Söndagspromenad den 10 oktober klockan 15.
Samling utanför Vårdcentralen, Sankt Lars.
Tema: urbanisering. Nya och gamla miljöer du aldrig sett. Historia och framtid.
Tid: knappt två timmar.
Utrustning: bra skor.
Frivilligt bidrag till Klostergårdens byalag 20 kronor.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2010-10-07
Svendborgkoncerten, för första gången i Lund
Röda Kapellet, danska Oktoberkoret och Måndagskören från Lund framför Bertolt Brechts Svendborgdikter i tonsättning av Håkan B Carlsson. Tid och plats: måndag 11 oktober i Svaneskolans aula i Lund kl 17.00. Tonsättaren dirigerar.
Brecht skrev sina Svendborger Gedichte under tiden som landsflyktig i Danmark. Håkan B Carlsson är rektor för Kulturskolan i Lund och har under årens lopp arrangerat och skrivit mycket musik för Röda Kapellet. Hans Svendborgsvit bygger på ett urval av Brechts dikter. Verket har tidigare framförts tillsammans med kören Oktoberkoret från Köpenhamn i just Svendborg på Fyn, dessutom i Köpenhamn, i Malmö och i Stockholm, men aldrig tidigare i Lund tillsammans med full orkester.
Sångarna har instruerats av Linda Alexandersson.
Konserten ingår som en del i Lund Choral Festival. Fri entré.
Välkommen
Röda Kapellet
Brecht skrev sina Svendborger Gedichte under tiden som landsflyktig i Danmark. Håkan B Carlsson är rektor för Kulturskolan i Lund och har under årens lopp arrangerat och skrivit mycket musik för Röda Kapellet. Hans Svendborgsvit bygger på ett urval av Brechts dikter. Verket har tidigare framförts tillsammans med kören Oktoberkoret från Köpenhamn i just Svendborg på Fyn, dessutom i Köpenhamn, i Malmö och i Stockholm, men aldrig tidigare i Lund tillsammans med full orkester.
Sångarna har instruerats av Linda Alexandersson.
Konserten ingår som en del i Lund Choral Festival. Fri entré.
Välkommen
Röda Kapellet
Veckans citat
Citat 1
Har Lars Ohly och Vänsterpartiet varit så upptagna av att, i sminkloger och riksdagskanslier, markera ett fysiskt mätbart avstånd till SD att man inte ser hur farligt nära partiledaren kan hamna, i retoriken? Föreställningen om Sverige som ett länge osmittat undantag, som landet där ”vi” förtjänar att ha det bättre än resten av världen och som ”vårt” land där inte alla hör hemma är, oavsett vem som säger det, djupt obehagligt tankegods.
MarieLouise Samuelsson Expressen 7 okt
Citat 2
MarieLouise Samuelsson Expressen 7 okt
Citat 2
Olof Palme var en passionerad man. Han var minst sagt attraktiv. En avtändande faktor var att han ständigt skulle någon annanstans.
Annette Kullenberg, Expressen 7 okt
Annette Kullenberg, Expressen 7 okt
apropå Henrik Berggrens nya Palmebiografi
Några avgångsförslag av Lucifer
Den lokala valanalysen fortsätter – vänsterns nederlag i Lund är verkligen värt eftertankei. 
Alltså: vänstern gör en utmärkt valkampanj och har alla goda argument på sin sida. Moderaterna gjorde inget särskilt och har skött Lund illa i fyra år och de gick ändå framåt. Miljöpartiet har legat lågt i fyra år och knappt visat sig i den lokala valrörelsen och gick framåt med tre mandat.
Det är alltså rikstrenden som gäller, vi kunde lika gärna ha hållit tyst med lokala frågor. Min slutsats i Veckobladet häromveckan var att vi måste ha skilda valdagar: riksdagsval vartannat år och kommun/landstingsval vartannat.
Mats Olssons slutsats
Men det finns andra sätt att närma sig ämnet och jag har med intresse tagit del av vad Mats Olsson(v) skriver på sin blogg olssonbetalar.blogspot.com (se inlägg och länk här till vänster, red). Han har samma beskrivning som ovan och finner att det är rikstrenden som gäller i Lund och inget annat. Han bygger inte upp sin slutkläm med några indignerade ideologiska argument utan slutar lugnt och sakligt med: ”Några förklaringar i form av politiskt innehåll, aktivitet eller genomslag i massmedia är omöjliga att finna. Folk har tackat oss för föreställningen – och röstat på MP. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att Vänsterpartiet måste byta partiledare.”
Är allt ordnat till det bästa?
Vi läser i tidningarna att partisekreterarna faller till höger och vänster i de små borgerliga partier som också gick back i valet. Men i Vänsterpartiet tycks allt vara ro och harmoni. Någon som borde byta jobb, dags för en extrakongress? Ack nej, i Vänsterpartiet är allt redan ordnat till det bästa. Kriskommission? Nej, partiet har en kommunikationschef som säger att vi ska ha en ”framtidskommission”. Tja, man kanske ska vara glad för att den inte kallas ”segerkommission”.?
Det är min bedömning att också Vänsterpartiet skulle behöva rensa i toppen. Här är en tänkbar prioritetsordning:
1. Den kommunikationsansvariga borde återgå till den kommersiella PR-branschen. Det har varit några smaklösa jippon för mycket. Partiledarens frieri under en TV-debatt slår det mesta.
2. Partisekreteraren bör väl lämna sin post. Hon har nu förlorat sitt tredje val i rad. I varje annat parti skulle hon redan vara borta.
3. Partiordföranden är för många som gillar vår politik ett hinder för att man ska lägga sin röst på Vänsterpartiet. Som tur är finns goda kandidater som ersättare.
Vad gäller partistyrelsen vet jag för lite för att kunna bedöma, men nog är det tröttsamt med den nuvarande partilinjen att skyla över valförlusten genom att ropa högt om rasismen hos Sverigedemokraterna. Rasismen finns, men det är inte det som är huvudproblemet i svensk politik nu utan avsaknaden av en sammanhållen socialdemokratisk politik som vi kan påverka och stödja/kritisera.
Alltså: vänstern gör en utmärkt valkampanj och har alla goda argument på sin sida. Moderaterna gjorde inget särskilt och har skött Lund illa i fyra år och de gick ändå framåt. Miljöpartiet har legat lågt i fyra år och knappt visat sig i den lokala valrörelsen och gick framåt med tre mandat.Det är alltså rikstrenden som gäller, vi kunde lika gärna ha hållit tyst med lokala frågor. Min slutsats i Veckobladet häromveckan var att vi måste ha skilda valdagar: riksdagsval vartannat år och kommun/landstingsval vartannat.
Mats Olssons slutsats
Men det finns andra sätt att närma sig ämnet och jag har med intresse tagit del av vad Mats Olsson(v) skriver på sin blogg olssonbetalar.blogspot.com (se inlägg och länk här till vänster, red). Han har samma beskrivning som ovan och finner att det är rikstrenden som gäller i Lund och inget annat. Han bygger inte upp sin slutkläm med några indignerade ideologiska argument utan slutar lugnt och sakligt med: ”Några förklaringar i form av politiskt innehåll, aktivitet eller genomslag i massmedia är omöjliga att finna. Folk har tackat oss för föreställningen – och röstat på MP. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att Vänsterpartiet måste byta partiledare.”
Är allt ordnat till det bästa?
Vi läser i tidningarna att partisekreterarna faller till höger och vänster i de små borgerliga partier som också gick back i valet. Men i Vänsterpartiet tycks allt vara ro och harmoni. Någon som borde byta jobb, dags för en extrakongress? Ack nej, i Vänsterpartiet är allt redan ordnat till det bästa. Kriskommission? Nej, partiet har en kommunikationschef som säger att vi ska ha en ”framtidskommission”. Tja, man kanske ska vara glad för att den inte kallas ”segerkommission”.?
Det är min bedömning att också Vänsterpartiet skulle behöva rensa i toppen. Här är en tänkbar prioritetsordning:
1. Den kommunikationsansvariga borde återgå till den kommersiella PR-branschen. Det har varit några smaklösa jippon för mycket. Partiledarens frieri under en TV-debatt slår det mesta.
2. Partisekreteraren bör väl lämna sin post. Hon har nu förlorat sitt tredje val i rad. I varje annat parti skulle hon redan vara borta.
3. Partiordföranden är för många som gillar vår politik ett hinder för att man ska lägga sin röst på Vänsterpartiet. Som tur är finns goda kandidater som ersättare.
Vad gäller partistyrelsen vet jag för lite för att kunna bedöma, men nog är det tröttsamt med den nuvarande partilinjen att skyla över valförlusten genom att ropa högt om rasismen hos Sverigedemokraterna. Rasismen finns, men det är inte det som är huvudproblemet i svensk politik nu utan avsaknaden av en sammanhållen socialdemokratisk politik som vi kan påverka och stödja/kritisera.
Har socialdemokratin en framtid? av Gunnar Stensson
Etniska och andra ”minoriteter” har aldrig varit socialdemokratins starka sida – än mindre invandrare. Socialdemokratiska partier har - oavsett land - tenderat att vara den etniska majoritetens parti och försvarat sin mark mot andra arbetare som setts som hot mot löner och sysselsättning.
Solidaritet och internationalism har varit slogans som var nyttiga så länge ingen konkurrens var i sikte. Sverige har inte förrän helt nyligen tvingats ta ställning till denna fråga. Men när det skedde flyttade sig helt enkelt ett segment socialdemokratiska väljare till den yttersta högern.”
Så skriver Immanuel Wallerstein den 1 oktober med anledning av det svenska katastrofvalet och Ed Milibands tillträde som partiledare för Labour. Wallerstein menar att ”Red Ed” Miliband i sitt tal efter partiledarvalet framför allt var angelägen att markera en politisk mittenposition.
Rösträttens väg till socialismen
Wallerstein härleder socialdemokratins uppkomst till Eduard Bernsteins tanke att den allmänna rösträtten skulle ge ”arbetarna” majoritet i parlamenten och därmed möjlighet att förverkliga socialismen. Talet om väpnad revolution var därför dåraktigt. Det är det budskap som August Palm agiterade för.
Bernsteins definition av socialismen var oklar men tycktes innebära nationalisering av ekonomins nyckelsektorer. Socialdemokratins fortsatta historia har inneburit en långsam rörelse från radikal politik till en mittenposition.
Redan 1914 svek de socialdemokratiska partierna internationalismen genom att sluta upp bakom de krigförande ländernas regeringar.
Under 1950 och 60-talen kom socialdemokratin att stå för en kompromiss som kallades ”välfärdsstaten”. Den var framgångsrik. Rörelsen fick aktivt stöd från en stor del av medborgarna.
Efter 70-tals-stagnationen och den begynnande neoliberala ”globaliseringen” slutade socialdemokraterna att lägga tyngdpunkten vid välfärdsstaten.
De blev i stället förespråkare för en mjukare version av marknadssamhället. Det var vad Blairs ”new Labour” handlade om. De svenska socialdemokraterna var länge ståndaktiga, men gav till slut vika.
Konsekvensen blev att socialdemokratin upphörde att vara en ”rörelse” som kunde räkna med stöd från ett stort antal människor. Den förvandlades till en valmaskin utan de tidigare årens passion.
Detta gav Reinfeldt chansen att beskriva M som det nya arbetarpartiet och framställa sig som en försvarare av välfärdsstaten.
Fortfarande är välfärdsstaten en social preferens för många människor. Väljarna vill behålla dess bleknande fördelar.
Har socialdemokratin en framtid? frågar Immanuel Wallerstein slutligen. Ja, som en ”social preferens”. Nej, inte som en ”rörelse”.
Solidaritet och internationalism har varit slogans som var nyttiga så länge ingen konkurrens var i sikte. Sverige har inte förrän helt nyligen tvingats ta ställning till denna fråga. Men när det skedde flyttade sig helt enkelt ett segment socialdemokratiska väljare till den yttersta högern.”
Så skriver Immanuel Wallerstein den 1 oktober med anledning av det svenska katastrofvalet och Ed Milibands tillträde som partiledare för Labour. Wallerstein menar att ”Red Ed” Miliband i sitt tal efter partiledarvalet framför allt var angelägen att markera en politisk mittenposition.
Rösträttens väg till socialismen
Wallerstein härleder socialdemokratins uppkomst till Eduard Bernsteins tanke att den allmänna rösträtten skulle ge ”arbetarna” majoritet i parlamenten och därmed möjlighet att förverkliga socialismen. Talet om väpnad revolution var därför dåraktigt. Det är det budskap som August Palm agiterade för.
Bernsteins definition av socialismen var oklar men tycktes innebära nationalisering av ekonomins nyckelsektorer. Socialdemokratins fortsatta historia har inneburit en långsam rörelse från radikal politik till en mittenposition.
Redan 1914 svek de socialdemokratiska partierna internationalismen genom att sluta upp bakom de krigförande ländernas regeringar.
Under 1950 och 60-talen kom socialdemokratin att stå för en kompromiss som kallades ”välfärdsstaten”. Den var framgångsrik. Rörelsen fick aktivt stöd från en stor del av medborgarna.
Efter 70-tals-stagnationen och den begynnande neoliberala ”globaliseringen” slutade socialdemokraterna att lägga tyngdpunkten vid välfärdsstaten.
De blev i stället förespråkare för en mjukare version av marknadssamhället. Det var vad Blairs ”new Labour” handlade om. De svenska socialdemokraterna var länge ståndaktiga, men gav till slut vika.
Konsekvensen blev att socialdemokratin upphörde att vara en ”rörelse” som kunde räkna med stöd från ett stort antal människor. Den förvandlades till en valmaskin utan de tidigare årens passion.
Detta gav Reinfeldt chansen att beskriva M som det nya arbetarpartiet och framställa sig som en försvarare av välfärdsstaten.
Fortfarande är välfärdsstaten en social preferens för många människor. Väljarna vill behålla dess bleknande fördelar.
Har socialdemokratin en framtid? frågar Immanuel Wallerstein slutligen. Ja, som en ”social preferens”. Nej, inte som en ”rörelse”.
Peak Oil 5 av Erik Kågström
Vi har i år fått ett nytt statligt verk, Trafikverket, som är en sammanslagning av Banverket, Vägverket och Sjöfartsverket och som skall ha det övergripande ansvaret för utvecklingen av all transportverksamhet i Sverige. Att man i det nya verket tagit sin uppgift på allvar framgår bland annat av att professor Kjell Aleklett i augusti efter inbjudan höll ett föredrag om Peak Oil för verksledningen i Borlänge. Men det är inte första gången som Peak Oil varit på tapeten i vårt land. Ett dokument med rubriken ”Making Sweden an oil-free Society” undertecknades den 28 juni 2006 av vår dåvarande statsminister Göran Persson. Det var en rapport som sammanställts av en statlig kommission och i den nämndes att IEA (International Energy Agency) ansåg att Peak Oil skulle inträffa mellan 2020 och 2030, enligt oljebolaget BP under perioden 2015 och 2020 och enligt ASPO, det mest pessimistiska alternativet, med en topp före 2010. Kommissionen baserade sina slutsatser på uppgifter från Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott. På det hållet visar man dock ingen oro i oljefrågan. I energiutskottets ”Om energin 2050” den 9 april 2010 nämns inte Peak Oil över huvud taget; det talas bara om globalt ständigt ökande produktion och konsumtion av energi i olika former.
Trafikverket har en utmärkt hemsida. Där finns det bland annat en avdelning för ”Kris och säkerhet”. Bland de händelser som kan orsaka störningar i transportsystemen nämns där tyvärr inte akut bränslebrist.
Enligt Gunnar Sandin är generaldirektören för det nya Trafikverket, Gunnar Malm, en övertygad tågvän. Efter att ha hört vad Kjell Aleklett hade att säga om den framtida energisituationen i världen bör han ha stärkts i denna övertygelse. Att nu bygga en kringfartsled i Stockholm, dra ned på bidragen till banunderhåll och fördubbla banavgifterna kan inte vara framsynt trafikpolitik. Men det är ju så borgarna vill ha det. Och de litar nog på ekonomernas tilltro till marknadens och prismekanismernas förmåga att lösa alla resursproblem.
Det är naturligtvis inte bara i Trafikverket man söker information om Peak Oil. Det kan inte ha undgått våra militärer att deras kolleger i USA och Tyskland på sistone har uttryckt oro för konsekvenserna av höga oljepriser och bränslebrist inom en nära framtid. Den svenska försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten (info@mil.se) svarar kanske på frågor om hur man i hans organisation ser på Peak Oil.
Trafikverket har en utmärkt hemsida. Där finns det bland annat en avdelning för ”Kris och säkerhet”. Bland de händelser som kan orsaka störningar i transportsystemen nämns där tyvärr inte akut bränslebrist.
Enligt Gunnar Sandin är generaldirektören för det nya Trafikverket, Gunnar Malm, en övertygad tågvän. Efter att ha hört vad Kjell Aleklett hade att säga om den framtida energisituationen i världen bör han ha stärkts i denna övertygelse. Att nu bygga en kringfartsled i Stockholm, dra ned på bidragen till banunderhåll och fördubbla banavgifterna kan inte vara framsynt trafikpolitik. Men det är ju så borgarna vill ha det. Och de litar nog på ekonomernas tilltro till marknadens och prismekanismernas förmåga att lösa alla resursproblem.
Det är naturligtvis inte bara i Trafikverket man söker information om Peak Oil. Det kan inte ha undgått våra militärer att deras kolleger i USA och Tyskland på sistone har uttryckt oro för konsekvenserna av höga oljepriser och bränslebrist inom en nära framtid. Den svenska försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten (info@mil.se) svarar kanske på frågor om hur man i hans organisation ser på Peak Oil.
Erik Hermelin, 150 år, översättare, mystiker, antinazist
av Gunnar Stensson
Strax före andra världskriget inledde Nazityskland ett så kallat euthanasi-program som innebar att ”livsodugliga” och mentalsjuka människor på statliga anstalter systematiskt utrotades. Det gällde att rena den ”ariska” tyska rasen. Skåpbilar med mobila gaskamrar körde upp utanför mentalsjukhusen, patienterna leddes ut och gasades.
Erik Hermelin, som sedan 1915 var intagen på Sankt Lars, var väl medveten om euthanasi-programmet och skrev ett par politiska pamfletter mot nazismen. Det var ingen ofarlig protest.
Hermelin var privilegierad på Sankt Lars. Han förfogade över två rum, hade stora tillgångar för bokinköp, bekostade publiceringen av sina verk, umgicks jämlikt med överläkaren, tog emot besök av släktingar och vänner, hade ofta permission och rymde ett tjugutal gånger, mest för att supa. Men han solidariserade sig med dem som hade en mycket svårare situation i den så kallade asylen på Lunds Rikshospital, där de var inhysta 20 och 20 i stora salar.
Den kalla vintern 1940-41 frös många exotiska träd i parken ihjäl. Asylens fönster var förklistrade med svart mörkläggningspapper. Därinne hölls drygt tusen människor inspärrade. De kanske inte hade kunskap om euthanasi-programmet men de kände säkert de bakomliggande värderingarna, som förekom också i Sverige.
Ett par mil bort, på andra sidan Öresund härskade nazisterna. Vad skulle ske med de olyckliga på Sankt Lars om de invaderade Sverige?
Det är 150 år sedan Erik Hermelin föddes. Hans gudson Johan Hermelin berättade i söndags om hans liv på ett seminarium i en lokal som en gång var avdelning 5 på Sankt Lars. De antinazistiska pamfletterna nämndes kort.
Erik Hermelins viktiga livsgärning, som möjliggjordes av att han satt inspärrad i Sankt Lars, var översättningarna av det stora persiska kulturarvet, 10 000 unika sidor.
Ett ovärderligt stöd hade han alltsedan 1915 i rabbinen Wohlsteins från Malmö, som också var professor i hebreiska i Lund, och dennes maka doktorinnan Jenny Wohlsteins. Erik Hermelin berättade om detta i ett brev till sin mor Eugenia Hermelin f. Fjellstedt i januari 1940.
Hermelin och makarna Wohlsteins var förenade i motståndet mot nazismen.
Det skymmer över den höstliga parken. För första gången har vi ett rasistiskt parti i den svenska riksdagen.
PS. Erik Hermelins namn stavas inte med C utan med K på de volymer han publicerade.
Erik Hermelin, som sedan 1915 var intagen på Sankt Lars, var väl medveten om euthanasi-programmet och skrev ett par politiska pamfletter mot nazismen. Det var ingen ofarlig protest.
Hermelin var privilegierad på Sankt Lars. Han förfogade över två rum, hade stora tillgångar för bokinköp, bekostade publiceringen av sina verk, umgicks jämlikt med överläkaren, tog emot besök av släktingar och vänner, hade ofta permission och rymde ett tjugutal gånger, mest för att supa. Men han solidariserade sig med dem som hade en mycket svårare situation i den så kallade asylen på Lunds Rikshospital, där de var inhysta 20 och 20 i stora salar.
Den kalla vintern 1940-41 frös många exotiska träd i parken ihjäl. Asylens fönster var förklistrade med svart mörkläggningspapper. Därinne hölls drygt tusen människor inspärrade. De kanske inte hade kunskap om euthanasi-programmet men de kände säkert de bakomliggande värderingarna, som förekom också i Sverige.
Ett par mil bort, på andra sidan Öresund härskade nazisterna. Vad skulle ske med de olyckliga på Sankt Lars om de invaderade Sverige?
Det är 150 år sedan Erik Hermelin föddes. Hans gudson Johan Hermelin berättade i söndags om hans liv på ett seminarium i en lokal som en gång var avdelning 5 på Sankt Lars. De antinazistiska pamfletterna nämndes kort.
Erik Hermelins viktiga livsgärning, som möjliggjordes av att han satt inspärrad i Sankt Lars, var översättningarna av det stora persiska kulturarvet, 10 000 unika sidor.
Ett ovärderligt stöd hade han alltsedan 1915 i rabbinen Wohlsteins från Malmö, som också var professor i hebreiska i Lund, och dennes maka doktorinnan Jenny Wohlsteins. Erik Hermelin berättade om detta i ett brev till sin mor Eugenia Hermelin f. Fjellstedt i januari 1940.
Hermelin och makarna Wohlsteins var förenade i motståndet mot nazismen.
Det skymmer över den höstliga parken. För första gången har vi ett rasistiskt parti i den svenska riksdagen.
PS. Erik Hermelins namn stavas inte med C utan med K på de volymer han publicerade.
Ny partiledare av Mats Olsson
Hämtat från bloggosfären:
Nedanstående inlägg publicerades lördagen den 25:e september 2010 på bloggen Olsson betalar. Det är en mycket intressant blogg för den som intresserar sig för politiken i Lund. Författaren, Mats Olsson, skriver själv ”Politik och vardag i Lund, jordens medelpunkt” som bloggens slogan. Kanske att ta i, men helt i VB:s anda. Att VB med författarens tillstånd återger den här artikeln beror förutom att den är läsvärd på att den inte fått några kommentarer. Detta faktum kan antingen bero på att alltför få hittar till bloggen eller på att det som författaren skriver inte händer så mycket i och kring v just nu. VB tycker att artikeln förtjänar att diskuteras och hoppas att läse- och skrivkretsen tycker det samma. Även Lucifer refererar till denna blogg i det här numret, så kanske man kan säga att förhoppningen ovan redan börjat gå i uppfyllelse.
Ny partiledare
Nedanstående inlägg publicerades lördagen den 25:e september 2010 på bloggen Olsson betalar. Det är en mycket intressant blogg för den som intresserar sig för politiken i Lund. Författaren, Mats Olsson, skriver själv ”Politik och vardag i Lund, jordens medelpunkt” som bloggens slogan. Kanske att ta i, men helt i VB:s anda. Att VB med författarens tillstånd återger den här artikeln beror förutom att den är läsvärd på att den inte fått några kommentarer. Detta faktum kan antingen bero på att alltför få hittar till bloggen eller på att det som författaren skriver inte händer så mycket i och kring v just nu. VB tycker att artikeln förtjänar att diskuteras och hoppas att läse- och skrivkretsen tycker det samma. Även Lucifer refererar till denna blogg i det här numret, så kanske man kan säga att förhoppningen ovan redan börjat gå i uppfyllelse.
Ny partiledare
En vecka efter valförlusten har det redan hunnits skrivas en rad goda ansatser till eftervalsanalyser. För en översikt, se t.ex. Jonas Sjöstedts och Ali Esbatis bloggar. Diskussionen måste fortsätta, inte minst vad gäller utvärderingen av det rödgröna samarbetet och den valstrategi som oppositionen använt. Socialdemokraterna verkar ta detta på allvar. Inga stenar ska lämnas ovända, en kriskommission är tillsatt och en extra partikongress annonserad.
Vad händer då i Vänsterpartiet? Hittills nästan ingenting, trots att valet är en precis lika stor katastrof som för socialdemokraterna. Valresultatet innebär att den samlade arbetarrörelsen inte har varit politiskt svagare sedan den allmänna rösträttens införande. Med tanke på utgångsläget borde 2010 ha varit det val då Vänsterpartiet åter närmade sig ett tvåsiffrigt procentuellt väljarstöd: Effekterna av den borgerliga regeringspolitiken, den historiskt svaga socialdemokratin, partiets valprogram och starka valrörelse.
En avgörande fråga som Vänsterpartiets medlemmar bör ställa är alltså: Hur kan det komma sig att partiet minskar igen, när vänstern i själva verket borde ökat kraftigt?
Valresultaten beror till mycket stor del på partiledarnas popularitet och framtoning. Detta är ingenting som vänstern kan önska bort eller ändra på, det styrs av hur partierna och det parlamentariska systemet är uppbyggda och av massmedial logik. Vänsterpartiet och dess föregångare har ända fram till 2004 varit begåvat med partiledare som varit mer populära än partiet självt. Speciellt med Gudrun Schyman bidrog detta till ett genombrott i svensk politik och till att partiets delvis självvalda politiska isolering bröts.
Lars Ohly gjorde till stor del en alldeles lysande valrörelse 2010. I debatter och utfrågningar har Ohly varit engagerad, påläst och ofta rapp i framtoning och replik. Han belönades också med ett rejält massmedialt genomslag. Efter Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin var Lars Ohly till exempel den partiledare som sammanlagt fick flest rubriker, artiklar och kommentarer under månaden som föregick valet.
Vad händer då i Vänsterpartiet? Hittills nästan ingenting, trots att valet är en precis lika stor katastrof som för socialdemokraterna. Valresultatet innebär att den samlade arbetarrörelsen inte har varit politiskt svagare sedan den allmänna rösträttens införande. Med tanke på utgångsläget borde 2010 ha varit det val då Vänsterpartiet åter närmade sig ett tvåsiffrigt procentuellt väljarstöd: Effekterna av den borgerliga regeringspolitiken, den historiskt svaga socialdemokratin, partiets valprogram och starka valrörelse.
En avgörande fråga som Vänsterpartiets medlemmar bör ställa är alltså: Hur kan det komma sig att partiet minskar igen, när vänstern i själva verket borde ökat kraftigt?
Valresultaten beror till mycket stor del på partiledarnas popularitet och framtoning. Detta är ingenting som vänstern kan önska bort eller ändra på, det styrs av hur partierna och det parlamentariska systemet är uppbyggda och av massmedial logik. Vänsterpartiet och dess föregångare har ända fram till 2004 varit begåvat med partiledare som varit mer populära än partiet självt. Speciellt med Gudrun Schyman bidrog detta till ett genombrott i svensk politik och till att partiets delvis självvalda politiska isolering bröts.
Lars Ohly gjorde till stor del en alldeles lysande valrörelse 2010. I debatter och utfrågningar har Ohly varit engagerad, påläst och ofta rapp i framtoning och replik. Han belönades också med ett rejält massmedialt genomslag. Efter Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin var Lars Ohly till exempel den partiledare som sammanlagt fick flest rubriker, artiklar och kommentarer under månaden som föregick valet.
Trots detta är Lars Ohly den i särklass minst populäre partiledaren. I alla undersökningar över vem som inger folk förtroende hamnar Ohly på en bottenplats. Mönstret bekräftades på valdagen i SVTs stora undersökning Valu som omfattade nästan 12 000 väljare på väg ut från vallokalerna. På frågan om partiledarens roll för val av parti hamnade Ohly åter på sista plats, klart distanserad av alla de andra partiledarna.
Exakt vad det är som inte fungerar i kommunikationen med väljarna kan man bara spekulera i, men en rad mindre lyckade ståndpunkter och uttalanden genom åren har säkert bidragit. Det största och mest efterhängsna misstaget var oförmågan att förstå att man som partiledare inte kan kalla sig "kommunist" enligt en egen definition som mycket få förstår. Misstaget ledde till att partiet snabbt sjönk från 8-9 till 4-6 procent av partisympatierna vintern 2004, en nivå som sedan dess inte kunnat överskridas.
