Enligt en vida spridd trossats är marknaden, alltså kapitalismen, en oundgänglig förutsättning för demokrati. Men...
Tomas Piketty visar i Kapitalet i det tjugoförsta århundradet att marknaden genom seklerna alltid lett till koncentration av rikedom och minskad jämlikhet.
Per Molander kommer till samma slutsats i Ojämlikhetens anatomi. Båda konstaterar att när ojämlikheten nått en alltför hög nivå uppstår social oro och revolutioner som den i Frankrike 1789.
Båda slår också fast att ojämlikhet leder till stagnerande samhällen även ekonomiskt, eftersom förmögenheterna ärvs och begåvningarna inte tävlar på lika villkor.
Karl Marx konstaterade redan för 160 år sedan att kapitalet obönhörligt koncentreras på allt färre händer tills slutligen ett litet fåtal kapitalister äger produktionsmedlen. Då är det dags att ta över.
Vi vet att den rikaste procenten i dag äger lika mycket som den fattiga halvan av jordens befolkning.
Marx underskattade den enda procentens förmåga att tillgodogöra sig de girigastes och dummastes stöd genom våld, belöningar, mutor och propaganda.
Under den gångna veckan har jag ideligen stött på iakttagelser och inlägg som pekar i samma riktning. Kapitalismen hotar demokratin.
”Under de senaste årtiondena har kapitalets makt stegrats på demokratins bekostnad”, skriver Saima Jönsson-Fahoum i artikeln Frihandel låter väl bra? (VB 6/2). Hon visar hur TTIP, det föreslagna frihandelsavtalet mellan USA och EU, gynnar kapitalet på demokratins bekostnad genom att utländska investerares vinst garanteras mot politiska beslut som inskränker vinstmöjligheterna.
”De överskott som ackumuleras i Tyskland försvinner ju inte utan lånas ut till länder med underskott och de länder som lånar kan så småningom hamna i ett beroende av Tyskland och tyska banker. Grekland är ett exempel på vad det kan föra med sig.” Anne-Marie Pålsson, M, (SDS 9/2). Hon är realist och har längre perspektiv än kvartalskapitalisterna.
I den nyutgivna boken Demokrati eller kapitalism?(Daidalos 2014) diskuterar ett antal tyska intellektuella som Wolfgang Streeck och Jürgen Habermas frågan mot bakgrund av den pågående EU-krisen som ställts på sin spets genom Syrizas valseger i Grekland och kravet på skuldavskrivning
Nordea, SEB, Swedbank och Handelsbanken tjänade över 104 miljarder förra året. Det hade räckt till ett extratillskott på 52 000 kronor för varje pensionär.
40 miljarder kronor drog de svenska skol- och vårdkoncernerna in förra året, vilket är en fördubbling jämfört med 2008, läste jag i en skenbart oskyldig spalt benämnd Skolhyllan. Den stod i Kulturbilagan och det var Patrik Svensson som skrivit den. (SDS 10/2) Vinsten blev 2,4 miljarder och hade räckt till 6000 heltidsanställda sjuksköterskor eller lärare. Academedia, den största skolkoncernen, tjänade 7000 kronor per elev.
Samtidigt påstår entreprenören Dan Olofsson på tidningens opinionssida att ”Det är dags att inse att angreppen mot de privata välfärdsföretagen och valfriheten har nått till vägs ände.”
800 miljarder skattesmitarpengar finns i storbanken HSBC, lika mycket som den svenska statsbudgeten. 500 svenska skattesmitare delade på miljarderna, skriver Karin Pettersson (Aftonbladet 10/2) i en ledare med rubriken Skattesmitarna hotar välfärden.
Kan Dan Olofsson befinna sig i det sällskapet? Academedia är redan tidigare avslöjat som skattebedragare.
Tomas Piketty visar i Kapitalet i det tjugoförsta århundradet att marknaden genom seklerna alltid lett till koncentration av rikedom och minskad jämlikhet.
Per Molander kommer till samma slutsats i Ojämlikhetens anatomi. Båda konstaterar att när ojämlikheten nått en alltför hög nivå uppstår social oro och revolutioner som den i Frankrike 1789.
Båda slår också fast att ojämlikhet leder till stagnerande samhällen även ekonomiskt, eftersom förmögenheterna ärvs och begåvningarna inte tävlar på lika villkor.
Karl Marx konstaterade redan för 160 år sedan att kapitalet obönhörligt koncentreras på allt färre händer tills slutligen ett litet fåtal kapitalister äger produktionsmedlen. Då är det dags att ta över.
Vi vet att den rikaste procenten i dag äger lika mycket som den fattiga halvan av jordens befolkning.
Marx underskattade den enda procentens förmåga att tillgodogöra sig de girigastes och dummastes stöd genom våld, belöningar, mutor och propaganda.
Under den gångna veckan har jag ideligen stött på iakttagelser och inlägg som pekar i samma riktning. Kapitalismen hotar demokratin.
”Under de senaste årtiondena har kapitalets makt stegrats på demokratins bekostnad”, skriver Saima Jönsson-Fahoum i artikeln Frihandel låter väl bra? (VB 6/2). Hon visar hur TTIP, det föreslagna frihandelsavtalet mellan USA och EU, gynnar kapitalet på demokratins bekostnad genom att utländska investerares vinst garanteras mot politiska beslut som inskränker vinstmöjligheterna.
”De överskott som ackumuleras i Tyskland försvinner ju inte utan lånas ut till länder med underskott och de länder som lånar kan så småningom hamna i ett beroende av Tyskland och tyska banker. Grekland är ett exempel på vad det kan föra med sig.” Anne-Marie Pålsson, M, (SDS 9/2). Hon är realist och har längre perspektiv än kvartalskapitalisterna.
I den nyutgivna boken Demokrati eller kapitalism?(Daidalos 2014) diskuterar ett antal tyska intellektuella som Wolfgang Streeck och Jürgen Habermas frågan mot bakgrund av den pågående EU-krisen som ställts på sin spets genom Syrizas valseger i Grekland och kravet på skuldavskrivning
Nordea, SEB, Swedbank och Handelsbanken tjänade över 104 miljarder förra året. Det hade räckt till ett extratillskott på 52 000 kronor för varje pensionär.
40 miljarder kronor drog de svenska skol- och vårdkoncernerna in förra året, vilket är en fördubbling jämfört med 2008, läste jag i en skenbart oskyldig spalt benämnd Skolhyllan. Den stod i Kulturbilagan och det var Patrik Svensson som skrivit den. (SDS 10/2) Vinsten blev 2,4 miljarder och hade räckt till 6000 heltidsanställda sjuksköterskor eller lärare. Academedia, den största skolkoncernen, tjänade 7000 kronor per elev.
Samtidigt påstår entreprenören Dan Olofsson på tidningens opinionssida att ”Det är dags att inse att angreppen mot de privata välfärdsföretagen och valfriheten har nått till vägs ände.”
800 miljarder skattesmitarpengar finns i storbanken HSBC, lika mycket som den svenska statsbudgeten. 500 svenska skattesmitare delade på miljarderna, skriver Karin Pettersson (Aftonbladet 10/2) i en ledare med rubriken Skattesmitarna hotar välfärden.
Kan Dan Olofsson befinna sig i det sällskapet? Academedia är redan tidigare avslöjat som skattebedragare.
Skit flyter ovanpå. Svenska Dagbladet har avslöjat hur den rikaste klicken slösar miljoner på privatplan, jaktpartier, resor till Dubai och annan lyx. De är självbelåtna män med ögon som grisar och ansikten som julskinkor. Men idag sjönk skiten. SCA:s vd och koncernchef Jan Johansson avgår med bibehållen lön för ingenting i två år (SDS 11/2)
Kapitalism fungerar bäst i diktaturer. I Saudiarabien piskar och halshugger oljemiljardärerna människor offentligt samtidigt som de säljer olja och gör goda vapenaffärer med Sverige.
I Nazityskland samverkade kapitalisterna med nazisterna och sitt kapital fick de behålla även efter Tysklands nederlag.
Mussolinis Italien var ett kapitalistparadis. Putins Ryssland göder sina oligarker på folkets bekostnad liksom det kommunistiska Kina.
Krossa kapitalismen vill varken Thomas Piketty eller Per Molander. Men det är nödvändigt att tygla den, ständigt tygla den. Medlen de föreslår är bolagsskatt, progressiv skatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt för att finansiera lika villkor, fri utbildning och social trygghet under hela livet för alla medborgare.
Eftersom de många som tillhör samhällets asociala, självcentrerade och giriga skikt ständigt kommer att kämpa emot med alla medel är det ett sisyfosarbete att stå fast vid denna politik.
Så här låter deras ledare i Lund: ”Med andra ord vill inte lundaborna ha högre kommunalskatt, oavsett vad Socialdemokraterna och deras lydpartier önskar.” (SDS 10/2).
Gud må förlåta de hyggliga lundabor som röstar på den politiken, ty de veta icke vad de göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar