Frihet Jämlikhet Broderskap! av Gunnar Stensson

Jag studerar just nu två böcker, amerikanen Erik Olin Wrights Antikapitalism och fransmannen Thomas Pikettys Capitalism and Ideology.
   Båda författarna vill uppnå ett framtida jämlikt samhälle. Båda ser jämlik utbildning som ett viktigt redskap. Båda tar sin utgångspunkt i respektive nations historiska vilja att uppnå jämlikhet.
   Amerikanen Wright citerar USA:s självständighetsför-klaring 1776: ”Vi ser dessa sanningar som självklara: att alla människor är jämlika; att de av sin skapare tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa.”
   Fransmannen Piketty utgår från franska revolutionens slagord Frihet Jämlikhet Broderskap.
   Båda konstaterar att folkets kamp för jämlikhet förråddes. Äganderätt gick före jämlikhet. Även ägandet av slavar sågs som en rättighet. Fyra av USA:s första presidenter var slavägare. Napoleon återinförde ett hierarkiskt, penningstyrt system i Frankrike.
   Båda forskarna menar att kampen för jämlikhet hela tiden pågått och måste fortsätta. Båda skrev sina verk före corona-pandemin. Om det är något som den har avslöjat så är det jämlikhetens nödvändighet, inte minst inom vård, omsorg och skola.

I hela mitt liv har jag känt vrede mot ojämlikhet. Från min hemort Älghult var jag praktiskt taget den ende som utbildades i Växjö Högre Allmänna Läroverk. Därhemma hade jag begåvade kamrater som fick klara sig med sex års folkskola. Läroverksmössan och studentmössan plågade mig som värsta sortens översitteri. Under åtta år kämpade jag mig igenom föråldrade och till stor del meningslösa ämneskurser. Det fanns annat att läsa i de kala inackorderingsrum där jag tillbringade sex nätter i veckan. Femton månaders värnplikt på Kronobergs regemente kändes som en befrielse. Där fick jag vara bland folk.
   Men när jag kom till Lund 1954 mötte jag samma gamla överklasshögmod i än mer förhatlig form, uppblåst av allsköns konventioner och ceremonier. Jag flyttade till Göteborg och tog min fil mag där med bland andra Erik Lönnroth som lärare.
   Efter examen blev jag folkhögskolelärare - att arbeta på den tidens gymnasium var otänkbart. Jag tjänstgjorde ett par år i Axevalla där jag fick många begåvade elever som strävade att uppnå grundskolekompetens – de hade gått ut folkskolan ett par år innan grundskolan infördes. Många blev poliser och sjuksköterskor.
   Ja, grundskolan var en stor utbildnings- och jämlikhetsreform som också min far hade kämpat för. Den genomfördes tidigt hemma i Älghult. Mina yngre syskon fick förmånen att gå i enhetsskolan, som de första grundskolorna kallades. Nu förfuskas de av ojämlikhetens giriga skolkoncerner.

1963 fick jag en tjänst i Framnäs folkhögskola utanför Piteå. Där fanns bland annat en flerårig musikutbildning och jag blev bekant med många senare  framgångsrika musiker. I Norrbotten växte missnöjet mot förhållandena i gruvorna och efter några år strejkade gruvarbetarna i Kiruna och Svappavaara. Det förändrade den svenska arbetsmarknaden. Av mina elever fick jag Marx´ Kapitalet.
   Samtidigt jäste det i Lund. Staden framstod som den rödaste i Sverige 1968. Jag flyttade dit 1969 för att läsa kulturgeografi och därefter utbilda mig vid lärarhögskolan i Malmö.

Jag kom att tänka på allt detta när jag råkade få ögonen på en statistik över antalet studenter i Lund 1950-1970.  I Lunds universitet 1950 stoltserade 2922 uppblåsta småstadsöverklassare i frack och studentmössa. Under de två följande decennierna genomfördes grundskolans utbildningsrevolution. Alla fick tillgång till kunskap. När jag återvände hit hade grundskolerevolutionen nått Lund: antalet studenter hade tiodubblats till 21 139. De demonstrerade mot USA:s krig i Vietnam! Och de brände studentmössor. Jag kom att stanna.
   Nu ska jag fortsätta att studera Wrights och Pikettys forskning om kampen mot ojämlikhet i historien, nuet och framtiden. Båda är övertygade om att jämlikhet inom och mellan länder måste uppnås om vi ska klara jordens upphettningskatastrof.