Men även den senaste valrörelsen har innehållit flera missgrepp av den typ som minskar folks förtroende. I SVT:s partiledarutfrågning den 5 september hävdade Lars Ohly inledningsvis att det bara fanns en enda fråga som de rödgröna inte kunnat komma överens om. Halvvägs in i programmet hade utfrågarna identifierat ett halvt dussin andra frågor utan rödgrön samsyn, vilket Ohly lite förläget försökte skoja bort. I samma utfrågning gick Ohly bokstavligen på pumpen när han ställdes inför en enkel fråga om delad föräldrarförsäkring och amning. Dagarna innan valet förstörde Ohly allvarligt sin seriösa framtoning genom en överslagshandling i form av direktsänt frieri i TV.
Oavsett hur man värderar ovannämnda exempel kan man inte komma förbi att det är någonting i framtoningen som inte fungerar alls, eller som bara fungerar i förhållande till de redan frälsta. För Vänsterpartiet är det alldeles uppenbart att den nuvarande partiledaren, trots många goda egenskaper och ett stort engagemang, är en belastning. Lars Ohly förknippas i mångas ögon med partiets historiska misstag. Själva kopplingen må vara hur orättvis som helst idag, men Ohlys egna tidigare uttalanden och ståndpunkter har gjort det allt för enkelt för journalister och politiska motståndare att utnyttja den. Ett lackmustest på detta är att borgerliga partiledare under valrörelsen kunde varna för "kommunister i regeringen" utan att bli utskrattade.
Vänsterpartiets ordinarie kongress äger inte rum förrän 2012. Att vänta så länge skulle vara att segdra ett oundvikligt beslut och ge onödigt kort tid för ett nytt partiledarskap att arbeta upp sin position inför valet 2014. En extrakongress bör kallas in 2011. Eventuellt kan partiet överväga en modell, vilket Jonas Sjöstedt föreslagit, med delat partiledarskap. Men de måste i så fall bägge vara nya, att bara komplettera den nuvarande partiledaren kommer inte att ge någon möjlighet att lyfta partiet.
Urbaniseringen av Sankt Lars-parken av Gunnar Stensson
Förberedelser till en söndagspromenad
På väg till utgångspunkten i gryningen 7/10. Skönt slippa blåsten! I stället ett milt grått dis. Utbyggnaden av bup-området och brukshundsklubbens gamla övningsfält sker stegvis. Inte ett hus har påbörjats. Det som finns är ett skräpigt avverkningsområde och ett asfalterat gatusystem med refuger, lyktor och brunnar för ytvatten. Pilevallarna med sina 60-åriga träd svänger ännu sina yviga kjolar.
Grävmaskinerna bökar kring Källby- och Hunnerupshemmen. Där bygger Peab insatslägenheter.
Bredvid Medicinskt center uppförs ett äldreboende: ännu en kompakt tegelstensbyggnad.
Bup-området blir en del av en helt ny stadsdel från Sankt Lars väg i väster till Källbybadet i öster och Klostergården i norr. Vem bestämde det?
Sankt Lars väg: bilar, cyklar, fotgängare, gymnasister, förskolebarn, lastbilar, schaktmaskiner och bussar. Buller och avgaser.
För några år sedan handlade det om att stänga av bron över ån för bilar. Nu bygger man om den för att den ska tåla den ökande trafiken.
Upp till Öppenvårdscentralen, utgångspunkten för söndagspromenaden.
Promenadplan
Här ska jag visa var Erik Hermelin hade sitt hem. Nu huserar NTP-gymnasiet där. Från överläkarvillan, nu förskola, överblickar vi Lunds Hospital, invigt 1879. De prydliga byggnaderna är symmetriskt utlagda på ömse sidor om mittgången mellan överläkarvillan och det slottsliknande klockhuset. Ett rokokopalats med park, omgivet av en mur. Lunds vackraste anläggning, utformad till Förnuftets pris i en tid då genialitet och sinnesförvirring ansågs gränsa till varandra. Men de ursprungliga häckarna är borta och symmetrin skyms av höga träd.
Vi gör en avstickare till det dystra tornet mellan furorna i parkens översta hörn mellan Rättspsyks vallomgärdade fort och Malmövägen. Här fanns en gång en järnvägshållplats för resenärer från Lund. Hospitalet låg isolerat, omgivet av vidsträckta åkrar, inneslutet och bevakat, självförsörjande också när det gällde vatten, som togs ur ån, renades och pumpades upp i vattentornet. Nu står det med utslagna rutor och graffiti, låst och utan funktion.
Genom bokdungen ner mot ån. Se där! En ny cykelstig med gatubelysning från Malmövägen in i parken. Den fanns inte i maj. Vi går intill vattnet som på en hög kaj. På andra sidan ligger en ö, en vildvuxen, artrik djungel, full av fågelliv. Det är en del av ”naturreservatet”, det sista i Sankt Larsområdet. Bakom ön utvidgar sig åfåran till en vassbevuxen damm.
Vi närmar oss bron som är under ombyggnad. Den har ett undre plan av grova bjälkar. Där går vi över. Grova rör forslar vatten och avlopp ovan våra huvuden.
Söder om bron har en asfalterad trafikknutpunkt med ändhållplats för sexans buss anlagts. Vi överraskas av ännu en nyanlagd cykelstig med belysning. Den leder mot öster. Till höger om stigen har ett stort område röjts för att ge plats åt de 25 hus som HSB ska uppföra intill de gamla vårdarbostäderna.
Till vänster ”naturreservatet”, här mer imponerande tack vare de höga gamla träden. Vattnet skymtar mellan träd och buskar.
Så kommer vi ut på den skånska åkerjorden. Trafikbruset från dubbelrondellen är starkt. I öster skymtar Knästorps vita kyrka. Vi går längs åkerrenen söderut. Bortom väg 108 ser vi skylten: HÄR PLANERAR STAFFANSTORPS KOMMUN 50 NYA BOSTÄDER. Urbaniseringen är inte begränsad till Lund.
Grävmaskinerna bökar kring Källby- och Hunnerupshemmen. Där bygger Peab insatslägenheter.
Bredvid Medicinskt center uppförs ett äldreboende: ännu en kompakt tegelstensbyggnad.
Bup-området blir en del av en helt ny stadsdel från Sankt Lars väg i väster till Källbybadet i öster och Klostergården i norr. Vem bestämde det?
Sankt Lars väg: bilar, cyklar, fotgängare, gymnasister, förskolebarn, lastbilar, schaktmaskiner och bussar. Buller och avgaser.
För några år sedan handlade det om att stänga av bron över ån för bilar. Nu bygger man om den för att den ska tåla den ökande trafiken.
Upp till Öppenvårdscentralen, utgångspunkten för söndagspromenaden.
Promenadplan
Här ska jag visa var Erik Hermelin hade sitt hem. Nu huserar NTP-gymnasiet där. Från överläkarvillan, nu förskola, överblickar vi Lunds Hospital, invigt 1879. De prydliga byggnaderna är symmetriskt utlagda på ömse sidor om mittgången mellan överläkarvillan och det slottsliknande klockhuset. Ett rokokopalats med park, omgivet av en mur. Lunds vackraste anläggning, utformad till Förnuftets pris i en tid då genialitet och sinnesförvirring ansågs gränsa till varandra. Men de ursprungliga häckarna är borta och symmetrin skyms av höga träd.
Vi gör en avstickare till det dystra tornet mellan furorna i parkens översta hörn mellan Rättspsyks vallomgärdade fort och Malmövägen. Här fanns en gång en järnvägshållplats för resenärer från Lund. Hospitalet låg isolerat, omgivet av vidsträckta åkrar, inneslutet och bevakat, självförsörjande också när det gällde vatten, som togs ur ån, renades och pumpades upp i vattentornet. Nu står det med utslagna rutor och graffiti, låst och utan funktion.
Genom bokdungen ner mot ån. Se där! En ny cykelstig med gatubelysning från Malmövägen in i parken. Den fanns inte i maj. Vi går intill vattnet som på en hög kaj. På andra sidan ligger en ö, en vildvuxen, artrik djungel, full av fågelliv. Det är en del av ”naturreservatet”, det sista i Sankt Larsområdet. Bakom ön utvidgar sig åfåran till en vassbevuxen damm.
Vi närmar oss bron som är under ombyggnad. Den har ett undre plan av grova bjälkar. Där går vi över. Grova rör forslar vatten och avlopp ovan våra huvuden.
Söder om bron har en asfalterad trafikknutpunkt med ändhållplats för sexans buss anlagts. Vi överraskas av ännu en nyanlagd cykelstig med belysning. Den leder mot öster. Till höger om stigen har ett stort område röjts för att ge plats åt de 25 hus som HSB ska uppföra intill de gamla vårdarbostäderna.
Till vänster ”naturreservatet”, här mer imponerande tack vare de höga gamla träden. Vattnet skymtar mellan träd och buskar.
Så kommer vi ut på den skånska åkerjorden. Trafikbruset från dubbelrondellen är starkt. I öster skymtar Knästorps vita kyrka. Vi går längs åkerrenen söderut. Bortom väg 108 ser vi skylten: HÄR PLANERAR STAFFANSTORPS KOMMUN 50 NYA BOSTÄDER. Urbaniseringen är inte begränsad till Lund.
Längs gränsen västerut, in på en liten byväg mot Hunnerupsgården. Lagårdsplan med stor lagård, uthus och brunn. Vi rundar lagården. Gödselstad och köksträdgård. Här producerades en stor del av livsmedlen till det samhälle som Hospitalet utgjorde.
Vägen till frihet
En vacker åker, och bortom den Sankt Lars kyrkogård. Döden var enda vägen till frihet ur asylens livstidsfängelse. Många begravdes anonymt. Deras gravar markerades med nummer. En väg till kyrkogården borde anläggas.
Ett stycke av den gamla muren. En port med fyra bastanta fästen för gångjärn. Genom den släpptes internerna ut till dagens arbete på åkrar och odlingar. På kvällen återvände de. Porten låstes.
Vi fortsätter in i det som ibland kallas Västra borggården. Ett tiotal väldiga tegelstensbyggnader omsorgsfullt utplacerade runt en öppen plats med ett stort träd i mitten. Tegelarkitekturen är ytterst omsorgsfull. Exakt och försedd med prydliga ornament vid taken och kring dörrar och fönster. Dessa byggnader representerar MAKTEN, inte FÖRNUFTET som byggnaderna norr om ån.
Här var ännu 1957 1600 människor inspärrade. Makten var opersonlig och avlägsen. Staten fortsatte att vara huvudman till 1967, då Malmöhus län tog över.
Vi passerar åter den restaurerade och förstärkta bron, stannar ett ögonblick och ser ut över den frodiga biologiska mångfalden längs vattnet. Framåt har vi ett intressant perspektiv över ett kluster av byggnader från olika epoker.
När vi återvänder in i 1870-talets ”Upplysnings-hospital” möter vi först ett relativt förfallet hus som blivit en shop för 1960- och 70-talsprylar: gamla affischer, kläder, lp-skivor. Hep Cat Shop. Antagligen vänder den sig till de närbelägna skolorna: John Bauer-gymnasiet och Kunskapsgymnasiet, som båda skickar vidare en del av de pengar som kommunen anslår till undervisning till aktieägare.
Här är det lättast att njuta av den omsorgsfulla arkitekturen, ett flertal imponerande byggnader, placerade i exakt symmetri, byggda med högsta tänkbara kvalitet för att hålla i århundraden, finansierade med statliga medel. Nu kulturminnen.
I Klockhuset finner vi Sankt Thomas katolska för- och grundskola. I byggnaden bredvid: Freinet-skolan.
Följ förändringen medan den sker
Vi återvänder till promenadens utgångspunkt längs mittvägen genom parken. Där avslutar vi med en uppmaning till vandrarna att då och då komma tillbaka. Oavsett vad man tänker om urbaniseringen är det utomordentligt intressant att se landskapet förändras.
De som har kameror och kan fotografera bör dokumentera förändringarna månad för månad, år för år.
Läsare av denna text är välkomna att delta. Verkligheten är verkligare än beskrivningen!
Promenaden äger alltså rum söndagen den 10 oktober klockan 15. Vi samlas vid Sankt Lars vårdcentral. Den tar cirka två timmar. Vi brukar – frivilligt - ta emot 20 kronor per deltagare för att finansiera Byalagets verksamhet.
Vägen till frihet
En vacker åker, och bortom den Sankt Lars kyrkogård. Döden var enda vägen till frihet ur asylens livstidsfängelse. Många begravdes anonymt. Deras gravar markerades med nummer. En väg till kyrkogården borde anläggas.
Ett stycke av den gamla muren. En port med fyra bastanta fästen för gångjärn. Genom den släpptes internerna ut till dagens arbete på åkrar och odlingar. På kvällen återvände de. Porten låstes.
Vi fortsätter in i det som ibland kallas Västra borggården. Ett tiotal väldiga tegelstensbyggnader omsorgsfullt utplacerade runt en öppen plats med ett stort träd i mitten. Tegelarkitekturen är ytterst omsorgsfull. Exakt och försedd med prydliga ornament vid taken och kring dörrar och fönster. Dessa byggnader representerar MAKTEN, inte FÖRNUFTET som byggnaderna norr om ån.
Här var ännu 1957 1600 människor inspärrade. Makten var opersonlig och avlägsen. Staten fortsatte att vara huvudman till 1967, då Malmöhus län tog över.
Vi passerar åter den restaurerade och förstärkta bron, stannar ett ögonblick och ser ut över den frodiga biologiska mångfalden längs vattnet. Framåt har vi ett intressant perspektiv över ett kluster av byggnader från olika epoker.
När vi återvänder in i 1870-talets ”Upplysnings-hospital” möter vi först ett relativt förfallet hus som blivit en shop för 1960- och 70-talsprylar: gamla affischer, kläder, lp-skivor. Hep Cat Shop. Antagligen vänder den sig till de närbelägna skolorna: John Bauer-gymnasiet och Kunskapsgymnasiet, som båda skickar vidare en del av de pengar som kommunen anslår till undervisning till aktieägare.
Här är det lättast att njuta av den omsorgsfulla arkitekturen, ett flertal imponerande byggnader, placerade i exakt symmetri, byggda med högsta tänkbara kvalitet för att hålla i århundraden, finansierade med statliga medel. Nu kulturminnen.
I Klockhuset finner vi Sankt Thomas katolska för- och grundskola. I byggnaden bredvid: Freinet-skolan.
Följ förändringen medan den sker
Vi återvänder till promenadens utgångspunkt längs mittvägen genom parken. Där avslutar vi med en uppmaning till vandrarna att då och då komma tillbaka. Oavsett vad man tänker om urbaniseringen är det utomordentligt intressant att se landskapet förändras.
De som har kameror och kan fotografera bör dokumentera förändringarna månad för månad, år för år.
Läsare av denna text är välkomna att delta. Verkligheten är verkligare än beskrivningen!
Promenaden äger alltså rum söndagen den 10 oktober klockan 15. Vi samlas vid Sankt Lars vårdcentral. Den tar cirka två timmar. Vi brukar – frivilligt - ta emot 20 kronor per deltagare för att finansiera Byalagets verksamhet.
Kulturtips
00:00 - Malmö Opera
På Bredgatan 3 i Lund fredag 8 oktober kl 19.
På Bredgatan 3 i Lund fredag 8 oktober kl 19.
KammarensembleN och Vokalharmonin
På Palladium 8 oktober kl 21.
På Palladium 8 oktober kl 21.
Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Lör 09 okt kl. 19:30
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Lör 09 okt kl. 19:30
Between Silence and Stillness
På Palladium 9 okt kl 18.00 (premiär) och 22 okt kl 19.30
På Palladium 9 okt kl 18.00 (premiär) och 22 okt kl 19.30
Rhenguldet av Richard Wagner
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö och Kino i Lund 9 oktober, repris 10 oktober.
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö och Kino i Lund 9 oktober, repris 10 oktober.
Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 09 okt kl. 19:00
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 09 okt kl. 19:00
LIVE: DORIT CHRYSLER & THEREMIN
På Inkonst 9 oktober kl 20.
På Inkonst 9 oktober kl 20.
Rymden emellan
En brutal och humoristisk pjäs som väcker många frågor kring åldrandet i vår kultur, våra värderingar och det samhället vi byggt åt oss, på Kulturhuset Mazetti 9 - 10 oktober kl 19.
En brutal och humoristisk pjäs som väcker många frågor kring åldrandet i vår kultur, våra värderingar och det samhället vi byggt åt oss, på Kulturhuset Mazetti 9 - 10 oktober kl 19.
Dhoad Gypsies from Rajasthan (Indien)
En rytmisk upplevelse för alla åldrar med musik, dans och spänning på hög nivå, 10 oktober kl 19 på Kong
En rytmisk upplevelse för alla åldrar med musik, dans och spänning på hög nivå, 10 oktober kl 19 på Kong
Zebra Trio
På Palladium 10 oktober kl 18.
Sön 10 okt kl. 18:00
På Palladium 10 oktober kl 18.
Sön 10 okt kl. 18:00
KOPAfestival 2010
På Victoriateatern måndag 11 och 12 oktober kl 19.30.
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 12 okt kl. 16 och Ons 13 okt kl. 16
Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 12 okt kl. 16 och Ons 13 okt kl. 16
Läs mer
Lunds körfestival - GALAKONSERT
500 körsångare från Skåne, Lunds Stadsorkester, konferencier Björn Kjellman,i Färs & Frosta Sparbank Arena 13 oktober kl 19.
500 körsångare från Skåne, Lunds Stadsorkester, konferencier Björn Kjellman,i Färs & Frosta Sparbank Arena 13 oktober kl 19.
Tiharea (Madagaskar)
Vocalgrupp från Madagskar, 13 oktober kl 19.30 på Kong
Vocalgrupp från Madagskar, 13 oktober kl 19.30 på Kong
A DISAPPEARING NUMBER
National Theatre, livesänding på Spegeln, Torsdag 14 oktober kl 20.
National Theatre, livesänding på Spegeln, Torsdag 14 oktober kl 20.
Lunds körfestival - THE TALLIS SCHOLARS
den engelska vokalensemblen The Tallis Scholars, en blandad ensemble på 12 sångare, i Domkyrkan, Lund 14 okt kl 19.
Läs mer
den engelska vokalensemblen The Tallis Scholars, en blandad ensemble på 12 sångare, i Domkyrkan, Lund 14 okt kl 19.
Läs mer
Lunds körfestival - TIHAREA
Konsert med kvinnliga trion Tiharea från Madagaskar, på Lunds Stadsteater 14 oktober kl 21.
Konsert med kvinnliga trion Tiharea från Madagaskar, på Lunds Stadsteater 14 oktober kl 21.
Stanza 14/10
Stanza fortsätter hösten på temat kamp och gästas av Karl Ove Knausgård, Kristian Lundberg och palestinske Ghayath Almadoun. På Inkonst 14 oktober kl 20.
Stanza fortsätter hösten på temat kamp och gästas av Karl Ove Knausgård, Kristian Lundberg och palestinske Ghayath Almadoun. På Inkonst 14 oktober kl 20.
Hela kulturcentralens program
2010-09-30
Röda Kapellet med kör
Missa inte Röda Kapellets och det förstärkta Oktoberkorets konsert med Brecht/Carlssons "Svendborgsvit" måndag 11 oktober, i samband med Lunds körfestival. Utförlig information i nästa nummer.
Fund raising event for flood victims in Pakistan
A group of Masters students in Public Health at Lund University are raising funds for the flood victims in Pakistan.
"Please take part and support our first fundraising event on October 6, 2010. Alexander Olin of Biocentrum Cinema in Limhamn has kindly provided us with the venue for a movie night. Tickets are for sale at 100 SEK. We are going to show and Indian movie, subtitled in English. All the proceeds go to Save the Children - Malmo Chapter.There will be a presentation prior to the movie."
Biocentrum, Järnvägsgatan 18 Limhamn, 6/10 kl 19.
Kulturtips
Filmfestival Latinamerika i fokus på Panora.
Läs mer
Läs mer
Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 01 okt kl. 19:30
Läs mer
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 01 okt kl. 19:30
Läs mer
De måste dö
Urpremiär på Teaterhögskolan 17 september kl 19.30. Christina Ouzounidis en av Sveriges hetaste dramatiker just nu! Fre 01 okt kl. 19:30
Läs mer
Urpremiär på Teaterhögskolan 17 september kl 19.30. Christina Ouzounidis en av Sveriges hetaste dramatiker just nu! Fre 01 okt kl. 19:30
Läs mer
0,00017‰ -Champagne & Gravöl-
Teater Foratt ger två produktioner med valet som utgångspunkt separerade av Bastionens Valvakan. 0,00017‰ -Illusionsbygget- inför valet och kort därefter 0,00017‰ -Champagne & gravöl- Lör 2 okt kl. 19
Läs mer
Teater Foratt ger två produktioner med valet som utgångspunkt separerade av Bastionens Valvakan. 0,00017‰ -Illusionsbygget- inför valet och kort därefter 0,00017‰ -Champagne & gravöl- Lör 2 okt kl. 19
Läs mer
Svansjön
Direktsänt från Kungliga Operan. På Biograf Spegeln lördag 2 oktober kl 15.
Läs mer
Läs mer
The Magic of Charlie Caper
På Palladium lördag 2 okt kl 16 & 19.30, sön 3 okt kl.16.00
Läs mer
På Palladium lördag 2 okt kl 16 & 19.30, sön 3 okt kl.16.00
Läs mer
Yves Lambert & Le Bébert Orchestra (Canada)
När gammal musik blir som ny…,
3 okt kl 19 på Kong
Läs mer
När gammal musik blir som ny…,
3 okt kl 19 på Kong
Läs mer
Vielfalt - Jacob Ahlbom
På Lunds Stadsteater måndag 4 okt kl 19
Läs mer
På Lunds Stadsteater måndag 4 okt kl 19
Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 6 okt kl. 16, Tor 7 okt kl. 16
Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 6 okt kl. 16, Tor 7 okt kl. 16
Läs mer
Teaterimprovisation
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten.
Ons 06 okt kl. 19
Läs mer
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten.
Ons 06 okt kl. 19
Läs mer
TESTAMENT
det tyska teaterkollektivet She She Pop bjuder in sina egna fäder att delta på scenen och låter teatern blir en plats för förhandling mellan generationerna, på Inkonst 6 oktober kl 19.
Läs mer
det tyska teaterkollektivet She She Pop bjuder in sina egna fäder att delta på scenen och låter teatern blir en plats för förhandling mellan generationerna, på Inkonst 6 oktober kl 19.
Läs mer
Hela kulturcentralens program
TT-notiser om Israel
Ännu ett ship to Gaza uppbringat.
Den israeliska flottan bordade på tisdagen ännu ett ship to Gaza, denna gång en katamaran med judiska aktivister. I lasten fanns medicin och andra förnödenheter. Israels regering fördömer aktionen som ”en provokation avsedd att nå publicitet”. Särskilt fördömer regeringen den officer i Israels armé som deltog.
Källa Haaretz.
Israel saboterar fredsförhandlingarna
Genom att demonstrativt återuppta byggandet av israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark har den israeliska regeringen markerat sitt ointresse att fortsätta de för kort tid sedan inledda fredsförhandlingarna. USA, EU och ett flertal demokratiska regeringar ”beklagar” Israels vägran att stoppa utbyggnaden.
Den israeliska flottan bordade på tisdagen ännu ett ship to Gaza, denna gång en katamaran med judiska aktivister. I lasten fanns medicin och andra förnödenheter. Israels regering fördömer aktionen som ”en provokation avsedd att nå publicitet”. Särskilt fördömer regeringen den officer i Israels armé som deltog.
Källa Haaretz.
Israel saboterar fredsförhandlingarna
Genom att demonstrativt återuppta byggandet av israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark har den israeliska regeringen markerat sitt ointresse att fortsätta de för kort tid sedan inledda fredsförhandlingarna. USA, EU och ett flertal demokratiska regeringar ”beklagar” Israels vägran att stoppa utbyggnaden.
Försvunna chanser
Tar man 552:an längs 117 mellan Vittsjö och Hässleholm kommer man att se ett tiotal industrilokaler. I bara en pågår någon sorts verklighet. Resten står där som ett manifest över chanser som inte längre finns. De står där för att påminna om ett Sverige där en kvarts miljon barn växer upp i fattigdom och var tredje vuxen är trångbodd.
Gustav Fridolin, Dagens Arena 30/9
Gustav Fridolin, Dagens Arena 30/9
Tågluffa med August
Detta är Skåne, Sveriges havsomflutna Peloponnesus, kanske det Skandinaviska Hellas där kulturen först slog sig ner och utvecklades hastigast under de mest gynnsamma förhållanden. Men det är inte hela Skåne, ty sätter man sig på järnvägståget i Lund och reser norrut, skall man inom en timme märka huru landskapet förändras. Redan mellan Stehag och Hör har den bördiga slätten upphört; boken krymper och bildar inte längre någon skog utan är blandad med ek och björk; och efter Hörs station uppträder mager tallskog på sandås och i ljungbackar; madängar växla med hårdvallar; vid Tjörnarp stannar man ännu några minuter i en härlig boklund, åker strax därpå in mellan rullstensåsar och sterila sandbackar, där björken nu står gul mellan gröna enbuskar och bruna alar; rusar igenom ett uppländskt bondlandskap med rågåkrar, björkhagar och gärdesgårdar, tror sig se en skymt av Norrland när en ödemo med pors och odon på ett par minuter lista sig förbi kupéfönstret. När tåget slutligen stannar i Hessleholm känner man sig hemma i Uppsverige, kanske ännu längre norrut, där man sitter i ett landskap begränsat av tall och granåsar, med ljung på sanden mellan dåliga björkar.
August Strindberg, Kalendern Svea, 1896.
August Strindberg, Kalendern Svea, 1896.
Eftervalsdebatt av Sven-Hugo Mattsson
"Vi har gjort ett uruselt val” säger Mona Sahlin och tillsätter en krisgrupp. ”Katastrofval” skriver Ursula Berge, socialdemokratisk debattör. ”S gjorde sitt sämsta val på 96 år” betonas gång efter gång i medierna. En sosse drömmer sig tillbaka till den tiden S hade 40-45 % av rösterna, det är tydligt att han tycker det är Mona Sahlins fel.
Visst kan det vara så att Sahlin var ett sänke. Men det finns också objektiva faktorer till S´ nergång. Den främsta orsaken är nog att S väljarbas har minskat över tiden. Vi kan också se en 40-årig linje där S har minskat. Alla S-ledare efter Tage Erlander har tappat i väljarstöd. Mona Sahlins första val följer alltså den linjen. Det finns en annan objektiv grej. Till skillnad från, exempelvis Palmetiden, finns nu åtta partier mot fem. Självklart har det betydelse. Jag menar att det mest relevanta med sossarnas val inte är att man gjort sitt sämsta val på 96 år.
Största parti
Det mest relevanta är, enligt min mening, att S fortfarande är största parti. Man kan också kommentera S valresultat så här: ”Återigen är S största parti, återigen klarar S att ta över 30 % av rösterna”. ”S har återigen lyckats ta mer än 50 % av LO-medlemmarnas röster”.
Just det sista är viktigt. I radion hörde jag en sosse som var upprörd över att S bara hade tagit drygt 50 % av dessa röster. Bara?? Vad finns det för förväntningar när man kräver att S skulle ta mer än en majoritet av LO-medlemmarnas röster? De flesta i LO har jobb, många gånger med goda löner. De flesta av dessa har alltså fått runt 1000 kronor mindre i skatt, per månad, under den gångna mandatperioden. Perioden har gett god löneutveckling, räntan är låg, tillväxten är just nu hög och löftena från Alliansen är ännu lägre skatt. Man må med förakt tala om plånboksfrågor, visst, men naturligtvis påverkar det att man har fått det mycket bättre under Alliansen fyra år. Jag tycker det är starkt av S att knipa mer än hälften av LO-rösterna.
V och MP
Visst är det rätt att S tillsätter en eftervalsgrupp, men det är ännu mer berättigat att V gör det. Jag tror inte att S kommer att öka sitt väljarstöd framöver, mitt tips är att man gjort sitt sista val med ett väljarstöd över 30 % och det är faktiskt inte dåligt Det hänger alltså på de två andra partierna i vänsteralliansen. Tre val i rad har V minskat sitt väljarstöd. Partiledaren Lars Ohly har två förlustval och huvudorsaken till detta är tydlig. Det finns en obeveklig historia som talar om att V får färre röster dess mer kommunistanstucken man upplevs. V är ett i grunden bra parti, jag röstade själv på V och hummar med i stort sett varje gång en vänsterpartist uttalar sig. Men det är tydligt att V inte förmår fånga upp alla vänsterröster. Det finns en annan tendens över tiden. S har sjunkit med nästan 10 procentenheter de senaste två valen, V har samtidigt tappat nästan 3. V har inte förmått fånga upp detta tapp.
Lars Ohly
Med Lars Ohly som V-ledare i nästa val kan nog vänstern lämna Walkover. Jag menar, vi kommer åter att få denna tradiga debatt om kommunismen, om gratulationshälsningar till de forna diktaturerna i öst. Personer som mycket väl kan rösta på de rödgröna, gör det inte pga V. För att de rödgröna skall ha en chans i nästa val måste V välja en partiledare som garanterat inte har något kommunistiskt förflutet. En partiledare som på ett helt annat sätt upplevs som välkomnande istället för tvärtom. En ledare som bjuder in hela vänstern till samtal, likt ett sådant möte som Vägval vänster höll i Årsta för några år sedan.
Men Ohly har ett stort förtroende i partiet och jag tror inte han avgår självmant!
Jag hoppas få återkomma i VB under rubriken: ”Alliansens exempellöst skickliga taktik”.
Sven-Hugo Mattsson, Demokratisk vänster
Visst kan det vara så att Sahlin var ett sänke. Men det finns också objektiva faktorer till S´ nergång. Den främsta orsaken är nog att S väljarbas har minskat över tiden. Vi kan också se en 40-årig linje där S har minskat. Alla S-ledare efter Tage Erlander har tappat i väljarstöd. Mona Sahlins första val följer alltså den linjen. Det finns en annan objektiv grej. Till skillnad från, exempelvis Palmetiden, finns nu åtta partier mot fem. Självklart har det betydelse. Jag menar att det mest relevanta med sossarnas val inte är att man gjort sitt sämsta val på 96 år.
Största parti
Det mest relevanta är, enligt min mening, att S fortfarande är största parti. Man kan också kommentera S valresultat så här: ”Återigen är S största parti, återigen klarar S att ta över 30 % av rösterna”. ”S har återigen lyckats ta mer än 50 % av LO-medlemmarnas röster”.
Just det sista är viktigt. I radion hörde jag en sosse som var upprörd över att S bara hade tagit drygt 50 % av dessa röster. Bara?? Vad finns det för förväntningar när man kräver att S skulle ta mer än en majoritet av LO-medlemmarnas röster? De flesta i LO har jobb, många gånger med goda löner. De flesta av dessa har alltså fått runt 1000 kronor mindre i skatt, per månad, under den gångna mandatperioden. Perioden har gett god löneutveckling, räntan är låg, tillväxten är just nu hög och löftena från Alliansen är ännu lägre skatt. Man må med förakt tala om plånboksfrågor, visst, men naturligtvis påverkar det att man har fått det mycket bättre under Alliansen fyra år. Jag tycker det är starkt av S att knipa mer än hälften av LO-rösterna.
V och MP
Visst är det rätt att S tillsätter en eftervalsgrupp, men det är ännu mer berättigat att V gör det. Jag tror inte att S kommer att öka sitt väljarstöd framöver, mitt tips är att man gjort sitt sista val med ett väljarstöd över 30 % och det är faktiskt inte dåligt Det hänger alltså på de två andra partierna i vänsteralliansen. Tre val i rad har V minskat sitt väljarstöd. Partiledaren Lars Ohly har två förlustval och huvudorsaken till detta är tydlig. Det finns en obeveklig historia som talar om att V får färre röster dess mer kommunistanstucken man upplevs. V är ett i grunden bra parti, jag röstade själv på V och hummar med i stort sett varje gång en vänsterpartist uttalar sig. Men det är tydligt att V inte förmår fånga upp alla vänsterröster. Det finns en annan tendens över tiden. S har sjunkit med nästan 10 procentenheter de senaste två valen, V har samtidigt tappat nästan 3. V har inte förmått fånga upp detta tapp.
Lars Ohly
Med Lars Ohly som V-ledare i nästa val kan nog vänstern lämna Walkover. Jag menar, vi kommer åter att få denna tradiga debatt om kommunismen, om gratulationshälsningar till de forna diktaturerna i öst. Personer som mycket väl kan rösta på de rödgröna, gör det inte pga V. För att de rödgröna skall ha en chans i nästa val måste V välja en partiledare som garanterat inte har något kommunistiskt förflutet. En partiledare som på ett helt annat sätt upplevs som välkomnande istället för tvärtom. En ledare som bjuder in hela vänstern till samtal, likt ett sådant möte som Vägval vänster höll i Årsta för några år sedan.
Men Ohly har ett stort förtroende i partiet och jag tror inte han avgår självmant!
Jag hoppas få återkomma i VB under rubriken: ”Alliansens exempellöst skickliga taktik”.
Sven-Hugo Mattsson, Demokratisk vänster
Valrörelsen: Jag, jag, jag. Mitt, mitt, mitt av Gunnar Stensson
Så karaktäriserade Nina Björk valrörelsen i en krönika i God morgon Sverige 26/9. Väljaren förväntades knappa in uppgifter om sina privata tillgångar, lön, skatt, bidrag och kapital i en räknedosa och komplettera med partiernas vallöften och ekonomiska politik för att slutligen räkna fram ett resultat som visade vilket partis politik som var ekonomiskt fördelaktigast.. Sedan var det bara att rösta på det partiet.. Politik reducerad till individuell girighet.
De verkliga politiska frågorna, de som handlar om jämlikhet, solidaritet, miljö och rättvisa, trängdes undan.
Vi,vi, vi. Vårt, vårt, vårt. Kunde inte Nina Björk lika gärna ha uttryckt sig så? Högerpartierna kräver sänkta skatter för de rika. Vänsterpartierna och LO högre löner. Svensk avtalsrörelse är korporativistisk och inriktad på att undvika konflikter. Stora grupper hamnar utanför. Lars Ahlin behandlar problemet redan i sin roman Tåbb med manifestet som utspelar sig på 1930-talet. Den handlar om de som står utanför: luffare, tattare, romer, de som Marx kallar trasproletariat. Idag är det invandrare och säsongsarbetare. Har inte Sverige en lång tradition av exkluderande välfärd?
I den nyliberala tankevärlden är allas girighet den osynliga hand som styr allt till det bästa. Har inte sådana tankar kommit att genomsyra också mittenväljare och delar av vänstern?
Den osynliga handen visualiserades plötsligt i Villaägarnas skräckannons mot fastighetsskatten. Syftet var visserligen inte att förespråka nyliberal politik utan det motsatta: att skrämma väljarna för de rödgrönas skattepolitik. Men bilden av den rovgiriga skeletthanden som dyker upp ur graven är i själva verket en symbol för den uråldriga tanken om girighet som samhällsfundament.
Är inte Sverigedemokraternas politik en version av svensk välfärdschauvinism med nationalstat, rasism (jag minns när skallarna mättes på längden och tvären på mig själv och mina kamrater i Östregårdsskolan i Växjö), socialpolitik innanför exkluderande gränser och en överbyggnad av främlingsfientlighet och ”hembygdskultur”? Är det inte så att många som röstar på Sverigedemokraterna menar att de röstar på samma politik som de alltid röstat på?
Idag måste politiken i stat och kommun utgå från ett globalt ansvar för människors levnadsvillkor, miljö, hushållning med ändliga resurser, minimering av konflikter genom ekonomisk rättvisa och solidaritet med kommande generationer. Alternativet är oöverskådlig katastrof.
Intresset ljuger inte, sa Marx. En besk sanning. Men finns det inte ett intresse som är överordnat alla (nyliberala) särintressen?
De verkliga politiska frågorna, de som handlar om jämlikhet, solidaritet, miljö och rättvisa, trängdes undan.
Vi,vi, vi. Vårt, vårt, vårt. Kunde inte Nina Björk lika gärna ha uttryckt sig så? Högerpartierna kräver sänkta skatter för de rika. Vänsterpartierna och LO högre löner. Svensk avtalsrörelse är korporativistisk och inriktad på att undvika konflikter. Stora grupper hamnar utanför. Lars Ahlin behandlar problemet redan i sin roman Tåbb med manifestet som utspelar sig på 1930-talet. Den handlar om de som står utanför: luffare, tattare, romer, de som Marx kallar trasproletariat. Idag är det invandrare och säsongsarbetare. Har inte Sverige en lång tradition av exkluderande välfärd?
I den nyliberala tankevärlden är allas girighet den osynliga hand som styr allt till det bästa. Har inte sådana tankar kommit att genomsyra också mittenväljare och delar av vänstern?
Den osynliga handen visualiserades plötsligt i Villaägarnas skräckannons mot fastighetsskatten. Syftet var visserligen inte att förespråka nyliberal politik utan det motsatta: att skrämma väljarna för de rödgrönas skattepolitik. Men bilden av den rovgiriga skeletthanden som dyker upp ur graven är i själva verket en symbol för den uråldriga tanken om girighet som samhällsfundament.
Är inte Sverigedemokraternas politik en version av svensk välfärdschauvinism med nationalstat, rasism (jag minns när skallarna mättes på längden och tvären på mig själv och mina kamrater i Östregårdsskolan i Växjö), socialpolitik innanför exkluderande gränser och en överbyggnad av främlingsfientlighet och ”hembygdskultur”? Är det inte så att många som röstar på Sverigedemokraterna menar att de röstar på samma politik som de alltid röstat på?
Idag måste politiken i stat och kommun utgå från ett globalt ansvar för människors levnadsvillkor, miljö, hushållning med ändliga resurser, minimering av konflikter genom ekonomisk rättvisa och solidaritet med kommande generationer. Alternativet är oöverskådlig katastrof.
Intresset ljuger inte, sa Marx. En besk sanning. Men finns det inte ett intresse som är överordnat alla (nyliberala) särintressen?
Nederlagens konsekvenser av Gunnar Sandin
Det har spekulerats mycket om vilka följder Socialdemokraternas stora tillbakagång i valet ska få. På sistone har även en motsvarande diskussion om Vänsterpartiet kommit upp.
I promille och riksdagsmandat var V-förlusten inte särskilt stor denna gång. Det allvarliga är förstås att det var den femte förlusten i rad om man inkluderar EU-valen. (Samma förhållande gäller för S.) Detta gör det naturligt att instämma i kraven från bland annat Jens Holm och Jonas Sjöstedt om en extra kongress.
Kongressen ska förstås ta ställning till hela frågan om partiets ledning. Om den prövas är det svårt att se hur Lars Ohly ska kunna sitta kvar. Vi är nog åtskilliga som tror att just Holm eller Sjöstedt vore bättre på den posten. Men långt innan en kongress kan äga rum, det vill säga till våren, bör partisekreteraren Anki Ahlsten och informationssekreteraren Jenny Lindahl Persson dra sina personliga konsekvenser – och få hjälp därmed om de inte klarar det på egen hand. Det är visserligen sant att den förra liksom Ohly är vald av kongressen men det bör inte hindra en snabb sorti. Det är inte utan skäl som partisekreteraren brukar vara det första offret vid svenska partiers valförluster. Skulle tro att Ibrahim Baylan (S) redan sitter löst.
Vänsterpartiet i Lund backade en smula liksom partiet i stort och har därmed ingen särskild position att agera utifrån i partidiskussionerna. Ändå får vi hoppas att partiföreningen bryter en lång diskussion och tar aktiv del i debatterna och besluten om partiets framtid. Utan en nationell valvind i ryggen är det svårt att stärka positionerna i Lund, det har vi fått ett nytt bevis för.
S och V gick tillbaka och har båda anledning till självprövning. Det tredje rödgröna partiet, Mp, ökade (och i Lund även det fjärde, Dv). Men även Mp:s valresultat bör ses med besvikelse. Dels för att man gick tillbaka från högre opinionssiffror i valrörelsens första del, men framför allt för att man inte bättre lyckades lyfta fram ödesfrågorna om klimatet och naturresurserna. Fast i det partiet väntar automatiskt ett ledarbyte tack vare stadgarna.
Oavsett allting annat må vi hoppas att de nya ledningarna i alla tre partierna håller fast vid och fördjupar sitt samarbete. Här har vi ett ansvar på det lokala planet.
I promille och riksdagsmandat var V-förlusten inte särskilt stor denna gång. Det allvarliga är förstås att det var den femte förlusten i rad om man inkluderar EU-valen. (Samma förhållande gäller för S.) Detta gör det naturligt att instämma i kraven från bland annat Jens Holm och Jonas Sjöstedt om en extra kongress.
Kongressen ska förstås ta ställning till hela frågan om partiets ledning. Om den prövas är det svårt att se hur Lars Ohly ska kunna sitta kvar. Vi är nog åtskilliga som tror att just Holm eller Sjöstedt vore bättre på den posten. Men långt innan en kongress kan äga rum, det vill säga till våren, bör partisekreteraren Anki Ahlsten och informationssekreteraren Jenny Lindahl Persson dra sina personliga konsekvenser – och få hjälp därmed om de inte klarar det på egen hand. Det är visserligen sant att den förra liksom Ohly är vald av kongressen men det bör inte hindra en snabb sorti. Det är inte utan skäl som partisekreteraren brukar vara det första offret vid svenska partiers valförluster. Skulle tro att Ibrahim Baylan (S) redan sitter löst.
Vänsterpartiet i Lund backade en smula liksom partiet i stort och har därmed ingen särskild position att agera utifrån i partidiskussionerna. Ändå får vi hoppas att partiföreningen bryter en lång diskussion och tar aktiv del i debatterna och besluten om partiets framtid. Utan en nationell valvind i ryggen är det svårt att stärka positionerna i Lund, det har vi fått ett nytt bevis för.
S och V gick tillbaka och har båda anledning till självprövning. Det tredje rödgröna partiet, Mp, ökade (och i Lund även det fjärde, Dv). Men även Mp:s valresultat bör ses med besvikelse. Dels för att man gick tillbaka från högre opinionssiffror i valrörelsens första del, men framför allt för att man inte bättre lyckades lyfta fram ödesfrågorna om klimatet och naturresurserna. Fast i det partiet väntar automatiskt ett ledarbyte tack vare stadgarna.
Oavsett allting annat må vi hoppas att de nya ledningarna i alla tre partierna håller fast vid och fördjupar sitt samarbete. Här har vi ett ansvar på det lokala planet.
8 procent av Gunnar Stensson
Jag besökte Älghult mitt i det småländska glasriket ett par dagar efter valet. I Smålandsposten läser jag att 8 procent av invånarna röstar på Sverigedemokraterna.
Älghults centrum. Det hundraåriga vita hotellet förfaller. En libanes försökte återuppliva det förra sommaren, men brandmyndigheten underkände byggnaden.
I den forna restaurangen kan man se en plastimitation av Tutanchamons mumiefodral i naturlig storlek, en del av den egyptiska inredning som väckte allas häpnad.
Här låg tidigare Smålandsbanken och AB J G Karlbergs stora lanthandel. Fiskaffär, charkuteri, mjölkbutik, bok- och pappershandel, järnvägsstation. Det fanns också en kiosk där jag inte bara kunde köpa DN utan också BLM och All världens berättare. Nu finns en mindre Coop-butik (jag köper Idealmakaroner och Aftonbladet), Sunes Cykel och Sport och Anettes blommor.
Solen skiner. Vid bordet utanför Coop sitter fyra palestinska män. De pratar, skrattar, röker och ser ut att trivas.
Under årtionden har flyktingar passerat Älghult i väntan på uppehållstillstånd, men aldrig stannat längre än några månader. Kontakten med Älghultsborna blir sporadisk, också på grund av språksvårigheter. De är inhysta i den byggnad som på 50-talet var kommunalhus.
Älghult var centralort i en av Sveriges största kommuner. Nu är den infogad i storkommunen Uppvidinge. Yngre älghultsbor jobbar och handlar i Växjö, Oskarshamn, Kalmar och Nybro. Inflytandet i lokalpolitiken är svagt, men när skolan skulle läggas ner tog man initiativ till en friskola för de få barnen
Flertalet kunder i Coop denna morgon är pensionärer som jag känner, före detta arbetare på Älghults glasbruk (som en gång försåg amerikabåtarna med glas) eller på sågverket. Andra är gamla bönder från gårdarna i de små byarna. Hagar och åkrar växer igen. Ekonomibyggnaderna förfaller.
En gång styrdes kommunen av socialdemokraterna med stöd av bondeförbundare och kommunistiska arbetare i glasbruken (det fanns ett tjog i kommunen, flera ganska stora (Alsterfors, Rydefors, Björkå); nu rasar byggnaderna och fönsterrutorna är sönderslagna i de tomma bostäderna). På 1 maj och Folknykterhetens dag tågade bruksorkestern i täten för demonstrationer
8 procent Sverigedemokrater i Älghult. Knappast mina gamla bekanta, men kanske deras barnbarn. När jag går ut ur Coop skiner fortfarande solen och de fyra palestinierna pratar och skrattar. Ingen tar notis om dem.
Älghults centrum. Det hundraåriga vita hotellet förfaller. En libanes försökte återuppliva det förra sommaren, men brandmyndigheten underkände byggnaden.
I den forna restaurangen kan man se en plastimitation av Tutanchamons mumiefodral i naturlig storlek, en del av den egyptiska inredning som väckte allas häpnad.
Här låg tidigare Smålandsbanken och AB J G Karlbergs stora lanthandel. Fiskaffär, charkuteri, mjölkbutik, bok- och pappershandel, järnvägsstation. Det fanns också en kiosk där jag inte bara kunde köpa DN utan också BLM och All världens berättare. Nu finns en mindre Coop-butik (jag köper Idealmakaroner och Aftonbladet), Sunes Cykel och Sport och Anettes blommor.
Solen skiner. Vid bordet utanför Coop sitter fyra palestinska män. De pratar, skrattar, röker och ser ut att trivas.
Under årtionden har flyktingar passerat Älghult i väntan på uppehållstillstånd, men aldrig stannat längre än några månader. Kontakten med Älghultsborna blir sporadisk, också på grund av språksvårigheter. De är inhysta i den byggnad som på 50-talet var kommunalhus.
Älghult var centralort i en av Sveriges största kommuner. Nu är den infogad i storkommunen Uppvidinge. Yngre älghultsbor jobbar och handlar i Växjö, Oskarshamn, Kalmar och Nybro. Inflytandet i lokalpolitiken är svagt, men när skolan skulle läggas ner tog man initiativ till en friskola för de få barnen
Flertalet kunder i Coop denna morgon är pensionärer som jag känner, före detta arbetare på Älghults glasbruk (som en gång försåg amerikabåtarna med glas) eller på sågverket. Andra är gamla bönder från gårdarna i de små byarna. Hagar och åkrar växer igen. Ekonomibyggnaderna förfaller.
En gång styrdes kommunen av socialdemokraterna med stöd av bondeförbundare och kommunistiska arbetare i glasbruken (det fanns ett tjog i kommunen, flera ganska stora (Alsterfors, Rydefors, Björkå); nu rasar byggnaderna och fönsterrutorna är sönderslagna i de tomma bostäderna). På 1 maj och Folknykterhetens dag tågade bruksorkestern i täten för demonstrationer
8 procent Sverigedemokrater i Älghult. Knappast mina gamla bekanta, men kanske deras barnbarn. När jag går ut ur Coop skiner fortfarande solen och de fyra palestinierna pratar och skrattar. Ingen tar notis om dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)