Lättlyssnad jazz och lite annat med Duo Brichol
Klostergårdens plaskdamm söndagen 30 augusti klockan 19
Klostergårdens plaskdamm söndagen 30 augusti klockan 19
Bo Riborg, kontrabas och gitarr
Carl-Henrik Olsson piano.
Klostergårdens Byalag
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2015-08-27
WATER MUSIC I SKYMNINGEN
Bo Riborg, kontrabas och gitarr
Carl-Henrik Olsson piano.
Klostergårdens Byalag
Det sökta paradiset – Naivister i Nicaragua
fredagen den 28 aug 16.00
Kommunfullmäktiges ordförande och
Nicaraguavännen Lennart Prytz öppnar utställningen.
Cecilia Nelson ger en personlig kommentar till utställningen och Blåskvintetten Fem vindar från Lunds Kulturskola inleder med klassisk musik av Mozart, Haydn, Hector Villa-Lobos, m fl.
Utställningen är ett samarrangemang mellan Vänortsföreningen Lund-Leon, Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet
Läs mer »
Observatoriet – ett tempel för stjärnskådare i en förtrollad trädgård av Gunnar Stensson
När Sverige byggde stambanor och skulle upprätta
tidtabeller för tågen uppstod problem. Tidsskillnaden mellan Lund och
Stockholm var till exempel nästan 20 minuter.
Den astronomiska vetenskapen löste problemet genom att inrätta tidszoner med samma tid. Det långsmala Sverige fick en gemensam tidszon längs tidsmeridianen 15 grader östlig längd. Så kunde man besluta om den svenska tiden, densamma i Lund som i Stockholm.
Sådant arbetade man med i Räknehuset vid Observatoriet. Astronomi är inte bara stjärnor utan också siffror och tabeller. I Räknehuset räknade man för brinnande livet, år ut och år in. Det fanns inga datorer.
Tills för några år sedan var ett avancerat ur, en kronometer, uppsatt vid grinden mot Gyllenkroks Allé utanför Observatoriet. Det visade den gemensamma svenska tiden. Där fanns också en liten tavla som redde ut hur det förhöll sig med tidmätning, vetenskapligt och tekniskt. Uret var liksom Observatoriet en del av det moderna genombrottet.
Den som gick in genom grinden förbi den lilla portvaktsstugan hamnade i en annorlunda värld. Runt den mystiska byggnaden med dess runda torn och svarta fönster utbredde sig en gräsmatta med väldiga träd och stora buskar. Ståtligast var boken som nog är parkens och kanske Lunds äldsta och vackraste träd. Strindberg stod utanför staketet och betraktade den längtansfullt under Inferno-krisen. Ett heligt träd, ormens träd, i det förlorade paradiset!
Den astronomiska vetenskapen löste problemet genom att inrätta tidszoner med samma tid. Det långsmala Sverige fick en gemensam tidszon längs tidsmeridianen 15 grader östlig längd. Så kunde man besluta om den svenska tiden, densamma i Lund som i Stockholm.
Sådant arbetade man med i Räknehuset vid Observatoriet. Astronomi är inte bara stjärnor utan också siffror och tabeller. I Räknehuset räknade man för brinnande livet, år ut och år in. Det fanns inga datorer.
Tills för några år sedan var ett avancerat ur, en kronometer, uppsatt vid grinden mot Gyllenkroks Allé utanför Observatoriet. Det visade den gemensamma svenska tiden. Där fanns också en liten tavla som redde ut hur det förhöll sig med tidmätning, vetenskapligt och tekniskt. Uret var liksom Observatoriet en del av det moderna genombrottet.
Den som gick in genom grinden förbi den lilla portvaktsstugan hamnade i en annorlunda värld. Runt den mystiska byggnaden med dess runda torn och svarta fönster utbredde sig en gräsmatta med väldiga träd och stora buskar. Ståtligast var boken som nog är parkens och kanske Lunds äldsta och vackraste träd. Strindberg stod utanför staketet och betraktade den längtansfullt under Inferno-krisen. Ett heligt träd, ormens träd, i det förlorade paradiset!
De föreslår inrättandet av en nämndöverskridande projektgrupp för en rejäl översyn och satsning på den fascinerande byggnad som Observatoriet är.
En mikroskopisk detalj i deras projekt kunde vara att åter placera den märkliga kronometern på sin plats vid grinden, kompletterad med en liten förklaring om tidsmeridianer och tidszoner och byggandet av det svenska järnvägsnätet.
Framgafflat - om cykel och trafik:
Äntligen! Bangatan föreslås bli bilfri, i varje fall tidvis
av Ulf Nymark
Bileländet på Bangatan
Äntligen kommer Bangatan vid Lund C och Clemenstorget att stängas av för allmän biltrafik. I varje fall finns det nu ett förslag om detta från Tekniska nämnden. Bangatan, liksom St Petri kyrkogata vid Malmborgs, föreslås stängas av för allmän biltrafik vardagar mellan 15 och 18. Detta för att förbättra framkomligheten för kollektivtrafiken.
Trafiksituationen vid Lund C, framför allt vid
Clemenstorget, har inneburit att bussarna har haft svårt att ta sig
fram på grund av alla bilar. De borgerliga har förstås sett problemet i
att det varit gångtrafiken som utgjort problem och har velat ha
signalreglering för att försvåra för fotgängare. För undertecknad, som i
varje fall under minst 15 års tid förespråkat att Bangatan ska stängas
känns detta verkligen som ett stort framsteg i Lunds trafikpolitik.
Äntligen erkänner Tekniska nämnden att det är bilarna som är problemet i
stadskärnan, inte gående och kollektivtrafik. Det är bara att hålla
tummarna för att Tekniska nämnden nu kommer att stå pall för motståndet
från den vittförgrenade billobbyn.
Bileländet vid Stortorget
Den olovliga biltrafiken förbi Stortorget tycks i sommar ha slagit alla rekord. Och visst: jag kan på sätt och vis förstå turister på besök. Det ser ju faktiskt ut som en bilgata. Men alla lundabilister som är väl medvetna om bilförbudet och ändå färdas där, finns det faktiskt inga som helst förmildrande omständigheter för.
Stortorget 1963, åtta år innan man
förbjöd privat biltrafik 1971
Eländigt att cykla förbi Stortorget
För övrigt försöker jag numera, trots dagliga besök med mitt tvåhjuliga fordon i stadskärnan, att undvika att cykla förbi Stortorget och på Kyrkogatan. Gatan är i så dåligt skick att det är alltför påfrestande för både fordon och gump att cykla där. Jag ser fram mot den planerade snabbcykelvägen. Kanske det också kan dämpa de lagbrytarbenägna bilisternas lust att köra där?
Vombsjön runt
Som vanligt trampade jag cykelloppet Vombsjön runt den
första lördagen i augusti. (jag har nu i min bokhylla sammanlagt nio
plaketter från olika år som bevis för mitt deltagande). Även i år
fantastisk cykeltur i sol, morgondimma och Vombsjön blank som ett
nybonad golv. Trist att så få rödgröna politiker syns till på vägarna
runt sjön.
Fortsatt dystert på bilmarknaden
Utvecklingen av försäljning av nya bilar går fortsatt åt fel håll, läget på marknaden är närmast att beteckna som katastrofal. Nyregistreringen av bilar i juli i år ökade med 18 procent, vilket är den nittonde månaden i rad med ökade registreringar. Årets juli är den bästa julimånaden sedan det nuvarande bilregistreringssystemet infördes på 70-talet. Till råga på allt är inte mindre än 56 procent av alla nyregistrerade bilar under denna månad dieselbilar och endast 15 procent är s k miljöbilar. Huvudorsakerna till denna nedslående utveckling är förstås att många hushåll har allt för mycket pengar, att räntorna är så låga och det löjligt låga priset på fossilt bränsle.
Äntligen kommer Bangatan vid Lund C och Clemenstorget att stängas av för allmän biltrafik. I varje fall finns det nu ett förslag om detta från Tekniska nämnden. Bangatan, liksom St Petri kyrkogata vid Malmborgs, föreslås stängas av för allmän biltrafik vardagar mellan 15 och 18. Detta för att förbättra framkomligheten för kollektivtrafiken.
Bileländet vid Stortorget
Den olovliga biltrafiken förbi Stortorget tycks i sommar ha slagit alla rekord. Och visst: jag kan på sätt och vis förstå turister på besök. Det ser ju faktiskt ut som en bilgata. Men alla lundabilister som är väl medvetna om bilförbudet och ändå färdas där, finns det faktiskt inga som helst förmildrande omständigheter för.
Stortorget 1963, åtta år innan man
förbjöd privat biltrafik 1971
För övrigt försöker jag numera, trots dagliga besök med mitt tvåhjuliga fordon i stadskärnan, att undvika att cykla förbi Stortorget och på Kyrkogatan. Gatan är i så dåligt skick att det är alltför påfrestande för både fordon och gump att cykla där. Jag ser fram mot den planerade snabbcykelvägen. Kanske det också kan dämpa de lagbrytarbenägna bilisternas lust att köra där?
Vombsjön runt
Fortsatt dystert på bilmarknaden
Utvecklingen av försäljning av nya bilar går fortsatt åt fel håll, läget på marknaden är närmast att beteckna som katastrofal. Nyregistreringen av bilar i juli i år ökade med 18 procent, vilket är den nittonde månaden i rad med ökade registreringar. Årets juli är den bästa julimånaden sedan det nuvarande bilregistreringssystemet infördes på 70-talet. Till råga på allt är inte mindre än 56 procent av alla nyregistrerade bilar under denna månad dieselbilar och endast 15 procent är s k miljöbilar. Huvudorsakerna till denna nedslående utveckling är förstås att många hushåll har allt för mycket pengar, att räntorna är så låga och det löjligt låga priset på fossilt bränsle.
Nöden på 2000-talet av Gunnar Stensson
Under försommaren kunde man se fyra-fem gamla bilar på den stora
parkeringsplatsen vid Åkerlunds och Rausings väg. Inga bostäder finns i
närheten, bara järnvägen och verkstäderna bakom höga stängsel.
Bilarna fungerade som sovplatser för EU-migranter. Bakom dem fanns några stolar och bord, en grill, ett par klädstreck, cyklar och andra diskreta tecken på mänskligt liv. På sommarkvällarna brukade migranterna sitta och äta. Om man passerade kunde man bli inbjuden att delta i måltiden.
Nu är bilarna borta. Den väldiga parkeringen ligger helt och hållet tom under nätter och helger. Parkeringsplatsens ägare har utnyttjat sin rätt att köra bort migranterna. Beslutet att avvisa dem har fått stöd av ledande Moderater som värnar äganderättens principer.
Kommunledningen har som vi vet föreslagit att migranterna i stället skulle få uppehålla sig på en kommunägd parkeringsplats vid Sankt Hans backar. Sverigedemokraterna, Allians-partierna och då särskilt Folkpartiet, företrätt av Philip Sandlund, har motsatt sig förslaget med hänvisning till risken att det utvecklas till ett permanent boende.
Migranterna är alltså husvilla. De har avvisats från Åkerlunds och Rausings stora parkeringsplats utan att erbjudas något alternativ.
När jag råkade gå förbi parkeringen vid sjutiden härom morgonen upptäckte jag hur de löst problemet. De har funnit ett ingenmansland. I den täta djungeln av träd och buskar mellan parkeringsplatsen och järnvägen har de upprättat ett osynligt litet nomadläger. Några tält ligger tätt invid varandra. Klädstreck med tvätt. En katt på en liten matta. Ett par gamla cyklar uppställda mot ett träd. Barnleksaker på ett bord. En väggalmanacka på en björkkvist. En tallrik med några björnbär. Utanför ett av tälten ett par skor. Skornas ägare sover i tältet. Ett litet nät av stigar gör det möjligt att röra sig i området. Ideligen passerar Öresundståg, pågatåg och långa godståg. Det börjar småregna. Snart är det höst.
Jag tänker på de jiddischtalande judar som kom till Lund sedan de flytt undan de ryska pogromerna vid 1900-talets början. De bosatte sig hos släktingar i det som kallades Nöden. Där blev det ganska trångt. Myndigheterna hade inte koll på läget. Judarna utsattes för en del trakasserier, men de stannade och blev så småningom ”permanenta”, till stor förargelse för den tidens höger. Efter andra världskriget var de etablerade gamla lundabor. Nöden är nu en exklusiv stadsdel i Lund.
Bilarna fungerade som sovplatser för EU-migranter. Bakom dem fanns några stolar och bord, en grill, ett par klädstreck, cyklar och andra diskreta tecken på mänskligt liv. På sommarkvällarna brukade migranterna sitta och äta. Om man passerade kunde man bli inbjuden att delta i måltiden.
Nu är bilarna borta. Den väldiga parkeringen ligger helt och hållet tom under nätter och helger. Parkeringsplatsens ägare har utnyttjat sin rätt att köra bort migranterna. Beslutet att avvisa dem har fått stöd av ledande Moderater som värnar äganderättens principer.
Kommunledningen har som vi vet föreslagit att migranterna i stället skulle få uppehålla sig på en kommunägd parkeringsplats vid Sankt Hans backar. Sverigedemokraterna, Allians-partierna och då särskilt Folkpartiet, företrätt av Philip Sandlund, har motsatt sig förslaget med hänvisning till risken att det utvecklas till ett permanent boende.
Migranterna är alltså husvilla. De har avvisats från Åkerlunds och Rausings stora parkeringsplats utan att erbjudas något alternativ.
När jag råkade gå förbi parkeringen vid sjutiden härom morgonen upptäckte jag hur de löst problemet. De har funnit ett ingenmansland. I den täta djungeln av träd och buskar mellan parkeringsplatsen och järnvägen har de upprättat ett osynligt litet nomadläger. Några tält ligger tätt invid varandra. Klädstreck med tvätt. En katt på en liten matta. Ett par gamla cyklar uppställda mot ett träd. Barnleksaker på ett bord. En väggalmanacka på en björkkvist. En tallrik med några björnbär. Utanför ett av tälten ett par skor. Skornas ägare sover i tältet. Ett litet nät av stigar gör det möjligt att röra sig i området. Ideligen passerar Öresundståg, pågatåg och långa godståg. Det börjar småregna. Snart är det höst.
Jag tänker på de jiddischtalande judar som kom till Lund sedan de flytt undan de ryska pogromerna vid 1900-talets början. De bosatte sig hos släktingar i det som kallades Nöden. Där blev det ganska trångt. Myndigheterna hade inte koll på läget. Judarna utsattes för en del trakasserier, men de stannade och blev så småningom ”permanenta”, till stor förargelse för den tidens höger. Efter andra världskriget var de etablerade gamla lundabor. Nöden är nu en exklusiv stadsdel i Lund.
”Alliansen måste erkänna att skolpolitiken misslyckats”
av Gunnar Stensson
Det är Jan Björklunds förhandlare 2006 till 2010 Andreas Bergström som skriver det i DN Debatt 25/8.
Andreas Bergström menar att Alliansen lämnade tillbaka skolan till den socialdemokratiska regeringen i sämre skick än när den tog över den 2006.
Ett stort problem är betygsinflationen som drivs på eftersom en hög betygsnivå främjar skolföretagens vinst. Han konstaterar att det finns risk att friskolor sätter glädjebetyg för att främja det egna företagets vinst. ”En tydlig kontroll är därför särskilt viktig så länge vi tillåter vinstutdelande friskolor”.
Skolinspektionen inleder samtidigt en bred granskning av de privata vuxenutbildnings-företagen för att få bukt med den dåliga insynen, betygsinflationen och bristen på dokumentation. Ett kriterium när man väljer ut vilka skolor som ska granskas är hur stor vinst som blir kvar när kostnaderna täckts. I många fall är den så hög som 30 procent. En tredjedel av kommunernas skolpengar går i de fallen till annat än undervisning.
Nödvändigheten att kontrollera de vinstdrivande skolorna har tvingat fram en växande byråkrati. De regler som fastställts av Alliansregeringen är minst lika detaljerade som tidigare och det blir praktiskt taget omöjligt att uppfylla alla krav.
Andreas Bergström konstaterar också orimligheten i att Alliansregeringen först dömde ut lärarutbildningen som undermålig och sedan ställde krav på att lärare skulle gått den för att få lärarlegitimation.
Det fria skolvalet borde vara lika för alla. Det är det inte. I realiteten får attraktiva skolor ofta de elever som har bäst förutsättningar. Kösystemet vid eftersökta skolor borde ersättas med lottning, menar Andreas Bergström.
Alliansen – och i synnerhet Folkpartiet – måste erkänna för sig själva att de gångna åtta åren i stort sett var misslyckade, med sjunkande skolresultat och fortsatt stora problem med skolk och stök, konstaterar Andreas Bergström.
Men från Folkpartiet hör han mest floskler om att det tar tid att vända en atlantångare. Det går på några timmar, påpekar han. Men Folkpartiet har inte lyckats på åtta år. Kravet på förstatligande leder bara till passivitet eftersom det inte finner stöd från en riksdagsmajoritet.
P.S. ”Folkpartiet kan inte friskrivas helt från skolans problem”, erkänner Tobias Lindberg motvilligt i en ledarkommentar i Sydsvenskan 26/8. ”Partiet måste tydligt visa att det går vidare politiskt – även från den utbildningspolitik som väljarna gav underkänt efter en valrörelse där skolfrågan fått ovanligt mycket plats.”
Andreas Bergström menar att Alliansen lämnade tillbaka skolan till den socialdemokratiska regeringen i sämre skick än när den tog över den 2006.
Ett stort problem är betygsinflationen som drivs på eftersom en hög betygsnivå främjar skolföretagens vinst. Han konstaterar att det finns risk att friskolor sätter glädjebetyg för att främja det egna företagets vinst. ”En tydlig kontroll är därför särskilt viktig så länge vi tillåter vinstutdelande friskolor”.
Skolinspektionen inleder samtidigt en bred granskning av de privata vuxenutbildnings-företagen för att få bukt med den dåliga insynen, betygsinflationen och bristen på dokumentation. Ett kriterium när man väljer ut vilka skolor som ska granskas är hur stor vinst som blir kvar när kostnaderna täckts. I många fall är den så hög som 30 procent. En tredjedel av kommunernas skolpengar går i de fallen till annat än undervisning.
Nödvändigheten att kontrollera de vinstdrivande skolorna har tvingat fram en växande byråkrati. De regler som fastställts av Alliansregeringen är minst lika detaljerade som tidigare och det blir praktiskt taget omöjligt att uppfylla alla krav.
Andreas Bergström konstaterar också orimligheten i att Alliansregeringen först dömde ut lärarutbildningen som undermålig och sedan ställde krav på att lärare skulle gått den för att få lärarlegitimation.
Det fria skolvalet borde vara lika för alla. Det är det inte. I realiteten får attraktiva skolor ofta de elever som har bäst förutsättningar. Kösystemet vid eftersökta skolor borde ersättas med lottning, menar Andreas Bergström.
Alliansen – och i synnerhet Folkpartiet – måste erkänna för sig själva att de gångna åtta åren i stort sett var misslyckade, med sjunkande skolresultat och fortsatt stora problem med skolk och stök, konstaterar Andreas Bergström.
Men från Folkpartiet hör han mest floskler om att det tar tid att vända en atlantångare. Det går på några timmar, påpekar han. Men Folkpartiet har inte lyckats på åtta år. Kravet på förstatligande leder bara till passivitet eftersom det inte finner stöd från en riksdagsmajoritet.
P.S. ”Folkpartiet kan inte friskrivas helt från skolans problem”, erkänner Tobias Lindberg motvilligt i en ledarkommentar i Sydsvenskan 26/8. ”Partiet måste tydligt visa att det går vidare politiskt – även från den utbildningspolitik som väljarna gav underkänt efter en valrörelse där skolfrågan fått ovanligt mycket plats.”
Israel vill konfiskera Marianne
Israeliska staten har inlett en rättsprocess med syfte att konfiskera Ship to Gazas svenskflaggade fisketrålare Marianne av Göteborg.
Marianne användes vid Ship to Gazas senaste försök att bryta blockaden
av Gazaremsan och bordades av israeliska marinen natten till 29e juni i
år på internationellt vatten.
Ett av målet med denna aktion var att skänka fartyget som bistånd till Palestinian fishermen’s association på Gazaremsan.
I de handlingar som lämnats in till distriktsdomstolen i Haifa driver de israeliska myndigheterna tesen att de har laglig rätt att upprätthålla en marin blockad mot Gazaremsan, eftersom de befinner sig i krig med organisationen Hamas, som har den politiska makten i området. Israel hävdar rätt att borda och konfiskera fartyg vars besättning eller ägare gjort klart att man har för avsikt att bryta blockaden, var som helst i världen, så länge fartygen befinner sig på internationellt vatten.
Ship to Gaza kommer via sina israeliska advokater att bestrida denna argumentation. Vår uppfattning är att blockaden utgör en kollektiv bestraffning av Gazaremsans civilbefolkning, och saknar stöd i internationell rätt.
Såväl svenska som norska UD har tidigare protesterat mot bordningen av Marianne som man menar var ett brott mot internationell rätt. Med anledning av rättsprocessen har Ship to Gazas talespersoner Dror Feiler och Victoria Strand fört samtal med representanter för UD som bekräftar att de delar föreningens uppfattning. Såväl svenska UD som EU har tidigare gjort skarpa uttalanden med krav på att blockaden måste hävas.
I augusti 2014 avvisade en israelisk domstol anspråk på att konfiskera Ship to Gazas finskflaggade skonare S/V Estelle som användes vid en aktion för att bryta blockaden 2012. Israeliska staten överklagade då ärendet till högsta domstolen där det ännu inte har behandlats.
Ett av målet med denna aktion var att skänka fartyget som bistånd till Palestinian fishermen’s association på Gazaremsan.
I de handlingar som lämnats in till distriktsdomstolen i Haifa driver de israeliska myndigheterna tesen att de har laglig rätt att upprätthålla en marin blockad mot Gazaremsan, eftersom de befinner sig i krig med organisationen Hamas, som har den politiska makten i området. Israel hävdar rätt att borda och konfiskera fartyg vars besättning eller ägare gjort klart att man har för avsikt att bryta blockaden, var som helst i världen, så länge fartygen befinner sig på internationellt vatten.
Ship to Gaza kommer via sina israeliska advokater att bestrida denna argumentation. Vår uppfattning är att blockaden utgör en kollektiv bestraffning av Gazaremsans civilbefolkning, och saknar stöd i internationell rätt.
Såväl svenska som norska UD har tidigare protesterat mot bordningen av Marianne som man menar var ett brott mot internationell rätt. Med anledning av rättsprocessen har Ship to Gazas talespersoner Dror Feiler och Victoria Strand fört samtal med representanter för UD som bekräftar att de delar föreningens uppfattning. Såväl svenska UD som EU har tidigare gjort skarpa uttalanden med krav på att blockaden måste hävas.
I augusti 2014 avvisade en israelisk domstol anspråk på att konfiskera Ship to Gazas finskflaggade skonare S/V Estelle som användes vid en aktion för att bryta blockaden 2012. Israeliska staten överklagade då ärendet till högsta domstolen där det ännu inte har behandlats.
87,000 And Counting! (27/8)
7 augusti lanserade mjukvaruutvecklaren och
Manchesterbon Damian Moran en namninsamling med krav om att Benjamin
Netanyahu arresteras och åtalas för krigsbrott i samband med dennes
kommande besök i Storbritannien i september. Det är i första hand
krigsbrott utförda under Israels krig mot Gaza förra sommaren som man
anser föranleda att Storbritannien bör arrestera den israeliska
premiärministern. Fler än 2300 palestinier dödades under kriget. I
uppropet uttrycks också ett missnöje över att den brittiska regeringen
har tagit bort alla begränsningar för vapenexport till Israel som
infördes under förra året.
Enligt det brittiska parlamentets bestämmelser skall upprop med över 10 000 undertecknare bemötas med ett skriftligt svar från den brittiska regeringen. Den brittiska regeringen har svarat att ett ingripande inte kan bli aktuellt eftersom Netanyahu är inbjuden som statsledare och därför åtnjuter immunitet under det planerade besöket i september. Hittills har uppropet fått mer än 80 000 undertecknare. Enligt det brittiska parlamentets bestämmelser skall samtliga upprop med över 100 000 undertecknare behandlas i en parlamentsdebatt.
Enligt det brittiska parlamentets bestämmelser skall upprop med över 10 000 undertecknare bemötas med ett skriftligt svar från den brittiska regeringen. Den brittiska regeringen har svarat att ett ingripande inte kan bli aktuellt eftersom Netanyahu är inbjuden som statsledare och därför åtnjuter immunitet under det planerade besöket i september. Hittills har uppropet fått mer än 80 000 undertecknare. Enligt det brittiska parlamentets bestämmelser skall samtliga upprop med över 100 000 undertecknare behandlas i en parlamentsdebatt.
At 100,000 signatures, this petition will be considered for debate in Parliament.
Deadline 7 February 2016. All petitions run for 6 months
2015-08-20
Då kör vi igen!
Eftersom VB är mer politiskt än meteorologiskt så är det dags att avsluta sommaren och inleda hösten.
Det har för övrigt inte varit en helt lugn sommar politskt, både freden och SD har diskuterats ivrigt. I veckans nummer så uppmärksammar VB ett stort fredsevenemang som hölls tidigare i augusti.
Debatten om SD och deras reklammetoder har också varit livlig. Hoppas ni inte glömt att stödja Hanna Gunnarssons rakryggade ställningstagande i debatten om vad man bör göra med sådan reklam, mitt stöd är oreserverat.
Nedanstående bild är en bra illustration till vad SD är sådär lite mer mellan skål och vägg.
red Det har för övrigt inte varit en helt lugn sommar politskt, både freden och SD har diskuterats ivrigt. I veckans nummer så uppmärksammar VB ett stort fredsevenemang som hölls tidigare i augusti.
Debatten om SD och deras reklammetoder har också varit livlig. Hoppas ni inte glömt att stödja Hanna Gunnarssons rakryggade ställningstagande i debatten om vad man bör göra med sådan reklam, mitt stöd är oreserverat.
Nedanstående bild är en bra illustration till vad SD är sådär lite mer mellan skål och vägg.
Ja, samtliga ord kommer från SD eller SD-medlemmars nätaktiviteter.
Muddringspromenad
Vi samlas vid Källbybadets entré 14.00
Under juli månad muddrades Höje å mellan Malmövägen och järnvägsbron för första gången på flera decennier. Vi kommer att följa ån som vid syndaflodspromenaden i vintras, iaktta förändringarna och reflektera över konsekvenserna. Är försämringen av vattenkvaliteten i Lomma en följd av muddringen?
Vi iakttar också den snabba förändring av St Lars-parken som orsakas av de stora byggnadsprojekt som HSB, PEAB och Riksbyggen håller på att färdigställa. Medtag gärna kamera. St Lars-området kommer att se annorlunda ut redan nästa sommar.
Klostergårdens Byalag
Det sökta paradiset – Naivister i Nicaragua
Utställningen på Lunds Stadsbibliotek invigs fredagen den 28 aug 16.00
Kommunfullmäktiges ordförande och Nicaraguavännen Lennart Prytz öppnar utställningen.
Cecilia Nelson ger en personlig kommentar till utställningen och Blåskvintetten Fem vindar från Lunds Kulturskola inleder med klassisk musik av Mozart, Haydn, Hector Villa-Lobos, m fl.
Utställningen är ett samarrangemang mellan Vänortsföreningen Lund-Leon, Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet
Läs mer »
Öka invandringen för bättre ekonomi! av Gunnar Stensson
Europas befolkning förväntas åldras mycket fort.
Även om invandring inte kommer att lösa alla Europas ekonomiska
problem skulle mer öppna och flexibla regler kring invandring ge en
dynamisk injektion till grånande ekonomier skriver ekonomen Hernan
Winkler i en presentation av en ny rapport från Världsbanken, citerad
av Erik Jersenius i Sydsvenskan.
De äldre är den grupp som skulle kunna dra mest nytta av ökad invandring. Deras besparingar skulle växa och pensionssystemet förbättras om fler i arbetsför ålder invandrade till Europa. Samtidigt skulle kostnaderna för vård och omsorg sjunka.
Lyckligtvis är svenska pensionärer betydligt mer positiva till invandring än andra äldre i Europa.
De äldre är den grupp som skulle kunna dra mest nytta av ökad invandring. Deras besparingar skulle växa och pensionssystemet förbättras om fler i arbetsför ålder invandrade till Europa. Samtidigt skulle kostnaderna för vård och omsorg sjunka.
Lyckligtvis är svenska pensionärer betydligt mer positiva till invandring än andra äldre i Europa.
SORRY ABOUT THE MESS IN SWEDEN.
WE HAVE A SERIOUS PROBLEM WITH ORGANISED RACISM.
EXTREME NATIONALISTS PROFIT FROM PEOPLES DESPERATION.
OUR GOVERNMENT FIGHTS RACIST PARTIES.
WE SUPPORT THE STRUGGLE AND SOLIDARITY WITH FUGITIVES IS
GROWING AT RECORD SPEED.
WE ARE THE SWEDISH PEOPLE AND WE PROMISE REAL CHANGE.
WE HAVE A SERIOUS PROBLEM WITH ORGANISED RACISM.
EXTREME NATIONALISTS PROFIT FROM PEOPLES DESPERATION.
OUR GOVERNMENT FIGHTS RACIST PARTIES.
WE SUPPORT THE STRUGGLE AND SOLIDARITY WITH FUGITIVES IS
GROWING AT RECORD SPEED.
WE ARE THE SWEDISH PEOPLE AND WE PROMISE REAL CHANGE.
70,000 And Counting!
Petition to Arrest Netanyahu If He Visits UK Likely to Increase to over 100,000
The issue is: what action will the British government of David Cameron take against the leader of a foreign state alleged by many to be guilty of war crimes?
Will it bring justice as in the case of Hosni Mubarak, Muammar Gaddafi and Saddam Hussein or will it continue to collaborate and collude in injustice for reasons of political and economic expediency?
The world watches as international opinion hardens.
Petition: Benjamin Netanyahu to be arrested for war crimes when he arrives in London.
The issue is: what action will the British government of David Cameron take against the leader of a foreign state alleged by many to be guilty of war crimes?
Will it bring justice as in the case of Hosni Mubarak, Muammar Gaddafi and Saddam Hussein or will it continue to collaborate and collude in injustice for reasons of political and economic expediency?
The world watches as international opinion hardens.
17 augusti av Gunnar Stensson
Råkan festar på kräftan som fallit ur
papperskorgen vid Korpvallens hållplats. Kaninerna skuttar på
fotbollsplanen, ostörda av traktorn som långsamt klipper det täta
gräset. Lindarna böljar i blåsten och solen blinkar i lövkronorna.
I den nyss muddrade Höje å rinner vattnet sakta över slätskrapad botten mellan unket ångande, lodräta lerväggar.
Kardborrsstänglar reser sig till dubbel manshöjd, nedtyngda av vita malvor som klänger uppåt och ofta fortsätter in bland de frodiga pilarnas hängande grenar. Bin och humlor festar mellan lömska spindelnät. Skogar av grågröna nässlor tvingar alla som passerar att hålla sig till mitten av den smala stigens tunnel genom djungeln. Småfåglar satsar på ännu en kull ungar, men det blir det inte mer än sönderhackade äggskal.
Vassdungar och höga kaveldun med glänsande bruna kolvar omger dammarnas vatten. En trollslända svirrar förbi. Gräsänder och sothöns simmar mellan gröna öar av alger. Storskarvar sitter på stenar och spanar, andra simmar och dyker. En landar med något silverblänkande sprattlande i näbben. Svanparet speglar sig lojt men har inte lyckats fortplanta sig i år heller.
I den nyss muddrade Höje å rinner vattnet sakta över slätskrapad botten mellan unket ångande, lodräta lerväggar.
Kardborrsstänglar reser sig till dubbel manshöjd, nedtyngda av vita malvor som klänger uppåt och ofta fortsätter in bland de frodiga pilarnas hängande grenar. Bin och humlor festar mellan lömska spindelnät. Skogar av grågröna nässlor tvingar alla som passerar att hålla sig till mitten av den smala stigens tunnel genom djungeln. Småfåglar satsar på ännu en kull ungar, men det blir det inte mer än sönderhackade äggskal.
Vassdungar och höga kaveldun med glänsande bruna kolvar omger dammarnas vatten. En trollslända svirrar förbi. Gräsänder och sothöns simmar mellan gröna öar av alger. Storskarvar sitter på stenar och spanar, andra simmar och dyker. En landar med något silverblänkande sprattlande i näbben. Svanparet speglar sig lojt men har inte lyckats fortplanta sig i år heller.
Fredsaktiviteter
VB har skrivit en hel del om Sveriges allt tätare samarbete med
NATO under våren. Vi skrev bl a om protestmötet i Simrishamn mot
invasionsövningen på Ravlunda skjutfält där bl a US Marines deltog.
Under sommaren har det varit ett antal aktiviteter för att protestera mot det svenska NATO-samarbetet. Det har hållits ett fredsmöte i Simrishamn och i Degerfors så ordnade FIB Kulturfront nordiska fredssamtal för fjärde året. För oss som inte var med där så ligger nu de flesta anförandena på nätet för den intresserade.
Nordiska fredssamtal i Degerfors 2015
14-16 augusti 2015
Plats: Folkets hus i Degerfors, Värmland
Tema: Fred i Europa - en förlegad utopi?
1. Jan Ask och Eva Myrdal välkomnar
LÄNK: https://youtu.be/HK_2DN4isBs
2. Thage G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Ett NATO-medlemskap är inte förenligt med Sveriges arbete för freden!
LÄNK: https://youtu.be/RNATjeikdSQ
3. Maj-Britt Theorin, engagerad i freds- och nedrustningsfrågor, riksdagsledamot (s)
Alliansfrihet ut - Nato in
LÄNK: https://youtu.be/6ajGk87DjRU
4. Anna Lisa Eneroth, ordförande för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Europa: konfrontation och militarisering i stället för fredlig konfliktlösning
LÄNK: https://youtu.be/zc1n-N6fk9g
5. Stefan Lindgren, Jjournalist och översättare
Vart går Europa? (Anförandet finns även att läsa här)
LÄNK: https://youtu.be/7saDKpdwKBc
6. Jan Myrdal, Skriftställare
In mot det stora kriget 1914
LÄNK: https://youtu.be/dMaRZ18Xwi4
7. Pål Steigan, Författare
Imperiets sammenbrudd og faren for krig
LÄNK: https://youtu.be/XdneQ4FK9as
8. Hans Öhrn, journalist och Syrienaktivist
"Den arabiska våren" – och dess efterföljd
LÄNK: https://youtu.be/0Bst7-TQSu4
9. Oleg Mezjuev, ukrainakännare
Ukrainakrisen: Från Nuland-kakor till ett nytt kallt krig
LÄNK: https://youtu.be/yRCS87K7qCA
Under sommaren har det varit ett antal aktiviteter för att protestera mot det svenska NATO-samarbetet. Det har hållits ett fredsmöte i Simrishamn och i Degerfors så ordnade FIB Kulturfront nordiska fredssamtal för fjärde året. För oss som inte var med där så ligger nu de flesta anförandena på nätet för den intresserade.
Nordiska fredssamtal i Degerfors 2015
Plats: Folkets hus i Degerfors, Värmland
Tema: Fred i Europa - en förlegad utopi?
1. Jan Ask och Eva Myrdal välkomnar
LÄNK: https://youtu.be/HK_2DN4isBs
2. Thage G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Ett NATO-medlemskap är inte förenligt med Sveriges arbete för freden!
LÄNK: https://youtu.be/RNATjeikdSQ
3. Maj-Britt Theorin, engagerad i freds- och nedrustningsfrågor, riksdagsledamot (s)
Alliansfrihet ut - Nato in
LÄNK: https://youtu.be/6ajGk87DjRU
4. Anna Lisa Eneroth, ordförande för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Europa: konfrontation och militarisering i stället för fredlig konfliktlösning
LÄNK: https://youtu.be/zc1n-N6fk9g
5. Stefan Lindgren, Jjournalist och översättare
Vart går Europa? (Anförandet finns även att läsa här)
LÄNK: https://youtu.be/7saDKpdwKBc
6. Jan Myrdal, Skriftställare
In mot det stora kriget 1914
LÄNK: https://youtu.be/dMaRZ18Xwi4
7. Pål Steigan, Författare
Imperiets sammenbrudd og faren for krig
LÄNK: https://youtu.be/XdneQ4FK9as
8. Hans Öhrn, journalist och Syrienaktivist
"Den arabiska våren" – och dess efterföljd
LÄNK: https://youtu.be/0Bst7-TQSu4
9. Oleg Mezjuev, ukrainakännare
Ukrainakrisen: Från Nuland-kakor till ett nytt kallt krig
LÄNK: https://youtu.be/yRCS87K7qCA
Skolornas dolda sparbeting ledde till 87 procents ökning av sjukskrivningarna bland Lunds gymnasielärare på 5 år av Gunnar Stensson
I januari 2007 övertog de borgerliga partierna i Lund Sveriges bästa skola i ett skolsystem som hörde till de bästa i världen.
Här går det att spara! jublade de och skapade ett dolt sparbeting genom att sluta kompensera för lärarnas löneökningar. Sedan gick förstörelsen snabbt genom marknadslösningar och lågskattepolitik.
Idag har Lund förlorat sin topplacering. Det svenska skolsystemet har hamnat på europeisk bottennivå i Pisa-mätningarna.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Kostnaden per elev i Lund är 85 procent av riksgenomsnittet och fortsätter att sjunka med ett par procent varje år.
Hög arbetsbelastning har lett till fler långtidssjukskrivningar på grund av stress och utmattningssymptom för förskollärare, lärare och alla andra som arbetar inom skolan.
I år har 13 procent fler gymnasielärare sjukskrivit sig på grund av psykiska diagnoser än förra året. Under en femårsperiod uppgår ökningen i antalet sjukskrivningar i gymnasiet till 87 procent och i grundskolan till 57 procent.
De som konstaterar detta är Sveriges skolledarförbund genom Magnus Bokelid, Lärarnas Riksförbund genom Eva Lundin, Lärarförbundet genom Per Måsbäck och Psykologförbundet genom Tomas Kempe.
De gör det i Sydsvenskan 17/8 under rubriken Vi väntar oss fortsatt utbrändhet bland Lundaelevernas pedagoger.
Skolskandalen tillspetsades i somras . Det blev då uppenbart att Lund inte kvalificerar sig för att motta 25 miljoner i statsbidrag till skola och förskola! Den folkpartistiskt präglade budget som antogs i juni är för snål. I skol- och universitetsstaden Lund!
Skolvärlden kippar efter andan. Sen blir den vredgad.
Nu försöker de rödgrönrosa partierna rädda de välbehövliga 25 miljonerna i statsbidrag (och Lunds anseende som skolstad) genom att bjuda in de borgerliga partierna till överläggningar om att möjliggöra en höjning av skolanslagen genom en liten skattehöjning.
”I högskattekommunen Lund ser vi inte en skattehöjning som en möjlig väg att gå”, svarar kommunalrådet Christer Wallin, M.
”Vi ser att det finns möjlighet att göra en del omfördelningar i budgeten om det skulle behövas, utan att höja skatten”, instämmer kommunalrådet Philip Sandberg, FP.
Deras skattehatande uppdragsgivare i Lunds överklass drar en lättnadens suck.
Skönt! Visst kan vi försämra vård och omsorg för att få lite gratispengar till skolan. Det finns ju privata alternativ.
Här går det att spara! jublade de och skapade ett dolt sparbeting genom att sluta kompensera för lärarnas löneökningar. Sedan gick förstörelsen snabbt genom marknadslösningar och lågskattepolitik.
Idag har Lund förlorat sin topplacering. Det svenska skolsystemet har hamnat på europeisk bottennivå i Pisa-mätningarna.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Kostnaden per elev i Lund är 85 procent av riksgenomsnittet och fortsätter att sjunka med ett par procent varje år.
Hög arbetsbelastning har lett till fler långtidssjukskrivningar på grund av stress och utmattningssymptom för förskollärare, lärare och alla andra som arbetar inom skolan.
I år har 13 procent fler gymnasielärare sjukskrivit sig på grund av psykiska diagnoser än förra året. Under en femårsperiod uppgår ökningen i antalet sjukskrivningar i gymnasiet till 87 procent och i grundskolan till 57 procent.
De som konstaterar detta är Sveriges skolledarförbund genom Magnus Bokelid, Lärarnas Riksförbund genom Eva Lundin, Lärarförbundet genom Per Måsbäck och Psykologförbundet genom Tomas Kempe.
De gör det i Sydsvenskan 17/8 under rubriken Vi väntar oss fortsatt utbrändhet bland Lundaelevernas pedagoger.
Skolskandalen tillspetsades i somras . Det blev då uppenbart att Lund inte kvalificerar sig för att motta 25 miljoner i statsbidrag till skola och förskola! Den folkpartistiskt präglade budget som antogs i juni är för snål. I skol- och universitetsstaden Lund!
Skolvärlden kippar efter andan. Sen blir den vredgad.
Nu försöker de rödgrönrosa partierna rädda de välbehövliga 25 miljonerna i statsbidrag (och Lunds anseende som skolstad) genom att bjuda in de borgerliga partierna till överläggningar om att möjliggöra en höjning av skolanslagen genom en liten skattehöjning.
”I högskattekommunen Lund ser vi inte en skattehöjning som en möjlig väg att gå”, svarar kommunalrådet Christer Wallin, M.
”Vi ser att det finns möjlighet att göra en del omfördelningar i budgeten om det skulle behövas, utan att höja skatten”, instämmer kommunalrådet Philip Sandberg, FP.
Deras skattehatande uppdragsgivare i Lunds överklass drar en lättnadens suck.
Skönt! Visst kan vi försämra vård och omsorg för att få lite gratispengar till skolan. Det finns ju privata alternativ.
Renegater av Sten Henriksson
En renegat, vad är det? Jo, enligt ordboken, en person som har lämnat en tro eller uppfattning. 
Eller
starkare, en överlöpare, en som faktiskt gått över till
motståndarlägret. En bok som i hög grad uppmärksammats i sommar är
”Omprövningar” med undertiteln ”Svenska vänsterintellektuella i skiftet
från 70-tal till 80-tal”. Den är skriven av David Brolin, idéhistoriker
och bibliotekarie i Göteborg. Den handlar om renegater och är läsvärd.
En udda samling
De som lyfts fram är Lars Gustafsson, den utomordentlige författaren, Håkan Arvidsson, vänsteraktivist med bas i Clarté och Vietnamrörelsen, Svante Nordin filosof och författare, Bo Gustafsson ekonomiprofessor i Uppsala, partibildare och maoist, Klas Eklund, bankekonom, läroboksförfattare och känd som medlem av den s.k. kanslihushögern på 1980-talet och Göran Rosenberg, journalist och liksom Bo Gustafsson aktiv i maoistkretsar i Stockholmstrakten. Det är en udda samling utan mycket gemensamt, knappt ens uppbrottet från tidigare positioner.
Veckobladet är ju en lokaltidning så tar jag tar här bara upp Håkan Arvidsson och Svante Nordin, båda välkända namn här i Lund, och lämnar de övriga koryféerna åt sitt öde. Och för att vara tydlig: jag saknar insideskunskaper om vänsterrörelserna på 70- och 80-talen och var väl mest en hemlös vänstersocialdemokrat. Jag gick in i Vänsterpartiet först 1978.
Hur gick det till?
Ja, vad var det som gjorde att vänstervind blev till högervåg under loppet av några år kring 1980? Först: den s.k. 68-vänstern är inget att ta på allvar – några tusen studenter utan organiserad ledning. Nu skulle de försörja sig och betala av på sina CSN-lån. De som försökte hålla sig kvar på universiteten hade det inte så lätt, illa sedda som de ofta var på de gamla universiteten.
Jag tror inte det går att knyta 70/80-talens omsvängning till någon särskild händelse, men viss spelade världspolitiken en avgörande roll. Vietnamrörelsen, central för den svenska vänstern, kollapsade när först Vietnam anföll Kambodja medan Vietnam i sin tur angreps av Kina. I USA blev Reagan ledare, i Storbritannien Thatcher. Breznjev var ledare för Sovjet och därifrån kom ständigt nya vittnesbörd om vad realsocialismen inneburit av förtryck och Gulag. I Sverige utvecklade SAF:s korståg mot vänstern ständigt nya förlag, tidskrifter och tänketankar, attraktiva försörjningsmöjligheter för intellektuella. Det var inga goda tider för socialismen.
Arvidsson och KFML
Håkan Arvidsson kommer från en småborgerlig miljö i Jönköping (fadern redaktör i gamla bondeförbundsorganet Smålandsbygdens Tidning) och aktiverade sig i Afrikagrupperna och Vietnamrörelsen. Clarté, den tidens mest aktiva vänsterorganisation i Lund blev hans hemvist. Där blev han vad man skulle kunna kalla en prototyp för rollen som ”ledande kamrat” och gick i all tysthet in i KFML, den maoistinfluerade partibildning som hade ambitionen att styra och leda vänstern i Sverige. Det blev slitningar mellan partiledningen och lundaföreningen och Arvidsson kom i skottfältet som representant för Lunds linje och blev utesluten. Det skedde med en formulering som har goda chanser att bli klassisk inom den svenska vänstern: han uteslöts 1969 därför att han visat prov på ”högeravvikelser, smyckade med vänsterfraser”. Därmed var Arvidssons politiska bana till ända. I ett Lund som var präglat av ganska fredlig samexistens mellan olika vänsterfraktioner ville ingen ta i gamla KFML-are ens med tång. Nåja, Arvidsson kom igen långt senare, via Zenit.
Polyhistorn Svante Nordin
Arvidsson är en god skribent och tror jag, en god historiker, men jag har svårt att se honom som en ledande politisk tänkare. Då är Svante Nordin en helt annan historia. Han är en polyhistor, en person som är framstående i många ämnen, av en sort som brukar dyka upp i Lund så där vart tionde år. Han har sin hemhörighet i filosofi, idéhistoria och litteraturhistoria. Han gick tidigt in i Vänsterpartiet i Lund där han gjorde sig känd för ett hårt handlag och framträdde som ortodox kommunist. Här är några av hans formuleringar: ”Den revolutionära process som pågår i världen och som kan kasta detta system över ända äger inte rum utan lidande eller ens utan brott och oförståelig grymhet. Men den utgör vårt hopp.” (1977) Ja, det är ju klara besked. Men några år senare: ”Snarast förefaller de som tala om ’marxismens kris’ annonsera att de själva skiftat perspektiv, från tro till tvivel. Det är deras egen kris, snarare än marxismens, det är fråga om.” (1979). Det är ingen dålig analys.
Eller
starkare, en överlöpare, en som faktiskt gått över till
motståndarlägret. En bok som i hög grad uppmärksammats i sommar är
”Omprövningar” med undertiteln ”Svenska vänsterintellektuella i skiftet
från 70-tal till 80-tal”. Den är skriven av David Brolin, idéhistoriker
och bibliotekarie i Göteborg. Den handlar om renegater och är läsvärd.
En udda samling
De som lyfts fram är Lars Gustafsson, den utomordentlige författaren, Håkan Arvidsson, vänsteraktivist med bas i Clarté och Vietnamrörelsen, Svante Nordin filosof och författare, Bo Gustafsson ekonomiprofessor i Uppsala, partibildare och maoist, Klas Eklund, bankekonom, läroboksförfattare och känd som medlem av den s.k. kanslihushögern på 1980-talet och Göran Rosenberg, journalist och liksom Bo Gustafsson aktiv i maoistkretsar i Stockholmstrakten. Det är en udda samling utan mycket gemensamt, knappt ens uppbrottet från tidigare positioner.
Veckobladet är ju en lokaltidning så tar jag tar här bara upp Håkan Arvidsson och Svante Nordin, båda välkända namn här i Lund, och lämnar de övriga koryféerna åt sitt öde. Och för att vara tydlig: jag saknar insideskunskaper om vänsterrörelserna på 70- och 80-talen och var väl mest en hemlös vänstersocialdemokrat. Jag gick in i Vänsterpartiet först 1978.
Hur gick det till?
Ja, vad var det som gjorde att vänstervind blev till högervåg under loppet av några år kring 1980? Först: den s.k. 68-vänstern är inget att ta på allvar – några tusen studenter utan organiserad ledning. Nu skulle de försörja sig och betala av på sina CSN-lån. De som försökte hålla sig kvar på universiteten hade det inte så lätt, illa sedda som de ofta var på de gamla universiteten.
Jag tror inte det går att knyta 70/80-talens omsvängning till någon särskild händelse, men viss spelade världspolitiken en avgörande roll. Vietnamrörelsen, central för den svenska vänstern, kollapsade när först Vietnam anföll Kambodja medan Vietnam i sin tur angreps av Kina. I USA blev Reagan ledare, i Storbritannien Thatcher. Breznjev var ledare för Sovjet och därifrån kom ständigt nya vittnesbörd om vad realsocialismen inneburit av förtryck och Gulag. I Sverige utvecklade SAF:s korståg mot vänstern ständigt nya förlag, tidskrifter och tänketankar, attraktiva försörjningsmöjligheter för intellektuella. Det var inga goda tider för socialismen.
Arvidsson och KFML
Håkan Arvidsson kommer från en småborgerlig miljö i Jönköping (fadern redaktör i gamla bondeförbundsorganet Smålandsbygdens Tidning) och aktiverade sig i Afrikagrupperna och Vietnamrörelsen. Clarté, den tidens mest aktiva vänsterorganisation i Lund blev hans hemvist. Där blev han vad man skulle kunna kalla en prototyp för rollen som ”ledande kamrat” och gick i all tysthet in i KFML, den maoistinfluerade partibildning som hade ambitionen att styra och leda vänstern i Sverige. Det blev slitningar mellan partiledningen och lundaföreningen och Arvidsson kom i skottfältet som representant för Lunds linje och blev utesluten. Det skedde med en formulering som har goda chanser att bli klassisk inom den svenska vänstern: han uteslöts 1969 därför att han visat prov på ”högeravvikelser, smyckade med vänsterfraser”. Därmed var Arvidssons politiska bana till ända. I ett Lund som var präglat av ganska fredlig samexistens mellan olika vänsterfraktioner ville ingen ta i gamla KFML-are ens med tång. Nåja, Arvidsson kom igen långt senare, via Zenit.
Polyhistorn Svante Nordin
Arvidsson är en god skribent och tror jag, en god historiker, men jag har svårt att se honom som en ledande politisk tänkare. Då är Svante Nordin en helt annan historia. Han är en polyhistor, en person som är framstående i många ämnen, av en sort som brukar dyka upp i Lund så där vart tionde år. Han har sin hemhörighet i filosofi, idéhistoria och litteraturhistoria. Han gick tidigt in i Vänsterpartiet i Lund där han gjorde sig känd för ett hårt handlag och framträdde som ortodox kommunist. Här är några av hans formuleringar: ”Den revolutionära process som pågår i världen och som kan kasta detta system över ända äger inte rum utan lidande eller ens utan brott och oförståelig grymhet. Men den utgör vårt hopp.” (1977) Ja, det är ju klara besked. Men några år senare: ”Snarast förefaller de som tala om ’marxismens kris’ annonsera att de själva skiftat perspektiv, från tro till tvivel. Det är deras egen kris, snarare än marxismens, det är fråga om.” (1979). Det är ingen dålig analys.
Nordin har bakom sig ett rikt författarskap med en förbluffande
produktivitet. Han skrev en utomordentlig biografi över den svenska
borgerlighetens stora kulturpersonlighet under 1900-talet, Fredrik
Böök, där han uttalade förståelse för Bööks ”mod” att 1940 säga
uppskattande ord om Tyskland. Det blev som en äreräddning av Böök som
ju brukar bemötas med ogillande av det kulturradikala etablissemanget.
Nordins senaste biografi gäller Sven Stolpe och det är inte texten utan
hans ämnesval som har väckt uppseende. OK, däremellan skrev han en bok
om Ingemar Hedenius, dock med viss brist på entusiasm.
Vänsterpartiet och Zenit i zenit
Både Arvidsson och Nordin var medlemmar av Vänsterpartiet där de av oss som var mer intresserade av praktisk politik hamnade. Vänsterpartiet Lund utvecklade under några årtionden en häpnadsväckande aktivitet med allt från blåsorkestrar till veckoblad och lyckades förnya Lunds kommunalpolitik och tvinga den lokala socialdemokratin ur en långvarig slummer. Den mer principiella debatten fick hålla sig i Zenit som blev det ledande organet i Sverige för den nya vänstern. Men tidskriftens idéunderlag under 1980-talet sviktade alltmer under intryck av att de framstormande franska antimarxisterna. Zenits redaktion där både Arvidsson och Nordin var medlemmar dominerades av sociologer lyhörda för tidsandans krumbukter. Dit kom nu också andra röster, som chilenaren Mauricio Rojas som närmade sig moderaterna och sen blev folkpartistisk riksdagsman och vd för SAF-förlaget Timbro. Det gick naturligtvis inte att ge ut en socialistisk tidskrift under sådana betingelser och Zenit lades ner 1997. Flera tidigare redaktionsmedlemmar har sedan skrivit om hur Zenits tankevärld föll samman. Det var ingen tidskriftsdöd i skönhet.
Sluten cirkel?
Det finns en risk att man i försöken att förstå Nordins politiska utveckling hamnar i fyrkantig psykologi. Det är som om han har behov av att fullfölja sina positionsförändringar ut i det extrema. Hans utgångspunkt var en auktoritär borgerlig miljö och han går sedan under sina år i Lund ut i en ortodox kommunistisk riktning. Han vänder sedan och går långt till höger eller i varje fall till en kulturkonservatism. Så är varvet fullbordat. Man kan se lite av samma rörelse hos Arvidsson. Det är sorgligt och de representerar båda en förlust för vänstern. De hade båda varit tillgångar för Lunds vänster och skulle behövas. Lunds universitetsmiljö har väl inte sedan 1880-talet varit så tom på välformulerade företrädare för vänstern som i dag. Och det blir med en undran dessa reflexioner får stanna – har de båda hamnat i sina slutpositioner? Är sista ordet sagt?
Erst kommt das Fressen
Slutligen: Brolins bok är en samling sofistikerade analyser av idéhistorisk art, Men något saknas, också i de recensioner jag har sett. Jag tvekar då inte att framträda som vulgärmarxist. Visst kan man väl förstå dessa begåvade skribenter när de tröttnar på att verka i en avkrok av landet och skriva i en utfattig tidskrift som nästan ingen läser. Då är det förstås mer lockande att sitta vid Jan Stenbecks rikt dukade bord och ha tillgång till hans förlag och tidskrifter (och senare fru Axelson-Johnsons). Man blir ett namn i Stockholms salonger och kan trycka sina texter som understreckare i Svenska Dagbladet, Jag har inget behov av att moralisera över detta, men nog är det värt att nämna i en analys av 80-talets vänsterrenegater.
Vänsterpartiet och Zenit i zenit
Både Arvidsson och Nordin var medlemmar av Vänsterpartiet där de av oss som var mer intresserade av praktisk politik hamnade. Vänsterpartiet Lund utvecklade under några årtionden en häpnadsväckande aktivitet med allt från blåsorkestrar till veckoblad och lyckades förnya Lunds kommunalpolitik och tvinga den lokala socialdemokratin ur en långvarig slummer. Den mer principiella debatten fick hålla sig i Zenit som blev det ledande organet i Sverige för den nya vänstern. Men tidskriftens idéunderlag under 1980-talet sviktade alltmer under intryck av att de framstormande franska antimarxisterna. Zenits redaktion där både Arvidsson och Nordin var medlemmar dominerades av sociologer lyhörda för tidsandans krumbukter. Dit kom nu också andra röster, som chilenaren Mauricio Rojas som närmade sig moderaterna och sen blev folkpartistisk riksdagsman och vd för SAF-förlaget Timbro. Det gick naturligtvis inte att ge ut en socialistisk tidskrift under sådana betingelser och Zenit lades ner 1997. Flera tidigare redaktionsmedlemmar har sedan skrivit om hur Zenits tankevärld föll samman. Det var ingen tidskriftsdöd i skönhet.
Sluten cirkel?
Det finns en risk att man i försöken att förstå Nordins politiska utveckling hamnar i fyrkantig psykologi. Det är som om han har behov av att fullfölja sina positionsförändringar ut i det extrema. Hans utgångspunkt var en auktoritär borgerlig miljö och han går sedan under sina år i Lund ut i en ortodox kommunistisk riktning. Han vänder sedan och går långt till höger eller i varje fall till en kulturkonservatism. Så är varvet fullbordat. Man kan se lite av samma rörelse hos Arvidsson. Det är sorgligt och de representerar båda en förlust för vänstern. De hade båda varit tillgångar för Lunds vänster och skulle behövas. Lunds universitetsmiljö har väl inte sedan 1880-talet varit så tom på välformulerade företrädare för vänstern som i dag. Och det blir med en undran dessa reflexioner får stanna – har de båda hamnat i sina slutpositioner? Är sista ordet sagt?
Erst kommt das Fressen
Slutligen: Brolins bok är en samling sofistikerade analyser av idéhistorisk art, Men något saknas, också i de recensioner jag har sett. Jag tvekar då inte att framträda som vulgärmarxist. Visst kan man väl förstå dessa begåvade skribenter när de tröttnar på att verka i en avkrok av landet och skriva i en utfattig tidskrift som nästan ingen läser. Då är det förstås mer lockande att sitta vid Jan Stenbecks rikt dukade bord och ha tillgång till hans förlag och tidskrifter (och senare fru Axelson-Johnsons). Man blir ett namn i Stockholms salonger och kan trycka sina texter som understreckare i Svenska Dagbladet, Jag har inget behov av att moralisera över detta, men nog är det värt att nämna i en analys av 80-talets vänsterrenegater.
Världen efter kapitalismen av Gunnar Stensson
Enligt OECD kommer tillväxten i den rika delen av världen minska de närmaste 50 åren samtidigt som ojämlikheten ökar.Piketty visar i sin epokgörande bok Kapitalet i det 21:a århundradet hur ojämlikhet leder till minskande tillväxt och växande politiska spänningar.
Det hotande klimatsammanbrottet och den snabbt åldrande befolkningen i ett Europa som stänger gränserna för migration förvärrar krisen.
Sjunkande löner, osäkra arbetsvillkor och utbredd arbetslöshet har skapat en växande ny klass efter den traditionella arbetarklassen: prekariatet. Guy Standing analyserar den i sin bok Prekariatet. Den nya farliga klassen.
De nyliberala partierna (M, FP, C och KD) ser ingen annan lösning än förtvivlade rop efter Jobb! Jobb! Jobb! medan arbetslösheten stiger. Under tiden vill de sänka de löner och skatter, privatisera och försämra vård skola och omsorg.
Roland Paulsen
kräver i stället arbetstidsförkortning och medborgarlön i sin aktuella bok Vi bara lyder.Vi står inför ett systemskifte.
Den industriella revolutionens ögonblick i mänsklighetens historia varade bara i 200 år och marknadsfundamentalismens dominans i 30. Som alla förbrukade system och ideologier måste de ersättas.
Alf Hornborg jämför i boken Nollsummespelet nationalekonomerna med de
katolska skolastiker som under århundraden dominerade Europas
vetenskapliga liv. I en förtvivlad not konstaterar han: ”Jag har funnit
anledning att reflektera över att jag inte kan påminna mig att jag
någonsin har träffat en svensk nationalekonom som uttryckt indignation över orättvisorna i världen.”
Han konstaterar att industrisamhället, maskinerna och
tekniken skapar entropi – resursförbrukning och energiförstörelse – i
allt snabbare takt. Vi passerade nyss det datum då jordens resurser för
i år var förbrukade. Nu konsumerar vi på bekostnad av våra barn och
barnbarn.
Han konstaterar att föreställningen om en fri och rättvis marknad är en 300 år gammal myt. Han visar hur välståndet i världens kärnområden bygger dels på framtida energiresurser och dels på utnyttjande av jordarealer och mänskligt arbete i periferierna. Verkligheten håller på att göra det tidiga 1800-talets världsbild allt mera ohållbar.
Paul Mason konstaterar i sin uppmärksammade bok
Postcapitalism att
marknadsekonomins prissystem sätts ur spel i kunskapssamhället.
Kunskapen kan kopieras i oändlighet, även om somliga gör allt för att
förhindra det.
Samtidigt gör roboti-seringen att dagens arbeten försvinner i allt snabbare takt vilket leder till att arbetar-klassen och dess organisa-tioner försvagas.
Mason hoppas på den digitala klass som nu växer fram. Dess utgångspunkt är att information ska vara gratis. Den solidariserar sig varken med företag eller stater. På sikt ser Mason att lönearbetet avskaffas och marknadskrafterna inte längre styr.
Den nya tiden har börjat. Det är en avgörande tid, en farlig tid. Men de teorier och tankar om framtiden som skisserats ovan går alla i samma riktning. Vi är förpliktade att ta del av dem och med eget tänkande påverka utvecklingen av världen efter kapitalismen.
PS (Alla namn och boktitlar är lätta att finna på nätet eller, vilket jag föredrar, hitta på bokhyllorna i Gleerups.)
Han konstaterar att föreställningen om en fri och rättvis marknad är en 300 år gammal myt. Han visar hur välståndet i världens kärnområden bygger dels på framtida energiresurser och dels på utnyttjande av jordarealer och mänskligt arbete i periferierna. Verkligheten håller på att göra det tidiga 1800-talets världsbild allt mera ohållbar.
Paul Mason konstaterar i sin uppmärksammade bok
Postcapitalism att
marknadsekonomins prissystem sätts ur spel i kunskapssamhället.
Kunskapen kan kopieras i oändlighet, även om somliga gör allt för att
förhindra det.Samtidigt gör roboti-seringen att dagens arbeten försvinner i allt snabbare takt vilket leder till att arbetar-klassen och dess organisa-tioner försvagas.
Mason hoppas på den digitala klass som nu växer fram. Dess utgångspunkt är att information ska vara gratis. Den solidariserar sig varken med företag eller stater. På sikt ser Mason att lönearbetet avskaffas och marknadskrafterna inte längre styr.
Den nya tiden har börjat. Det är en avgörande tid, en farlig tid. Men de teorier och tankar om framtiden som skisserats ovan går alla i samma riktning. Vi är förpliktade att ta del av dem och med eget tänkande påverka utvecklingen av världen efter kapitalismen.
PS (Alla namn och boktitlar är lätta att finna på nätet eller, vilket jag föredrar, hitta på bokhyllorna i Gleerups.)
Att beväpna apartheid av Gunnar Olofsson
EU är nära allierat med Israel vad
gäller vapenförsäljning och militärt samarbete. Det framgår av en
nyligen publicerad rapport, ”Arming apartheid”, utgiven av flera olika
brittiska organisationer. Enbart under 6 månader före det israeliska
angreppet mot Gaza förra sommaren utfärdade Storbritannien licenser för
vapenexport till Israel motsvarande nästan 7 miljoner pund (95
miljoner kronor) och för produkter möjliga att använda både militärt och
civilt 25 miljoner pund (339 miljoner kronor). Bland brittiska
exportprodukter finns utrustning till de F-16-plan som länge
terroriserat palestinierna, samt komponenter till helikoptrar och
stridsfartyg.
Den största bidragsgivaren till Israel är USA, med drygt 3 miljarder dollar (26 miljarder kronor) i årligt bistånd direkt till militären. Men många företag baserade i både USA, EU och Israel är i olika grad insyltade i vapenhandeln. Lockheed Martin, världens största vapentillverkare, har hittills försett Israel med 33 stycken F-16-plan, Boeing tillverkar de Apache-helikoptrar som används mot palestinska bostadsområden och tyska Schleifring tillhandahåller komponenter till de dödliga Hermes-drönarna tillverkade av israeliska Elbit Systems.
BAE Systems, världens tredje största vapenproducent, tillverkar elektroniska komponenter till stridsflygplan och är ett av tre bolag som bygger de F-35-plan som skall ersätta F-16-planen. G4S förser Israels militär med övervakningsutrustning till murar, checkpoints, fängelser och olagliga bosättningar. Allt som allt medverkar över 100 företag i militär export till Israel.
Handeln går också åt andra hållet. Israel är en av världens ledande vapentillverkare och 70-75% av produktionen exporteras till över 100 länder – varav många med dåligt rykte vad gäller mänskliga rättigheter. Vapenförsäljningen uppgår till runt 7 miljarder dollar (61 miljarder kronor) årligen. Israeliska vapen ses överallt i olika konflikter, och lanseras ofta som ”testade i strid” – det vill säga provade på palestinska kvinnor och barn.
Det svenska regelsystemet tillåter i nuläget inte vapenexport till Israel. Men vad gäller import finns inga begränsningar. Vapenimporten är blygsam, i kronor några 100-tal miljoner på ett antal år eller motsvarande högst 3% av vapenköpen, men av strategisk betydelse. Kapseln för målstyrande bomber till Jas 39 Gripen har konstruerats av det israeliska företaget Rafael, liksom störsändare till korvetten HMS Gävle. Försvarets Materielverk har köpt kulspruteammunition, pansarbrytande projektiler, övningsammunition, eldrör och utbildningsutrustning till Leopardstridsvagnar från den israeliska militärindustrin. ITL Optronics Ltd har levererat så kallade Night Vision Goggles (”nattglasögon”) liksom laserpekare till kustrobotsystemet Hellfire. Svensk militär har visat intresse för inhyrning av israeliska drönare för ”spaningsuppdrag” i Afghanistan.
På 1970- och 80-talen hade den israeliska regimen ett nära samarbete med apartheidregimen i Sydafrika, och bytte kärnteknologi mot uran. Sydafrika kom så långt som till produktion av sex kärnvapen och en planerad provsprängning i Kalahariöknen - men övertalades av den amerikanska Carter-administrationen att stoppa projektet. Sydafrika har sedan – som hittills enda kärnvapenland – helt skrotat sina kärnvapen. Israel å sin sida har, som enda kvarvarande apartheidstat, behållit sina kärnvapen och nekar varje form av internationell inspektion – samtidigt som man idag är den mest högljudda kritikern av varje form av kärnteknologisk utveckling i Iran. Enligt Fredsforskningsinstitutet SIPRI förfogar Israel idag över ungefär 80 kärnstridsspetsar.
Den största bidragsgivaren till Israel är USA, med drygt 3 miljarder dollar (26 miljarder kronor) i årligt bistånd direkt till militären. Men många företag baserade i både USA, EU och Israel är i olika grad insyltade i vapenhandeln. Lockheed Martin, världens största vapentillverkare, har hittills försett Israel med 33 stycken F-16-plan, Boeing tillverkar de Apache-helikoptrar som används mot palestinska bostadsområden och tyska Schleifring tillhandahåller komponenter till de dödliga Hermes-drönarna tillverkade av israeliska Elbit Systems.
BAE Systems, världens tredje största vapenproducent, tillverkar elektroniska komponenter till stridsflygplan och är ett av tre bolag som bygger de F-35-plan som skall ersätta F-16-planen. G4S förser Israels militär med övervakningsutrustning till murar, checkpoints, fängelser och olagliga bosättningar. Allt som allt medverkar över 100 företag i militär export till Israel.
Handeln går också åt andra hållet. Israel är en av världens ledande vapentillverkare och 70-75% av produktionen exporteras till över 100 länder – varav många med dåligt rykte vad gäller mänskliga rättigheter. Vapenförsäljningen uppgår till runt 7 miljarder dollar (61 miljarder kronor) årligen. Israeliska vapen ses överallt i olika konflikter, och lanseras ofta som ”testade i strid” – det vill säga provade på palestinska kvinnor och barn.
Det svenska regelsystemet tillåter i nuläget inte vapenexport till Israel. Men vad gäller import finns inga begränsningar. Vapenimporten är blygsam, i kronor några 100-tal miljoner på ett antal år eller motsvarande högst 3% av vapenköpen, men av strategisk betydelse. Kapseln för målstyrande bomber till Jas 39 Gripen har konstruerats av det israeliska företaget Rafael, liksom störsändare till korvetten HMS Gävle. Försvarets Materielverk har köpt kulspruteammunition, pansarbrytande projektiler, övningsammunition, eldrör och utbildningsutrustning till Leopardstridsvagnar från den israeliska militärindustrin. ITL Optronics Ltd har levererat så kallade Night Vision Goggles (”nattglasögon”) liksom laserpekare till kustrobotsystemet Hellfire. Svensk militär har visat intresse för inhyrning av israeliska drönare för ”spaningsuppdrag” i Afghanistan.
På 1970- och 80-talen hade den israeliska regimen ett nära samarbete med apartheidregimen i Sydafrika, och bytte kärnteknologi mot uran. Sydafrika kom så långt som till produktion av sex kärnvapen och en planerad provsprängning i Kalahariöknen - men övertalades av den amerikanska Carter-administrationen att stoppa projektet. Sydafrika har sedan – som hittills enda kärnvapenland – helt skrotat sina kärnvapen. Israel å sin sida har, som enda kvarvarande apartheidstat, behållit sina kärnvapen och nekar varje form av internationell inspektion – samtidigt som man idag är den mest högljudda kritikern av varje form av kärnteknologisk utveckling i Iran. Enligt Fredsforskningsinstitutet SIPRI förfogar Israel idag över ungefär 80 kärnstridsspetsar.
Mordechai Vanunu, ingenjören som avslöjade Israels hemliga kärnvapenprojekt i Dimona, kidnappades av israeliska agenter i Rom 1986 och tillbringade sedan 18 år i israeliskt fängelse – varav 11 år i isoleringscell. Efter frigivningen lever han fortfarande under övervakning, har stora rörelserestriktioner, får inte resa utomlands och inte träffa vem han vill. Vanunu har sökt politisk asyl i flera olika länder, bland annat Sverige – en vädjan som hittills klingat ohörd.
Det var under (s)-regeringen Persson som det svenska vapensamarbetet med Israel tog fart på allvar, och en svensk militärattaché stationerades i Israel. Inför förra årets val lovade den rödgröna alliansen att stoppa samarbetet, något som hittills inte verkar ha skett. Sverige och Israel har av allt att döma fortsatt sitt vapensamarbete, militärattachén har inte hemkallats och israeliska officerare deltar fortfarande veterligen i olika militära NATO- och EU-projekt tillsammans med svenska kollegor.
Det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon har nu begärt tillstånd för en extra vapenförsäljning på ungefär 1,9 miljarder dollar (17 miljarder kronor) till Israel. Vapnen är till för att ersätta de som förbrukades under förra sommarens israeliska anfall mot Gaza, och innehåller en del ytterst modern teknologi – sannolikt som ”kompensation” för det kärnenergiavtal som USA, mot Israels vilja, nyligen undertecknat med Iran. Det är nog ingen överdrift att misstänka att de nya vapnen är tänkta att användas i nästa krig mot civilbefolkningen i det avspärrade Gaza.
Det svenska och internationella vapensamarbetet med Israel är en katastrof för möjligheten till en fredlig lösning av konflikten i Israel/Palestina, och måste omedelbart avbrytas. På samma sätt som det kan finnas anledning att begränsa vapentillgången i de palestinska områdena, måste också Israel avrustas och neutraliseras. Inte minst måste kärnvapnen bort. Beväpningen av den israeliska ockupationsregimen är ett brott mot artikel 2 och 79 i EU:s associationsavtal med Israel, ett avtal som den svenska regeringen måste kräva tills vidare upphävs. Den svenska militärattachén måste hemkallas. Sverige måste också begära att FN tar sitt ansvar att implementera sina resolutioner om en tvåstatslösning, och genom en FN-styrka i området se till att beslutet efterföljs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)