1. Trafikkaos i St Larsparken.
Klostergårdens byalag har i åratal oroats av den allt intensivare trafiken tvärs igenom St Larsparken. Bilköerna är täta morgnar och eftermiddagar då 2000 skolungdomar börjar och slutar skoldagen i friskolorna. Nya parkeringsplatser anläggs hela tiden vilket naturligtvis bidrar till trafikintensiteten.
Särskilt farlig är den södra infarten till St Lars från väg 108 när det råder högtrafik morgnar och eftermiddagar med en ständig ström av bilar - just när skolorna börjar och slutar.
Många av de 2000 skolungdomarna kommer från Uppåkra, Hjärup och Flackarp i Staffanstorps kommun. Deras föräldrar, som ofta arbetar i Lund, skjutsar dem till skolan på väg till jobbet om morgnarna och hämtar dem på hemfärden – just när trafiken är som intensivast.
Efter påtryckningar från Staffanstorpsborna och skolföretagarna i St Lars har en ny väg in i St Larsparken från väg 108 i söder planerats. Den utgör en naturlig förlängning på gamla lundavägen. Den nya korsningen ska utformas som en rondell. På det sättet minskas trafikrisken samtidigt som tillgängligheten till St Lars ökar.
Den nya vägen är tänkt att gå tvärs igenom Östra borggården. Många oroar sig som Gustav Lundwall för att trafiken i St Larsparken kommer att öka och att ”lugnet i parken skadas”.
Den ständigt ökade asfalteringen och hårdgörningen av parkens gräsmattor innebär också en ständig ökning av risken för översvämningar i Höje å, vilket särskilt kan drabba den nya bebyggelsen i Källby.
Vad kan man göra för att minska biltrafiken genom den vackra gamla parken?
En rimlig lösning är naturligtvis att förbjuda genomfart och anlägga parkeringar vid infarterna utanför parken.
I själva verket är genomfart redan nu förbjuden och har varit förbjuden i decennier. Den respekteras inte och är omöjlig att kontrollera. Man måste söka en metod att hålla bilismen utanför parken, samtidigt som nödvändig nyttotrafik kan passera. Kanske kan bron över Höje å utgöra en strategisk utgångspunkt.
Den nya infarten till St Lars ingår som en liten del i ett större sammanhang. Trafikverket vill bygga ut Lunds södra infart och väg 122 fram till Max4 och ESS. MP och V i Lund motsätter sig utbyggnaden framför allt på grund av det klimathot den ökade bilismen utgör.
Klostergårdens byalag kommer inom kort att göra en vandring för att inspektera den nya infarten.
2. Supercykelvägen till Malmö
Som ni säkert vet planeras ett snabbcykelstråk Lund-Malmö som ska vara klart 2023. Trafikverket har två olika förslag till dragning, men enligt båda förslagen kommer cykelstråket att utgå från Ringvägen i Lund och följa järnvägen väster om spåren. Inom Lunds kommun finns alltså i praktiken bara ett förslag att ta ställning till.
Ja, det är vad jag trodde. Sedan gick jag på samrådet i Klostergårdsskolan i onsdags.
Det första jag fick veta var att planen inte sträcker sig längre än till viadukten vid Nordanväg där den nya Klostergårdsstationen ska ligga.
Sedan fick jag veta var att Lunds kommun i hemlighet vill att supercykelvägen ska ligga på Klostergårdssidan av järnvägen mellan fotbollsplanerna och spåren och tvärsöver odlingslotterna vid ån.
Klostergårdens byalag har i åratal oroats av den allt intensivare trafiken tvärs igenom St Larsparken. Bilköerna är täta morgnar och eftermiddagar då 2000 skolungdomar börjar och slutar skoldagen i friskolorna. Nya parkeringsplatser anläggs hela tiden vilket naturligtvis bidrar till trafikintensiteten.
Särskilt farlig är den södra infarten till St Lars från väg 108 när det råder högtrafik morgnar och eftermiddagar med en ständig ström av bilar - just när skolorna börjar och slutar.
Många av de 2000 skolungdomarna kommer från Uppåkra, Hjärup och Flackarp i Staffanstorps kommun. Deras föräldrar, som ofta arbetar i Lund, skjutsar dem till skolan på väg till jobbet om morgnarna och hämtar dem på hemfärden – just när trafiken är som intensivast.
Efter påtryckningar från Staffanstorpsborna och skolföretagarna i St Lars har en ny väg in i St Larsparken från väg 108 i söder planerats. Den utgör en naturlig förlängning på gamla lundavägen. Den nya korsningen ska utformas som en rondell. På det sättet minskas trafikrisken samtidigt som tillgängligheten till St Lars ökar.
Den nya vägen är tänkt att gå tvärs igenom Östra borggården. Många oroar sig som Gustav Lundwall för att trafiken i St Larsparken kommer att öka och att ”lugnet i parken skadas”.
Den ständigt ökade asfalteringen och hårdgörningen av parkens gräsmattor innebär också en ständig ökning av risken för översvämningar i Höje å, vilket särskilt kan drabba den nya bebyggelsen i Källby.
Vad kan man göra för att minska biltrafiken genom den vackra gamla parken?
En rimlig lösning är naturligtvis att förbjuda genomfart och anlägga parkeringar vid infarterna utanför parken.
I själva verket är genomfart redan nu förbjuden och har varit förbjuden i decennier. Den respekteras inte och är omöjlig att kontrollera. Man måste söka en metod att hålla bilismen utanför parken, samtidigt som nödvändig nyttotrafik kan passera. Kanske kan bron över Höje å utgöra en strategisk utgångspunkt.
Den nya infarten till St Lars ingår som en liten del i ett större sammanhang. Trafikverket vill bygga ut Lunds södra infart och väg 122 fram till Max4 och ESS. MP och V i Lund motsätter sig utbyggnaden framför allt på grund av det klimathot den ökade bilismen utgör.
Klostergårdens byalag kommer inom kort att göra en vandring för att inspektera den nya infarten.
Som ni säkert vet planeras ett snabbcykelstråk Lund-Malmö som ska vara klart 2023. Trafikverket har två olika förslag till dragning, men enligt båda förslagen kommer cykelstråket att utgå från Ringvägen i Lund och följa järnvägen väster om spåren. Inom Lunds kommun finns alltså i praktiken bara ett förslag att ta ställning till.
Ja, det är vad jag trodde. Sedan gick jag på samrådet i Klostergårdsskolan i onsdags.
Det första jag fick veta var att planen inte sträcker sig längre än till viadukten vid Nordanväg där den nya Klostergårdsstationen ska ligga.
Sedan fick jag veta var att Lunds kommun i hemlighet vill att supercykelvägen ska ligga på Klostergårdssidan av järnvägen mellan fotbollsplanerna och spåren och tvärsöver odlingslotterna vid ån.
Varför det, frågade jag? Då inkräktar den ju både på viktiga grönområden och på odlingslotterna vid Höje å.
Det finns inte plats på andra sidan ån.
Jag baxnade. Där finns ju 500 meter med parkeringsplatser intill den breda Åkerlunds- och Rausings väg.
Men, stammade jag. Trafikverket ska ju bygga en bro över Höje å på den västra sidan. Kan inte cykelstråket använda den? Måste cykelstråket bygga en bro till över ån. På Klostergårdssidan dessutom.
Vi får inte använda den nya järnvägsbron.
Men herre gud, det finns ju en plan på en väg över ån till väg 108 i förlängningen av Åkerlunds och Rausings väg. Det förutsätter en bro över Höje å. Ska det byggas tre nya broar över Höje å? En järnvägsbro, en landsvägs bro och en cykelstråksbro? Det är ju minst två broar för mycket.
Jag satte mig och torkade svetten ur pannan.
Så småningom förstod jag att Lunds kommun vill att cykelvägen ska gå via det gröna stråket mellan Arenan och järnvägen för att sedan blomma ut i alla riktningar i stan. Alla ska kunna cykla till och från Arenan, är tanken
Vi kanske tvingas ge upp gröna stråket mellan Ringvägen och Klostergårdsstationen, tänkte jag. Men söder om Klostergårdsstationen vill vi banne mig inte ha någon supercykelväg!
Det finns ju en viadukt vid Nordanväg, den ska dessutom byggas ut i samband med stationsbygget. Där kan väl stråket ledas över till den västra sidan mellan industriområdet och järnvägen och fortsätta söder ut och över ån.
Men vi får i alla fall inte använda järnvägsbron, fick jag höra.
Så därför måste ni bygga en egen bro på fel sida om järnvägen, sa jag
Småningom förstod jag att planen handlade om en liten, näpen bro i cykelformat, inte om de gigantiska järnvägs- och landsvägsbroar jag hade i huvudet.
Men en sån liten bro kan ni väl lika gärna bygga väster om järnvägen, försökte jag. Sen är det ju bara öppen åker hela vägen till Hjärup.
Men det går bara att komma förbi Hjärup på östra sidan av järnvägen. På andra sidan ligger Jakriborg i vägen.
Vi teg en stund och tänkte efter.
Från Hjärup till Malmö fanns ju två olika alternativ, ett som löpte intill järnvägen på östra sidan ända till Malmö och ett som rundade Jakriborg och via några småvägar och Västkustvägen nådde Malmö.
Jaha, sa jag. Det utesluter alternativet längs järnvägen.
Ja, om man vill att stråket ska gå på västra sidan om järnvägen.
Då är det nog det alternativet som gäller för oss i Klostergårdens byalag, sa jag.
Ja, beslutet är ju inte fattat än, blev svaret.
Jag fick syn på Emma Berginger (MP). Jag meddelade henne att vi inte ville att cykelstråket ska gå genom grönområdet och odlingslotterna på Klostergårdssidan. Det utesluter planalternativet med ett cykelstråk på Klostergårdssidan längs järnvägen. Däremot är alternativet med en dragning som rundar Jakriborg och fortsätter längs Västkustvägen möjligt.
Sedan gick jag hemåt. Det snöade. Marken låg vit. Ännu syntes inga spår i snön.
För oss i Klostergården innebär den nya supercykelvägen stora fördelar – förutsatt att den förläggs väster om järnvägen, tänkte jag. Den öppnar nya, trafiksäkra möjligheter att cykla till Malmö. Avståndet är bara 17 km. Särskilt under sommarhalvåret blir det mycket attraktivt.
Statistik visar att bilismen i Lund ökar. Bra cykelvägar utgör ett sätt att motverka den. Vi får ta upp frågan på Byalagsmötet den 20 februari.
Det finns inte plats på andra sidan ån.
Jag baxnade. Där finns ju 500 meter med parkeringsplatser intill den breda Åkerlunds- och Rausings väg.
Men, stammade jag. Trafikverket ska ju bygga en bro över Höje å på den västra sidan. Kan inte cykelstråket använda den? Måste cykelstråket bygga en bro till över ån. På Klostergårdssidan dessutom.
Vi får inte använda den nya järnvägsbron.
Men herre gud, det finns ju en plan på en väg över ån till väg 108 i förlängningen av Åkerlunds och Rausings väg. Det förutsätter en bro över Höje å. Ska det byggas tre nya broar över Höje å? En järnvägsbro, en landsvägs bro och en cykelstråksbro? Det är ju minst två broar för mycket.
Jag satte mig och torkade svetten ur pannan.
Så småningom förstod jag att Lunds kommun vill att cykelvägen ska gå via det gröna stråket mellan Arenan och järnvägen för att sedan blomma ut i alla riktningar i stan. Alla ska kunna cykla till och från Arenan, är tanken
Vi kanske tvingas ge upp gröna stråket mellan Ringvägen och Klostergårdsstationen, tänkte jag. Men söder om Klostergårdsstationen vill vi banne mig inte ha någon supercykelväg!
Det finns ju en viadukt vid Nordanväg, den ska dessutom byggas ut i samband med stationsbygget. Där kan väl stråket ledas över till den västra sidan mellan industriområdet och järnvägen och fortsätta söder ut och över ån.
Men vi får i alla fall inte använda järnvägsbron, fick jag höra.
Så därför måste ni bygga en egen bro på fel sida om järnvägen, sa jag
Småningom förstod jag att planen handlade om en liten, näpen bro i cykelformat, inte om de gigantiska järnvägs- och landsvägsbroar jag hade i huvudet.
Men en sån liten bro kan ni väl lika gärna bygga väster om järnvägen, försökte jag. Sen är det ju bara öppen åker hela vägen till Hjärup.
Men det går bara att komma förbi Hjärup på östra sidan av järnvägen. På andra sidan ligger Jakriborg i vägen.
Vi teg en stund och tänkte efter.
Från Hjärup till Malmö fanns ju två olika alternativ, ett som löpte intill järnvägen på östra sidan ända till Malmö och ett som rundade Jakriborg och via några småvägar och Västkustvägen nådde Malmö.
Jaha, sa jag. Det utesluter alternativet längs järnvägen.
Ja, om man vill att stråket ska gå på västra sidan om järnvägen.
Då är det nog det alternativet som gäller för oss i Klostergårdens byalag, sa jag.
Ja, beslutet är ju inte fattat än, blev svaret.
Jag fick syn på Emma Berginger (MP). Jag meddelade henne att vi inte ville att cykelstråket ska gå genom grönområdet och odlingslotterna på Klostergårdssidan. Det utesluter planalternativet med ett cykelstråk på Klostergårdssidan längs järnvägen. Däremot är alternativet med en dragning som rundar Jakriborg och fortsätter längs Västkustvägen möjligt.
Sedan gick jag hemåt. Det snöade. Marken låg vit. Ännu syntes inga spår i snön.
För oss i Klostergården innebär den nya supercykelvägen stora fördelar – förutsatt att den förläggs väster om järnvägen, tänkte jag. Den öppnar nya, trafiksäkra möjligheter att cykla till Malmö. Avståndet är bara 17 km. Särskilt under sommarhalvåret blir det mycket attraktivt.
Statistik visar att bilismen i Lund ökar. Bra cykelvägar utgör ett sätt att motverka den. Vi får ta upp frågan på Byalagsmötet den 20 februari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar