Människans tidsålder av Gunnar Stensson

Jorden är sårbar och liten. Atmosfären tunn och fin. Naturresurserna begränsade. Jordsystemet, den känsliga balansen mellan luft och vatten, vindar och strömmar, värme och köld, kan lätt störas genom mänskliga handlingar. En helt ny epok i planetens historia är inledd. Efter pleistocen och holocen har antroprocen, människans tidsålder, kommit.
   Miljöhistorikern Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder. handlar om hur och när detta har skett och vilken betydelse det har för mänskligheten – och för jorden. Makten över planeten innebär ett ansvar för planeten och hur vi tar det ansvaret är avgörande för människornas framtid.

Människornas och planetens historia har alltid varit sammanflätade. Redan övergången till jordbruk och byggandet av de första städerna satte bestående spår i geologin.
   Den första stora jordbrukskulturen i Mesopotamien byggde ett komplicerat bevattningssystem men gick under efter något millennium sedan jorden försaltats genom bevattningen.
   De skogbevuxna grekiska öarna kalhöggs under de år då den grekiska kulturen spreds över medelhavsområdet och mellanöstern.
   De så kallade geografiska upptäckterna förändrade livsvillkoren för människor, djur och växtlighet i Amerika och Australien.
   Människans historia och jordens, naturens historia är samma historia.

När börjar antropocen, människans tidsålder? Sverker Sörlin refererar de resonemang som förts och alltjämt förs av geologer och historiker. Somliga menar att gränsen bör dras redan vid övergången till jordbruk och fast bebyggelse för cirka 10 000 år sedan.
   Andra föreslår att antropocen inleds i och med industrialismens, kolonialismens, imperialismens och kolenergins genombrott. Då uppstod också den kapitalistiska ideologi som fick sitt främsta uttryck i Adam Smiths stora verk Nationernas välstånd (1776) och vars budskap Sverker Sörlin sammanfattar med följande ord:
    ”Tänk inte på ansvar. Handla i ditt eget intresse. Försök maximera din egen vinning. Tänk inte på att det finns någon helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig, som om det styrdes av en osynlig hand.”

Idag råder relativ konsensus om ett bestämt datum för antropocens begynnelse: sprängningen av den första atombomben den 6 juli 1950 i Alamogordo, New Mexico. På kort tid spred sig det radioaktiva avfallet över hela planeten. Sedan följde den stora accelerationens period då alla kurvor pekade uppåt, för kol och olja, industriproduktion, livsmedelsproduktion, bilism, konsumtion och folkmängd. Somliga forskare vill kalla perioden kapitalocen.

Idag är kapitalismen och nyliberalismen föråldrade. Vi ser hur dess budskap om tillväxt och individuell vinning hotar det ömtåliga världssystemet på dess känsligaste område: klimatet. Vi ser konsekvenserna.
   Klimatförändringar höjer havens temperatur och temperaturerna i Arktis och Antarktis. Öknarna sprider sig och människor svälter. Just nu i Etiopien och Sudan. Orkaner drabbar Karibien och Indien.
   Det är inte miljarderna av jordens fattiga, de nu levande och de redan döda, som gjort att vi överskridit planetens gränser för koldioxid och utsläpp av fosfor och kväve, skriver Sverker Sörlin.
    ”Det är världens storkonsumenter, allra mest de allra rikaste, som knuffar jorden in i antropocen och står för den livsstil som hotar planetens gränser.”
   ”Håll reda på vem som gör vad mot vem. Enbart i New York finns det 70 miljardärer varav Trump är en. 30 procent av barnen i New York är fattiga.”

Vi ser de politiska konsekvenserna. I de rika länderna växer resursnationalistiska och resurspopulistiska rörelser fram, nostalgiska, tillbakablickande – och destruktiva. De rika nationerna värnar om jobben till den egna resursindustrins arbetare.
   Det aktuella valet i Norge är ett exempel. Krigen i mellanöstern har drivit miljoner på flykt samtidigt som de rika ländernas främlingsfientlighet växer. Trump tycks vara på väg att få ett stopp för all invandring de länder som drabbats hårdast av USA:s krig. Ett invandringsfientligt parti är med i Norges regering efter ett val där socialdemokraterna satsade på mittenpolitik. Danmark vägrar att ta emot kvotflyktingar.

Sverker Sörlins essä är tung läsning trots det enkla språket. Den är tung på grund av det enorma faktainnehållet, 250 boktitlar står i källförteckningen. Den är tung på grund av sitt budskap om vårt ansvar för livets planet - trots vår egen litenhet. Mänskligheten består av tio miljarder individer. Hur ska människorna, vi, som summa kunna rädda jorden?
    ”Vi är alla små” skriver Sverker Sörlin.