i den utredning han av
populistiska skäl vill genomföra. Det skulle göra den lite roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar