2018-10-18

I skogkanten/Vanaprashta: Svag regering men massor för civilsamhället att göra av Staffan Lindberg


 

En majoritetsregering i mitten blir inte mer reformistisk än vad ingående partierna kan gå med på. En minoritetsregering får kryssa mellan förslag den kan få gehör för och omöjliga förslag.
   Vad gör vi under tiden? Kring miljön behöver vi en förnyad rörelse som kan visa upp vad vi faktiskt kan göra och vad de etablerade sätter sig emot (t ex flygskatten).
   Sverige har utnämnts till världens minst fattiga land. Bara 1 % fattiga, eller 100 000. Det går inte ihop med mätningen av barnfattigdomen, som anses drabba 28 %. Det måste vara helt olika definitioner.
   Viktigast är att många fler än 100 000 lider nöd, hemlösa, drogberoende, arbetslösa, ungdomar som trillat ur en meningsfull utbildning. Ensamstående fattigpensionärer lider också. Socialtjänsten ger minimala försörjningsstöd och förväntar sig att frivilligorganisationerna ska fylla upp med bistånd som det går att leva på.
   Så kan vi inte ha det. Medierna och frivilligorganisationerna måste fokusera på detta elände mitt i det slösaktiga konsumtionssamhället. Ställa nya krav på försörjningsstödet. Stadsmissonen går främst i denna kamp för rättvisa.
   Det handlar inte partipolitisk ideologi utan om grundläggande moral hos oss alla. Solidaritetsmoral som vi både som enskilda och grupp har svårt att ta avstånd från.
   Ta flyktingarnas situation. Vi har inte praktiska möjligheter att ta emot så värst många fler, men både Centerns och Liberalernas inställning till anhöriginvandring visar att det finns humanitära öppningar. Mycket handlar om vad vi gör med flyktingar i lokalsamhället. En fungerande integration är nyckeln till framtiden.
   Möjligheterna till en ingripande humanitär moral finns i civil- och lokalsamhället. Det handlar om att peka ut ett hopp inför nästa val. Vi kan tänka om över tiden.

Inga kommentarer: