
Femtio års våldsam och omvandlande historia i Indien, USA och världen skildrad via en indisk familjs historia.
Den utlösande smärtpunkten är avrättningen 1968 av den unge naxaliten Udayan, frihetskämpe och terrorist, i en sankmark utanför hans föräldrahem i Calcutta inför ögonen på föräldrar, broder och gravid hustru.
Hur skulle du uppleva konsekvenserna, alla de abrupt avbrutna banden och konflikterna, av en sådan händelse i rollen som far, bror, hustru, barn eller - så småningom - barnbarn?
Hur skulle det påverka dina attityder, känslor, ambitioner – ja, hela ditt fortsatta liv?
Det är vad Jhumpa Lahiris berättelse handlar om. Jag är övertygad om att hennes utgångspunkt är den egna familjens – eller någon närståendes – historia. Hon är personligen för ung för att ha upplevt den annat än som tragedins dotterdotter.
Det handlar en universell sorg i vår tid, den förlust som drabbat chilenare, vietnameser, sydafrikaner, indier. Och just nu syrier, afghaner, palestinier
Det bör påpekas att historien till stor del utspelar sig i akademisk miljö i USA, det är ju där intellektuella invandrare så ofta hamnar.
Den är lätt att läsa, suveränt komponerad ur alla de inblandades – och ur läsarens perspektiv.
Pocketversionen är röd som en julklapp, prydd med två små versioner av hammaren och skäran och två korslagda gevär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar