Smålands naturskogar förvandlas till tallplantager av Gunnar Stensson

 Blåbär - i juni gröna kart, i juli blå och torra, i augusti stora, solvarma, druvliknande – mognar i grön mossa och blommande ljung i de milsvida skogarna i den avlägsna del av Småland där Kronobergs, Kalmar och Jönköpings län gränsar till varandra. Rävarnas blåbärsglänsande skit och fåglarnas utspydda körsbärskärnor fläckar de vita, dammiga småvägarna mellan glesa gårdar, varav flera är övergivna, med hus och lagårdar som förfaller och betesmarker som växer igen.

 

 

Länge var dessa skogar orörda. Visst körde bönderna dit med hästar vintertid och avverkade träd och visst fanns det flera små ångmaskinsdrivna sågverk i byarna, men det förändrade inte skogen, vars barrtäckta stigar var genvägar mellan stugorna.
   Nu förvandlas väldiga arealer skog till glesa tallplantager. På de vidsträckta fällorna är marken uppriven och täckt av tallplantor. Längre bort syns halvstora tallar som ska växa ett par decennier till. På sluttningarna längs Alsterån står fullvuxna tallar färdiga att avverkas, kvistas och sågas i lämpliga längder av väldiga skogsmaskiner. Skogsarbetarna som manövrerar de dånande maskinerna rör under avverkningen aldrig vare sig träd eller mark. De kör mellan avverkningsplatserna och lämnar djupa spår. Gamla stigar utplånas.
   Småbrukarna som ägde skogarna har ofta sålt dem till spekulanter i andra delar av landet som söker vinst och från kontor i Stockholm styr förvandlingen av skog till tallplantager. En av storägarna är det statliga bolaget Sveaskog.  Monokulturen med tallskog breder ut sig.
   Det nya skogsbruket infördes stegvis. Stormen 2006 var en avgörande händelse. På väldiga ytor vräktes alla träd omkull. Det tog åratal att röja upp.
   Karins syster Märta som var verksam i hemtjänsten i Orrefors försökte ta sig fram till en avlägset boende sjukpensionär men nedfallna träd hade gjort alla vägar oframkomliga och hon blev tvungen att överge sin bil.

Nu bränner augustisolens intensiva strålning den bara marken i tallskogarnas monokultur. Bäckar och kärr är uttorkade, liksom gårdarnas brunnar. Brandfaran är akut.
   Om skogsbränder kan undvikas återstår risken att ännu en vinterstorm fäller de ömtåliga tallarna när våldsamma vindbyar driver fram mellan de glesa stammarna.  Jordlagret är tunt, ofta bara någon decimeter ovanför berggrunden, och träden bryts inte – de rycks upp med rötterna. Naturen kan återta makten över skogarna i Småland.
   Men visst finns det fortfarande orörda områden i bergig terräng där skogsmaskinerna inte kan ta sig fram. Där mognar blåbären – oftast oplockade och osedda – medan lingontuvorna börjar skifta i rött under vajande gröna ormbunkar.